De djurförsöksetiska nämnderna

Motion 1993/94:Jo521 av Mats Hellström (s)

av Mats Hellström (s)
De djurförsöksetiska nämnderna inrättades 1979 med
uppgift att göra en etisk bedömning av planerade
djurförsök. Ändringar i nämndernas sammansättning,
beslutsbefogenheter m.m. genomfördes i samband med att
djurskyddslagen reviderades 1988. Det finns i dag sju
djurförsöksetiska nämnder i landet, som skall behandla alla
djurförsök som planeras inom regionen. Huvudman sedan
1988 är centrala försöksdjursnämnden. Tillsammans
behandlar de sju nämnderna drygt 1 500 
ansökningar per år. Enligt instruktionen skall
nämnden göra en avvägning mellan lidandet för djuren och
den nytta experimentet kan få.
Sedan starten 1979 har mycket få ansökningar avslagits
av nämnderna. Antalet kan räknas i promille av godkända
ansökningar. I vissa fall har djurförsökaren återkommit
med en ansökan som ändrats i något avseende, som
godkänts av nämnden. Antalet verkliga avslag är färre än de
som anges i den statistik som centrala försöksdjursnämnden
redovisar. Reservationer mot godkända ansökningar
förekommer i princip vid nästan varje nämndsammanträde
i majoriteten av nämnderna. Avvägningen mellan lidandet
för djuren och den förmodade nyttan av försöket för
människan (eller i förekommande fall nyttan för andra djur
än de individer som ingår i själva försöket) slutar oftast till
djurens nackdel.
Efter nyordningen 1988 har nämndernas modifieringar
och rekommendationer till försöksledarna ökat. I ett
relativt stort antal ansökningar per år föreslår nämnden som
grund för sitt godkännande någon typ av förändring av
försöket i förhållande till ansökan. Det kan röra sig om
avlivningsmetoder, val av smärtstillande medel, behandling
vid uppvaknande etc. Modifieringarna innebär i många fall
att större hänsynstagande skall göras till djurens villkor
under eller efter experimentet än vad som angetts i
ansökan.
De djurförsöksetiska nämnderna är rådgivande, men det
förväntas att försöksledaren skall följa rådet.
Anslagsgivande organ har uttalat att medel inte skall anslås
till djurförsökare, som utför sina experiment i strid med
nämndens beslut.
Det är ett problem att ingen regelbunden uppföljning
sker av huruvida nämndens råd följs av försöksledaren.
Detta gäller både avslagna experiment och det stora antal
ansökningar som nämnden godkänner med någon typ av
förbehåll. Tillsynsmyndigheten, den lokala miljö- och
hälsoskyddsnämnden eller motsvarande kommunal
myndighet, har inte resurser att följa varje enskilt fall och
såvitt är känt har ingen av de lokala tillsynsmyndigheterna
kontrollerat att nämndernas råd följs utom stickprovsvis.
En undersökning som genomfördes av Göteborgs miljö-
och hälsoskyddsnämnd i mitten på 80-talet, avslöjade
brister i över hälften av fallen gentemot gällande
lagstiftning. Undersökningen rörde doktorsavhandlingar
vid Göteborgs universitet, där djurförsök ingick. Göteborgs
miljö- och hälsoskyddsnämnd har även gjort
polisanmälningar mot djurförsökare, som inte följt
djurskyddslagen, senast 1993.
Den djurförsöksetiska nämnden har ingen lagstadgad
rätt -- i motsats till miljö- och hälsoskyddsnämnderna -- att
gå in på institutionerna, när så önskas. Eftersom
ledamöterna har annan yrkesverksamhet sker studiebesök
endast vid enstaka tillfällen.
Det är alltså okänt huruvida nämndens modifieringar
verkligen följs. Kunskap saknas om i vilken utsträckning
djuren kan tillgodogöra sig de restriktioner i hanteringen av
dem, som nämnden utfärdar vid behandling av ansökan.
Bristen på uppföljning av nämndens beslut innebär dels att
djurens rättsskydd försämras, dels att en utvärdering av
nämndernas arbete blir bristfällig. Centrala
försöksdjursnämnden genomförde under 1992 och 1993 en
utvärdering av vissa aspekter av nämndernas arbete. Någon
undersökning av om nämndernas beslut i nämnda avseende
följs av försöksledarna skedde dock inte.
Det är angeläget att regeringen tar initiativ till en
utredning av huruvida de modifieringar och
rekommendationer som de djurförsöksetiska nämnderna
fattar beslut om efterlevs av djurförsökarna. I detta
sammanhang bör klarläggas hur lång tid som avsätts av
olika ansvariga kommunala nämnder för uppföljning av de
djurförsöksetiska nämndernas beslut. Motsvarande
undersökning har gjorts i fråga om tillsyn av försöksdjur
enligt djurskyddslagen. På grundval av ett sådant
utredningsunderlag kan beslut fattas om vilka åtgärder som
skulle behöva vidtas för att säkerställa djurens rättsskydd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av efterlevnad och
uppföljning av de beslut som fattas av de djurförsöksetiska
nämnderna.

Stockholm den 24 januari 1994

Mats Hellström (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (2)