Det miljöpolitiska arbetet

Motion 1996/97:Jo737 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
God miljö är en
förutsättning för god
ekonomi
Regeringens uttalade ambitioner att Sverige ska bli ett
föregångsland för att skapa en hållbar samhällsutveckling
avspeglas på intet sätt i budgeten. Här skärs istället på ett sätt
som Miljöpartiet de gröna finner absolut oacceptabelt och
som visar att det saknas en konkret vilja bakom orden.
Jämfört med budgeten 1.7 1995-31.6 1996 har 30 % skurits
bort. Likafullt fortsätter regeringen att skära i anslagen till
Naturvårdsverket, miljöövervakning, kalkningsverksamhet
m.m. i budgeten 1997 och i beräkningarna för 1998 och
1999. Miljöpartiet de gröna anser inte bara att de indragna
medlen ska återläggas. Vi anser dessutom att anslagen ska
förstärkas ytterligare. Likaså är det hög tid att säkerställa de
sista urskogarna och naturskogarna i Sverige, liksom
våtmarker, ädellövskogar med flera hotade biotoper, som bör
avsättas som naturreservat och ingå i Natura 2000. Även
anslaget till återställande av miljöskadade områden behöver
förstärkas kraftigt. Totalt anslår Miljöpartiet de gröna 900
miljoner kronor utöver regeringens förslag under
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård för budgetåret
1997. För 1998 och 1999 beräknas 961 miljoner kronor
respektive 980 miljoner kronor. Genom vårt förslag att införa
en naturvårdsavgift i skogsbruket förstärks satsningarna
ytterligare för 1999 och framåt.
Miljösatsningarna i Miljöpartiet de grönas budget finns även på andra
anslag än anslag under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Våra
samlade satsningar på miljön återfinns i en särskild partimotion.
Miljön som överordnad
fråga
Trots att hänsyn till miljön och hushållning med
naturresurser är klart övergripande frågor behandlas de inte
som sådana i riksdagens beslutsfattande. Själva basen för
samhällsutveckling och välstånd är en god hushållning med
naturresurser. Ofta kan det dröja lång tid från det att naturens
gränser har överskridits till dess att vi kan se de negativa
effekterna. Försurningen är ett exempel på detta. Från början
kan marken försvara sig genom sin buffringsförmåga, men
till slut faller pH-värdet, giftiga metaller löses ut och växter
och djur dör. Vi anser att miljöpolitiken ska behandlas som
ett överordnat område i politiken. En jämförelse kan göras
med finanspolitiken. Förslag inom olika politikområden som
påverkar ekonomin inordnas under den ekonomiska
politiken. Därför har Finansdepartementet och riksdagens
finansutskott en särställning.
Miljökonsekvenser är lika övergripande som de ekonomiska, men i ett
ännu längre tidsperspektiv. Om kommande generationers möjligheter till
hållbar utveckling förstörs så sker heller ingen ekonomisk utveckling i fram-
tiden. Därför föreslår vi att förslagen i offentliga utredningar och proposi-
tioner ska analyseras utifrån förväntade effekter på miljön.
Naturvårdsverket har till uppgift att rapportera tillståndet i naturmiljön.
Verket identifierar miljöstörningar och relaterar dem till olika samhällssekto-
rer. Vi föreslår att Naturvårdsverket dessutom ska göra en bedömning av
vilka sektorer som ska prioriteras när det gäller att minska de olika utsläppen.
 Miljöbalken - en samlad
och skärpt miljölagstiftning
Miljöpartiet de gröna väckte idén om en miljöbalk redan i
sittt första partiprogram 1982 och i riksdagen 1989. Den nya
miljölagstiftningen ska bli lättare att använda och mer
överskådlig. Lagstiftningen måste bli heltäckande och i stor
utsträckning samordnas. Kravnivåer, straffrätt m.m. måste bli
enhetliga. Miljöbalksutredningens huvudbetänkande som
presenterades sommaren 1996 remissbehandlas under hösten.
Vi kommer vid behov att presentera våra förslag då
propositionen om en ny miljöbalk föreläggs riksdagen våren
1997 och lägger därför inte en särskild motion i ämnet nu.
Följ upp miljömålen och
revidera åtgärderna!
Riksdagen har fattat beslut om ett antal nationella miljömål.
Naturvårdsverket, som nu genomför en genomgång av
samtliga miljömål i propositioner och skrivelser, anger att
antalet miljömål  uppgår till närmare 170 stycken i september
1996. Vissa målsättningar som täcker samma områden
kommer att gallras bort och listan kompletteras med
miljömål i propositioner inom andra ämnesområden än
miljö. Målen har beslutats vid skilda tillfällen under årens
lopp och återfinns i en rad olika propositioner och
regeringsskrivelser. Det rör sig om allt från övergripande mål
med inriktningen av miljöpolitiken till mer eller mindre
konkreta mål om olika detaljeringsnivåer, om begränsning av
utsläpp eller minskad användning av olika miljöstörande
ämnen, om  miljöarbetet inom olika samhällssektorer osv. I
vilket sammanhang målen ska behandlas anges ofta inte
speciellt tydligt. Nya mål tillkommer successivt och gamla
mål byts ut, upphör eller ändras. Målen har olika karaktär
och skiljer sig åt i precisionsgrad. De mål som är kvantitativt
angivna och anger tidpunkt för när målen ska vara uppnådda
är relativt lätta att urskilja och följa upp. Det är däremot
svårare att avgöra vad som bör hänföras till de mer
övergripande målen. I dagsläget konstateras bara att många
av miljömålen inte uppfylls. Vi anser att uppföljningen av de
antagna miljömålen måste bli tätare och kombineras med
revidering av beslutade och nya åtgärder, om man kan se att
målen inte kommer att uppnås. Handlingsplanerna måste
vara konkreta och tidsbestämda.
Vi kan nu konstatera att de flesta målen för miljön inte uppfylls, trots att
de flesta formulerades redan under mandatperioden 1988-1991 och borde ha
reviderats och skärpts sedan dess. Från att internationellt ha varit ett före-
gångsland har Sverige blivit en eftersläntrare i miljöpolitiken. Tillväxten
inom miljöbranschen uppvisar påtagligt lägre tal för Sveriges del än inom
OECD i genomsnitt. Miljökraven måste nu ses som en av de viktigaste driv-
krafterna för ekonomisk utveckling. De ger inte bara en bättre miljö, de
skapar också ett förändringstryck som leder till effektivare och mer ekono-
misk användning av naturresurser och arbetskraft. Miljöbranschen är en
bransch i tillväxt med stora och växande möjligheter i framtiden. Genom en
s.k. grön skatteväxling skapas förutsättningar för minskad miljöskuld, ökad
livskvalitet och fortsatt välfärd. Revidering och uppföljning av miljömålen är
en mycket viktig del av såväl miljöpolitiken som den ekonomiska politiken.
De uppsatta miljömålen måste mer än idag genomsyra och styra alla poli-
tiska beslut. Därför välkomnar vi den översyn av miljömålen som nu
genomförs av Agenda 21-kommittén. Kommittén utgår från hur målen är
formulerade och vilka konsekvenser de kommer att få för olika aktörer och
näringar. Syftet är att skapa modeller för en bättre uppföljning av de
nationella målen. I många fall är uppsatta mål inte anpassade efter vad
naturen tål, utan efter vad som ansågs möjligt att nå då målet formulerades.
För att nå ett ekologiskt hållbart samhälle med förutsättningar till ett gott
liv
även för framtida generationer krävs egentligen betydligt mer långtgående
mål och åtgärder.
I Naturvårdsverkets senast publicerade genomgång av miljömålen i
rapporten Hur gick det sedan? från 1995 studeras hur nio nationella miljömål
uppfylls. De mål man har valt angavs vara aktuella vad beträffar tidpunkt för
måluppfyllelse och de har helt olika karaktär. Vi väljer här att föreslå
åtgärder för några av målen.
Kemikaliesamhället
Vi lever i kemikaliernas tidsålder. De ämnen som naturligt
omger oss har cellerna i olika djur- och växtarter haft
årmiljoner på sig att anpassa sig till. Det senaste seklet har
det spridits en mängd nya kemikalier i miljön, kemikalier
som ingen från början kunde tro skulle vara farliga.
Idag vet vi bättre. Vi vet att många kemikalier har hög giftverkan, att de
anrikas i näringskedjor, bildar nedbrytningsprodukter  vars egenskaper inte är
kända och kan härma enzymer och hormoner. Många ämnen är cancerogena
eller mutagena och många lagras i det levande. Även tungmetaller orsakar
miljöproblem och anrikas i näringskedjor. Dagens miljöproblem är ofta fel
ämne på fel plats och i fel koncentration. Att allting sprider sig och att
ingenting försvinner är sanningar som leder till eftertanke.
Kemikaliespridningen har lett till stora miljöproblem. Listan på kemikalier
som spritts av människan och som lett till omfattande miljöproblem kan
göras lång. Den omfattar bl.a. DDT, PCB, freoner, nonylfenol, klorerade
lösningsmedel och tungmetaller. Det finns idag ungefär 15 000 kemiska
ämnen på den svenska marknaden, och över 100 000 internationellt.
Strömmen av nya kemiska ämnen och produkter som kommer in på
marknaden är så strid att det är omöjligt att granska ens en bråkdel av dem.
Kemikaliesamhället påverkar även människans hälsa. Allergier hos barn
blir allt vanligare i västvärlden. I vissa områden och åldrar är det nästan mer
normalt att vara allergisk eller överkänslig än att inte vara det. Miljöpartiet
de gröna har lyft fram allergifrågan i många olika sammanhang. Frågor om
allergi behandlas i en separat motion.
Stärk substitutionsprincipen och
tillämpa försiktighetsprincipen!
Det går inte alltid att förutse de ekologiska sambanden. En
tusendels ökning av ett giftigt ämne kan få till följd att ett
helt ekosystem slås ut. Därför får brist på vetenskaplig
säkerhet inte vara ett skäl att skjuta upp åtgärder mot
miljöförstöring eller återställande av en skadad miljö. Försik-
tighetsprincipen måste vara ledande. Principen att hellre fälla
än fria måste tillämpas för tillsatser och utsläpp som vi inte
säkert vet är anpassningsbara i naturens kretslopp.
Det är dags för regeringen att ta de steg som krävs för att substitutions-
principen i 5 § lagen om kemiska produkter, ska kunna utnyttjas effektivare.
Många ämnen är svårnedbrytbara, bioackumuleras och är toxiska. Dessa och
andra egenskaper borde i sig utgöra kriterier nog för att ämnena inte skulle få
användas. Dessa förslag återfinns i en särskild motion om kemikalier, liksom
krav på åtgärder för grupper av och enskilda kemikalier.
Naturvårdsverkets redovisning Hur gick det sedan? 1995 omfattade några
mål inom kemikalieområdet. Resultatet är nedslående.
Miljömål för stabila organiska ämnen
 I proposition 1990/91:90 anges: "Utsläppen av stabila
organiska ämnen skall begränsas, så att de till sekelskiftet
nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder för att
minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från
industrin prioriteras. Stabila organiska och miljöskadliga
ämnen skall på sikt inte få förekomma i miljön."
Enligt Naturvårdsverket är det idag inte möjligt att avgöra vid vilken
utsläppsnivå miljön inte tar skada av stabila organiska ämnen. Men att såväl
lax som tumlare i Östersjön är påverkade av sådana ämnen, ofta klorerade,
det blir man nu allt säkrare på. Laxsjukdomen M74 slog i år ut fler laxyngel
än förra året.
Miljöpartiet de gröna anser att det är hög tid med avvecklingsplaner och
slutanvändningsår för ämnen inom denna grupp.
Miljömål för användning av
kadmium
I proposition 1990/91:90 anges: "Insamlingsmålet för
försålda och lösa fast monterade nickelkadmiumbatterier
skall vara 90 %."
Målet har inte uppnåtts. Insamlingsmålet för nickelkadmiumbatterier är
inte tidsangivet i propositionen. Batteribranschen har själv åtagit sig att
komma upp i en insamlingsnivå motsvarande 90 % till juni 1995, men hade
då bara nått upp till nivån 35 %. Kadmium är en tungmetall som borde
försvinna. Årligen framställs ungefär 18 000 ton kadmium, varav två
tredjedelar används i batterier. Även nickel och kvicksilver finns i batterier.
Det är viktigt att de inte ersätts med andra metaller, till exempel sällsynta
jordartsmetaller som lantanin, som kan komma att orsaka nya hittills okända
miljöproblem. Vår syn på producentansvaret för batterier redovisas i en
separat motion.
Miljömål för vattenföroreningar
I proposition 1990/91:90 anges: "Föroreningar skall inte
begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag
samt grundvatten som vattentäkt."
Målet, som inte är tidsbestämt, har hittills inte uppnåtts. På vissa ställen i
landet förekommer såväl nitrat som bekämpningsmedelsrester i grundvattnet.
Att det kan ta många år innan kemikalier återfinns i grundvattnet visar det
faktum att man i år funnit bekämpningsmedlet atrazin i en brunn, trots att
atrazin varit förbjudet att användas sedan 1989 i Sverige. I Danmark är
problemen med grundvattnet så stora att man övervägt att köpa in
jordbruksmark runt städer för att slippa tillförseln av lättlösliga nitrater
från
handelsgödsel.
Problemen med övergödning härrör från utsläppen av kväve och fosfor. I
en del kommuner byggs nu våtmarker för att biologiskt reducera mängden
kväve innan vattnet når recipienten. Erfarenheter från Oxelösund tyder på att
reduktionen till och med varit högre än förväntat. Miljöpartiet de gröna anser
att det nu är tid att införa ett fjärde steg i reningsverk: våtmarken. Vi
utvecklar detta vidare i en separat motion om Östersjön.
Luft
Växthuseffekten och tillhörande klimatförändring är nu ett
faktum. Temperaturen stiger långsamt men säkert på jorden
och extrema vädersituationer uppkommer alltmer frekvent.
Man har observerat en global ökning av temperaturen med
0,5 grader de senaste 100 åren. Enligt en rapport från IPCC
(Intergovernmental Panel on Climate Change) 1995 finns
redan idag tecken som tyder på påverkan på klimatet av
mänskliga aktiviteter. Alla modeller pekar på en kraftig
uppvärmningseffekt under de kommande 100 åren.
Problemet med luftföroreningar måste naturligtvis lösas globalt, men först
när varje land kan minska sina utsläpp i tillräckligt stor omfattning finns en
lösning inom räckhåll.
Vi anser att de miljömål för luftföroreningar som Sverige har antagit är för
låga. Det enda miljömål beträffande luftföroreningar som uppnåtts är
svavelmålet. Som ovan anförts har miljömålen inte varit styrande för
politiska beslut, som påverkat dem, till exempel beträffande trafikpolitiken.
Alla beslut som påverkar målen för luftkvalitet och luftutsläpp borde kon-
sekvensanalyseras utifrån miljömålen innan beslut fattas. Sådan miljökon-
sekvensbeskrivning skall finnas i beslutsunderlaget. På så sätt visar
regeringen att man menar allvar med målsättningen att bli ett föregångsland
på väg mot ett hållbart samhälle.
Miljömål för utsläpp av svaveldioxid
I proposition 1990/91:90 anges: "De svenska svavelutsläppen
skall minska med 80 % mellan 1980 och 2000." Det är en
skärpning av det första nationella miljömålet som innebar att
"svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan 1980 och
1995", i proposition 1984/85:127.
65-procentsmålet för svavelutsläppen har uppnåtts. Det finns även goda
förutsättningar att lyckas nå en 80-procentig sänkning till år 2000.
Miljömål för utsläpp av kväveoxider
och ammoniak
I proposition 1990/91:90 anges: "Kväveoxidutsläppen skall
minska med 30 % mellan 1980 och 1995 och
ammoniakavgången från jordbruket skall minska med 25 %
till 1995 i södra och västra Götaland."
Målet att minska kväveoxidutsläppen med 30 % till 1995 jämfört med
1980 har inte uppnåtts. Under perioden 1980-1994 minskade utsläppen bara
med 13 %. Målet  för ammoniak har heller inte uppnåtts. Endast vissa av de
föreslagna åtgärderna har genomförts och då i ett sent skede.
Buller eller snarare rätten
till tystnad
Landsbygd
Tystnad börjar bli en bristvara i Sverige, även utanför
tätorter. Områden där enbart naturens ljud hörs, som
fågelsång och vindens sus, är oerhört viktiga för människor
och allt fler söker sig till sådana trakter för rekreation. Buller
från bilar, flygplan och andra motorer tränger långt in i
områden som borde vara tysta. Många upplever buller som
ett ständigt "gnag i själen". I områden som fjällen och
skärgården, där möjligheterna finns att få uppleva enbart
naturens ljud, är det därför viktigt att skapa tysta områden
utan motorbuller. I Miljövårdsberedningens betänkande
Hållbar utveckling i landets fjällområden (SOU 1995:100)
föreslås inrättande av tysta områden, vilket Miljöpartiet de
gröna framhållit som mycket angeläget i en motion med
anledning av regeringens proposition 1995/96:226 Hållbar
utveckling i landets fjällområden.
 Miljövårdsberedningen har även fått i uppdrag att studera skärgården. Vi
anser det lika viktigt att motsvarande tysta områden tillskapas här som i
fjällen, vilket bör ges regeringen till känna.
Sverige är ett land med många mindre sjöar. Hit söker sig människor för
bad och rekreation. Tystnad, det vill säga inget motorbuller, borde kunna
råda här. Att förbjuda bullrande båtmotorer i sådana sjöar har visat sig
mycket svårt för kommuner. Båtmotorer som drivs med fossila drivmedel är
inte vänliga mot miljön och de smådjur som lever i vattnet. Buller
transporteras dessutom såväl ovan som under vatten och torde påverka den
biologiska mångfalden, som tidigare levt i en värld där även små ljud för
kontakt har kunnat uppfattas. Vi anser att det borde vara möjligt att förbjuda
bullrande båtmotorer i mindre sjöar.
Tätort
I tätorter finns gränsvärden och mål för hur mycket buller
människor anses få tåla. I proposition 1990/91:90 anges: "En
utgångspunkt för miljöarbetet har varit att begränsa buller till
nivåer som inte fysiskt eller psykiskt skadar människors
hälsa." Åtgärdsmålet är att "buller i tätorter bör minska till
nivåer under Naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer".
Tidpunkt för när målet ska vara uppnått anges inte. I
proposition 1993/94:215 Handlingsplan mot buller angavs
målnivån 55 dBA för god miljö i tätorter. Naturvårdsverkets
riktlinjer innehåller målnivåer i dBA på kort och lång sikt för
trafikbuller från vägtrafik, flyg och tåg.
Det kortsiktiga målet 70 dBA utomhus från vägbuller till år 2000 kommer
inte att nås. När det gäller det långsiktiga målet 55 dBA utomhus i alla
bostadsområden finns idag inte teknik som klarar detta mål, med bibehållen
infrastruktur. Det långsiktiga målet inomhus bedöms möjligt att nå under en
rimlig tidsperiod.
Bullerdämpning hos maskiner och motorer och bullerbekämpning måste
vara ett av regeringen prioriterat område.
Återslut
materialströmmarna och
minska resursslöseriet!
Vårt samhälle är inte uthålligt eftersom det till mycket stor
del baseras på linjär resurshantering.Vi förbrukar stora
mängder ändliga råvaror och lämnar efter oss såväl utsläpp
till luft och vatten som avfall. Vi anser att det är nödvändigt
att återsluta industrisamhällets materialströmmar liksom
växtnäringsflödena från jord- och skogsbruket. Vi anser att
restprodukterna inte får tillåtas öka i naturen. Samhället
måste vara ekologiskt uthålligt vilket innebär att vi måste
leva inom naturens ramar. De åtgärder för att förbättra miljön
som vi måste vidta kan inte baseras på vad som är politiskt
möjligt utan på vad som ur naturvetenskaplig synvinkel är
nödvändigt. Kommande generationers hälsa och välstånd
måste värderas högre än dagens masskonsumtion. Det är
viktigt att vi får en politik som förändrar
konsumtionsmönster för att ett samhälle i ekologisk balans
ska bli möjligt. Vi anser att förutsättningarna för detta är en
ekonomisk politik där miljöskatter och skatteväxling spelar
en dominerande roll, att  försiktighetsprincipen och
substitutionsprincipen fasar ut varor och kemikalier, som inte
hör hemma i ett sådant samhälle. Förslösandet av
naturresurser måste upphöra.
Producentansvaret, som införts, har visat sig ha en del brister. I många
kommuner sänks ambitionsgraden i och med att de olika materialbolagen
numer ansvarar för insamlingen. Det lokala politiska initiativet har
försvunnit och frågor om återvinning har centraliserats på ett olyckligt sätt. I
och med införandet av en avfallsskatt för deponerat avfall hamnar många
kommuner med egen deponi i ett dilemma. Om materialåtervinningen
fungerar dåligt på grund av materialbolagens agerande riskerar glas, papper
och annat att hamna i den fraktion som kommuner omhändertar och kan då
drabbas av avfallsskatt samtidigt som den kommunala möjligheten att samla
in dessa fraktioner försvunnit. En genomgång av hur producentansvaret
fungerar idag och förslag till åtgärder belyses i en särskild motion.
Miljömål för avfall till slutbehandling
I proposition 1989/90:100 anges: "Förbränning och
deponering av osorterat avfall skall i allt väsentligt ha
upphört vid utgången av år 1993."
Målet har inte uppnåtts. För att kunna uppnå målet krävs att sorteringen
byggs ut och att återvinningsteknik och behandlingsmöjligheter för de
utsorterade materialen utvecklas.
Miljömål för återtagande av
dryckesförpackningar
I proposition 1989/90:100 anges: "Återtagningsmålet för
dryckesförpackningar skall vara minst 90 %."
Målet har delvis uppnåtts. Det har uppnåtts för aluminiumburkar och 33
cl-flaskor, men däremot inte för PET-flaskor.
Bevara den biologiska
mångfalden!
Termen biologisk mångfald får inte bli ytterligare en
ingrediens i miljöprosan samtidigt som biotoper med
rödlistade arter förstörs och försvinner under debattens gång.
Det skulle leda till att populationerna av de hotade arterna
minskar. Artdatabankens listor över hotade arter visar inte
bara vilka arter som är hotade utan beskriver också på ett
föredömligt sätt hoten. Det finns alltså ett kunskapsunderlag
idag för att vidta åtgärder. I många fall är skydd av biotopen
enda utvägen, i andra fall kan särskilda hänsyn räcka. För
många arter är dock hoten akuta och det är bråttom.
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i kris. Mindre än
5 % av våra skogar är ur- eller naturskogar. Många innehåller arter som är
unika i världen. 1 700 av skogens växt- och djurarter missgynnas av det
moderna skogsbruket. Trots kunskaper avverkas skogar med akut hotade
arter. Det är en skam för landet att Sveriges regering inte anser att vi har råd
att spara ens det värdefullaste vi har. De medel som anslås förslår inte alls
och i brist på medel tvingas länsstyrelserna idag ge klartecken till avverkning
trots beräkningar som visar att urskogen och de hotade arterna är utrotade
inom 5 år, om avverkningarna fortgår i nuvarande takt.
 Likaså bedrivs jakt i Sverige på arter, som finns med på hotlistan. Även i
det konventionella jordbruket krymper livsutrymmet för många arter, såväl
blommor som organismer i jorden, insekter och fåglar. Näringskedjorna bryts
och vi blir biologiskt fattigare. Tidigare vanliga arter i kulturlandskapet som
tofsvipa blir allt ovanligare.
Sverige har skrivit under en rad internationella konventioner som berör
den biologiska mångfalden, till exempel Bernkonventionen, Ramsarkonven-
tionen och Riokonventionen. Även EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv
påverkar den biologiska mångfalden.
Skydd av biologisk mångfald handlar dels om skydd av de hotade arterna,
dels om skydd av biotoper och livsförutsättningar för de mer vanliga arterna.
Många relativt vanliga arter, till exempel enkelbeckasinen och gråsparven,
minskar kraftigt i antal. Det är ytterst angeläget att orsaken till sådana
reduktioner i populationer utreds för att nödvändiga beslut skall kunnas
fattas för att hindra förändringen. Hoten mot den biologiska mångfalden är
många och just minskningen hos arter som är mer vanliga bör ses som
varningssignaler om att någon förändring i miljön kan vara för handen.
Dessa och flera frågor och förslag till åtgärder presenteras i Miljöpartiets
partimotioner om biologisk mångfald och skogsbruk.
Ett av de av Naturvårdsverket granskade målen rör den biologiska mång-
falden.
Miljömål för biologisk mångfald
I proposition 1990/91:90 anges: "Den biologiska mångfalden
och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och
djursamhällen bevaras så att i landet förekommande växt-
och djurarter ges förutsättningar att fortleva  under naturliga
betingelser och i livskraftiga bestånd."
Målet kommer inte att uppnås. Idag är vi långt ifrån målet att upprätthålla
den biologiska mångfalden knuten till t.ex. ädelskogens ekosystem. Detta
grundas på situationen för de rödlistade arterna och föroreningsbelastningen.
Även i det vanliga skogsbruket bedrivs skogsbruk på ett sådant sätt att
antalet hotade arter minskar.
Vi förordar ett ekologiskt uthålligt lantbruk och skogsbruk som bevarar
den biologiska mångfalden. Det finns många skäl att skydda den biologiska
mångfalden. Gener och arter som en gång gått förlorade kan inte återskapas.
Vilda arter har rätt att samleva med oss på jorden. Vi har inte rätt att utrota
dem. Framtida generationer ska ha samma förutsättningar vad gäller
naturresurser som vi. Arter och ämnen i naturen som vi inte känner till idag
kan i framtiden bli viktiga resurser.
Slutsatser
Åtgärderna är inte tillräckliga
En genomgång visar att tillräckliga åtgärder inte vidtagits för
att uppnå målen. Strategin med miljömål blir verkningslös,
om inte åtgärdsplaner och en stram och kritisk utvärdering
genomförs. I det fortsatta miljöarbetet måste processen
stramas upp och miljömålen få en mycket större
genomslagskraft på alla politiska beslut. När det uppstår
målkonflikter måste möjligheten att genomföra miljömålen
vara avgörande. Exemplen på målkonflikter är många, t.ex.
skogsbruk kontra biologisk mångfald och trafik kontra
luftkvalitet.
Använd ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken!
Ekonomiska styrmedel skapar incitament för utveckling av
miljöteknik och kan användas för att snabba på processen att
bli av med t.ex. farliga kemikalier. I Miljöpartiets motion om
skattepolitiken ges en rad förslag till ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. Vi anser att en långtgående skatteväxling
måste komma till stånd och att trafiken måste betala sitt fulla
samhällsekonomiska kostnadsansvar.
Sluta subventionera ohållbara
projekt!
Öresundsbron och Dennispaketet är exempel på projekt som
är klart olönsamma om miljökostnaderna vägs in. Vägarna
medför direkta miljöeffekter där de dras fram och bidrar även
till en ökning av den totala biltrafiken. Ett annat tydligt
exempel är kärnkraften. Vi förordar en satsning på
samhällsekonomiskt lönsamma miljöinvesteringar t.ex.
biobränslen, vindkraft, solvärme, energieffektivisering och
järnvägar. I de samhällsekonomiska investeringskalkyler som
används vid olika vägprojekt måste även miljöeffekterna av
investeringen vägas in.
Miljöpartiets budgetförslag
för budgetåret 1997
Regeringens uttalade ambition att vara vägledande för att
skapa ett hållbart samhälle måste avspegla sig i budgeten.
Miljöpartiet de gröna har inte accepterat den urholkning som
redan har skett på miljöns område och kan heller inte
acceptera de besparingar som nu föreslås. Miljöskulden till
kommande generationer fortsätter att öka med den
ekonomiska och ekologiska politik som förs idag. Den
trenden måste brytas för att talet om ett hållbart samhälle
skall bli annat än tomma ord.
Totalt anslår Miljöpartiet de gröna 900 miljoner kronor utöver regeringens
förslag under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård för budgetåret
1997. För 1998 och 1999 beräknas 961 miljoner kronor respektive 980
miljoner kronor. Genom förslaget att införa en naturvårdsavgift i skogsbruket
förstärks satsningarna ytterligare för 1998 och 1999. Fördelningen av
anslagen framgår av nedanstående tabell.
A 1 Statens naturvårdsverk
I budgetpropositionen redovisas på ett förtjänstfullt sätt
Naturvårdsverkets viktiga uppgifter och centrala och
pådrivande roll i miljöarbetet. Regeringens uttalade ambition
att driva på en hållbar utveckling borde öka verkets ansvar
och verksamhet. Det är därför både förvånande och
oacceptabelt att regeringen minskar anslagen till Statens
naturvårdsverk. För att miljöarbetet ska kunna förstärkas
behövs istället en förstärkning av anslaget.
Vi kan inte stödja regeringens förslag att under en treårsperiod avsätta 30
miljoner kronor för byggande av skoterleder. Vi väntar på att regeringen ska
avsätta tysta områden i fjällen, i enlighet med Miljövårdsberedningens
förslag. Om en zonering verkligen införs kan vi på nytt överväga detta
ställningstagande.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget till Statens
naturvårdsverk ökas med 50 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag för budgetåret 1997. För budgetåret
1998 beräknas utöver regeringens förslag 58 miljoner
kronor och för 1989 beräknas 72 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
A 3 Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och
vattendrag
Regeringen föreslår att kalkningsverksamheten minskas till
130 miljoner kronor för 1997 och därefter minskar ytterligare
för år 1998 och 1999. Kalkningen av försurade områden och
vattendrag är en nödvändig verksamhet, som garanterar att
biologiskt liv kan finnas kvar och att farliga metaller inte
lakas ut ur marken och ur sjöars sediment. Det biologiska
behovet har beräknats till 600 miljoner kronor om året.
Vissa år då vårfloden är stor behövs mer pengar än torra år, varför det är
nödvändigt att bidragen får fördelas över åren så som behovet är, det vill
säga sparade belopp ett torrt år kan utnyttjas år då behovet är stort. I budget-
propositionen anses att besparing är möjlig eftersom medel inte utnyttjats.
Enligt uppgift beror det just på olika behov olika år. Förra vintern var
snöfattig och kalkningsbehovet därmed mindre. En buffert är nödvändig,
eftersom nästa vinter kan bli snörik och behovet större än budgeterat.
Genom kalkningsverksamheten har en hel del metaller som aluminium
bundits i sediment. Om kalkningen upphör kan dessa sediment släppa sina
lager av metaller och en metallchock för växter och djur kan bli följden. Att
detta påverkar det levande, den biologiska mångfalden, är alldeles klart.
Kalkningsverksamheten måste därför fortsätta och ökas. Även nykalkning
måste komma ifråga.
Idag kalkas endast hälften av de sjöar, som skulle behöva kalkning.
Sverige har aktualiserat frågan om försurningen i EU, vilket mött intresse.
Eftersom försurningsskadorna inte minskar i landet är det viktigt att
kalkningsverksamheten ökar, vilket även internationellt visar att Sverige tar
dessa problem på allvar. Kalkningen och dess behov belyses närmare i en
särskild motion.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för
kalkningsverksamhet utökas med 50 miljoner kronor för
1997 jämfört med regeringens förslag, totalt 180 miljoner
kronor. För åren 1998 och 1999 beräknar vi en förstärkning
utifrån regeringens förslag med 100 miljoner kronor per år.
A 4 Investeringar inom miljöområdet
Från anslaget betalas förvärv av mark främst i syfte att
bevara den biologiska mångfalden genom att skydda särskilt
värdefulla naturområden. Den biologiska mångfalden är
hotad idag. Trots kunskap avverkas skogar med rödlistade
arter, lövskogar minskar och många våtmarker får en allt
trivialare fauna och flora på grund av kväve, fosfor och
metaller. Anslagen för markinköp för att säkerställa särskilt
värdefulla biotoper måste förstärkas.
En del av de marker med höga biologiska värden som fått stöd inom
systemet för NOLA riskerar att förlora stödet i framtiden. De är inte klassade
som jordbruksmark och kan därför inte komma ifråga för stöd inom jord-
brukets miljöstöd. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utreda vilka dessa
marker är och erbjuda stöd inom anslaget.
I partimotionen Ett långsiktigt bärkraftigt skogsbruk föreslås en natur-
vårdsavgift för skogsbruket. Genom naturvårdsavgiften, som avses användas
för skydd av skogsmark, kommer ytterligare förstärkningar för ändamålet
1998 och framgent.
Miljöpartiet de gröna föreslår att anslaget för investeringar
inom miljöområdet utökas med 700 miljoner kronor utöver
regeringens förslag för budgetåret 1997 till totalt 918
miljoner kronor.  För budgetåren 1998 och 1999 föreslår vi
på samma sätt en förstärkning  på 700 miljoner kronor per
år utöver regeringens förslag.
Förstärkningen avser följande:
Skydd av urskogar och naturskogar
Den biologiska mångfalden i Sveriges skogar befinner sig i
kris. Mindre än 5  % av våra skogar är ur- eller naturskogar.
Många innehåller arter som är unika i världen. 1 700 av
skogens växt- och djurarter missgynnas av det moderna
skogsbruket. Bland dessa finns många av de hotade arter,
som idag finns på Artdatabankens hotlistor, till exempel 223
arter mossor, ungefär 20 % av Sveriges samtliga mossor, 216
arter lavar, ungefär 10 % av Sveriges lavar. Trots kunskaper
avverkas skogar med akut hotade arter. Det är en skam för
landet att Sveriges regering inte anser att vi har råd att spara
ens det värdefullaste vi har. De medel som anslås förslår inte
alls och i brist på medel tvingas länsstyrelserna idag ge
klartecken till avverkning trots beräkningar att urskogen och
de hotade arterna är utrotade inom 5 år, om avverkningarna
fortgår i nuvarande takt. Många nyckelbiotoper behöver
skydd och av de ca 10 000 som avsetts skyddas till
sekelskiftet har idag endast några hundra fått skydd.
Miljöpartiet de gröna anser att det är absolut nödvändigt att säkerställa att
5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen skyddas.
Miljöpartiet de gröna föreslår att 500 miljoner kronor
avsätts för att skydda urskogar, naturskogar och
nyckelbiotoper för budgetåret 1997 och samma belopp
beräknas för år 1998 och för år 1999, allt utöver
regeringens förslag.
Skydd av naturområden, Natura 2000
Regeringen har lämnat förslag till områden som ska vara
Sveriges bidrag till det sammanhängande nätverket av
skyddade områden i Europa, Natura 2000. Detta har skett i
enlighet med art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. I
regeringens skrivelse 1994/95:167 anges inför detta arbete:
"Nationalparker och naturreservat måste ses i sitt ekologiska
sammanhang och får inte bli en isolerad företeelse."
När nu regeringen lämnat förslag till kommissionen om vilka områden i
landet som skall ingå i Natura 2000, kan vi konstatera att det inte blivit något
sammanhängande ekologiskt nätverk. Av de av länsstyrelserna föreslagna
2 817 områdena blev endast 563 områden kvar. Senare har 75 områden för
fågelskydd samt ytterligare 77 naturområden lagts till. Av dessa totalt 715
områden var de flesta redan skyddade. Naturvårdsverket godkände vid en
första granskning 1 273 områden och ansåg att det antalet var nödvändigt för
att uppfylla art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet. Regeringens motiv
för att inte fler områden kom med, uppges vara att områdesförslagen inte
hunnit förankras hos berörda markägare och myndigheter.
Miljöpartiet de gröna anser det mycket angeläget att fler områden får det
skydd som är nödvändigt. I dag saknar till exempel 30 % av de våtmarker
som klassats som riksintresse rättsligt skydd, därav flera områden som
Sverige angivit som särskilt skyddsvärda enligt Ramsarkonventionen. Vi
föreslår att riksdagen hos regeringen begär komplettering av Sveriges bidrag
till Natura 2000 med ytterligare områden för att fullt ut följa direktiven vad
avser skydd av hotade arter och biotoper.
För att kunna fullfölja intentionerna med Natura 2000
föreslår vi att 200  miljoner kronor anslås för skydd av
naturområden  för år 1997 utöver regeringens förslag.
Samma belopp beräknas för åren 1998 respektive 1999.
A 6 Sanering och återställning av miljöskadade områden
Cirka 2 000 områden i landet är förorenade och behöver
saneras. Detta är en mycket påtaglig del av miljöskulden.
Antingen tar denna generation hand om försyndelserna eller
så överlåter vi det till kommande generationer. Då riskerar
dessutom många av de gifter som borde tas omhand att
spridas och ta sig in i näringskedjorna och situationen kan
förvärras och saneringen fördyras.
Saneringarna är ofta dyra. Under mandatperioden 1988-1991 anslogs 150
miljoner kronor, vilka beräknades räcka till 5 objekt. De räckte till 2, där-
ibland Järnsjön i Emåns vattensystem, där en sanering av PCB genomfördes.
Naturvårdsverket har begärt 210 miljoner kronor för 1997. Regeringen
föreslår i budgetpropositioen att 19 miljoner kronor anslås, det vill säga
mindre än 10 %. Miljöpartiet de gröna har full förståelse för det stats-
finansiella läget, men naturen och de gifter som riskerar att läcka ut i miljön
kan inte ta hänsyn till sådant. Åtgärderna behövs nu och de skapar förutom
en renare miljö och mindre risk att gifter sprider sig också arbetstillfällen.
Miljöpartiet de gröna föreslår att 100 miljoner kronor anslås
utöver regeringens budgetförslag för budgetåret 1997 för
sanering och återställning av miljöskadade områden. För
budgetåret 1998 beräknas utöver regeringens förslag 101
miljoner kronor och för budgetåret 1999 102 miljoner
kronor.
Fördelning på ansvarsområden
Miljöpartiet de gröna föreslår följande fördelning på anslag
inom utgiftsområde 20:
Förslag till anslag 1997 och beräkningar för 1998 och 1999, milj. kr.
20
Allmän miljö- och naturvård
Regeringen
Miljöpartiet
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt för utgiftsområdet
1 330
1 174
1 139
900
961
980
Anslag
A 1
Statens naturvårdsverk
356
348
334
50
58
72
A 2
Miljöövervakning m.m.
94
92
88
2
6
A 3
Bidrag till kalkningsverksamhet
för sjöar och vattendrag
130
127
122
50
100
100
A4
Investeringar inom miljöområdet
218
213
204
700
700
700
A 5
Miljö- och kretsloppsforskning
136
A 6
Sanering och återställning av
miljöskadade områden
19
19
18
100
101
102
A 7
Koncessionsnämnden för
miljöskydd
19
18
19
A 8
Kemikalieinspektionen
83
83
79
A 9
Visst internationellt
miljösamarbete
42
43
40
A 10
Stockholms internationella
miljöinstitut
12
12
12
B 1
Statens strålskyddsinstitut
74
72
72
B 2
Statens kärnkraftinspektion:
Förvaltningskostnader
63
65
67
B3
Statens kärnkraftinspektion:
Kärnsäkerhetsforskning
59
56
57
B
4

Visst internationellt samarbete i

Visst internationellt samarbete i
fråga om kärnsäkerhet m.m.
27
27
27
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljön skall räknas som ett överordnat område i politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förslagen i offentliga utredningar och propositioner skall
analyseras utifrån förväntade effekter på miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Naturvårdsverket skall göra en samhällsekonomisk bedömning
av prioriteringar för att minska de olika utsläppen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av de nationella miljömålen och revidering av
åtgärder för att uppfylla dem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tysta områden bör tillskapas i skärgården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sluta subventionera ohållbara projekt som Öresundsbron och
Dennispaketet,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till byggande av skoterleder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av naturvårdsavgift,2
10. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 20 enligt Miljöpartiet de grönas förslag i tabell under punkt
11.1.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 20 för åren
1998 och 1999 enligt tabell under punkt 11.1.

Stockholm den 2 oktober 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Per Lager (mp)

Eva Goës (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Kia Andreasson (mp)

Gunnar Goude (mp)

Barbro Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Ewa Larsson (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Annika Nordgren (mp)

Roy Ottosson (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Birger Schlaug (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)
1 Yrkande 7 hänvisat till TU.
2 Yrkande 9 hänvisat till SkU.
Gotab, Stockholm 1996
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (23)