Högre utbildning i Stockholmsregionen

Motion 1997/98:Ub466 av Sören Lekberg m.fl. (s)

av Sören Lekberg m.fl. (s)

Synen på högre utbildning har förändrats radikalt. Från att ha varit ett privilegium för ett fåtal har den blivit en realistisk möjlighet för alltfler. Det är resultatet av en kraftig utbyggnad, kombinerad med att utbildningen nu finns spridd i landets alla delar.

När högskolor och universitet, med deras utbildning och forskning, kan knyta an till en verklighet som människor känner igen i sin vardag, ges förutsättningar att bryta gamla segregerande mönster. Den geografiska sned­rekryteringen har brutits. Den överrepresentation för ungdomar från universi­tetsorterna och storstäderna som var vanlig förr bland högskolestudenter har snarare förbytts i det motsatta.

Ju äldre de studerande är, desto mer kommer studiernas inriktning att på­verka val av studieort. Det är ingalunda självklart för unga människor att välja studier på hemorten. Många ser det som naturligt att flytta till annan ort – det blir en del av starten på det vuxna livet. För andra är dock bristen på utbildningsplatser nära hemmet ett reellt och oöverkomligt hinder. Vi tror att möjligheterna att minska den sociala snedrekryteringen nära hänger samman med möjligheten att bo kvar i sin invanda miljö, slippa omkostnader för dubbelt boende och hushåll och ha stöd från familjen och vänner. Det hinder som en flyttning till annan ort innebär drabbar i första hand ungdomar från hem med liten eller ingen studievana. Det är ungdomar som ska bryta ett familjemönster. För dem är det viktigt att tröskeln till den högre utbildningen är orimligt hög.

Stockholms är den region i landet med lägst andel unga som går över från gymnasieskolan till högre studier. Efter att tidigare ha legat ungefär på riksgenomsnittet, har skillnaderna ökat markant de senaste åren. Rekry­terings­tätheten är nu 10,2 per 1 000 invånare. För hela riket är kvoten 12,5. Motsvarande siffror för tio år sedan sedan var 8,5 för riket och 8,6 för Stockholms län. Den färskaste statistik som gått att få fram gäller 1995/96. Bilden torde dock inte ha ändrats på något dramatiskt sätt när det gäller jämförelsen med andra regioner. I den mån situationen förändrats kan förmodligen skillnaderna antas öka ytterligare som en följd av fördelningen av de nytillkomna platserna. Denna negativa utveckling förstärks ytterligare under de kommande åren. För att Stockholmsregionen ska nå den genomsnittliga rekryteringskvoten behövs ytterligare satsningar, utöver de platser som hittills fördelats till regionen av den kraftiga utbyggnaden åren 1997–2000.

Konkurrensen om platser vid högskolor och universitet i Stockholmsregionen är mycket hård. Stockholms universitet har länge varit det mest översökta i landet. För att komma in på utbildningar där behövs i de flesta fall 4,5–5,0 i gymnasiebetygen eller 1,8 i högskoleprovet. Det gäller såväl fristående kurser som linjer/program.

Även Södertörns högskola har snabbt blivit mycket översökt. Till de 1 000 platserna för nybörjare sökte i år 11 000 personer.

Man kan konstatera att utan toppbetyg har studiemotiverade ungdomar i Stockholmsregionen inte en chans att komma in vid högre utbildning på sin hemort. De hänvisas till högskolor i andra delar av landet där intag­ningskraven är lägre men där i stället andra hinder gör att man väljer att avstå.

Statistik kan göras och läsas på många olika sätt, inte minst när det gäller den högre utbildningen. För den enskilde handlar det dock om möjligheterna att få den utbildning man vill ha på så bra villkor som möjligt. Det är ingen tvekan om att studenter i Stockholmsregionen har svårare att få göra sina val än unga i många andra delar i landet.

När högskoleutbildning nu är etablerad i hela landet bör den fortsatta utbyggnaden inriktas på att minska den sociala och geografiska sned­rekry­teringen. Den bör göra det möjligt att möta unga människors vilja till studier, men på lika villkor i hela landet. Detta bör ges regeringen till känna.

Inte bara unga

Behovet av högre utbildning växer också för vuxna. Arbets- och samhällsliv utvecklas oerhört snabbt och kräver mer kunskap och kompetens. Alltfler tvingas, eller väljer, att helt byta bana en eller flera gånger i livet. Det kräver att man delvis måste börja om i utbildningen och skaffa sig kunskaper inom nya fält.

Kunskapslyftet ger sådana möjligheter till hundratusentals människor. Mycket talar för att många av dem som nu inleder vuxenstudier kommer att vilja fortsätta på högre nivå. Då måste den högre utbildningen vara beredd att ta emot dem, utan att de ungas möjligheter till utbildning ytterligare försämras.

Redan i dag utgör de vuxna en stor andel av de studerande vid högskolorna i Stockholmsregionen, större än i de flesta andra regioner. Vid platsbrist påverkar de självfallet de ungas möjligheter negativt, att komma vidare till högre utbildning direkt efter avslutad gymnasieskola. Med en framtida ökande andel vuxna sökande förvärras situationen ytterligare och hotar att leda fram till motsättningar mellan generationerna. Det vore mycket olyckligt, när vi i stället har all anledning att se till att kombinera den nya moderna kunskap som de unga för med sig, med den erfarenhet och kompetens som finns hos den vuxna generationen.

Vuxnas möjligheter att studera på annan ort begränsas dessutom ofta av ansvaret för familjen. Möjligheten att studera på hemmaplan måste därför sägas vara utomordentligt viktig för strävandena att stimulera till livslångt lärande. För många är det dessutom en förutsättning att man kan fortsätta att hålla kontakten med sitt arbete under studietiden i olika former av deltidsstudier.

Invandrare i den högre utbildningen

Såväl unga som vuxna invandrare är underrepresenterade i den högre utbildningen. I en region med så stor andel invandrare, som i Stockholmsregionen, hotar detta att bidra till en cementering av den segregation som präglar boende, arbete, fritid – ja, snart sagt livets alla områden.

Många invandrare som kommer hit i vuxen ålder har utbildning, som arbetsmarknaden inte förmår ta till vara. De behöver ofta komplettera och förnya sina kunskaper för att kunna ta steget in på arbetsmarknaden.

Ungdomar med invandrarbakgrund, och unga som invandrat till Sverige, är starkt underrepresenterade bland de sökande till högre utbildning. Brister i kunskaper i svenska språket hindrar många från att söka utbildningar som de annars skulle klara av. Det ligger i allas intresse att högskolestudierna bedrivs på sådant sätt att allas vilja till studier och utveckling tas till vara. Därför bör högskolorna stimuleras till utvecklingsarbete som bidrar till att öka invandrarrepresentationen bland studenterna och tar bort de hinder som kan finnas i verksamheten i dag. Det bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida fördelningen av studieplatser i den högre utbildningen i Stockholmsregionen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsarbete för att öka rekryteringen av personer med invandrarbakgrund till högre utbildning.

Stockholm den 2 oktober 1997

Sören Lekberg (s)

Sylvia Lindgren (s)

Cinnika Beiming (s)

Nikos Papadopoulos (s)

Åsa Stenberg (s)

Anders Ygeman (s)

Eva Arvidsson (s)

Christer Erlandsson (s)

Gotab, Stockholm 2002

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10
Yrkanden (4)