Handikappreformen

Motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c)

av Roland Larsson m.fl. (c)
Gå vidare med
handikappreformen
Centerpartiets utgångspunkt är ett samhälle för alla, där alla
medborgare behandlas med samma respekt. Människor med
handikapp ska kunna verka i samhället som aktiva
medborgare, vilket innebär att alla skall ha möjlighet till
arbete, utbildning och en varierande och rik fritid.
Handikapputredningen påvisade redan i början av 1990-talet att det
fortfarande återstår stora klyftor mellan människorna i samhället. De med
olika handikapp har stora svårigheter, när det gäller grundläggande frågor
som bostäder, arbetsliv och kommunikationer. De handikappade har
fortfarande svårigheter att ta del av samhällets informations- och medieutbud,
och problem med tillgängligheten begränsar dessutom möjligheterna till en
rik och varierande fritid.
Att undanröja problem, som hindrar människor från att aktivt kunna ta del i
samhället, är en viktig jämlikhetsfråga. Nuvarande svåra situation på
arbetsmarknaden och underskotten i statsfinanserna riskerar dessutom att
klyftorna kan komma att öka. Detta, trots de värdefulla insatser som gjorts i
och med assistansreformens genomförande. Även om vi inte kan tillföra
ytterligare resurser, så måste ändå förbättringar göras genom effektiviseringar
inom det rådande systemet.
Den totala handikappomsorgen måste utformas så generell som möjligt
utan onödig behovsprövning och detaljstyrning. Om vi genom en god
samhällsplanering kan öka de handikappades tillgänglighet generellt, blir
detta kostnadseffektivare jämfört med olika särlösningar. De generella
lösningarna ska främst gälla tillgängligheten till bostadsmiljön,
transporter/kollektivtrafik och till arbetslivet. Kostnader för övrigt inom
sektorn, som fritidsaktiviteter, idrott, kultur etc, skall finansieras utifrån
tjänster/varor och avgifter och pris betalas av den som utnyttjar
verksamheten. Centerpartiet anser att vi på detta sätt bättre tillgodoser de
funktionshindrades behov.
I handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för alla finns förslag i
denna riktning, och förslagen berör åtta stora samhällsområden som
samhällsinformation, bostäder och miljö, kommuner för alla, kultur och
medier, resor, tele, näringsverksamhet och arbetsliv. De övergripande
skyldigheterna regleras i de lagar som finns inom respektive sektor.
En av de bärande delarna i Handikapputredningen var reformen som gav
möjligheter till personlig assistans för handikappade med svåra funktions-
hinder. Denna reform har stor betydelse eftersom den inneburit att många
handikappade har fått ett friare och mera självständigt liv. Centerpartiet
ställde sig positivt till denna reforms genomförande och vi anser att den är ett
viktigt steg för att skapa ett mera jämlikt och värdigare liv för alla.
Assistansreformen visade sig tyvärr bli mycket kostsammare än vad som
kunde förutses när den infördes. För att inte äventyra hela assistansreformens
genomförande blev det nödvändigt att göra vissa regelförändringar. Dessa
förändringar har dock inte inneburit att några som har rätt till personlig
assistans går miste om denna.
Genom inrättandet av en handikappombudsman har de funktionshindrades
ställning i samhället också stärkts. Centerpartiet har tidigare år motionerat om
utökade befogenheter för handikappombudsmannen om rätten att föra talan i
domstol. I en promemoria från Arbetsmarknadsdepartementet föreslås att
handikappombudsmannen skall få en processförande roll, när det gäller
diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet.
Ansvaret för lagar som rör handikappområdet ligger på olika departement,
och det kan finnas risk för att de olika frågorna prioriteras olika inom
departementen. Regeringen bör därför ta ett helhetsgrepp och utarbeta en plan
för genomförandet både av lagförslagen och övriga förslag i handikapp-
utredningens slutbetänkande. Detta bör ges regeringen till känna.
Handikapputredningens förslag bygger på att varje sektor i samhället,
privat som offentlig, ges ett lagstadgat ansvar för att respektive sektors utbud
av service och tjänster blir tillgängligt för funktionshindrade, likvärdigt med
andra innevånares möjligheter. Utvecklingen mot mera målstyrning av
verksamheter, nödvändiga effektiviseringar i offentlig verksamhet och
konkurrensutsatthet kan riskera att de funktionshindrades livsvillkor hamnar i
skymundan. Vi måste noga följa och uppmärksamma denna utveckling så att
vi inte förstärker de klyftor som handikapputredningens kartläggning pekade
på så att vi inte cementerar orättvisorna.
Assistansreformen
Den viktigaste åtgärden, under senare år, för handikappade
med funktionshinder är reformen om personlig assistans.
Centerpartiet medverkade i regeringsställning till att
genomföra denna reform, som innebär stöd och service till
vissa funktionshindrade (prop 1992/93:159), s.k. personlig
assistans. Reformen har mottagits mycket positivt och har för
dem med svårast handikapp inneburit avsevärt förbättrade
möjligheter till ett självständigt, tryggare och rikare liv.
Detta visar bland annat socialstyrelsens utvärdering av
assistansreformen.
För många handikappade har vardagslivet väsentligt förenklats. De fick
möjlighet att själv välja sin assistent, att handlägga anställningar och därmed
kunna skapa en mera normal tillvaro. Många handikappade har också
utnyttjat möjligheten att ingå i ett kollektiv, där anställning av personal och
det ansvar det innebär att vara arbetsgivare, handlagts av kollektivet.
Assistansreformen har också inneburit ökad trygghet och avlastning för de
anhöriga. Eftersom behoven för de funktionshindrade är mycket skiftande,
har assistansreformen gjort det möjligt att utforma stödet utifrån den
enskildes behov.
Under våren 1996 behandlade riksdagen propositionen Vissa frågor om
personlig assistans. Denna proposition var föranledd av kraftigt ökade
kostnader för assistansersättningen, som inte kunde förutses före reformens
genomförande Centerpartiet accepterade en besparing på 215 miljoner
kronor, samtidigt som vi medverkade till vissa förbättringar i assistans-
reformen och att det inte ska ske några förändringar i den personkrets som har
rätt till personlig assistans.
Riksdagens beslut innebär bland annat att redovisningen av assistans-
verksamheten i fortsättningen ska ske strikt skild från annan kommunal
verksamhet och vi avvisade därmed att verksamheten kommunaliserades.
Den tidsram, inom vilken beviljade assistanstimmar kan utnyttjas, höjdes från
tre till sex månader, jämfört med regeringens förslag. Genom dessa
förändringar får vi en bättre kontroll över reformens kostnader och det medför
ingen nämnbar inskränkning i den funktionshindrades frihet att själv
disponera assistansersättningen.
Genom Centerpartiets aktiva medverkan är nu assistansreformen utformad
så att psykiskt funktionshindrade även i fortsättningen får tillgång till
personlig assistans med assistansersättning. Assistansersättningen kan även
utgå då den funktionshindrade vistas i barnomsorg, skola eller annan daglig
verksamhet när det föreligger särskilda skäl för detta. De förändrade reglerna
trädde i kraft den 1 juli 1996. För att klargöra hur riksdagens beslut om
justeringar i assistansreformen  tillämpas i verksamheten anser Centerpartiet
att det bör göras en uppföljning och utvärdering inom rimlig tid. Detta bör
ges regeringen till känna.
Samhällsstruktur
Samhället har radikalt förändrats, storskaligheten och
koncentrationen har medfört att avstånden mellan boende,
arbete och service har ökat. I många kommuner och
bostadsområden ökar segregationen och isolering drabbar
särskilt hårt de människor som av olika skäl är beroende av
att dagligen leva och vistas i omedelbar närhet till sin bostad.
Värst drabbar detta barn, äldre och människor med olika
former av handikapp.
I många utredningar påtalas vikten av att både bostäder och utemiljöer
måste göras tillgängliga och användbara även för personer med
funktionsnedsättningar. Tillgänglighetsaspekterna måste få en ökad
uppmärksamhet i kommunernas planering. Beslutsfattare och tjänstemän på
det lokala planet måste ges ökade kunskaper om funktionshinder och
tillgänglighet. I detta sammanhang är det också viktigt att vi uppmärksammar
och beaktar människor som har allergiska problem.
Ofta har handikappanpassning i allt för hög grad enbart handlat om
tekniska och ekonomiska frågor. Detta perspektiv måste vidgas. En perfekt
teknisk tillgänglighet kan i vissa fall innebära en total isolering.
Centerpartiet
anser därför att samhällsplaneringen också måste omfatta ett socialt
perspektiv. Det innebär att vi alltid ska prioritera en god social miljö, så att
människor kan må bra och hålla sig friska. En god fysisk miljö ska innehålla
mötesplatser med bra tillgänglighet för alla och där människor kan känna sig
trygga. Samhällsplaneringen måste i högre grad utgå från människors behov
av social närhet. Samhällsplanerarna behöver en bättre utbildning i dessa
frågor för att bättre svara upp mot behoven.
Från passiv medverkan till
aktiv påverkan
Ett aktivt medborgarinflytande är en tillgång i
samhällsplaneringen. I detta arbete är
handikapporganisationernas medverkan mycket värdefull
och helt nödvändig. I kommunerna finns handikappråd, som
på varierande sätt fungerar inom respektive kommun. En del
handikappråd har möjligheter att aktivt vara med och
påverka de kommunala besluten, medan andra enbart
informeras om redan fattade beslut. Centerpartiet anser att
handikappråden ska ges möjligheter att vara aktiva i
beslutsprocesserna för att kunna påverka de kommunala
besluten redan när planeringsarbetet påbörjas. Detta innebär
att funktionshindrade medborgare redan i inledningsskedet
kan delta i planeringsarbetet, vilket kan medföra att många
praktiska problem kan undvikas redan i inledningsskedet.
Socialtjänstens möjligheter att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och
tydliggöras. Den nya socialtjänstlagen bör innehålla tydligare bestämmelser,
om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. Vi måste på ett bättre
sätt än hittills tillvarata socialtjänstens kunskaper och erfarenheter om olika
sociala förhållanden i kommunerna. De ska på ett tidigt stadium tillföras
planeringen så att adekvata åtgärder kan vidtas för att skapa och bevara goda
livsmiljöer som är tillgängliga för alla. Detta bör ges regeringen till känna.
Utbildning
I ett jämlikt samhälle har alla oavsett handikapp rätt till en
god utbildning. När vi planerar utbildningen för
handikappade är det viktigt att de funktionshindrades
individuella behov särskilt uppmärksammas.
Detta har också sedan länge varit vägledande när samhället fastställt
målsättningar för utbildningspolitiken. En viktig målsättning är att alla elever
ska ges undervisning inom samma skolform - i en skola för alla. Inriktningen
har också varit att de elever som har funktionshinder ska få sina behov
tillgodosedda genom särskilda stödåtgärder inom ramen för den vanliga
skolan, och i första hand i en vanlig klass.
Ansvaret för skolan har flyttats över från staten till kommunerna, vilket
innebär att mål- och resultatstyrning för skolpolitiken nu är en kommunal
angelägenhet. Centerpartiet vill framhålla vikten av att det i kommunernas
skolplaner anges tydliga mål för hur elever med handikapp och
funktionshinder kan ges en, jämfört med övriga elever, likvärdig skolgång.
Målsättningarna ska vara tydliga, så att de kan utvärderas, och en särskild
budget utarbetas för de särskilda åtgärderna. Denna koppling mellan budget
och åtgärder är helt nödvändig för att skollagens målparagraf om en likvärdig
skola ska kunna uppnås. Om inte detta sker blir det nödvändigt att införa
"öronmärkning" av resurser för barn med särskilda behov och att skollagen
skärps så att den verkligen garanterar alla elever en likvärdig utbildning.
Detta bör ges regeringen till känna.
När skolpolitiken nu har decentraliserats och organiseras utifrån mål- och
resultatstyrning, är det viktigt att det sker en tillsyn av hur skolorna
fungerar.
Idag fungerar inte denna tillsyn tillfredsställande, vilket kan utläsas i
rapporterna Tillsyn av skolan samt Skolverket - central myndighet i ny roll. I
dessa kritiseras Skolverket för att det saknar en organisation som möjliggör
att tillsynen av skolan kan ske på ett effektivt och bra sätt.  Regeringen måste
därför mycket aktivt följa upp hur tillsynen av skolan fungerar och ange hur
de regionala undervisningsrådens roll kan utformas och utvecklas.
Efter skolpliktens upphörande, har särskoleelever rätt att börja i den
frivilliga gymnasiesärskolan. En förutsättning för att eleverna ska få gå i
denna frivilliga särskola är att deras hemkommuns särskolestyrelse gjort en
bedömning att de inte kan gå i den vanliga gymnasieskolan (skollagen 6 kap
7 §). Denna särskolas verksamhet kräver stora extrainsatser i förhållande till
övrig utbildningsverksamhet, eftersom studiemetodiken helt måste anpassas
till olika handikappgruppers behov och förutsättningar. Även stor hänsyn
måste tas till olika särlösningar inom grupperna då de oftast inte är
homogena.
Ämnesområdena blir mycket smala när de riktas till en begränsad men
ändå viktig grupp. Läromedelsproduktionen får små upplagor, något som
leder till högre kostnader. Framställningen av materialet kräver ofta speciell
teknik både vad gäller text och layout. Innehållet måste i stor utsträckning
förtydligas och kompletteras med bilder. Uppläggningen av dessa
studiematerial kräver en väl genomarbetad pedagogik och metodik.
Utvecklingsstörda och afatiker har precis som andra behov av studier för sin
personliga utveckling. Vi anser att de måste ges samma möjligheter till
ändamålsenligt studiematerial som fysiskt handikappade har.
Högre utbildning för
funktionshindrade
Ytterst få personer med funktionshinder studerar vidare vid
universitet och högskolor. Att elever med funktionshinder
ofta tvekar eller avstår från studier vid universitet och
högskolor, visar de undersökningar som gjorts. Samhällets
mål om att alla ska ha samma rätt till högre utbildning
uppfylls således inte. Centerpartiet anser också att det finns
anledning att även se över formerna för högskoleprovet. Om
detta innebär en icke passerbar barriär för funktionshindrade
måste det förändras och att hindren undanröjs.
1995 gjordes en undersökning av Nämnden för vårdartjänst bland
hörselskadade och rörelsehindrade studenter. I denna studerades deras
möjligheter och hinder för högskolestudier. Utredningen kom fram till och
poängterade några viktiga faktorer som påverkade dessa gruppers
högskolestudier. Bland annat betonades vikten av tidig information och
vägledning i skolan om olika utbildningsvägar, förebildsinformation/
kontaktpersoner, bättre kurskataloger och tillgången till en aktiv fritid.
Centerpartiet anser det därför angeläget att en central instans tillsätts, som
får till uppgift att bevaka, följa upp, och utvärdera de handikappades
högskolesituation. Den bör också ge råd och stöd och driva handikapp-
frågorna utifrån den enskildes perspektiv och behov. Det övergripande målet
för den svenska handikappolitiken, att uppnå full delaktighet och jämlikhet,
ska vara vägledande. Ansvaret för att detta mål kan infrias åvilar hela
samhället, men ytterst staten, kommunerna och landsting.
Krav på ett nytt
studiestödssystem
Dagens studiestödssystem rymmer många olika former av
studiestöd med varierande ersättningar. Systemet är
komplext och ansökningsförfarandet ställer stora krav på den
enskilde individen. Detta innebär ofta ytterligare problem för
personer med funktionshinder. Kunskapen om
handikappades villkor varierar dessutom mycket i
myndighetsorganisationerna. Om olika handläggare gör olika
bedömningar, leder detta till att studenter med likvärdiga
förutsättningar kommer att studera med olika ekonomiska
villkor. Även prestationskraven i studiestödssystemet kan för
vissa handikappade vara ett hinder. Det gäller bland annat
studenter som behöver delta i rehabilitering och därför
periodvis är frånvarande från själva studierna. De riskerar att
komma efter med studierna och kan på grund av detta nekas
studiestöd för kommande läsår.
Studiestödsutredningen överlämnade i juni månad sitt förslag till nytt
studiestödssystem. Förslaget skall remissbehandlas under hösten och
regeringen avser att återkomma till riksdagen under 1997. Centerpartiet anser
att det nya studiestödssystemet måste ta hänsyn till de speciella problem och
förutsättningar som funktionshandikappade har så att de på samma sätt som
övriga studenter kan bedriva studier inom ett sammanhållet studiestöds-
system. Detta bör ges regeringen till känna.
IT, Radio och TV
FN:s standardregler uttalar att människor med
funktionsnedsättning ska tillförsäkras delaktighet och
jämlikhet. Sverige har anslutit sig till dessa regler och har
därmed  förbundit sig att uppmuntra medierna att göra sina
tjänster tillgängliga för alla.
Riksdagen har nyligen beslutat om en ny tillståndsperiod för Sveriges
Radio och Sveriges Television i enlighet med proposition 1995/96:161. Ett
grundläggande mål för public service-företagen bör vara att de ordinarie
programmen görs tillgängliga för personer med funktionshinder.
Handikappade bör få möjligheter att ta del av nyheter, information och
underhållning via TV och Radio.
Programbolagen bör, enligt propositionen, under kommande tillstånds-
period successivt öka tillgängligheten för funktionshindrade genom att
utnyttja befintlig och ny teknik. Public service-företagen har också fått i
uppdrag att redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att öka tillgängligheten
för de funktionshindrade. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en
redovisning av programbolagens insatser för funktionshindrade. Detta bör ges
regeringen till känna.
Regeringen har aviserat en proposition om digital TV, denna nya tekniks
stora möjligheter att förmedla och göra specialprogram för funktionshindrade.
Regeringen bör i planeringen för digitaliseringens genomförande se till att det
blir utrymme även för denna typ av sändningar. Detta bör ges regeringen till
känna.
Den nya informationstekniken, om den utnyttjas fullt ut, kommer att ge helt
nya möjligheter för funktionshindrade. Personer med handikapp -
funktionshinder, synskadade, döva eller talskadade - kan med hjälp av den
nya tekniken få tillgång till information och delta i samhällslivet på ett nytt
och enklare sätt. Regeringen aviserade i IT-propositionen (1995/96:125 ) att
Handikappinstitutet i samråd med berörda myndigheter och organisationer
skall få uppdrag att utveckla ett program för detta. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med en redovisning av hur detta arbete utvecklas.
Arbete
Rätten till arbete måste gälla alla grupper i samhället.
Enskilda människors vilja till arbete är en omistlig grund för
en positiv samhällsutveckling. Samhället måste kunna
tillvarata handikappades arbetskapacitet, så att de genom
eget arbete efter förmåga kan bidra till sin egen försörjning.
Det är en mänsklig tragedi att vilja arbeta, men inte kunna
erhålla en anställning. Att öppna vägar till arbetslivet för
människor med funktionshinder är väsentligt för att nå målen
om full delaktighet och jämlikhet.
Den höga arbetslösheten är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Bristen
på arbets- och sysselsättningsmöjligheter för funktionshindrade har varit
påtaglig även i våra senaste högkonjunkturer. Handikapputredningen
diskuterade utförligt vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs för att
stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden. En enig utredning
valde att bygga vidare på det svenska systemet med lönebidrag till
arbetsgivare som anställer funktionshindrade. Även Psykiatriutredningen
anslöt sig till detta synsätt.
Under hela 90-talet har ett flertal åtgärder vidtagits för att förbättra
situationen på arbetsmarknaden. Antalet utbildningsplatser vid högskolan har
kraftigt utökats. Flera förändringar och besparingar har gjorts inom våra
sociala trygghetssystem. Dessa besparingar och förändringar har varit
nödvändiga för att långsiktigt förbättra den ekonomiska situationen för
Sverige. Vi förlorar helhetsperspektivet över våra sociala trygghetssystem om
vi ständigt tvingas till förändringar inom våra sociala trygghetssystem. När vi
förlorar helhetsgreppet över systemen, är risken stor att människor som har
behov av sociala trygghetssystem inte får ta del av dem, och istället faller
emellan systemen. När maskorna i trygghetssystemen blir allt för stora,
riskerar besparingarna att bli kontraproduktiva och följden blir en
samhällsekonomisk förlust. Centerpartiet har i en särskild motion lagt förslag
till riksdagen om en allmän arbetslivsförsäkring. Enligt Centerpartiet kommer
en sammanhållen arbetslivsförsäkring att motverka de risker som finns i
nuvarande sociala trygghetssystem.
Under rådande svåra arbetsmarknadssituation, får handikapputredningens
förslag om en ny lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för funktions-
hindrade särskild stor betydelse och måste fullföljas. Detta bör ges regeringen
till känna.
Kunskaper om
funktionshinder
Många gånger, drabbas de med dolda funktionshinder eller
sjukdomar av misstro och fördomar i sina kontakter med
myndigheter eller samhällets olika serviceorgan. Det beror
oftast på att personalen saknar mera ingående kunskaper om
olika handikapp och funktionshinder. I vissa situationer kan
detta leda till felaktiga beslut för den enskilde. Personal inom
vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har
ofta kontakter med handikappade. Det är viktigt att dessa
personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika
funktionshinder. Staten bör inom sina verksamhetsområden
prioritera sådan personalutbildning. Detta bör ges regeringen
till känna.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en genomförandeplan för Handikapputredningens förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av assistansreformen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrades deltagande i samhällsplaneringen,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunernas skolplaner och Skolverkets tillsynsverksamhet,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studiestödssystemet,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om programbolagens insatser för funktionshindrade,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om digital TV,4
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av IT-arbetet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivets tillgänglighet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalutbildning om funktionshinder.

Stockholm den 5 oktober 1996
Roland Larsson (c)
Ingrid Skeppstedt (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Karin Israelsson (c)

Rolf Kenneryd (c)

Andreas Carlgren (c)























1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 7 hänvisat till KrU.
4 Yrkande 8 hänvisat till KU.


Gotab, Stockholm 1996
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-10-07 Hänvisning: 1996-10-11 Bordläggning: 1996-10-11

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (22)