Ett samhälle för barnen

Motion 2000/01:Sf274 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

av Matz Hammarström m.fl. (mp)
Innehållsförteckning
 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föräldraförsäkringen förlängs till 15 månader under nästa
mandatperiod.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
föräldrapenningen skall kunna tas ut tills barnet är tolv år.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att föräldrar skall
få rätt till hel eller partiell ledighet utan lön tills barnet är tolv år.1
4. Riksdagen beslutar att de tio s.k. pappadagarna skall kunna överlåtas på
annan person.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillsätta en låginkomstutredning ur ett barnperspektiv.
6. Riksdagen beslutar om ändring i lagen så att homosexuella par ges rätt att
prövas som adoptivföräldrar.2
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen så
att barn som lever med homosexuella föräldrar får samma rättsskydd som
andra barn.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
socialförsäkringslagstiftningen anpassas även efter homosexuella
familjeförhållanden.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att gömda barn
ges rätt till fullständig hälso- och sjukvård samt tandvård.
10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring om vad
som anförs i motionen om medborgarskap.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att alla gömda
barn ges amnesti.
12. Riksdagen beslutar att asylsökande barn ges samma rättigheter till
skolundervisning som andra barn bosatta i Sverige.
13. Riksdagen beslutar att asylsökande ungdomar ges samma rätt till
gymnasieundervisning som andra ungdomar bosatta i Sverige.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att asylsökande
barn får tillgång till terapeutisk vård oavsett om de får uppehållstillstånd
eller ej.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att se över asylprocessen och mottagandet för de
ensamkommande barnen.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de
ensamkommande barnen i stället för tillfälligt uppehållstillstånd beviljas
permanent uppehållstillstånd.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
handläggningstiden för ensamkommande barn sätts till max tre månader.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att socialtjänsten
och inte Migrationsverket ansvarar för de ensamkommande barnens
boende.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i internationella sammanhang sätta press på arbetet i FN
med att höja minimiåldern till 18 år för rekrytering av barn i krig.3
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om långsiktiga program för allergisanering.4
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om långsiktiga program för luftvård.4
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättrad innehållsdeklaration på livsmedel och kemikalier.5
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbildning av mödra- och barnavårdens personal i
allergiprevention.6
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utredning med syfte att studera hälsotillståndet hos barn och
ungdomar med invandrarbakgrund.6
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om barn och hörselproblem.6
26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen så
att man fritt kan välja tandläkare för barn.6
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att utreda bakgrundsfaktorer till de regionala
skillnaderna i barns tandhälsa.6
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det förebyggande arbetet för barns och ungdomars psykiska
ohälsa prioriteras i berörda myndigheters regleringsbrev.6
29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barns och ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett
folkhälsoproblem.6
30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om barn till sjuka föräldrar.6
31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det skall vara
en kommunal skyldighet att servera gratis skollunch även för
gymnasieelever.7
32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skolelever skall
kunna få specialkost utan krav på särskilda intyg.7
33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att man skall
verka för att förbättra attityden gentemot barn med handikapp, vilket i sin
tur skall leda till att barnen integreras och fullt ut kan delta i
samhällslivet.6
34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i
motionen om förebyggande arbete mot tobaksbruk.6
35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillstånd skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl.6
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om indragande av tillstånd vid försäljning till ungdom under 18
år.6
37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ANT-
undervisningen skrivs in i läroplanen.7
38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om barn, medier och stress.2
39. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring så att
FN:s barnkonvention ingår i den svenska lagstiftningen.6
40.
1 Yrkande 3 hänvisat till AU.
2 Yrkandena 6, 7 och 38 hänvisade till LU.
3 Yrkande 19 hänvisat till UU.
4 Yrkandena 20 och 21 hänvisade till BoU.
5 Yrkande 22 hänvisat till MJU.
6 Yrkandena 23-30, 33-36 och 39 hänvisade till SoU.
7 Yrkandena 31, 32 och 37 hänvisade till UbU.
Ett samhälle för barnen
Miljöpartiet är övertygat om att det som är bra för barn är bra
för hela samhället. Vi är övertygade om att en politik för
barnens bästa är en förutsättning för att bygga ett ekologiskt,
socialt och demokratiskt hållbart samhälle. Vad barn främst
behöver av sina föräldrar är tid.
Barn i ett historiskt
perspektiv
Barn är barn ända tills de fyller 18 år enligt
barnkonventionen. Detta är tämligen nytt.
Vid förra sekelskiftet var barndomens villkor i allmänhet hårda och även
om nativiteten var hög var också spädbarns- och barndödligheten det. Barnen
var helt beroende av föräldrarna, främst mödrarna, eftersom fäderna tog
mycket liten del i barnens omvårdnad. Den höga dödligheten även bland
vuxna gjorde att barnens otrygghet var stor. Det var mycket vanligt att barn
miste en eller båda föräldrarna innan de var myndiga, och så fort det var
möjligt skulle barnen dra sitt strå till stacken för att hjälpa till med
försörjningen.
Idag vet vi att barn inte är som vuxna, de är annorlunda och de kräver
andra livsformer än vad vuxenlivet kan erbjuda. Barndomen är en speciell
period med ett eget värde och inte bara en förberedelse för vuxenlivet. Barn är
absolut bäst på hur det är att vara barn, och de ska därför i mycket högre grad
än i dag kunna vara med och forma sin egen barndom, bestämma om sin egen
utveckling och skapa sin egen identitet. För att barn ska kunna få vara barn
krävs det att vuxenvärlden skapar utrymme för detta.
Barnkonventionen
I november 1999 fyllde FN:s konvention om barnets
rättigheter 10 år. FN: s konvention om barnets rättigheter kan
ses som världssamfundets samlade barnperspektiv.
Barnkonventionen handlar om det enskilda barnet. I
konventionen fastslås några av de mest centrala behov och
rättigheter som gäller för ett barn.
Konventionen utgår från att barndomen har ett egenvärde men att barn är
en utsatt grupp i samhället med särskilda behov av omvårdnad och skydd som
också innefattar ett rättsligt skydd. En annan utgångspunkt i
barnkonventionen är att barn inte bara behöver skyddas utan också ska
betraktas som kompetenta självständiga individer med rätt att uttrycka sina
åsikter.
Sverige ratificerade barnkonventionen i september 1990, och i dag har alla
länder utom USA och Somalia anslutit sig till den.
1998 presenterade regeringen en strategi för att förverkliga barnets
rättigheter i Sverige. Barnombudsmannen har sedan fått i uppdrag att ta fram
verktyg och metoder som ska kunna användas av myndigheter, kommuner
och landsting så att barnkonventionen kan integreras i det dagliga
beslutsfattandet.
Många förändringar till det bättre har redan skett, men samtidigt finns det
många barn som far illa i Sverige. Ytterligare ansträngningar måste alltså
göras för att förverkliga barnens rättigheter enligt barnkonventionen, och
eftersom det är på kommunal nivå som större delen av de beslut som rör barn
och ungdomar fattas, är det en viktig uppgift för alla politiker i kommuner
och landsting att driva på arbetet för att förverkliga barnkonventionen.
Barnkonventionen har fyra grundläggande principer:
Principen om att alla barn har samma rättigheter (artikel 2).
Varje barn ska skyddas mot diskriminering på grund av barnets (eller
föräldrarnas) ras, kön, språk, etniska ursprung, funktionshinder mm.
Principen om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet - vid alla
åtgärder som rör barnet (artikel 3).
Det ska säkerställas att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar
för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda
normer, särskilt när det gäller säkerhet, hälsa, och personalens antal och
lämplighet.
Principen om rätt till liv och utveckling (artikel 6). Betonar barns rätt till
överlevnad och utveckling i ett bredare perspektiv.
Principen om rätten att uttrycka sina åsikter (artikel 12).
De barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt uttrycka
dessa i alla frågor som rör barnet. För detta ändamål ska barnet särskilt
beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett
lämpligt organ i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Tid för barnen
I ett barnvänligt samhälle är det inte bara de närmaste
familjemedlemmarna som räknas. Där finns även tid och
plats för fler vuxna som engagerar sig i barnen. För att som
vuxen kunna kombinera barn och ett aktivt socialt liv bör
även mötesformer, politikens villkor och alla
vuxenarrangemang bereda plats för barns närvaro.
En tredjedel av barnen i låg- och mellanstadieåldrarna och nästan hälften
av tonåringarna har heltidsarbetande föräldrar. En majoritet av
småbarnsföräldrarna, i allmänhet modern, arbetar deltid. Knappt 80 procent
av barn i tioårsåldern tycker att de hade lagom tid i sin vardag med mamma
och pappa. Av de barn som saknar tid med föräldrarna gäller det framför allt
pappan. I de familjer där föräldrarna varken arbetar eller studerar tycker
nästan 20 procent av tioåringarna att de har för mycket tid med sin mamma.
En majoritet av barn och unga har bra relationer till föräldrar.
Flertalet av Miljöpartiets förslag syftar just till att ge barnen mer tid med
sina föräldrar. De olika familjepolitiska reformerna ska ses i ljuset av en av
vår tids största och viktigaste välfärdsreformer: en allmän
arbetstidsförkortning.
Arbetstidsförkortning
Miljöpartiet anser att det är viktigt att generellt sänka
normalarbetstiden - i ett första steg till 35 timmar i veckan
men med sikt på 30 timmar. Det är inte bara de riktigt små
barnen som har rätt till tid med sina vuxna; den rätten har
även alla ungdomar. En generell arbetstidsförkortning ger, till
skillnad från t ex längre semester, förutsättningar för mer tid
för barnen varje dag.
Friår
Vi i Miljöpartiet har länge talat för en friårsreform, som
innebär att en förvärvsarbetande kan ta tjänstledigt ett år med
ersättning från a-kassan om någon arbetslös övertar jobbet
under tiden. Friår har införts i Danmark och Finland och
innebär bl a möjlighet för föräldrar att vara lediga ett extra år.
Och det här är faktiskt en reform som inte kostar statskassan
något!
Utbyggd föräldraförsäkring
Vi ser en utbyggd föräldraförsäkring som mycket viktig. Det
ger barn och föräldrar möjlighet att verkligen knyta an till
varandra under framförallt den första viktigaste tiden. Därför
vill vi utöka föräldrapenningen till 15 månader.
Ur barnets perspektiv är det också mycket angeläget att stimulera fler
pappor att ta del av föräldraledigheten. En likarättsprincip bör råda, men med
möjlighet för familjen att överlåta inbördes dock måste tre månader behållas
av varje förälder.
Omvårdnadskunnande är inte och ska inte vara könsbundet.
Föräldraförsäkringen kan idag tas ut tills barnet fyller 8 år, men vi anser att
föräldrapenningen ska kunna tas ut tills barnet fyller 12 år. Miljöpartiet anser
att föräldraförsäkringen bör förlängas till 15 månader under nästa
mandatperiod.
De 10 s k pappadagarna
Idag när ett barn föds har pappan i samband med födseln
möjlighet att vara ledig i tio dagar med s k tillfällig
föräldrapenning som skall tas ut inom 60 dagar från det att
barnet kommit hem. Denna ledighet ingår inte i den övriga
föräldrapenningen. Om dessa dagar inte används fryser de
inne. De kan med andra ord inte överlåtas utan det är endast
pappan eller adoptivpappan som har rätt till ledigheten.
Idag finns det många kvinnor som av olika skäl är ensamstående vid sitt
barns födsel, och det blir allt vanligare att homosexuella skaffar barn; dessa
människor får inte använda sig av de tio pappadagarna.
Miljöpartiet anser att det är att betrakta familjen i ett tämligen snävt
perspektiv, och  begreppet borde vidgas för att inbegripa fler människor än de
som lever i kärnfamilj. Genom möjligheten att överlåta de tio dagarna kan
den nyblivna mamman få avlastning av någon släkting eller vän för att till
exempel kunna sova ett par timmar extra. Samma sak gäller även i de fall där
partnerskap ingåtts, den biologiska mamman borde få bestämma vem som
skall få använda sig av de tio dagarna och därmed ge en möjlighet till sin
livspartner att kunna vara hemma vid barnets ankomst.
I de fall där kvinnan och mannen är gifta eller sambor skall det inte gå att
överlåta de tio pappadagarna på någon annan person, för det är samtidigt
viktigt att inte inskränka pappans rätt till ledighet i samband med förlossning.
Det är en viktig rättighet att värna om. Alla barn har samma rättigheter
oavsett familjesituation.
Rätten att bli kommunal
dagbarnvårdare åt eget barn
Genom att i princip likställa vård av eget barn med vård av
annans barn, kan fler små barn ges ökad möjlighet till mer tid
med sina föräldrar. Vi vill att en förälder skall kunna bli
kommunal dagbarnvårdare åt eget barn - med likvärdig
ersättning som kommunal dagbarnvårdare. Se vidare i
Miljöpartiet de grönas motion Dagbarnvårdare åt eget barn.
Barn och ekonomi
Enligt Välfärdsbokslutet har barnen drabbats hårt på många
områden under 90-talet. Barnfamiljernas ekonomi har
försämrats både i absoluta och relativa tal. Inkomsterna
minskade bland annat till följd av ökad arbetslöshet för
barnens föräldrar och minskade ersättnings- och
bidragsnivåer i familjestöden. I Välfärdsbokslutet menar man
att barn till ensamstående förälder och barn med många
syskon är särskilt drabbade.
12 procent av samtliga barn under 18 år bodde 1997 i familjer som hade
låg inkomststandard även då socialbidragen inräknats. Detta är mycket
vanligare för barn som bor i stora familjer med minst fyra barn, 32 procent,
och för barn i familjer med ensamstående förälder, 21 procent. Det är minst
dubbelt så många barn i slutet av 90-talet som lever i familjer med låg
inkomststandard som i början av detta årtionde. År 1997 bodde 16 procent av
samtliga barn och unga under 18 år i familjer med hög inkomststandard.
Utvecklingen under 90-talet har gått mot ökad polarisering när det gäller
inkomststandarden bland barnens familjer.
Enligt Barnombudsmannen levde 1996 ungefär 6 procent av
barnbefolkningen i familjer som hade socialbidrag i minst 10 månader. Av
dessa barn hade 75 procent föräldrar som var födda utomlands och som till
största delen invandrat under 90-talet. Unga familjer med många barn är den
grupp som i störst utsträckning uppbär långvarigt socialbidrag. Detta gäller
speciellt nyanlända utrikes födda från områden utanför Norden/EU. Den
viktigaste förklaringen till detta är arbetslöshet utan ersättning.
Nästan 30 procent av alla ensamstående kvinnor med barn fick
socialbidrag någon gång under 1999. Det är visserligen en minskning jämfört
med föregående år, men den är inte alls lika stor som för andra hushållstyper
enligt en rapport från Socialstyrelsen.
Vad det gäller socialbidragen har det skett en minskning bland alla
hushållstyper och åldersgrupper. Minskningen är störst bland
gifta/samboende. Antalet gifta/samboende hushåll som erhöll socialbidrag
sjönk med 19 procent jämfört med 1998.
I länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänsten, där 1 230 granskningar gjorts
spritt över landet, har det visat sig att det finns allvarliga brister i ungefär
 var
femte granskning. Bristerna är vanligare för ekonomiskt bistånd än för
exempelvis familjerätten. Brister som rör handläggning och dokumentation
samt barns bästa är vanligast.
För att klargöra situationen för alla de barn som växer upp i ekonomiskt
missgynnade familjer vill Miljöpartiet se en ny låginkomstutredning där barns
livsvillkor sätt i fokus.
Barn och familjen
Barns och ungas familjesituation i dag ser helt annorlunda ut
än för bara några generationer sedan. Utvecklingen av synen
på barnet som en självständig individ med egna rättigheter
innebär att familjen som begrepp fått en ny innebörd. Dagens
familjemedlemmar är inte lika beroende av varandra som
förr, utom av känslomässiga skäl. Många barn växer upp
under många olika familjeförhållanden, med en eller två
föräldrar, med föräldrar av samma eller olika kön; en del barn
växer upp med andra än sina föräldrar. Livsvillkoren ser
alltså helt olika ut och därför måste också lösningarna vara
individrelaterade, med barnets okränkbarhet som
övergripande princip.
Trots allt lever ändå de flesta barn, ca 75 procent, med bägge sina
biologiska föräldrar, enligt Barnombudsmannen. 1997 levde 88 procent av
småbarnen och 66 procent av de äldre tonårsbarnen med sina båda
ursprungliga/biologiska föräldrar. Omkring 50 000 barns och ungdomars
föräldrar separerar varje år. Separation är dubbelt så vanligt i
samboförhållanden som i familjer där föräldrarna är gifta.
Runt om i världen lever många barn utan föräldrar. Samtidigt fortsätter
lagen att neka kompetenta föräldrar möjlighet att bli prövade för adoption,
bara för att de lever i en öppen homosexuell relation. Miljöpartiet anser att
homosexuella ska ges rätt till att prövas som adoptivföräldrar.
Redan idag lever många barn i Sverige med homosexuella föräldrar, där
den ena föräldern är biologisk. Den konservativa lagstiftningen ger dessa barn
sämre rättsskydd, då de inte kan bli adopterade av sin biologiska förälders
partner. Detta handlar såväl om var barnet ska placeras om den biologiska
föräldern dör, som om arvsrätt mm.
Barn som söker asyl
Asylsökande barns rättigheter
Av alla asylsökande i Sverige är ungefär 30 procent barn.
Den 30 april 1999 var 4 409 barn under 18 år registrerade
som asylsökande. I dag finns det dessutom cirka 4 000
statslösa barn i Sverige, av vilka merparten (ca 3 800) är
födda här i landet. Miljöpartiet anser att barnen ska ha rätt att
ansöka om medborgarskap när de fått permanent
uppehållstillstånd. I och med uppehållstillståndet ska inte en
visst antal år för sk hemvist behövas. Detta ska gälla både för
statslösa och asylsökande barn.
Enligt barnkonventionens andra artikel, principen om ickediskriminering,
skall alla barn inom landets jurisdiktion ha lika rättigheter. Men så är inte
fallet. Om barn inte blir folkbokförda får de sämre rätt till sociala förmåner
än
andra barn som vistas legalt i landet.
En annan problematik är asylbarnens rätt till utbildning. De regler som
idag gäller för barn som inte är folkbokförda är, att de skall tas emot i
grundskolan i den kommun de vistas i. Men antalet timmar är begränsat enligt
den särskilda förordningen om undervisning för asylsökande barn. Dessa barn
är idag endast garanterade undervisning om minst 15 schemalagda
veckotimmar. Vi anser att även dessa barn ska ha en fullgod undervisning
precis som de barn som är bosatta i Sverige. Barn som inte är folkbokförda
och som är i behov av att gå i särskola har inte heller samma rätt som svenska
barn. Av 7 kap 2 § specialförordningen framgår att styrelsen får medge att ta
emot sådana barn. Men barn som inte är folkbokförda har således ingen rätt
till utbildning inom särskolan.
Även ungdomar mellan 16 och 18 år, som inte är folkbokförda i landet,
saknar den rätt till utbildning som barn bosatta i Sverige har. Däremot har de
rätt att delta i "studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan".
Miljöpartiet anser att barnkonventionens portalparagraf "barnets bästa"
måste användas i större utsträckning vad det gäller asylsökande familjer.
Paragrafen bör anses vara tungt vägande gentemot andra skäl såsom behovet
av en reglerad invandring. Barnets bästa ska alltid sättas i det främsta rummet
- annars får portalparagrafen ingen verkan. Detta bör riksdagen ge regeringen
tillkänna.
Enligt artikel 24 erkänner konventionsstaterna barnets rätt att åtnjuta bästa
uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Det är även av stor
vikt att asylsökande barn vid behov får terapeutisk vård oavsett om familjen
får stanna eller ej. Detta kan även ses ur ett fredsbevarande perspektiv och
förbättra återuppbyggandet i det gamla hemlandet. I jämförelse med svenska
barn har flyktingbarn procentuellt hög psykisk ohälsa. Enligt artikel 39 skall
man vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk
rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon
form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp, tortyr eller någon annan form
av grym, omänsklig eller förnedrande behandling, bestraffning eller väpnade
konflikter.
Gömda barn
Barn är aldrig ansvariga, och barn är aldrig skyldiga. Vi kan
aldrig anklaga barnen för att vara skyldiga till att de befinner
sig i den situation som de är i, utan vi har ett ansvar att ge
dem trygghet i vårt land.
Gömda barn kan inte gå ut om dagarna, inte ens sitta i fönstret och titta ut.
"Det är som att sitta i fängelse", sa en pojke på radion. Skolorna tar inte emot
dessa barn för de får ingen ersättning och försäkringarna täcker inte dessa
barn. Många barn som lever underjord får tillslut uppehållstillstånd på grund
av humanitära skäl, dvs de har levt gömda så länge att de fått psykiska
och/eller fysiska men. Detta är inte humant, och det går inte att skylla på
föräldrarna och kräva att de borde ta ett större ansvar för sina barn, då de
ofta
är desperata och livrädda för att återvända.
Miljöpartiet anser att alla barn som lever gömda i Sverige ska ges amnesti.
Ensamkommande barn
Under senare delen av 90-talet har antalet barn under 18 år
som kommer ensamma till Europa ökat. Barnen skickas till
Europa av olika skäl och de kommer från olika länder. Under
1999 sökte 236 ensamkommande barn asyl i Sverige. De
flesta var mellan 13 och 17 år gamla. De kom från olika
länder, men framförallt från Irak, Somalia, Jugoslavien och
Afghanistan.
Barn som kommer ensamma till Sverige är utsatta på flera sätt. De har ofta
svåra upplevelser bakom sig från länder i krig och förtryck. De är ensamma i
en främmande del av världen utan sina nära anhöriga och långt ifrån den
kultur de är vana vid. Barnen mår ofta dåligt och behöver stöd och hjälp.
Tyvärr är mottagandet av barnen inte anpassat till deras behov och de riskerar
att fara illa i asylprocessen. Dessutom har det visat sig att bland andra
Migrationsverket verkar ha inställningen att barnen ljuger, framför allt om sin
ålder för att få uppehållstillstånd.
Asylprocessen behöver göras mer barnvänlig och samtliga
ensamkommande barn intervjuas av personal som har särskild kompetens att
tala med barn.
Eftersom barnen ofta är otrygga och mår dåligt på andra sätt, riskerar ett
tillfälligt uppehållstillstånd att kraftigt försämra barnets möjligheter att
utvecklas och integreras i Sverige. Ensamkommande barn borde få
permanenta uppehållstillstånd och aldrig beviljas tillfälliga
uppehållstillstånd.
Dessutom bör handläggningstiden för beslut kortas och inte vara längre än tre
månader.
Trots att barnen söker politisk asyl så är det bara ett fåtal som har
flyktingstatus. Av de 348 ensamkommande barn som fick uppehållstillstånd i
Sverige 1999 ansågs endast 4 % ha flyktingstatus. 54 % fick
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Migrationsverkets uppgift är att utreda
barnens asylskäl, inget annat. Det gör att barnens särskilda behov riskerar att
inte utredas och uppmärksammas. Därför ska alla ensamkommande barn
anmälas till utredning enligt socialtjänstlagen, och socialnämnden, inte
Migrationsverket, ska ansvara för barnens boende.
De ensamkommande barnen måste i första hand behandlas som barn, inte
asylsökande, och de ska genast de kommer till Sverige beviljas en god man
eller särskild företrädare som har kunskap om barn i utsatta situationer.
Barnsoldater
Artikel 18 i barnkonventionen stadgar att inget barn får
användas för direkt deltagande i väpnande konflikter. Ingen
får värva barn som soldater till väpnande konflikter. Rädda
Barnens definition går ett steg längre då de menar att
barnsoldater är alla ungdomar under 18 år vilka direkt eller
indirekt deltar i en militär eller politisk väpnad konflikt.
Barnsoldater är även de ungdomar under 18 år som
rekryterats till ett lands krigsmakt eller till en icke-statlig
militärorganisation, även om landet i fråga befinner sig i fred.
Många av de ensamkommande barnen flyr ifrån hot om militärtjänstgöring
eller av rädsla att bli tvångsrekryterade till en väpnad konflikt. Antalet
barnsoldater i dagens 35 väpnade konflikter uppskattas till omkring 300 000.
Ytterligare hundra tusentals barnsoldater finns rekryterade till olika
krigsmakter och militärorganisationer i världen, redo att strida på kort varsel.
De yngsta registrerade barnsoldaterna är ca 7 år gamla. De flesta barnsoldater
under 15 år finns bland icke-statliga militära organisationer. Många av
barnsoldaterna under 18 år finns inom regeringars försvarsmakter. Under de
senaste 10 åren har minst 2 miljoner barn (soldater och civila) dött i krig. 4-5
miljoner har blivit fysiskt handikappade. Ca 10 miljoner barn lider av
psykiska skador som orsakats av väpnade konflikter. Barnsoldater har sett
människor dödas och de har själva upplevt skräcken för att bli dödade.
Barnsoldater glömmer inte de grymheter de varit med om. Deras psykiska
skador får återverkningar på samhället långt efter det att de återvänt till sina
gamla hembyar. Utan rehabilitering och integrering av barnsoldaterna till det
lokala samhället klarar de inte av att återanpassa sig till de normer och
värderingar som råder där.
Barn och våld
Under första halvåret 2000 ringde det totalt 75 157 gånger på
Barnens Hjälptelefon hos BRIS, vilket är en ökning med 41
procent jämfört med samma period i fjol. Med andra ord står
vi inför det faktum att våld mot barn och våld mellan barn
ökar i samhället.
Under 1990-talet har det skett en markant ökning av barnmisshandel och
ungdomsvåld. Att investera i barn och ungdomar som har det svårast är
samhällsekonomiskt mest lönsamt - en kriminell karriär kostar ca 15-20
miljoner kr. Se mer om detta i Miljöpartiets motion Det våldsamma
samhället.
Barns miljö och hälsa
Hälsa är fortfarande socialt betingad och villkoren är långt
ifrån jämlika. Barn som lever under gynnsamma sociala och
ekonomiska förhållanden har bättre hälsa i nästan alla
avseenden än de som har mindre gynnsamma uppväxtvillkor.
Barns olika förutsättningar, boende,
invandring och inkomst
Ett barns uppväxt påverkas till viss del av vilket
bostadsområde det växer upp i. Vissa grupper invånare och
vissa grupper barn har uppenbart drabbats hårdare än andra.
För en del barn är det sociala skyddsnätet därmed viktigare
än för andra. Vi kan också se tendenser till att barn och unga
med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland familjer
som uppbär socialbidrag, har generellt sett sämre ekonomi
och boende och oftare lämnar skolan utan fullständiga
gymnasiebetyg.
Storstadskommittén har kommit fram till att det skett en ökad polarisering
mellan fattiga och rika områden. Barn och unga i Sverige har många olika
ursprung och de lever i olika typer av familjer. Bilderna av barns tillvaro sett
ur statistikens perspektiv skiljer sig därför för olika grupper. Barn är ingen
enhetlig kategori sinsemellan och förskolebarnens tillvaro ser annorlunda ut i
jämförelse med tonårsbarnens.
Men förutsättningar för god hälsa handlar inte bara om ekonomi - en stor
betydelse för barns och ungas hälsa har även kärleksfulla relationer med de
personer som finns i deras nära omgivning - föräldrar, andra vuxna som
släktingar och syskon och dagispersonal samt kamrater. Andra faktorer som
också har stor betydelse är möjligheten att leva i ett tryggt och jämlikt
samhälle med goda verksamheter för alla barn och unga. Därför är det viktigt
att kommuner, landsting och staten satsar på generella stöd och förebyggande
insatser till barnfamiljerna, med riktning mot barnomsorg, skola, hälsovård
och kultur- och fritidsverksamheter.
Men välfärden har sprickor; alla barn och unga växer inte upp under
gynnsamma förhållanden, och det är för dessa barn som vi främst måste skapa
möjligheter till utveckling och skyddsnät. Alla barn oavsett vilken familj de
föds i ska ges möjlighet att skapa sig ett liv utifrån de egna önskemålen.
FN:s barnkonvention ställer krav på att varje stat ska ge alla barn som
vistas i landet likvärdiga villkor. Detta känner vi mycket väl till i Sverige
och
det borde vi också leva upp till. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle.
En stor del av befolkningen har utländsk bakgrund, det vill säga är antingen
själva födda utomlands och inflyttade till Sverige, eller är födda i Sverige av
en eller två föräldrar som är födda utomlands. Enligt den definitionen har 1,6
miljoner invånare invandrarbakgrund. De utgör nästan en femtedel av
Sveriges barn och ungdomar. För merparten av dem torde invandrar-
bakgrunden utgöra en tillgång, men som grupp betraktat har de dock en högre
förekomst av psykiska och sociala problem än jämnåriga med enbart svensk
bakgrund.
Barn med invandrarbakgrund har ett större behov av kroppssjukvård än
genomsnittet. En studie från Stockholms län visar att barn till föräldrar födda
utanför Sverige konsumerar dubbelt så mycket vård för nyfödda, har 40 %
fler vårddagar på barnmedicinsk klinik och 30-40 % fler öppenvårdsbesök än
jämförbara barn till svenskfödda föräldrar. Ungdomar födda i Sverige i
invandrarfamiljer konsumerar 125 % mer slutenvårdsdagar på BUP-kliniker
än barn med svenskfödda föräldrar och barn med utlandsfödda föräldrar som
själva är födda utomlands.
Miljöpartiet anser att man bör utreda orsakerna till dessa barns och
ungdomars psykiska och fysiska ohälsa samt ta fram ett nationellt
handlingsprogram för att åtgärda problemen
Allergi
Barns vardagsmiljöer måste naturligtvis omfattas av samma
bestämmelser som de vuxnas arbetsmiljö. Miljöpartiet har i
en uppgörelse med regeringen under den senaste
mandatperioden drivit igenom ett stort
allergisaneringsprojekt, för totalt ca 5 miljarder kronor. Vi ser
det som en bra början. Vi vill också uppmuntra landets
kommuner i det viktiga arbete de har framför sig med att se
över barnens arbetsmiljöer och verkligen använda tilldelade
resurser för att åtgärda brister.
Allergier är en varningssignal, ett växande folkhälsoproblem i hela den
industrialiserade delen av världen. En varningssignal som borde väga tungt
när vi planerar vårt samhälle, när vi bestämmer reglerna för
kemikalieanvändningen och för vilka tillsatser som får finnas i våra
livsmedel. Samhället borde använda sig av försiktighetsprincipen i större
utsträckning än idag när i stället billighetsprincipen verkar vara ledstjärnan.
Allergier i Sverige har ökat över tid och fortsätter att öka. Nästan hälften
av alla barn har eller har haft symptom på astma eller allergi. Under de
senaste 15 åren har antalet barn med eksem ökat från 8 till 28 procent och
barn med hösnuva har ökat från 5 till 15 procent. Besvären varierar från
lindriga till svåra, kortvariga eller livslånga, från lätt hösnuva till svår
astma.
Orsakerna till allergiökningen anses vara förändringar i livsstil och
miljöfaktorer som i sin tur ger förändringar i kroppens immunsystem. Den
moderna livsstilen kan ha försvagat kroppens naturliga skydd mot allergier,
det kan till exempel gälla förändringar i människans tarmflora. En viktig
faktor i sammanhanget är sannolikt det fenomen som vi brukar kalla
"samhällets kemikalisering". Till detta kan även räknas den dåliga luftkvalitet
vi får både inomhus och utomhus till följd av biltrafiken, industriella
punktutsläpp, olämpliga byggnadsmaterial, felaktig ventilation och dålig
städning. I mötet med allt fler allergiframkallande ämnen är det människor
med ärftlig benägenhet för allergi eller annan s k överkänslighet som drabbas
först. Allergier och astma har visat sig vara dubbelt så vanligt bland barn i
tätort jämfört med barn på landsbygden. De barn som bott i en stadsmiljö
under sina två första levnadsår har dubbelt så ofta astma i jämförelse med
landsbygdsbarnen. Stadsbarn är mer allergiska mot pollen och djur, som
annars förknippas med livet på landet.
De samhällsekonomiska kostnaderna är betydande. Det finns redan idag
tillräckligt med kunskap som måste omsättas i politiska beslut när det gäller
allergisanering av inomhusmiljön, behovet av frisk luft och rena livsmedel.
Det är viktigt att riksdagen agerar kraftfullt och ser till att det upprättas
långsiktiga program för allergisanering och luftvård. Innehållsdeklarationer
på livsmedel och kemikalier måste förbättras; där måste vi vara föregångare i
stället för att anpassa oss.
Spridningen av tungmetall i vår miljö inklusive våra kroppar kan vara en
bidragande orsak. Vi vet att flera av dessa metaller i sig är kraftfulla
allergiframkallare. Det är naturligtvis också angeläget att förebygga så att de
små barnen inte utvecklar allergi. Mödra- och barnhälsovårdens personal bör
få en starkare roll och utbildning när det gäller möjligheter till
allergiprevention och metoder för att få föräldrar att sluta röka, skapa bra
boendemiljö och handla livsmedel och andra produkter som är så bra som
möjligt i allergihänseende.
Födoämnesallergier är också ett område där vi behöver ökade kunskaper.
Likaså finns behov av forskning när det gäller livsmedelstillsatser.
Kroniska sjukdomar
I en nyligen genomförd nordisk undersökning av barns och
ungdomars hälsa framgår att andelen barn med kronisk
sjukdom eller barn med funktionsnedsättning är lägre i
Sverige än i de fyra övriga nordiska länderna. Cirka 13
procent av barn upp till 18 år hade 1996 en kronisk sjukdom
med moderat eller allvarlig svårighetsgrad eller ett
funktionshinder. Fler barn med sådan ohälsa lever i familjer
med ensamstående föräldrar och i familjer med låg
socioekonomisk position. Hälften av kroniskt sjuka barn har
astma, allergi eller eksem. Av barnen i Sverige fick 8 procent
receptbelagda läkemedel mot astma under 1996.
Allvarliga neurologiska funktionshinder hos barn har minskat. Samtidigt
har barn med mindre grava, men lika socialt hindrande funktionsnedsättningar
som DAMP/ ADHD uppmärksammats mer och en del undersökningar tyder
på att de kan ha blivit fler. (Barnombudsmannens rapport Barndom i
förändring)
Hörsel
I dagens samhälle får barn sällan vila sin hörsel. De unga
under 80- och 90-talen har vuxit upp i en mycket hög
ljudmiljö. Biograferna utrustas med "Supersound", och
leksaker samt tv- och dataspel är ytterst ljudintensiva.
Fler barn och ungdomar söker till audiologiska kliniker för problem med
hörseln orsakade av hög musik. Om antalet skador på barns och ungdomars
hörsel har ökat vet ingen i dag för tillgången på bra mätmetoder är begränsad
och tillförlitlig statistik saknas. Många hörselskador resulterar i tinnitus och
ljudöverkänslighet, som ofta blir livslånga problem. Det är dock osäkert om
tillfälliga skador på hörseln i barndomen kan ge långtidseffekter och visa sig
senare i livet. Uppskattningsvis får 3 000 ungdomar skador på sin hörsel varje
år på grund av exponering för impulsljud från till exempel
knallpulverpistoler, smällare och fyrverkerier.
Tandvård
Alla barn och ungdomar har rätt till gratis tandvård till och
med det år de fyller 19. Svenska barns tänder blir allt bättre,
tandhälsan har förbättrats för såväl 3-åringar, 6-åringar, 12-
åringar som 19-åringar. Men det finns stora geografiska
skillnader i förekomsten av karies. Sämst tänder har i
allmänhet barn i storstäderna. Sverige har uppnått och
passerat de mål avseende tandhälsa som WHO satt upp.
Valfrihet kan vara viktigt även vad det gäller val av barnens tandläkare,
kanske hyser man ett särskilt förtroende för någon speciell tandläkare, kanske
går alla övriga i familjen till samma tandläkare. Men det är bara i vissa delar
av Sverige som man kan välja tandläkare åt barnen: Folktandvården eller en
privatpraktiserande tandläkare. I fyra län kan barn och ungdomar välja en
privat tandläkare utan kostnad. Det gäller Blekinge, Jönköping, Stockholm,
Uppsala, Värmland, Västra Götaland och Östergötland. Miljöpartiet anser att
det ska finnas en valfrihet i att välja tandläkare även för barnen.
Psykisk ohälsa
Psykiska problem kan kosta barn och ungdomar livet.
Psykosociala faktorer är inblandade i de flesta dödsfall som
drabbar tonåringar. Självmord är den vanligaste dödsorsaken
bland pojkar och unga män i åldern 15-29 år, vanligare än
trafikolyckor.
Bland flickor och unga kvinnor i motsvarande åldrar är det mindre vanligt,
men även för dem utgör självmord en av de vanligaste dödsorsakerna. Vi
måste lära oss att se barns och ungdomars psykiska problem i ett
folkhälsoperspektiv.
Den psykiska ohälsan bland barn och unga blir allt mer synlig och vissa
undersökningar tyder på att den har ökat de senaste åren. Det kan handla om
magont, huvudvärk eller sömnsvårigheter. Trots att ungdomar har objektivt
sett ett gott hälsotillstånd har de en relativt sett hög vårdkonsumtion Fler
barn
och unga söker i dag skolhälso- och elevvårdens hjälp för problem som
bottnar i psykosociala faktorer.
Både barn och vuxna verkar känna och leva under en allt större stress i
skolan och arbetslivet. Förmodligen har tillvaron i detta avseende förändrats
en hel del sedan mitten av 80-talet för barn och ungdomar, likaväl som för
den vuxna befolkningen.
Även med mycket strikta och snäva definitioner förekommer psykiska
problem och störningar tidvis hos 5-10 procent av barn- och
ungdomspopulationen. De psykiska problemen vållar stort lidande hos de
drabbade och deras familjer samtidigt som kostnaderna för samhället är
avsevärda - den egentliga barnpsykiatriska vården kostar drygt en miljard
kronor per år.
För den enskilde individen kan en period av psykiska problem tveklöst ge
livslånga konsekvenser, både socialt, utbildningsmässigt och ekonomiskt.
Samhällets utveckling mot ett utpräglat kunskaps- och informationssamhälle
samt kraven på socialt samspel i arbetslivet kan innebära att även måttligt
psykiska problem kan få karaktären av allvarliga funktionshinder.
Enligt utredningen Det gäller livet bygger möjligheten att anlägga ett
praktiskt användbart folkhälsoperspektiv på två grundförutsättningar:
att det finns grundläggande kunskaper om problemens utbredning samt om
relevanta skadefaktorer och/ eller skyddsfaktorer,
att det står i samhällets makt att påtagligt minska barns och ungdomars
utsatthet för skadefaktorer och/eller främja effekten av stödjande och
hälsobringande faktorer.
I ett samhällsperspektiv är det lika viktigt att fråga sig vad som främjar
barns och ungdomars psykiska hälsa som att motverka risk- och
skadefaktorer. Till exempel kan övergången till informationssamhället
förändra inriktningen på de ungas framtidsdrömmar. Kravet på lång
utbildning för goda möjligheter på arbetsmarknaden poängteras allt mer.
Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till viss del ses som en
reaktion på en mer stressad livssituation. Det är signaler som varnar oss för
framtida hälsoproblem.
I det långa perspektivet är barn och ungdomars psykiska hälsa avhängigt
av i vilken mån ett folkhälsoperspektiv är präglat av barn och ungdomars
behov och dessutom vilket genomslag detta får dels hos allmänheten, dels hos
beslutsfattare i olika verksamheter på olika nivåer.
Barn till sjuka föräldrar
Livet i en familj med missbruk brukar beskrivas som kaotiskt
och oförutsägbart. Missbruk i familjen leder till att båda
föräldrarna, även den som inte missbrukar, har svårigheter att
vara en bra förälder.
Många undersökningar visar att många barn till missbrukare - men inte
alla - har symptom som störande beteende, ångest och depression. Många
riskerar också att tidigt utveckla ett eget missbruk.
Av tradition har verksamheter för missbruksvård och vuxenpsykiatri
behandlat missbrukare utan att på allvar beröra föräldraskapet och barnets
situation. Trots att barnets perspektiv uppmärksammas mer idag, finns det
fortfarande svårigheter att få den personal som arbetar med missbrukaren att
se barnets behov. Men på de orter där man arbetar aktivt med barnets behov
är det långa köer till stödgrupperna.
Dessa familjer präglas ofta av dysfunktionella familjemönster,
psykosociala svårigheter och negativa föräldraattityder samt bristande
kontaktnät och isolering.
Någonstans mellan 10 och 30 % av patienterna inom psykiatrin har
minderåriga barn. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att det barn som
behöver skydd, stöd och hjälp får det. Detta regleras i socialtjänstlagen 71 §
bestämmelsen om anmälningsskyldighet. I en undersökning av
Socialstyrelsen visade det sig att vuxenpsykiatrin sällan anmäler till
socialtjänsten enligt 71 §. Det gäller i synnerhet den öppen vården.
Ytterligare en grupp utsatta barn är barn vars föräldrar drabbats av svår
kroppslig sjukdom. Förälderns sjukdom hamnar i centrum och barnets
psykiska och fysiska behov åsidosätts. Framför allt gäller det att utveckla
metoder för att hantera detta inom sjukvården.
Barn till utvecklingsstörda kan också i många fall befinna sig i riskzonen
för att fara illa. Barnets rätt att få en trygg uppväxt bör komma före den
vuxnes rätt att bli förälder. Här vilar ett tungt ansvar på socialtjänsten att
sörja
för att dessa barn och ungdomar får det skydd och stöd de behöver. En ökad
observans samt kompetens och arbetsmetoder är vad som behöver utarbetas.
Amning
Under 90-talet var det fler barn som ammades än under 80-
talet. Det gäller framför allt vid sex månaders ålder. Sverige
har antagligen den högsta andelen ammade barn i den
industrialiserade världen.
De flesta BB-avdelningar är numer amningsvänliga och har gått igenom ett
10-stegsprogram. Tyvärr stannar mammorna bara där i ca 3 dagar, och det är
lagom till hemgången som mjölken kommer igång. Så därför blir mammor
med problem väldigt ofta hänvisade till BVC (barnvårdscentralen) som inte
visat samma intresse för amningsprogrammen som BB.
Amningshjälpen är en ideell organisation som ger råd och stöd.
Organisationen finns i 18 län och vid en mätning i 11 län tog Amningshjälpen
emot ca 4 000 samtal under 1999 och 60 e-mail med frågor. De kvinnor som
vänder sig hit upplever att de inte fått hjälp och stöd av BVC. Då amningen är
av stor betydelse för det lilla barnet anser Miljöpartiet att det är av stor
vikt att
tillräckliga resurser tillförs regionalt.
Skolmat
Sedan årsskiftet 97/98 är det lagstadgat att alla elever på
grundskolan ska få gratis skollunch. Men på många
gymnasieskolor får eleverna betala för sin skollunch. Nästan
alla ungdomar idag går på gymnasiet. Gymnasiet har i princip
blivit en obligatorisk skola, liksom grundskolan. Därför är det
rimligt att samma regler gäller för skolmaten på både
gymnasium och grundskola.
Avgifter för skollunch på gymnasiet har dock införts för att många
kommuner behövt spara pengar. Detta får till följd att många gymnasieelever
antingen inte äter någon lunch alls eller bara en hamburgare eller kaffe och
bulle.
En god och näringsriktig lunch gör att elevernas prestationer förbättras.
Miljöpartiet anser att inkomstskillnader hos föräldrarna inte ska behöva ha
betydelse för elevernas prestationer i skolan.
Det är vanligt att veganer, vegetarianer och muslimer förvägras speciellt
anpassad kost på många skolor. Följden blir att de inte äter alls, eller äter
dåligt, med sämre studieresultat som följd. Vi anser inte att etiska
ställningstaganden eller religiös övertygelse ska behöva leda till sämre
studieresultat. Miljöpartiet anser att alla elever ska garanteras näringsriktig
kost oavsett religion, sjukdomar/allergier eller etiska ställningstaganden.
Rörelsehindrade barn
I FN:s konvention om barnets rättigheter stadgar artikel 23 de
rättigheter som barn med fysiska eller psykiska handikapp
har. Den säger att "dessa barn bör åtnjuta ett fullvärdigt och
anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet,
främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva
deltagande i samhället". Denna artikel innebär emellertid inte
att barnkonventionens övriga artiklar inte handlar om barn
med handikapp. Tvärtom, alla artiklar som hänvisar till
"barnet" gäller för alla barn. De övergripande principerna i
barnkonventionen talar om rätt till liv och utveckling, frihet
från diskriminering, att barnets bästa ska komma i första
rummet och rätt till medinflytande och deltagande. Inte minst
möjligheter att delta är sällsynta för barn med handikapp.
Funktionshinder är ett vitt begrepp. De kan vara synliga eller osynliga,
fysiska och psykiska. De kan också vara mer eller mindre allvarliga, från en
lätt hörselnedsättning som bara kräver en smula hänsyn från omgivningen, till
grava skador som gör att personen behöver hjälp från sin omgivning med
nästan allting. I vissa fall är funktionshinder medfödda, i andra inte. De kan
ha ärftliga orsaker, men de kan också bero på sjukdom, olyckshändelse,
psykisk chock eller felaktig kost. I grundskolan finns det ungefär 2 500 barn
med rörelsehinder och i gymnasiet cirka 850 ungdomar.
I Barnombudsmannens rapport Barndom i förändring hänvisas det till en
studie som gjordes i slutet på 90-talet. Där framkom det att det är ett problem
att hjälpmedel tar mycket plats och att bostaden ofta inte var helt anpassad
till
barnets funktionshinder. Många av barnen i undersökningen hade svårt att
leka på grund av svårtillgängliga miljöer, brist på lek- och fritidshjälpmedel
och långa resor samt brist på anpassade aktiviteter. En del av barnen hade
ingen tid för lek på grund av träning och skolgång. Familjernas umgänge
begränsades också ofta eftersom miljöerna hos släkt och vänner inte var
anpassade till det rörelsehindrade barnet. Denna svårighet blir större ju äldre
barnet blir.
Ett barn som inte kan se är först och främst ett barn, inte i första hand en
blind. Liksom alla andra barn behöver de som har något funktionshinder lek
och stimulans, och de vill bli bemötta med respekt - precis som alla andra
barn.
Vissa barn har behov av speciell behandling och olika typer av hjälpmedel,
till exempel rullstol eller hörapparat. Men det är viktigt att behålla en
helhetssyn där barnet - inte handikappet - sätts i centrum.
Barn med funktionshinder måste bli tillfrågade om sina villkor och få
respekt för sina åsikter. Vare sig funktionshindret är synligt eller osynligt
skall de ha samma rätt som andra till självförverkligande. Vi vill se en
nationell handlingsplan för funktionshindrade med tyngdpunkt på barn och
ungdomar.
Barn och droger
Tobak
Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen vi
känner till. För att utveckla ett beroende krävs det att man
exponeras för nikotin, men det är individuellt hur snabbt man
utvecklar ett beroende.
Tobaksbruk påverkar barn och ungdomar på många sätt. Barn kan
påverkas redan som foster, dels genom lägre födelsevikt och dels genom vissa
missbildningar. Trots vetskapen om riskerna för fostret röker fortfarande allt
för många kvinnor i början av graviditeten. Rökning i tidiga år kan också
enligt vissa vara inkörsporten till missbruk och droger senare i livet. Att
rökning också ökar risken för en mängd sjukdomar är väl dokumenterat
såsom vissa former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och lungemfysem.
Fler flickor än pojkar röker medan förhållandet är det motsatta när det
gäller snusning, något som är mycket ovanligt bland flickorna. Andelen
rökare i årskurs 9 har legat relativt jämnt de senaste åren. Ingen reell ökning
inträffade mellan 1997 och 1999 varken när det gäller rökning eller snusning
enligt de återkommande mätningarna. 27 procent av pojkarna och 26 procent
av flickorna i årskurs 9 röker eller snusar. Det är av stor vikt att koncentrera
resurser på att förebygga tobaksanvändning.
Alkohol
Folköl är en lättillgänglig berusningsdryck för ungdomar och
många gånger är berusningssyftet det enda de är ute efter. I
samband med den nya alkohollagen slopades kravet på
tillstånd för försäljning av öl klass II. Resultatet har blivit att
folkölet har blivit än mer lättillgängligt för ungdomar.
Under 1990-talet har ungdomars alkoholkonsumtion ökat och redan i
årskurs 6 har 35 procent av pojkarna druckit folköl. 82 % av ungdomar i
åldern 15-18 år anger i 1996 års TEMO-undersökning att de konsumerat
alkohol under de senaste tolv månaderna. Andelen ungdomar i årskurs 9 som
svarade att de brukar dricka fem burkar folköl eller mer vid varje tillfälle var
25 procent bland pojkarna och 10 procent bland flickorna år 1999.
Beträffande vin har andelen ungdomar som brukar dricka 60 cl eller mer
vid varje tillfälle minskat något bland pojkarna under 90-talet. Dock inte
bland flickorna. Andelen ungdomar i årskurs 9 som brukar dricka 37 cl
starksprit eller mer har varit i stort sett oförändrad under 90-talet och låg
1999
på 27 procent för pojkar och 16 procent för flickor. Enligt TEMO:s
undersökning är den alkohol som ungdomar i åldern 15-24 år dricker i första
hand starköl och i andra hand folköl och sprit. Förhållandevis fler ungdomar
dricker i dag relativt stora mängder folköl jämfört med början av 90-talet.
Bland pojkarna står folkölet för ungefär hälften av den alkohol som dricks
och bland flickorna för nästan 40 %.
Åldersgränsen för att få köpa folköl är 18 år. Handelns egna
undersökningar, såväl som undersökningar genomförda av Ungdomens
nykterhetsförbund och olika media, har visat att efterlevnaden av 18-
årsgränsen är mycket dålig. Ett extra tungt ansvar vilar på handeln och
tillsynsmyndigheten med tanke på att ungdomens berusningsdryck är till
försäljning en stor del av dygnet alla dagar under året.
Tyvärr är det allt för många som är mindre nogräknade när de säljer folköl.
Vi anser därför att tillstånd för försäljning av folköl skall återinföras, ett
tillstånd som bör vara tidsbegränsat så att det blir återkommande
omprövningar. I den mån försäljning sker till barn och ungdom anser vi att
tillståndet ska dras in eller att handlaren ska nekas förnyat tillstånd.
Utformningen av reglerna måste vara sådan att huvudansvaret vilar på
handlaren. I dag kan enskilda kassörskor bli fällda, medan den som är ägare
av butiken helt slipper ifrån sitt ansvar. Dessutom bör den ansvariga
tillsynsmyndigheten få ett regelverk som möjliggör snabba ingripanden.
Narkotika
År 1989 låg andelen ungdomar i årskurs 9 som använt
narkotika på sin lägsta nivå (3 procent) sedan mätningarna
började på 70-talet. Därefter har andelen ökat gradvis, först
bland pojkarna och sedan bland flickorna. Ökningarna från
ett år till ett annat har inte varit stora, men sammantaget blir
förändringen betydande. Sålunda hade en dryg fördubbling
inträffat fram till 1999 då 9 procent av pojkarna och 7 procent
av flickorna svarade att de prövat narkotika. Parallellt med
ökningen av andelen ungdomar som använt narkotika har det
också blivit fler som säger sig ha haft möjlighet att prova, en
fördubbling sedan 80-talet. År 1997 uppgav 15 procent av
mönstrande 18-åriga pojkar att de använt narkotika någon
gång. Åren 1984-94 låg motsvarande tal på mellan 6 och 9
procent.
Enligt Barnombudsmannen finns största andelen med erfarenhet av
narkotika hos dem som kommer från storstäderna Stockholm, Göteborg och
Malmö. Under 90-talet var Malmö den stad som hade högsta andelen, tidigare
var det Stockholm.
Omfattningen av undervisningen om alkohol, narkotika och tobak (ANT) i
skolorna varierar över landet. Det bör vara en prioriterad uppgift för bland
andra Skolverket att arbeta för en hög kvalitet i ANT-undervisningen i skolan.
Sexualitet, samlevnad och
barns könsidentitet
Sexualiteten är en av människans största drivkrafter och ett
av de svåraste områdena när det gäller att gå från barndom till
vuxenvärld. Hur ska ungdomar på väg att finna sin sexuella
identitet hitta i den mediala snårskog där mannen ofta
framställs som alltid potent och villig och kvinnan alltid redo
för vem som helst, när som helst och hur som helst?
Dessutom är det fortfarande så att den mesta informationen är
inriktad på heterosexuella förhållanden. Budskapet är att sex
sker mellan kvinna och man men att attraheras av någon av
det egna könet är fortfarande tabu trots att homosexualiteten
har blivit allt mer accepterad.
Miljöpartiet de gröna anser att det är av stor vikt för att stödja och hjälpa
ungdomar som är på väg in i den vuxna sexualiteten att det finns en bra och
tolerant sexualundervisning i skolan. En sexualundervisning där inte bara
preventivmedel demonstreras utan där mäns och kvinnors lust och sexualitet
hamnar i fokus och både hetero- och homosexualitet diskuteras. Se vidare i
Miljöpartiets motion Sex- och samlevnadsundervisning.
Abort
Fram till 1975, då den nya abortlagstiftningen trädde i kraft,
ansågs tonårsgraviditeter och tonårsaborter vara ett stort
ungdomsproblem i Sverige. Samtidigt satsades resurser på
förebyggande arbete såsom preventivmedelsrådgivning och
ungdomsmottagningar.
Tonårsaborterna minskade därför påtagligt under en följd av år med de
lägsta talen 1983-85. Efter en viss ökning under senare delen av 80-talet har
abortsiffrorna återigen sjunkit och är numera cirka 18 per 1 000 flickor i
åldern 15-19 år. Det är vanligare att tonårsflickor i storstadsområdena gör
abort än i andra delar av landet. År 1997 gjorde 4 374 flickor under 20 år
abort,
1 771 flickor under 20 år födde barn. Av dessa tonårsmödrar var 394 under 18
år. För att minska framför allt tonårsaborterna bör "dagen-efter-pillret" vara
lättillgängligt och exempelvis delas ut av skolsköterskan.
Barn och media
De materiella, kommunikativa och mediala förutsättningarna
i barns liv har ändrats radikalt under de senaste 20-30 åren.
Utvecklingen har varit snabb. Rörliga bilder finns inpå oss
dygnet runt om vi så vill, genom tv med alla kanaler,
dataspel, videofilmer etc. Dator finns i dag i mer än vartannat
barns hem. Antalet internetuppkopplingar ökar dramatiskt.
Men långt ifrån alla barn har tillgång till Internet; det har
blivit en klassfråga, barn som växer upp i hem med sämre
ekonomi har i mindre grad en hemdator.
Dessa förändringar leder till ett mer intensivt, hektiskt tempo i samhället.
Nutidens vardagstillvaro präglas för de flesta barn och ungdomar av många
intryck från bildmedia och av ett stort antal kontakter under dagen när man
vistas i olika grupper och sammanhang.
Utnyttjande och exploatering av barn i reklam måste kontrolleras. Mycket
av den reklam som riktar sig till barn och ungdomar tänjer på gränsen av
utnyttjande och är exploaterande av barnen. Bilder på barn finns som sätter
dem i klart vuxna sammanhang men väldigt tveksamma undertexter. Detta
måste uppmärksammas och åtgärdas för att vuxenvärlden ska bli trovärdig i
sin kamp mot exploatering.
Könsroller
Det är viktigt att skilja mellan det biologiska könet och det
sociala. Vi föds till kvinnligt respektive manligt kön i
biologisk mening. Vi fostras därefter till att bli kvinna och
man i social mening, i enlighet med samhällets uppfattningar
om vad som räknas som manligt respektive kvinnligt.
Miljöpartiet menar att dessa socialt konstruerade könsroller hämmar både
mäns och kvinnors möjligheter till personlig utveckling, då vi oftast bara
uppmuntras att utveckla sidor hos oss som stämmer in i mallen och det
sociala mönstret. I vårt västerländska samhälle har det blivit så att egenskaper
såsom målmedveten, karriärsinriktad, logisk och rationell kopplas till
mannen, medan kvinnan i högre grad ses som känslomedveten,
samarbetsvillig och omvårdnande. Att vara medveten om detta när man möter
barn och motverka dessa stereotypa bilder är en viktig del av arbetet för
jämställdhet.
Därför anser Miljöpartiet att information och ett medvetandegörande av
lärare, förskole- och fritidspersonal mfl. om jämställdhet är en nödvändighet.
Läs mer om detta i Miljöpartiets motion Jämställdhet.
Barn och inflytande
Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och att bli hörd är en av
barnkonventionens grundläggande principer. Barn ska inte
bara ha rätt att uttrycka sina åsikter utan dessa ska också
tillmätas betydelse. Detta beskrivs i artiklarna 12-15.
Artiklarna sätter dock ingen nedre åldersgräns utan rätten ska
tillförsäkras det barn som är i stånd att fritt bilda egna åsikter.
Denna rätt tillfaller alla barn utan diskriminering, vare sig på
grund av kön, funktionshinder, språk eller etnicitet. Barnet
har en rättighet, inte skyldighet, att uttrycka sina åsikter
däremot är staten ålagd att involvera barn och ungdomar i
alla frågor som rör dem.
Barnperspektivet skall användas i alla statliga utredningar och i alla förslag
som läggs fram till riksdagen. En särskild "barnenhet" bör därför bildas inom
Regeringskansliet, som, liksom på jämställdhetsområdet, genom "main-
streaming" ska föra in barnperspektivet.
Barns rätt till trygghet och utveckling skall ligga till grund för alla
politiska beslut. Nu är det beslutat i riksdagen att beslut som rör barn skall
underställas en barnkonsekvensanalys innan beslut fattas. Metoder för detta är
nu under utarbetande. Barnkonsekvensanalyser bör också gälla de beslut som
berör prioriteringar inom den offentliga sektorn. Miljöpartiet anser att FN:s
barnkonvention skall ingå i den svenska lagstiftningen. Mer om barns
inflytande kan läsas i miljöpartiets motion Livskraftig demokrati ur ett grönt
perspektiv.

Stockholm den 3 oktober 2000
Matz Hammarström (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Feltzing (mp)
Gunnar Goude (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)
Thoma Julin (mp)
Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11
Yrkanden (112)