Avskiljande av studerande från högskoleutbildning

Motion 1993/94:Ub604 av Christer Lindblom (fp) och Ulf Melin (m)

av Christer Lindblom (fp) och Ulf Melin (m)
Frågor om avskiljande av studenter från studierna
prövas av en för högskolan gemensam nämnd.
Förutsättningarna för avskiljande regleras i högskolelagen
(1992:1434), 4 kap 6 §, där det framgår att ''Regeringen får
meddela föreskrifter om att en student tills vidare skall
avskiljas från utbildningen i de fall då studenten 1. 
lider av psykisk störning 2. 
missbrukar alkohol eller narkotika, eller 3. 
har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Som
ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till
följd av något sådant förhållande som avses i första stycket
1--3, bedöms föreligga en påtaglig risk att studenten kan
komma att skada annan person eller värdefull egendom
under utbildningen.''
Föreskrifterna gäller alltså endast vad som händer i
utbildningssituationen. Företeelser som i och för sig inte är
tillräckligt grava för att avskilja vederbörande från studier
kan ändå vara diskvalificerande för yrkeslegitimation eller
behörighet. Detta gäller kanske framförallt
undervisningsoch vårdyrken, där personer med uppenbar
bristande lämplighet kan ''komma att skada annan person''.
I ett uppmärksammat rättsfall hösten 1993 beslöt
regeringsrätten att en lärarstuderande som dömts till
fängelse för sexuellt umgänge med barn i två rättsinstanser
fick fortsätta sin utbildning. Såväl avskiljandenämnden som
kammarrätten, efter överklagande, hade tidigare beslutat
att avskilja lärarstuderanden från utbildningen.
Regeringsrätten konstaterade att studenten gjort sig skyldig
till ett så allvarligt brott att grund för avskiljning fanns, men
att risken att lärarstuderanden skulle skada andra under
återstoden av sina studier var liten. Rätten hänvisade till att
den studerande skulle ha kontakt med barn endast under en
4--6 veckor lång praktikperiod och att han enligt psykiater
inte har en sexuell läggning riktad mot barn.
Eftersom lagen endast avser vad som sker under
studietiden fanns det självfallet ingen anledning för rätten
att behandla vederbörandes lämplighet som lärare. Frågan
om olämplighet för yrket som grund för avskiljning togs upp
i UHÄ-rapport 1984:16 där tanken avvisades. I proposition
1986/87:100, där lagförslaget som ligger till grund för
nuvarande lagstiftning presenterades, behandlades inte
frågan om olämplighet för yrket som avskiljningsgrund. Vi
är väl medvetna om att det rör sig om mycket intrikata
juridiska bedömningar, men inte desto mindre föreligger ett
behov av en översyn av lagstiftningen med inriktningen att
belysa kopplingen mellan olämplighet i studiesituationen
och kommande yrkesutövning, dvs. risken att även kunna
skada annan person eller värdefull egendom i den
kommande yrkesrollen.
Vid behandling av en av oss tidigare ingiven motion,
1991/92:Ub430, i betänkande 1991/92:UbU13, uttalade
utskottet att det var angeläget att erfarenheterna från
avskiljandenämndens verksamhet utvärderades och att
regeringen utifrån denna utvärdering noga skulle överväga
behovet av en utvidgning av skälen för avskiljning i
högskolelagens dåvarande 10 §. Någon sådan utvärdering
har oss veterligen ännu inte skett.
Vi anser att det är orimligt att lagstiftningen endast
behandlar vad som sker under utbildningen utan någon
koppling till kommande yrkesroll. En översyn av reglerna
för avskiljande är därför påkallad, inte minst mot bakgrund
av det refererade rättsfallet. Därvid bör utredas om
avskiljning även ska kunna ske på grund av uppenbar
bristande lämplighet för yrket efter en synnerligen
kvalificerad riskbedömning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
avskiljande av studerande vid högskola.

Stockholm den 12 januari 1994

Christer Lindblom (fp)

Ulf Melin (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (2)