Fibromyalgi

Motion 1997/98:So344 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp)

av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp)

Fibromyalgi är en mjukdelsreumatisk sjukdom som drabbar ungefär två procent av befolkningen. I Sverige finns 150 000–200 000 fibromyalgisjuka, vilket gör fibromyalgi till en folksjukdom. Sjukdomen finns beskriven i litteraturen sedan 1800-talet men har trots detta förbryllat läkarvetenskapen. De fibromyalgisjuka har fått kämpa länge för att bli trodda.

Den moderna diagnostiken ställdes första gången 1981 av det amerikanska reumatologsällskapet. I dag är fibromyalgi en erkänd sjukdom, klassad bland de reumatiska sjukdomarna både av WHO och Socialstyrelsen.

Sjukdomen debuterar oftast i samband med långvarig kronisk smärta, men kan också utlösas av olika trauman, t ex infektion, operation eller graviditet. Symptomen, främst smärta i hela kroppen, stelhet och onormal trötthet, är ofta mycket handikappande. Dessutom finns ett 30-tal symptom redovisade, från mage/tarm till hjärta och huvud. Alla sinnen kan påverkas.

Socialstyrelsen konstaterade för cirka 10 år sedan att resurserna inom vården är otillräckliga när det gäller att ta hand om patienter med långvarig värk i muskler och mjukdelar, endast en begränsad grupp kan tas om hand för adekvat vård.

I ett projekt som drivs av Reumatikerförbundet med 16 000 deltagare redo­visar var tionde medlem att de har stora svårigheter med vården. Det gäller bl a att få en diagnos inom rimlig tid. Exempelvis har tillgången till varma bad minskat eller avskaffats. Neddragningar inom vården totalt har också påverkat fibromyalgipatienterna. Kontakter med vården har skett genom upp­vaktningar hos Socialstyrelsen och Landstingsförbundet med krav på bättre utbildning och allmänläkare, rätt till diagnos och att reumatologer ska ha ansvaret för diagnos av fibromyalgisjuka. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs beträffande vården av fibro­m­yalgisjuka.

I projektet redovisas att fibromyalgipatienter upplever en väsentligt minskad kontroll över sina liv sedan de blev sjuka. De tycker att de är i händerna på sjukdomen eller vården eller försäkringskassan. En del vittnar om direkta övergrepp från både vårdpersonal och försäkringskassans handläggare. Många upplever ett slags dubbelbestraffning. Först sjukdomen med alla dess symptom, sedan många års kamp för en diagnos och så en ny kamp för att få diagnosen accepterad. Försäkringskassornas bedömningar av diagnosen varierar stort, i vissa kassor accepteras diagnosen medan andra kassor har helt motsatt uppfattning. Riksförsäkringsverket måste därför snarast se till att samtliga försäkringskassor får en gemensam syn på diagnoser som gäller fibromyalgipatienter. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs beträffande försäkringskassornas gemen­­samma syn på diagnoser vid fibromyalgi.

En undersökning i Nässjö visar att fibromyalgisjuka har stort behov av hjälpmedel, men detta är ett obearbetat område. Kunskapen har varken nått ut till de sjuka eller till vårdpersonalen. Det är också ett problem att diagnosen och inte behovet ofta avgör vem som får hjälpmedel. Därmed försämras patienten och vård- och behandlingskostnader ökar. Inte minst synen på hjälpmedelsförsörjningen i sin helhet och i synnerhet på de enkla hjälpmedlen är ett stort bekymmer för den fibromyalgisjuke. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs om behovet av hjälp­medel för fibromyalgisjuka.

Vi har i Sverige ett aktivt intresse för att våra arbetsförhållanden skall vara så bra som möjligt och att arbetsskador skall undvikas. Det finns i läkarvetenskapen belägg för att personer som har en neuromuskulär sjukdom kan utveckla tecken på muskelfiberskada redan vid en måttlig belastning. En muskulär överbelastning kan bidra till primär fibromyalgi.

Med detta vill vi betona att det är viktigt att de som är sjuka i fibromyalgi får sin situation på arbetsplatsen inventerad. Man är i de flesta fall eniga om att sjukskrivning inte är botemedlet för patienten, utan att det tvärtom är önskvärt att vederbörande är i måttlig rörelse och att hennes sociala position stärks om hon kan vara kvar i arbetslivet. Här har såväl läkare som försäkrings­kassa, arbetsgivare och fack en högst väsentlig uppgift att fylla i bemärkelsen att ge den sjuka en sysselsättning som är avpassad och lämplig för de handikapp hon fått genom sin sjukdom. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna vad som anförs om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården av fibromyalgisjuka,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid fibromyalgi,1

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av hjälpmedel för fibromyalgisjuka,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ergonomiska åtgärder på arbetsplatsen.2

Stockholm den 6 oktober 1997

Sigge Godin (fp)

Kenth Skårvik (fp)

1 Yrkande 2 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 4 hänvisat till AU.

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10
Yrkanden (8)