Infrastruktur i Göteborg och Västsverige

Motion 2007/08:T503 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd)

av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om infrastruktursatsningar i Göteborg och Västsverige.

Motivering

Sverige lider för närvarande av många års försummelser inom infrastrukturen med uteblivna satsningar på såväl underhåll som nybyggnation. Denna underlåtenhet från den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen drabbar både enskilda och företag hårt. Det är en svår men nödvändig uppgift att rätta till många års försummelser. Men alliansregeringen har tydligt visat att man förstår allvaret i frågan, vilket bådar gott för framtiden.

Det är vår absoluta övertygelse att Sverige fortsatt behöver satsa betydande belopp på en utbyggnad och förbättring av transportinfrastrukturen. Vi är ett litet, perifert beläget och glest befolkat land med ett mycket stort beroende av ett globalt handelsutbyte. Sverige behöver mer än många andra länder ett väl fungerande transportsystem. Behovet av omfattande satsningar på infrastrukturen gäller i hög grad för Göteborg och Västra Götaland. Investeringar i transportsystemet blir här – med kloka beslut – samtidigt insatser för ökad tillväxt, nya arbetstillfällen och en bättre miljö. Den nationella nyttan är betydande. Vi vill fortsätta att utveckla vårt län som transport- och industriregion. Det förutsätter ett transportsystem som är effektivt, tillgängligt och som begränsar godstransporternas miljöpåverkan. Vi behöver säkra en fortsatt god tillväxt genom att låta Göteborgs lokala arbetsmarknad växa geografiskt, i likhet med den regionförstoring som redan skett runt Stockholm och Malmö. Hindren i dagens infrastruktur i Västsverige måste undanröjas. Det är en nationell angelägenhet.

Vi behöver samtidiga satsningar på ett utbyggt väg- och järnvägsnät, infrastruktur för kollektivtrafik utifrån ett helhetsperspektiv. Sårbarheten måste minska. Totalt handlar det om betydande investeringar som behövs för att skapa en bättre framtid för dagens och kommande generationer. Otillräckliga satsningar i Västra Götaland leder i värsta fall till en total kollaps i trafiksystemet som drabbar hela landet. Infrastrukturen i länet är en flaskhals som blockerar hållbar tillväxt. Det går inte att i efterhand reparera skadan av uteblivna investeringar för en bättre framtid.

Bakgrund

Svensk ekonomi har under senare år utvecklats mycket bra. För ett litet, perifert beläget land med ett stort beroende av varuutbytet med andra länder måste transportsystemet fungera väl. Behovet av en fortsatt utbyggnad av infrastruktur är stort och de samlade resurserna behöver öka. Det gäller särskilt i Västra Götaland där näringslivsstrukturen och rollen i transportsystemet ställer tydliga krav på väl fungerande och kostnadseffektiva godsflöden. Behovet av utbyggnader av infrastrukturen och kraven på tillförlitlighet i hela transportkedjan understryks av näringslivet. Dålig infrastruktur ligger ofta bakom en negativ investeringsvilja.

Den ekonomiska tillväxten i Västra Götaland och särskilt i Göteborgsområdet har varit mycket stark men riskerar att bromsas upp på grund av stora brister i infrastruktur och trafiksystem.

Möjligheterna till regionförstoring för ökad tillväxt och bättre jämställdhet på arbetsmarknaden måste tas till vara också i Västsverige. Göteborgs lokala arbetsmarknad har halkat efter i utvecklingen och till skillnad från Malmös och Stockholms nästan inte vuxit alls genom geografisk utvidgning. Här finns en stor potential för regionförstoring jämfört med övriga storstadsområden. Göteborgs lokala arbetsmarknad kan och behöver öka med en halv miljon invånare.

Den fortgående globaliseringen understryker att Sverige måste ha en god internationell tillgänglighet för bibehållen konkurrenskraft. Tillgången till transoceana direktanlöp och frekventa Nordsjöförbindelser via Göteborgs hamn har avgörande betydelse. Anslutande väg- och järnvägsnät måste fungera. Särskilt viktigt är också utbudet av fraktflyg och utrikes direktförbindelser på Göteborg–Landvetter flygplats.

Det regionala vägnätet har stora brister som behöver åtgärdas. Antalet olyckor med dödlig utgång måste minska för att vi ska gå mot nollvisionen. Standarden på prioriterade länkar som ansluter till det nationella nätet och som är viktiga för arbetspendling behöver förbättras. Bärigheten måste förbättras i takt med den förbättring som sker i övriga landet.

Behovet av väg- och järnvägsinfrastruktur liksom infrastruktur för kollektivtrafik är i olika grad tillgodosett i skilda delar av landet. Västra Götaland har i det nationella perspektivet en omfattande godstrafik och bl.a. genom storstadsområdet också mycket persontrafik. Utbyggnaden av väg- och järnvägsnätet i regionen har under lång tid släpat efter behoven. Brister i infrastrukturen får inte hindra en fortsatt positiv utveckling. Investeringar är också nödvändiga för att klara de stora nationella och nordiska godsflöden som går igenom och via Västra Götaland. Nu behövs investeringar för ökad kapacitet, bättre standard, minskad sårbarhet och en bättre miljö. Dessa investeringar är lönsamma för hela Sverige.

Genomför redan beslutade projekt!

I gällande nationella investeringsplaner finns ett antal beslutade väg- och järnvägsprojekt i Västra Götaland som är väl utredda och prövade. I den nu pågående revideringen av gällande investeringsplaner för perioden 2004–2015 föreslår trafikverken senareläggning av ett antal objekt och i vissa fall att projekten utgår helt ur planen. Det senare gäller Banverkets förslag bl.a. vad gäller kapacitetsförstärkning på västra stambanan mellan Alingsås och Göteborg och planerad järnvägsanknytning till Landvetter flygplats. Vi konstaterar att behovet av att bygga ut redan beslutade större projekt i gällande framtidsplan kvarstår oförändrat för Västra Götalands del. Behovet av utbyggnad kvarstår också oförändrat för de vägprojekt som ingår i den nationella vägplanen där det västsvenska paketet liksom Trollhättepaketet utgör viktiga delar. Det är också angeläget att bygga ut den åtestående delen av väg rv 40, mellan Borås och Ulricehamn, till motorvägsstandard.

Inom järnvägssektorn är det särskilt viktigt att bygga Västlänken i Göteborg. Hamnbanan i Göteborg behöver byggas ut i ny sträckning med dubbelspår och med en kompletterande broförbindelse vid Marieholm. Det är vidare angeläget att fullfölja järnvägsutbyggnaden mellan Göteborg och Borås samt att påbörja Götalandsbanan mot Jönköping. Det behövs också fortsatta satsningar på utbyggnader av stationer och terminaler, bidrag till tåginköp samt till utveckling av spårvägssystemet i Göteborg. Västra Götaland är ett kustlän och det är av yttersta vikt att man inte glömmer bort den sjöburna kollektivtrafikens behov. Det är en naturlig och viktig del av infrastrukturen inte minst för oss som vill ha en levande och vital skärgård.

Transportpolitiska mål

Det övergripande transportpolitiska målet som beslutats av riksdagen lyder: säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det övergripande målet preciseras i de sex delmålen: ett tillgängligt transportsystem, hög transportkvalitet, trafiksäkerhet, god miljö, en positiv regional utveckling och jämställdhet.

Västra Götalands län är Nordens främsta transportregion och en motor för svensk ekonomi, och de investeringar som görs i en hållbar och säker infrastruktur har avgörande betydelse för näringslivets utveckling såväl i regionen som i landet som helhet. Effektiva och säkra godstransporter och en snabb och säker kollektivtrafik har stor betydelse för tillväxt och utveckling.

Näringslivet i Västra Götaland domineras av tillverkningsindustrin. En stor del av länets tillverkningsindustri ingår i utlandsägda koncerner som ingår i globala logistiknät och produktionssystem. Varannan anställd i regionen jobbar i ett internationellt företag. Tillväxten av logistik- och distributionscentrum i Göteborgsområdet för Sverige, Norden och länder i Östersjöregionen är stark. Det geografiska läget med en unik närhet till tre huvudstadsregioner och med en tyngdpunkt av nordisk industri i kombination med den internationellt anknutna infrastrukturen gör det möjligt att samla så stora godsvolymer att fartygs- och flygtrafiken får logistiskt konkurrenskraftiga frekvenser. Besöksnäringen är en snabbt växande näring särskilt i Västra Götaland och en tillväxtfaktor framför allt för kusten och Göteborg men även för andra delar av länet.

Möjligheterna till regionförstoring för ökad tillväxt och bättre jämställdhet på arbetsmarknaden måste tas till vara också i Västsverige. Här finns goda möjligheter att skapa större lokala arbetsmarknader och därigenom öka den ekonomiska tillväxten. Skillnader i pendlingsmönstret mellan kvinnor och män visar att transportsystemet har betydelse för jämställdheten i stort. Brister i infrastrukturen har bidragit till att möjligheterna till regionförstoring har nyttjats dåligt i Västsverige, vilket innebär en stor potential för ökad tillväxt. Göteborgs lokala arbetsmarknad kan vidgas och på sikt omfatta en stor del av Västra Götaland plus delar av angränsande regioner. En regionförstoring förutsätter också en satsning på den lokala kollektivtrafiken så att hela resan kan fungera smidigt.

Den fortgående globaliseringen understryker att Sverige behöver en god internationell tillgänglighet för bibehållen konkurrenskraft. Tillväxten i det internationella handelsutbytet är stor. Sverige är ett litet och perifert beläget land med ofta långa avstånd till viktiga marknader samtidigt som vi har ett stort beroende av utrikeshandeln. Västra Götaland, med Göteborgsregionen som nav, är landets främsta transport- och logistikregion med en samtidig stark koncentration av tillverkningsindustri. Tillgången till transoceana direktanlöp och frekventa Nordsjöförbindelser via Göteborgs hamn har avgörande betydelse för den internationella tillgängligheten. Särskilt viktiga är också fraktflyg och utrikes direktförbindelser på Göteborg-Landvetter flygplats. Väg- och järnvägsnätet måste erbjuda goda anslutningar till dessa transportnoder. Transportsystemets totala funktion kan stärkas genom en utbyggnad av väl fungerande terminaler som förbättrar sam-modaliteten. De förhållanden som här nämns är i linje med nationella intressen och samtidigt tydligt uttryckta i Vision Västra Götaland.

Efterfrågan på järnvägskapacitet för både gods- och persontrafik växer kraftigt i Västra Götaland. En stor del av godstransporterna på järnväg berör Västra Götaland. Särskilt kraftig ökning har de s.k. godspendlarna mellan Göteborgs hamn och drygt tjugotalet orter runtom i landet. Resandet med pendel- och regiontåg ökar också kraftigt. Dessa förändringar är viktiga steg i en utveckling mot en ökad men samtidigt mer hållbar mobilitet. Ökade trafikvolymer leder till krav på ökad spårkapacitet – redan idag finns allvarliga brister – och ett ökat beroende av att systemen fungerar. Drift- och underhållsinsatser måste säkra järnvägsnätets funktion vid normala variationer i väderlek m.m. och sårbarheten måste minska bl.a. genom planerade alternativa körvägar.

Ökat omvärldsberoende

Öppnandet av flera tidigare slutna planekonomier och den europeiska integrationsprocessen har avsevärt vidgat de internationella marknaderna, vilket bidragit till att utrikeshandeln utgör en allt större andel av vår ekonomi. Värdet på svensk export och import av varor och tjänster motsvarar idag mer än 90 procent av rikets BNP, vilket kan jämföras med drygt 50 procent femton år tidigare. Det senaste året stod exporten för strax över hälften av BNP-tillväxten. Det betyder att exporten – i likhet med året dessförinnan – var viktigast för den svenska tillväxten.

Den dominerande delen av exporten utgörs av varor. Hela 60 procent av alla varor som tillverkas i Sverige säljs utomlands. Västra Götaland står för en fjärdedel av det svenska varuexportvärdet, vilket är en betydligt högre andel än de 17 procent av rikets invånarantal som regionens befolkning utgör. Göteborg är rikets mest framträdande exportregion med ett avsevärt större fjärrmarknadsberoende än övriga storstadsregioner.

Sveriges främsta transportregion

Avgörande för Västra Götalands framträdande roll som transportregion är det strategiska läget. Det utmärks dels av länets centrala placering i en av Nordeuropas starkaste regioner – bestående av storstadsområdena Oslo, Göteborg, Malmö och Köpenhamn – och dels genom den logistiskt fördelaktiga position som Sveriges port mot väster via Göteborgs hamn.

Göteborgs hamn

Av rikets samlade utrikeshandel går ungefär 85 procent av allt gods, mätt i ton, över hamnarna. I Västra Götaland finns rikets i särklass två största hamnar, Göteborg och Brofjorden. Göteborgs hamn, som också är Nordens största, betjänar inte bara svensk utrikeshandel utan förmedlar även transporter till och från Norge, Finland och Baltikum. Hela 65 procent av den svenska containertrafiken går via Göteborgs hamn. Helsingborg är näst störst med 9 procent.

Den transoceana direkttrafiken via Göteborgs hamn är av stor betydelse för det svenska samhället. Forskning visar att utan denna trafikeringsmöjlighet – som inte finns någon annanstans i Sverige – skulle merkostnaderna för de transoceana leveranserna till och från riket uppgå till ca 1 600 kr per container (20-fotsenhet). De ökade kostnaderna skulle innebära försämrad konkurrenskraft för den svenska exportindustrin på våra viktigaste transoceana marknader samt att importen därifrån skulle bli dyrare för såväl företag som konsumenter i Sverige. Genom undertecknandet av Container Security Initiative har Göteborgs hamn kunnat fortsätta att som enda hamn i Norden driva direkttrafik till USA. Avtalet innebär att de amerikanska import- och säkerhetskontrollerna kan ske på plats i Göteborg.

Göteborgs Hamn har målmedvetet satsat på att transporterna till och från hamnen i så hög utsträckning som möjligt skall kunna ske med järnväg. För närvarande finns 22 dagliga godstågpendlar med fast tidtabell till olika svenska städer – från Sundsvall i norr till Malmö i söder – liksom till den norska huvudstaden. Godsvolymerna på järnvägspendlarna har under den senaste sexårsperioden mer än tredubblats.

Det västsvenska fordonsklustret

En tredjedel av alla sysselsatta inom den svenska fordonsindustrin arbetar i Västra Götaland. De fem största privata företagen i regionen är samtliga verksamma inom denna industrigren.

Västra Götalands fordonsindustri är beroende av en mängd leverantörer som finns utspridda över hela länet och på flera andra håll i riket. Till bilden hör också att en allt större andel av komponenterna skickas direkt mellan fabriker i olika delar av världen. Några av de stora fordonstillverkarna har uppgett att endast 20–35 procent av deras leverantörer är svenska.

Med AB Volvo i spetsen rankas Västsverige bland de tre starkaste regionerna i världen när det gäller tung fordonsindustri. Volvokoncernen är Europas största och världens näst största tillverkare av tunga lastbilar samt världens största tillverkare av tunga dieselmotorer. AB Volvo är också det företag som står för den i särklass högsta andelen av svensk export.

Vid tillverkningen av motorfordon fordras stora serier för att uppnå lönsamhet, vilket medför att en omfattande del av produktionen går på export. För svenskt vidkommande är detta särskilt tydligt på grund av den begränsade hemmamarknaden. Dessutom kräver de moderna produktionssystemen att leveranserna anländer just-in-time.

Transportsystemet är sårbart och har stora brister

Västra Götalands tillväxt och utveckling hindras av den låga framkomligheten på infartslederna till Göteborg och den bristande kapaciteten i älvsnittet. Systemet är framför allt mycket störningskänsligt. Små incidenter på eller intill älvförbindelserna är frekventa och ger långvariga störningar. Omfattande underhållsarbeten är planerade de närmaste tio åren, vilket kommer att begränsa kapaciteten ytterligare. Störningarnas samhällsekonomiska kostnader är höga. Om t.ex. två körfält på Älvsborgsbron stängs av kostar det samhället 0,5 miljoner kronor per dygn enbart i restidsförluster. På 40 år har trafiken över älvsnittet ökat från 100 000 till 250 000 fordon. Sedan 1978, då Angeredsbron öppnades, har kapaciteten inte förbättrats.

Enligt mätningar vid 40 punkter i det statliga vägnätet i Göteborgsområdet ökade trafiken med 3,6 procent per år 1998–2002. Snabbast ökade lastbilstrafiken med igenomsnitt 5,2 procent per år. Mellan 20 000 och 25 000 lastbilar passerar älvsnittet varje dag. Problemen växer i takt med utbyggnaden av industrier och logistikcentrum på Hisingen. Hamnens expansion ger också stora volymer på lastbil, trots den kraftiga ökningen på järnväg.

Prognoser visar på fortsatt ökad trafik i Göteborgsområdet. Även om målsättningen att öka kollektivtrafikens marknadsandel till 40 procent lyckas bedöms biltrafiken i Göteborgsområdet öka. Det innebär att nuvarande störningar riskerar att bli än större och mer långvariga för såväl bil- och busspendlare som näringslivets transporter.

Bristande kapacitet i järnvägssystemet

Alla järnvägar till Göteborg är i dag maximalt utnyttjade med störningar, förseningar och inställda tåg som följd. Återställningstiderna blir långa. Den ökande efterfrågan på personresor och godstransporter på järnväg kan inte mötas med nuvarande kapacitet.

Mellan länets två största städer, Göteborg och Borås, finns idag en enkelspårig bana. På grund av banans standard går tåget långsammare än samma resa med bil, och kapaciteten begränsar trafikutbudet. Idag kompletteras tågtrafiken med omfattande expressbusstrafik som trots ett relativt generöst utbud har svårt att svara upp mot efterfrågan. I samma stråk ligger Landvetter flygplats som idag saknar tåganslutning.

Efterfrågan på regionala tågförbindelser ökar. Mellan åren 1999 och 2005 ökade resandet med närmare 45 procent och efterfrågan är fortsatt stark. De målbilder och strategier som är beslutade för kollektivtrafiken i Västra Götaland kan inte uppfyllas med de investeringar som för närvarande ryms i framtidsplanen. Göteborg centrals nuvarande utformning som säckstation utgör ett särskilt hinder för utvecklingen av en effektiv regional tågtrafik.

Hamnbanan är hårt belastad, inte minst där den sammanfaller med Bohusbanan i enkelspår på den öppningsbara bron över Göta älv. På sex år har antalet godspendlar ökat från 2 till 22 stycken. Dessutom trafikeras hamnbanan av systemtåg för stål, papper, petroleum och bilar. Under 2006 ökade godstransporter på tåg till eller från Göteborgs hamn med 24 procent, och under 2007 väntas ökningen bli ytterligare 30 procent. Den enskilt viktigaste begränsande faktorn för en fortsatt stark utveckling av godstågstrafik till hamnen är kapaciteten i järnvägsnätet.

Brister på det finmaskiga vägnätet

I Vägverkets mätningar bedöms ca 15 procent av det belagda vägnätet i Västra Götaland ha dålig bärighet och ytterligare drygt 30 procent ha en tveksam bärighetsstandard. Problemen är störst i Dalsland och Sjuhärad. Satsningar här fick i gällande plan stå tillbaka eftersom Vägverket prioriterade åtgärder i de s.k. skogslänen trots jämförbara behov i Västra Götland. Den bärighetsplan som upprättades och fastställdes i samarbete med näringslivet för åren 2004–2007 har inte kunnat fullföljas, på grund av uteblivna medel. Underhåll och bärighetshöjande insatser släpar efter i Västsverige och gör att standarden försämras i allt högre takt även på vägar med omfattande trafik.

Detta behöver vi uppnå 2020

Regeringen vill prioritera åtgärder för att skapa arbetstillfällen och tillväxt. Västra Götaland och särskilt Göteborgsregionen är en viktig tillväxtregion med stor betydelse för den nationella ekonomin. Staten måste utan tidspillan avsätta tillräckliga resurser för en utbyggnad av transportinfrastrukturen i Västra Götaland. Dessa investeringar är lönsamma för hela Sverige och har högsta rangordning enligt nationella undersökningar.

Göteborgs hamn och Landvetter flygplats är två mycket viktiga transportnoder i Västra Götaland. Dessutom finns ett antal hamnar och flygplatser som fyller en viktig funktion för att människor och gods ska kunna röra sig inom och utom landet på ett tillfredsställande sätt.

För godstransporterna måste särskilt nämnas Göteborgs hamn, Nordens största med transoceana direktanlöp, och Brofjorden, som är landets största oljehamn.

Landvetter flygplats är idag landets viktigaste flygplats för interkontinental flygfrakt i renodlade fraktflygplan och den näst största vad gäller passagerartrafik. För persontransporter uppvisar Göteborg City Airport en av de snabbaste ökningarna i Sverige. Trollhättan–Vänersborgs flygplats fyller en viktig funktion för snabba restider till eller från Stockholm.

Väginfrastrukturen – inriktning mot 2020

En mycket stor andel av transportarbetet vad gäller såväl person som godstrafik utförs som vägtransporter. Samtidigt som alternativ till vägtransporter av miljömässiga och andra skäl måste utvecklas behöver väginfrastrukturen förbättras för att klara viktiga delar av näringslivets transportbehov och människors behov av resor där kollektivtrafiken inte är något alternativ.

Fyra av fem nationella vägstråk i Västra Götaland ingår i det robusta vägnät som tidigare pekats ut av Godstransportdelegationen. Dessa stråk har stor betydelse för svensk industris utvecklingsmöjligheter i en global konkurrens. Beslut och finansiering finns om utbyggnad av delar av detta vägnät, och en första inriktning måste vara att säkra genomförandet av redan beslutade utbyggnader. Härutöver kvarstår på det övergripande vägnätet stora brister för E 20 och Göteborgsområdet för att tillgodose behovet av en tillförlitlig framkomlighet som svarar mot industrins och handelns behov av effektiva logistiklösningar.

Framkomligheten till hamnen och till viktiga industri- och terminalområden i storstadsområdet behöver förbättras och säkras. Trafikens negativa inverkan på luftkvaliteten i större städer behöver minska. I Göteborg uppfylls inte miljökvalitetsnormen längs flera stråk. Trängseln är både ett miljöproblem och ett hinder för framkomlighet och leveranssäkerhet. I delar av vägnätet skulle gods- och kollektivtrafik kunna dra nytta av gemensamma särskilda körfält. Sårbarheten och köerna i dagens vägförbindelser över och under Göta älv måste minska genom utbyggnad av fler förbindelser.

De regionala vägarna har stor betydelse för såväl gods- som persontransporter. Trafikbelastningen varierar kraftigt. Flest allvarliga olyckor inträffar på det regionala vägnätet. För den betydelsefulla skogs- och jordbruksnäringen är problemen med bristfällig bärighet och tjälavstängningar ett allvarligt hinder. Boende på landsbygden drabbas också av den dåliga vägstandarden. Totalt sett är investeringsbehoven mycket stora och flerdubbelt större än tillgängliga resursramar. På det högbelastade regionala vägnätet som till sin funktion påminner om det nationella nätet behövs åtgärder för att säkra en tillförlitlig framkomlighet. Länkar som är särskilt viktiga för industrins transporter, för arbetspendling och för kollektivtrafikens behov bör prioriteras. Det är viktigt att satsningarna på att bygga bort bärighetsproblem m.m. i Västra Götaland inte släpar efter de satsningar som görs i andra jämförbara delar av landet.

E 20 genom länet behöver byggas ut till hög standard som svarar mot vägens funktion. Vägförbindelsen från Tingstadsområdet i Göteborg inklusive minst en ny älvförbindelse ut till hamnen och större industri- och verksamhetsområden behöver byggas ut. Åtgärder behövs för att öka nyttjandet av Norrleden och för förbättrad framkomlighet på Väster- och Söderleden. E 45 behöver byggas ut mellan Angesberg och Göteborgs centrum. Det är också angeläget att bygga ut den åtestående delen av väg rv 40, mellan Borås och Ulricehamn, till motorvägsstandard. Åtgärder behövs också för att förbättra framkomlighet och säkerhet på E 45 väster om Vänern.

Det av Göteborgs Hamn introducerade RailPort-konceptet med tågpendlar för gods till ett antal olika orter i inlandet och på ostkusten visar på en mycket imponerande volymutveckling av järnvägstransporterat gods till och från hamnen. Därmed minskar också utsläppen av bl.a. CO2 med flera tiotusentals ton. Den stora ökningen av järnvägstransporterat gods till och från Göteborgs hamn aktualiserar kraven på en utökad spårkapacitet med ett dubbelspår i nytt läge för hamnbanan och en kompletterande älvförbindelse. Den mest sårbara länken i det västsvenska järnvägsnätet är järnvägsbron vid Marieholm. En kompletterande älvförbindelse måste byggas.

För persontrafiken behövs en ökning av kapaciteten och funktionaliteten i Göteborg genom en utbyggnad av Västlänken. Den redan beslutade kapacitetsutbyggnaden av västra stambanan genom Lerum måste genomföras. En ny dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats behöver byggas för att knyta samman regionens två största städer med en snabb och miljövänlig transportinfrastruktur. En snabb pendeltågstrafik väntas ta stora marknadsandelar från personbilar och bussar. Utbyggnaden är också en naturlig första del i en fortsatt utbyggnad av en ny järnväg för höga hastigheter mellan Göteborg och Stockholm via Jönköping, den s.k. Götalandsbanan. Med en utbyggd Götalandsbana mellan Göteborg–Jönköping–Stockholm skapas också ett mycket konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till flyget. Västlänken och dubbelspår till Borås via Landvetter flygplats innebär att regionens största arbetsmarknader kan knytas ihop med genomgående trafik samtidigt som tillgängligheten till flygplatsen förbättras. De lokala och regionala ambitionerna om en satsning på kollektivtrafiken förutsätter också en fortsatt persontrafik och därmed en upprustning av de f.d. länsjärnvägarna.

En positiv inställning till alternativ finansiering

Regeringen har i olika sammanhang uttalat ett intresse för alternativa finansieringslösningar som ett sätt att tidigarelägga angelägna infrastrukturprojekt och/eller utöka investeringsvolymen. Västra Götalandsregionen har tidigare argumenterat för och konkret engagerat sig i tidigareläggning av vissa strategiska väg- och järnvägsprojekt i länet. Regionen har hittills avsatt mer än 300 miljoner kronor för sådana ändamål, och en stor del av detta belopp är nu intecknat för olika förskotteringar. Kostnaderna för att inte snabbast möjligt genomföra och ta i bruk viktiga infrastrukturprojekt är sannolikt betydande.

I samband med uppdraget angående inriktningsplaneringen har diskussionen om nya finansieringslösningar fått en fortsättning. Exempel på prioriterade men än så länge ofinansierade satsningar är E 20, minst en ny älvförbindelse i Göteborg, Västlänken och Götalandsbanan. Vi har noterat att regeringen nyligen uppdragit åt Vägverket, Banverket och VTI att utreda förutsättningarna för offentlig-privat samverkan vid infrastrukturinvesteringar. Ett antal projekt i Västra Götaland bör vara aktuella i detta sammanhang.

Stockholm den 4 oktober 2007

Eva Flyborg (fp)

Cecilia Magnusson (m)

Eva Selin Lindgren (c)

Annelie Enochson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Maria Kornevik Jakobsson (c)

Mikael Cederbratt (m)

Jan Ericson (m)

Lisbeth Grönfeldt Bergman (m)

Lars Hjälmered (m)

Maria Plass (m)

Inger René (m)

Hans Rothenberg (m)

Lars-Arne Staxäng (m)

Lars Tysklind (fp)

Cecilia Wigström i Göteborg (fp)

Kent Olsson (m)

Ulf Sjösten (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 2007-10-05 Hänvisning: 2007-10-16 Bordläggning: 2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (1)