Förtida återbetalning av studieskuld

Motion 1998/99:Ub710 av Tuve Skånberg och Ingrid Näslund (kd)

av Tuve Skånberg och Ingrid Näslund (kd)
Inledning
Enligt uppgifter från Centrala studiemedelsnämnden (CSN)
uppgår studielånen till omkring 100 miljarder kronor. De
gamla lånen (tagna före år 1989) uppgår till ca 34 miljarder
kronor och de nya lånen (från år 1989) uppgick vid
halvårsskiftet till 65 miljarder kronor. Lånens avskrivningar
utgör ca 0,4 % av den totala lånestocken.
Om dessa 100 miljarder kronor i morgon återbetalades till staten -
naturligtvis rent hypotetiskt - skulle statens kredit förbättras i motsvarande
grad och en osäker fordran skulle bli en säker tillgång. Med en tillräckligt
stor bonus skulle detta inte bara vara intressant och lönande för staten, utan
även för det stora flertalet låntagare som, t.ex. vid en vinst från en
husförsäljning eller ett arv, vill göra sig skuldfria.
Tanken är inte ny. Vid två tillfällen, nämligen andra halvåret 1983 och
hela 1986 erbjöds låntagare att mot en premie frivilligt i förtid återbetala sin
studieskuld. Premien var 5-20 % beroende på antalet återstående betalningar.
1983 (när erbjudandet bara gällde andra halvåret) utnyttjade 12 832 personer
denna möjlighet till förtida återbetalning, 1986 hela 16 690 personer.
Nedan följer ett resonemang om vid vilken bonus det slutar bli lönsamt för
staten om studielåntagarna betalar tillbaka sina lån.
De gamla lånen
Enligt reglerna för lån tagna före år 1989 räknas lånen varje
år om med ett regleringstal som är lika med inflationen.
Regeringen fastställer en övre gräns för uppräkningen.
Denna gräns är för närvarande 5,7 %. Konsumentprisindex
för november 1996 var lägre än motsvarande tal för 1995.
Detta innebär att regleringstalet för 1996 var 0,9942, dvs.
skulden har räknats ned med 0,58 %. Staten har alltså ingen
realränteinkomst från de gamla lånen.
Om vi antar att de gamla lånen skulle betalas tillbaka till staten innebär
detta att statsskulden kan minska med motsvarande 34 miljarder kronor.
Enligt uppgifter från Riksgäldskontoret ligger den genomsnittliga räntan för
statsskulden grovt räknat på 5-6 %. Beräknat på årsbasis skulle m.a.o. staten
kunna minska sina ränteutgifter för statsskulden med ca 1,7 miljarder kronor
(5 % av 34 miljarder kronor).
Enligt reglerna för de gamla lånen ges en bonus på högst 3,5 % av det
belopp som betalas utöver påförda studiemedelsavgifter. Denna premie
skulle kunna höjas med 1,5 procentenhet, allt annat lika, dvs. upp till samma
nivå som staten betalar i ränta på statsskulden (5-6 %) utan att statens saldo
förändras. Till detta kommer den förlust staten gör vid avskrivningar av
studielån (0,4 % av lånestocken). Sammantaget innebär detta att bonusen
skulle kunna höjas till en nivå kring 5-6 %  utan att staten gör någon
saldoförlust. Detta jämfört med att inget av studielånen tagna före år 1989
betalades in i förtid.
Om staten vinner 6 % vid återbetalning av studieskulderna och ger en
bonus på 5 % innebär det att staten på denna procents differens gör en vinst
av 340 miljoner kronor.
Nya lånen
Enligt reglerna för de nya lånen är räntan  6,0 % under år
1997. Räntan bestäms årligen av regeringen och beräknas
utifrån ett genomsnitt av statens upplåningskostnad under de
senaste tre åren. Hänsyn tas till avdragsreglerna i
skattesystemet, räntan är därför inte avdragsgill i den all-
männa självdeklarationen. Detta innebär att staten inte gör
någon räntevinst om inbetalade studielån används till att
betala räntorna på statsskulden. De båda räntenivåerna
motsvarar varandra. Det kan också konstateras att CSN inte
infört något bonussystem för låntagare som väljer att betala
av lånen i förtid.
Om låntagarna valde att betala tillbaka sina lån, allt annat lika, skulle
statsskulden minska med 65 miljarder kronor, statens minskade ränteutgifter
för den minskade statsskulden skulle motsvara statens ränteförlust för de
inbetalade studielånen. Med tanke på den låga andelen avskrivningar (0,4 %
av lånestocken) skulle en bonus överstigande 0,4 % bli en förlust för staten.
Till detta kommer att den mycket måttliga omfattningen av avskrivningar
hänger samman med att systemet med de nya lånen ännu är ungt och att
flertalet låntagare ännu är unga. Enligt uppgifter i utredningen Sammanhållet
studiestöd (SOU 1996:90) befaras antalet avskrivningar öka markant från år
2020, då antalet kvarvarande låntagare som uppnår 65 års ålder kraftigt ökar.
Vid en avskrivning på lågt räknat 20 % skulle alltså en bonus på 18 %
innebära en vinst på 2 %, vilket utslaget under lånens löptid skulle innebära
en vinst för staten på 1,3 miljarder kronor.
Detta är dessutom räknat enbart på de 65 miljarder kronor som utgör
lånestocken för de nya lånen idag. Om man räknar med samma grad av
låntagande fram till 2020 som varit perioden 1989-1996 växer lånestocken
med ytterligare 223 miljarder kronor, och den totala vinsten för staten med
det nämnda bonussystemet är istället hela 5, 8 miljarder kronor. Allt talar
dessutom för att lånestocken kommer att växa i väsentligt mycket högre takt,
och likaså att avskrivningarna för såväl de nya som de gamla lånen kommer
att öka.
Betydande vinst för både
staten och den enskilde
Alla kommer naturligtvis inte att utnyttja möjligheten till
förtida återbetalning mot en viss bonus, men om lågt räknat
10 % av låntagarna gör det, är vinsten för staten vid
återbetalning av det gamla lånet med 5 % bonus 34 miljoner
kronor, och vinsten av återbetalning av det nya lånet med
18 % bonus (fram till 2020) hela 580 miljoner kronor, också
det lågt räknat.
Idag är bonusen mycket måttlig, 3,5 %, vid frivillig, förtida återbetalning
av de gamla lånens studieskulder och ingen bonus vid återbetalning av de
nya, ändå utnyttjade 31 433 personer 1996 denna möjlighet. Att siffrorna är
så höga jämfört med 1983 och 1986 beror naturligtvis dels på att så många
fler har studieskulder idag, men också på att villkoren för de nya studielånen
är sämre än villkoren för de studielån som gällde fram till 1989. Om 1986 års
kampanj upprepades idag skulle med all sannolikhet flera tiotusental
låntagare använda sig av möjligheten.
En besparing för staten på väsentligt mer än en halv miljard kronor, där
staten gör en god affär och byter osäkra fordringar mot ett säkert kapital, och
de som betalar tillbaka sina lån med god bonus är nöjda, det är en besparing
som bör göras.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt system med bonus
för förtida återbetalning av studiemedel.

Stockholm den 28 oktober 1998
Tuve Skånberg (kd)

Ingrid Näslund (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)