Högre utbildning och forskning

Motion 1993/94:Ub722 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm (c)

av Stina Gustavsson och Christina Linderholm (c)
Utbildningssektorn är inne i en omfattande
förändringsprocess där styrsystemet utvecklas i riktning mot
decentralisering. Både kvantitativ och kvalitativ
upprustning sker. Flera viktiga strategiska beslut har fattats
under mandatperioden. Dit hör t.ex. beslut om ny
högskolelag, nytt resursfördelningssystem, ökat antal
utbildningsplatser, ökade satsningar på forskning med
utskiftande av ca 10 miljarder kr från löntagarfonderna
samt ny läroplan för grundskola och gymnasieskola som
förstärker elevernas grundkunskaper. Ökade satsningar på
det tredje gymnasieåret och kommunal vuxenutbildning
genomförs. Ytterligare medel satsas på att erbjuda
ungdomar påbyggnadsutbildningar.
Trots ett besvärligt statsfinansiellt läge med stora
besparingskrav har regeringen hävdat betydelsen av
utbildning. I det läge som vi nu befinner oss i med hög
arbetslöshet är behoven av utbildning särskilt stora.
Centern har visat att satsningar på utbildning är det mest
kostnadseffektiva sättet att använda inte bara de resurser
som normalt står till utbildningens förfogande utan även
arbetsmarknadsmedel.
Utbyggnaden av den högre utbildningen och
forskningen följer en linje om högsta möjliga
ambitionsnivå. De beslut om fler högskoleplatser som
hittills fattats innebär att vi om några år kommer att ha ca
50 000 fler studenter inom den högre utbildningen. Detta är
både kortsiktigt och långsiktigt viktiga strategiska åtgärder.
Det innebär på kort sikt att ungdomar kan studera istället
för att, som alternativet ser ut idag, gå arbetslösa.
Långsiktigt innebär det att dessa har en högre
kompetensnivå och att vi som nation har en bättre
utbildningsstandard.
Det finns ett stort behov av arbetskraft med högre
utbildning. Samtidigt vet vi att det för tillfället är tveksamt
om befintliga högskolor och universitet kan ta emot fler
studenter utan ytterligare investeringar.
Kunskapens betydelse för utveckling och förändring är
oomtvistad. Det är därför viktigt att denna utveckling inte
koncentreras till ett fåtal regioner.
Decentralisering
Ett decentraliserat utbildningssystem med hög kvalitet
och närhet till utbildning förutsätter att de mindre och
medelstora högskolorna ges förutsättningar att utvecklas.
De mindre och medelstora högskolorna står i dag för
mycket av den dynamik och utveckling som sker inom olika
regioner. Dessa har idag 22 % av antalet studerande men
endast 10 % av resurserna. Med en bättre fördelning av
ekonomiska insatser och forskningsresurser skulle dessa
högskolors betydelse, både för den nationella och den
regionala utvecklingen, mångfaldigas.
Många av dessa högskolor har i dag nått en betydande
storlek vad gäller antal studenter, antal disputerade lärare
samt har en betydande bredd i sitt utbildningsutbud. Det är
viktigt att poängtera att grundutbildning och forskning hör
ihop. Genom aktiva forskare skapas en närhet till forskning
vilket dels leder till ökad kvalitet i utbildningen, dels till att
rekryteringsbasen till forskarstudier breddas.
Den kraftiga utökningen av antalet studerande
motsvarar gott och väl det antal studerande som finns vid
något av våra större universitet. Man bör dra slutsatsen av
detta och gå vidare. Det är nu en nödvändighet att bygga ut
minst en högskola och ge denna status av universitet.
Förslagsvis bör någon av de f.d. universitetsfilialerna nu ges
status av universitet. Vid de f.d. universitetsfilialerna finns
en betydande bredd både i kompetens och
utbildningsutbud. Här finns även en väl fungerande
infrastruktur med god studiesocial miljö och
forskningsmiljö. Det är vår uppfattning att investeringar
här ger större effekt än motsvarande investeringar vid något
av våra universitet.
Tillgången till en decentraliserad infrastruktur av
kvalificerad utbildning och forskning kommer att bli en allt
viktigare del i regionernas infrastruktur och bidrar därmed
till regionernas framtida utveckling.
Vi vet av tillgänglig statistik att det inom de regioner där
närheten till högskola/universitet är bristfällig, är andelen
högskoleutbildade lägre. Om regionerna skall kunna
utveckla sitt näringsliv är det synnerligen påkallat att
utbildningsstandarden utvecklas.
Kostnaderna för ett nytt universitet kan finansieras inom
befintliga anslag. Kostnaderna för årsstudieplatser eller
helårsprestationer finns upptagna i budgeten. Vidare finns
det en inte obetydlig del kvar av löntagarfondsmedlen att
fördela. Hela landets näringsliv och offentliga sektor har
bidragit till löntagarfonderna. Därför bör dessa medel
användas för en fortsatt decentralisering och utbyggnad av
den högre utbildningen och forskningen och företrädesvis
fördelas till de mindre och medelstora högskolorna.
Ny teknik
I ett nationellt enhetligt högskolesystem, vilket centern
värnar, är det ytterst viktigt att alla högskolor får
förutsättningar att utvecklas. Om inte, riskeras en
segregering mellan de stora lärosätena och de mindre. I ett
system där utbildningsanordnarna skall konkurrera om
studenterna är konkurrensneutralitet ett grundvillkor.
Inom centern har vi länge förespråkat fasta
forskningsresurser till de mindre och medelstora
högskolorna. Tyvärr har vi hittills inte fått gehör för denna
uppfattning. Storskaligheten har varit gällande och man har
hävdat vikten av en ''kritisk massa'' för att säkerställa bredd
och kvalitet i forskningen. Detta resonemang håller inte
längre. Utvecklingen har gått centerns väg. Med den nya
datatekniken och utvecklingen inom
telekommunikationsområdet, framför allt med
användandet av fiberoptik, kan helt nya nätverk byggas
upp. Denna utveckling kommer att accentueras.
Samverkan mellan högskolor och universitet, nationellt och
internationellt, reducerar de geografiska gränsernas
betydelse. Forskare kommunicerar lika enkelt med sina
kollegor vid ett utländskt universitet som med kollegor i
samma korridor.
Den ''kritiska massan'' består av internationella
informationsdatanät. Dessa elektroniska motorvägar
kommer att öka i betydelse. I motsvarande grad minskar
betydelsen av rent faktisk geografisk placering till en ort. I
bl.a. USA har denna teknik fått stort genomslag under
senare år.
Det är inte på något sätt så att de största
forskningsmiljöerna alltid är de som producerar bäst eller
mest material. Exempelvis är Karolinska institutet och
KTH de kanske mest effektiva idag. Internationellt är de
mest framstående universiteten betydligt mindre än våra
största svenska, så har t.ex. Berkeley knappt 10 000
studenter. Istället är det tillgången och tillgängligheten av
internationella nätverk som är av avgörande strategisk
betydelse.
Kvalitetssäkring
Den nya tekniken eliminerar gränserna och gör
kommunikationen global. Den rent faktiska geografiska
placeringen minskar i betydelse. De resurser som samhället
fördelar för forskningsändamål måste kanaliseras efter
delvis nya principer. Framför allt måste kvalitetsaspekten få
en större betydelse.
Förstärkning och utbyggnad av forskning vid de mindre
och medelstora högskolorna får inte göras utan att tillbörlig
kvalitet kan säkras. Vi har i dag de instrument som behövs
för denna utvärdering. Kanslersämbetet har att utvärdera,
granska och rekommendera vilka högskolor som
kvalificerar sig för att utfärda magisterexamen. I det
uppdraget ingår flera parametrar för att säkerställa en god
kvalitet.
Magisterexamen om 160 poäng med fördjupning på 80-
poängsnivå innebär en början på forskarutbildning eller ger
forskarbehörighet. Högre examina bör ha större inslag av
vetenskaplighet vilket innebär aktiva forskningsmiljöer.
Om en högskola medges rätten att utfärda magisterexamen
bör detta även rendera i fasta forskningsresurser om kravet
på forskningsanknytning och vetenskaplig grund skall ha
någon relevans. Det kan ju knappast förväntas att en
högskola skall kunna ge forskarutbildning om man inte har
medel för detta.
Forskningsanknytning innebär att utbildning och
forskning är förenade i samma organisatoriska struktur
samt att lärare som undervisar är aktiva i forskningen och
att forskare deltar i undervisningen. Forskningsanknytning
innebär vidare att studenter får tillfälle att komma i kontakt
med en levande forskningsmiljö.
Riksdagen har ställt sig bakom principerna i prop.
1992/93:1 ''Frihet för kvalitet'', sid. 27 där följande anförs:
''I högskolelagen bör vidare anges att verksamheten skall
bedrivas så att ett nära samband finns mellan forskning och
utbildning... Ett nära samarbete med forskning inom ett
område som är av betydelse för grundutbildningen bör
självfallet eftersträvas.''
Vi förespråkar ett enhetligt anslag för utbildning och
forskning där forskningsanslagen differentieras beroende
på vilka examensrättigheter högskolan har. De högskolor
som Kanslersämbetet granskat och som godkänts av
regeringen för utfärdande av magisterexamen har nått en
sådan bredd och ett sådant djup i sin verksamhet att de kan
bedriva forskning på eget ansvar inom dessa områden.
Forskarutbildning
Riksdagen har ställt upp målet om fördubbling av antalet
disputerade fram till sekelskiftet. Vidare att alla som går
forskarutbildning skall ha doktorandtjänst.
Det är färre som går vidare till forskarutbildning från de
mindre och medelstora högskolorna. Intresset för att gå
vidare till forskarutbildning grundläggs genom att
studenterna har möjlighet att ta del av aktiva
forskningsmiljöer samt personkontakten mellan studenter
och forskare. Om vi skall nå målet om fördubblat antal
disputerade behöver fler rekryteras till forskarutbildning
från dessa högskolor. Förutsättningarna för att fortsätta till
forskarutbildning måste vara lika goda vid högskolor som
vid universitet.
Stora pensionsavgångar bland forskare och
universitetslärare är att vänta framöver. Långsiktig strategi
för kompetensförsörjning är en förutsättning för att klara
det behov som finns och som kommer att accentueras. Idag
har 0,6 % av arbetskraften forskarutbildning. Behoven av
fler disputerade är inte endast en fråga om att klara
kompetensförsörjningen inom högskolan utan handlar även
om att det behövs komptensförstärkning inom flera andra
samhällssektorer som t.ex. näringsliv, gymnasieskola,
rättsväsendet och inom förvaltningsväsendet i övrigt.
Incitamenten till forskarkarriär måste förbättras.
Karriärmöjligheterna för universitetslärare bör lösas, t.ex.
bör universitetsadjunkter som disputerat automatiskt bli
universitetslektorer. Vidare bör alla lektorer med
professors kompetens förordnas som professorer.
Förbättrade möjligheter för universitetslärare att forska
parallellt med undervisning är angeläget.
Ökade möjligheter för disputerade att stanna kvar och
fortsätta sin forskarkarriär kan åstadkommas genom att fler
tjänster som forskarassistenter inrättas. I dag har vi
problem med att dessa tjänster blir färre. Det är först när en
person disputerat som denne är godkänd forskare i egentlig
mening. Det bör vara angeläget att de som disputerat kan
fortsätta med forskning och/eller undervisning även efter
disputation.
Regeringen bör låta utreda förutsättningarna för att
underlätta för universitetslärare att forska parallellt med
undervisning samt utreda förutsättningarna för
tjänstutveckling enligt vad som ovan anförts.
Fakultetsorganisation
Fakultetsorganisation av i dag är betingad av historiska
omständigheter. Det är inte säkert att denna organisation i
dag är den mest rationella. Metodutveckling, nya
discipliner och ämnen har tillkommit och tillkommer
eftersom. Inom andra sektorer är det naturligt att
organisationen ändras när verkligheten och verksamheten
förändras. Så borde vara fallet även vad gäller den s.k.
fakultetsorganisationen. Ett exempel på detta är den
tvärvetenskapliga forskning som har utvecklats. Det bör nu
utredas om fakultetsorganisationen är den bästa eller om
den bör förändras eller kompletteras. Utredningen bör vara
klar i god tid till nästa forskningspolitiska proposition.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av minst ett nytt
universitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att löntagarfondsmedel bör
avsättas för forskning vid de mindre och medelstora
högskolor som erhållit rätt att utfärda magisterexamen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
universitetslärarnas möjligheter till forskning parallellt med
undervisning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
fakultetsorganisationen.

Stockholm den 25 januari 1994

Stina Gustavsson (c)

Christina Linderholm (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (8)