Motion till riksdagen
2001/02:A211
av Maria Larsson m.fl. (kd)

Jämställdhet


1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 27

2 Förslag till riksdagsbeslut 28

3 Inledning 31

4 Delad makt och delat inflytande 32

4.1 Lika möjligheter för fritidsintressen 33

5 Lika möjligheter till försörjning och arbete 34

5.1 Att förena familjeliv och arbetsliv 35

5.2 Hushållstjänster 37

5.3 Arbetstid 38

5.4 Lika lön för lika arbete 39

5.5 Jämställdhetsmärkning 41

6 Lika villkor i utbildningsväsendet 41

6.1 Skolans betydelse för jämställdhet 41

6.2 Universitet och högskolor 42

7 Delat ansvar för barn och hem 43

7.1 Föräldraledighet 44

7.2 Rätten att välja barnomsorgsform 46

7.3 Hemarbete och anhörigvård 46

7.4 Kontaktdagar för båda föräldrar 47

7.5 Att vara förälder – ett livslångt projekt 47

8 Frihet från sexualiserat våld 49

8.1 Sexuella trakasserier 49

8.2 Våld mot kvinnor 49

8.3 Anknytningsinvandring 50

8.4 Stöd till brottsoffer 52

8.5 Trafficking 53

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen redovisar hur man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och ambassadörer, i enlighet med vad som anförs i motionen.1  

  2. Riksdagen begär att regeringen med anledning av FN:s rapport om jämställdhetsläget i Sverige kartlägger de faktorer som kan hämma kvinnor att ta ett ledningsansvar, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka andelen kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är storägare.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jämnare fördelning av bidragen till kvinno- respektive mansdominerade idrottsgrenar.3

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad konkurrensutsättning inom offentlig sektor, särskilt inom vård- och omsorgssektorn, för att främja kvinnors arbetsmarknad.

  6. Riksdagen begär att regeringen utvärderar jämställdhetslagens betydelse och funktion, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att initiera en nationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.

  8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 5 § jämställdhetslagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att semesterersättning till föräldraledig bör betalas via försäkringskassa.

  10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av svensk lagstiftning i enlighet med det som ministerrådet kommit fram till avseende föräldraledighet och rätten att återta sin tjänst utan försämrade villkor, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattningen av hushållstjänster för att öka kvinnors möjlighet till karriär.4

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flexibel arbetstid och arbetstagarens möjlighet att påverka arbetstidens förläggning.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att JämO bör ges i uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett väl fungerande arbetsvärderingsinstrument.

  14. Riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder för att komma till rätta med osakliga löneskillnader för handläggarna i Regeringskansliet, i enlighet med vad som anförs i motionen.5

  15. Riksdagen begär att regeringen ger tilläggsdirektiv till utredningen för jämställdhetsmärkning, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man i samband med antimobbningskampanjen särskilt uppmärksammar den könsrelaterade mobbningen.

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en jämställdhetslagstiftning införs i högskoleförordningen.6

  18. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av ensamstående studerandes studiesociala situation, i enlighet med vad som anförs i motionen.6

  19. Riksdagen begär att regeringen gör en kartläggning av regionala skillnader av uttag av pappaledighet med inriktning på att undanröja hinder för ett ökat uttag, i enlighet med vad som anförs i motionen.

  20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i pensionssystemet så att pensionspoängen automatiskt delas mellan föräldrarna, i enlighet med vad som anförs i motionen.7

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att uppvärdera hemarbete och anhörigvård.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fosterföräldraskap bör betraktas som förvärvsarbete.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om familjerådgivning och föräldrautbildning.8

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nämndemän av båda könen bör finnas företrädda vid vårdnadstvister.9

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet med stödprogram för pappor.8

  26. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av fridskränkningslagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.9

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att videofilmning bör användas i alla polisdistrikt för dokumentering av misshandel.9

  28. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av 2 kap. 4 e § tredje stycket 2 utlänningslagen, i enlighet med vad som anförs i motionen.7

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppehållstillstånd skall nekas i det fall referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare sambo eller maka/make.7

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utdrag ur brottsregistret avseende brott mot 3, 4 och 6 kap. brottsbalken samt meddelande om besöksförbud alltid skall inhämtas.7

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnor som utsatts för misshandel eller våldtäkt skall erbjudas juridiskt biträde och psykolog- eller kuratorhjälp.9

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till nya kvinnojourer.8

  33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kvinnor som utsatts för upprepat våld av make/sambo, skall ha rätt till polisskydd för att kunna hämta sina personliga tillhörigheter i bostaden.9

  34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs med anledning av Riksrevisionsverkets rapport om trafficking i Sverige.7

1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 3 hänvisat till NU.

3 Yrkande 4 hänvisat till KrU.

4 Yrkande 11 hänvisat till SkU.

5 Yrkande 14 hänvisat till KU.

6 Yrkandena 17 och 18 hänvisade till UbU.

7 Yrkandena 20, 28, 29, 30 och 34 hänvisade till SfU.

8 Yrkandena 23, 25 och 32 hänvisade till SoU.

9 Yrkandena 24, 26, 27, 31 och 33 hänvisade till JuU.

3 Inledning

Kristdemokraterna hävdar att grunden för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete är insikten om alla människors lika värde. Den fasta övertygelsen att alla människor oavsett ras, kön, ålder eller social ställning har samma värde och därmed samma rättigheter har lett till en världsvid kamp mot rasdiskriminering, könsdiskriminering, åldersdiskriminering och social diskriminering. Arbetet för ett förverkligande av alla människors lika värde är långt ifrån slutfört och måste ständigt föras. Slaveri, rasism, barnarbete, våldtäkt och lönediskriminering är alla exempel på brott mot mänskliga fri- och rättigheter och de bekämpas bäst om de erkänns som sådana.

Varje generation måste på nytt vinnas för det i grunden okränkbara människovärdet och alla människors rätt att förverkliga sina rättigheter och även skyldighet att respektera andras. Vi kan inte begränsa jämställdhetsarbetet genom att betrakta det enbart med utgångspunkt i ett nyttoperspektiv eller utifrån dagens könsroller, som förändras över tiden.

Utgångspunkten för Kristdemokraternas arbete för jämställdhet är de internationella fri- och rättighetsdeklarationerna och den människosyn med det universella människovärdet som förvaltas bl a av den kristna traditionen. Jämställdhet är således inte främst en kvinnofråga utan en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. Målet är att alla människor skall ges likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna förverkliga sina liv. Varken kvinnor eller män skall diskrimineras på grund av sitt kön. De har lika värde och status. Orättvisor på grund av kön är orättfärdiga. Varje demokratiskt samhälle måste se det som en huvuduppgift att undanröja de fördomar, strukturer, juridiska hinder och traditionella föreställningar som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan könen. Varje individs okränkbara värde och rätt till integritet skall vara helt oberoende av kön.

Kristdemokraterna förespråkar subsidiaritetsprincipen, vilken innebär att beslut alltid skall fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Detta gäller generellt för alla politikområden, också för jämställdheten. Statens uppgift är att stå för lagstiftning och fördela resurser till verksamheter. För en reell framgång i jämställdhetsarbetet behövs engagerade eldsjälar, inte minst bland arbetsmarknadens parter på lokal nivå. Statens roll skall vara att stödja och uppmuntra en sådan process.

Trots att Sverige anses vara ett föregångsland när det gäller jämställdhet finns det fortfarande skillnader som inte kan förklaras på något annat sätt än att diskriminering, fördomar, statiska bilder av könsroller och cementerade maktstrukturer lever och frodas. Otaliga exempel talar sitt tydliga språk; Näringsdepartementets projekt ”Män och jämställdhet” visar att det är större chans att bli vd för ett storföretag i Sverige om du heter Göran än om du är kvinna. De 35 % fäder som tar ut föräldraledighet nyttjar endast 11 % av dagarna, och många känner sig motarbetade när de vill vara med sina barn. Män har högre lön än kvinnor inom de flesta yrkesgrupper, och högutbildade kvinnor har i genomsnitt 7.000 kronor lägre månadslön än högutbildade män. Trots att hälften av studenterna vid universitet och högskolor är kvinnor var det endast 12 procent kvinnor i hela professorskåren. Enligt Brottsoffermyndigheten har nästan hälften av kvinnorna efter sin 15-årsdag utsatts för våld av en man, och en färsk enkätundersökning visar nu att rädslan för att utsättas för våld stiger bland kvinnor. Sverige har kommit långt i arbetet med jämställdhet, men det är fortfarande långt kvar innan varje man och kvinna har makt över sitt eget liv.

Utifrån förslag i propositionen ”Delad makt – delat ansvar” (1993/94:147) beslutades under den dåvarande borgerliga regeringen särskilda mål för jämställdhetspolitiken vilka gäller än idag. Det övergripande målet innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Detta övergripande mål delas sedan upp i mer konkreta delmål:

  • En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män.

  • Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende.

  • Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.

  • Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger.

  • Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn.

  • Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.

I denna jämställdhetspolitiska motion har vi valt att utgå från ovannämnda delmål när vi redogör för kristdemokraternas jämställdhetspolitik.

4 Delad makt och delat inflytande

Jämställdhet är en fråga om demokrati. Kvinnor och män skall ha samma rättigheter och möjligheter att påverka och delta i samhällsutvecklingen. Därför är det viktigt att män och kvinnor finns representerade i någorlunda lika delar i alla beslutande församlingar. I Sverige kan vi glädjas över världens mest jämställda parlament med 42,7 procent kvinnor. Men fortfarande är männen i klar majoritet i många beslutande församlingar. Forskningen visar att den erfarenhet som mannen respektive kvinnan har också inverkar på de politiska besluten. En jämn representation är alltså en viktig åtgärd för att skapa förutsättningar för bättre beslut som innefattar både mäns och kvinnors kompetens, perspektiv och prioriteringar. Det är glädjande att kvinnorepresentationen ökat i de politiska församlingarna. Alla partier har ansvar för att den utvecklingen fortsätter.

Det är viktigt att den politiska ledningen i ett land är ett föredöme i jämställdhetsfrågor, handling måste överensstämma med ord, i annat fall förlorar politiken och politikerna i trovärdighet. Jämställdhetsministern kritiserar ofta näringslivet för att det finns för få kvinnor på beslutande poster. Det gör det extra viktigt att regeringen månar om måluppfyllelse för egen del. Därför är det mycket anmärkningsvärt att av de 62 myndighetschefer som regeringen utsåg år 2000 var endast 17 kvinnor. Detta har inte förbättrat statistiken för myndighetschefer totalt, endast en av fyra myndighetschefer är kvinna. Enligt statistik som Jämställdhetsrådet för transporter och IT tagit fram är ledningarna för Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket och länstrafikens huvudmän bedövande överrepresenterade av män. Detta trots att det inom transportsektorn tas beslut som berör stora delar av samhällsplaneringen. Detta är ett underbetyg åt ett demokratiskt land med en regering som har ökad jämställdhet som ett högt prioriterat mål och som framhåller Sverige som världens mest jämställda land.

Även vid tillsättning av ambassadörer har regeringen valt att inte tillämpa sina egna doktriner. När regeringen kritiserades för att endast ett fåtal av nyutnämnda ambassadörer var kvinnor, svarade utrikesminister Anna Lindh att det inte fanns tillräckligt många kompetenta kvinnor att utse. Detta är ett skamligt underkännande av alla välmeriterade kvinnor. Av de 77 ambassadörer som är stationerade runt om i världen är endast 12 kvinnor. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en plan för hur man skall öka kvinnorepresentationen bland myndighetschefer och ambassadörer.

I FN:s rapport om jämställdhetsläget i olika länder som nyligen redovisats, får Sverige bl.a. kritik för att det finns så få kvinnor på höga poster, inom såväl offentlig som privat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på sig ledningsansvar bör kartläggas för att kunna elimineras. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en sådan kartläggning.

Idag är staten storägare i sex börsbolag, dessutom är staten indirekt storägare i ytterligare två bolag på börsen. Som storägare har man avsevärda möjligheter att påverka nomineringarna till bolagsstyrelserna. Ingen av de statliga styrelserna har en kvinnlig ordförande och endast ett bolag, Telia, har en kvinna i vd-stolen. I de åtta bolagen fanns förra året 57 ordinarie styrelseledamöter. Av dem var bara fyra kvinnor. En magisteruppsats vid Handelshögskolan i Göteborg visar att dialogen blir bättre och klimatet öppnare med fler kvinnor i styrelsen. Kristdemokraterna anser att regeringen snarast bör agera för att öka andelen kvinnor i dessa bolag.

4.1 Lika möjligheter för fritidsintressen

Det är viktigt att kvinnor och män, pojkar och flickor ges likvärdiga möjligheter och förutsättningar att utöva aktiv idrottsverksamhet. Kvinnoidrotten drar fortfarande till sig ett betydligt mindre intresse än motsvarande idrott för män. Det gäller såväl i massmedierna som rent allmänt. Arbetet med att påskynda idrottens jämställdhetsarbete är mycket viktigt. Både mäns och kvinnors kunskaper, erfarenheter och värderingar bör tillvaratas och påverka idrottens utveckling. Inom Riksidrottsstyrelsen och övriga centrala verksamma organ råder sedan några år en jämn könsfördelning. Idrottsrörelsen bör särskilt uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid fördelningen av det statliga stödet till idrotten på olika nivåer. Kommuner måste också beakta detta vid sin fördelning av bidrag till föreningar och organisationer. Det är uppenbart att ridskolorna/ridklubbarna, vars utövare till största delen är tjejer, oftast har svårare att hävda sina intressen gentemot de ”manliga” idrotterna som fotboll och ishockey m.m. Liknande problem finns givetvis för andra kvinnodominerade idrotter som simning. Trots klara direktiv från Riksidrottsförbundet till specialidrottsförbunden finns det en uppenbar risk att de kvinnodominerade idrotterna missgynnas vid förbundens fördelning. I den kommunala prioriteringen är misstankar om denna ”diskriminerande” prioritering ännu mer befogad. Stockholm kan däremot visas upp som ett positivt exempel på att en kommun arbetar strategiskt för att bidragen skall fördelas jämnt mellan kvinnodominerade och mansdominerade idrottsgrenar. En oberoende utredning bör tillsättas som belyser verkligheten för de kvinnodominerade idrotterna i förhållande till ”grabbsporterna”.

5 Lika möjligheter till försörjning och arbete

Svenska kvinnors förvärvsfrekvens ligger bland de högsta i världen. Trots detta har vi en i ett europeiskt perspektiv mycket könssegregerad arbetsmarknad. Kommuner och landsting har i huvudsak varit kvinnornas arbetsmarknad, och många kvinnor gör ovärderliga insatser inom vård, skola och omsorg. Den offentliga sektorn har dock blivit en kvinnofälla. Kvinnors möjligheter till karriär och löneutveckling har begränsats, eftersom det inte funnits flera arbetsgivare att välja mellan. Bemanningsföretagens inträde på arbetsmarknaden samt en ökad mångfald bland dem som tillhandahåller offentligt finansierad service har möjliggjort för bl.a. sjuksköterskor att kunna välja mellan flera arbetsgivare och därmed höja sin lön. Hela 70 procent av bemanningsföretagens anställda är kvinnor. Vi ser positivt på mångfald, såväl ur brukarens som ur arbetstagarens synvinkel.

Ökad konkurrensutsättning av verksamheter inom offentlig sektor, t.ex. äldreomsorg och sjukvård, skulle utveckla den traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden. Detta försöker regeringen stoppa genom att förbjuda att sjukhus drivs av olika huvudmän. Maktfullkomligheten över kvinnors arbetsmarknad manifesteras ytterligare genom detta förhållningssätt.

Jämställdhet på arbetsmarknaden kan utvecklas effektivare om de viktiga aktörerna engagerar sig för att stärka jämställdheten. Det går mycket bättre att integrera ett jämställdhetsperspektiv på företagen om insatserna har direkt anknytning till företagets behov och om besluten fattas gemensamt av fackföreningar och ledning. Ett bra exempel på hur man kan få olika aktörer att engagera sig i att ge kvinnor ökade möjligheter att göra karriär inom vetenskap, teknik och industri inom energisektorn är det EU-projekt som leds av Sydkraft. I projektet samarbetar svenska och irländska arbetsmarknadsparter och företag. Man satsar hårt på att ändra attityder och förhållningssätt, föra upp lika möjligheter på styrelsernas dagordning och lägga fram förslag till särskilda åtgärder samt upplysningsverksamhet.

Nuteks rapport ”Jämställdhet och lönsamhet” 1999 visar att arbetsplatser där ett kön dominerar har lägre lönsamhet. Jämställdhet är alltså lönsamt för företag! Undersökningen är gjord på 14 000 svenska företag. De förändringar som krävs för att göra företag och organisationer mer jämställda är oftast åtgärder som ökar hela personalens motivation. Bred kompetensutveckling och decentraliserat beslutsfattande är exempel på detta. Eftersom forskningen visar att jämställdhet lönar sig bör detta i framtiden avspeglas i företagens rekrytering till ledande befattningar.

En skärpning av jämställdhetslagen antogs av riksdagen förra året. Sedan 1992 har arbetsgivare haft skyldighet att upprätta en årlig jämställdhetsplan med lönekartläggning. I den nya lagen skulle planen kompletteras med analys av löneskillnader samt handlingsplan för att komma tillrätta med dem. Kristdemokraterna ansåg att försöksverksamhet först skulle genomföras inom offentlig sektor för att påvisa att en dylik lagstiftning inte bara skulle bli en skrivbordsprodukt med ökad administrativ börda. Det har dessvärre visat sig att endast knappt 25 % av de privata företagen med mer än 10 anställda har en jämställdhetsplan, vilket varit en skyldighet sedan tio år tillbaka. Inom offentlig sektor är motsvarande siffra 75 %. Ändå är löneskillnaderna störst mellan kvinnor och män inom offentlig sektor.

Kristdemokraterna menar att det i första hand åligger arbetsmarknadens parter att i löneförhandlingar och genom kollektivavtal särskilt beakta likalönsprincipen för lika och likvärdigt arbete. Att lagstiftning genomförts betyder att parterna inte tagit sitt ansvar för att motverka de osakliga löneskillnaderna. Hos parterna ligger de största möjligheterna att utjämna orättfärdiga löneskillnader. Ansvaret vilar såväl på arbetsgivare som arbetstagarorganisationer att se till att jämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument i verksamheten. Kristdemokraterna anser att jämställdhetsplanens betydelse och funktion i arbetet för jämställdhet bör utvärderas. Lagstiftningens roll kontra eldsjälarnas betydelse för framgång bör särskilt belysas.

Verksamheten vid Nationellt resurscentrum för kvinnor skall nu integreras i tillväxtavtalen och bli en del av Nuteks ordinarie verksamhet. Resurscentrumet arbetar för att stärka kvinnors inflytande i regionen och stärka kvinnors ställning i samhället. Det totala antalet kvinnliga företagare ökade med 4 procent under åren 1987 till 1997. Antalet företag som leds av män ökade med drygt 6 procent under samma period. Risken att försvaga kvinnors möjligheter i och med den förestående integreringen får inte underskattas. Kristdemokraterna anser att utvecklingen noga bör följas.

Kvinnor satsar ofta på små företag. Flertalet företag växer i den takt som självfinanseringsfrågan medger. Ökad tillgång till riskkapital är en väsentlig faktor för en positiv utveckling när det gäller kvinnors möjlighet till företagande.

5.1 Att förena familjeliv och arbetsliv

Att det föds allt färre barn i Sverige, snart bara 1,5 barn per kvinna, är en varningssignal. Kristdemokraterna menar att politiker, arbetsgivare och fackföreningar tillsammans måste arbeta fram former för ett mer barnvänligt arbetsliv, ett arbetsliv som också möjliggör ett aktivt föräldraskap och där föräldraskap betraktas som en kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift. Utgångspunkten skall vara att förbättra situationen för barnen och minska föräldrars stress. Regeringen bör ta initiativ till en kampanj på detta område som inledning till ett mer långsiktigt arbete. Arbetet bör ske tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Många larmrapporter har visat att många barn idag mår psykiskt dåligt. Samtalen till Bris från barn som känner sig ensamma har ökat. Det är viktigt att mammor och pappor ges möjlighet att få tid tillsammans med sina barn. En generös föräldraförsäkring, möjlighet till föräldraledigt i minst tre år med barnomsorgskonto, avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och tillgång till god barnomsorg av olika slag som kan väljas efter barnets och föräldrarnas önskemål är viktiga inslag för kombinationen föräldraskap/arbetsliv.

Mäns och kvinnors syn på arbetsliv och allmänna inställning till sina livsuppgifter har förändrats de senaste 10–30 åren. Man upplever att om man skaffar sig barn så kan det utgöra ett alltför starkt hinder för karriär och självförverkligande. Detta kan också vara en förklaringsfaktor till det låga födelsetalet och att kvinnor väntar längre med att skaffa barn. I en enkätstudie, ”Familj och arbetsliv på 2000-talet”, har man undersökt unga mäns och kvinnors attityd till barn och karriär. Många unga kvinnor är positiva till jobb och karriär och skjuter familjebildandet framför sig. För kvinnor är jämställdhet en förutsättning för att kunna göra karriär, medan karriärmannen hellre ser att kvinnan tar hand om hem och barn. Det är allvarligt för en nation om arbetet betonas så mycket att familjebildning blir satt på undantag.

En färsk undersökning från Jusek, ”Karriär på lika villkor”, visar att dessa förhållanden och synsätt även återspeglas i arbetslivet. Kvinnor tvingas ofta välja mellan familj och att bli chef. Bland de kvinnor på chefsbefattning som deltog i studien var 29 % barnlösa. Motsvarande siffra bland män är 14 %. Det är också dubbelt så vanligt att manliga chefer har tre barn eller fler. Var tredje kvinna ansåg att hon missat en lönehöjning eller en befordran under sin föräldraledighet. Bland männen som tagit ut föräldraledighet var det endast var tjugonde som ansåg att det påverkat lönen eller befordringschanserna i negativ riktning. Undersökningen visar även hur män och kvinnor erbjuds, accepterar och söker utbildning och befordran. Kvinnor visar intresse och tar initiativ i större utsträckning än män till såväl utbildning som annan vidareutveckling, ändå har männen i större utsträckning fått gå utbildningar och erbjudits chefsbefattningar. Den stora skillnaden mellan män och kvinnor är istället uttag av föräldraledighet. 44 % av männen har inte tagit ut någon föräldraledighet alls, jämfört med 15 % av kvinnorna. Bland cheferna hade 48 % av männen inte ens tagit ut pappamånaden. 33 % av de kvinnliga cheferna tar ut huvuddelen av dagarna för vård av sjukt barn, jämfört med 4 % av deras manliga kollegor. Jusek drar den slutsatsen att uttaget av föräldraledighet och ansvaret för barnen är av avgörande betydelse för karriärutvecklingen och en förklaring till de stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Det är mycket viktigt att politiker, arbetsgivare och fackföreningar förstår hur unga människor av idag tänker och på så sätt finner olika sätt att stödja såväl mäns som kvinnors möjlighet att bilda familj och att förena familj och karriär. Alla typer av hinder eller diskriminering som män eller kvinnor utsätts för under tiden för föräldraledighet eller efter återvändandet till arbetet måste med all tydlighet bekämpas.

5 § i jämställdhetslagen stadgar att arbetsgivare ska uppmuntra föräldraledighet och underlätta den. Detta är en generell bestämmelse och sanktionsmöjlighet finns ej. Prejudicerande domar saknas, varför lagen blir tämligen uddlös. Ett enda fall har drivits av JämO, där en kvinna ansåg sig ha blivit av med utlovat jobb då hon berättade att hon var gravid. Domen blev ej fällande då inget skriftligt dokument kunde styrka att kvinnan verkligen varit lovad anställning. Kristdemokraterna menar att lagen måste skärpas så att den blir ett användbart skydd för kvinnor och män som under föräldraledighet blir diskriminerade i något avseende. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Kristdemokraterna menar att den extra kostnad en arbetsgivare har för en anställd som är föräldraledig – i form av semesterersättning såväl till den föräldralediga som till vikarien – motverkar anställning av människor i åldrar där föräldraskap är troligt. Därför bör ersättning för semesterersättning till föräldraledig betalas via försäkringskassan med arbetsgivaravgiften och inte belasta enskild arbetsgivare.

EU:s ministerråd har enats om att garantera rätten för en anställd att återuppta sitt arbete utan försämrade villkor när man varit föräldraledig. Man skall också få räkna sig tillgodo förbättringar som arbetskamraterna erhållit under tiden. Det kan gälla generella lönehöjningar eller utbildningar. Idag kan föräldraledigheten vägas in som skäl för att förändring av tjänsten, vilket nu inte blir förenligt med de nya EU-reglerna. Kristdemokraterna ser fram emot att den svenska lagen kommer att skärpas i detta avseende.

5.2 Hushållstjänster

För många familjer där mannen eller kvinnan eller båda vill satsa mycket tid och kraft på sitt arbete kan det bli en omöjlig uppgift att också hinna med hem och hushållsarbete. Man vill istället prioritera tid med barnen. Traditionellt sett har kvinnorna haft hand om hemmet, och denna förväntning finns fortfarande kvar även om de flesta kvinnor idag är yrkesarbetande. Ett sätt att stödja kvinnan är att utforma beskattningen så att det går att köpa hushålls­tjänster till ett rimligt pris. Detta skulle få en rad omedelbara effekter. Rimliga priser på hushållstjänster skulle möjliggöra även för dem med normala inkomster att köpa dessa tjänster. Det skulle också medföra att de personer, ofta kvinnor, som idag utför sådana hushållstjänster på en svart marknad skulle få riktiga jobb och därmed en betydande trygghet i form av lön, pension, försäkringar osv. Det skulle bli betydligt fler arbetstillfällen. Det skulle underlätta för många att såväl komma in på arbetsmarknaden som att pröva eget företagande i denna form. Regeringen bör snarast återkomma med ett sådant förslag. Denna frågor utvecklas vidare i en annan motion.

5.3 Arbetstid

Kristdemokraterna anser att arbetstiden måste betraktas ur ett livscykelper­spektiv och ta hänsyn till de olika behov olika människor har. Som 20-åring har man andra önskemål om arbetstidens omfattning och förläggning än när man är 35 eller 60 år. Arbetslivet måste vara förenligt med att vara förälder, odla ett intresse, vara aktiv i föreningsliv, driva eget företag vid sidan om en anställning osv. Därför bör arbetstiden kunna variera under olika tider i livet. En annan viktig grundsten är att skapa möjlighet för ett långvarigt deltagande i arbetslivet. Kristdemokraterna avvisar en generell arbetstidsförkortning. Den ekonomiska välfärdsförlust det skulle innebära om alla samtidigt skulle korta sin arbetstid skulle slå hårt mot såväl den enskilde och företagen som nationen Sverige.

Ett gott arbetsklimat kännetecknas av ett stort medinflytande för personal. En av de allra viktigaste faktorerna för den enskilde är att få påverka omfattning och förläggning av arbetstider. Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att arbetsgivare och arbetstagare i ökad utsträckning lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina behov och önskemål. Kristdemokraterna ser positivt på regler som skapar goda förutsättningar för parterna att finna väl balanserade lösningar mellan verksamhetens och de anställdas krav.

Den av regeringen tillsatta kommittén Välfärdsbokslut har i sin aktuella antologi ”Barns och ungdomars välfärd” redovisat de positiva effekterna med att föräldrar har möjlighet att ha en flexibel arbetstid i arbetslivet. Man konstaterar att arbetsvillkoren har förändrats, att det blivit vanligare med flextid och med s.k. öppna arbetsplatser där arbetstagaren kan lämna arbetsplatsen eller ta emot besök. Detta har visat sig vara positivt för familjelivet. Flextiden kan bli ett sätt för familjen att pussla ihop sin egen tid och på det sättet kan man förkorta tiden utan hemmavarande förälder för barnet. Det har också visats att föräldrar i första hand använder sin flextid för att förkorta barnens tid i barnomsorgen. Enligt utredningen är det dock så att mödrar i högre grad än fäder har mer begränsade arbetsvillkor och i mindre utsträckning rätt till flexibel arbetstid.

Samfällda utvärderingar visar också att de anställdas engagemang och ansvarstagande för verksamheten ökar när inflytandet över arbetstidens förläggning ökar. Staten och kommunerna bör föregå med gott exempel när det gäller att låta personalen på varje arbetsplats utifrån sina och verksamhetens behov påverka hur arbetstiden skall förläggas.

Forskning visar att stress kan vara positiv under begränsad tid, men vid långvarig stress ökar risken för utbrändhet. Det är därför nödvändigt med en längre sammanhängande ledighet för återhämtning. Idag föreskriver lagen rätt till tjugofem semesterdagar. Kristdemokraternas förslag att framförhandlad semester utöver fyra veckor skall kunna förläggas efter den enskildes önskemål och verksamhetens behov har getts som direktiv till den sittande KNAS-utredningen (Kommittén för nya förslag på arbetstidsområdet). Detta ökar den enskildes möjligheter till flexibilitet.

Kvinnor arbetar deltid i betydligt högre utsträckning än män. Flest deltidstjänster finns inom offentlig sektor, hotell och restaurang samt handel. För andra kvartalet 1999 var det nio procent av de sysselsatta männen som arbetade deltid och 36 procent av de sysselsatta kvinnorna som arbetade deltid. Deltidsarbetandet har legat relativt konstant sedan dess, och trots att det i vissa branscher råder en stor arbetskraftsbrist kvarstår problemet med de deltidsarbetande som vill ha högre sysselsättningsgrad. Enligt statistik från Statistiska centralbyrån för andra kvartalet 1999 vill omkring 11 procent av de kvinnor som arbetar deltid ha en högre anställningsgrad. Många av de deltidsarbetande klarar inte den egna försörjningen, vilket är skälet till att man vill öka sin anställningsgrad. Det är mycket viktigt att de som så önskar får möjlighet att gå upp i anställningsgrad och att nya tjänster som inrättas blir heltidstjänster. Kristdemokraterna menar att offentlig sektor, d.v.s. politiker, har ett stort ansvar för att tillskapa heltidstjänster. Däremot kan lagstiftning skapa en fyrkantighet om den skall införas samtidigt inom alla sektorer.

Samtidigt som det är mycket viktigt att deltidsarbetande som vill arbeta heltid ges den möjligheten, är det lika viktigt att den som vill gå ner i tjänstgöringsgrad av olika skäl bereds möjlighet till detta. Önskemålen ser olika ut i olika skeden av livet och bör tillgodoses i största möjliga utsträckning för att människor skall ha fungerande liv.

5.4 Lika lön för lika arbete

Vägen till ett jämställt samhälle är fortfarande mycket lång. Inkomsterna fördelar sig mycket olika mellan man och kvinna och skillnaderna bara ökar ju längre tid man arbetat. De genomsnittliga löneskillnaderna är även något större mellan män och kvinnor i offentlig sektor jämfört med privat. Högskoleutbildning lönar sig för såväl kvinna som man, men högskoleutbildade män tjänar ändå i genomsnitt mer än högskoleutbildade kvinnor. I FN:s färska rapport om jämställdhetsläget i olika länder får Sverige kritik bl.a. för att lönegapet mellan män och kvinnor är stort. Svenska kvinnor tjänar i genomsnitt 83 procent av vad männen gör. Den siffran har i stort sett varit oförändrad de senaste 20 åren.

1999 var männens genomsnittliga månadslön 21 200 kronor, medan kvinnornas var 17 600. Av 89 yrkeskategorier som Statistiska centralbyrån gått igenom är det bara i tre som kvinnor tjänar mer än män: förskollärare/fritidspedagog, köksbiträde och speciallärare. Många olika faktorer styr idag löneutvecklingen: tillgång, efterfrågan, löneläget på orten samt individuella prestationer. Kvinnor söker sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket leder till ett utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta har hittills särskilt gällt vård och omsorg. Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen har förändrat situationen något. Det är av största vikt att de offentliga monopolen bryts upp så att vård- och omsorgssektorn därigenom kan utvecklas bättre, men också därför att anställda inom dessa yrken skall kunna välja mellan olika arbetsgivare.

Men lönesättningen avspeglar också värderingar. Bakom dessa ligger traditioner samt arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar om olika arbeten. Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt motiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet. Arbetsvärdering är en metodik där arbetsuppgifter jämförs. JämO bör ges i förnyad uppgift att i samarbete med arbetsmarknadens parter hitta ett accepterat och väl fungerande arbetsvärderingsinstrument som kan ge vägledning för så objektiva värderingar som möjligt, även om fullständig objektivitet naturligtvis aldrig helt går att uppnå. Arbetsdomstolens domar visar att hittills prövade arbetsvärderingsinstrument varit otillräckliga. Det uppmärksammade ”barnmorskemålet” där två barnmorskors arbetsuppgifter jämfördes med en teknikers ledde ej till fällande dom. Det är av största vikt att arbetsmarknadens parter involveras i det fortsatta arbetet med att finna redskap för att undanröja lönediskriminering.

Statliga myndigheter skall enligt regeringen arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor. Lönerna i Regeringskansliet är dock synnerligen ojämlika. Den senaste statistik som finns att tillgå (augusti 2001) visar att bland handläggarna i exempelvis Statsrådsberedningen tjänar männen runt 7 000 kr mer per månad än kvinnorna. Detta innebär att löneskillnaden har ökat med 1 000 kronor sedan andra kvartalet 1999! Det är minst sagt anmärkningsvärt att en regering som påpekar vikten av jämställdhetspolitiken samtidigt låter lönediskriminering förekomma på Regeringskansliet.

I tabellen nedan redovisas medellönen för kvinnor och män i personalkategorin ”handläggare”.

Departement

Kvinnor

Män

Alla

SB

22 348

29 282

26 971

Ju

28 769

31 714

29 921

UD

24 625

27 323

25 957

26 608

27 931

27 402

S

27 635

28 440

27 922

Fi

28 724

30 361

29 557

U

27 220

30 437

28 318

Jo

25 868

27 864

26 642

N

26 013

27 672

26 762

M

27 744

29 538

28 549

Ku

26 917

28 104

27 438

Källa: Riksdagens utredningstjänst/Riksdagens förvaltningsavdelning

Det borde vara självklart för den regering som ständigt talar om att Sverige är världens mest jämställda land att föregå med gott exempel nationellt och internationellt. Regeringen bör snarast vidta åtgärder för att komma tillrätta med lönediskrimineringen i Regeringskansliet.

5.5 Jämställdhetsmärkning

Vår starkt könsuppdelade arbetsmarknad motverkar jämställdhet. Att arbeta med ett kvalitetskriterium för jämställdhet för företag kan bli ett verksamt marknadsföringsverktyg. Miljömärkningen har t ex förändrat människors val av produkter. Kvinnor sköter en stor del av hushållens inköp och jämställdhetsmärkning ger möjlighet till konsumentmakt för att premiera företag som arbetar aktivt med jämställdhet.

Kriterier för att bli ett jämställt företag skall ställa vissa krav på exempelvis jämställdhet i bolagsstyrelse, företagsledning och produktion. Det är viktigt att en jämställdhetsmärkning fokuserar människan i företaget snarare än produkten.

Kristdemokraterna anser att direktiven till den utredning om jämställdhetsmärkning som nu arbetar borde ha innefattat hur personalpolicyn utformas. En bra föräldrapolicy skulle t.ex. vara ett av kraven för att ett företag skulle få kalla sig jämställt. Detta synsätt stöds även av projekt som genomförts inom LO och TCO. Kristdemokraterna menar att utredningen bör ges tilläggsdirektiv när det gäller att också beakta personalpolicy och policy vid föräldraledighet som ett kriterium för jämställdhetsmärkning.

6 Lika villkor i utbildningsväsendet

6.1 Skolans betydelse för jämställdhet

Alla barn är unika. Skolan skall sträva efter att möta varje barn utifrån dess särskilda behov. Jämställdhetsarbetet i skolan skall handla om att skapa respekt för och ta tillvara olikheter, att ge utrymme och lika förutsättningar för flickor och pojkar. I LpO 94 står att skolan skall ”aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar att motverka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet”. Detta uppdrag förutsätter att lärarpersonalen har kunskap på detta område så att den kan fungera stödjande i sin roll.

Skolan har en viktig roll att som ett komplement till föräldrarna förmedla normer och värderingar till elever. Det är viktigt att aktivt förmedla att den värdegrund som finns fastlagd i läroplanen har sitt ursprung i en etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism. Den handlar alltså om alla människors lika värde, om att behandla sin kompis som man själv vill bli behandlad o.s.v. I värdegrunden finns också basen för att aktivt bekämpa varje tendens till mobbning. Kristdemokraterna menar att en nollvision för mobbning måste införas. Alla barns rätt till en trygg skolgång och skolmiljö måste säkras. Den könsrelaterade mobbningen i form av könsord etc. som idag är vanligt förekommande på skolgårdar måste uppmärksammas som den kränkande handling den är. Åtgärder för att förebygga och komma tillrätta med den måste inrymmas i varje skolas åtgärdsplan mot mobbning. I den nationella kampanj som regeringen startat på Kristdemokraternas initiativ skall den könsrelaterade mobbningen särskilt uppmärksammas och åtgärdas.

6.2 Universitet och högskolor

Av de 70 100 som påbörjade en universitets/högskoleutbildning läsåret 1999/00 var 59 procent kvinnor. Samma läsår var fördelningen av de utfärdade examensbevisen mellan kvinnor och män ungefär 60/40.

Kvinnor fullföljer utbildningen och tar grundexamen i högre grad än män. Men könsuppdelningen är tydlig. Hela 77 procent av dem som tog examen 1999/00 inom området undervisning var kvinnor. Men av dem som tog examen inom ämnesområdet teknik och naturvetenskap var endast 36 procent kvinnor, vilket trots allt är en ökning från föregående år. Andelen män har samtidigt minskat vid lärarutbildningar. På programmet för t.ex. gymnasielärare minskade andelen män från 50 till 37 procent under 1999/00. Utredningen (SOU 1997:137) ”Glastak och glasväggar?” pekar dock på att det faktiskt sker en konsekvent förändring av yrkesval, även om det går långsamt. Flertalet utbildningar har lägre grad av könsberoende idag än för tio år sedan. En avvikande bild visar utvecklingen av bibliotekarier, farmaceuter, psykologer och banktjänstemän, där det kvinnliga inslaget blivit alltmer dominerande.

Högskolan har en viktig uppgift när det gäller att skapa ett mer jämställt samhälle. Många av framtidens opinionsbildare och beslutsfattare inom både privat och offentlig sektor finns idag på våra högskolor. Högskolan har därför ett särskilt ansvar för att erbjuda studenterna de förutsättningar som krävs för att attityder och normer skall förändras.

I högskolornas jämställdhetsarbete bör jämställdhetsplanerna vara ett viktigt inslag. Beklagligt nog saknar idag många högskolor en jämställdhetsplan. Detta måste snarast åtgärdas. Högskoleverket har här en viktig uppgift att se till att planerna är verksamma instrument i vardagen. Planerna behöver idag dock inte omfatta studenterna eftersom de inte omfattas av jämställdhetslagen. Det bör ses som en självklarhet att studenterna skall åtnjuta samma rättsliga skydd som anställda vid högskolan. Enligt undersökningar gjorda vid högskolor och universitet är det oroväckande många av de kvinnliga studenterna som har varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier. Kristdemokraterna välkomnar den lagrådsremiss som just nu föreligger, ”Likabehandling av studenter i högskolan”, där det förslås att alla diskrimineringsombudsmän skall kunna föra talan i mål för studenters räkning. Det är svårt att direkt tillämpa jämställdhetslagen även för studenter eftersom den är en arbetsrättslig lag, men det är rimligt att jämställdhetslagen används som förebild för att införa en jämställdhetslagstiftning i högskoleförordningen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om detta.

Studiestödet/studiefinasieringen måste ses över så att inte ensamstående med barn missgynnas i en studiesituation, utan att det är möjligt att fullfölja studierna i kombination med aktivt föräldraskap. Kristdemokraterna förordar en översyn av studenternas helhetssituation. Särskilt bör de ekonomiska villkoren för studerande med barn samt ett mera enhetligt regelverk av studiefinansiering vid gymnasiestudier belysas. Vi utvecklar vår syn på studentens studiesociala situation i en särskild motion.

Inom forskningen är idag 12 procent av professorerna kvinnor, 38 procent av disputerade forskare är kvinnor och 45 procent av doktorander är kvinnor. Det är positivt att antalet kvinnliga disputerade forskare och doktorander har ökat så markant de senaste åren. Många kvinnor har dessutom visat ett stort intresse för tvärvetenskaplig forskning, vilket är berikande för hela forskarvärlden.

7 Delat ansvar för barn och hem

Åtta av tio svenskar anser att ansvaret för familjens uppehälle bör delas lika mellan makar/sambor. Den faktiska verkligheten är dock att endast i drygt var tionde familj delar paret lika på de tyngsta och mest tidskrävande sysslorna när det första barnet kommer. Den mest jämställda arbetsfördelningen finns bland unga par utan barn, men när barnen kommer ökar kvinnornas arbetsbelastning alltmer och denna arbetsfördelning kvarstår när barnen flyttat hemifrån. För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret för det. Historiskt sett har det varit kvinnorna som utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete. Samhället har inte värderat hemarbetet med pensionspoäng eller sjukförsäkringsförmåner. Idag arbetar de flesta kvinnor utanför hemmet, men utför ändå det mesta av hemarbetet. I hushåll där både mannen och kvinnan förvärvsarbetar använder kvinnan i genomsnitt 15 veckotimmar mer än mannen till hemarbete. Heltidsarbetande mammor med barn under 18 år arbetar i genomsnitt 74 timmar per vecka. Trots mörkertalen visar SCB:s tidsundersökningar att kvinnor i genomsnitt utför två tredjedelar av allt hemarbete.

När jämställdhet inte mäts i timmar och minuter, utan mer hur det känns, blir resultatet lite annorlunda. Det visar en undersökning som sociologerna Ulla Björnberg och Anna-Karin Kollind i Göteborg har gjort av familjer med barn i tioårsåldern. En tredjedel av familjerna tycker att jämställdheten är ”helt naturlig” och innebär ett delat ansvar, även om båda inte gör lika mycket. Den gruppen är mest nöjd. Minst nöjd är den tredjedel som har en mer traditionell uppdelning av hushållsarbetet. I den tredje gruppen pågår ständiga diskussioner och överenskommelser om vad som skall göras och vem som ska göra det. Kvinnorna är mest drivande i att leva upp till jämställdhetsnormen. Den gruppen tycker att det fungerar halvdåligt. Undersökningen visar på vikten av att inte bara mäta kvantitet utan också kvalitetsaspekter för att få en heltäckande bild.

Det finns studier som behandlar frågan om hur kombinationen förvärvsarbete och hemarbete påverkar kvinnors hälsa. Enligt Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande är det mycket som talar för att flera livsuppgifter, d.v.s. förvärvsarbete, hemarbete och fritidssysselsättning, gynnar hälsan under förutsättning att den totala belastningen inte är för stor. Även männens hälsa skulle således påverkas positivt av ett utvidgat arbete och ökat ansvar för den privata sfären.

Synen på jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt av sina föräldrars könsroller. Enligt forskarvolymen ”Barns och ungdomars välfärd” hjälper både döttrar och söner till mer i hemmet om pappan tar det största ansvaret för hushållet. Om mamman i sin tur tar det största ansvaret för reparations- och utomhusarbete hjälper döttrarna till mer med den typen av uppgifter. Detta påverkar i sin tur barnens syn på jämställdhet. För att jämställdhet skall uppnås är det alltså viktigt att både mans- och kvinnorollerna förändras och möter varandra i gemensamt arbete för hem, familj och samhälle.

7.1 Föräldraledighet

Undersökningar visar att många mammor och pappor skulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är små. Yngre män uttrycker idag att de ser framför sig ett liv där det ryms tid för både familj och yrkeskarriär. Unga människor söker hitta en livsrytm som trots ofta stressiga arbeten ger nödvändiga pauser för ett helhjärtat föräldraengagemang. Det är samhällets uppgift att stödja deras möjligheter till detta. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och vård av barn skulle medföra många positiva effekter när det gäller ökad familjestabilitet, jämställdhet och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan pappor och barn.

Statistik från Riksförsäkringsverket visar dock att det är mycket få pappor som är hemma längre tid än den lagstadgade pappamånaden. 1998 tog kvinnorna ut 89,6 procent av de 360 dagarna i föräldraförsäkringen. Enligt uppgift är det företrädesvis under sommarmånaderna som männen tar ut föräldraledigheten. Andelen män med uttag av dagar har dock ökat sett över en längre period, från 26,1 procent år 1990 till 35,8 procent år 1999. Männen tog 1999 ut 11,6 procent av föräldrapenningen. Under 2000 ökade dock papporna sitt uttag av föräldraledighet, om än marginellt. Men uttaget varierar över landet. Pappor i storstäderna är sämst medan papporna i Örkelljunga kommun tar mest föräldraledigt. Andelen som tog ut de tio pappadagarna i samband med födseln har sjunkit från 86 procent till 73 procent under 1990-talet. Orsaken till den nedåtgående trenden är inte klarlagd.

För barnets utveckling är det viktigt att stimulera pappan att ta mer av föräldraledigheten. Det är dock självklart att mamman och pappan själva skall besluta om vem som skall vara barnledig under vilken period. Familjers omständigheter ser olika ut, därför blir också uttaget av föräldraledigheten olika fördelat. Kristdemokraterna anser därför att det är fel väg att gå att lagstadga om ytterligare en eller flera pappamånader. En enda lösning passar inte alla. Målet måste vara att pappor skall vilja och välja att vara hemma med sina barn, inte att de skall tvingas till att ta ut tiden. Studier bör göras av det varierande uttaget av pappaledighet över landet för att identifiera stimulerande faktorer för ett ökat uttag.

Som arbetsgivare bör den offentliga sektorn vara ett gott föredöme och gå före i arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga anställda att ta ledigt med sina barn. Det förbättrar också på sikt kvinnors ställning på arbetsmarknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val. Även efter avslutad föräldraledighet måste samhället betrakta det som en vinst att anställda lyckas förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med t.ex. flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet bra höjs också prestationsförmågan på jobbet, vilket är en vinst för såväl arbetsgivare som familj. Stat och kommun bör tillsammans med näringslivet och de fackliga organisationerna ta sin opinionsbildande roll på allvar för att kraftfullt förändra andelen föräldralediga pappor och synen på föräldraledighet. Detta kan göras genom en nationell kampanj.

Kvinnor jobbar ofta deltid när barnen är små. Endast var tjugonde man har någon gång av familjeskäl arbetat deltid mer än sex månader i sträck. I en genomförd studie om svenska företags attityd till mannens föräldraledighet framkom det att en mycket stor del män motarbetas passivt eller aktivt av sina arbetsgivare. Många gånger upplever de även en negativ attityd från arbetskamrater. Undersökningen visar vidare att endast 3 % av de företag som deltog i undersökningen är uttalat positiva till att pappan tar ut sin föräldraledighet. Här är det viktigt med ett opinionsbildande arbete för att arbetsgivare skall betrakta föräldraledighet som kompetenshöjande för individen och därmed uppmuntra densamma. Dessutom bidrar en positiv syn på föräldraledighet till att arbetsgivaren får lojala och nöjda medarbetare. Goda förebilder finns inom privata näringslivet. Svenska Statoil har en småbarnsföräldrapolicy som underlättar för medarbetare att arbeta hemma. Många företag har också en föräldraledighetspolicy där man fyller ut lönen för dem som vill vara barnlediga. Det är glädjande att arbetsgivare ser värdet av att medarbetare får möjlighet att umgås med sina barn. Mycket talar för att denna typ av anställningsförmån blir allt vanligare i takt med att det blir svårare att rekrytera till många yrken.

Båda föräldrarna har lika stort ansvar för sitt barn. Självklart är det familjens sak att avgöra om och när man skall ha barn samt i vilken utsträckning de båda föräldrarna skall stanna hemma helt eller delvis med barnet. Lika självklart bör det också vara att bådas pensionspoäng delas lika på bägge föräldrarna tills barnet är 12 år. Redan idag kan premiepensionen överföras mellan makar, men det kräver aktiv begäran. Många känner inte till eller utnyttjar inte denna möjlighet. Kristdemokraterna anser att grundregeln bör vara att hela pensionen automatiskt delas lika mellan föräldrarna. Den som önskar frångå denna regel bör skriftligt begära detta. Genomförandegruppen för pensionsreformen bör utreda exakt utformning av förslaget. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag.

7.2 Rätten att välja barnomsorgsform

När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det viktigt att föräldrarna har möjlighet att välja det som passar barnets och familjens behov bäst. En viktig jämställdhetsfråga är därför omfattningen och utformningen av stödet till barnfamiljerna. Ett stöd som utformas så att det blir ekonomiskt möjligt för såväl kvinnor som män att prioritera barnen under de första åren är vad många föräldrar önskar. Därför behövs en familjepolitisk reform som skapar utrymme för mer tid för barnen.

Kristdemokraterna delar inte regeringens uppfattning att maxtaxan leder till ökad jämställdhet och att den ger familjerna större frihet att lägga upp familjeliv och arbetsliv efter egna behov. Tvärtom skulle införande av en maxtaxa i regeringens modell bli en oerhört styrande reform. Maxtaxan innebär att alla andra val än daghem starkt diskrimineras ur ekonomisk synvinkel. Regeringen klargör syftet med maxtaxan när man skriver: ”I nuvarande arbetsmarknadsläge, med en stigande efterfrågan på arbetskraft på många håll, inte minst inom vård- och omsorgssektorn, skulle maxtaxan kunna bidra till att sysselsättningen kan fortsätta öka och arbetslösheten minska.” Barnens och kvinnornas behov sätts i bakgrunden och arbetsmarknadens behov i förgrunden. Det är uppenbart att regeringen avser att fler kvinnor skall arbeta mer inom vården och därmed få mindre tid tillsammans med sina barn. Kristdemokraterna avstyrker förslaget och föreslår istället att ett barnomsorgskonto inrättas som ger föräldrarna möjlighet att själva bestämma hur barnomsorgen utifrån deras specifika situation skall utformas. Barnomsorgskontots konstruktion utgår, till skillnad från maxtaxeförslaget, från synen på barnen och föräldrarna som individer med olika behov och önskemål. Barnomsorgskontot ger pappor och mammor ökade ekonomiska möjligheter att ta tjänstledigt eller förkorta arbetstiden under barnets tre första år. Förslaget ökar möjligheten för familjer att kunna välja att vistas mer tid tillsammans med barnen.

7.3 Hemarbete och anhörigvård

Hemarbete måste få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete ställer stora krav på organisation, simultankapacitet och ekonomisk planering. Hemarbete med barn måste betraktas som den viktiga samhällsinsats det faktiskt är. Det måste bli en självklarhet att samhället betraktar hemarbete som ett arbete jämförbart med andra yrkesinsatser. Skall fler män lockas att ta ett större ansvar för hemarbetet och omsorgen om barnen måste statusen för hemarbete höjas på olika sätt. Den negativa bild som under 1970–90-talet getts av hemarbete är därför en viktig förklaring till mäns svaga intresse för jämställdhetspolitik.

Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte alltid hänsyn till oavlönat arbete, trots att det utgör en stor samhällsinsats. BNP-måttet omfattar inte hemarbete. Därmed fångar detta mått inte en väsentlig del av det arbete som utförs. Sverige bör ta initiativ till internationella överenskommelser som gör att hemarbete kan ingå i eller komplettera BNP-måttet.

En speciell form av arbete i hemmet är anhörigvård. Detta arbete kan också ske i annans hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än av män. Inte heller detta ofta mycket krävande arbete genererar pensionspoäng eller värderas som meritgrund. Kristdemokraterna anser att detta måste förändras.

Uppdraget som familjehem och fosterförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till social, ekonomisk och rättslig trygghet. Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmen inte presterar arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kristdemokraterna anser att familjehemmen utför en mycket viktig uppgift och att uppgiften som fosterförälder bör betraktas som förvärvsarbete.

7.4 Kontaktdagar för båda föräldrar

Möjligheten att ta ut kontaktdagar är ett bra sätt för föräldrarna att kunna följa sina barns utveckling i t.ex. skolan. Kristdemokraterna har drivit frågan om ett återinförande av dessa sedan de togs bort 1995. Nu har regeringen föreslagit att införa en kontaktdag för barn mellan 6 och 11 år. Vi vill ge föräldrarna möjlighet att ta ut två kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4 och 15 år. Redan 2002 införs dessa kontaktdagar för barn mellan 4 och 12 år. Föräldrarna kan även välja att spara kontaktdagarna till året därpå. Två kontaktdagar är nödvändiga för att både mamma och pappa skall kunna göra ett heldagsbesök i skolan varje år. Förändringar av anslag som berör kontaktdagar återfinns i motionen för utgiftsområde 12.

7.5 Att vara förälder – ett livslångt projekt

Vi kristdemokrater menar att jämställdhet inte bara är något som är bra för de vuxna utan självklart även för barnen. Båda föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande såväl som rätt och skyldighet att delta i barnens omvårdnad och fostran. Pappornas betydelse när det gäller barns uppväxt och fostran har länge undervärderats. Fäder måste uppmuntras till att ta aktiv del i sina barns liv. Kristdemokraterna ser positivt på att kommuner och landsting erbjuder alla föräldrar föräldrautbildning, oavsett bostadsort. Mammor går i stor utsträckning redan idag på föräldrautbildning och det är därför viktigt att man vid inbjudan informerar om pappans viktiga roll. Utbildningen skall inte enbart omfatta tiden före födelsen och småbarnsåren, utan strävan bör vara att föräldragrupperna består genom åren. För blivande pappor och mammor som känner sig osäkra i sin nya roll kan en personlig mentor i form av en erfaren förälder, tillika mogen vuxen, erbjudas som samtalspartner. Såväl föräldrautbildning som mentorskap kan organiseras via ideella organisationer, landsting och/eller kommun.

Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål, i första hand för barnens skull. Barn behöver båda sina föräldrar. Detta innebär att de övergripande förutsättningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila familjerelationer är bra och eftersträvansvärt.

När krisen i ett förhållande kommer skall man snabbt kunna få hjälp. Kristdemokraterna vill ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning. Familjerådgivningen bör även ha resurser att erbjuda rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i en krissituation. År 2000 skilde sig 21 502 gifta par i Sverige, enligt SCB:s statistik. Ännu fler sambopar flyttade isär, vilket inte syns i statistiken. Vid många separationer finns också barn i förhållandet. Mellan 1985 och 1995 ökade andelen barn som bor hos en ensamstående förälder från ca 13 % till 18 %. Var tredje 18-åring har idag föräldrar som separerat en eller flera gånger. Fenomenet med ”den frånvarande pappan” utgör ett stort problem i en tid med omfattande familjesplittring. 25 procent av barnen har fem år efter skilsmässan/separationen förlorat kontakten med sin biologiska pappa. Detta är mycket olyckligt såväl för barn som för pappor.

Den 1 oktober 1998 ändrades föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad m.m. (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). Ändringarna syftar till att bereda vägen för en ökad omfattning av gemensam vårdnad och betona principen om barnets bästa. Negativa konsekvenser av den nya lagstiftningen har synliggjorts, där barnet kommer i kläm. Mycket tyder på att barnens synpunkter och önskemål sällan tillvaratas.

I de fall där mannen utsatt kvinnan eller barnet för våld bör inte gemensam vårdnad övervägas. Forskning visar att våldsutövande män utnyttjar barnet för att fortsätta förföljelsen av kvinnan. Forskning visar också att våldet mot barn och kvinna ofta fortsätter vid umgängestillfällena. Kristdemokraterna anser att en utredning omedelbart bör tillsättas som ser över lagstiftningens följdverkningar.

Vid vårdnadstvister bör nämndemän av båda könen finnas företrädda vid rättegången. Här kommer ofta olika synsätt till uttryck och den samlade kompetensen från såväl manliga som kvinnliga nämndemän ger bästa förutsättning för bra beslut.

Avgörande för fortsättningen är ofta hur den första tiden efter en skilsmässa gestaltar sig och vilka rutiner som då skapas. Vid tillfällen när livet ställs på kant och kraftigt förändras kan det vara svårt att skapa hållbara strukturer. Ett stödprogram för pappor som stärker dem att bibehålla kontakten med sina barn och för det praktiskt möjligt att kunna genomföra detta skulle för många utgöra en värdefull insats. Programmet kan organiseras via familjecentrum eller socialtjänst. Regeringen bör initiera en försöksverksamhet i några kommuner.

8 Frihet från sexualiserat våld

8.1 Sexuella trakasserier

Den yttersta bristen på jämställdhet tar sig uttryck i det ökande våldet mot kvinnor. Även på arbetsplatser utsätts kvinnor och även män för sexuella trakasserier. EU har nu fått en gemensam definition av vad sexuella trakasserier innebär: ”oönskat beteende av sexuell natur som uttrycks fysiskt, verbalt eller icke-verbalt.” Detta kommer fortsättningsvis att betraktas som könsdiskriminering, och därmed flyttas brottet från brottsbalken till jämställdhetslagstiftningen. Via jämställdhetslagen kan den drabbade snabbare få sin sak prövad via fackliga förhandlingar eller genom en anmälan till JämO. Kristdemokraterna ser positivt på att EU driver på Sverige i denna sak.

8.2 Våld mot kvinnor

Det är helt oacceptabelt att kvinnor skall behöva leva med risken att utsättas för våld och övergrepp. I betänkande JuU 1998/99:3 beslutades om en ändring av fridskränkningslagen. Det är uppenbart att dessa förändringar inte var tillräckliga. Vi hävdade i enlighet med Lagrådets yttrande att lagen om fridskränkningsbrott ger stora tolkningssvårigheter. Det är otillfredsställande att riksdagsmajoriteten stiftar lagar som innehåller uppenbara brister och som inte blir det stöd för misshandlade kvinnor som krävs. Från 1 oktober 1998 till 31 december 1999 polisanmäldes drygt 1 000 kvinnofridsbrott. Endast 10 procent av de anmälda brotten har gått till åtal. Detta visar på behovet av en tydlig lagstiftning. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett skärpt lagförslag.

Varje år anmäler 20 000 svenska kvinnor en man för misshandel. Endast var femte anmälan leder till åtal. Polis, åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvården brister fortfarande i rutiner och hantering av ärendena. Samarbetet mellan myndigheterna behöver fördjupas och handläggningen bli effektivare. Hela rättsapparaten måste arbeta snabbare. Polisens minskade resurser innebär ett urholkande av rättssäkerheten, och därför anslår Kristdemokraterna betydligt mer resurser till rättsväsendet i sitt budgetförslag.

Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna till våldsbrott och om hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel, innan det är för sent. Både polis och åklagare kan fortfarande göra mycket mer i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor. Den redovisning av en inventering i 11 av 21 polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen tidigare har överlämnat till regeringen visar bl a att alltför stort ansvar läggs på den enskilda polisen. Videokamera används endast i vissa polisdistrikt. Detta är en bra metod för att säkra bevis under förutsättning att kvinnan inte motsätter sig att bli filmad. Vikten av att dokumentera misshandelsskador kan inte nog understrykas. Kristdemokraterna anser att videofilmning för att dokumentera misshandel bör användas i alla polisdistrikt.

Droger ligger bakom mycket kvinnovåld. Två tredjedelar av våldsbrotten mot kvinnor begås inomhus av en för kvinnan tidigare bekant person. Flera misshandelsfall sker nattetid när krogarna stänger. Det svenska dryckesmönstret innebär generellt att storkonsumtionstillfället är förlagt till veckoslut och helgdagar. Denna typ av konsumtion medför en ökad benägenhet för våldsbrott och annan kriminalitet. Resultatet av en ökad tillgänglighet innebär en ökning av misshandel som till stor del drabbar kvinnor. Vårt viktigaste argument emot försöket med lördagsöppet är således att vi vill skydda de kvinnor och barn som enligt statistiken misshandlas under helgerna. Innan försöksperioden med lördagsöppet var slutgiltigt utvärderad drog regeringen slutsatsen att alkoholforskarna som utvärderat försöket inte funnit någon dramatisk ökning av alkoholrelaterade brott. Forskarna underströk dock att uppgifterna om misshandel fortfarande var osäkra. Kristdemokraterna anser att regeringen har genomfört försöket med lördagsöppet som en ren formalitet utan att intressera sig för utfallet av försöket. Trots den ofullständiga utvärderingen föreslog regeringen att låta införa lördagsöppet i systembutikerna i hela landet. Efter det att propositionen lagts fram kom säkerställda uppgifter om att misshandeln ökat i Nordsverige med 13 %. Riksdagen röstade dock för att försöket skulle permanentas. Agerandet från regeringens sida har visat på en oroväckande nonchalans eller respektlöshet för den verklighet som många kvinnor och barn lever i. Utvecklingen av detta fullskaleförsök som nu genomförs med lördagsöppna systembolag i hela landet måste noga följas.

8.3 Anknytningsinvandring

Antalet kvinnor som kommer till Sverige med anknytning till en man i och blir misshandlade har ökat kraftigt. Kristdemokraterna har kraftigt kritiserat den s.k. tvåårsregeln, som berör anknytningsinvandring utanför EU. Denna regel innebar att när en utländsk man eller kvinna kommer till Sverige för att gifta sig med en svensk medborgare får han/hon numera vanligen tolv månaders uppehållstillstånd. Består förhållandet efter två år får kvinnan eller mannen permanent uppehållstillstånd. År 2000 ändrades regeln så att personer som utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning under förhållandet, och av det skälet lämnat detsamma, ändå skulle kunna beviljas fortsatt uppehållstillstånd. Det har dock visat sig att lagen inte har inneburit någon förändring i praktiken för de kvinnor som har misshandlats eller på något annat sätt blivit allvarligt kränkta. I ett svar på en skriftlig fråga från en kristdemokratisk ledamot skrev Maj-Inger Klingvall följande: ”De nya reglerna innebär att fortsatt uppehållstillstånd skall kunna beviljas trots att förhållandet upphört inom tvåårstiden för den uppskjutna invandringsprövningen, om sökanden eller sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar som innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller barnets frihet eller frid. Regeln är emellertid inte absolut och hänsyn skall bland annat tas till under vilka omständigheter övergreppet ägt rum, hur allvarligt det varit samt hur länge förhållandet varat.” Utlänningsnämnden har valt två fall som vägledande praxisfall. I båda fallen har kvinnorna blivit utsatta för grov misshandel respektive våldtäkt, men Utlänningsnämnden har trots detta inte ansett att övergreppen varit tillräckligt allvarliga. Kristdemokraterna menar att det är direkt stötande om den ändrade lagtexten tolkas på detta sätt. Uppenbart har nu rättspraxis fastställt att lagen accepterar ett icke ringa mått av våld mot kvinnor i en mycket utsatt situation. Detta är helt oacceptabelt. Det är etnisk diskriminering om regeringen accepterar att ett visst mått av våld får förekomma. Lagtexten i utlänningslagen kapitel 2, 4 e § tredje stycket punkt 2, med lydelsen ”förhållandet har upphört främst på grund av att i förhållandet utlänningen, eller utlänningens barn, har utsatts för våld eller för annan allvarligt kränkning av sin frihet eller frid, eller”, måste genast korrigeras genom att ordet ”främst” helt tas bort.

För att kunna utreda om det finns skäl att misstänka att mannen ifråga kan komma att förgripa sig på kvinnan i framtiden eller för att fastställa att han tidigare förgripit sig på sambo eller maka bör en kontroll göras genom registerutdrag. Utdrag från brottsregistret avseende följande brott i brottsbalken: Om brott mot liv och hälsa 3 kap., Om brott mot frihet och frid 4 kap., Om frid och sexualbrott 6 kap., skall hämtas in för samtliga referenspersoner när det gäller denna typ av anknytningsärenden. Även meddelande om besöksförbud skall hämtas in. Referenspersonen skall tillfrågas om ett skriftligt medgivande av registersökning. Om denne nekar till ett sådant förfarande skall ansökan om uppehållstillstånd avslås.

Utöver ovannämnda utdrag ur brottsregistret skall en kontroll utifrån folkbokföringsregistret samt Migrationsverkets register om tidigare anknytningsförfrågningar alltid utföras. Härigenom får man en bättre bild av om referenspersonen varit gift tidigare samt om någon tidigare ansökt om uppehållstillstånd p.g.a. anknytning till personen ifråga. På detta sätt kan ingen sätta i system att inleda ett förhållande med en utländsk kvinna och sedan överge henne inom tvåårsperioden.

I de fall det genom den grundliga utredningen framkommer att referenspersonen tidigare dömts för misshandel eller övergrepp mot tidigare sambo eller maka/make, skall uppehållstillstånd nekas sökanden. Hänsyn bör dock tas till den tidrymd som förflutit sedan dom fallit. Här anser vi att Sverige har ett ansvar att, mot bakgrund av dessa uppgifter, skydda sökanden. Även om detta innebär ett ingrepp i varje människas rätt att välja så anser vi att det i dessa specifika fall åvilar staten att se till sökandens intresse.

Om referenspersonen ej har dömts för misshandel eller övergrepp av tidigare sammanboende eller maka/make men ändå har dömts för brott mot 3, 4 och 6 kap. i brottsbalken eller meddelats besöksförbud bör sökanden alltid informeras om detta. Informationen delges muntligen vid det svenska konsulatet eller den svenska ambassaden med hjälp av en auktoriserad tolk av samma kön. Även referenspersonen skall få ta del av uppgifterna. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att sökandens väl hotas p.g.a. dessa domar. Efter det att informationen delgetts sökanden måste vi kunna förlita oss på att sökanden själv kan fatta ett för denne riktigt beslut. Härigenom respekterar vi varje människas rätt till att själv välja och ta ansvar.

8.4 Stöd till brottsoffer

Brottsoffer kan erbjudas livvaktsskydd. Det är en åtgärd som många gånger upplevs som integritetskränkande. Det vore rimligare att gärningsmannen får sin frihet beskuren. Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för kvinnor som hotas, förföljs eller trakasseras. De män som överträder besöksförbudet bör förses med elektronisk fotboja, eller på annat sätt få sin frihet inskränkt. Straffsatserna för män som överträder besöksförbudet bör skärpas.

Alltför många män som förgriper sig på kvinnor får aldrig någon dom för de brott de begår. Ett hinder idag är de bristfälliga rättsintygen. Skall någon kunna dömas krävs att det finns bevis. Rättsintygen är ett sätt att säkra bevis. Knappt en tredjedel av rättsintygen är användbara. Resten är av för dålig kvalitet. Då kravet på objektivitet styr åklagarens arbete framstår betydelsen av att kunna säkra bevis som avgörande. I början av läkarutbildningen ingår ett avsnitt om rättsintygen. Det finns skäl att repetera detta när studenten har nått en högre medicinsk utbildningsnivå och har en reell möjlighet att kunna göra en bedömning av misshandelsskador, som kan vara svårtolkade. Vid Rikskvinnocentrum, RKC, bedrivs forskning om sexualiserat våld. Där finns ett unikt material samlat om kvinnor som utsatts för våld. Ett flertal kvinnor kan följas under sjukhusvård och rättsprocess. Resurser bör ges för att undersöka rättsintygens betydelse för utfallen i domstol.

En kvinna som utsatts för misshandel eller våldtäkt upplever ofta en mycket svår psykisk press under en eventuell rättegång. Detta resulterar ofta i att hon inte orkar fullfölja denna utan i stället tar tillbaka sin anmälan. Kvinnor behöver därför stöd i sin utsatta situation. Kvinnan bör ges tillgång till juridiskt biträde under hela förundersökningen och rättegången. Kvinnan skall också erbjudas professionell psykolog- eller kuratorshjälp för att bearbeta sina ofta traumatiska upplevelser.

Samhället måste tydligt markera att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott. Mannen som misshandlat eller våldtagit kvinnan måste under strafftiden få behandling, psykoterapi/gruppterapi, så att misshandeln eller våldtäkten inte upprepas.

Det finns idag cirka 150 kvinnojourer i Sverige. 126 av dem är anslutna till ROKS, Riksorganisationen för Kvinnojourer, och resterande till Sveriges Kvinnojourers Riksförbund. Bägge dessa organisationer har del av statligt stöd. Kvinnojourerna är en fantastisk resurs för alla de kvinnor som tar sin tillflykt dit när hot och våld blir övermäktigt och då hemmet inte längre är en trygg plats. Kvinnojourerna fungerar olika och drivs i huvudsak genom ideellt arbete. Den ideella insatsen där syster möter medsyster är av stor betydelse, men de små ekonomiska resurserna gör att verksamheten på mindre orter kan vara svår att hålla igång. Ungefär hälften av landets kommuner ger bidrag till sin lokala kvinnojour, vilket möjliggör för den att ha anställd personal. Storleken på stödet varierar från kommun till kommun och många har på senare år dragit ner på sina bidrag eller tagit bort dem helt. Många av landets kvinnojourer har svårt att finansiera sin verksamhet.

Kristdemokraterna vill anslå ytterligare 10 miljoner kronor till start av fler lokala kvinnojourer, då många kommuner idag saknar en sådan. Stödet bör kunna sökas på lokal nivå och kanaliseras via de båda riksorganisationerna. Stödet blir ett engångsbidrag för initiala kostnader och marknadsföring av verksamheten på orter där närhet till kvinnojour idag saknas.

Kvinnor som utsatts för upprepat våld av make/sambo och söker skydd utanför hemmet skall ha rätt till polisskydd för att hämta sina och barnens personliga tillhörigheter i bostaden. Enligt nuvarande lag har mannen möjlighet att neka polisen tillträde till bostaden.

8.5 Trafficking

Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, idag allt oftare från Östeuropa till Västeuropas storstäder, måste betecknas som en sexualiserad slavhandel. Trafficking, som det kallas för, är en internationell handel för sexuellt utnyttjande i prostitution, bordellverksamhet och framställning av pornografi. Handeln anses omsätta 70 miljarder kronor årligen. En kartläggning genomförd av Kvinnoforum visar att antalet prostituerade kvinnor från Baltikum och Östeuropa har ökat markant i Norden. Rikskriminalen uppskattar att trafficking i Sverige under de senaste åren omfattat 400–600 kvinnor per år. Straffsatserna för den som döms är relativt lindriga jämfört med knarkhandeln. Riksrevisionsverket har i en rapport granskat problemen med trafficking i Sverige. Verket påpekar att de reguljära färjeterminaler som har trafik från Polen, Estland och Litauen är observanta på denna typ av handel och ensamma unga kvinnor utfrågas om de har pengar och vem de skall besöka. Någon dokumentation görs dock inte och informationen går således inte vidare till andra gränskontroller. Kvinnorna kan sedan smugglas vidare via andra gränsövergångar. Vid till exempel Arlanda, Sturup och Landvetter är kontrollen av handel med kvinnor inte en prioriterad uppgift. Ännu ett problem är att det saknas en brottsrubricering för handel med kvinnor. RRV menar även att gränspolisen bör försöka få kvinnorna att frivilligt stanna i landet för att kunna vittna mot människosmugglarna. Regeringen bör genast återkomma med ett lagförslag om trafficking som tar hänsyn till ovannämnda problem. Sverige bör även ta initiativ till att EU agerar kraftfullt för att kunna ingripa mot brottsligorna.

Den smutsiga hanteringen med barnpornografi måste motverkas även genom innehavskriminalisering. Kristdemokraterna har länge kämpat för detta. Vi välkomnar att regeringen gått oss till mötes med skärpt lagstiftning på detta område. Barn som utsätts för sexuella övergrepp, av det slag som produktion av barnpornografi innebär, skadas allvarligt i sin utveckling av den egna könsidentiteten och synen på det motsatta könet.

Stockholm den 21 september 2001

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Stefan Attefall (kd)

Harald Bergström (kd)

Sven Brus (kd)

Göran Hägglund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Per Landgren (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Désirée Pethrus Engström (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Inger Strömbom (kd)