Europa, EES och EG

Motion 1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v)

av Lars Werner m.fl. (v)
Nej till svenskt medlemskap i EG/EU
Vänsterpartiet är ett internationalistiskt parti. Vårt nej
till medlemskap i EG är inte ett uttryck för inskränkt
provinsialism. Vårt alternativ till EG innebär ökad frihet för
människor att röra sig över nationsgränser i hela världen.
Vårt alternativ innebär också fördjupad demokrati och
självständighet i Sverige.
Vänsterpartiet förespråkar frihandel och är principiell
anhängare av att tull- och handelshinder avvecklas, inte
bara inom en viss del av världen, utan i hela världen. EG:s
protektionism med tullmurar och importbegränsningar
gentemot länder utanför, är snarast uttryck för
provinsialism.
Grundfrågan i diskussionen om ett eventuellt svenskt
medlemskap i EG är synen på den politiska demokratin.
Dels gäller det demokratin inom EG. EG är en
regeringarnas organisation. Ministerrådet tar de avgörande
besluten. Är man inte överens, röstar man. Ministrarna från
de stora länderna har fler röster än ministrarna från de små
länderna. Besluten tas i slutna rum utan offentlighet, och
protokollen publiceras inte. Fattade beslut blir bindande för
samtliga medlemsländer. Det folkvalda parlamentet har ett
synnerligen begränsat inflytande i den politiska processen
och reell beslutanderätt i ytterligt få frågor.
Dels gäller det frågan hur medborgare i små länder ska
kunna få ett inflytande i en stormakt. Ty även om EG:s
styrelseskick skulle demokratiseras, t.ex. genom att
parlamentet fick mer makt i förhållande till ministerrådet,
så skulle medborgare i små stater som Sverige inte ha
mycket att säga till om. Vårt nationella folkstyre skulle
begränsas, om vi gick med.
EG omfattar idag ca 350 miljoner invånare och i en
framtid kanske ännu fler. Huvudfrågan är, om det över
huvud taget är möjligt att bygga upp en superstat och
samtidigt bevara en livskraftig demokrati. Det handlar om
avståndet mellan medborgarna och beslutsfattarna. Om
demokratin ska fungera, måste det till en mindre
centralistisk ordning än EG:s.
Sverige har en tradition av politisk pluralism och
kommunalt självstyre, som inte kan förenas med EG:s
överstatlighet. Sedan lång tid tillbaka har medborgarna rätt
till insyn i myndigheternas förehavanden. Någon sådan rätt
finns inte i EG:s rättssystem.
Den offentliga makten i EG utövas i hög grad på
grundval av de fördrag och det regelverk, som under
historiens gång byggts upp, och i mindre grad på den
pågående demokratiska processen och parlamenten i
medlemsländerna. En svensk kommissionär i EG ska alltså
företräda EG:s intressen och inte Sveriges. Vid konflikt
mellan EG-rätt och nationell rätt kan EG-domstolens
avgöranden sätta den nationella rätten ur funktion. Denna
domstol kan också, som vi erfarit, annullera såväl rådets
som kommissionens rättsakter. I flera avseenden kommer
vid ett medlemskap beslut, som hittills fattats av politiskt
valda organ, att beslutas av ämbetsmän i EG:s institutioner.
I vad mån dessa institutioner styrs av starka lobbygrupper
är svårt att avgöra. Men lobbygruppernas verksamhet
skulle inte pågå, om de inte ansåg sin verksamhet
framgångsrik och lönsam.
Vänsterpartiet är i princip för att frågor om gemensam
säkerhet, miljö och mänskliga rättigheter kan beslutas på
överstatlig nivå, men vi accepterar inte EG:s djupt
odemokratiska struktur med en sluten byråkrati och ett
tandlöst parlament.
Från EG till EU
Sverige har lämnat in en ansökan om medlemskap i EG.
Sedan dess har en viktig förändring skett. De europeiska
gemenskaperna ska också bilda en politisk union (EPU) och
en ekonomisk och monetär union (EMU) som tillsammans
med EG ska utgöra den Europeiska unionen (EU). De
besluten träffades på toppmöte i Maastricht den 9--10
december förra året. Den nya traktaten ska undertecknas
i februari. När Sveriges förhandlingar med Bryssel inleds,
kommer de alltså att gälla medlemskap i EU, inte EG.
Förutsättningarna för det riksdagsbeslut, som togs i
december 1990, har alltså förändrats. Ett ja till EG betyder
nu ett ja till den politiska och monetära unionen.
Säkerhet i Europa -- och utanför
I det nya Europa, som växer fram efter Sovjetväldets och
Jugoslaviens sönderfall, finns motsättningar och konflikter,
en del gamla, andra nya. Vi ser dem på Balkan och inom
OSS. Folk kräver sin självbestämmanderätt. Cypernfrågan
är fortfarande olöst. I Turkiet bemöts kurdernas nationella
krav med militärt våld.
Mot den bakgrunden får den alleuropeiska
säkerhetsprocessen (ESK) inte överges. Tvärtom måste
ESK stärkas och vidareutvecklas, få fredsskapande och
fredsbevarande funktioner. Begreppet ''gemensam
säkerhet'' måste fyllas med ett nytt innehåll nu när den
gamla förutsättningen, uppdelningen på två block,
bortfallit. Sverige och andra neutrala och kärnvapenfria
länder (NN-staterna) ska arbeta för att ESK ger de central-
och östeuropeiska folken sådana säkerhetsarrangemang att
de kan känna sig trygga, även minoriteterna.
Utanför Europa, i Mellanöstern, Asien, Afrika och
Latinamerika, pågår ett trettiotal krig. I många av dem är
de europeiska stormakterna och USA inblandade. De har
fortfarande intressen, som de bevakar i sina f.d. kolonier
och intressesfärer. De har militära biståndsavtal och trupper
i oroliga områden. Militärbaserna har inte avvecklats.
Världen är inte fredlig.
Därför måste Sverige fortsätta att arbeta för fredlig
lösning av konflikter, för ett stärkt och mer handlingsdugligt
FN.
Neutraliteten behövs
Vänsterpartiet, som under hela sin existens försvarat den
svenska neutraliteten, kan inte acceptera att den reduceras
till att Sverige ska förhålla sig neutralt till krig i vårt
närområde, att den ersätts med en ''klar europeisk
identitet''. Ty, även om förutsättningen för den alliansfria
utrikespolitiken bortfallit genom den ena alliansens,
Warszawapakten, upplösning, kvarstår de skäl, som
föranledde Karl XIV att 1834 avge vad han kallade ''ett
formligt förklarande av mitt system av sträng och
oberoende neutralitet.'' Den gången handlade det om att
hålla Sverige utanför ett fruktat krig mellan England och
Ryssland i Mellanöstern.
Detta var begynnelsen till det som senare utvecklades till
''aktiv neutralitet'' och som givit oss möjlighet att medla och
skapa fred. Detta har varit en grundbult i vårt FN-arbete.
Det är därför grundfalskt att säga att neutraliteten inte
behövs längre, därför att öst-väst-konflikten upphört.
Den europeiska unionen
De beslut, som EG fattade på sitt toppmöte i Maastricht
i december, lade grunden för Europeiska unionen med en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som ska inbegripa
alla frågor som hör samman med EU:s säkerhet, inbegripet
utformningen av en gemensam försvarspolitik, som i sinom
tid kan komma att leda till ett gemensamt försvar. Den ska
vara förenlig med NATO:s säkerhets- och försvarspolitik.
Västeuropeiska unionen (VEU) ska bli en integrerad del
i EU:s utveckling och stärka solidariteten inom NATO.
VEU ska verkställa sådana EU-beslut och -aktioner, som
har försvarskonsekvenser. VEU ska utvecklas som EU:s
försvarskomponent och som medel att stärka NATO:s
europeiska pelare. VEU-staternas representation i
alliansen och EU kan bli enligt formeln ''dubbla hattar'',
som återstår att utforma.
Inom EU ska de övergripande besluten fattas av
ministerrådet. Då krävs i princip enhällighet. Men om det
redan finns två tredjedels majoritet, ska enskilda länder så
långt som möjligt undvika att blockera ett beslut.
Ett nära samarbete skisseras mellan EU:s och VEU:s
respektive ledningsorgan. VEU ska flytta till Bryssel. Även
dess parlamentariska församlingar ska samarbeta.
Vad betyder detta för Sverige?
Sverige, som inte är medlem i VEU, kommer att utsättas
för ett starkt tryck att bli det. Det har antytts i Bryssel att
Sveriges ställning annars blir ohållbar. Redan 1996 kan
situationen bli akut, när integrationen av VEU i EU ska
revideras.
Ett svenskt medlemskap i EU leder bakvägen in i
NATO.
Det kan också betyda slutet på Sveriges kärnvapenfria
status. President Mitterrand har väckt frågan, om Frankrike
kan tänkas ställa sina kärnvapen i EU:s tjänst, när enighet
nåtts om en gemensam utrikespolitik.
Det är också oklart, om planerna på att göra Norden till
en kärnvapenfri zon måste skrinläggas, i det fall ett nordiskt
land går in i VEU. Som medlem där kan ett land bli
förpliktat att ta emot kärnvapen under vissa
omständigheter.
Var ska svenska soldater slåss?
De ''dubbla hattarna'' betyder att de s k
brandkårsstyrkor, som nu både NATO och VEU bygger
upp, kan komplettera varandra. Under en amerikansk
general utgör de NATO-trupper, som endast kan sättas in
inom NATO:s operationsområde, dvs. inte utanför
Europa -- det var ju problemet i kriget vid Persiska viken.
Om styrkorna ställs under en brittisk eller fransk general,
kan de däremot operera som VEU-styrkor varhelst EU ska
hävda sin ''identitet på den internationella scenen'', som det
står i Maastrichtdokumentet.
Då måste vi ställa frågan: Ska Sverige delta när de gamla
kolonialmakterna försvarar sina intressen utanför Europa?
Uppenbarligen anser statsministern det. Svenska
Dagbladet citerade honom den 24 november:
''Det är fullt möjligt att Sverige kan delta i en gemensam
europeisk militärstyrka som kan gå in i olika krislägen,
säger Carl Bildt'', skrev tidningen.
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik gäller
även vapensamarbete, vapenhandel, militär utbildning,
planering, nedrustningsarbetet och ESK-processen.
Ingen egen stämma
EU ska tala med en röst, vilket EG gör redan idag, t.ex.
i FN. Här skulle Sverige inte längre kunna spela en
självständig roll, som medlare och fredsmäklare. Redan nu
finns det tveksamhet i FN-kretsar om Sveriges kandidatur
till säkerhetsrådet. Sverige har blivit för europeiskt, sägs
det.
Men Sveriges möjligheter att påverka EU:s politik torde
bli ännu mindre. Vi har exempelvis sett EG:s agerande i
fallet Jugoslavien, som påminner om den orwellska
djurfarmen: vissa är jämlikare än de andra djuren. Den
tyska återföreningen förvandlade Tyskland från en
någorlunda jämnstor makt till en dominerande. Det har
framkallat reaktioner i de andra EG-länderna, särskilt
Frankrike.
Med kolonialmakterna mot tredje världen
Även biståndspolitiken ska samordnas inom EU.
Visserligen heter det i traktaten att unionens
utvecklingsbistånd ska komplettera medlemsstaternas
politik. Men det står också att medlemsländerna ska
samordna sin u-landspolitik och sina biståndsprogram. Då
ställs vi inför frågan om Sverige ska medverka i en politik,
som slår ut u-ländernas jordbruk? EG:s livsmedelshjälp har
gjort det genom dumpning av exempelvis vete och
torrmjölk från överskottsbergen. EG:s jordbruksbistånd
har huvudsakligen gått till att öka produktionen av
exportgrödor, vilket pressat ner priserna, och till storskaligt
jordbruk.
Vid ett svenskt EU-medlemskap -- vad sker med de fem
av riksdagen fastslagna biståndspolitiska målen:
resurstillväxtekonomisk och social utjämning
ekonomiskt och politiskt oberoendedemokratisk
samhällsutvecklingframsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön?
Om Sverige integreras med de gamla kolonialmakterna
Storbritannien, Frankrike, Spanien, Portugal, Belgien,
Nederländerna, Tyskland och Italien, kommer våra
relationer med tredje världen att förändras. Då försvinner
drömmen om en ny ekonomisk världsordning. Den bör
avföras från FN:s dagordning, har EG yrkat.
Nya murar
När många gamla murar rivits, är EG-länderna i färd
med att resa nya murar mot flyktingar, främst från världens
fattiga länder. Hittills har denna verksamhet i huvudsak
skett utanför EG:s institutioner, något som undandrar den
från parlamentets insyn och domstolens kontroll.
Det är bl.a. fråga om att genom en kombination av
gemensamma, skärpta visumregler och stränga sanktioner
mot transportföretag, som medför passagerare utan alla
resehandlingar i ordning, som asylsökande utestängs från
Västeuropa. Sverige måste ta omedelbara initiativ i
lämpliga internationella fora för att bryta denna farliga
utveckling.
EG och den samhällsekonomiska effektiviteten
Kortsiktigt räknar man med att en ekonomisk
integration sparar in direkta kostnader för gränskontroller
och tulladministration. 1989 beräknade man de återstående
besparingarna av denna typ inför 1992 totala gemensamma
marknad till mellan 0,5 och 1% av EGs samlade BNP.
Självklart finns där också en del att spara in på våra
gränsstationer mot främst Danmark och Tyskland om
Sverige kommer med i EG.
Man skall också komma ihåg att en hel del kontroll av
varutransporter och icke-EG-medborgare måste finnas
kvar också inom EG. Jordbruksvaror som man begär
exportbidrag för inom ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken är ett exempel. Man kommer också att
tvingas införa kontroller mot sådant som kan sprida
epidemier, mot terrorism och narkotika.
Så länge de enskilda länderna har kvar sin
beskattningsrätt, måste det också finnas ett omfattande
skattekontrollsystem, oavsett EG. En av tullverkets
viktigaste uppgifter är i dag att hantera momsregistrering.
De olika momssatserna kräver ett komplicerat clearing-
system som slussar pengar mellan export- och importländer.
EG:s uppdelning av varorna vid tullkontroll är betydligt
mer finfördelad än den svenska. EG arbetar med ca 14 000
varugrupper mot ca 6 800 här. Detta leder till att Sverige
tvingas investera i nya datasystem och nya mer omfattande
administrativa rutiner vid ett medlemskap. Det kan inte
heller ses som ett bidrag till internationell harmonisering,
eftersom det inte är självklart att FNs statistik kommer att
likna EGs mer än vår.
Vinsterna av frihandel
På medellång sikt beräknas frihandeln leda till en
omflyttning av kapital och arbetskraft i riktning mot de
företag och branscher man har bäst naturliga
förutsättningar för inom respektive land och därmed ökad
handel.
Cecchinirapporten räknade med stora vinster på EG:s
inre marknad. Vinstmöjligheterna är naturligtvis störst i
branscher där handelshindren -- som ju numera nästan
enbart består av s.k. icke-tariffära (icke-tullar) hinder --
mellan EG och Sverige är störst. Victor Norman (norsk
EG-positiv professor i nationalekonomi) använde
Cecchinirapportens metoder och beräknade 1989 vinsterna
för bilar till 6% av förädlingsvärdet, för kontorsvaror och
farmaceutiska produkter 2% och för elapparater i hushållen
1%.
Men denna typ av undersökning tar bara hänsyn till
effekterna av borttagna handelshinder mellan Sverige och
EG, inte till de nya hinder, som tillkommer som ett resultat
av EG:s handelshinder utåt. Det frihandelsavtal, som vi har
med EG, ger oss redan tullfrihet på industrivaror. Om
Sverige blir medlem, måste vi tillämpa EG:s tulltaxa utåt,
som för industrivaror ligger på en högre genomsnittlig nivå
än Sveriges.
1988 var skillnaden mellan höjden på EG:s och Sveriges
tullmur utåt en procent enligt UD (5,6 mot 4,6) och 1,8%
enligt Kommerskollegium (5,6 mot 3,8).
Exempel på varugrupper, där tullarna genomsnittligt låg
högre i EG än i Sverige är papper och massa (+1,6% i
skillnad 1988), transportmedel (+2,0), kemiska produkter
(+2,8), elektriska maskiner (+3,9%) samt foto/ film-
utrustning (+6,2). EG:s skydd verkar vara som högst i
branscher utsatta för japansk och amerikansk konkurrens.
EG har också icke-tariffära handelshinder. Bl.a. fanns
det 1990 ca 40 frivilliga exportbegränsningar. De gällde
främst tredje världens teko-varor, men också japanska bilar
och östeuropeiskt stål. Särskilt branscher, som domineras
av storföretag i Sverige, skulle få ökat skydd mot
konkurrens från länder utanför EG vid ett svenskt
medlemskap. Det skulle inte medföra ökad effektivitet för
svensk ekonomi.
Kläderna och maten
I juli 1991 avvecklade Sverige multifiberavtalet, som
begränsar import av textilier och kläder och som främst haft
udden riktad mot tredje världen. Det är högst ovisst om EG
kommer att göra detsamma med de 26 avtal om
begränsningar av tekoimporten under multifiberavtalet,
som enskilda medlemsstater i EG eller deras företag har.
EG:s jordbrukssubventioner kostar ca 30 miljarder
ECU (ca 200 miljarder kronor) och tar mer än halva EG-
budgeten. Prisstödet tar 96% och resten går till direkta
bidrag och arealbidrag. Effektivitetsförlusterna, som
jordbrukspolitiken lett till, har uppskattats till 20 miljarder
ECU. Sveriges stödpolitik stod 1990 för 59% av jordbrukets
inkomster mot 48% i EG.
EG:s överskottslager av spannmål, nötkött, smör och
torrmjölk är nu högre än 1988. Den mest högljudda
kritikern av EG:s jordbruksprotektionism är visserligen
USA, men det är länder som det köttexporterande
Argentina som drabbas hårdast.
De högre svenska matpriserna beror i huvudsak på dålig
konkurrens i förädling och distribution och högre
matmoms. Om den svenska avregleringen av jordbruket
fortsätter, om matmomsen sänks mera och om
konkurrenslagstiftningen skärps, så kanske vi får matpriser,
som ligger i nivå med eller rentav lägre än EG:s. En svensk
EG-anslutning kan alltså komma att innebära en
effektivitetsförlust för jordbruket.
Samhällsekonomisk effektivitet och miljö
Hittills har vi utgått från ett snävt företagsekonomiskt
effektivitetsmått. Men vad händer om man tar hänsyn till
sociala kostnader och föroreningar av olika slag samt
förslitning av människor och natur? Med andra ord: är ett
svenskt EG-medlemskap samhällsekonomiskt effektivt?
Det är naturligtvis en komplicerad fråga.
På en del områden har EG mer avancerade fysiska
kontroller och kvalitetskrav än Sverige. Men troligen har vi
mer av miljöavgifter. EG har exempelvis hårdare
kvalitetskrav på luft och vatten än vad vi har, medan vi har
kilometerskatt och avgifter på konstgödsel.
EG-kommissionen lade 1991 fram förslag om koldioxid-
och energiskatter på kol med 60%, på olja med 40%, på
naturgas med 35%, på el med 20% och på bensin med 5%
fram till år 2000. Höjda miljöskatter är bra ur
miljösynvinkel. I verkligheten gynnar EG kärnkraft -- trots
sina planerade skattehöjningar.
Varken kärnkraften, bilismen eller flyget bär sina egna
samhällsekonomiska kostnader om man tar hänsyn till alla
miljöeffekterna av produktion och användning, till
olycksfall och säkerhetssystem och till skrotnings- och
avfallshanteringen. På en genuin konkurrensmarknad med
full samhällsekonomisk kostnadstäckning skulle dessa
branscher få stora svårigheter att överleva med nuvarande
teknologi.
Effektivare konjunkturpolitik i EG?
I begreppet ekonomisk effektivitet ligger också det fulla
utnyttjandet av samhällets alla resurser: arbetskraft,
maskiner, fabriker och naturresurser. Anhängarna av en
svensk EG-anslutning hävdar att det också ur denna
effektivitetsaspekt är nödvändigt med en svensk knytning
till både det gemensamma valutasystemet och till den
ekonomiska politiken i övrigt inom EG. Eftersom den
öppna arbetslösheten ligger ca 5% högre i EG än här,
strider deras argumentation mot begreppet ekonomisk
effektivitet.
Nyliberala ekonomers resonemang går ut på att
arbetslösheten måste upp först i en chockbehandling så att
man tar knäcken på inflations- och
devalveringsförväntningarna, men om några år antas
arbetslösheten minska igen, när kapitalismen får ny fart.
Men erfarenheterna från övriga länder -- t.ex. England --
där man fick sin massarbetslöshet redan för mer än ett
decennium sedan, är att arbetslösheten tenderar att bli
permanent. Dessutom stiger då också inflationen igen
eftersom den utslagna arbetskraften inte längre fungerar
som lönepress.
Den monetära unionen
Den svenska kronan är nu knuten till ECU:n, som är en
sammanvägning av EG:s 12 valutor. Ett exempel på vad
ECU-anknytningen har inneburit, är att dollarn sjunkit
jämfört med den svenska kronan, vilket kraftigt försvagat
konkurrenskraften för den del av den svenska
exportindustrin, som är inriktad på USA.
Allt fler ekonomer varnar i dag för konsekvenserna av
den i Maastricht beslutade monetära unionen. Den tyska
räntan har stigit och den tyska riksbanken, som också är
motorn i EGs valuta- och penningpolitik, driver i dag en
hård antiinflationsdrivande -- och arbetslöshetsskapande --
politik. Trots detta beräknas inflationen i EG bli högre än i
Sverige i år. Vi uppfyller redan alla de krav man ställde upp
i Maastricht för deltagande i valutaunionen. Det finns ingen
anledning varför vi skulle tvinga in oss i valutaunionens
tvångströja och avsvära oss rätten att föra en mer aktiv
politik mot arbetslösheten.
Skatter och löner
De flesta EG-anhängarna påstår att utgifterna för den
offentliga sektorn och de svenska skatterna måste ner till
EG:s nivåer vid ett medlemskap. De säger att de svenska
lönerna och vinsterna måste anpassas till EG. Men det är
högst tveksamt.
Skillnaden mellan den offentliga sektorns storlek i EG
och Sverige har överdrivits. Korrigerar man för
''rundgången'' av skatt på svenska transfereringar (ATP,
sjukpenning etc) har Danmark större offentliga utgifter i
procent av BNP, och Belgien och Irland högre skatteuttag
än här. Tar man också hänsyn till olika andelar pensionärer,
passeras vi också av Holland.
Lönerna är inte heller i genomsnitt särskilt höga i
Sverige. Det som hänt under 70- och 80-talen är att
produktiviteten höjts när inkomstskillnaderna minskade
under 70-talet, men produktiviteten ökade mindre när
klyftorna ökade.
Rörlig arbetskraft?
Undersökningar visar att chefer och högutbildade
specialister är de som i första hand använder sig av den fria
arbetsmarknaden. I mitten av 80-talet låg de årliga
mellanstatliga flyttningarna inom EG på 0,1% av
befolkningen och detta betydde en minskning sedan 70-
talet. Det är osannolikt att arbetskraftsrörligheten mellan
de nuvarande EG-länderna och Sverige blir större än så vid
ett medlemskap, snarare talar de geografiska och kulturella
avstånden för en ännu lägre procentandel som flyttar. En
viktig orsak är den stora arbetslösheten inom EG, som
hämmar rörlighet på arbetsmarknaden.
Konkurrens och monopol
EG-anhängarna hävdar att konkurrensen ökar och
monopolen får svårare inom EG. Och det är sant, att på
papperet är EG:s konkurrenslagar hårdare än de svenska.
Men EG tycks ha minst lika svårt som Sverige att omsätta
sina konkurrenslagar i effektiv kamp mot monopol. EG kan
exempelvis stoppa en fusion, om de fusionerade företagens
samlade årsomsättning på världsmarknaden överstiger 5
miljarder ECU och om minst två av företagen har en
omsättning inom EG på minst 250 miljoner ECU. Men
detta hindrade varken fusionen mellan ASEA och Brown
Boveri eller Tetra Paks köp av Alfa-Laval, trots att båda
fusionerna ledde till stark marknadsdominans på vissa
produktområden.
Redan Adam Smith sa att så fort två kapitalister träffas
så börjar de konspirera mot marknaden, och detta är i
högsta grad sant för EG. I EES-avtalets artikel 13 står det,
att reglerna om den fria rörligheten inte gäller, om de hotar
''industriell och kommersiell äganderätt''. Vad det betyder
kan man exempelvis se nu, när EG:s läkemedelsjättar
försöker förlänga patenttiderna och därmed hålla uppe sina
till stor del skattefinansierade monopolvinster.
I Rom-traktatens 37
§ står det att medlemmarna gradvis skall anpassa de
statliga varuhandelsmonopolen, så att alla inom EG
behandlas lika med hänsyn till leverans och
försäljningsvillkor. Detta kommer troligen att betyda, att
både Systembolagets och Apoteksbolagets monopol blir
förbjudna. Slutsatsen blir: lagstadgade statliga monopol
skall inte få finnas inom EG, men de privata
marknadsmonopolen driver med framgång sin lobbying i
Bryssel.
Offentlig upphandling
EG:s regler för offentlig upphandling föreskriver, att en
vara får innehålla högst 50% icke-EG-lands-material för att
få företräde. Detta förutsatt att priset inte ligger mer än tre
procent över konkurrerande anbud med större inslag av
icke-EG-material.
Är EG ett hot mot storfinansen?
EG-medlemskapet har ibland framställts som ett hot
mot den svenska storfinansens maktställning. Men liknande
maktgrupper finns i alla EG-länder, och tendensen är ett
ökat samarbete mellan dem i organisationer av typ
European Round Table of Industrialists. Man trodde ett tag
att EG skulle tvinga fram ett avskaffande av den graderade
rösträtten på aktier. Men sedan den europeiska
storfinansens många lobbygrupper agerat, så verkar den
''risken'' nu vara borta. Små svenska aktieägare lär
knappast få mer att säga till om i sina bolag vid ett svenskt
medlemskap.
Vad kostar EG?
Grönboken tror att Sveriges bidrag till EG skulle röra sig
om ca 16--18 miljarder kronor per år om vi blev medlemmar
1992 (inkl. räntorna på vissa fondavsättningar). Av
jordbruksstödet skulle vi få tillbaka en betydligt mindre
andel än vad vi skulle betala. För att en region skall få
strukturstöd, krävs att dess BNP per invånare är högst 70%
av EG-genomsnittet.
EG-anslutningens nettokostnad hamnar troligen på
nivån 10 miljarder kronor. Man kan fråga sig, om detta är
väl använda pengar, sett ur samhällsekonomisk
effektivitetssynvinkel.
En samhällsekonomisk kalkyl behövs
I 1990 års långtidsutredning gjorde nationalekonomerna
Harry Flam och Henrik Horn en genomgång av olika för-
och nackdelar för Sverige av att vara med eller ej i EG ur
ett samhällsekonomiskt perspektiv. Deras slutsats var att
''inget av de två belysta alternativen entydigt kunde sägas
vara överlägset det andra ur samhällsekonomisk
synvinkel.''
Det finns all anledning att nu följa upp Flams och Horns
studie. Vad innebär besluten i Sverige om
jordbrukspolitiken och multifiberavtalet? Vad har hänt
inom EG, sedan genomgången gjordes etc?
Man bör då också -- om en sådan uppföljning görs --
belysa genomförbarheten av det som de båda ekonomerna
kallade ett ''tredje alternativ'', dvs att Sverige skulle anpassa
sig till EG ensidigt, öppna oss mer än EG mot resten av
världen och samtidigt behålla en egen ekonomisk politik
utanför EG.
Alternativ till EG
Vänsterpartiet är för internationellt samarbete. Vi vill ha
goda handelsförbindelser med Europeiska unionens länder
och folk. Frihandelsavtalet från 1973 kan fortsätta och
kompletteras med delar som går utöver industrivaror.
Särskilda solidariska handelsavtal med länder i tredje
världen bör etableras från svensk sida.
Det nordiska samarbetet bör utvidgas och effektiviseras.
Motståndet i de nordiska länderna mot EU-medlemskap är
omfattande. Generell välfärdspolitik, effektiv offentlig
sektor, regionalpolitisk omfördelning, kärnvapenfria
länder, låg arbetslöshet, starka fackföreningar, kvinnors
ställning i yrkesliv och politiska församlingar är värden som
har stark uppslutning i de nordiska länderna. Dessa
grundläggande värderingar är en bra grogrund för en
fördjupning och utveckling av samarbetet i Norden och
Östersjöregionen.
Det avgörande alternativet till EU-medlemskap är
fördjupad politisk och ekonomisk demokrati. Den
utvecklas underifrån genom medborgarnas aktivitet på
arbetsplatsen, i bostadsområdet, i den direktvalda
kommundelsnämnden, i det kommunala
självbestämmandet, i det direktvalda länsparlamentet, i
riksdagen, i det alleuropeiska samarbetet och i ett
demokratiserat FN.
Europeiska unionens nuvarande uppbyggnad och med
ständigt ökad materiell tillväxt som sin filosofi styrs av en
ogenomtränglig byråkrati. Med sin demokratiska
efterblivenhet kan den inte vara svaret på vår tids stora
utmaningar: den globala ojämlikheten, arbetslöshetsgisslet
och miljöhoten.
Men om EG skulle demokratiseras på ett djupgående
sätt, om det vidgas till att omfatta hela Europa, om
protektionismen avvecklas och om miljön, solidariteten,
sysselsättningen och nedrustningen ges förtur, är vi beredda
att ompröva vårt ställningstagande. Men då är det frågan
om något helt annat än vad Sverige nu ansökt om
medlemskap i.
Förutsättningar för ett beslut om EES-avtalet
Vid ett gemensamt ministermöte mellan EG och EFTA
i december 1989 beslutades att förhandlingar om ett brett
upplagt avtal skulle inledas, vilket skedde i juni 1990.
EFTA-länderna avsågs bli en del av den inre marknad som
ska etableras inom EG i januari 1993 och karakteriseras av
den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital.
När detta skrives, finns ännu inget färdigt avtal. Vi vet
inte ens om ett avtal kommer att undertecknas, för
förhandlarna har råkat i tidsnöd. Det förslag som finns är
fortfarande hemligt, liksom många av de
konsekvensanalyser som görs av offentliga myndigheter och
institutioner. Hemlighetsmakeriet försvårar det politiska
arbetet med EES-avtalet.
Ur svensk synvinkel är ett utvecklat samarbete för ökad
frihandel och människors rätt till fri rörlighet nödvändigt
och önskvärt. Detta gäller EG och hela Europa. Den oro,
som vänsterpartiet redan från början har uttryckt, handlar
om att en fördjupning av samarbetet inte får ta sådan form,
att självständiga politiska beslut ytterligare försvåras. Vi
har särskilt pekat på ovissheten när det gäller välfärdspolitik
och miljöpolitik.
De djupa klyftorna i världen, etniska och nationella
motsättningar och förtryck av mänskliga rättigheter ökar
risken för krig och växande flyktingproblem. Att då med en
trång europeisk orientering bygga en västeuropeisk
gemenskap, som för en protektionistisk politik, präglas av
de forna kolonialmakterna och bygger murar mot
omvärlden, är utmanande för världssamfundet och kan leda
till handelskrig. EG:s uppbyggnad har redan framkallat
protektionistiska reaktioner på andra håll i världen med ett
nordamerikanskt och ett östasiatiskt handelsblock. Ett
EES-avtal får inte binda Sverige till EG:s trånga
västeuropeiska orientering.
Innan riksdagen tar beslut om EES-avtalet, bör det
göras en mer noggrann ekonomisk analys av avtalets
effekter på såväl vårt land som omvärlden. Nuvarande och
framtida kostnader för kontroll av att ursprungsregler följs
och särskilda kostnader för EG-anpassningsprocessen i
Sverige måste klart redovisas och analyseras. Effektiviteten
i användningen av den summa, som ska tillskjutas EFTA:s
fond för ekonomisk och social utjämning, bör granskas.
Vänsterpartiet bedömer att av den totalsumma på 930
miljoner kronor, som redovisas i budgeten som kostnader
för arbetet med den västeuropeiska integrationen, bör 10%
eller 93 miljoner kunna inbesparas. Regeringen bör fördela
denna inbesparing.
Det är också så att den ekonomiska integrationen med
EG-området redan utnyttjas av starka politiska krafter i
Sverige för att underordna svensk politik de beslut, som tas
inom EG. Vänsterpartiet kommer att värdera
konsekvenserna av ett EES-avtal för samtliga
politikområden. Det slutgiltiga ställningstagandet kommer
vi att fatta efter ett noggrant studium av avtalet och dess
regelverk.
I enlighet med andan i riksdagsbeslutet i juni 1988, som
ligger till grund för de svenska förhandlingarna om EES-
avtalet, har vänsterpartiet hävdat att ett EES-avtal inte får
innebära försämringar av svenska fackliga rättigheter,
arbetsmiljölag, hälso- och miljölagar och sociala rättigheter.
Handelsminister Anita Gradin lovade i riksdagen den 26
januari 1989, att regeringen inte skulle acceptera någon
social nedrustning, försämrad arbetsmiljö, minskat
konsumentskydd, urholkad arbetsrätt, eftergifter på
jämställdhetsområdet eller försämrade arbetsvillkor.
Sverige skulle ha möjlighet att bibehålla och även införa
strängare normer för att skydda hälsa, miljö och säkerhet,
samtidigt som en önskvärd avveckling av tekniska
handelshinder sker, sa hon.
Nu förefaller våra förhandlare inte ha uppnått några
permanenta undantag för Sverige. Frågan kan t.ex. resas,
om asbest kan komma tillbaka i produkter på den svenska
marknaden. Vi vill också veta, hur det blir med
bestämmelser angående motorfordon, kemikalier,
klorerade organiska lösningsmedel, kvicksilver, arsenik,
kadmium och organiska tennföreningar, freoner och andra
ozonnedbrytande ämnen, bekämpningsmedel,
handelsgödsel, batterier, elektrisk materiel,
maskinsäkerhet samt förekomst av bly och kadmium i
keramiskt gods.
På alla väsentliga områden och i synnerhet områdena
hälsa, miljö och säkerhet måste offentliga
konsekvensanalyser av övergångsarrangemangen föreligga,
innan riksdagsbeslutet om EES-avtal kan tas. Varje försök
av regeringen eller myndighet att sekretessbelägga sådana
analyser är fullständigt oacceptabelt.
Våra slutsatser
Vänsterpartiet har vägt samman alla dessa aspekter av
ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- vad det skulle
medföra för demokratin, för säkerhetspolitiken, för den
samhällsekonomiska effektiviteten. Vi har granskat de
framförda argumenten för och emot medlemskap. Den
slutsats, som vi då har kommit fram till, är att Sverige inte
ska söka medlemskap i Europeiska unionen.
Folkomröstning
Frågan om svenskt medlemskap i Europeiska unionen
gäller huruvida Sverige ska tvingas ge upp sitt nationella
självbestämmande i en omfattning, som saknar
motsvarighet i vår moderna historia. Det ska avgöras i en
folkomröstning.
Den utlovade folkomröstningen måste bli fri från
partipolitiska och taktiska hänsyn. Det får inte göras några
försök att manipulera väljarna. Vi ser två risker.
Den ena uppstår, om folkomröstningen läggs på den
ordinarie valdagen för att utnyttja partitroheten. Den andra
uppkommer, om man går fram med fler än två alternativ, så
som skedde vid folkomröstningen om kärnkraften 1980.
En särskild socialdemokratisk valsedel, som skulle
förespråka ett ''löntagarnas Europa'' eller en ''social
dimension'', skulle ställa väljarna inför ett val, som inte har
med medlemskapet att göra. Medlemskapet i Europeiska
unionen är odelbart. Det innebär att ansluta sig till ett
existerande regelverk. Det är det folkomröstningen gäller.
Vilken politik som Sverige ska driva i EU, om det skulle
bli majoritet för medlemskap, avgörs dels genom val till den
svenska riksdagen, som bestämmer vilken regering, som
ska företräda Sverige i EU:s ministerråd, dels genom val till
EU:s parlament.
Det enda rimliga sättet att genomföra folkomröstningen
är att hålla den skild från ordinarie riksdagsval. Det ska
endast finnas två alternativ: ja eller nej till medlemskap.
Utfallet av omröstningen ska vara avgörande.
Oavsett utfallet av folkomröstningen, kommer många av
våra skäl och argument mot den Europeiska unionen att
kvarstå. Om det blir ett ja till medlemskap, kommer vi --
utifrån de nya förutsättningarna -- att arbeta för mer
demokrati, bättre miljöpolitik och rättvisare sociala villkor
inom EU. Vår önskan är och förblir ett samarbete på lika
och demokratiska villkor mellan alla Europas nationer och
den övriga världen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nej till svenskt medlemskap i
EG,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkomröstning om medlemskap
i Europeiska unionen separat från ordinarie riksdagsval,
med endast två alternativ, ja och nej, och där
omröstningens utfall skall vara avgörande,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sveriges säkerhetspolitik alltfort skall vila på principen
alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ett eventuellt avtal om svenskt EU-medlemskap icke får
innehålla förpliktelse att insätta svensk väpnad styrka
utomlands,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de
samhällsekonomiska för- och nackdelarna för Sverige av ett
EU-medlemskap,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett alternativ till EG,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om noggrann analys av EES-avtalets
effekter före riksdagens beslut om godkännande av EES-
avtalet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av konsekvensanalyser av
övergångsarrangemang på väsentliga områden före
riksdagens beslut om godkännande av EES-avtalet,
9. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag, som
innebär att de olika anslagen för den västeuropeiska
integrationen skall minskas med 93 000 000 kr. under
budgetåret 1992/93.

Stockholm den 23 januari 1992

Lars Werner (v)

Bertil Måbrink (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Bengt Hurtig (v)

Gudrun Schyman (v)

1 Yrkande 2 hänvisat till KU

2 Yrkande 5 hänvisat till FiU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämning: 1992-01-27 Bordläggning: 1992-02-06 Hänvisning: 1992-02-10
Yrkanden (19)