IT

Motion 2000/01:T713 av Lennart Daléus m.fl. (c)

av Lennart Daléus m.fl. (c)
Sammanfattning
Genom att nyttja den nya tekniken kan välstånd och tillväxt
möjliggöras. Människors livskvalitet kan höjas. Den
revolutionerande utveckling vi står inför, med ständigt
ökande mängder information som görs tillgänglig för allt fler,
är en drivkraft i samhället. Utmaningen är att göra det möjligt
för alla människor att både konsumera och producera
information. Detta kräver att alla får möjlighet att ta del av
den nya tekniken. Tyvärr ser vi att den pågående
utbyggnaden av bredband kommer att lämna stora delar av
samhället utanför. Regeringen missar därmed en unik
möjlighet att verkligen ta steget in i framtiden med lika
möjligheter för alla. Ett ojämlikt IT-samhälle riskerar att
accelerera den kantring av Sverige som vi sett under de
senaste decennierna. En sådan utveckling måste motverkas.
Centerpartiet vill ge alla möjlighet att ta del av den nya
tekniken genom en digital allemansrätt. Den digitala
allemansrätten måste följas av ett IT-kunskapslyft.
Utöver att regeringen inte förmår ge alla möjlighet att ta del av den nya
tekniken så medverkar man till en utveckling som ger lokala och regionala
monopolställningar på tjänstesidan. Dessa tendenser måste motverkas.
Motionen behandlar förutom frågan om den digitala infrastrukturen bland
annat frågor rörande användarvänlighet, kreativ frihet, myndigheters roll för
att medverka till en god användning av IT, demokrati och säkerhet.
 Innehållsförteckning
 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utgångspunkter för den digitala infrastrukturen.
2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en strategi
för att garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående av
optisk fiber, till "nära hemmet".
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att alla tendenser till monopol på tjänster måste stävjas och
motverkas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett kunskapslyft inom IT.
5. Riksdagen begär att regeringen ger Skolverket i uppdrag att initiera och
utvärdera projekt för distansutbildning i grund- och gymanasieskolan.1
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stimulera användningen av fri programvara i
offentlig och privat sektor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU:s ministerråd, dess arbetsgrupper och andra
internationella organisationer bör motsätta sig en utveckling av den
europeiska och internationella patenträtten innebärande att mjukvara,
algoritmer och programmeringstekniker inkluderas.2
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenska myndigheter under alla omständigheter så långt
som möjligt skall avstå från att använda patenterad programvara för
kommunikation med medborgarna.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svenska ståndpunkter i förhandlingar om intellektuell
egendom m.m.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att myndigheter skall erbjuda samtliga tjänster som intelligenta
tjänster från den 1 januari 2004.3
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bör ankomma på regeringen att ge erforderliga uppdrag
åt myndigheter och att tillskjuta medel inom ramen för utgiftsområdena
för att förverkliga idén om en myndighetskontakt.3
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om användarvänlighet i myndigheternas IT-baserade information.3
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genom regleringsbrev påskynda myndigheters anpassning
till ett gemensamt SHS-system.3
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om public service-företagens roll som normsättare för vad som är
högkvalitativt och användarvänligt innehåll på nätet.4
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att göra lagstiftningen teknikoberoende.3
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT och demokrati.3
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tydliggöra ansvaret för IT-säkerhet.5
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att utveckla en krishanteringsförmåga på IT-
säkerhetsområdet.5
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säker kommunikation inom och mellan myndigheter.
20.
1 Yrkande 5 hänvisat till UbU.
2 Yrkandena 7 och 9 hänvisade till LU.
3 Yrkandena 10-13, 15 och 16 hänvisade till KU.
4 Yrkande 14 hänvisat till KrU.
5 Yrkandena 17 och 18 hänvisade till FöU.
Inledning
Informationsteknik har länge varit ett kärt ämne att ha
visioner om. Men det är riktigt spännande först när man
börjar se de tekniska förutsättningarna för att börja
förverkliga visionerna.
Informationssamhället, Kunskapssamhället, K-samhället, eller vad helst
man vill kalla den tid vi står inför, erbjuder mängder med spännande
möjligheter, men också viktiga utmaningar för oss politiska beslutsfattare.
Tekniken ska stå i människans tjänst. Nya och bättre tekniska lösningar
och snabbare kommunikationer ska bidra till att förbättra människors vardag.
Centerpartiet ser informationstekniken som en av de stora möjligheterna till
att skapa förutsättningar för nya jobb och boende i hela landet.
Informationssamhället kommer att krympa avstånd, och människor kommer
att kunna prioritera livsmiljö i stället för att välja boende efter var man kan
få
arbete. Vi är övertygade om att det kommer att innebära att fler människor
väljer att bosätta sig närmare naturen utanför de stora metropolerna.
Tekniken lägger också grunden för mer kommunikation mellan människor.
Det personliga mötet kan aldrig ersättas, men väl underlättas. Genom att
affärsmöten i högre grad kan skötas över nätet får människor tid över till
möten människor emellan. I ett samhälle där alla människor måste lära sig
nya saker hela livet ger tekniken en möjlighet att tillgodogöra sig utbildning
när som helst och var som helst. Det livslånga lärandet behöver inte innebära
långa resor och internatboende på högskolor i andra delar av landet i samma
omfattning som tidigare.
Genom modern teknik demokratiseras tillgången till kunskap och
möjligheten att uttrycka sig. Alla människor ges möjlighet att publicera sig
själva och ta del av det enorma utbud av information som redan finns och
ständigt växer. Allt fler människor blir "prosumenter", sådana som både
producerar och konsumerar information.
Den tekniska utvecklingen är spännande och erbjuder möjligheter, som vi
idag inte ens kan föreställa oss, men den innehåller också risker. Den kanske
största risken är att nya klyftor skapas mellan det nya samhällets överklass,
som har tillgång till information och kunskap, och dem som inte har
motsvarande möjligheter. Centerpartiets vision om den tekniska utvecklingen
innebär att den ska komma alla till del och erbjuda alla människor, i hela
landet och i alla åldrar, nya möjligheter - en digital allemansrätt.
Digital infrastruktur
En heltäckande digital infrastruktur, tillgänglig för alla
medborgare, är ett nödvändigt steg för att kunna förverkliga
idén om en digital allemansrätt. Redan i dag diskrimineras
stora delar av befolkningen när det gäller tillgång till t.ex.
ISDN, och än mer ADSL. Denna diskriminerande tendens
fortsätter och förstärks med den modell för utbyggnad av
bredbandsnät som startats av regeringen och riksdagens
vänstermajoritet. Den kantring av Sverige som skett de
senaste decennierna kan i ett längre perspektiv visa sig vara
en lätt krängning i jämförelse med den kantring som sker i ett
ojämlikt IT-samhälle. Det är en av statens grundläggande
uppgifter att garantera lika tillgång till infrastrukturen för alla
medborgare. Inte heller när det gäller den digitala
infrastrukturen kan staten undandra sig detta ansvar, även om
utbyggnaden givetvis bör ske i samverkan med andra aktörer.
I den modell för utbyggnad av infrastruktur som regeringen
valt att använda undandrar sig staten sitt ansvar. Detta genom
att använda en modell som gör att alla inte kommer att få
tillgång till den nya tekniken.
Behovet av en digital infrastruktur
Mängden information som förmedlas mellan människor,
mellan människor och maskiner eller mellan maskiner, ökar
exponentiellt. I en tid där allt mer av kommunikationen sker
digitalt ökar också kraven på en infrastruktur som förmår
hantera de informationsvolymer det är frågan om.
Bara för de tjänster som i dag finns tillgängliga på en massmarknad börjar
infrastrukturen bli ansträngd, och för vanliga konsumenter är det knappast
överkomligt att köpa en tillräckligt snabb anslutning för att utnyttja
möjligheterna. Den skattesubvention regeringen vill använda sig av är långt
ifrån tillräcklig för många konsumenter. De har ändå inte råd att ta del av
infrastrukturen.
Genom den tekniska utvecklingen sker en ständig utveckling mot en inte-
grerad distributionsform för en mängd olika informationstjänster. Tcp/ip
förefaller bli det för alla tjänster dominerande protokollet, d.v.s. formen för
hur datorer utbyter information. Denna utveckling innebär också att kraven på
infrastrukturen blir allt större. Detta kan belysas genom kapacitetskraven för
några vanliga tjänster:
Tabell: Några tjänsters krav på överföringskapacitet
Tabell 1: (Kapacitet )
Samtidigt måste det framhållas att dessa tjänster endast är de
informationstjänster som människor utnyttjar. I allt högre
grad börjar maskiner utbyta allt mer information, till nytta för
människor. De riktigt stora informationsvolymerna i
framtiden kommer människorna förmodligen aldrig att se.
Ökande kapacitetskrav måste mätas mot de kapaciteter som i dag
tillhandahålls genom vanliga kanaler. Den vanligaste kanalen för hushållens
datakommunikation håller snabbt på att bli otillräcklig och otidsenlig. Det
behövs nya kanaler för att föra över stora mängder data och möjliggöra
morgondagens integrerade tjänster.
Inom en ganska snar framtid kommer med säkerhet bredbandstjänster att
efterfrågas i stor skala. De tekniker som kan komma i fråga bör värderas
utifrån detta. Några vanliga lösningars kapacitet illustreras nedan:
Tabell: Några kommunikationslösningars kapacitet
Tabell 2: (Kapacitet )
Det finns stora vinster i att ha världens bästa infrastruktur för
digitala kommunikationer och att vara först med att skapa
tillgänglighet till bredband på bred front. Det förutsätter att
staten vågar göra de nödvändiga satsningarna för att skapa
tillgänglighet för hushåll och företag i hela landet. Att
regeringen, i en fråga som kan beskrivas som en av de enskilt
viktigaste för ekonomisk utveckling i Sverige, under de
kommande åren väljer att satsa på en halvmessyr är
oförklarligt.
Centerpartiets slutsats är entydig: Det är hög tid att verkligen göra 2000-
talets digitala infrastruktur tillgänglig för alla.
Utgångspunkter för den digitala
infrastrukturen
Centerpartiet menar att den statliga politiken för digital
infrastruktur bör utgå från tre tydliga kriterier:
1. Att trygga konkurrensen på tjänste- och operatörssidorna, som är den
mer dynamiska delen av IT-sektorn, genom ett nät öppet på lika villkor för
alla operatörer.
2. Att garantera likvärdiga förbindelser i hela landet.
3. Att ge förutsättningarna för en långsiktig planering, som gör att nätet blir
skalbart i takt med att efterfrågan på kapacitet ökar.
Vad som ovan anförts om utgångspunkter för den digitala
infrastrukturen bör ges regeringen till känna.
Verkligheten ger
Centerpartiet rätt
När riksdagen i slutet på det förra riksmötet tog ställning till
regeringens proposition 1999/2000:86 "Ett
informationssamhälle för alla" var vi starkt kritiska till
upplägget av bredbandsutbyggnaden. Redan namnet på
propositionen var missvisande. Regeringens proposition ger
inte ett informationssamhälle för alla. Alla kommer inte ens
att få del av den nya tekniken. Analysföretaget Forrester
Research presenterade i början av augusti 2000 en
undersökning som pekade på att 40 procent av hushållen i
Sverige kommer att ha bredbandsuppkoppling vid slutet av
2005. Denna siffra är högst i Europa men långt ifrån
tillfredsställande. Ännu större penetration av befolkningen
skulle göra Sverige än mer attraktivt för investeringar och
forskning.
Utvecklingen visar att Centerpartiets tre utgångspunkter som beskrivits
tidigare i denna motion är riktiga. Likvärdiga förbindelser kommer så som
utvecklingen ser ut inte att garanteras. För regeringen verkar det vara
viktigare att ha konkurrens på nätutbyggnaden än på tjänstesidan. Detta är
olyckligt då det är tjänsterna som är den dynamiska delen av IT-sektorn. Det
finns en kortsiktighet i den utbyggnad som nu sker i Sverige. En digital
allemansrätt, där staten tar ansvar för att alla får del av den nya tekniken,
ger
en betydligt bättre planeringshorisont än vad som nu är fallet. Med en digital
allemansrätt sätts långsiktiga optimeringar av kapaciteten i fokus istället för
kortsiktig optimeringar som nu är fallet.
Webbarometern har genomfört undersökningar som visar att det folkliga
stödet för en politik, som ger alla svenskar samma möjlighet att koppla upp
sig på Internet via bredband och som finansieras med skattemedel, är stort.
Av alla som svarade instämde 91 procent helt eller delvis i frågeställningen:
Alla svenskar bör ha samma möjliget att koppla upp sig via bredband. 79
procent av alla som svarade instämde helt eller delvis i frågeställningen:
"Bredbandssatsningen i glesbygd bör finansieras med skattemedel."
Regeringens IT-politik präglas av en låg ambitionsnivå vad avser att ge
förutsättningar för en snabb utbyggnad av bredbandsförbindelser i hela landet.
Detta är olyckligt. Den modell som regeringen valt för utbyggnaden kommer
att ytterligare spä på tudelningen av Sverige. Mindre orter och kommuner
kommer inte att kunna finansiera den del av bredbandsutbyggnaden som de
förväntas stå för. Att genom Svenska Kraftnäts försorg binda samman landets
olika kommuncentra skapar inte den drivkraft som en digital allemansrätt gör.
Den är nu nödvändigt att regeringen släpper på prestigen och erkänner att
deras pågående program för utbyggnad av bredband inte är tillräckligt.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en strategi för att
garantera ett finmaskigt bredbandsnät, i huvudsak bestående av optisk fiber,
till "nära hemmet".
Motverka monopol ...
Internet är idag sinnebilden av det fria informationssamhället.
Aldrig tidigare har möjligheterna att publicera sig själv utan
mellanhänder och ta del av ett ständigt ökande
informationsutbud varit så stora som nu. Den moderna
tekniken demokratiserar tillgången till kunskap och
möjligheten att uttrycka sig. Allt fler människor blir
"prosumenter", sådana som både producerar och konsumerar
information.
Det finns idag dock en utveckling som går stick i stäv med sinnebilden om
det fria informationssamhället. Nätleverantörerna kräver långa bindningstider
och ensamrätt på förbindelsen för att "kunna garantera servicens kvalitet".
Likaså kan kunderna tvingas använda leverantörernas startsidor vare sig man
vill eller inte. Utvecklingen förstärks också av att vissa leverantörer använder
sig av så kallade "walled gardens", inhägnade gårdar. Det betyder att kunden
har snabba kontakter på leverantörens nät men långsam kontakt med nätet
utanför som leverantören inte kontrollerar. Situationen liknar på många håll
den monopolsituation som råder för Kabel-TV. Skillnaden är dock den att
situationen i accesnäten skulle bli värre eftersom fler tjänster kommer att
tillhandahållas via bredbandsnätet. Monopoltendenserna förstärks ytterligare
av att regeringen inte tar ett ordentligt ansvar för utbyggnaden av
bredbandsnätet. Regeringens agerande öppnar för lokala och regionala
monopol. Alla tendenser till monopol på tjänster måste stävjas och motverkas.
Detta bör ges regeringen till känna.
... som hämmar utvecklingen
Med en helt privat utbyggnad av konsumentens förbindelse
med omvärlden riskerar vi att få en mängd lokala
infrastrukturmonopol. Tendenser till detta börjar synas redan
i dag när utbyggnaden av bredbandsförbindelser kommit i
gång i större skala. Bland annat har Post- och telestyrelsen
(PTS) visat på, och varnat för, detta i sin rapport "Risker för
monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljhus". Det
innebär i sin tur att konkurrensen om utveckling av nya
tjänster och mellan olika serviceoperatörer hämmas, vilket
varken är bra för konsumenterna eller för samhället i stort.
Utbildning för en digital
allemansrätt
Sverige har en mycket bra position inför morgondagens
samhälle. Våra invånare är datormogna och de flesta
människor kommer närmast dagligen i kontakt med datorer.
Ändå finns det många som fortfarande missgynnas.
Datoranvändningen följer välkända sociala och ekonomiska
mönster. IT har också en mycket tydlig bundenhet till ålder.
Yngre använder datorer mer än äldre. Likaså kommer alla
inte att ha tillgång till den nya tekniken på grund av att de bor
på platser där marknaden inte finner det kommersiellt
intressant att bygga nät.
I ett samhälle som i allt större utsträckning förutsätter datorvana, inte bara i
arbetslivet, utan också i vardagen och för att ta del av allt fler offentliga
tjänster, är det avgörande att denna vana finns hos alla, inte bara hos dem som
är yngre eller har kvalificerade arbeten.
Ett kunskapslyft inom IT
Den mycket starka position Sverige har, främst när det gäller
ungdomarnas kunskaper om IT, bör, i enlighet med
beskrivningen ovan, kompletteras med insatser för att ge alla
invånare i Sverige möjlighet att bekanta sig med tekniken.
Ett kunskapslyft inom IT bör formuleras på det sätt som statsmakterna
formulerade målet om ett kunskapslyft inom engelska för några decennier
sedan. Detta kunskapslyft handlar inte i första hand om teknik. Paradoxalt
nog handlar det inte heller om att lära ut något annat ämne. Snarare handlar
det om att alla människor ska ha förtrogenhet med den kontaktyta mot andra
tjänster som informationstekniken utgör.
Det finns givetvis också en mängd specifika kunskaper som måste
förmedlas till många människor, som hur man använder program för att leta
efter information på Internet eller för att skicka och ta emot e-post.
Mot bakgrund av informationsteknikens snabba utveckling, som enligt alla
bedömningar kommer att fortsätta under det närmaste decenniet, finns skäl att
anta att morgondagens gränssnitt, d.v.s. formen för kommunikation mellan
människan och datorn, kommer att vara dramatiskt annorlunda. Samtidigt
kommer tekniken att bli en del av vardagen för alla människor på ett helt
annat sätt än i dag. Den avgörande insatsen som kan göras inom ramen för ett
kunskapslyft är i så fall att få människor att kliva över vad som kan beskrivas
som "tekniktröskeln". De människor som inte klivit över den om tio år lär få
det avgjort besvärligare i kunskapssamhället. En sådan utveckling är inte att
föredra.
Regeringen bör därför formulera målet om ett kunskapslyft inom IT. I
samband med detta bör regeringen också bjuda in en mängd aktörer som kan
vara behjälpliga i detta arbete. Självfallet är skolans huvudmän en viktig
aktör, liksom alla de folkrörelser som organiserar människor i alla åldrar, över
hela landet. Också företagarnas organisationer och fackföreningarna bör
engageras. Regeringen bör för ett sådant kunskapslyft också ha beredskap att
stödja insatserna ekonomiskt. Vad som ovan anförts om ett kunskapslyft inom
IT bör ges regeringen till känna.
Distansutbildning
Distansutbildning är en metod som bör användas för att
understödja övrig utbildning. Sverige har en lång tradition av
distansutbildning, först med brevkurser och i dag ofta med
distanskurser på universitetsnivå, där IT-stöd ingår som en
naturlig del.
Distansutbildningen bör utvecklas så att den i än större utsträckning
omfattar all utbildning. Det kan vara en kommunal fråga, där t.ex. nya former
för undervisningen i grund- och gymnasieskola kan prövas, och eleverna kan
läsa på distans någon dag i veckan. Ett exempel på detta är Lötenskolan i Flen
där elever i relativt låga åldrar får möjlighet att pröva på att läsa på distans
 om
de och föräldrarna så önskar. Genom ett uppdrag till Skolverket bör fler
sådana projekt initieras och utvärderas. Vad som ovan anförts om att ge
Skolverket i uppdrag att initiera och utvärdera projekt för distansutbildning i
grund- och gymnasieskolan bör ges regeringen till känna.
Frihet för kreativitet
Det är viktigt att det finns en frihet för kreativitet. Krångliga
och stelbenta lagar som motverkar detta syfte måste
motverkas och elimineras. Människors kreativitet måste
stimuleras.
Fri programvara
Fri programvara (open source) är ett av de mest spännande
områdena inom IT-utvecklingen i dag. Enorma mängder
programvara av mycket hög kvalitet produceras inom ramen
för något av alla de projekt som sysslar med fri programvara.
Två av de mest kända licenserna är Berkeley Software
Distribution (BSD), som täcker bl.a. operativsystemet BSD i
flera olika former, samt GNU, General Public License (GPL),
under vilken bl.a. det kända operativsystemet Linux
distribueras. Mellan de olika licenserna råder skillnader t.ex. i
synen på hur man ska hantera program som är
vidareutveckling av eller bygger på fri programvara - om
sådan ska vara öppen eller om man tillåter andra
distributionsformer.
De viktigaste kännetecknen för fri programvara är att varje användare har
frihet att:
- Använda programvaran som han/hon själv vill, på vilka datorer som helst.
- Anpassa programvaran efter sina behov, inklusive att förbättra, korrigera
fel, utveckla programmet och studera hur det är uppbyggt.
- Vidaredistribuera programvaran till andra, som också kan använda de som
de vill. Vidaredistributionen kan göras gratis eller mot betalning (som inte
fastställs centralt).
Ur detta kan man också sluta sig till att användarna ska ha fri
tillgång till programmens källkod.
Det finns uppenbara fördelar att stimulera framväxten av fri programvara.
Tillgången till källkod innebär att programvaruutveckling stimuleras och nya
produkter kan lanseras snabbare genom att bygga på befintlig kod. För många
applikationer är det också till fördel ur säkerhetssynpunkt att källkoden kan
granskas och många ögon leta fel. Rätten att utnyttja och gratis distribuera
programvaran ger den lätt stor spridning också bland mindre kapitalstarka
användare. För användare finns det också en trygghet i att inte ett enda
företag kan monopolisera programvaran och skapa beroendeförhållanden för
användarna.
Självfallet finns det också möjliga problem, som att det saknas garantier
för att en viss utveckling sker och det kan vara svårt att få support vid
problem. Ett särskilt problem, som vi berör ytterligare nedan, hänger samman
med skyddet för intellektuell egendom.
Från att främst ha varit en angelägenhet för dataintresserade, har fri
programvara gjort sitt intåg i affärsvärlden. De tydligaste exemplen är
förmodligen operativsystemet Linux och webbservern Apache. Den senare
står för mer än varannan server på Internet i dag. Också vitt spridda program
för e-post och webb-surfande finns tillgängliga som fri programvara.
EU har intresserat sig för fri programvara inom ramen för IST
(Information Society Technologies) och arbetar bl.a. med att initiera projekt
för att få fram "best practices" i fråga om att implementera och främja
utvecklingen av fri programvara. Förklaringen till detta är bl.a. insikten om
att
de regioner som utvecklar och använder fri programvara kommer att ha en
konkurrensfördel i ett föränderligt landskap för programvara och IT.
Centerpartiet menar att det nu är hög tid för riksdag och regering att
engagera sig aktivt i fråga om att främja fri programvara, såväl i offentlig som
i privat verksamhet. Vi vill föreslå offentliga insatser bl.a. inom följande
områden:
- Legala aspekter i fråga om fri programvara. Många av de avtal som styr
användningen av fri programvara är gjorda med amerikansk rättsskipning
som grund. Det finns anledning att skyndsamt belysa på vilket sätt svensk
rätt underlättar eller hindrar utveckling av fri programvara i enlighet med
dessa avtal.
- Kvalitetssäkring av fri programvara. Det är självfallet av stor vikt att både
offentlig och privat sektor har tillgång till fungerande programvara och kan
lita på att det finns support tillgänglig vid problem. Regeringen bör t.ex. ge
Statskontoret i uppdrag att belysa frågor om hur programvara
kvalitetssäkras för användning i offentlig sektor och hur gemensamma
stödfunktioner för hela den offentliga sektorns användning av fri
programvara kan byggas upp.
- Stimulans till utveckling av fri programvara. Myndigheter som ska göra
upphandlingar bör rutinmässigt som en första åtgärd undersöka
möjligheten att få programvaran utvecklad under en licens för fri
programvara.
Vad som ovan anförts om åtgärder för att stimulera
användningen av fri programvara i offentlig och privat sektor
bör ges regeringen till känna.
Mjukvarupatent
Av tradition har programvara varit skyddad i Sverige, liksom
i flera europeiska länder, genom upphovsrättsskyddet. Detta
har erbjudit ett skydd för programmets helhet, men inte för
detaljer eller enstaka rader programkod, då endast
programmet ansetts nå verkshöjd. Detta förhållningssätt är
numera också genomfört inom hela unionen. Centerpartiet
menar att detta är en rimlig ordning, då den såväl erbjuder
upphovsmannen skydd som tillåter utveckling av
konkurrerande programvara och vidareutveckling av de idéer
som ligger bakom programmets olika lösningar. Det
motsvarar också väl den intuitiva föreställningen att tanken
och idéerna ska vara fria, medan innovationer och hela verk
ska vara skyddade.
Framförallt i USA förekommer i stället patent på såväl mjukvara som
enskilda programmeringstekniker. Det kan tyckas stimulera framväxten av
programvara eftersom upphovsmännen får ett bättre skydd, men för med sig
såväl stora svårigheter i tillämpningen som ett faktiskt tankeförbud inom
många områden. Patent inom mjukvaruområdet innebär att andra hindras, inte
bara att kopiera, utan också att använda samma idéer för utveckling av
liknande eller för den delen helt andra program.
Det finns många exempel på hur mjukvarupatent missbrukats, bl.a. för att
monopolisera idéer som ursprungligen dykt upp inom de grupper som arbetar
med fri programvara. Amazon har i USA patent på sin "ett-klicks-metod" för
att handla på nätet och har stämt konkurrenter som använt samma idé, men
utvecklat egen programvara. IBM har tagit patent på själva konceptet bakom
att skilja utformning från innehåll vid webbpublicering, något som är väl känt
som "Cascading style sheets" och ursprungligen utvecklats inom ramen för
World Wide Web Consortium. Genom mjukvarupatent riskerar man att strypa
utvecklingen av fri programvara genom att lägga beslag på idéer och förbjuda
andra att utveckla viss funktionalitet, till men för användare och för samhället
i stort.
Sverige bör i EU:s ministerråd, dess arbetsgrupper och andra
internationella organisationer motsätta sig en utveckling av den europeiska
och internationella patenträtten innebärande att mjukvara, algoritmer och
programmeringstekniker inkluderas. Regeringen bör inte ha mandat att
medverka till sådana beslut. Detta bör ges regeringen till känna.
Utöver frågan om den europeiska rätten återstår frågan hur situationen ska
hanteras i Sverige. I likhet med vad som ovan anförts om fri programvara
menar Centerpartiet att svenska myndigheter under alla omständigheter så
långt som möjligt ska avstå från att använda patenterad programvara för
kommunikation med medborgarna, då detta innebär en inskränkning i
möjligheten att använda och sprida information samt att utveckling av handel
och kommunikationssystem som interagerar med de offentliga systemen
hindras. Detta bör ges regeringen till känna.
Intellektuell egendom
Inom EU och det arbete som pågår inom ett antal
internationella organisationer spelar frågor som rör
intellektuell egendom och copyright m.m. en allt viktigare
roll. Det är rimligt att frågorna måste lösas i större
sammanhang än enskilda stater för att underlätta
informationens fria rörlighet. Samtidigt innebär detta arbete
att riksdagen i mycket stor utsträckning ställs utanför arbetet,
med små möjligheter att informera sig och att påverka.
Med hänsyn till den vikt som frågorna har för den framtida ekonomin, men
också för yttrande- och offentlighetsprincipernas fortlevnad, vore det rimligt
att regeringen regelbundet informerade och samrådde med riksdagen om
vilken politik Sverige för i dessa organisationer. Regeringen bör alltså få i
uppdrag att för riksdagen presentera förslag till svenska ståndpunkter vad
avser förhandlingar om intellektuell egendom m.m. Denna redogörelse bör
också innehålla en samlad översyn av de bestämmelser regeringen medverkat
till och de effekter dessa bestämmelser kan tänkas få för Sverige. Detta bör
ges regeringen till känna.
IT för utvecklad offentlig
service
Statskontoret har i skriften "Intelligenta tjänster och
elektroniska blanketter" redovisat såväl arbetet med att
utveckla intelligenta tjänster inom ett antal myndigheter som
vilka steg som bör tas för att komma vidare. För
myndigheterna finns det stora vinster att göra i att kunna
erbjuda medborgarna bättre service samtidigt som
myndigheterna kan spara pengar genom att utveckla
intelligenta tjänster.
Bland annat RFV har de senaste åren lagt ned ett stort arbete på att anpassa
sina tjänster för att utnyttja Internet som medium. I processen har det också
uppdagats ett stort behov av att se över lagstiftning för att göra det möjligt
att
hantera och lämna ut information digitalt. Ett sådant förslag lämnades från
RFV 1999 till regeringen och har gett upphov till en dialog mellan RFV och
Socialdepartementet.
Centerpartiet menar att regeringen valt en onödigt passiv hållning i frågan
och själv borde ta initiativ för att underlätta för myndigheter att erbjuda
digitala tjänster. På sikt bör regeringen kräva av myndigheter att de erbjuder
samtliga tjänster som intelligenta tjänster. Centerpartiet menar att detta mål
bör sättas till 1/1 2004 och att det får ankomma på regeringen att begära
underlag från berörda myndigheter att inkomma med förslag till hur detta kan
ske och att därefter återkomma till riksdagen med förslag som gör detta
möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.
Målsättningen bör vara att en medborgare i behov av kontakt med
myndigheter ska kunna göra så utifrån sin situation, inte efter hur
myndigheter är organiserade eller hur uppgifter delas mellan myndigheter. Ett
typexempel är hur de som vill starta företag måste ta kontakt med PRV och
RSV, men vanligen också med försäkringskassan för att se över sitt skydd.
Nutek har gjort ett förtjänstfullt arbete för att underlätta detta genom
Startlinjen  < http://www2.nutek.se/foretag/startlinjen/startlinjen.taf=""> , men
myndighetskontakterna är ännu i sig inte samordnade.
Idén om en "one-stop-shop" (en myndighetskontakt) finns t.ex. i de
medborgarkontor en del kommuner har byggt upp och borde återfinnas i en
modern, serviceinriktad, statsförvaltning. Det bör ankomma på regeringen att
ge erforderliga uppdrag åt myndigheter och tillskjuta medel inom ramen för
utgiftsområdena för att åstadkomma detta. Detta bör ges regeringen till känna.
Även, och framförallt, statsförvaltningen har ett stort ansvar för att minska
de digitala klyftorna. Det finns en risk att en forcerad övergång till
intelligenta tjänster i stället bidrar till att öka de sociala klyftorna i
samhället
då alla medborgare inte har tillgång till tjänsterna eller kunskap och
självförtroende för att utnyttja dem.
En avgörande aspekt på de intelligenta tjänsterna är därför
användarvänligheten. Som var och en som sökt offentlig information via
Internet kan konstatera, är denna av mycket skiftande kvalitet i dag. Det
räcker inte heller med att ha ett användarvänligt gränssnitt för
normalanvändaren, utan informationen måste kunna presenteras utifrån
användarens situation. Funktionshindrade och äldre är exempel på två
kategorier användare som har behov av specialanpassade gränssnitt för att
kunna tillgodogöra sig den funktionalitet andra användare har tillgång till.
Frågan om utformning av användargränssnitt har i stor utsträckning varit
eftersatt i den svenska IT-diskussionen. Internationellt, och i Sverige,
förekommer tvärvetenskaplig forskning inom området, kallat "Interaction
Design". Som ett led i att öka den offentliga sektorns IT-baserade service till
medborgarna bör regeringen ta initiativ för att stärka forskningen kring detta i
Sverige och att sprida resultaten till berörda myndigheter. Utöver detta bör
regeringen också i regleringsbrev till myndigheterna lägga in ett uppdrag att
se över hur väl olika grupper har tillgång till myndigheternas IT-baserade
information. Vad som ovan anförts om användarvänlighet i myndigheternas
IT-baserade information bör ges regeringen till känna.
SHS-system för myndigheter
Statskontoret driver i samverkan med tolv andra
myndigheter, bland annat Riksskatteverket, CSN och
Riksförsäkringsverket, ett projekt för att etablera den
svenskutvecklade SHS-standarden för säker
Internetkommunikation mellan myndigheter och mellan
myndigheter och företag eller medborgare. Flera projekt är på
gång inom olika områden och första myndighet med
fungerande SHS-system för kommunikation med användare
förefaller bli RSV, som nästa år räknar att ha mer än 100 000
användare.
SHS, eller spridnings- och hämtningssystem, ger möjlighet till ökad
samordning av uppgifter mellan myndigheter utan att kompromissa med
integriteten, då andra myndigheters tillgång kan begränsas till den
information de är berättigade till. Kommunikation mellan myndigheter
underlättas av ett intelligent system som dirigerar meddelande till rätt
mottagare och kontrollerar vart svaren ska skickas. Ett enhetligt system för
kommunikation mellan myndigheter och användare ökar tillgängligheten och
minskar behovet att upprepa uppgifter, vilket innebär både minskat
dubbelarbete och minskad risk för fel.
Självfallet tar det tid innan verksamheten är i full drift och systemet
etablerat också bland användarna. Avgörande för att billiga och lättanvända
tillämpningar ska komma till stånd är dock att systemet förefaller få ett brett
genomslag snart. Det finns därför skäl för regeringen att påskynda
myndigheters anpassning till ett gemensamt SHS-system med regleringsbrev.
Detta bör ges regeringen till känna.
Public service-företagens roll
De olika public service-företagens roll att främja ett
högkvalitativt och användarvänligt innehåll på nätet får inte
underskattas. Staten ska inte stå för innehållet på nätet eller
sätta upp kvalitetskrav på innehållet. Dock är det av stor vikt
att staten sätter normen för vad som är högkvalitativt och
användarvänligt innehåll på nätet. Det bör finnas ett uppdrag
åt public service-företagen att vara närvarande på nätet och
där tillhandahålla högkvalitativt och användarvänligt
innehåll. Det är angeläget att utreda public service-företagens
närvaro på nätet och annan verksamhet som inte kan räknas
som direkt kärnverksamhet. Att föregå med gott exempel vad
gäller dessa frågor måste vara en ledstjärna. Det fria
informationsflödet som är kärnan av Internet ska främjas
genom att staten ger möjlighet för människor att delta, inte
bara som konsumenter av information, utan också som
producenter av information. Vad som ovan anförts om public
service-företagens roll som normsättare för vad som är
högkvalitativt och användarvänligt innehåll på nätet bör ges
regeringen till känna.
Rättsordning som
underlättar
Det fria flöde av information mellan människor och
maskiner, också över gränser, som informationstekniken
möjliggör, ställer också speciella krav på lagstiftningen.
Alltför ofta hindras IT-utvecklingen av lagstiftning som är
bunden till viss teknik. Som ett exempel på detta kan nämnas
tryckfrihetsförordningen, där tryckfriheten är bunden till
vissa former av tekniskt framställda produkter. Hemsidor,
chattar och annat kan inte med automatik antas omfattas av
yttrandefrihet.
Man kan säga att lagstiftaren överrumplats av de stora omvälvningar som
den tekniska utvecklingen fört med sig, och därför inte hunnit anpassa
lagstiftningen. Att anpassa lagstiftningen till den tekniska nivån just nu
förefaller inte heller att vara en framkomlig väg, eftersom nästa tekniska steg
då riskerar att på nytt göra lagstiftningen omodern. Den enda vägen är att nu
inleda en omfattande översyn av svensk lagstiftning, i den takt det låter sig
göras, för att göra lagstiftningen teknikoberoende.
Regeringen bör därför utfärda ett nytt direktiv till alla kommittéer och
särskilda utredare med uppdrag att belysa befintlig lagstiftning att också
överväga om ändringar behöver göras, och i så fall vilka, för att göra
lagstiftningen teknikoberoende. Detta bör självfallet även gälla föreslagen ny
lagstiftning. Vad som ovan anförts om att göra lagstiftningen teknikoberoende
bör ges regeringen till känna.
IT och demokrati
Internet och tillämpningar på nätet kan både stärka och
motverka ett fördjupat demokratiskt samtal. Vilken väg
utvecklingen tar är beroende av de beslut som fattas i dag. En
fortsatt fokusering på service och välfärdsproduktion inom
ramen för servicedemokratin kommer att innebära att IT
förstärker service- och kundperspektivet på bekostnad av
medborgarperspektivet. Omvänt innebär beslut som stärker
deltagandet och engagemanget i gemensamma
angelägenheter att IT kommer att förstärka deltagandet och
samtalet.
Centerpartiet eftersträvar en utveckling i riktning mot en fördjupad
deltagardemokrati, där engagemang och delaktighet står i fokus. Vårt
resonemang kring detta finns utvecklat i partimotionen om demokrati (K397).
Detta synsätt bör också få följder i hur den offentliga IT-politiken utformas.
En avgörande utmaning är att finna former för att stärka medborgarnas egna
arenor och samarbetsfora och samtidigt avstå från att kolonisera dem.
Det finns ett flertal exempel på gräsrotsorganisationer som vuxit fram
främst på nätet. Den kanske mest kända är kampanjen för att stoppa MAI-
avtalet, som innebar att aktivister över hela världen koordinerade sina
aktioner. Ett aktuellt exempel är den rörelse som växt fram i protest mot det
man anser är globaliseringens avarter och som visat sig t.ex. i Seattle och
Prag nyligen. Mindre dramatiskt, men väl så talande, är "Barnverket" i
Sverige. Även om man kan ha synpunkter på dessa organisationers fokus och
arbetsmetoder, visar de på hur en ny form av civila organisationer, uppbyggda
som nätverk, kan uppstå kring nätets decentraliserade struktur.
Det offentliga samhället måste förhålla sig till dessa organisationer och
eftersträva att forma en dialog med dem. Att blunda för nätverken eller
försöka ignorera organisationerna får lätt motsatt effekt - att nätverken växer
i styrka och inflytande. I detta finns en viktig uppgift i att öppna hela den
offentliga sektorn för större insyn och ökad dialog. Förmodligen är behovet
störst i fråga om de slutna internationella organisationerna, men också i
Sverige återstår mycket att göra.
För den offentliga förvaltningen ligger en första utmaning i att göra
information lättillgänglig, såväl fysiskt som logiskt. Ett närmare resonemang
kring detta återfinns på annat ställe i denna motion. En andra utmaning ligger
i att se över det egna arbetssättet och de egna rutinerna så att systemet blir
mer mottagligt för impulser utifrån och fungerar som en aktiv deltagare i en
bred offentlig dialog.
Det senare innebär inte att passivt studera de åsikter som dyker upp på
nätet, utan mer att aktivt efterfråga synpunkter kring aktuella frågor.
Myndigheter, liksom kommuner och landsting, bör eftersträva att ha
elektroniska anslagstavlor för en öppen dialog. Avgörande för att dessa ska
bli framgångsrika är att deltagandet i dessa fora spelar roll, att de ansvariga
för verksamheten - chefer eller ansvariga politiker - deltar, att det är en
ordnad diskussion och att det finns någon som ser till att hålla borta
personangrepp och sidospår från diskussionen.
Varje offentlig institution bör erbjuda olika former att ta del av information
och att avge synpunkter. Som ett komplement till elektroniska anslagstavlor
bör åtminstone e-postlistor finnas vid varje myndighet, där man kan få
information eller diskutera kring verksamheten.
En avgörande förutsättning för ett bättre fungerande offentligt samtal är
ingångar eller portaler till hela samhällets resurser i olika frågor. Det behövs
med andra ord arenor där näringsliv, politik, offentlig sektor, enskilda och
frivilligorganisationer kan mötas. Dessa arenor får inte byggas på det
offentligas villkor, utan måste, i någon mening, ägas av medborgarna. I
Sverige, med en svagare tradition än t.ex. USA i fråga om civila
aktivistorganisationer, kan den offentliga sektorn dock spela en roll för att få
till stånd dessa arenor. Det bör vara en uppgift för den statliga förvaltningen,
landstingen och kommunerna att stimulera framväxten av sådana arenor
genom att bjuda in det civila samhällets organisationer att utnyttja främst
tekniska resurser, men också kunskap i den offentliga sektorn om IT för att
skapa dessa arenor.
Centerpartiet vill varna för en övertro på IT som direktdemokratiskt
redskap. En ensidig fokusering på rösthandlingen i demokrati riskerar att föra
utvecklingen i riktning mot en mentometerdemokrati, som snarare mäter
fördomar än reflekterade åsikter. Rådgivande omröstningar och ökade inslag
av direktdemokrati på den nära politiska nivån, som brukarstyrelser eller
kommundelsnämnder, kan dock vara av stor vikt i förening med andra
åtgärder för att stärka deltagandet. Detta förutsätter dock att det finns
tillförlitliga system för att kontrollera identitet och bevara rösthemligheten.
Regeringen har en viktig uppgift i att stimulera försök kring ökade inslag av
direktdemokrati med IT-stöd som ett led i en större e-demokratisatsning.
På flera håll saknas ett jämställdhetsperspektiv för det samhälle som växer
fram med hjälp av den nya tekniken. Det arbete som Jämit presenterade i sitt
delbetänkande SOU 2000:58 visar detta på ett tydligt sätt. Centerpartiet delar
inte alla de uppfattningar och förslag som delbetänkandet ger uttryck för, men
vi anser att det utgör en bra grund för en allsidig diskussion kring
jämställdhet
och IT. Arbetet för att främja jämställdhet gällande IT-frågor måste fortgå.
Vad som ovan anförts om IT och demokrati bör ges regeringen till känna.
IT-säkerhet
Informationskrigföring (IW) och
informationsoperationer (IO)
Framväxten av internet har inneburit att
spridningsmöjligheterna för, och tillgången till, information
ökat på ett aldrig tidigare skådat sätt. Detta gäller även i
mindre utvecklade delar av världen, där t ex internet-caféer
ger nya kommunikationsmöjligheter för lokalbefolkningen.
Internationella organisationer, stater, organisationer och individer måste nu
anpassa sig till de nya förutsättningarna. Genom att tillämpa de möjligheter
informations- och nätverkssamhället ger, kan även militär kapacitet och
verksamhet revolutioneras. Den nya tekniken och de nya möjligheterna ger
också relativt resurssvaga grupper helt nya möjligheter att hota och skada
stater och företag.
Redan i 1996 års försvarsbeslut lyftes informationskrigföring (IW) fram
som en ny del av hotbilden och därmed ett område att uppmärksamma inom
försvarsplaneringen. De senaste årens utveckling har inneburit en breddning
och förändring avseende uppfattningarna om och tolkningen av IW. Numera
används begreppen informationskrigföring (IW) och informationsoperationer
(IO) som i stort likställda begrepp. Informationsoperationer (IO) är samlade
och samordnade åtgärder för att påverka eller utnyttja någons information och
informationssystem i syfte att uppnå särskilda mål samtidigt som den egna
informationen eller informationssystemet skyddas. Självfallet gäller denna
problematik såväl i ett militärt som i ett civilt sammanhang. Området
informationssäkerhet eller IT-säkerhet behandlar åtgärder för att skydda IT-
system eller IT-infrastrukturer.
Eftersom IW/IO är ett nyligen uppmärksammat område har en stor del av
arbetet hittills ägnats åt att kartlägga och utreda såväl hotet, hotade system
som systemsårbarhet och möjligheter att vidta åtgärder. Hotet och sårbarheten
inom området är nära knutna till den snabba utvecklingen av
informationssystem och de omvälvningar i användningen och
användningssätt av dessa system som just nu pågår i samhället. Området
innefattar kunskapsbehov inom tekniska områden, organisations- och
säkerhetsområden och inom områden som behandlar påverkan av människor.
I ett inledningsskede av ett angrepp mot ett informationssystem eller en
infrastruktur är det särskilt svårt att identifiera angriparen. Angrepp kan lika
väl vara utförda av en kriminell aktör, någon individ eller organisation med
politiska motiv eller av en statlig eller statligt understödd aktör, något som
ytterligare försvårar frågan om vem som bör hantera ett akut hot.
För Styrelsen för Psykologiskt Försvar (SPF) är den grundläggande
utgångspunkten för forskningsintresset inom problemområdet IW/IO, vilka
möjligheter som den nya IT-tekniken kan ge för att påverka människors
tankar, attityder, föreställningar och beteenden i en viss, oönskad riktning.
Därför är det angeläget att IW/IO inte ses som enbart en teknisk fråga utan att
den nya teknologin öppnar nya möjligheter - tillsammans med övriga
"traditionella" informationsspridningskanaler - för dem som genom
information vill manipulera sin omvärld men att tekniken också kan skapa
nya skyddsmöjligheter. Området "Perception Management" bör därför även
framdeles belysas ytterligare.
I IW-hotet ingår bl a obehörig avlyssning, IT-relaterade hot, störning av
radiolänk och satellitförbindelser och insats av High Powered Microwave
(HPM) som delar av informationskrigföring. En löpande uppföljning av hot-
utvecklingen är nödvändig.
För den programmeringskunnige angriparen, "cybersamurajen", består
hela vapenanskaffningen av ett besök hos närmaste PC-återförsäljare. Sedan
kan anfallsmetoderna varieras i oändlighet, utan någon som helst
teknikutveckling. Cybersamurajerna jobbar i ett utspritt nätverk och kan rent
fysiskt befinna sig på olika platser och behöver inte vara medborgare i samma
land eller medlemmar i samma organisation utan kan lika gärna vara inhyrda
av angriparen, som ett slags IT-krigskonsulter.
Informationskrigföring har inte så mycket att göra med att erövra
territorium och därför behöver de stridande parterna inte heller lika stora
ekonomiska resurser som tidigare. Att bygga upp en modern krigsmaskin med
flyg och stridsvagnar kräver ofantliga resurser, men att dra igång ett IT-krig
kräver i jämförelse nästan ingenting alls. Nya "vapen" kan framställas på
extremt kort tid med små resurser.
De hot och möjligheter som informations- och nätverkssamhället
möjliggör hanteras på olika sätt i olika länder. I USA har den federala
regeringen genomfört omfattande utredningar för att förutsättningslöst
kartlägga och värdera nuvarande och framväxande hot mot viktiga
infrastruktursystem. Även i Australien tas frågan på mycket stort allvar.
I USA stöds ett center inom FBI, "National Infrastructure Protection
Center" (NIPC), och bemannas av ett antal viktiga federala organ.
Huvuduppgiften är att operativt hantera skyddet av den amerikanska
infrastrukturen och utgöra ett nationellt centrum för insamling av information
om hot mot känslig infrastruktur.
President Clinton har också antagit en särskild plan för att skydda USA:s
informationssystem "National Plan for Information Systems Protection", som
syftar till att skydda de infrastruktursystem som är nödvändiga för
elförsörjning, bränsle, telekommunikationer, transporter, bank och finansiella
tjänster samt samhällsviktiga tjänster. Planen fokuserar på den federala
regeringens egna åtgärder och innehåller såväl proaktiva åtgärder, som t ex
sårbarhetsanalyser, som reaktiva åtgärder för att upptäcka, analysera, hantera
och aktivt motverka intrång i viktiga informationssystem samt att bygga
starka grundförutsättningar för att skydda infrastrukturerna.
Skyddet av samhällsviktig infrastruktur måste förbättras. Det svenska
nationella IT-försvaret är outvecklat. Det finns inte någon utpekad myndighet
med sektorsansvar för informationssäkerhet. Statsmakterna har ännu inte lagt
fast någon gemensam IT-strategi eller beslutat hur rollfördelningen ska
utformas för att lösa samhällets säkerhetsfrågor inom IT-området. Såväl
Statskontoret som arbetsgruppen för informationskrigföring (Ag IW) har i
rapporter understrukit vikten av en bättre samordning av IT-säkerhetsarbetet
och skyddet mot informationskrigföring. Konsultföretaget Mandator
konstaterade i sin rapport att det f n saknas sektorövergripande, nationell
samordning i Sverige för åtgärder till skydd för IW/IO-angrepp och för att
vidta motåtgärder vid ett eventuellt sådant angrepp.
I rapporten konstateras att Sverige har så dålig förmåga att upptäcka
informationsoperationer medan de pågår att "det mest troliga är att en
antagonistisk informationsoperation upptäcks först då den är genomförd eller
i bästa fall då den misslyckas". I sammanhanget kan bara som ett exempel
noteras att det i början på juni i år avslöjades att Försvarets materielverks
(FMV) externa e-post varit övervakad med hjälp av ett illegalt datorprogram
under nästan en månad. Anledningen till att övervakningsinstallationen
upptäcktes var att Sveriges Radios dataavdelning plötsligt översköljdes av e-
post som var avsänd från FMV.
IT-relaterade brott
IT-utvecklingen och globaliseringen innebär omvälvande
förändringar av samhället och också nya tillfällen till brott.
Precis som industrialismen och inflyttningen till städerna
innebar förändringar av brottsligheten och andra sociala
mönster, har globaliseringen och IT påverkat våra
livsmönster och utvecklingen på det kriminella området.
Sannolikt har vi bara sett början på en fortsatt utveckling av
snabba och omfattande strukturella förändringar.
Förutsättningar skapas för mycket allvarliga brott, även om det inte
behöver betyda att sådana brott kommer att ske i den omfattning som det
finns tekniska förutsättningar för. En kombination av ytterligare faktorer
krävs, bl a hög teknisk kompetens, mycket stark motivation för att begå
brottet och tillgång till insiders. Därtill kommer att en utveckling också sker
på det brottsförebyggande och brottsbekämpande området.
Internet och e-post har skapat nya förutsättningar för marknadsföring, köp
och försäljning av varor och tjänster. Det gäller även på den illegala
marknaden. Idéer och budskap kan föras ut över hela världen, vilket också
utnyttjas för att sprida propaganda. Det är billigt, särskilt i förhållande till
 hur
många som nås, och det är svårt för världssamfundet att förhindra och
förbjuda spridning. Samtidigt som förutsättningarna är stora för att torgföra
varor, tjänster och budskap, innebär de publika näten en risk för att upptäckas
av de brottsbekämpande myndigheterna, vilket kan ha en återhållande effekt.
Trots allt har det stora flertalet privata Internet-användare, enligt BRÅ:s
undersökning, inte kommit i kontakt med webbsidor som innehåller
barnpornografi, nazistisk propaganda, prostitution och eskortservice samt
drogförsäljning.
Under våren, sommaren och hösten 1999 kartlade Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) den IT-relaterade brottsligheten i Sverige (BRÅ-rapport 2000:2).
Sedan år 1995/96 har de IT-relaterade brotten och incidenterna fördubblats i
företag, myndigheter, kommuner och landsting med fler än 50 anställda,
vilket innebär att var fjärde organisation drabbats. En trolig förklaring till
den
kraftiga ökningen är en kombination av ökad exponering (anslutningen till
publika nät som Internet) samtidigt som kontrollsystemen förbättrats.
Ökningen av brott och incidenter har främst drabbat den privata sektorn. För
den offentliga sektorn har ökningen varit väsentligt lägre. De brott och
incidenter som har en framträdande roll är datavirus, externa och interna
dataintrång, manipulation av data, stöld av information och bedrägerier.
Externa och interna dataintrång är den näst största kategorin efter
datavirus. Dataintrången har ökat med 48 % sedan mitten av 1990-talet och
den största ökningen har skett inom den privata sektorn. För dataintrång är
hotet från anställda (insiders) betydligt allvarligare än hotet från utomstående
personer (outsiders).
BRÅ:s undersökning visar på behovet av att framför allt näringslivet måste
satsa på förebyggande åtgärder för att skydda känslig information, eftersom
medvetenheten om och säkerheten mot stöld och manipulation av information
visar sig bristfällig. I IT-samhället kommer det förebyggande arbetet att vara
än viktigare, eftersom den IT-relaterade brottsligheten verkar globalt och är
svår att utreda och lagföra.
IT-relaterade brott handlar i hög grad om tekniska och organistoriska
brister, och de förebyggande lösningarna måste därför i stor utsträckning vara
av teknisk och administrativ art. Men IT-säkerhet kan inte enbart kretsa kring
tekniska åtgärder som brandväggar, behörighetsnivåer, lösenord m.m.
Eftersom insiderhotet är störst måste man också främja en öppen dialog på
arbetsplatser och därigenom skapa förutsättningar för interna organisatoriska
lösningar. Sådana åtgärder är också viktiga inslag i säkerhetstänkandet.
Det är högst sannolikt att allt fler brott i framtiden kommer att vara IT-
relaterade. Därför måste rättsväsendet i större utsträckning kunna hantera
sådana ärenden och mål. Behovet av särskild spetskompetens är påfallande
tydligt. På sikt minskar behovet av att särskilja IT-relaterade brott från andra
brott. Spaning på nätet är ett instrument för kontrollmyndigheterna och de
brottsbekämpande myndigheterna att förebygga och upptäcka brott, och deras
underrättelsetjänstverksamhet behöver därför stärkas i detta avseende.
Internationellt samarbete är en förutsättning för en effektiv begränsning av en
brottslighet som utförs med en teknik som inte känner några nationsgränser.
Tydliggör ansvaret för IT-säkerhet
Samhällets utveckling, särskilt med avseende på
informationssystem och användningen av tekniken, innebär
nya möjligheter och nya sårbarheter. En del av de nya hoten
kan, mot bakgrund av den sårbarhet som växer fram i
informationssamhället, t ex som en följd av utvecklingen
inom dataöverföringsområdet, innebära nationella
säkerhetsproblem.
Ansvaret för IT-säkerheten bör tydliggöras, exempelvis genom att en
myndighet tilldelas huvudansvaret. En tvärsektoriell samordning för IT-
säkerhet och skydd mot informationskrigföring behövs för att utveckla och
intensifiera insatserna. Det erfordras att en sådan myndighet också har
uppgifter att komplettera forskningsinsatser inom säkerhetsområdet.
Arbetet måste ta sikte på att öka grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-
system, minska riskerna och effekterna av såväl IT-incidenter som mer
allvarliga informationsattacker. Det handlar t ex om att samordna olika
aktörer och sprida information om förebyggande åtgärder m.m. Partnerskapet
mellan näringslivet och myndigheterna är av avgörande betydelse för att
skydda infrastrukturerna. Arbetet måste ske hos de myndigheter, företag och
organisationer som har det normala ansvaret.
Vad som ovan sagts om att tydliggöra ansvaret för IT-säkerhet bör ges
regeringen till känna.
Det traditionella tankesättet att bygga riskundvikande, inbrottssäkra system
gäller inte entydigt längre, utan har man att göra med en "intelligent
motståndare" får man se skyddet som en tidsfördröjning, en försvarslinje som
gör intrånget lättare att upptäcka. Detta kan ske genom genomförande av
sårbarhetsanalyser. Att ge strukturer, existerande eller nya, i uppgift att
upptäcka, analysera, hantera och aktivt motverka olika former av obehöriga
intrång är en annan metod för att öka skyddet. Nätverksanslutna datorer kan t
ex skyddas genom att tillhandahålla logiska skydd mot den yttre
omgivningen, använda kryptering och stark autentisering och logiskt försvara
individuella värddatorer, s k hosts. Andra tekniker är att rigga system för
upptäckt av intrång s k intrusion detection systems, IDS, att övervaka
uppkopplingar, ha kunnig och utbildad personal, uppdateringar av
intrångsutvecklingen, engångslösenord, engångsinloggning etc.
Sverige måste utveckla en krishanteringsförmåga på IT-säkerhetsområdet
för att snabbt förstå sig på hot och förstå vad som gäller. I första hand finns
behov av att vidta skyddsåtgärder inom olika samhällssektorer för att kunna
minska riskerna och konsekvenserna av en eventuell IW (IO)-attack.
Kunskapsbehov finns inom följande områden:
- hotet om IW (IO) (aktörer, medel, metoder). Hur informationssystem kan
användas för att utföra attacker
- vilka IT-system som hotas, vilken typ av hot olika IT-system är utsatta
för
- möjligheter att vidta åtgärder för att möta hotet, inklusive
ansvarsfördelning.
Vad som ovan sagts om behovet av att utveckla en
krishanteringsförmåga på IT-säkerhetsområdet bör ges
regeringen till känna.
Internationell samverkan är också mycket angeläget. Den svenska
modellen, med etablerad privat - offentlig samverkan, kombinerad med det
lilla landets snabba beslutsvägar och förhållandevis effektiva
resursutnyttjande, har en potential på detta område som väckt berättigat
intresse i omvärlden.
Echelon
Uppgifter har, i en rapport daterad den 6 januari 1998 från
STOA (Scientific and technological options assessment) till
Europaparlamentet, framkommit om att all e-post, alla
telefonsamtal och faxmeddelanden i Europa rutinmässigt
avlyssnas av National Security Agency i USA, varvid all
väsentlig information förs över från Europa via satellit till
Fort Meade i Maryland.
Det globala övervakningssystemet Echelon sägs i första hand skapat för
icke-militära avlyssningsändamål, och regeringar, organisationer och företag i
snart sagt alla länder påstås övervakas. Systemet bygger, enligt rapporten, på
att vissa Intelsatelliter, genom att lokalisera nyckelord, hittar den
intressanta
informationen som vidarebefordras till den stat som efterfrågar den.
Avslöjanden om att allvarliga missbruk förekommer har framkommit.
Diskussionen kring Echelon aktualiserar frågan om säkerhet i
kommunikationen för svenska företag och myndigheter. Det får under inga
omständigheter framgent förekomma att offentlig sektor använder eller
utnyttjar programvara med kryptering där väsentliga delar av nyckeln är
deponerad hos amerikanska myndigheter. Vidare bör åtgärder vidtas så att
kryptering av kommunikation inom och mellan myndigheter blir rutin i större
utsträckning. Myndigheter bör, både som ett led i ett ökat säkerhetstänkande
och för att underlätta distansarbete, uppmuntras att utnyttja virtuella privata
nätverk för kommunikationen mellan utlokaliserade enheter och enskilda
anställda på distans.
Vad som ovan sagts om säker kommunikation inom och mellan
myndigheter bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
Sven Bergström (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Trafikutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11
Yrkanden (33)