Ett smalare och effektivare EU

Motion 2000/01:U510 av Marianne Andersson m.fl. (c)

av Marianne Andersson m.fl. (c)
1 Sammanfattning
Centerpartiets politik strävar efter att möjliggöra för enskilda människor,
länder, grupper av länder, regioner och det globala samfundet att ta ansvar
för sig själva, för andra och vår gemensamma värld.
Vår vision om Europa bygger på ett folkligt engagemang och mänskligt
utbyte syftande till fred och säkerhet, välstånd, respekt för grundläggande fri-
och rättigheter och en hållbar utveckling. Vi arbetar för ett aktivt och
solidariskt europeiskt samarbete och vill bidra till att forma den gemensamma
europeiska framtiden. EU, i kraft av att vara Europas mest utvecklade
samarbetsorganisation, är det effektivaste verktyget för att denna vision ska
kunna bli verklighet. Det krävs dock att EU förändras. Syftet måste vara att
anpassa EU till att omfatta Europas alla stater baserat på ett folkligt
engagemang. Vår utgångspunkt är ett smalare men effektivare EU.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja och stimulera de mellanmänskliga kontakterna och
det folkliga utbytet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s framtida inriktning mot ett smalare och effektivare EU.1
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att definiera och renodla EU:s uppgifter. 1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bejaka en flexibel integration. 1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s beslutsfattande. 1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att EU visar öppenhet och solidaritet gentemot
omvärlden.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utarbeta en gemensam strategi för mänskliga rättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om reformering av EU:s institutioner. 1
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökad rätt att ta del av handlingar. 1
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka Europaparlamentarikernas initiativ- och beslutsrätt. 1
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att höja valdeltagandet. 1
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra EU:s medelshantering och resurshushållning. 2
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att koncentrera Europaparlamentets sessioner till Bryssel. 1
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s utvidgning.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges relationer till EMU. 2
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om folkomröstning i EMU-frågan. 2
17.
1 Yrkandena 2-5, 8-11 och 13 hänvisade till KU.
2 Yrkandena 12, 15 och 16 hänvisade till FiU.
5 Inledning
Någon enhetlig gemensam europeisk identitet finns inte. Vad är det då
som förenar Europa och som gjort den europeiska integrationen möjlig?
Europas erfarenheter av meningslösa men fruktansvärt förhärjande krig
och erfarenheten av ideologiskt maskerad ondska står i en bjärt kontrast
till de värden som brukar anses kännetecknande för västerlandets
idéutveckling. Men inför detta Europas dubbla ansikte, kombinationen av
ädla tankar och stort hopp å ena sidan, och maktens och våldets brutala
triumfer å den andra, har en medvetenhet vuxit fram om att våra öden på
många sätt hänger samman. Det har också skapat en klangbotten av
gemensam längtan efter varaktig fred, frihet och humanitet. Dessa värden
är på intet sätt exklusivt europeiska, men de kan i Europa endast uppnås
på varaktig grund genom att vi arbetar tillsammans för att desarmera de
likaledes djupt rotade motkrafterna - den aggressiva nationalismen, de
nedärvda motsättningarna mellan regioner och religioner - och
undanröjer deras grogrund - fattigdom, maktlöshet och förtvivlan. Det är
detta Europa - med alla dess fel och förtjänster, framsteg och
tillkortakommanden - Europas folk har ansvar för att förvalta i dag och i
morgon, till gagn för dagens och morgondagens generationer.
Den moderna kulturen riskerar innebära en icke önskvärd likformighet.
Det viktiga är att inte befästa ytliga kulturella särdrag eller att betrakta
nationsgränserna som självändamål. Det viktiga är att se de kulturella
identiteterna som en integrerad mångfald, som får möjlighet att frodas så
länge den är sund. Där människor i samhället fritt ska kunna utveckla sin
kulturella identitet.
Europa står liksom alla andra regioner inför ett paradigmskifte som drivs
på av globaliseringen och den nya kunskapsekonomin. Det påverkar alla delar
av vår tillvaro och för att kunna tillvarata kunskapssamhällets fördelar
kommer förändringar av vår ekonomi och vårt samhälle att krävas. Det
innebär att Europa står inför ett antal utmaningar och påverkas av ett antal
utvecklingstendenser. Hur ska en fredlig utveckling och mänskliga rättigheter
i hela Europa kunna säkras? Hur ska Europa freda sig från eller hantera de
antidemokratiska strömningarna i form av högerpopulister, nazister och
vänsterextremister eller de som exploaterar etnisk extremism?
Vad kommer den demografiska utvecklingen att innebära? En utveckling
som innebär en faktisk befolkningsminskning i Europa under de kommande
åren, med en stark förskjutning av ålderspyramiden och därav följande sociala
utmaningar. Hur kan den globala konkurrensen mötas för att stärka en
långsiktig ekonomisk utveckling i hela Europa? Hur ska Europa hantera
miljöfrågorna, arbetet med regional balans mellan Europas olika regioner, de
konstitutionella frågorna för ett väl fungerande, demokratiskt europeiskt
samarbete?!
Europa har också ett globalt ansvar, och kan inte bara ägna sig åt den egna
kontinentens utveckling. Europa kan vara en ledande kraft och vägvisare i
kampen för solidaritet med världens fattiga, i det globala miljöarbetet, för
ökad fri och rättvis global handel. Att Europa visar det globala samhället en
stor öppenhet och strävar efter relationer på mer jämlik nivå med andra länder
och världsdelar är av utomordentlig vikt.
Runtom i EU-länderna pågår sedan en tid tillbaka intensiva diskussioner
om hur och i vilken riktning EU ska utvecklas. Statsöverhuvuden,
regeringschefer, utrikesministrar och EU-kommissionärer förmedlar sina
visioner om hur de hoppas att EU ska gestalta sig framöver. Den här
motionen ska ses som ett inlägg i den debatten och syftar till att förmedla vår
vision.
6 EU:s kompetens och befogenheter
EU har varit funktionellt och inriktat på olika mål genom decennierna,
men hålls i grunden ihop av en gemensam uppfattning om vikten av
välstånd, fred, att få leva trygg i en rättsstat. EU har konstruerats, bit för
bit, på en grund som lades för snart femtio år sedan. EU utsätts på grund
av omvärldsförändringarna för både ett yttre och ett inre tryck. Det yttre
trycket kan sägas bestå av globaliseringen, den ökade internationella
konkurrensen, kraven på gemensam säkerhet och utvidgning. Samtidigt
påverkas det inre trycket av delvis samma faktorer, medborgarnas
önskemål och förväntningar vad gäller exempelvis former för
beslutsfattande, utvidgning och budgetstringens.
Framväxten av EU har varit resultatet av en politisk idé, vilket lett till att
EU är ett föränderligt projekt som ännu inte i sina former och sin struktur
stabiliserats. I dagens läge präglas EU av mångfalden av aktörer; de olika
institutionerna, medlemsländer av skiftande storlek etc.
Det finns en utbredd kritik av hur EU-samarbetet fungerar men också -
vilket är mer beklagligt - en stark misstro mot EU. I dag upplevs EU av
många som bara ett problem, som något stort, byråkratiskt, oöverblickbart,
långt borta som inte tillför något. Frånvaron av tydlighet i EU:s styrning, som
på många sätt är önskvärd bl a av decentraliseringsskäl, medför också risker
för en ständig utvidgning av EU:s ambitioner och beslutsområden genom
skiftande oheliga allianser mellan de ingående aktörerna. Det är därför viktigt
att EU:s beslutsfattande på ett tydligare sätt än hittills definieras och
avgränsas genom en kompetenskatalog. Förvisso behövs också reformer av
EU:s institutioner som leder till ökad öppenhet, ökad klarhet om var ansvaret
ligger och förbättrade möjligheter för medborgarna att förstå och påverka
processen.
Det är först när den enskilde vet vad EU gör, som den enskilde kan förstå
och möjligen intressera sig. Centerpartiet anser att vad EU:s medborgare vill,
behöver och förväntar sig av EU, kan bara de själva uttrycka. Det är rent
förkastligt att behandla EU-frågor som om de vore traditionell utrikespolitik
med begränsad medborgerlig insyn och delaktighet. EU behöver tvärtom
finnas med i inrikespolitiken så långt det överhuvudtaget är möjligt. Parallellt
med detta ska vi bejaka att EU är en politisk struktur som ska kunna påverkas
på ungefär samma sätt som kommuner, landsting och riksdag. I ljuset av detta
resonemang ter det sig oerhört viktigt att en gemensam samhällsdebatt
uppkommer i Europa. Detta kan knappast åstadkommas utan förbättrad
öppenhet och debatt i det europeiska beslutsfattandet och ett stärkt samarbete
och idéutbyte inom de europeiska partierna.
EU har en viktig roll att spela i att stödja och stimulera de
mellanmänskliga kontakterna och det folkliga utbytet. Föreningslivet,
frivilligorganisationerna, folkrörelserna och de idéburna organisationerna
liksom kommuner och regioner bör uppmuntras att fungera som kraftkällor i
det medborgerliga Europasamarbetet. En ökad folklig legitimitet för EU kan
aldrig kommenderas fram uppifrån. Det är tvärtom på det viset att en sådan
legitimitet bara kan växa fram underifrån; av de många människornas egna
fria vilja att samla sig och sluta upp bakom en idé eller ett projekt. Vad som
ovan sagts om att stödja och stimulera de mellanmänskliga kontakterna och
det folkliga utbytet bör ges regeringen till känna.
6.1 Smalare och effektivare EU
Grundprincipen för allt beslutsfattande bör vara att bygga på delegation
underifrån. Makten ska tydligt ligga på den lokala nivån för att delegeras
uppåt, till nästa nivå. Var besluten ska fattas, måste avgöras av närheten
till dem som berörs, men också av om det överhuvudtaget går att fatta
beslutet på just den nivån. Var löses problem effektivast? Vad är det
lokalsamhället inte förmår? Vilka frågor hanteras bättre av fler än ett land
ensamt? Vad kan EU som inte medlemsstaterna själva klarar av?
Vissa frågor är mer angelägna att hålla decentraliserade än andra. Val av
form och plats för barnomsorg och skola är exempel på frågor där ett nära
beslutsfattande har betydligt större legitimitet och dessutom sker mer
effektivt. Frågor om miljöregler och varuregler vinner däremot betydligt i
effektivitet genom centralt beslutsfattande. Mot bakgrund av att det ser olika
ut i Europas länder och att vad som beslutas på vilken nivå (lokalt, nationellt
etc) skiftar mellan länderna, måste ett konstitutionellt system kunna inrymma
flera olika modeller. Viktigt för alla dessa modeller är att de har det
gemensamt, att de bygger på grundläggande demokratiska värderingar.
Konstitutionen måste också vara hållbar över tiden.
EU måste bli effektivt på de områden EU är satt att klara; en strävan som
kan formuleras i uttrycket "ett smalare och effektivare EU". Nyttan av
gemensamma bestämmelser överträffar ibland den motgång ett enskilt land,
som inte vinner gehör, kan drabbas av.
För att man ska kunna fatta mellan- eller överstatliga beslut på olika
områden, måste det vara så "nödvändigt" att nå resultat inom det området, att
gemensamma bindande regler kan accepteras. Det överstatliga
beslutsfattandet är enligt detta synsätt giltigt och bindande även om det går
emot ett enskilt lands uppfattning. Mellanstatliga överenskommelser inom t
ex ramen för EU eller WTO kan sätta upp minimigränser eller gemensamma
bestämmelser om hantering och tillämpning, och därefter lämna till de
avtalsslutande parterna att välja tillvägagångssätt. Att utvecklingen mot en
ökad harmonisering på skilda politikområden sker i alla fall - utan att
formella beslut fattas därom - är en annan sak.
För att EU ska kunna hantera viktiga uppgifter och för att inte tilltron till
EU och dess förmåga ska förloras måste EU förändras. För Centerpartiet är
EU inget självändamål, som man behöver konstruera uppgifter för. Vi vill
utveckla EU för att möta Europas stora framtidsfrågor. EU ska därför inriktas
på att bygga och främja fred, demokrati, frihandel, miljö och hållbar
utveckling, bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten,
främja ekonomisk utveckling, välståndsutveckling (särskilt i de fattigaste
delarna av Europa och tredje världen) och öka öppenhet inom EU och mot
omvärlden. EU ska vara ett offensivt samarbetsforum för att främja dessa
värden.
Vad som ovan sagts om EU:s framtida inriktning mot ett smalare och
effektivare EU bör ges regeringen till känna.
Vi får inte tveka att ta konsekvensen av att EU kraftsamlar för att utveckla
sin politik inom några områden, istället för alla. En sådan inriktning innebär
naturligen att EU:s befogenheter och/eller ambitioner på olika politikområden
begränsas eller hålls tillbaka. EU kan och ska, lika lite som staten, inte vara
bäst på allt. Vi anser att det finns en rad politikområden som med fördel sköts
av människor själva eller på lokal, regional eller nationell nivå, där inget
mellan- eller överstatligt beslutsfattande egentligen främjar saken. Dit hör t
ex
utbildnings- och forskningspolitik, kulturpolitik, socialpolitik och
arbetsmarknadspolitik. Däremot kan medlemsländerna samarbeta med
varandra eller andra inom dessa områden om de så önskar; allt behöver ju inte
vara föremål för beslutsfattande. Ett exempel av stor praktisk betydelse är
strävandena efter ömsesidigt erkännande av examina.
Sverige har anledning att vaksamt följa EU:s utveckling. När drivkrafter
bakom EU:s utveckling ser ut att försvagas, t ex kommissionens försvagade
roll och den tysk-franska axelns minskade betydelse, finns möjligheter att, i
samarbete med andra länder och i formandet av allianser, aktivt påverka
unionens utveckling i en för oss önskvärd riktning. Utrymme att minska en
klåfingrig centralmakts strävanden kan helt enkelt uppstå.
Ambitionerna att definiera, renodla och begränsa EU:s uppgifter, att skapa
en klar och tydlig struktur för EU:s befogenheter, skulle komma till sitt mest
konkreta och tydliga uttryck i en kompetenskatalog. En kompetenskatalog
skulle kunna ange ramarna för ett smalare men starkare EU byggt på
delegation underifrån och skulle med fördel kunna inbegripas i en ny
konstitution för EU. Vad som ovan sagts om att definiera och renodla EU:s
uppgifter bör ges regeringen till känna.
6.2 Flexibel integration
Centerpartiet bejakar en flexibel integration som medger att några
medlemsländer går före och fördjupar samarbetet på ett visst område.
Huvudregeln bör dock vara att alla länder ska delta i alla
samarbetsområden. Gruppen som vill gå före i samarbetet måste bestå av
minst hälften av medlemsländerna och de andra länderna ska tillåtas
ansluta sig till samarbetet. Flexibel integration är viktigt, inte minst i ett
utvidgningsperspektiv, eftersom det skulle tillåta och göra möjligt för
vissa länder att gå före och stärka samarbetet på vissa områden samtidigt
som en utvidgning inte förhalas. Exempelvis skulle de nordeuropeiska
länderna, som traditionellt varit progressiva i miljöfrågor, kunna gå före
på miljöområdet och visa nyttan och vinsterna med att skydda miljön.
Vad som ovan sagts om att bejaka en flexibel integration bör ges
regeringen till känna.
6.3 Beslutsfattande
I ett komplext samarbete som EU är gäller det att finna en rimlig
avvägning mellan principerna om ett land - en röst respektive en
medborgare - en röst. En ökad grad av beslutsfattande med kvalificerad
majoritet får inte ske på sådana områden som är politiskt känsliga i den
meningen att de kan sägas ligga nära kärnan i medlemsländernas
suveränitet. Därför bör även fortsättningsvis enhällighet för frågor av
konstitutionell karaktär, centrala institutionella frågor, frågor med stora
ekonomiska konsekvenser för medlemsstaterna (t ex vissa budgetfrågor,
skattefrågor m.m.) råda. Vad som ovan sagts om EU:s beslutsfattande bör
ges regeringen till känna.
6.3.1 Den inre marknaden
Det största framsteg som EU uppnått, vid sidan av att förbättra
relationerna mellan medlemsstaterna, är den inre marknaden. Genom de
fyra friheterna har medborgarna i Europa uppnått betydligt utvidgade
handlingsmöjligheter till mycket begränsade kostnader. Den inre
marknaden innebär också väsentligt bättre förutsättningar för EU:s
fattigare områden och i förlängningen de forna öststaterna att snabbt öka
sitt välstånd. Att förvalta den inre marknaden är kanske inte så
glamouröst men är likväl en av EU:s viktigaste och mest hedersamma
uppgifter.
6.4 Solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden
EU måste vara solidariskt både inom sig och i sina relationer till
omvärlden. Solidariteten och strävan till sammanhållning inom EU tar sig
t ex uttryck i en vilja och beredskap att omfördela resurser från rika till
fattiga regioner, något som blir än mer viktigt när EU utvidgas. EU:s
regionalpolitik är det bäst dimensionerade verktyget för att åstadkomma
likvärdiga förutsättningar. Sverige kommer under överskådlig tid att vara
s k nettobidragsgivare, även om beräkningsgrunder och metoder för
finansiering förändras.
EU måste också i sina relationer till omvärlden visa öppenhet och
solidaritet. EU har en viktig roll att spela i närområdet till icke-
medlemsländer, vilket manifesterats i bl a ambitionerna att utveckla en
nordlig dimension. Vidare har EU ett särskilt ansvar för att bidra till
utvecklingen av Afrika. EU måste medverka till att utvecklingsländerna blir
en del av världsekonomin, bland annat genom att öppna sina marknader för
import från utvecklingsländerna. Vad som ovan sagts om vikten av att EU
visar öppenhet och solidaritet gentemot omvärlden bör ges regeringen till
känna.
Förra året lade ministerrådet för första gången fram en rapport om de
mänskliga rättigheterna. Rapporten visar tydligt att en konsekvent och
omfattande EU-politik för mänskliga rättigheter saknas. Med tanke på EU:s
stora betydelse i världspolitiken är detta förhållande olyckligt. EU måste
därför i sina yttre relationer ta vara på sin position och försöka utöva sitt
inflytande på ett sådant sätt att också de mänskliga rättigheterna över hela
världen främjas. Dessa är av oundgänglig betydelse för internationell fred,
säkerhet och stabilitet. Det är därför av yttersta vikt att EU i sin handels-,
bistånds-, utrikes- och säkerhetspolitik uppmärksammar MR-frågorna och att
dessa tydligt återspeglas i EU:s agerande. En särskild s k gemensam strategi
för mänskliga rättigheter borde utarbetas för att göra arbetet mer systematiskt,
sammanhållet och konsekvent. Detta bör ges regeringen till känna.
6.5 Institutionella aspekter
Medborgarna måste kunna överblicka och förstå EU-systemet och kunna
ta tillvara sina kanaler för att påverka. Reformer av EU:s institutioner som
leder till ökad öppenhet, ökad klarhet om var ansvaret ligger och
förbättrade möjligheter för medborgarna att förstå och påverka processen
är också angelägna. I det sammanhanget måste även Europaparlamentets
och parlamentarikernas roll ses över i syfte att stärka bland annat initiativ-
och beslutsrätt. Rätten att ta del av handlingar inom EU bör förankras i
unionsfördraget och utvecklas i bestämmelser motsvarande de svenska.
Olika åtgärder bör övervägas med anledning av det låga och sjunkande
deltagandet i valen till Europaparlamentet. Vad som ovan sagts om
reformering av EU:s institutioner, utökad rätt att ta del av handlingar, att
stärka Europaparlamentarikernas initiativ- och beslutsrätt samt åtgärder
för att höja valdeltagandet bör ges regeringen till känna.
EU:s ekonomiska medel måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt som främjar
redlighet. EU:s interna kontroll och revision måste därför förbättras och fusk,
bedrägerier, korruption, vidlyftiga subventioneringar och annan dålig
resurshushållning bekämpas. Medborgarna ska kunna känna förtroende för
hur de gemensamma resurserna förvaltas. Det gäller särskilt verksamheten
inom kommissionen, dess underlydande myndigheter samt Europeiska
centralbanken. Vad som sagts om att förbättra EU:s medelshantering och
resurshushållning bör ges regeringen till känna.
Inom ramen för ett effektivare resursutnyttjande är det naturligt att
Europaparlamentet koncentrerar sina sessioner till Bryssel. De olägenheter
och de extra kostnader som sessionerna i Strasbourg medför står inte i rimlig
proportion till nyttan av att hålla sessionerna på två orter. Likaså är det
viktigt
att i samma anda ha ett öppet förhållningssätt till hur EU-budgeten, dvs
medlemsstaternas medlemskapsavgifter till EU kontra återflödet i form av
stöd till medlemsstaterna, ska hanteras framöver.
Vad som ovan sagts om att koncentrera Europaparlamentets sessioner till
Bryssel bör ges regeringen till känna.
7 Utvidgningen
Ett utvidgat EU bildar stomme i ett alleuropeiskt samarbete. En viktig
utgångspunkt för EU:s framtida utveckling är att inte isolera sig i Europa,
att inte bygga upp nya motsättningar. EU är en sammanslutning av ett
antal olika kulturella traditioner; det viktiga är att erkänna och bejaka de
kulturella traditionerna. EU ska vara en öppen, alleuropeisk
samarbetsorganisation, beredd att spränga "religionsvallen" och även att
ta in t ex muslimska länder. Utmaningen ligger i att bejaka mixen av
kulturer och identiteter, på en gemensam värdegrund av humanism,
demokrati och marknadsekonomi.
Målet måste vara att alla länder i unionens närområde som uppfyller de s k
Köpenhamnskriterierna ska ges möjlighet att bli medlemmar.
Länderna ska:
- ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet,
mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter,
- vara fungerande marknadsekonomier och ha förmåga att hantera den
konkurrens och de marknadskrafter som finns inom EU,
- kunna ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap och ansluta
sig till målen för den politiska, ekonomiska och monetära unionen.
Även de länder som ännu inte klarar dessa villkor ska genom t ex
gynnsamma handelsvillkor ges stöd att uppnå dessa. Medlemskap i EU är
ett mäktigt verktyg för dessa länder att påskynda välståndsuppbyggnaden
och säkra demokratin.
EU:s viktigaste uppgift framöver är därför att på jämlika villkor bereda alla
europeiska stater som uppfyller Köpenhamnskriterierna tillträde till den inre
marknaden. EU har en historisk chans att genom en utvidgning skapa varaktig
fred och säkerhet på kontinenten. Den nu planerade utvidgningen kommer att
ställa krav på de ansökande länderna att undersöka överensstämmelsen
mellan den nationella lagstiftningen och EU:s gemensamma lagstiftning, den
s k acquis communautaire. Det är i det sammanhanget angeläget att kraven på
implementering av gemenskapslagstiftningen inte överdrivs, så att
medlemskap i praktiken förhindras.
Utvidgningen kommer därutöver att ställa krav på de nuvarande
medlemsländerna. Enligt vår uppfattning är det angeläget att nya
medlemsstater ges fulla rättigheter och inte placeras i någon slags
andraklassens medlemskap. EU:s utgifter för strukturfonder och
jordbruksstöd kommer att öka och rika länder som Sverige måste vara
beredda att betala en högre medlemsavgift än tidigare utan att få tillbaka lika
mycket. Samtidigt måste politiken ändra inriktning. Solidariteten med
människorna i de länder som bankar på EU:s dörr måste gå i första rummet.
Vad som ovan sagts om EU:s utvidgning bör ges regeringen till känna.
8 EMU
Den 1 januari 1999 inleddes den tredje etappen av EMU och den
gemensamma valutan, euron, infördes i elva av EU:s femton
medlemsstater. Valutaunionen påverkar i hög grad Sverige både
ekonomiskt och politiskt, även då vi som hittills står utanför. För
tillväxten och stabiliteten i hela EU är det viktigt att projektet blir en
framgång.
I en internationaliserad ekonomi är förmågan till omvandling och
förändring central. Därför måste stela strukturer brytas ned och hämmande
tillväxthinder rivas. För att Sverige, som en liten, öppen ekonomi med stort
omvärldsberoende, ska kunna leda utvecklingen inom såväl mogna som nya
branscher krävs en öppenhet inför omvärlden och en beredskap till
förändring.
En väl fungerande lönebildning är av avgörande betydelse för en fortsatt
god sysselsättningsutveckling och en förutsättning för skattesänkningar.
Lönebildningen har ännu inte anpassats fullt ut till de nya krav som ställs i
dagens ekonomi. Den goda tillväxt vi ser fram emot de kommande åren, är i
huvudsak resultatet av ett höjt kapacitetsutnyttjande i ekonomin och är
därmed inte uthållig. För den långsiktiga tillväxtens skull och för att skapa
incitament för utbildning, arbete, företagande och sparande måste därför
skattetrycket sänkas.
Med sunda statsfinanser, fortsatt rörlig men stabil växelkurs och ett
inflationsmål, en självständig centralbank, fortsatt reformering av
arbetsmarknaden och ett gynnsamt företagsklimat skapar vi goda
förutsättningar för tillväxt och hållbar utveckling i Sverige. Det är endast på
denna grund som Sverige kan bedriva en trovärdig ekonomisk politik utanför
EMU.
Den tilltagande ekonomiska integrationen och införandet av den
gemensamma valutan ställer allt större krav på en väl fungerande samordning
av den ekonomiska politiken i EU. För samordningen utgör de årliga
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken det centrala instrumentet.
De omfattar både makroekonomisk politik samt sysselsättnings- och
strukturpolitik och anger övergripande strategiska mål för den ekonomiska
politiken i medlemsstaterna och unionen samt specifika rekommendationer
till varje enskild medlemsstat. De allmänna riktlinjerna tar ett samlat grepp på
de samarbetsprocesser som finns för finanspolitiken, sysselsättningspolitiken
samt strukturpolitiken.
Sverige har i Stabilitets- och tillväxtpakten inom EU åtagit sig att ha ett
medelfristigt mål för de offentliga finanserna att vara nära balans eller i
överskott. Varje medlemsstat får själv bestämma det exakta budgetmålet.
Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkerställa en varaktig
budgetdisciplin i den tredje etappen av EMU. De medlemsstater som deltar i
valutaunionen ska utarbeta stabilitetsprogram och länderna utanför
valutaunionen ska utarbeta konvergensprogram. Att åtagandena efterlevs är
av stor betydelse för den ekonomiska politikens trovärdighet och möjliggör
samtidigt för medlemsländerna att hantera normala konjunktursvängningar
utan att riskera alltför stora budgetunderskott.
Centerpartiet anser att det är viktigt att föra ett nyanserat samtal om
Sveriges relation till EMU. Lika väl som ett svenskt deltagande skulle
innebära positiva möjligheter skulle det också innebära uppenbara risker.
Fördelarna med ett EMU-medlemskap är att växlingskostnaderna försvinner
och att osäkerheten om valutakurser minskar, vilket kan leda till att handeln
mellan EMU-länderna ökar något. Prisjämförelser underlättas också.
Centerpartiet avvisar emellertid ett svenskt medlemskap i EMU:s tredje
etapp, eftersom nackdelarna med ett svenskt inträde överväger de fördelar
som kan finnas. Den ekonomiska och monetära unionen är inte, i första hand,
ett ekonomiskt utan ett politiskt projekt. Som sådant är EMU ett av EU:s mest
tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att innebära mindre ekonomiskt
inflytande och minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna. En
gemensam penningpolitik kommer med sannolikhet att tvinga fram mer av
gemensam finanspolitik.
De ekonomiska betänkligheterna mot EMU:s tredje etapp tar sikte på att
euroområdet inte är ett s k optimalt valutaområde. Därmed drabbas EMU-
länderna på olikartat sätt av händelser i omvärlden. Arbetskraftens rörlighet
mellan EU:s medlemsländer är begränsad, löne- och prisflexibiliteten är
otillräcklig och näringslivsstrukturen skiftar betydligt mellan
medlemsländerna. Det finns inom valutaunionen därför inbyggda risker för en
långsiktig asymmetrisk utveckling eller för mer dramatiska asymmetriska
chocker. Den europeiska centralbanken, ECB, kan helt enkelt inte bedriva en
penningpolitik som passar de olika medlemsländernas skilda behov. Det är
därför det är så viktigt att Sverige inte avhänder sig möjligheten att tillgripa
 bl
a räntevapnet. Att ECB inte kan ta hänsyn till de skilda behoven riskerar att
skapa spänningar inom valutaunionen, mellan länder och mellan regioner. För
att hantera problemen kommer det sannolikt att krävas omfattande
regionalpolitiska stödinsatser.
Den europeiska centralbanken (ECB) har uppenbara problem att hantera
den differentierade tillväxten inom euroområdet. Medan enskilda länder som
Portugal, Finland och Irland hotas av överhettning har ECB tagit stor hänsyn
till de stora länderna, som Tyskland och Italien, där ekonomin fortfarande är
relativt svag. Euroländernas konjunkturer går helt enkelt i otakt och trots att
ECB ska verka som ett rent "europeiskt" organ är ECB:s räntebeslut i
praktiken känsliga för de stora ländernas utveckling. Fortfarande präglas
således ECB:s beslut alltför mycket av förhandlande och kompromissande
mellan elva centralbankschefer. ECB:s framtida arbete och verksamhet bör i
högre utsträckning genomsyras av större transparens, öppenhet och
demokratisk kontroll.
Det finns de som befarar att priset för en självständig valuta är ett politiskt
utanförskap. Det är en fråga som förtjänar att tas på allvar. Sverige ska inte
eftersträva makt för maktens egen skull, utan bygga allianser på strategiskt
viktiga områden, där vi ser nyttan och behovet av ett stärkt europeiskt
samarbete. Dit hör bl a miljöpolitiken, en gemensam europeisk
säkerhetsordning och gemensamma regler för den inre marknaden. Mycket
lite talar för att Sveriges framtida inflytande på dessa områden kommer att
vara avhängigt ett svenskt medlemskap i EMU. Tvärtom kommer vårt
inflytande att avgöras av styrkan i vår egen framgång; som föregångare och
framgångsrikt land kommer inflytandet också med bevarad självständig
valuta.
Centerpartiet kommer noga att följa utvecklingen av valutaunionen och
återkommande pröva giltigheten i argumenten för och mot ett inträde.
Sveriges långsiktiga relationer till EMU får värderas utifrån vunna
erfarenheter. Förutom utvecklingen inom EMU kommer Sveriges relation till
EMU att påverkas av hur Storbritannien och Danmark agerar samt av hur
EU:s utvidgningsprocess fortskrider. Grekland, som också hittills stått
utanför, uppfyller numera samtliga konvergenskriterier och väntas införa den
gemensamma valutan från och med den 1 januari 2001.
Vad som ovan sagts om Sveriges relationer till EMU bör ges regeringen
till känna.
Om en riksdagsmajoritet avser att aktualisera ett medlemskap anser
centerpartiet att frågan ska avgöras av medborgarna i en folkomröstning. En
folkomröstning brådskar inte, utan det viktiga är att nu utnyttja det rådrum
som skapats genom att Sverige står utanför EMU. Centerpartiet kommer även
fortsättningsvis att söka stimulera en bred och allsidig debatt inom och utom
centerrörelsen om Sveriges förhållande till EMU. En folkomröstning måste
utlysas i god tid - minst ett år i förväg - och innehålla två tydliga alternativ
(ja eller nej till ett färdigförhandlat avtal). Båda sidor bör av staten
tillförsäkras likvärdiga ekonomiska resurser. Vad som ovan sagts om
folkomröstning i EMU-frågan bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2000
Marianne Andersson (c)
Åsa Torstensson (c)
Agne Hansson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Rigmor Stenmark (c)
Sven Bergström (c)
Lena Ek (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11
Yrkanden (31)