En arbetsrättskommission

Motion 1998/99:A721 av Johan Pehrson (fp)

av Johan Pehrson (fp)
Verkligheten talar sitt tydliga språk. Samtidigt som arbetslösheten ökat
har andelen tillfälligt anställda blivit fler under de senaste åren. I dag har
drygt en halv miljon människor tillfälliga jobb. Alltfler analyser såväl
nationella som internationella visar att de regler som omgärdar
arbetsmarknaden har en avgörande betydelse för tillkomsten av nya
arbeten och deras form. Den svenska arbetsrätten bidrar vid goda tider
och vid en låg arbetslöshet till att sysselsättningen stabiliseras vilket varit
fallet under årtionden. Vid betydligt sämre tider, som vi nu sett en tid,
med en kraftig ökning av  arbetslösheten innebär arbetsrätten att en hög
arbetslöshet riskerar att permanentas. Det finns i den nuvarande hyggliga
konjunkturen tydliga tecken på detta,  t ex att flaskhalsarna på
arbetsmarknaden tilltar.
Motståndet mot reformer av arbetsrätten är kompakt. Det framstår som
obegripligt att en lagstiftning från 70-talet som har sin verklighetsbakgrund i
60-talets industristrukturer kan uppfattas som de enda tänkbara reglerna för
arbetsmarknaden idag. En tid som präglas av en ännu omfattande offentlig
sektor, en framväxande tjänstesektor och en industrisektor i stark förändring.
Arbetsrätten, som direkt har betydelse för alla anställda och alla
arbetsgivare, från de allra minsta med en enda anställd till de allra största
med tusentals anställda, är så svår att överblicka och komplicerad att få
anställda och arbetsgivare ens tillnärmelsevis behärskar densamma. Både
arbetsgivare och anställda är hänvisade till att anlita ombudsmän, konsulter
och specialiserade jurister för att kunna analysera sina rättigheter och
skyldigheter. Parter på ömse sidor och deras organisationer bildar
tillsammans med Arbetsdomstolen en sluten värld nästintill oåtkomlig för
dem som inte behärskar detta svåra område.
Denna slutenhet får till följd att det rättsliga skyddet för anställda och
arbetsgivare är beroende av medlemskap i fack respektive anslutning till
arbetsgivareförbund inom SAF eller annan arbetsgivareorganisation.
Andelen anställda som är fackligt organiserade är fortfarande hög även om
det skett  kraftiga branschvisa förändringar. På fem år har t ex andelen
medlemmar mellan 16 och 24 år i vissa LO-förbund halverats.
Andelen företag som anslutit sig till någon arbetsgivareorganisation är
däremot låg. Det finns cirka 190 000 företag med minst en anställd. Av dessa
är ungefär 40 000 anslutna till SAF. Omkring 10 000 är anslutna till andra
arbetsgivareorganisationer inom den enskilda eller kooperativa sektorn.
Detta innebär att bortåt 150 000 småföretag är oorganiserade. Av dessa har
cirka 63 000 tecknat hängavtal med något fackförbund. Även på tjänste-
mannasidan är hängavtal vanliga. De oorganiserade företagen, med eller utan
hängavtal, är i praktiken beroende av den berörda fackliga organisationens
välvilja.
Eftersom SAF verkar ha avsvurit sig sin roll som part på arbetsmarknaden
måste riksdagen ställa upp för att till gagn för alla återupprätta balansen och
tillskapa begripliga och rimliga regler för anställningsförhållanden.
Regeringen bör med anledning av den allt snabbare omstruktureringen på
arbetsmarknaden snarast tillsätta en ny arbetsrättskommission, sammansatt
av politiker och experter. Inte bara på förslag från de stora organisationerna
utan också fristående, objektiva krafter, särskilt från universitet och
högskolor, bör ingå.
Arbetsrättskommissionen bör ha helhetssyn som överordnat mål.
Kommissionens arbete bör därför inledas med att nuvarande arbetslag-
stiftning inventeras, förslagsvis enligt ett logiskt system som även kan ligga
till grund för kapitalindelning i en ny arbetsbalk, vars inrättande i  hög grad
skulle underlätta den ovan efterlysta helhetssynen.
Efter sålunda genomförd inventering skall kommissionen på varje punkt
ställa bl a följande frågor. Är denna regel nödvändig? Kan den förenklas? Är
det rimligt att regeln skall gälla lika för alla företag, från de minsta till de
största? Självklart skall också inom varje område frågan ställas om behovet
av att komplettera regelsystemet. Bland annat kan man fundera på om inte en
lagstadgad minimilön - under namnet lärlingslön - borde kunna testas för
åtminstone ungdomar. Denna fråga ligger nu helt i kollektivavtalsparternas
hand, vilket ger facket möjlighet att kräva vilka minimilöner som helst, utan
tanke på arbetslösheten. Lagstiftade minimilöner skulle kunna vara bra för
småföretagen.
Vidare måste kommissionen ingående behandla frågor rörande
diskriminering av utanförstående med beaktande av småföretagens intressen,
vilka givetvis är av avgörande betydelse om en arbetsrättsreform skall få
någon effekt på nyetablering, personalanställning och därmed minskande
arbetslöshet.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en ny arbetsrättskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minimilöner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en arbetsbalk för arbetsrättslig lagstiftning.

Stockholm den 27 oktober 1998
Johan Pehrson (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (6)