Gymnasieskolan

Motion 1996/97:Ub251 av Inger Davidson m.fl. (kd)

av Inger Davidson m.fl. (kd)
En gymnasieskola för alla
Gymnasieskolan är mitt inne i ett betydande reformarbete.
Elevens första val har fått genomslag och målet att elevens
intresse och möjligheter skall vara styrande för val av
program och en bred inriktning inom gymnasieskolan är på
väg att uppnås. Tyvärr har den nya gymnasiereformen
genomförts på kort tid och i samband med kraftiga
ekonomiska nedskärningar. Detta gör att undervisningen inte
alltid kunnat utvecklats efter de tankar och mål som fanns för
reformen. Klasserna blir större och större. Grupptimmarna
blir färre och färre. Många elever har bristande förkunskaper.
Informationen har också i många fall varit bristfällig.
Elevernas val är väl tillgodosedda vad gäller val av
gymnasieskola och val av program samt individuellt val.
Eleverna har däremot inte stort inflytande vid val av kurser
inom ämnena. Här krävs ett utvecklingsarbete. Fristående
och offentliga gymnasieskolor måste få möjlighet att verka
på likvärdiga villkor. Kristdemokraterna ser positivt på
regeringens förslag om ökade medel som en
engångsanvisning för informationsinsatser för att höja
kvaliteten i gymnasieutbildningen. Vi anser att utrymmet för
de olika kärnämnena noggrant måste utvärderas. Fördjupad
information och diskussion om betygssystemet är också
nödvändigt för att inte användandet av betygskriterierna skall
motverka sitt syfte.
För Kristdemokraterna är utbildningens syfte att ge eleverna kunskap och
färdigheter så att de upplever att de värdesätts som unika individer och att de
behövs i samhället. Skolans undervisning skall också hjälpa eleverna att
utvecklas till självständiga individer med ett kritiskt och konstruktivt
tänkande och med förmåga att ta personligt ansvar och att analysera tillvaron.
Målet för utbildningen skall vara en personlig kompetensuppbyggnad,
varmed avses intellektuell, emotionell och social förmåga. Utbildningen skall
hävda intellektuella och moraliska värden.
Det är viktigt att elevernas skilda förutsättningar tas tillvara. Om olika
intressen och begåvningar stimuleras höjs motivationen i utbildningen.
Hänsyn till elever med särskilda behov måste tas i all utbildning. Var och en
skall ha möjlighet att utveckla sin personlighet efter sina egna
förutsättningar.
Förvaltarskapstanken pekar på det personliga ansvaret att utveckla sina
egna resurser och på ansvaret för den yttre miljöns fortbestånd och vitalitet.
Ett sådant synsätt utvecklar nödvändig respekt och ödmjukhet i synen på
exploatering av människor och natur. Det ekologiska perspektivet är viktigt i
gymnasieskolans verksamhet.
Vi kristdemokrater är övertygade om att utbildning gynnar både den
enskilde eleven och samhället. Utbildning är därför den bästa framtids-
investering vi kan göra. I ekonomiskt kärva tider måste utbildningssektorn
ses i detta helhetsperspektiv. Gymnasieskolan måste få de resurser och förut-
sättningar som behövs för att den skall kunna fullgöra sin uppgift enligt de
mål och riktlinjer som riksdag och regering lagt fast.
Organisation
Med lämplig skolstorlek är det lättare att överbrygga klyftor
mellan teoretisk och praktisk utbildning. Samtidigt är det
också viktigt att gymnasieutbildningen finns så nära elevens
hemort som möjligt. Närheten till gymnasieskolan måste
dock sättas i relation till den kvalitet en mindre
gymnasieskola kan upprätthålla. Utbildningsplaneringen för
gymnasieskolan skall vid sidan av elevens första val också ta
hänsyn till den utveckling som kan förutses av
arbetsmarknaden i närområdet.
En utveckling måste ske mot en mera kursutformad gymnasieskola inom
ramen för programgymnasiet, där eleverna har större möjlighet att påverka
sin studiegång. Kursutformningen främjar inte undervisningen med så korta
kurser som 30 timmar. Möjligheten att på kort tid uppnå kvalitetskraven är
liten. Kurser bör i stället infogas i större ämnesövergripande projekt, där
varje ämne ändå har sin särställning. Kristdemokraterna anser att Skolverket
bör se över kommentarerna till kärnämnena så att vikten av samverkan
mellan kärnämne och karaktärsämne blir tydlig. Vid sidan om de 16
nationella programmen finns det individuella programmet som är tänkt att
tillgodose elever med specifika behov. Det är ett allvarligt problem att antalet
elever som väljer detta program är oroväckande högt. Det är idag det näst
största programmet.
Fristående gymnasieskolor är en god drivkraft för utveckling och ger
utökade valmöjligheter för ungdomar. Under våren har riksdagen fattat
beslut om att den offentliga skolan skall få rätt att styras av lokala styrelser
med föräldramajoritet. Detta är en positiv utveckling där vi kan se att
friskolorna har banat vägen genom att i praktisk handling åskådliggöra vilka
värden det finns med ett aktivt föräldraengagemang i skolans arbete.
Den förändring som riksdagen ska ta ställning till i höst och som innebär
att Skolverket övertar regeringens uppgift att förklara en fristående
gymnasieskola berättigad till bidrag ställer vi oss bakom. Däremot anser vi
att det är fel att skolan kan förklaras ej berättigad till bidrag om det skulle
innebära påtagliga negativa effekter för skolväsendet i lägeskommunen eller
närliggande kommuner. Det är inte likvärdiga villkor.
Kristdemokraterna anser att elevinflytandet i gymnasieskolan måste öka.
Ett särskilt företagarprogram bör inrättas inom gymnasieskolan för att främja
ungdomars möjligheter till eget företagande. Praktik- och lärlingsplatser för
ungdomar bör utvecklas. Det kan konstateras att dagens utbildning på alla
stadier  underförstått har löntagarperspektivet. Man utgår outtalat från att
alla
kommer att vara löntagare under sitt yrkesverksamma liv. Dessa attityder
måste förändras och arbetsformerna förnyas. Ungdomars självtillit och
kreativitet måste uppmuntras och i stället för att alltid få uppgifter att lösa
måste eleverna uppmuntras att formulera egna projekt. Gymnasieskolan
måste spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för företagandets roll
och betydelse i samhället, och vara med och skapa det klimat som behövs för
att det skall växa fram nya initiativ som skapar arbete och välstånd.
Värderingar och kvalitet
Kristdemokraterna har under lång tid betonat att ingen
undervisning är neutral och objektiv. Den åtföljs av
värderingar och attityder som medvetet eller omedvetet
överförs från generation till generation. Den nya läroplanen
innehåller, på kristdemokratiskt initiativ, ett inledande
avsnitt om skolans värdegrund. Det betonas att
undervisningen skall utgå från den etik som vårt kristna
kulturarv förmedlar. Det praktiska förverkligandet i
skolvardagen av detta läroplansavsnitt måste betonas på alla
nivåer, i de lokala skolplanerna och i kursplanerna samt i
lärarfortbildning och i nationella utvärderings- och
utvecklingsplaner.
Om etiska normer skall accepteras av eleverna på ett naturligt sätt fordras
att lärare och annan skolpersonal följer samma normer i det vardagliga
skolarbetet. Alla vuxna måste vara föredömen genom att bidra till att skapa
en lugn och harmonisk skolmiljö. Särskilt viktigt är det att tendenser till
mobbning, främlingsfientlighet och rasism observeras och motverkas också
på gymnasieskolan.
Om vi skall få den kvalitetsförbättring och kompetenshöjning som det
svenska utbildningsväsendet behöver, måste lärarna inspireras att gå i
spetsen för förnyelse och pedagogisk utveckling. För detta behövs stimulans
i form av tjänster med speciellt pedagogiskt ledar- och utvecklingsansvar
samt möjlighet till forskning. Skolledarens roll är av avgörande betydelse i
detta sammanhang.
Den nya gymnasieskolan har på ett antal håll i landet lett till ojämnheter i
elevernas studiegång. Föräldrar och elever ställer ofta frågan varför den
första terminen har så mycket lektionsfri tid och dessutom obefintligt
hemarbete. Förväntningarna var att direkt gå in hårt för den nya typen av
studier. Övergången till en alltmer kursinriktad gymnasieskola kan leda till
att anhopning sker av vissa studiemoment till andra läsåret eller till toppar
under vissa terminer. Det är därför viktigt att ge eleven möjligheter att ta
eget
ansvar för sitt arbete. Det kan finnas behov av insatser för att förbättra
studietekniken. Det krävs också grundläggande undervisning för att kunna
nyttja informationstekniken bättre. Ordning och reda, respekt för
lektionstider osv måste krävas för att arbetsklimatet ska bli bra.
Programgymnasium
En övergång till alltmer av individuella scheman för eleverna
är i sig mycket positiv. Frågan är bara om gymnasieskolan
klarar ett sådant system utan nya resurser i form av personal.
Elever med dålig initiativförmåga kan lätt bli utslagna. Det
händer inte sällan att elever är borta en längre tid utan att
någon saknat dem. Det nya systemet kräver en bättre
beredskap för att ge stöd åt s k svaga elever. I ett
delbetänkande av Kommittén för gymnasieskolans
utveckling (SOU 1996:1) slås fast att eleverna också i
fortsättningen skall gå i ett programgymnasium. Samma
klarläggande ges i regeringens proposition 1995/96:206
under maj 1996. Den inriktningen stöder vi. Programmet blir
en sammanhängande organisationsenhet för eleven under
åren på skolan. Programmet är den trygga organisation
eleverna skall vistas inom. Detta hindrar inte att valfriheten
är stor vid val av kurser eller att vissa elever kan gå igenom
gymnasieprogrammet i snabbare eller långsammare takt. I
den lokala arbetsplanen anpassas kursplanerna till
programmet och till elevernas intresseinriktning. Utveckling
av arbetssätt och arbetsformer i kurserna sker inom
programmet. Ett system med programledare skapar bättre
förutsättningar för en samverkan mellan ämnen i
programmet. Förutsättningarna för större elevinflytande ökar
också i ett programgymnasium med programlärare. Eleverna
skall känna att de "äger" programmet, att det är "mitt"
program. Programlärarna kan också ta ett större socialt
ansvar för eleverna i det egna programmet. Eleven blir
mindre anonym. Det är enklare att upptäcka och ge stöd åt
enskilda elever som har problem av olika slag.
Stödundervisningen kan sättas in tidigare och bli effektivare.
I programgymnasiet är sedan det individuella valet fönstret
mot andra program.
I ett programgymnasium skall inte bara programmets karaktärsämnen utan
också övriga ämnen och kurser ha en tydlig inriktning mot programmets mål.
Det skall vara tydligt för eleverna när de läser t ex svenska, tyska, engelska,
samhällskunskap att kurserna ligger inom ett visst program, t ex
Naturvetenskapsprogrammet. Programinriktningen skall synas tydligt i
kursplanerna. Programmålet uppnås inte endast genom att eleverna läser
kurserna inom ett program. Det fordras därför en genomtänkt planering av
undervisningen, av arbetssätt och arbetsformer för att eleverna skall nå de
mål som angivits i både programmål och läroplan. Samverkan mellan
ämnena i gymnasieskolan behöver förstärkas. Att läsa kurser eller delar av
kurser på engelska i olika ämnen bör prövas mera.
Informationsteknik
Kristdemokraterna ser positivt på de nya förutsättningar för
innehåll, pedagogik och arbetssätt i skolan som
informationstekniken skapar. Regeringen framhåller också
vikten av att lärarna som för ut IT till eleverna särskilt
beaktar skillnaderna mellan flickors och pojkars sätt att
närma sig tekniken. Det är nödvändigt att ge eleverna
möjlighet att i större utsträckning än nu inhämta kunskaper
via IT i skolan. De flesta elever kommer inte i hemmet att
inom de närmaste åren ha tillgång till den informationsteknik
skolan kan erbjuda. Även om antalet datorer i hemmen ökar
kan man inte begära att eleverna skall ha tillgång till egen
dator. Eleverna måste erbjudas mer tid i skolan för att med
hjälp av skolans resurser kunna ta del av den
informationsmassa som finns på skolan och är nåbar i olika
databaser t ex Internet. Eleverna skall inse fördelen med att
genomföra givna arbetsuppgifter i skolan genom enskilt
arbete eller i grupp. Läroboken kommer inom många
områden att spela en allt mindre roll som informationsbank
och kunskapskälla eftersom den snabbt blir inaktuell.
Eleverna måste få ledning i hur information blir till kunskap.
De måste lära sig söka information ur en närmast oändlig
kunskapsmassa, förstå, analysera och utvärdera den. De
måste lära sig att på olika sätt presentera inhämtad
information på ett för andra, lärare och kamrater, förståeligt
sätt. Först då har information blivit kunskap.
Jämställdhet
Inom gymnasieskolan skall jämställdheten mellan flickor och
pojkar ökas. Flickor och pojkar skall ges likvärdiga
förutsättningar att utveckla sina individuella intressen och
särskild begåvning. Eleverna måste bemötas utifrån en
kunskap om likheter och olikheter mellan könen.
Jämställdheten skall ses som en pedagogisk fråga och
nödvändigheten av kunskap och kompetens hos lärarna skall
betonas för att skolan skall kunna uppfylla skollagens och
läroplanernas krav på att skolan skall verka för jämställdhet
mellan könen. Flickor på pojkdominerade utbildningar måste
få ett bättre stöd av lärarna. Det har visat sig att flickor på
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar saknat detta.
Att främja jämställdhet handlar inte bara om en jämn
fördelning mellan flickor och pojkar. Det handlar också om
att ta vara på olikheterna och göra olika satsningar, t ex
särskilda lektioner för flickor i teknik, otraditionella metoder
för pojkar i språk. Det handlar också om att få en jämnare
fördelning av män och kvinnor bland gymnasieskolans
personal. Männen dominerar bland lektorerna och är något
fler än kvinnorna bland yrkeslärarna. Bland yrkeslärarna
består den ojämna könsfördelningen inom respektive yrke.
Elever med särskilda behov
Under en följd av år har elever med olika typer av
funktionshinder i allt högre grad integrerats i den vanliga
undervisningen. Detta är positivt men också viktigt att
utvärdera. Tillräckliga resurser skall avsättas för behoven hos
funktionshindrade elever. Särskild hänsyn skall tas till elever
med olika former av inlärningssvårigheter. Det kan gälla t ex
handikapp, koncentationssvårigheter, läs- och
skrivsvårigheter, dyslexi eller störningar som påverkar
elevens arbete i skolan. Elever med särskilda behov skall
framförallt ges tillräcklig tid.
Alla lärare skall i sin utbildning och genom fortbildning ha grundläggande
kunskaper i specialpedagogik. Skolan skall också ha tillgång till lärare med
fördjupad specialpedagogisk utbildning. Specialutbildning krävs för elever
med dyslexi, komplicerad inlärningssituation, för hörselskadade och döva,
för synskadade elever och för utvecklingsstörda elever. Det är en
förutsättning för att rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade
ungdomar, hörselskadade och döva ungdomar skall vara en verklig rättighet.
Huvudmannaskap
Frågan om huvudmannaskap för gymnasieskolan har varit
aktuell under det senaste året. Flexibiliteten i systemet har
ökat genom att landsting efter överenskommelse med en
kommun får anordna även andra nationella program i
gymnasieskolan än inom naturbruk och omvårdnad. Den
företrädesrätt som landstingen haft för utbildning inom
naturbruk och omvårdnad har tagits bort. Det är en positiv
förändring som öppnar möjligheter för regionala lösningar.
Behoven ser olika ut på olika håll i landet, och den
organisationsform som passar på ett ställe är kanske inte
lämplig på en annan ort.
Betyg
Kristdemokraterna är tveksamma till att kursplanerna är
desamma oberoende av i vilket program kursen förekommer.
Varje kurs betygsätts. Lågpresterande elever och deras lärare
utsätts för stor press, då alla elever inte har förutsättningar att
klara kärnämnena. Det måste finnas plats också för elever
med sämre intellektuella förutsättningar och bristande
studiemotivation i gymnasieskolan. Utveckling av
pedagogiken kan förbättra situationen, men begåvning av
olika slag måste också få ett större utrymme och värderas
lika högt.
Betygssystemet måste noggrant utvärderas. Undersökningar från
Skolverket visar att spännvidden är stor mellan de olika programmen vad
gäller såväl betyget Icke godkänd som Mycket väl godkänd. Vidare är
skillnaderna stora mellan landsortskommuner och storstäder.
Kristdemokraterna ifrågasätter tillämpningen av det nya betygssystemet.
Betygssystemet tycks hanteras mycket olika i förhållande till kursplaner och
program. Pressen kan bli onödigt stor på vissa program med mera praktisk
inriktning då det gäller kärnämnena. Vi anser att möjligheter till alternativa
betyg för olika typer av program allvarligt bör övervägas och att
urvalsförfarandet istället kan ske genom viktning. Det är viktigt att alla
elever under gymnasiet får en tillräcklig bas för både arbete och studier i
perspektivet av ett livslångt lärande. Det inre arbetet i skolan måste ge alla
elever en god start i livet. Alla nationella program bör ha eget ansvar för att
ge stöd åt sin elever. Förekomsten av individuella program får inte vara en
förevändning för att ge upp detta ansvar. Vikten av att det i varje kommun
finns ett fungerande system för uppföljning och utvärdering är grunden för
kvalitetsutvecklingen.
Förutsägbara
antagningssystem
Redan 1994 uttryckte vi kristdemokrater i vårt
högskolepolitiska handlingsprogram farhågor för att
högskolereformen skulle leda till svårigheter för blivande
studenter att få en överblick över utbildningssystemet. Idag
har dessa farhågor i viss mån besannats. Det som är viktigt i
ett högskolessystem som vårt är att blivande studenter har
goda möjligheter att skaffa sig en överblick över systemet
och de antagningskrav och regler som gäller. Det måste
därför finnas en långsiktighet i högskolornas beslut kring
antagningssystemet så att krav och regler är förutsägbara för
dem som vill kvalificera sig till en viss utbildning.
Det faktum att förändringar genomförts både i gymnasieskolan och
högskolan parallellt är en starkt bidragande orsak till den osäkerhet som idag
råder om vilka villkor och regler som gäller och kan således vara av
övergående karaktär. Trots detta bör högskolan, för att öka
överblickbarheten, åläggas en informationsplikt om sina kurser och
utbildningar till Högskoleverket. På så sätt kan staten garantera att alla får
del av informationen om högre studier och inte endast de regioner eller
grupper av presumtiva studenter som den enskilda högskolan prioriterar i sitt
informationsarbete. Detta belyser också vilken viktig funktion en väl
fungerande studievägledning har. Såväl inom grundskola, gymnasium som
högskola måste noga beaktas att tillräckliga resurser avsätts, så att
studenterna kan få tillräcklig vägledning.
Gymnasielärarutbildningen
Den nya gymnasieskolan kräver att undervisningen sker i
lärarlag. Samverkan mellan lärare i olika
undervisningsämnen är en förutsättning för att kunna
realisera den helhetssyn som läroplanen förespråkar. En
gemensam pedagogisk kultur måste skapas i den enskilda
gymnasieskolan. Samläsning mellan allmänna ämnen och
yrkesämnen måste genomföras. Gymnasielärarutbildningen
måste ha en sådan bredd att behovet av lärare för samtliga
program och kurser inom gymnasieskolan tillgodoses.
Gymnasieskolans behov av lektorer måste tillgodoses. Den
praktisk-pedagogiska utbildningen bör omfatta 40 poäng för
alla gymnasielärare och ha en gemensam kursplan.
Lärarhögskolans gymnasielärarutbildning bör öka
kontakterna med gymnasieskolorna i regionen.
Forskning
En betydande mängd skolforskning är okänd på skolgolvet.
Forskare bör ges möjlighet att tillfälligt gå in i skolarbetet
och arbeta tillsammans med lärare inom gymnasieskolan som
vill satsa på forskning inom sitt arbete. Forskning kan också
bli en karriärväg för lärare.
Syoverksamhet
Kommunerna anpassar alltmer utbudet av gymnasieplatser
till elevernas förstahandsval. Erfarenheter, kunskaper och
intressen hos den enskilde eleven skall styra vilket
gymnasieprogram eleven väljer. Men detta ställer krav. När
ansvaret alltmer vilar på den enskilde eleven, måste
informationen bli bättre.
På en fråga i riksdagen till skolministern blev svaret:
Flera studier visar att det är ganska liten koppling mellan den utbildning som
valts i unga år och det arbetsområde inom vilket man senare är verksam.
Förutsättningarna för arbetslivet förändras idag mycket snabbt, inte minst till
följd av utvecklingen på det tekniska området. I det perspektivet är en
möjlighet som fanns förr att göra ganska tillförlitliga prognoser om
kommande arbetskraftsbehov inte längre meningsfull. Det är också svårt att
förutspå vilka kompetenskrav som kommer att ställas inom olika
yrkesområden. Det är därför viktigt att gymnaiseutbildningen ger en bred och
allsidig utbildning som förbereder eleverna för det kommande snabbt
växlande arbetslivet.
Den senare analysen av skolministern ställer
Kristdemokraterna upp på. Men den första delanalysen kan
inte accepteras. Om flera studier visar att kopplingen är svag
mellan den utbildning som valts i unga år och det
arbetsområde man senare är verksam inom, måste det vara
hög tid att göra något åt denna problematik.
Det är motsägelsefullt om man får maximal valfrihet i gymnasieskolan för
att sedan utlämnas till en okänd arbetsmarknad som det inte går att ställa
några prognoser för.
Ett nytt sorts lärlingssystem
För någon månad sedan kom larmrapporter från Statistiska
centralbyrån. Knappt hälften av alla ungdomar har jobb sju år
efter grundskolan. Detta jämfördes med 1986 då sju av tio
ungdomar var i samma situation. Vid den tiden väckte
ungdomsarbetslösheten stor oro. Det slogs larm överallt. I
kommunerna slog man sina kloka huvuden ihop, diskuterade
och försökte komma fram till lösningar. Hela tiden
diskuterades vikten av att ungdomen snabbt måste komma ut
i arbetslivet för att inte passiviseras. Också vikten av att
komma in i vuxenvärlden, att få bli vuxen, var betydelsefulla
argument. Den här gången händer ingenting.
Inte heller Arbetsmarknadspolitiska kommitténs betänkande med rapporter
och statistik om bl a ungdomens situation väckte någon särskild aktivitet från
regeringens sida. Här konstaterades att antalet sysselsatta i åldersgruppen
16-24 år minskade mellan 1990 och 1994 med 40 procent eller i antal med
cirka 290 000. Detta skulle gett upphov till snabba åtgärder, men inte, trots
att man nu konstaterade att antalet sysselsatta i denna grupp var nere i 41
procent. Givetvis kan man neutralisera detta med att säga att gymnasieskolan
lyckats, nästan alla (16-19 år) går nu i gymnasieskolan. Men trots detta
konstaterande kan man inte bortse ifrån att ungdomarna kom att svara för
mer än hälften av hela sysselsättningsminskningen. Ungdomars feriearbeten
har också försvunnit till stor del. Dessa var ofta tidigare en inkörsport till
arbetsmarknaden. Familjers försörjningsansvar tänjs idag till
bristningsgränsen med åtföljande konflikter och minskat självförtroende för
den unge.
I sysselsättningspropositionen uppmärksammas ungdomssituationen
genom datorteken och den kvalificerade yrkesutbildningen. Också
lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning uppmärksammas. Men
det enda som sägs är att "Lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd
utbildning är former som bör kunna utnyttjas betydligt mer än idag, inte
minst när man vänder sig till yngre vuxna som vill ha yrkesutbildning och
föredrar i stor utsträckning arbetsplatsförlagd utbildning framför ren
skolutbildning." Vilka är yngre vuxna? Är det ytterligare ett tecken på en
segdragen lång inskolning till vuxenlivet? Inga åtgärder aviseras för att
utveckla lärlingssystemet.
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för ett lärlingssystem för att
ge ungdomar möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden. Det individuella
programmet på gymnasieskolan har uppnått en omfattning som ingen
räknade med. Det kan säkert tolkas som ett intresse bland många elever för
en mer yrkesinriktad utbildning av lärlingskaraktär. Att utveckla
lärlingssystem tillsammans med näringslivet är en viktig åtgärd för att få ned
ungdomsarbetslösheten. Kristdemokraterna beklagar också att riksdagen inte
velat införa en särskild yrkeshögskola som skulle kunna bidra till att höja
statusen på yrkesutbildningen i stort. Såväl gymnasiet som högskolan måste
också erbjuda de unga utbildning i entreprenörskap.
Kontakten med arbetslivet för gymnasieungdomen ges genom APU
(arbetsplatsförlagd utbildning). Svenska Kommunförbundet har genomfört
en undersökning av den arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan i
november 1995. Bland annat framkommer att 90 procent av skolorna tycker
att APU är värdefull eller mycket värdefull som hjälpmedel för att nå
utbildningsmålet för programmet. Också elevernas inställning är positiv
enligt en undersökning av Skolverket 1995. Eleverna hade en positiv
inställning, ansåg den effektivare än utbildningen i skolan eller som ett
värdefullt komplement. De största hindren för APU i arbetslivet uppges vara
konjunkturläget samt att APU av arbetsgivarna anses störa produktionen.
Kristdemokraterna anser det vara angeläget att APU införs inom fler av
gymnasieskolans program. Inte minst elever inom det samhällsvetenskapliga
programmet behöver APU för sin utveckling och stimulans i studierna.
Tyvärr har inte skolan de senaste tio åren utvecklats för att möta
ungdomarnas behov i den omfattning som SCB påvisar nedgång på
arbetsmarknadssidan. Från och med läsåret 1992/93 finns en form av
lärlingsutbildning inom gymnasieskolan som ett komplement till de
nationella programmen med APU. Detta har prövats i obefintlig omfattning i
Sverige. I den nya gymnasieskolan kopplas lärlingsutbildningen till det
individuella programmet. Från att det i den gamla gymnasieskolan fanns
cirka 3 000 lärlingar 1987/88 finns det nu hösten 1996 endast 25 lärlingar. I
princip kan man alltså säga att denna form knappt existerar idag.
Kristdemokraterna anser att en ny form av lärlingssystem bör byggas upp och
att flera av gymnasieskolans program skall ha ett lärlingssystem. Det svenska
lärlingssystemet bör utvecklas och sättas in i perspektivet av ett livslångt
lärande.
I Norge infördes ett lärlingssystem 1994. Det är uppbyggt som en fyraårig
utbildning enligt grundmodellen. Under det tredje och fjärde året kombineras
yrkesutbildning på arbetsplatsen med faktiskt produktionsarbete. Under den
tid som lärlingen deltar i produktionsarbetet erhåller hon eller han lön som är
fastställd enligt avtal mellan parterna. Lärlingarna får också tillgång till
modernare utrustning än vad skolan kan tillhandahålla. I Danmark har
särskilt de tekniska skolorna en omfattande lärlingsutbildning. För de flesta
yrkesområden kan eleven välja mellan två olika slags studievägar -
skolvägen eller praktikvägen. I Tyskland finns en särskild samordning av
utbildningsaktiviteterna mellan företag och yrkesskola, ett "dualt" system.
Lärlingsutbildningen bekostas där av företagen. Det är hög tid att göra något
åt det svenska lärlingssystemet också. Det gör idag inte skäl för sitt namn.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsarbete för elevernas inflytande vid val av kurser inom
ämnena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Skolverket ser över kommentarerna till kärnämnena i syfte att
deklarera vikten av samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av fortbildning för lärare ur det etiska perspektivet
om värdegrunden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kraftfullt verka för att motverka sexuella trakasserier,
mobbning, främlingsfientlighet och rasism,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skolforskningen också ger möjlighet för lärare att bedriva
forskning inom arbetets ram för att närma skolforskningen till skolgolvet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsarbetet inom gymnasieskolan skall ta till vara
flickors och pojkars olikheter genom t.ex. otraditionella metoder samt verka
för en jämnare fördelning av kvinnor och män inom lärarkåren,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utvärdering görs om förhållandet till betygssystemet inom
olika kärnämnen och kursplaner för gymnasieprogrammen samt att ett
förslag om alternativa system och viktning utreds,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gymnasielärarutbildningen utvecklas för att täcka behoven i
den reformerade gymnasieskolan och stimulera till arbete i lärarlag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ny form av lärlingssystem byggs upp inom flera av
gymnasieskolans program,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om APU (arbetsplatsförlagd utbildning).

Stockholm den 7 oktober 1996
Inger Davidson (kd)
Åke Carnerö (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)