Den högre utbildningen

Motion 1998/99:Ub803 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
Sammanfattning
? Kvaliteten ska stå i centrum
?
? Strategi för framtida lärarförsörjning
?
? Fler doktorandtjänster
?
? Ackrediteringsinstitut
?
? Treterminssystem
?
? Fler fristående högskolor
?
? Möjlighet till lokala antagningskriterier
?
? Avskaffa kårobligatoriet
?
? Fler utlandsstudenter
?
? Fler utländska studenter i Sverige
?
? Utbildningskonto för livslångt lärande
?
? Nytt studiestödssystem
?
? Höj fribeloppsgränsen
?
? Studenter ska omfattas av lagen om sexuella trakasserier
?
? Genusperspektiv vid tjänstetillsättning
?
? Funktionshindrade studenter
?
? Satsning på lärar-, vård- och omsorgsutbildningar
?
Inledning
Den enskilda människan är liberalismens utgångspunkt.
Målet är hennes frihet och livschanser. Oavsett bakgrund,
begåvning, fysisk och mental styrka måste alla människor få
många chanser i livet, många möjligheter att växa och
utvecklas.  För att nå detta mål måste människor ständigt
kunna inhämta kunskap och utveckla sina kompetenser. Vi
kan alltid nå fram till bättre kunskap och mer genomtänkta
idéer även om vi aldrig kan nå någon slutgiltig sanning. En
förutsättning för mänskliga framsteg och samhällelig
utveckling bygger således på kunskap, kreativitet, forskning,
kritisk granskning, nyfikenhet och öppenhet för nya idéer.
Därför vill Folkpartiet ha en ny kurs för den högre utbildningen.
Utbildning är ett sätt att frigöra sig och förändra samhället. Alla människor
oavsett social och kulturell bakgrund ska uppmuntras och stödjas att söka till
högre studier.  Ett incitament för högre studier är att det lönar sig även
ekonomiskt, men det är också viktigt att alla elever redan i grundskolan får
uppmuntran till och information om vikten av högre studier. Det är redan i
grundskolan som grunden för högre studier för den enskilde eleven läggs.
Vi vill att universitet och högskolor återfår sin självständighet. Forsk-
ningen ska vara fri och obunden från den politiska makten. Den nödvändiga
expansionen av antalet platser inom den högre utbildningen hade, om
Folkpartiet suttit vid makten, genomförts med kvaliteten i fokus. Den
socialdemokratiska utbyggnaden har genomförts samtidigt som doktorander
har fått sämre förutsättningar för forskning och anslagen till svensk forskning
har minskat. Folkpartiets utbildningspolitik sätter högskolans viktigaste
resurs - de som undervisar - i fokus. Obehöriga lärare skapar debatt inom
andra områden i utbildningssystemet, men när det gäller högskolors och
universitets lärarförsörjning inser inte regeringen hur allvarlig situationen
är.
Samhällets tekniska och ekonomiska utveckling gör innehavet av kunskap
och kompetens mer betydelsefullt. För att Sverige skall hänga med i
utvecklingen behövs fler människor med högre utbildning. I ett personligt
utvecklingsperspektiv lönar sig alltid högre utbildning för den enskilde.
Valet att satsa tid och därmed pengar på att skaffa sig en högre kompetens
måste dock bli mer lönsamt även ekonomiskt. Dit har vi fortfarande långt att
gå i Sverige.
Utbildning av akademiker i tillräckligt antal och på tillräckligt hög nivå är
centralt för varje land för att ha en möjlighet att hävda sig i framtiden.
Internationella studier visar att Sverige har behov av att ytterligare höja
utbildningsnivån på befolkningen. Den andel av varje ungdomsgeneration
som påbörjar eftergymnasial utbildning är lägre i Sverige än i andra jämför-
bara länder. För Folkpartiet är målet att minst hälften av alla i en årskurs
söker sig till högre utbildning.
Att skaffa sig en högre utbildning ger förutsättningar för den enskilda
människans konkurrenskraft. Arbetsmarknaden är inte längre sluten och
nationell. Med en högre utbildning som håller god kvalitet öppnar sig
arbetsmarknaden för svenska akademiker i Europa, men även i övriga
världen. Inträdesbiljetten till en internationell arbetsmarknad är goda
språkkunskaper och en akademisk examen av internationell hög kvalitet.
Sedan 1991 har den högre utbildningen byggts ut kraftigt i Sverige,
snabbare än i något annat land under samma tid. Men trots den stora expan-
sionen har antalet platser inte ökat i samma takt som efterfrågan på plats vid
universitet och högskolor. Det har blivit mycket svårare att komma in på
högskolan och universitetet. Till höstterminen 1998 har drygt 137 000 sökt
till någon av de cirka 1 400 högskoleutbildningarna, enligt statistik från VHS
(Verket för högskoleservice). 58 000 personer har erbjudits en högskoleplats,
vilket är 6 000 fler än förra året. Fortfarande är det dock många personer som
vill studera men som inte har antagits till någon utbildning.
Utbyggnaden av högskolan har varit nödvändig. Men bristen på lång-
siktighet i besluten har skapat problem för högskolor och universitet. Det har
inte funnits någon genomtänkt utbildningspolitisk strategi bakom
utbyggnaden. De kvantitativa målen tycks ha varit viktigare än att skapa en
högre utbildning där kvaliteten står i centrum. Resultatet har blivit att hög-
skolorna och universiteten har haft svårt att kunna ha framförhållning i
utbildningen.
Ytterst är det studenterna som blir lidande med alltför stora föreläsnings-
grupper och icke behöriga lärare.
Det är bra att fler människor än tidigare i Sverige söker sig till högre
utbildning. Men resultaten av högre utbildning kan inte främst räknas i
antalet examina som avslutas eller hur många studenter som studerar. Det
avgörande är att undervisningen och forskningen håller hög kvalitet.
Liberal högskolepolitik
Den högre utbildningens viktigaste
resurs
Antalet studenter ökar i aldrig tidigare skådat antal. Enligt
uppgift kommer högskolor och universitet att behöva 3000
nya lärare under den kommande treårsperioden, till detta
kommer stora pensionsavgångar. Samtidigt examineras runt
1600 doktorer varje år. Av dem stannar inte alla inom
högskolevärlden. De ska även täcka andra behov än
högskolans. Det behövs disputerade personer som lektorer i
gymnasieskolan och komvux, forskare i industrin och
utredare i förvaltningen. Det är viktigt att det finns
disputerade personer inom många olika delar av samhället,
men det innebär också att fler människor måste uppmuntras
att påbörja forskarutbildning. Men regeringens politik går i
motsatt riktning.
Regeringens kortsiktighet när det gäller högskolans utbyggnad är extra
tydlig inom detta område. Utan disputerade lärare kan inte svenska högskolor
och universitet erbjuda den vetenskapliga kvalitet på undervisningen som
studenterna har rätt till. Folkpartiet saknar en konsekvensanalys av det
kvalitativa innehållet i den svenska högre utbildningen med tanke på
expansionen. Den analysen bör också innehålla en konsekvensbeskrivning av
större undervisningsgrupper, brist på lokaler, brist på studentbostäder etc.
Med tanke på den brist på utbildade lärare på högskole- och universitets-
nivå som blir större i och med den högre utbildningens nödvändiga utbygg-
nad efterlyser Folkpartiet en strategi från regeringen hur bristen ska lösas. En
självklar del i den långsiktiga  strategin måste vara en större rekrytering till
forskarutbildningarna runt om i landet, men det är inte tillräckligt. För att
klara lärarförsörjningen krävs också en större internationell rekrytering av
professorer, universitetslärare och forskare.
Det som här anförts om vikten av en konsekvensanalys av den högre
utbildningens expansion samt en strategi för att trygga lärarförsörjningen vid
högskolor och universitet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Fler doktorandtjänster
Den 12 december 1997 biföll riksdagen regeringens förslag
till forskarutbildningsreform.  Reformen kom till efter en
bristfällig beredning där konsekvenserna av den inte
tillräckligt analyserats. Den grundläggande förändringen är
kravet på finansiering av forskarstudierna. Dessutom
innehåller den bl a att utbildningsbidragen återinförts i stor
skala, en doktorand som har haft utbildningsbidrag eller
doktorandtjänst ska ej  automatiskt ha rätt att erhålla
studiemedel för att slutföra sin forskning och att staten nu
förordar stenciltryck av avhandlingar.
Det nya doktorandsystemet drabbar humaniora främst, men även
samhällsvetenskap. Faktum är att många institutioner inte längre kan anta
nya doktorander, eftersom de inte kan garantera doktorandernas försörjning.
Mindre än ett år efter det att riksdagen fattade beslutet om den nya
doktorandfinansieringen, börjar konsekvenserna av det att visa sig på
universitet och högskolor. Det är visserligen för tidigt att få en heltäckande
bild av reformens konsekvenser. Men en enkätundersökning som Uppsala
studentkår har genomfört visar att antagningen till de olika doktorand-
utbildningarna vid Uppsala universitet kraftigt minskar. Höstterminen 1997
antogs 159 doktorander inom de kulturvetenskapliga fakulteterna, i år antas
60 doktorander. På de språkvetenskapliga fakulteterna har antagningen av
doktorander sjunkit med 60 procent.
Forskarutbildningsreformen handlar dock inte enbart om doktorandernas
försörjning. En annan viktig del är den s k effektiviseringen av utbildningen.
Genomsnittstiden ska vara fyra år för en avhandling, detta trots att när det
gäller såväl svenska som utländska avhandlingar forskningstiden skiljer sig
markant mellan de olika disciplinerna, framför allt gäller detta för
humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter. Politiker kan ge
förutsättningar, bl a genom att införa fler doktorandtjänster och därmed
underlätta för en kortare doktorandutbildning. Men det går inte att på politisk
väg tvinga fram ett system där tiden för disputation är densamma för
samtliga avhandlingar inom alla discipliner. Det är inte främst tiden, utan
resultatet av forskningen som är det viktiga.
Folkpartiet inser problemet med den orimliga skuldsättning som en längre
tids studier med studielån innebär. Men forskningens egenvärde kan aldrig
nog betonas. För forskningen i sig spelar exempelvis forskarens ålder ingen
roll. Tvärtom finns det ett värde att även ha doktorander med andra
erfarenheter och som påbörjar sin forskarkarriär senare i livet. Det måste
finnas flexibilitet i systemet som gör att människor med relevanta forskar-
ambitioner också har möjlighet att genomföra sina forskningsprojekt. Vi
måste skapa en forskarutbildning som lockar - och inte avskräcker - fler
människor att påbörja forskarutbildningen. För kvaliteten i svensk utbildning
och den svenska forskningens framtid är detta nödvändigt.
Regeringens kortsiktighet när det gäller högskolans utbyggnad är extra
tydlig inom detta område. Utan disputerade lärare kan inte svenska högskolor
och universitet erbjuda den vetenskapliga kvalitet på undervisningen som
studenterna har rätt till.
Det som här anförts om inrättandet av fler doktorandtjänster bör riksdagen
ge regeringen till känna.
Inrätta ett ackrediteringsinstitut
Regelbundna utvärderingar är ett effektivt sätt att värdera en
verksamhets kvalitet. I många länder sker det en sådan s k
ackreditering av universiteten. I  t ex Storbritannien görs en
bedömning av landets universitet vart femte år. I den
värderas universitetens olika institutioner enligt ett
poängsystem där bl a kvaliteten på undervisningen,
kursernas omfattning, handledningen och forskningen på
institutionen värderas. Resultatet av denna utvärdering är
offentlig och ger studenter, forskare och lärare vid de
brittiska universiteten möjlighet att se vilken kvalitet deras
utbildningar och institutioner håller i en nationell jämförelse.
I Sverige har Högskoleverket ansvar för att granska och bedöma kvaliteten
vid universitet och högskolor genom nationella utvärderingar. Den
granskning som utförs omfattar de processer som säkrar och förbättrar
kvaliteten, inte den egentliga kvaliteten i sig. Inför granskningen utarbetar
lärosäten en självutvärdering.
Folkpartiet anser inte att detta är tillräckligt. Vi vill inrätta ett från
Högskoleverket fristående ackrediteringsinstitut. Syftet med ett sådant
institut är att med några års mellanrum göra en utvärdering av kvaliteten på
undervisningen vid svenska högskolor och universitet. Det är en rättighet för
studenterna att veta vilken kvalitet deras utbildning håller i jämförelse med
övriga högskolor och universitet i Sverige.
Svenska universitet och högskolor konkurrerar inte enbart med varandra
när det gäller att attrahera studenter. Eftersom arbetsmarknaden blir mer och
mer internationell kommer det med största sannolikhet att vara fler svenska
studenter än idag som väljer att förlägga hela sin utbildning utomlands. Med
det svenska EU-medlemskapet blir inte heller svenska studenter diskrimine-
rade av utanförskapets höga kostnader för terminsavgifter även på
grundutbildningsnivån. Det är i detta sammanhang viktigt att svenska uni-
versitet och högskolor får en tydlig kvalitetsutvärdering så att även utländska
studenter söker sig till svenska utbildningar.
Ett väl fungerande ackrediteringsinstitut ger studenterna möjlighet att söka
sig till den utbildning som ger dem bäst möjligheter på framtidens arbets-
marknad.
Det är viktigt att ackrediteringsinstitutet är fristående från Högskoleverket
och att ackrediteringen görs av välutbildade ackrediterare med kompetens att
genomföra utvärderingar. Folkpartiet tror att den bästa utvärderingen sker av
oberoende ackrediterare som inte har ansvar för utbildningen, vilket ju
Högskoleverket har. Men det finns ytterligare en poäng med att
kvalitetsutvärderingen sker utanför Högskoleverkets ram. Statliga
myndigheter har nämligen inte rätt att kritisera regeringen. Eftersom
kvaliteten även på den högre utbildningen är ett resultat av den förda
regeringspolitiken kan det uppstå situationer där det är politiken som bör
kritiseras, inte de som genomför de politiska besluten.
Det som här anförts om inrättandet av ett ackrediteringsinstitut bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sommaruniversitet - i väntan på tre
terminer
Universitetsåret består idag av två terminer, en hösttermin
och en vårtermin, där varje termin omfattar 20 poäng, vilket
är 20 veckors studier. Många högskolor och universitet
anordnar dessutom utöver detta speciella sommarkurser. Det
är bra. Folkpartiet budgeterade därför extra anslag till
universitet och högskolor som anordnar sommarkurser. Vi
ser det som ett steg i rätt riktning att utöka valfriheten för
studenter. Det finns också andra sätt att utöka valfriheten
med exempelvis större möjlighet till distansstudier även
inom de traditionella högskoleutbildningarna.
Folkpartiet anser att utbildningsåret skulle kunna delas upp i tre terminer
och innefatta sommarmånaderna. En sådan indelning ger större möjlighet för
studenterna att förkorta utbildningstiden. Om även sommarterminen blir en
officiell termin får studenter som vill studera kurser inom utbildningen ha
möjlighet till det. De negativa konsekvenserna av det traditionella systemet
med två terminer, under de senaste årens höga arbetslöshet, är uppenbara. I
stället för att tidigare slutföra en utbildning och ta en examen tvingas många
studenter gå arbetslösa under sommaren eller studera sommarkurser som inte
är del av utbildningen. Ett treterminssystem gör det möjligt för studenter som
vill ha studieuppehåll att ta det och för andra som föredrar att studera även på
sommaren att göra det.
Det som här anförts om att dela in högskole- och universitetsåret i tre
terminer bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fler fristående högskolor
Det finns ett enormt tryck på högskolorna och universiteten i
Sverige. Antalet platser har visserligen byggts ut kraftigt
under senare år, men behovet av fler studieplatser är
fortfarande stort i Sverige. Ett sätt att skapa fler studieplatser
är att etablera fler fristående högskolor. De fristående
högskolorna skulle kunna drivas i exempelvis stiftelseform
som Högskolan i Jönköping.
Fördelarna med fler högskolor är många. Med fler högre läroanstalter kan
fler människor skaffa sig en högre utbildning. Med högskolor som drivs med
alternativa former får Sverige en sundare konkurrens inom utbildnings-
sektorn.
Det som här anförts om fler fristående högskolor bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Friare antagningsmöjligheter för
högskolor och universitet
Regeringens ambitioner när det gäller antagningen till
högskolor och universitet har varit att införa ytterligare
statliga regleringar. Högskolors och universitets möjligheter
att själva, inom vissa ramar, utforma antagningskrav för
vissa utbildningar har kraftigt begränsats. Folkpartiet vill att
högskolor och universitet ska få förtroendet att själva
utveckla lokala antagningskriterier, inom vissa ramar som
exempelvis krav på högskolebehörighet, som ska vara
tydliga för studenterna. Det är ett sätt att öka profileringen,
samtidigt som friare högskolor kan utforma utbildningar där
andra än de traditionella antagningskriterierna är aktuella. Ett
exempel är del av antagningen till läkarutbildningen vid
Hälsouniversitetet i Linköping, där en del av studenterna
antas via antagningsprov och intervjuer, ett sätt som varit
framgångsrikt och därför följts av andra medicinska
fakulteter, t ex Karolinska institutet och i Lund.
Det som här anförts om att högskolor och universitet ska få möjlighet att
på vissa utbildningar få utforma lokala antagningskriterier bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Föreningsfrihet - även för studenter
Principen om föreningsfrihet är en av de grundläggande fri-
och rättigheterna i regeringsformen. Den så kallade negativa
föreningsfriheten innebär, enligt regeringsformen, ett skydd
mot att genom tvång tillhöra politisk sammanslutning,
trossamfund eller annan sammanslutning. Folkpartiet anser
det fel, utifrån principiella utgångspunkter, att studenter
tvingas tillhöra studentkår, nation eller fakultetsförening som
ett villkor för att få studera. Det verkar dessutom hämmande
på utvecklingen av ett svenskt öppet universitet.
Den borgerliga regeringen (1991-1994) tog initiativ till utredningen
"Avvecklingen av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och
nationer" (SOU 1994:47).  Slutsatserna utgick från förutsättningen att de
uppgifter som studentkårerna har idag i viss utsträckning ska åläggas
högskolorna och universiteten. Kostnaden för kårobligatoriets avskaffande
föreslogs bekostas av staten.
Regeringen fortsätter dock att tvinga studenter att vara anslutna till en
studentkår.
För Folkpartiet är det otänkbart att acceptera ett system där enskilda
människor tvingas att vara med i en organisation. Rättigheten att välja att
vara med i, och att stå utanför, organisationer och sammanslutningar ska
även gälla för studenter. Studentkårernas uppgifter kan i stort handhas inom
högskolans ram, men också inom eventuellt tillkommande frivilliga ideella
studentorganisationer. I denna process är det viktigt att bevara student-
inflytandet vid universitet och högskolor, något som dock inte är beroende av
en icke vald organisationsanslutning.
Det som här anförts om avskaffandet av det s.k. kårobligatoriet bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ökade resurser till forskningen
Regeringens ambition var att ändra i stiftelsernas regler så att
deras medel skulle kunna bli föremål för politiskt styrd
forskning. Men eftersom detta inte är möjligt att göra för
medel i bundna stiftelser minskade således regeringen
forskningsrådens resurser.
Samtidigt som högskolans verksamhet expanderar har regeringen dragit
ned på resurserna till den högre utbildningens kärna - forskningen.
Universitetens och forskarnas självständighet är central i liberal
forskningspolitik. Under århundraden har kunskap skapats, bevarats och
spritts vidare inom universitetsstrukturen. Forskning är nödvändig för att
kunna skapa nya kunskaper. Forskningen skall också kritiskt värdera den
rådande synen på samhället, människor och natur. Forskningen ökar inte bara
våra kunskaper, den fyller också en funktion som problemlösare. Sveriges
utveckling är beroende av att vi har ett fritt och kreativt forskarklimat. Det
förutsätter fria forskare.
Fri och obunden forskning som håller hög kvalitet är en förutsättning för
samhällets utveckling. Mångfald och frihet inom forskningen har ett
egenvärde. Det är när okonventionella idéer möts som icke förutsägbara
forskningsresultat blir resultatet.
Neddragningen på forskningsråden är därför oacceptabel. Den svenska
forskningspolitiken måste ha en hög ambition. Därför behöver forskningen
mer resurser.
Det som här anförts om mer resurser till forskningsråden bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Fler utlandsstuderande
Folkpartiet anser att fler svenska studenter ska uppmuntras
att studera utomlands. Vårt mål är att varje student som tar
examen från en svensk högskola och ett universitet ska ha
förlagt minst en termin av studierna utomlands. Det är
viktigt, inte bara i ett akademiskt perspektiv, utan också för
att skaffa sig kulturkompetens och nya språk. Högskolor och
universitet måste dock förbättra sina rutiner när det gäller
"översättande" av utländska studier till svenska. Folkpartiet
föreslår att alla studenter som förlägger en termin eller flera
utomlands, ska få ett skriftligt intyg för hur utlandsstudierna
räknas vid hemkomsten. Ett än större problem är detta för
invandrare med långa akademiska utbildningar som i Sverige
har svårt att få utbildningen översatt. Det måste skapas
rutiner för hur utländska universitetsutbildningar ska räknas i
Sverige.
Sverige måste bli bättre på att stimulera utländska studenter att komma till
Sverige. Vi har tämligen många från andra länder som genomgår
forskarutbildning här men alltför få gör sin grundutbildning i Sverige.
Möjligheten till detta är god inte minst genom EU-medlemskapet. Samtidigt
är Sverige ett litet språkområde, vilket är en nackdel. Därför borde fler kurser
ges på andra språk än svenska och textböcker på andra språk än svenska och
engelska användas. Det skulle motivera utländska studenter att söka sig hit
och ge svenska studenter bättre förutsättningar för studier utomlands. Bristen
på svenska tolkar är mycket stor i t ex italienska, grekiska, portugisiska,
vilket visat sig i EU-arbetet.
Det som här anförts om att alla studenter ska få ett skriftligt intyg innan de
påbörjar sina utlandsstudier, om hur studierna översätts vid hemkomsten och
vikten av att fler svenska studenter studerar utomlands samt att fler utländska
studenter rekryteras till svenska universitet och högskolor bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utbildningskonton - för ett livslångt
lärande
Ett helt nytt system behövs för att människor skall kunna
finansiera bl a vidareutbildning. Ett sådant system kan  kallas
utbildningskonton. Det innebär att människor skulle ges en
möjlighet att på gynnsamma villkor spara själva men också
låna pengar för att vidareutbilda sig. En  anställd skall kunna
finansiera sin kompletterande  utbildning även på andra sätt
än dem som arbetsgivaren är beredd att räkna som
personalutbildning. Dessutom borde det nuvarande
avdragsgilla pensionssparandet kunna breddas till ett
"pensions- och utvecklingssparande" där det blir möjligt att
upp till en viss gräns ta ut pengar före pensioneringen för att
möjliggöra bl a utbildning. Det avdragsgilla maxbeloppet
höjs till 1,5 basbelopp per år. Om de fackliga
organisationerna vill bredda avtalspensionerna på samma sätt
möjliggörs det genom regeländringar. Individer mellan 30
och 55 år bör ges möjlighet att låna av det allmänna
pensionssystemet för att använda till exempelvis
kompetensutveckling. Förslagsvis kan man få ta ut 60 % av
sin årslön. I gengäld reduceras individens ålderspension med
motsvarande belopp. Den som tagit ut ett pensionsår i förväg
kan återvinna denna pensionsrätt genom sparande,
exempelvis i en privat pensionsförsäkring eller annat privat
sparande.
Som  studier avses heltidsstudier vid universitet, högskolor, gymnasium
och komvux och folkhögskola.  Motsvarande gränser tillämpas redan av
CSN i dagens studiestödssystem.
Det som här anförts om inrättandet av ett utbildningskonto bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Högskolans resurser
Det behövs fler människor med naturvetenskaplig och
teknisk kompetens. Med det naturvetenskapliga och tekniska
basåret får de elever som gått samhällsvetenskaplig eller
ekonomisk gymnasieutbildning möjlighet att skaffa sig
behörighet till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar
vid universitet och högskolor. Regeringen har beslutat att
hälften av dessa platser ska förläggas till högskolor och
resten till den kommunala vuxenutbildningen.
Det innebär att högskolorna även har ansvar för viss gymnasieutbildning.
Det är en orimlig prioritering. Folkpartiet  har istället föreslagit ett utökat
antal platser till komvux. Vi anser att högskolans resurser ska fokuseras på
högre utbildning, inte att ge utbildningar på gymnasienivå.
Det som här anförts om att högskolor ska fråntagas ansvaret för
utbildningar på gymnasienivå bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Ett nytt studiestödssystem
Regeringen tillsatte i december 1995 en utredning med syfte
att arbeta fram ett reformerat studiemedelssystem, vilken
lämnade sitt slutbetänkande "sammanhållet studiestöd" SOU
1996:30, i juni 1996. I det presenterades ett förslag till ett
mer generellt och sammanhållet studiemedelssystem som
skulle komma till rätta med en stor del av de brister dagens
system har.
Dagens studiestödssystem är en ekonomisk förlust både för den enskilde
låntagaren och staten. Varje år skriver staten av studielån som uppgår till
miljardbelopp. Undersökningar visar att en student med fyra års studie-
skulder måste ha en ingångslön på 25 000 samt en årlig löneökning på 4 %
för att kunna betala av skulden innan den skrivs av. Ett sådant system är inte
hållbart. Dels är kostnaderna för stat och individ stora, dels är ett
grundproblem att det över en viss skuldsättning inte finns något incitament
att begränsa skuldsättningen för den enskilde, eftersom återbetalningen inte
står i relation till skulden.
Folkpartiets vision om studiestödssystemet är 50 procent i bidrag och 50
procent i lån vid eftergymnasiala studier. Vi anser också att ett system med
att del av studielånet avskrivs vid varje uppnådd examensgrad är bra. Det
skulle skapa ytterligare incitament för studenter att inte bara slutföra sin
examen utan att även studera för ytterligare examensgrader.
Det är viktigt att varje student vid ansökningstillfället erhåller grundlig
information från CSN om villkoren för återbetalning av erhållna studielån.
Det ska klart framgå att studielån ska återbetalas. Det är också viktigt att
studenten själv ges möjlighet att ange önskat lånebelopp upp till maximal
nivå. I bästa fall kan detta bidra till att studenten inte av "slentrian"
ansöker
om högsta tillåtna lånebelopp, utan gör ett mer  medvetet val av lånenivå.
Det är mycket anmärkningsvärt att regeringen ännu inte lämnat riksdagen
förslag i frågan. Orättvisorna, godtycket, oklarheterna och riskerna kvarstår.
Det som här anförts om ett nytt studiestödssystem bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Det ska löna sig att arbeta - även för
studenter
Arbete ska alltid uppmuntras och belönas. Studenter som vill
och kan dryga ut sina studiemedel genom arbete ska inte
straffas genom en lägre bidragsdel. Tvärtom ska alla
beroende av tid och förutsättningar uppmuntras till att arbeta.
För många studenter är detta också en förutsättning för att
klara av sin försörjning under studietiden. Arbete måste
alltid löna sig, även för studenter.  Fribeloppet vid
heltidsstudier är för närvarande 150 procent av basbeloppet
per år. Folkpartiets principiella uppfattning är att
fribeloppsgränserna på sikt ska försvinna. Till att börja med
bör gränsen för vad en student får tjäna innan  bidragsdelen
skärs ned höjas.
Det som här anförts om en höjning av fribeloppsgränsen bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Nej till höjd expeditionsavgift
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjd
expeditionsavgift för återbetalning av studielån. Folkpartiet
avvisar den höjningen och tillskjuter extra resurser till CSN.
Det som här anförts om att expeditionsavgifterna vid återbetalning av
studielån inte ska höjas bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Brist på studentbostäder
Bristen på studentbostäder har i och med den stora
utbyggnaden av platser vid universitet och högskolor blivit
ett stort problem på många orter. Förra året infördes ett
speciellt investeringsbidrag för byggandet av
studentbostäder.
I vårpropositionen föreslog regeringen att det statliga investeringsbidraget
för anordnandet av studentbostäder ska vidgas så att det inte begränsas till
bostadsbyggandet på eller i anslutning till orter där det finns universitet
eller
högskola. Folkpartiet har visserligen principiella invändningar mot lokala
investeringsbidrag, men accepterar detta just för att bostadsbristen bland
studenter är stor på många högskoleorter. Vi anser därför att det är oaccep-
tabelt att regeringen ändrade karaktären av detta lokala investeringsbidrag till
att vara ett generellt stöd till allmänt bostadsbyggande. Det behövs fler
lägenheter för studenter, då är det till studentbostadsbyggandet investerings-
bidraget ska gå.
Trots att det lokala investeringsbidraget som ursprungligen var avsett för
studentbostäder inte har gett de resultat som var önskvärda, anser Folkpartiet
att det är viktigt att investeringsbidraget ska vara avsett enbart för bostäder
till studenter.
Det som här anförts om att det lokala investeringsbidraget åter ska
begränsas till att enbart gälla för byggandet av bostäder till studenter bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sexuella trakasserier
Regeringen valde att begränsa den strängare lagstiftningen
om sexuella trakasserier till att enbart gälla för dem som
omfattas av lagen om anställningsskydd, LAS. Det innebär
att studenter inte omfattas av den nya lagen.
Studenter vid högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation
som andra arbetstagare. Den kan för t ex doktorander som är inne i ett
flerårigt projekt och är beroende av sin handledare vara än mer problematisk.
Det är viktigt att studenters situation uppmärksammas när det gäller sexuella
trakasserier.
Enligt lagförslaget kommer inte den hårdare lagstiftningen om sexuella
trakasserier att gälla för studenter eftersom de inte omfattas av lagen om
anställningsskydd.
Folkpartiet anser att lagen om sexuella trakasserier ska gälla enligt förebild
i arbetsmiljölagen, då gäller den även för studenter.
Det som här anförts om att även studenter ska omfattas av den specifika
lagen om sexuella trakasserier bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Ökad jämställdhet
Kvinnor måste ha samma möjlighet som män till högre
studier och att göra forskarkarriär och nå toppen även inom
den högre utbildningen. Det är i detta sammanhang viktigt
att arbetet med att forma ett könsneutralt högskoleprov
intensifieras.
Regeringen har tyvärr ett alltför kvantitativt sätt att se på jämställdheten
inom den högre utbildningen. Rekryteringsmål och könsfördelning är
mätinstrument. Folkpartiet anser inte att detta är tillräckligt. För att kunna
åtgärda jämställdhetsbristerna inom högskole- och universitetsvärlden måste
de osynliga hindren och bakomliggande strukturerna analyseras.
Idag satsar såväl kvinnor som män på doktorandstudier men kvinnors
möjligheter att efter disputation göra karriär och nå professur är betydligt
sämre än männens. I flera fall har det i efterhand visat sig oförklarligt varför
en manlig sökande satts före en kvinnlig. Mycket talar för att det finns
osynliga strukturer i det akademiska systemet som lägger hinder i vägen för
kvinnorna. En genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska
forskningsrådet behandlade ansökningar från kvinnor respektive män ger
stöd för detta antagande. Vi anser därför att en genomgång med genus-
perspektiv bör göras av de senaste årens professorstillsättningar där såväl
kvinnor som män varit placerade bland de tre främsta kandidaterna. Hur har
t ex sakkunniga valts, finns skillnader i bedömning av forskningens originali-
tet, pedagogisk skicklighet etc., som kan hänföras till om personen i fråga är
man eller kvinna. Modell för en sådan genomgång kan vara analysen av
Medicinska forskningsrådet.
Det som här anförts om vikten av ett genusperspektiv vid tjänstetill-
sättningar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Studenter med funktionshinder
Funktionshindrade skolelevers situation har nyligen utretts
(FUNKIS - utredningen om funktionshindrade elever i
skolan 1998). I utredningen påtalas en rad brister och förslag
som framför allt innebär stora förändringar för enskilda
verksamheter som dagens specialskolor. Brister rapporteras
också från universitet och högskolor. Det har t.ex. hänt att en
funktionshindrad student fått vänta flera år innan det blivit
möjligt att påbörja studierna därför att man inte kunnat få
fram praktiska lösningar. Detta är oacceptabelt.
Funktionshindrade studenter måste ha samma rätt som andra
studenter till högre studier. I årets budgetproposition ges ett
tillskott av resurser om fem miljoner kronor för stöd till
studenter med funktionshinder. Något underlag som
motiverar just denna siffra finns inte, man stannar vid ett
antagande att antalet studenter med funktionshinder
förväntas öka i samband med den kraftiga utbyggnaden av
högskolan. Därför är det angeläget att den av regeringen
aviserade utredningen för att se över systemet med stöd till
studenter med funktionshinder kommer igång utan dröjsmål
och att i dess direktiv också ingår en kartläggning av
otillfredsställda stödbehov. Det är vidare viktigt att ansvariga
för lokalutformningen vid universitet och högskolor har
tillräckliga kunskaper om olika funktionshinder för att kunna
anpassa lokalernas utformning till funktionshindrade
studenters behov.
Det som här anförts om vikten av kunskap om behoven för studenter med
funktionshinder bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utbildning i bristyrken
Sverige kommer att få en skriande brist på såväl lärare som
sjuksköterskor om ingenting görs. Andra bristyrken på grund
av stora pensionsavgångar är receptarier och psykologer.
Rapporterna vittnar om att alltfler lärare vantrivs i sitt arbete. Det stora
antalet avhopp från lärarutbildningarna och ointresset bland unga för att
utbilda sig till lärare vittnar samstämmigt om läraryrkets kris.
Sverige står inför ett gigantiskt generationsskifte i lärarkåren. Det beror på
det mycket stora antal lärare som nyanställdes vid 1960-talets stora
utbildningsreformer. Läraryrket är mycket impopulärt bland yrkesväljande
ungdomar. Läraryrket är på väg att bli ett lågstatusyrke. Bara 4 av 20
lärarhögskolor har fyllt sina platser till höstens utbildningar. Folkpartiet har
en strategi för att höja läraryrkets status. I den ingår bl a införandet av
lärarlegitimation, fler karriärtjänster, fler lektorat etc.
När det gäller hälso- och sjukvården har regeringen inrättat en kommission
inom Regeringskansliet för att närmare kartlägga framtida utbildningsbehov
samt att föreslå åtgärder för att underlätta rekryteringen  av personal till
denna sektor. Kommissionen skall också överväga en långsiktig lösning av
dimensioneringsfrågan för högre utbildning inom vård- och omsorgssektorn.
Bristen på utbildningsplatser för den praktiska tjänstgöringen är ett påtagligt
problem t ex för psykologer. I den utredningen bör man se hur karriärvägarna
inom vårdyrkena kan utvecklas. Man bör också ta fram förslag om hur man
skall kunna stimulera dem som lämnat yrket till att återvända. Vidare bör
man underlätta för personer med  utländsk bakgrund och som har vård-
yrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena. Ett problem här är utformningen
av språkproven, där man fäster stor vikt vid förmågan till rättstavning. Med
tanke på den utbredda användningen av datorer i sjukvården borde
invandrares problem med stavning, t.ex. användningen av dubbel-
konsonanter, kunna lösas, och inte bli till ett hinder för yrkesutövningen.
Det som här anförts om vikten av att rekrytera studenter till utbildning
inom bristyrken såsom skola och vård bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Anslagsfrågor
Folkpartiet anslår extra resurser till den högre utbildningen.
Inom utgiftsområde 15 (Studiestöd), anslag A2, anslår vi
ytterligare 275 miljoner kronor. 125 miljoner kronor anslås
för utökade studiebidragskostnader för
sommaruniversitetsplatserna. Resterande 150 miljoner avser
utökade studiebidragskostnader i och med borttagandet av
det s k NT-stödet, vilket ökar belastningen på
studiemedelsanslaget. Vårt anslagsförslag för A2 blir därmed
10 231 780 kronor.
Inom utgiftsområde 16 (Utbildning och universitetsforskning) använder vi
av praktiska skäl anslag B52 där Folkpartiets anslagsökning ligger på 405
miljoner kronor. Det avser 210 miljoner ytterliggare till universitet och
högskolor för att bedriva undervisning med god kvalitet, 100 miljoner kronor
att fördelas till universitet och högskolor för anställning av doktorander och
95 miljoner till universitet och högskolor för att kunna bedriva sommar-
universitet. Vårt anslagsförslag för B52 blir därmed  741 672 000 kronor.
Vidare anslår Folkpartiet 230 miljoner kronor till Forskningsrådsnämnden
(anslag D1) att dela ut till forskningsråden. Vårt anslagsförslag för D1 är
därmed 320 585 000 kronor.
Vi motsätter oss höjningen av expeditionsavgiften vid CSN, och anslår
ytterligare 20 miljoner på anslag C3. Vårt anslagsförslag för C3 blir därmed
333 566 000 kronor.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en konsekvensanalys av den högre utbildningens
expansion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för att trygga lärarförsörjningen vid högskolor och
universitet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av fler doktorandtjänster,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett ackrediteringsinstitut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dela in högskole- och universitetsåret i tre terminer,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler fristående högskolor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högskolor och universitet på vissa utbildningar skall få
utforma lokala antagningskriterier,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffandet av kårobligatoriet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer resurser till forskningsråden,
10.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla studenter skall få ett skriftligt intyg om hur
utlandsstudierna översätts vid hemkomsten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att fler studenter studerar utomlands,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att fler utländska studenter rekryteras till svenska
universitet och högskolor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av ett utbildningskonto,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att högskolor skall fråntas ansvaret för utbildningar på
gymnasienivå,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt studiestödssystem,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av fribeloppsgränsen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det specifika lokala investeringsbidraget åter skall begränsas
till att enbart gälla för byggandet av bostäder till studenter,1
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studenter skall omfattas av lagen om sexuella trakasserier, 2
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genusperspektiv vid tjänstetillsättningar,
20. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 15 Studiestöd och
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning enligt uppställning:
UO 15 Studiestöd
Anslag
Regeringens
förslag
Anslagsförä
ndring
A 2 Sommaruniversitetsplatser m m
9 956 780
275 000
UO 16 Utbildning och universitetsforskning
B 52 (Att av regeringen fördelas till högskolor och
universitet, kvalitetssäkring)
336 612
+ 210 000
B 52 (Att av regeringen fördelas till högskolor och
universitet för anställning av doktorander)
336 612
+ 100 000
B 52 (Att av regeringen fördelas till högskolor och
universitet för sommaruniversitetets platser)
336 612
+ 95 000
D 1 Forskningsrådsnämnden för att fördela resurser
till forskningsråden
90 585
+ 230 000
C 3 CSN, extra resurser för att inte höja
expeditionsavgiften
313 566
+20 000

Stockholm den 28 oktober 1998
Lars Leijonborg (fp)
Bo Könberg (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Siw Persson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Barbro Westerholm (fp)

1Yrkande 17 hänvisat till BoU.
2Yrkande 18 hänvisat till AU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (41)