Antipersonella minor

Motion 1994/95:U404 av Eva Zetterberg m.fl. (v, kds, mp)

av Eva Zetterberg m.fl. (v, kds, mp)
Inför ensidigt svenskt totalförbud mot antipersonella
minor
Problemet med minor är väl känt. Enligt officiella
amerikanska rapporter är 67 länder drabbade, varav många
mycket allvarligt. Minor har spritts urskillningslöst under
flera krig på senare år.
Enligt FN dödas mer än 800 personer per månad av
antipersonella minor. 75 % av dem som dödas eller skadas
uppges vara barn. Antalet skadade är långt fler. Problemet
ökar dessutom i omfattning. Det läggs i dag, 1994, ut 20
gånger fler minor än vad som röjs. Antalet utströdda minor
har skattats till mellan 65 och 110 miljoner i 67 länder.
I åtminstone fem länder kan man tala om en minkatastrof:
Afghanistan, Angola, Kambodja, irakiska Kurdistan och
norra Somalia. Ytterligare ett land där minproblemet tros ha
antagit liknande proportioner är f.d. Jugoslavien.
Mot bakgrund av att s.k. antipersonella minor
(truppminor) dagligen orsakar ett ofattbart mänskligt
lidande, beslutade riksdagen i juni 1994 enhälligt att Sverige
skall verka för ett totalförbud mot sådana vapen. Att detta
beslut kunde fattas i bred enighet är glädjande.
Det är också berömvärt att den nya regeringen i sin
regeringsförklaring tog upp frågan och därmed markerade
hur viktig denna fråga är. Den svenska ståndpunkten
framfördes därefter också av utrikesministern i FN:s
generalförsamling den 11 oktober.
Sedan riksdagen fattade sitt beslut har minproblemet
knappast minskat. En färsk rapport från FN:s katastroforgan
DHA visar att det 1994 röjdes cirka 150 000 minor, medan
det utlades två miljoner nya minor.
Ett djävulskt vapen
Uttrycket ''antipersonella minor'' myntades i USA under
Vietnamkriget. Ordet säger vad det handlar om -- vapen som
endast riktar sig mot människor. Det var också anledningen
till att det redan då ställdes krav på att de skulle förbjudas.
Men tillverkning, export och användning fortsatte. Så
kunde vi läsa i ett försäljningsdokument från en pakistansk
tillverkare hur deras mina, som bl.a. spritts i Somalia,
fungerar:
Minan har utformats för att invalidisera personal.
Forskning har visat att det är bättre att handikappa fienden än
att döda honom. En skadad person behöver medicinsk vård,
transport och evakuering till de bakre linjerna och skapar
därför oordning i transporterna på slagfältet. En skadad
person har också en skadlig psykologisk effekt på sina
medsoldater. Mängden sprängämnen har precis kalkylerats
för att nå den effekt ... som krävs för att skada mannen och
göra honom permanent invalidiserad.
Logiken bakom detta vapen är alltså att minan inte skall
döda utan bara skada sitt offer, eftersom man på detta sätt
försätter fler fiendesoldater ur stridbart skick. Detta leder i
verkligheten till ohyggliga skador. Över 30 procent av alla
minolyckor leder till amputation av ett ben. Och verkligheten
är att de flesta som skadas inte är soldater utan barn. Därför
anser Rädda Barnen att bruket av antipersonella minor inte
bara strider mot de konventioner som reglerar krigets lagar
utan också mot FN:s barnkonvention.
Även om de krigshärjade länderna får fred, kvarstår
minproblemet som ett svårt hinder mot flyktingrepatriering
och utveckling. Minröjning är ytterst farlig och kostsam. Det
är ett arbete där man måste gå mycket långsamt fram för att
undvika riskerna.
I exempelvis Angola hävdas att svenska minor påträffats.
Det är i högsta grad en angelägenhet för Sverige att
medverka till att dessa undanröjs. FNs minröjningsenhet i
Kambodja gjorde en beräkning av hur lång tid det skulle ta
att röja minorna i landet. De kom fram till att det kanske
skulle ta 250 år.
Svalt mottagande för svenska förslaget
Det konkreta resultatet av riksdagsbeslutet blev att Sverige
i augusti presenterade ett förslag om totalförbud. Detta
skedde i Genève, inom ramen för översynen av FN:s
konvention om särskilt inhumana vapen. Översynen pågår
1994--95 och består av en serie förberedande möten med
regeringsexperter och avslutas med en översynskonferens i
september i år.
Dessvärre fick det svenska förslaget om totalförbud bara
stöd av ett fåtal länder, däribland Mexiko. Flertalet länder var
direkt avvisande, och det kommer sannolikt att dröja många
år innan ett internationellt totalförbud mot antipersonella
minor kan bli verklighet. Under tiden fortsätter utläggningen
av dessa minor, som i huvudsak drabbar civila.
Förslag om partiella förbud
Inför höstens FN-konferens arbetar USA för
exportbegränsningar av antipersonella minor. Frankrike har
föreslagit att bara förbjuda minor som saknar
självförstörande mekanismer. Om sådana partiella
''lösningar'' går igenom -- i stället för den svenska med
totalförbud -- minskar problemet endast till en liten del. Ett
halvdant förbud blir också svårare att övervaka. Till syvende
och sist kommer även dessa minor att drabba civila
urskillningslöst, om än litet mindre ofta.
Nästa steg för Sverige är totalförbud
Mot bakgrund av den tidigare dåliga responsen i Genève
anser vi att nästa steg är att Sverige ensidigt förbjuder
användningen och lagringen av antipersonella minor
(truppminor). Sverige har inte tillverkat och exporterat
sådana minor under de senaste femton åren.
Men det finns stora mängder truppminor i lager, och
försvaret använder sig av truppminor i försvarsplaneringen.
Det svenska kravet på internationellt förbud blir knappast
trovärdigt, så länge vi själva använder oss av detta vapen.
Ett tydligt sätt för Sverige att markera att vi inte tolererar
användningen av antipersonella minor vore att föregå med
gott exempel -- inte minst därför att Sverige är
ordförandeland i den arbetsgrupp som förbereder FN-
konferensen.
Vi är övertygade om att det inte nämnvärt skulle påverka
den svenska försvarsförmågan om vi avstod från
truppminorna. Det skulle få en försumbar effekt på
sysselsättningen inom den svenska krigsmaterielindustrin.
Men det skulle bli en betydelsefull signal internationellt om
att bruket av antipersonella minor bör brännmärkas.
Sverige besitter stor kompetens och har lång erfarenhet av
minröjning. Finansiella resurser bör i ökad omfattning satsas
på att inom den svenska försvarsindustrin skapa och utveckla
metoder och redskap som påskyndar och underlättar
minröjning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om
svenskt förbud mot användning, lagring, produktion och
export av truppminor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det fortsatta svenska arbetet för
ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till minröjning,
rehabilitering av minoffer samt forskning i nya metoder för
minröjning.

Stockholm den 24 januari 1995

Eva Zetterberg (v)

Ewa Larsson (mp)

Inger Davidson (kds)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)