Diskriminering i arbetslivet

Motion 1998/99:A722 av Lars Lindblad m.fl. (m)

av Lars Lindblad m.fl. (m)
I undersökningar som genomförts har det visat sig att tre av de huvudskäl
till att en arbetsgivare inte vill anställa en person är personens etniska
bakgrund, funktionshinder eller sexuella läggning. I 1998 års Sverige
finns det arbetsgivare som inte vill anställa en person bara för att han
eller hon har ett utländskt namn, kanske är hörselskadad eller är
homosexuell. Detta är självfallet helt oacceptabelt.
Det finns otaliga exempel på att människor av de tre ovan nämnda skälen
inte kallas till intervjuer eller blir sparkade av något krystat skäl därför att
 de
t.ex. är homosexuella. Samtidigt som detta är helt lagligt, vet vi att våldet
mot såväl invandrare som homosexuella har ökat de senaste åren.
Undersökningar i USA visar t.ex. att våldet mot homosexuella stigit med
78 procent de senaste åren och samma tendens ser vi också i Sverige.
Anmälningarna till såväl Diskrimineringsombudsmannen som Handikapp-
ombudsmannen har också ökat de senaste åren.
Mot bakgrund av hur verkligheten ser ut, och att de som inte vill ha
särlagstiftning inte har något reellt alternativ till lagstiftning för att
åtminstone signalera att samhället inte accepterar att människor som är
invandrare, funktionshindrade eller homosexuella har ett fullgott skydd,
anser vi att regeringens förslag är ett steg i rätt riktning. Men, vi anser att
föreslagen bör justeras något.
Vi vill dock inledningsvis bemöta den kritik som kommit mot de tre
lagförslagen från bl.a. SAF. Där har man uttryckt oro över att lagarna
ytterligare kommer att försvåra företagandet i vårt land. Vi håller inte med. I
bl.a. USA finns flera mycket hårdare lagar mot diskriminering i arbetslivet -
det gäller t.ex. just etnisk diskriminering och diskriminering av
funktionshindrade. Detta har inte försvårat företagandet i USA. I Finland,
Norge och Danmark finns också lagar mot diskriminering. Vi anser att
många av de hinder som finns för företagande i vårt land skall avskaffas.
Men, vi anser att dessa tre lagar är så viktiga att de bör accepteras. Vi vill
också betona att lagarna inte på något sätt ger människor rätt till ett arbete,
vilket debatten har gett sken av.
Vad gäller lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet delar vi
flera remissinstansers, däribland JO, tveksamhet till förslaget om att
arbetsgivaren skall samverka med arbetstagare för att främja etnisk mångfald
i arbetslivet. Detta förslag är alldeles för vagt och lägger alldeles för stort
ansvar på arbetsgivaren att göra någonting som inte är klart definierat. Det
kan således inte accepteras. Lagstiftning måste vara tydlig och klar, vilket
inte kännetecknar 4 § i förslaget till ny lag. Paragrafen bör därför utgå.
I förslaget till lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av
sexuell läggning föreslås att en särskild ombudsman för denna grupp skapas.
Det pågår för närvarande en översyn av hela ombudsmannaväsendet, vilken
bör avvaktas innan en ny ombudsmannafunktion bildas. Intresse-
organisationer för homo- och bisexuella har heller aldrig förordat att det
skapas en ny ombudsman för just denna grupp. Förslaget bör därför inte bli
verklighet nu. I stället bör regeringen ges till känna att samtliga ombudsmän
bör lyda under riksdagen och inte som i dag vad gäller DO, BO, JämO och
HO under regeringen.
Det finns alltid en risk för att lagstiftning blir ett slag i luften. Särskilt
lagstiftning som har som syfte att påverka attityder. Många uppfattar kanske
förslagen mest som en symbolhandling, om än en viktig sådan. Det är därför
centralt att de tre lagarna utvärderas efter två år för att se om de givit den
effekt som varit syftet. Visar det sig att så inte är fallet måste man överväga
om lagarna skall ändras eller avskaffas.
Avslutningsvis anser vi att de föreslagna lagarna skall ses som ett första
steg i arbetet med att öka skyddet för dessa tre grupper av människor. Vi
menar därför att regeringen skyndsamt utreder ett samlat skydd som omfattar
även andra delar av samhället och inte bara arbetslivet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslaget till etnisk mångfald i arbetslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ombudsmannainstitutionen,1
3. att riksdagen hos regeringen begär utvärdering av lagarna mot
diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk bakgrund, funktionshinder
eller sexuell läggning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad antidiskrimineringslagstiftning.

Stockholm den 28 oktober 1998
Lars Lindblad (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Gunnar Axén (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

1 Yrkande 2 hänvisat till KU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (8)