Kamp mot brotten

Motion 1998/99:Ju911 av Siw Persson m.fl. (fp)

av Siw Persson m.fl. (fp)
Motionen delad mellan flera utskott
Förhindra brott och stötta brottsoffer!
Sammanfattning
- Brottsligheten ökar. Nästan två miljoner svenskar utsätts själva eller
inom familjen för brott. Det är en demokratisk förpliktelse att
uppmärksamma brottsligheten.
- Vi låter oss inspireras av den framgångsrika brottsbekämpningen i New
York: Också små brott skall beivras! Vålds- och misshandelsbrott skall
aldrig få avskrivas.
- Vi skall bekämpa brottsligheten - liksom brottslighetens sociala orsaker.
- Sverige har EU:s lägsta polistäthet. Vi måste få fler poliser på gatan.
- Polisen skall göra det de är bra på. Inte utbilda vakter, sköta hittegods
och passärenden. Många av dagens polisuppgifter skall göras av andra.
- Polisen är en av de värst byråkratiserade myndigheterna. Vi vill rensa i
byråkratin och sätta tydliga mål. Ett av dessa är att misshandelsbrotten
skall minska med 50 procent på tre år. Eskilstuna-experimentet har visat
att det går.
- Antalet "civilanställda" inom polisen måste öka. Revirtänkandet skall
bort och polisen anställa experter utan polisbakgrund.
- Med mindre byråkrati, ökad effektivitet och klok användning av anslaget
till polisen bör ca 2 500 poliser till kunna komma ut på gatorna före
mandatperiodens slut. Det kommer att förebygga brott och skapa
trygghet.
- Brottsoffrens ställning måste stärkas.
Kamp mot brotten är en
demokratisk förpliktelse
Trots världens högsta skatter lyckas vi i Sverige idag inte
skapa trygghet mot brott och övergrepp.
Enligt SCB:s stora undersökning förra året satte människor kriminalitet
och brottslighet som nummer två bland samhällsproblemen - efter arbets-
lösheten. Stora grupper ansåg att kriminaliteten var det största problemet i
Sverige.
Brottsoffren är många. Nästan två miljoner svenskar utsätts själva eller
inom familjen för brott eller skadegörelse. De som drabbas av brott är ofta
skyddslösa och utlämnade individer. Känslan att polisen och andra
myndigheter gör mycket lite för att klara upp småstölder och inbrott har lett
till både vrede och vanmakt. Den integritetskränkning människor som utsätts
för ett vanligt lägenhetsinbrott känner kan sätta spår för livet.
Människor som känner otrygghet blir svagare. Det civila samhället
fungerar sämre om människor känner oro när de går ut på kvällarna, om de
möter klotter, nedskräpning och en hård omgivning. Därför finns det ingen
motsättning mellan frihet och ordning. Tvärtom innebär en bättre ordning på
gator och torg, minskad skadegörelse och större trygghet också att vanliga
medborgare står starkare och lättare kan engagera sig i samhällsarbetet.
Medborgarna måste återta kontrollen över det offentliga rummet. Klotter,
nedskräpning, nedsättande tillmälen och aggressivitet mot främlingar kan
inte accepteras. Flyktingar skall inte behöva känna oro eller behöva söka sig
till speciella miljöer för att inte bli trakasserade. Skolor skall vara lugna
platser där inga - vare sig elever, lärare eller annan personal - skall behöva
känna sig hotade.
De som drabbas värst av brottslighet och ett hårdare klimat är de som har
minst pengar och på annat sätt har minst resurser. De som har råd behöver
inte åka buss och tunnelbana, utan kan ta bilen till jobbet och parkera i
parkeringsgarage. De som har råd kan se till att barnen alltid tar taxi hem på
kvällen. De kan välja en bättre skola för barnen. De som har råd kan flytta till
lugna områden och installera larm. Men tryggheten borde vara till för alla i
en demokrati.
Mot den bakgrunden är det en demokratisk förpliktelse att ta upp kampen
mot och i grunden bekämpa brotten och brottens orsaker.
Lika hård mot
brottsligheten som mot
brottslighetens orsaker
Folkpartiets hållning är tydlig: Vi måste först och främst
förhindra att brott begås.
Brottslighet har många orsaker. Det går inte att säga att orsaken till att
någon blir kriminell ligger enbart hos "samhället". Det är lätt att falla
tillbaka
in i en förklaringsgrund som handlar om arbetslösheten. Med arbetslöshet
ökar alkoholism och drogberoende och då stiger också kriminaliteten. Men
det förklarar inte varför en så försvinnande liten del av de arbetslösa är kri-
minella. Endast få av dem som växer upp under svåra förhållanden blir
kriminella.
Samtidigt har de flesta som t ex sitter i fängelse en svår uppväxt. Det är
därför en central uppgift för skola och sociala myndigheter att tidigt
identifiera och stötta ungdomar i problematiska situationer.
Brottslighetens orsaker kan sökas i otrygga uppväxtförhållanden, oklar
normbildning från vuxensamhället, dåliga skolor och för dåliga resurser till
barn med problem. Under många år har osynliga handikapp - dyslexi, damp,
olika former av neurologiska skador - i alltför liten grad uppmärksammats
eller till och med nonchalerats. Varje barn med denna typ av problem har rätt
till diagnos och individuellt åtgärdsprogram. Att närmare 3 000 speciallärare
försvunnit från skolan de senaste åren samtidigt som antalet elever i
grundskolan ökat, är både en nedvärdering av kompetens och ett sätt att
bädda för framtida samhällsproblem.
Många barn som riskerar att senare i livet få problem kan upptäckas redan
på mödra- och barnavårdscentralen. Det är därför viktigt att vidta tidiga
förebyggande insatser för att minska risken att barn kommer snett i livet. Mer
måste göras för att hjälpa barn och ungdomar som far illa. Unga människor
på väg in i missbruk måste uppmärksammas tidigt. Och det behövs en bättre
samordning av skolans, fritidsförvaltningarnas socialtjänstens och polisens
insatser.
Mobbning och annat våld hör inte hemma i skolan. Därför måste alla
skolor vid varje tillfälle rapportera och polisanmäla våld i skolan. Det är
viktigt att det finns rutiner och metodik för hur mobbning och våld skall
hanteras. Varje skola måste ha en aktionsplan mot mobbing. Ytterst handlar
det om rättssäkerheten för elever, lärare, övrig skolpersonal och föräldrar.
Minskningen av speciallärare i skolan innebär att barn i riskzonen inte får
stöd. Speciallärarnas kompetens utnyttjas idag inte till vad de är bäst på. Det
innebär stora faror för framtiden. Vi vet numera att barn med dyslexi, damp
och andra funktionsstörningar i högre grad än andra senare i livet råkar illa
ut. De är t ex överrepresenterade i fängelser. Det skulle inte vara nödvändigt
om dessa barn fått tidig diagnos och adekvat stöd.
Det finns ingen anledning att minska kampen mot brottslighetens orsaker.
Vi skall visa nolltolerans mot dåliga skolor och social utslagning. Men det
finns heller ingen anledning att visa tolerans mot skadegörelse, förstörelse,
ordningsstörningar och kriminalitet. Vi skall vara lika hårda mot brottslig-
heten som mot brottslighetens orsaker.
Brottsligheten ökar
Det är vanskligt att alltför lättvindigt använda sig av statistik
över anmälda brott som mått på reella förändringar i
brottsligheten. Vi vet att anmälningsbenägenheten förändras
över tiden för olika brott, exempelvis anmäls sedan något år
allt klotter inom kollektivtrafiken i Stockholm. Polisens
förändrade insatser påverkar också antalet anmälda brott.
Gör man t ex fler nykterhetskontroller vid vägarna ökar
antalet anmälda brott, utan att det faktiska antalet brott har
ökat. Trots dessa påpekanden finns det knappast någon
säkrare metod för att mäta brottsutvecklingen över tiden i
Sverige.
Under 1997 polisanmäldes nästan 1,2 miljoner brott i Sverige, vilket är en
ökning med drygt 2 procent jämfört med föregående år, enligt brottsföre-
byggande rådet (BRÅ). BRÅ konstaterar att antalet anmälda brott minskade
under 1990-talets början men de senaste tre åren har de åter ökat. Nivån är
dock fortfarande något lägre än år 1990 som var ett rekordår.
Vålds- och sexualbrotten ökar
Våldsbrotten har ökat kraftigt sedan 1965. Ökningen har
avtagit under de senaste åren och under år 1996 minskade de
anmälda våldsbrotten. Under det sista kvartalet år 1997
ökade de dock kraftigt, 14 procent jämfört med motsvarande
kvartal 1996. Detta medförde att resultatet för hela år 1997
blev en ökning med 3 procent.
De anmälda sexualbrotten har visat en uppåtgående trend sedan mitten av
1970-talet fram till år 1993, då antalet anmälda brott var drygt 8 000. Under
de senaste åren har de anmälda sexualbrotten legat på en relativt konstant
nivå, som är lägre än nivån år 1993. Under år 1997 anmäldes knappt 7 700
brott vilket innebär en ökning med 4 procent jämfört med år 1996.
Stöldbrotten ökar
De anmälda stöldbrotten har haft samma utveckling som det
totala antalet anmälda brott - en ökning sedan år 1950 följt
av en minskning de första åren på 1990-talet. Därefter har de
ökat kontinuerligt. Antalet anmälda stöldbrott låg runt 738
000 år 1997, vilket innebär en ökning med 6 procent jämfört
med 1996.
De stöldbrott som ökat mest är bilbrotten. Fullbordade bilbrott ökade med
14 procent och stöld ur och från motordrivet fordon ökade med 13 procent.
Antalet anmälda fullbordade biltillgrepp var 49 000 och antalet stölder ur och
från motordrivet fordon var 151 000. Även skadegörelse på motorfordon
ökade (9 procent) år 1997 till cirka 35 000 brott.
De anmälda bostadsinbrotten, som visat en minskande trend sedan mitten
av 1980-talet, ökade med 9 procent år 1997 jämfört med föregående år. Till
skillnad från bostadsinbrotten minskade inbrotten i källare och vind, med
cirka 6 procent, under året.
De anmälda rånbrotten ökade år 1997, vilket till övervägande del beror på
att personrånen, som utgör en stor del av rånbrotten, ökade med 18 procent.
Däremot minskade rånen mot post och bank, med 24 respektive 35 procent.
Rån mot butik, som ökat kraftigt under de närmast föregående åren,
minskade med 2 procent vilket motsvarar 14 brott.
Andelen uppklarade brott fortsätter
minska
Samtidigt som allt fler brott polisanmäls klaras en allt lägre
andel av dessa brott upp. Mellan 1990 och 1994 klarades
runt 30 procent av alla anmälda brott upp varje år, enligt
BRÅ. År 1995 blev det en mycket kraftig minskning av
brottsuppklaringen. Endast vart fjärde brott klarades då upp
och enligt de preliminära siffrorna för 1996 fortsätter denna
nedgång. Endast 21 procent klarades upp. Risken för att åka
fast i Sverige är nu en på fem, även om det givetvis skiljer
sig mellan olika brottstyper.
Enligt BRÅ:s statistik minskade uppklaringsprocenten mest för "mindre
allvarliga" och för svårbevisade brott. Att t ex stjäla en cykel i Sverige
(drygt
115 000 stals 1996) är nästan helt riskfritt. Endast en procent av alla
cykelstölder klarades upp 1996, en minskning med 40 procent jämfört med
1995.
Uppklaringsprocenten för vålds- och
sexualbrotten minskar
Av alla polisanmälda misshandelsbrott klarades ca 40
procent av dem upp 1996. Svårast är det att lösa
kvinnomisshandel där gärningsmannen ej är bekant med
kvinnan och där misshandeln betecknas som grov. Här kan
endast var fjärde misshandel lösas. Uppklaringsprocenten för
all kvinnomisshandel var 41 procent 1996, vilket var en
minskning med 10 procent jämfört med 1995 och med 27
procent jämfört med perioden 1990-1994.
Av alla sexualbrott som blev polisanmälda blev endast 33 procent, eller
om man så vill vart tredje, uppklarat under 1996.
Uppklaringsprocenten för stöld- och
vandaliseringsbrott
Mindre än var tionde bilstöld klarades upp 1996. Av alla
inbrott klarades endast fem procent upp 1996, sju procent av
alla bostadsinbrott och tre procent av inbrotten i
källare/vindar.
Väskryckning, stöld ur bil, stölder i skolor och andra offentliga miljöer är
exempel på fler brottsrubriceringar där mindre än tio procent av alla
polisanmälda brott klaras upp.
Brottsuppklaringen även för
lättutredda brott minskar
Uppklaringsprocenten för lättutredda brott, dvs där det oftast
finns en misstänkt gärningsman redan då brotten anmäls,
minskar också. Olovlig körning är ett exempel. Butiksstölder
en annan. För butiksstölder minskade uppklaringsprocenten
från 74 procent perioden 1990-1994 till 57 procent 1996, en
minskning med 23 procent. Enligt BRÅ kan förklaringen
vara att butiksstölderna, samtidigt som de är lättutredda,
betraktas som mindre allvarliga och således hör till den
kategori som ej prioriteras.
Stor otrygghet
Enligt en trygghetsundersökning som gjorts av
Polishögskolan i Stockholm leder hög brottslighet,
framförallt i det egna bostadsområdet, till otrygghet och
isolering för många. Undersökningen är gjord i Stockholms
län, som har den största andelen brott i Sverige.
I undersökningen konstateras bland annat att män utsätts för brott oftare än
kvinnor, men kvinnor väljer oftare att avstå från olika slags verksamheter.
Av de som är aktiva i föreningar, nöjesliv och i olika fritidssysselsättningar
har nästan en fjärdedel undvikit deltagande i aktivitet p g a otrygghet
(19 procent av männen och 29 procent av kvinnorna.)
Hälften av kvinnor i bostadsområden med hög problemnivå och som
utsatts för brott har avstått från olika aktiviteter, som nämnts ovan, p g a
rädsla för att bli utsatt för nya brott. Motsvarande siffra för brottsutsatta
kvinnor boende i områden med låg problemnivå ligger på 29 procent.
För kvinnor som bor i utsatta områden, men ej själva utsatts för brott,
avstår ändå drygt 38 procent från olika aktiviteter utanför det egna hemmet. I
områden med låg brottsfrekvens etc avstår en fjärdedel av de ej utsatta
kvinnorna från aktiviteter på grund av otrygghet. Vittnesmålen om att
kvinnor inte vågar t ex jogga i spår efter mörkrets inbrott är vanliga. Detta är
inte acceptabelt. En åtgärd är att skapa fler ordentligt upplysta elljusspår. En
annan är att elljusspår utrustas med överfallslarm. En tredje är att
yrkesgrupper där fysisk träning ingår i arbetet - t ex poliser, brandmän och
militärer - beordras att utföra denna genom att jogga under tider då kvinnor
känner sig utsatta.
Problemnivån i ett område hänger samman med flera faktorer, inte enbart
antalet polisanmälda brott. Bland annat nedskräpning, vandalisering,
störande grannar, stökiga ungdomsgäng och påverkade personer i området
ingår också.
Ny inriktning för polisen
Sverige: Hög brottslighet, få poliser
En missuppfattning som ofta förekommer är att Sverige
skulle vara ett land med relativt låg brottslighet och att vi
därför inte skulle behöva så många poliser som andra länder.
Enligt "The Economist" (1 november 1997) har Sverige ett betydligt högre
antal anmälda brott per tusen invånare än Storbritannien, Polen,
Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien.
Det går också fler invånare per polisman i Sverige än i något av de övriga
länderna, se tabellen nedan. Vad gäller brottsstatistik måste alltid
reservationen göras att det är svårt att göra länderjämförelser. Denna statistik
grundar sig på de uppgifter länderna själva lämnat.
Tabell 1: (Land Antal anmälda brott per 1000 invånare Antal
invånare  per polisman )
Ställer man antalet poliser i relation till antalet polisanmälda
brott (per 1000 invånare) följer så gott som alla länderna
samma inbördes "rangordning". De länder med flest poliser
har också en lägre brottslighet. En del kan eventuellt
förklaras med att svenskarna skulle kunna vara mer benägna
än andra att polisanmäla brott.
Närvaron, synligheten, av uniformerad polis spelar en stor roll för känslan
av trygghet. Polisen bör också snabbt kunna komma till platsen när den
tillkallas.
New York-modellen - en inspiration
De senaste åren har visat upp ett exempel som bevisat vad
många kanske intiutivt anat: Ordning i smått leder till
trygghet i stort. I New York har den nya formen av
polisarbete lett till en drastisk minskning av brottsligheten.
Den har också lett till att brottslighetens källflöden skurits av
- allt färre unga rekryteras in i en kriminell karriär.
Enklast uttryckt innebär New York-modellen att polisen ingriper mot alla
brott och alla ordningsstörningar. Därmed har man skapat en ny tillit hos och
högre livskvalitet för medborgarna. Det är lättare att själv ingripa, lättare
att
själv säga till skränande ungdomar eller köra ut störande människor ur en
butik om man vet att samhällets stöd finns i bakgrunden. Vi låter oss
inspireras av erfarenheterna från den framgångsrika brottsbekämpningen i
New York. Det som brukar kallas New York-modellen kan inte direkt
importeras till Sverige. Men idéerna och filosofin bakom New York-
modellen innehåller mycket som kan leda till en förändring av svenskt
polisarbete.
New York-modellens skapare är kriminologerna James Wilson och George
Kelling som i en tidskriftsartikel och senare i en bok lanserade tanken att om
ett fönster krossas och inte repareras blir det en signal om att ingen bryr sig
om området. Snart krossas nästa fönster, invånarna vågar inte ingripa,
området blir oattraktivt och brottsligheten växer. Människor tittar bort och
vågar inte ingripa.
Erfarenheterna från New York visar att flexibilitet och samlad kompetens
ger effekt, liksom ökad användning av datorer och mobiltelefoner. Det nya är
främst ledningsformer som ställer krav på resultat, större närvaro av
uniformerad polis samt den på ny kriminologisk forskning grundade metoden
att också små förseelser bekämpas. Kraven på chefer och ledare inom polisen
måste öka.
Det är dock en illusion att tro att brottsligheten kan minska utan större
polisinsatser. Sverige har idag den lägsta polistätheten i EU. Det finns ett
självklart samband mellan detta faktum och andelen ouppklarade brott.
Det behövs fler synliga poliser. Poliser i uniform skall vara ett naturligt
och positivt inslag i gatubilden. Poliser skall snabbt kunna komma till platsen
när något inträffar. Folkpartiet föreslår resurser för att utöka polis-
organisationen men också en rad åtgärder för att effektivisera polisens arbete,
koncentrera det på väsentligheter och öka andelen synliga poliser i
polisorganisationen.
Eskilstunamodellen
År 1996 genomfördes i Eskilstuna ett försök som påminner
om New York-modellen. Det innebär dels att polisarbetet
koncentreras till platser där brott är vanliga, dels att
toleransen mot brott och ordningsstörningar minskar.
Eskilstunamodellen har utvärderats i en rapport från
polishögskolan (Wikström/Dolmén/Fermefors: Att
förebygga oordning och öka tryggheten i stadskärnan. 1997).
Resultaten av försöket i Eskilstuna är goda, även om ett halvårs projekt
inte lånar sig till alltför definitiva ställningstaganden. Forskarna konstaterar
dock att våldsbrotten på gator och torg minskade under projektet.
Skadegörelsen i centrum minskade. Under 1996 minskade misshandelsfallen
under fredags- och lördagskvällar med 47 procent. Samma år ökade antalet
misshandelsbrott i landet sin helhet.
Eskilstunapolisens arbete innebar bl a att öl och sprit förverkades när det
förtärdes på offentlig plats, att kraftigt berusade togs om hand, att ungdomar
under 15 år kördes hem till föräldrar om miljön bedömdes som olämplig, att
fler visiterades, att knivbeslagen ökade, att slagsmål och enkla gruff
omedelbart avbröts. Polisen fanns alltid på plats när krogarna stängde.
Allmänheten rapporterade att de sett färre bråk och brott. Oron för brott
bland allmänheten minskade. De ökade polisinsatserna och det större antalet
ingripanden försämrade inte polisens relation till allmänheten, utan fick
motsatt effekt.
En intressant iakttagelse är att projektets start fick skjutas upp p g a att
polis och socialtjänst hade svårt att samarbeta. Forskarna talar om "förvirring
över varandras roller" och "splittring". Samarbetet mellan socialtjänst och
polis behöver förbättras på många håll i Sverige.
I Stockholm genomfördes i april och maj i år ett försök med
Eskilstunamodellen som förebild. Försöket har ännu inte utvärderats, men
såväl polis som media rapporterar om positiva effekter. T ex minskade våldet
kring Stureplan. I oktober genomförs ytterligare ett 6-veckorsprojekt -
främst inriktat mot kollektivtrafiken och våldet i centrum.
Problemet med denna typ av förhandsannonserade och tidsbegränsade
insatser är att de riskerar att endast ge en tillfällig lättnad. Folkpartiet
förespråkar en radikal omläggning av polisarbetet med Eskilstunamodellen
som förebild.
Eskilstunamodellen skall genomföras i hela Sverige!
Ökad närvaro - närpoliser
Polisen måste över hela landet organiseras så att den ökar sin
närvaro, att den koncentrerar sina insatser på de mest
drabbade områdena och samordnar sin verksamhet både
internt och med såväl socialtjänsten som kommunernas
fritidsverksamhet. Närpolisområden och socialtjänstens
distriktsuppdelning bör alltid sammanfalla för att underlätta
samarbetet.
Närpolisverksamheten innebär att polisen får chansen till lokal anpassning.
Verksamheten bör mindre präglas av centrala kampanjer än av lokal
prioritering. Närpolisen skall vara så organiserad och ha sådana resurser att
poliserna verkligen visar sig ute, bygger upp relationer och skaffar sig
kunskap om människorna inom området. Närpolisen måste få reella
möjligheter att påverka sin egen budget.
Närpolisreformen på många orter är positiv. Men den är bara en början.
Det krävs att närpoliserna blir tillräckligt många och får tillräckligt hög
status
inom polisorganisationen. Det kräver såväl högre löner som bättre
karriärmöjligheter för närpoliser.
Närpolisen måste ha tid och utbildning för att omedelbart kunna sätta
igång utredning av rapporterade brott. Om närpolisen kallas till ett
lägenhetsinbrott är det viktigt att detta inte leder till rapport och en senare
nedlagd utredning, utan att den som är först på platsen också omedelbart kan
starta utredningen. Sannolikheten för att brottet löses ökar på det sättet.
Satsning på närpolisen är en god investering. Att ingripa och förebygga
vardagsbrottslighet är sannolikt det bästa sättet att minska den framtida
rekryteringen av grova heltidsbrottslingar.
Mindre byråkrati, tydliga mål
Successivt har antalet synliga poliser minskat. Av de ca
23.000 anställda i polisväsendet är 16.700 polisutbildade.
Ingen kan säkert uppge hur många av dessa som arbetar som
uniformerad polis i yttre tjänst, men antalet uppskattas till
knappt 10.000. De senaste årens förändringar har också
inneburit att biträdespersonalen minskat och att utbildade
poliser därför kan ägna mindre tid åt egentligt polisarbete.
De enskilda polisernas kunskap och engagemang har missbrukats genom
en trögrörlig och byråkratisk organisation. Flera utredningar - bl a från
Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket - har också konstaterat att
polisorganisationen är ineffektiv och dyr. Mycket av det som kritiserats
åtgärdas nu, men hela organisationen måste ses över.
Under många år fick polisen starkt ökade personresurser, men dålig
organisation och låg effektivitet gjorde att allmänheten fick dåligt utbyte av
miljarderna.
Av RRV:s granskning framgick t ex att turlistorna "i alltför stor omfattning
var utformade efter personalens krav på bekostnad av verksamhetsintresset".
Normalarbetstiden för poliser är 40 timmar. I t ex Göteborgs och Bohuslän
fann RRV att 75 procent av personalen hade 34 timmars arbetsvecka. I
Varberg hade de fackliga organisationerna fått igenom tjänstgöringslistor
som gav 219 fridagar per år. Rikspolisstyrelsen ger i sitt svar till RRV
kritiken i huvudsak rätt. Rikspolisstyrelsens egna undersökningar är sådana
att de "i allt väsentligt verifierar de iakttagelser om hinder som RRV har
gjort".
Det nya arbetstidsavtal som träffats inom polisen är ett steg på vägen.
Likaså en rad andra åtgärder Rikspolisstyrelsen genomför. Dock finns
mycket mer att göra, främst vad gäller datorisering och polisens över-
gripande organisation.
Datorsystemen inom polisen medger fortfarande för dålig kommunikation
och informationssökning. Det leder till tidskrävande dubbelarbete. Inom
vissa brottstyper, bl.a. mc-brottslighet och ekonomisk brottslighet, är
förövarna långt bättre kunniga och utrustade på IT-området än polisen.
Förstatligandet av polisen 1965 framstår i efterhand som ett misslyckande.
Det skulle dock vara negativt för polisverksamheten med ytterligare en
genomgripande omorganisation. Dock bör organisationen förenklas, i ett
första steg genom att länsstyrelsenivån slopas samt att Rikspolisstyrelsens
samordnande roll stärks.
Ledarskapet och ledningsfunktionen inom polisen måste bli tydligare,
modernare och öppnare. De lokala polisstyrelserna måste ges ansvaret för
rättstryggheten inom sitt område och sätta upp enkla och tydliga mål. Bland
målen för polisen bör vara
- Alla våldsbrott måste utredas. Sådana brott får inte avskrivas förrän
preskriptionstiden inrätt.
- Misshandelsbrotten skall på tre år minska med 50 procent.
Erfarenheterna från Eskilstuna tyder på att det är möjligt att åstadkomma.
- Antalet ouppklarade lägenhetsinbrott skall på tre år minska från
93 procent (!) till 70 procent.
Låt polisen göra rätt saker!
Polisen gör ofta fel saker. Polisarbetet borde ses över och
varje uppgift systematiskt prövas: skall detta göras av
polisen eller av någon annan? Polisen skall utföra de
arbetsuppgifter den är bäst på. I och med att andelen
civilanställda minskat under senare år har polisutbildad
personal fått ta över åtskilliga arbetsuppgifter som kan
utföras av civilanställda. Det väsentliga är att hela
polisorganisationen kan koncentrera sig på de polisiära
huvuduppgifterna. En radikal utrensning av icke-polisiära
arbetsuppgifter måste ske.
Det finns flera arbetsuppgifter som bör överföras till andra myndigheter,
t ex:
- Tillståndsärenden
Polisen handhar idag olika tillståndsärenden, bl a vapenlicenser. Dessa
bör kunna handhas av andra myndigheter, främst länsstyrelsen.
- Parkeringsfrågor
Parkeringsfrågorna bör bli en helt kommunal uppgift.
- Kontroll av dörrvakter
Även kontroll av dörrvakter bör kunna skötas av andra, i första hand
kommunerna, som ju har hand om utskänkningstillstånd.
- Utbildning av ordningsvakter
Utbildning av ordningsvakter sköts idag såväl av polisen som av privata
säkerhetsföretag. Det borde helt kunna skötas i privat regi.
- Hittegodsförvaring- och hantering
Skälet till att polisen har hand om hittegods är att hanteringen har visst
samband med att spåra stöldgods. Ansvaret för hittegodset bör dock tas
över av kommunerna, som i sin tur kan samarbeta med bussbolag eller
privata företag.
- Passfrågor
Passhanteringen bör överföras på länsstyrelsen och samordnas med
framställning och utfärdande av körkort.
Beträffande passfrågorna innebär Schengenavtalet att poliser
måste ta över gränskontrollen från civilanställda. Det innebär
en olycklig och felaktig omprioritering av resurser. Sverige
bör diskutera definitionerna med Schengenmyndigheterna
och, om det inte är möjligt att ha civilanställda i
passkontrollen, verka för en ändring av reglerna.
I samband med t ex fotbollsmatcher krävs ofta betydande polisinsatser. I
den mån inte arrangörerna kan garantera ordningen i lokalerna eller på
arenorna med hjälp av egen personal eller personal från säkerhetsföretag bör
de åläggas betala del av de kostnader som åsamkas polisen.
Statsbesök innebär ofta stora kommenderingar och mycket övertid för
polisen. Det drabbar polisverksamheten genom ryckighet och svårighet att
planera arbetstidsuttaget. Det frivilliga hemvärnet samt militärpolis borde
kunna ta över huvuddelen av de uppgifter som idag utförs av polisen.
Fungerande medborgarkontor skulle avlasta polisen i åtskilliga frågor.
Många förfrågningar som kommer till polisen berör andra myndigheter eller
kommunala förvaltningar. Dessutom kan det finnas praktiska och
ekonomiska fördelar med samordning mellan polis och medborgarkontor.
Antalet "civilanställda" bör öka så att poliser kan ägna sig åt polisarbete.
Idag sköts alldeles för mycket kontorsarbete av poliser. Det minskar polisens
synlighet och är ineffektivt.
Idag är det vanligt att poliser skaffar sig specialkompetens genom att
vidareutbildas, t ex för att kunna utreda ekonomiska brott. (Den nya
ekobrottsmyndigheten har i hög grad rekryterat poliser.) Det är bra och det är
viktigt att det finns utvecklings- och karriärmöjligheter inom polisen.
Samtidigt borde revirtänkande brytas och polisen i långt högre grad skaffa
kompetens utifrån.
Polisorganisationen behöver förnyas, både genom att fler tas in till
Polishögskolan och genom att "civila" rekryteras. Ingen skulle komma på
idén att Ericsson Telecom - som har ungefär lika många anställda i Sverige
som polisväsendet - enbart skulle anställa personer som genomgått en intern
företagsskola och att man räknade med att dessa personer stannade resten av
livet på företaget. Polisen måste söka sig bra krafter där man kan få tag i dem
- oavsett polisiär bakgrund. Det skulle också underlätta för att få kompetenta
poliser på gatan.
Kriminella mc-gäng
Ett område som måste prioriteras ytterligare är kampen mot
kriminella mc-gäng. Denna kamp kan aldrig bli
framgångsrik om inte alla myndigheter inser att det inte
enbart är polisens sak utan alla myndigheters angelägenhet.
Alla myndigheter måste göra sina insatser. Kommunerna
måste se till att plan- och bygglagen följs - flera av de
anläggningar som mc-klubbar hyr eller äger har kommit till i
strid med gällande regler. Skattemyndigheterna måste
behandla gängmedlemmar med samma nit som andra
samhällsmedborgare. Men även om andra myndigheter
agerar mot de kriminella mc-gängen krävs ändå ytterligare
resurser till polisen utöver regeringens förslag.
2 500 fler poliser på gatorna
Folkpartiets brittiska systerparti Liberal Democrats har fört
en kampanj under temat "Bobbies on the beat". Det behövs
en motsvarande förnyelse i Sverige: Fler poliser på gatorna!
Närvarande, synlig, polis skapar trygghet och förebygger brott. Det är
viktigt att polisen i tätorterna fotpatrullerar eller cyklar. Med bra
telekommunikation bör poliser i långt högre grad än idag kunna vara ute en
och en.
Polisarbetet och arbetstidens förläggning har i alltför hög grad styrts av
personalens önskemål. Det borde vara självklart att poliser finns i tjänst när
behovet är störst.
Ibland är andra än polisen först på platsen. Ofta kommer brandkåren först
till en bilolycka. Brandkårspersonalen bör ha resurser och till uppgift att t ex
fotografera bromsspår och göra enklare iakttagelser. Det skulle avlasta
polisen och innebära bättre möjligheter till prioritering.
Samarbetet mellan polis och Räddningsverket kan, speciellt i glesbygd,
innebära att polisens resurser ökar till rimlig kostnad. Den statliga Trygghets-
utredningens förslag om att främst brandkåren skall kunna sköta vissa
polisuppgifter bör genomföras.
För att få långt fler poliser på gatan krävs i första hand omorganisation och
prioritering inom polisen, men det behövs också mer resurser, både genom
en ökad intagning till Polishögskolan, genom anställning av fler civila för
både kontors- och utredningsarbete och genom investeringar i främst IT-
relaterade system.
Vi räknar med att genom de förslag om resursförstärkningar vi för fram
kunna öka antalet poliser i yttre tjänst med ca 1.900. Vi tror vidare att de
åtgärder som skisserats tidigare i detta program - att rationalisera
organisationen och lyfta av polisen vissa arbetsuppgifter - skulle frigöra
ytterligare 400 poliser. Ökad datorisering och nytt arbetstidsavtal kommer att
motsvara ca 200 tjänster. Sammantaget skulle ca 2.500 poliser i slutet av
mandatperioden kunna komma ut i yttre tjänst - ut på gatorna.
Satsa på brottsförebyggande
arbete!
Frivillig samverkan och personligt
ansvar
Den förändring som New York har genomgått de senaste tio
åren beror inte enbart på den modell för brottsbekämpning
som staden har fått ge namn åt. Att polisen där har satsat på
kamp mot quality-of-life-crimes (ung. livskvalitetsbrott) har
naturligtvis gjort det tryggare att flanera såväl på gator och
torg som i parker. Men att utomhusmiljön - nedskräpning,
klotter osv - har förändrats så radikalt kan inte enbart, eller
ens huvudsakligen, tillskrivas polisens arbetssätt. I stället har
det varit resultat av privata initiativ.
Svensk Handel har nyligen i en rapport beskrivit hur handelns
samarbetsorgan stått bakom många av de initiativ som i New York har lett
till att parkerna blomstrar och att gatubelysningen fungerar ("Brottsplats
New York - Statlig nolltolerans och hundraprocentigt handelsengagemang").
En vanlig konstruktion är att affärsinnehavarna i ett område har gått
samman och startat ett s.k. Business Improvement District (BID). Det största
täcker en yta på 700 kvadratkilometer! Bakgrunden till att handeln
engagerade sig på detta sätt är att staden New York ekonomiskt inte klarade
av situationen. När omgivningen blev för nedgången var det bästa
alternativet inte ständiga polisingripanden. Det ligger i näringslivets intresse
att kunderna upplever omgivningen som trygg och angenäm.
Situationen i New York på 1980-talet kan inte på långa vägar jämföras
med ens det mest utsatta eller nedgångna området i Sverige. Men av det kan
man inte dra slutsatsen att insatser är meningslösa eller onödiga. Stora
mängder energi och skaparkraft frigörs när individer i frivillig samverkan tar
personligt ansvar för sin omgivning.
På samma sätt som handelns aktörer i New York uppmuntrades att ta
medborgaransvar menar Folkpartiet att stat och kommun i Sverige bör
uppmuntra grannsamverkan, Farsor och morsor på stan och liknande
medborgarengagemang. Regeringen bör ta sådana inititativ.
Unga brottslingar
Föräldrar är de bästa brottsförebyggarna. Föräldrarnas
personliga ansvar för att ge barnen en bra uppväxt kan aldrig
ersättas med offentlig service. På ett tidigt stadium bör barn
och ungdomar lära sig de grundläggande värderingar och
normer som gäller i vårt samhälle. Föräldrarna har ett stort
ansvar att förmedla dessa kunskaper till sina barn, men även
skolan måste lära ut konsekvenserna av våld och annan
kriminalitet.
Utredningstiderna för ungdomsbrott måste vara mycket korta, och
föräldrarna alltid kontaktas. Fängelse bör undvikas för ungdomar under 18 år
utan i stället bör de dömas till samhällstjänst eller vård. Flickor som begår
brott måste uppmärksammas mera. Ett sätt är att satsa på speciella
tjejgrupper på ungdomsinstitutionerna, eller hem för bara flickor.
Barn och unga som begår brott och deras familjer måste få ett kraftfullt
stöd från samhällets sida. Socialtjänsten misslyckas alltför ofta med att hjälpa
unga brottslingar till ett annat liv. Massiva stödåtgärder, som även inkluderar
användande av den unges nätverk, måste sättas in redan vid det första
tillfället en ung människa begått ett brott.
Nästan tre av fyra ungdomar som av domstol dömts till vård inom
socialtjänsten döms för nya brott inom tre år, enligt den senaste statistiken
från BRÅ (1987). Denna siffra ligger långt över det totala genomsnittet för
alla ungdomar som lagförts för brott (ca 40 procent). Socialtjänstens
misslyckande är uppenbart och dess arbete måste noggrant utvärderas och
omformas. Regeringen bör se till att detta arbete påbörjas.
Bygg bort brott!
När brott försvåras begås färre brott. Arne Granholm visar i
en nyutkommen rapport - Från napp till kofot - skriven åt
ESO, regeringens expertgrupp för studier i offentlig
ekonomi, (utgiven av Hassela, augusti 1998): "Den bästa
brottsförebyggande strategin förefaller vara s k situationellt
förebyggande arbete. Ett sådant inriktas på att minska
tillfällena till brott snarare än att påverka personers
benägenhet till brott."
Ett enkelt exempel refereras av Karin Ringman i doktorsavhandlingen
"Brottsförebyggande åtgärder i en förort - teori och praktik" (1997). Hon har
undersökt en rad åtgärder i Stockholmsförorten Fisksätra. I undersökningen
påvisas att enkla åtgärder som sektionsindelning i hyreshusens förråds-
utrymmen, säkerhetsburar i hyreshusens garage och bättre lås lett till
betydligt färre brott.
Många av miljonprogrammets bostadsområden är byggda på ett sätt som
skapar otrygghet och ger möjlighet till brott. Mörka passager och gångar,
oupplysta lekplatser ger ibland en slumintryck. Stadsplaneringen bör inriktas
på att ta bort den typen av inslag. Ofta räcker det med bättre ljus. Det är
bättre att bygga gångbroar än gångtunnlar.
Större krav bör ställas på bostadsföretagen. Klotter som inte tvättas bort
sänker hela områdets karaktär och inbjuder till mer skadegörelse. Upplysta
portuppgångar och parkeringsplatser både minskar antalet brott och ökar
människors känsla av trygghet.
Ett områdes nivå vad gäller förekomsten av ordningsstörningar såsom
störande grannar, nedskräpning, klotter och annan skadegörelse, berusade
personer, bråk och slagsmål samt bråkiga ungdomsgäng är av central
betydelse för de boendes risk att utsättas för brott. Åtgärder som kan
reducera förekomsten av ordningsstörningar bör därför ha en central roll i det
lokala brottsförebyggande arbetet. Åtgärder mot ordningsstörningar kan
påverka inte bara antalet brott utan också, och i kanske ännu högre grad, de
boendes trygghetsupplevelse.
Grannsamverkan mot brott och andra brottsförebyggande verksamheter i
skolor t ex är vanligast i områden med låg problemnivå, där det bor fler
medelålders, ofta i småhusområden och med fler välutbildade. Sådan
brottsförebyggande verksamhet bör riktas in även på områden med hög
problemnivå.
Butikssamverkan mot brott har visat sig vara framgångsrik och bör
uppmuntras.
Bostadsföretag som testat "gårdsvärdar" och liknande former av lokalt
ansvarstagande har goda erfarenheter - bl a i kampen mot klottret.
Olika former av ideella insatser - t ex "Morsor och farsor på stan" -
betyder mycket som komplettering till polisarbetet.
Låskraven bör ställas högre både på bostadsföretag och bilfabrikanter. Det
försvårar och förhindrar brott.
Tio punkter för att stötta
brottsoffren
Brottsoffer var länge en bortglömd grupp i samhället. I takt
med att antalet anmälda brott har ökat, samtidigt som antalet
uppklarade brott minskat, har den ensidiga fokuseringen på
gärningsmännens situation ersatts av ett nödvändigt
uppmärksammande också av brottsoffren. Folkpartiet har
varit drivande bakom den utvecklingen.
Under 1980-talet ökade antalet kvinnojourer och brottsofferjourer genom
tillkomsten av Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (ROKS) och
Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ). Denna positiva utveckling har
fortsatt under 1990-talet.
Genom flera reformer har riksdagen genom förändringar i lagstiftningen
dels stöttat brottsoffren på det generella planet - t.ex. genom ekonomisk
kompensation - dels individuellt - t.ex. genom rätt till målsägandebiträde.
De viktigaste reformerna är:
- Brottsskadelagen (1978). Lagen innebär att brottsoffret har rätt till
ersättning av statsmedel för bl.a. personskada.
- Åklagaren har fått utvidgad skyldighet att föra brottsoffrets
skadeståndstalan i samband med att han för statens ansvarstalan mot den
åtalade (1988).
- Målsägandebiträde (1988). Brottsoffret har rätt till juridiskt biträde på
statens bekostnad i samband med förundersökning och rättegång (rätten
utdvidgades 1991 och 1994).
- Lagen om besöksförbud. Lagen gör det möjligt att förbjuda en person att
besöka eller på annat sätt ta kontakt med en person eller följa efter denna
person (1988).
- Skydd för personuppgifter (1991). Möjlighet för hotade personer att vid
flyttning kvarstå i folkbokföringen på den gamla adressen (s.k.
kvarskrivning) och möjlighet till fingerade personuppgifter infördes.
- Brottsoffermyndigheten tillskapas med chefsåklagaren Britta Bjelle, f.d.
riksdagsledamot (fp), som första generaldirektör.
Nyligen lade Brottsofferutredningen fram sitt betänkande
Brottsoffer (SOU 1998:40). Utredningen har haft till uppgift
att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårsperioden har
vidtagits på brottsofferområdet och lämna förslag till
förändringar som utvärderingen kan ge anledning till.
Expertutredningen föreslår en rad åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning - allt från rättsväsendets information
och bemötande av brottsoffer till ersättningsfrågor.
Vi stöder förslagen men anser att utredningens förslag på några punkter
måste förbättras och kompletteras:
Besöksförbudet måste utvidgas. Utredningen anser att den nuvarande lagen
fungerar väl. Folkpartiet har tidigare i riksdagen föreslagit en förändring i
lagstiftningen så att de kvinnor som utsätts för förföljelse, trakasserier, våld
och hot om våld och lever i ständig otrygghet och osäkerhet inte skall lämnas
utan personligt och tekniskt skydd. För att trakasserade kvinnors rörelsefrihet
skall öka är det enligt vår uppfattning högst rimligt att vidga det område som
åklagaren har möjlighet att låta besöksförbudet omfatta. Vi menar att detta
område i ett första steg bör bli så stort att det omfattar del av kommun(er). I
ett andra steg är vi inte främmande för att resa frågan om kommunarrest eller
bosättningsplikt för den som återkommande överträder ett besöksförbud.
Reagera mot överträdelser av besöksförbudet. Folkpartiet har tidigare i
riksdagen föreslagit att män som inte respekterar besöksförbud när de är på
fri fot skall förses med en elektronisk fotboja. I extrema fall menar vi till
och
med att polis eller vakter skall "punktmarkera" män som återkommande
bryter mot besöksförbud i de fall då kvinnan inte vill ha livvaktsskydd eller
skyddshundar. Vi menar också att det bör övervägas om inte körkortet skall
återkallas för gärningsmän som begår våld mot nära anhöriga. I dag
återkallas bara körkort vid grova våldsbrott. Detta skulle dels ha en preventiv
effekt, dels försvåra för gärningsmannen att förflytta sig och därmed skapa
ytterligare en barriär. Vi är heller inte främmande för att ge rätt till licens
för
tårgassprej för förföljda kvinnor. En sådan kan vara nödvändig för kvinnor
som bor så till att det tar tid för polisen att nå fram vid larm om överträdelse
av besöksförbud.
Statsstöd till brottsofferjourerna. Brottsofferjourerna gör ett mycket
värdefullt arbete för brottsoffer. Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ)
bildades år 1988. Förbundet har haft målsättningen att det skall finnas en
brottsofferjour i varje polisdistrikt och detta mål uppfylldes i princip under
år
1995. En brottsofferjour består av ett antal ideellt arbetande stödpersoner
samt en brottsofferassistent/samordnare. Stödpersonerna är noggrant utvalda
och får speciell utbildning. Under vägledning och samordning av en utbildad
brottsofferassistent ger de brottsoffren hjälp. Assistenten har till uppgift att
tillse att brottsoffret får kontakt med en stödperson men skall också svara för
kontakten med allmänheten, polismyndigheten och andra resursorgan samt
vid behov slussa hårt drabbade brottsoffer vidare till rätt professionell
instans. De flesta brottsofferjourer (ca 90) har dock inte möjlighet att
anställa
någon brottsofferassistent och vid dessa utförs uppgifterna av en ideellt
arbetande samordnare. Vid de brottsofferjourer där det för närvarande finns
en assistent (ca 15) sker finansieringen genom kommunala bidrag. För att
möjliggöra anställning av en deltidsanställd brottsofferassistent vid fler
brottsofferjourer anser Folkpartiet liberalerna att ett direkt statsstöd bör
inrättas. Vi avsätter i vårt budgetalternativ medel motsvarande ca 50
halvtidstjänster.
Ökade möjligheter till stödperson. Stödpersonen kan informera om
rättegångsförfarandet, stilla oro samt hjälpa till att övervinna tvekan att
vittna
eller konfronteras med den åtalade. Stödpersonerna utgör en viktig resurs i
kurativt hänseende för målsäganden och möjligheten att få en stödperson bör
inte begränsas av brottets grovhet som utredningen föreslår. I stället skall
målsägandens behov vara avgörande.
Inför vittnesbiträden. Vittnesstöd syftar till att stödja målsägande och
vittnen, att ge dem ökad trygghet i samband med rättegångar. Vittnen
befinner sig många gånger i en utsatt situation och det finns därför likartade
behov av att stödja vittnen som målsäganden. Rättsstaten är till stor del
beroende av att det finns människor som vill, kan och vågar vittna vid en
rättegång. Många brottsoffer och vittnen är dock rädda för att fullgöra
skyldigheten att vittna vid en rättegång. På flera håll i landet har därför
särskilda vittnesstödsprojekt pågått en tid. Denna verksamhet innebär bland
annat att speciella rum inrättas på landets tingsrätter för att brottsoffer och
vittnen inte skall behöva sitta i samma rum som den åtalade före
förhandlingen. I rummet kan de tillsammans med en ideellt arbetande person
- en vittnesvärd - gå igenom vad som kommer att hända inne i rättssalen.
Alltför många som vittnat säger att de aldrig mer sätter sin fot i en domstol
eftersom de känt sig kränkta eller blivit skrämda av förhöret och
brottmålsprocessens upplägg. Behovet att förbättra bemötandet av både
målsägande och vittnen är stort. Det är viktigt att denna verksamhet kan
inledas vid fler domstolar samt att den fortsätter inom ramen för
brottsofferjourernas verksamhet. För att möjliggöra visst stöd från staten
anslår Folkpartiet medel till Brottsoffermyndigheten för detta ändamål.Vi
avsätter i vårt budgetalternativ 1 miljon kronor till detta vittnesstödsprojekt.
Medling mellan brottsoffer och gärningsman bör införas i hela landet.
Medling är en frivillig verksamhet där offret bland annat får möjlighet att
ställa direkta frågor till gärningsmannen och där brottsoffret ges möjlighet att
berätta vilka konsekvenser och känslor som brottet har medfört. Vanligtvis är
syftet att en uppgörelse i någon form skall nås - i form av skadestånd eller en
ursäkt. I allt väsentligt är det unga lagöverträdare som på detta sätt
konfronteras med följderna av sina gärningar.
Inrättande av samrådsgrupper i samtliga kommuner. I många kommuner
finns idag fungerande samrådsgrupper för att förbättra myndigheters
samverkan och arbete vid fall av misshandel eller sexuella övergrepp mot
kvinnor och barn. Sådana samrådsgrupper bör inrättas i samtliga kommuner.
Videoteknik i rättegångar. Målsägande och vittnen upplever det mycket
påfrestande att vid en rättegång möta den åtalade. En möjlighet att kunna
delta i rättegången genom bild- och ljudöverföring skulle kunna hindra en
ytterligare traumatisering. Folkpartiet menar att målsägande och vittnen skall
kunna höras i rättegångar genom videoteknik under samma förutsättningar
som gäller för rättigheten att höras i frånvaro av den tilltalade.
Ersättning för sorg och saknad. En rätt till ersättning för sorg och saknad
bör införas i skadeståndslagen vid sidan av den redan i rättspraxis godtagna
ersättningen för personskada i samma situation. Härigenom skulle ett
harmonisering ske med stora delar av övriga Europa. Ersättningen kan utgå
med en schablonmässigt belopp utan någon mer omfattande och tidsödande
utredning.
Rätt till ersättning vid identitetsbyte. Folkpartiet menar att inte bara de
personer som har fått fingerade personuppgifter utan också de som i
folkbokföringen får sekretssmarkering eller kvarskrivning skall ha rätt till
ekonomisk ersättning för kostnader som uppkommit.
Anslagsfrågor
Polisen
Här avses en ökad antagning med 300 poliser på
Polishögskolan år 1999, 600 poliser år 2000 och 2001 samt
anställning av 400 civila från 1999. Vidare budgeteras för en
intensifiering av polisens insatser mot de kriminella mc-
gängen.
Åklagare - Ekobrottsmyndigheten
För att säkerställa satsningen på Ekobrottsmyndigheten
(EBM) och bekämpningen av ekobrottsligheten anser vi att
fler åklagaraspiranter måste anställas. Vi anslår 6 miljoner
kronor motsvarande omkring 18 aspiranter.
Tillkomsten av EBM splittrar åklagarorganisationen och verksamheten
samt minskar kostnadseffektiviteten. Vi har föreslagit att RÅ måste ha
huvudansvaret för all åklagarverksamhet i hela riket. EBM skall därför
sortera under RÅ och då även anslagsmässigt. Därför bör anslagen B.1 och
B.2 slås ihop till ett och samma anslag. Om man så önskar kan EBM göras
till en särskild anslagspost inom åklagarväsendets anslag. Genom den nu
förordade integrationen av EBM uppnås renodling och kostnadseffektivitet
inom åklagarväsendet.
Brottsoffren och vittnen
Brottsoffrens och vittnens ställning måste stärkas.
Brottsofferjourerna gör ett mycket värdefullt arbete för brottsoffer. För att
möjliggöra anställning av en deltidsanställd brottsofferassistent vid fler
brottsofferjourer anser Folkpartiet liberalerna att ett direkt statsstöd bör
inrättas. Vi avsätter i vårt budgetalternativ 6 miljoner kronor motsvarande ca
50 halvtidstjänster (anslag F4. Brottsoffermyndigheten).
För stöd till vittnen genom att ge målsägande och vittnen ökad trygghet i
samband med rättegångar anslår vi 1 miljon kronor till ett projekt som
beskrivs ovan.
Återinför den allmänna rättshjälpen!
På regeringens förslag har riksdagen beslutat om en ny
rättshjälpslagstiftning som innebär ett rättsligt systemskifte
genom att rättshjälpen blir "generellt subsidiär till
rättsskyddet". Det innebär att den som har en
rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella
angelägenheten inte skall få rättshjälp. Inte heller skall den
som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina
ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Den nya
rättshjälpen trädde i kraft den 1 december 1997.
Folkpartiet liberalerna motsatte sig denna reform av flera skäl. Vi menade
att den står i strid med den europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eftersom det där
stadgas att staten skall ha det finansiella ansvaret för medborgarnas
rättshjälp. Enligt vår uppfattning drabbar förändringen genom ändringar på
familjerättsområdet i första hand lågavlönade kvinnor och vi menar att det
finns stor risk att antalet tvister på det familjerättsliga området kommer att
öka betydligt och att dessa kan bli betydligt mer komplicerade än de hade
behövt om båda parter hade haft tillgång till juridiskt biträde från början.
Folkpartiet liberalerna anser att riksdagen bör upphäva beslutet om en ny
rättshjälpslag och anslår därför ytterligare medel till rättshjälpen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förebyggande insatser från skola och
sociala myndigheter för att minska risken att barn kommer
snett i livet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att samarbetet mellan socialtjänst och
polis behöver förbättras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en radikal omläggning av polisarbetet
med Eskilstunamodellen som förebild,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokal anpassning av
närpolisverksamheten och vikten av ökad status för
närpoliserna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mindre byråkrati, tydliga mål,
ledarskapet och ledningsfunktionen inom polisen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en radikal utrensning av icke-polisiära
arbetsuppgifter inom polisverksamheten,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring
av ordningslagen att också ideella föreningar - exempelvis
fotbollsklubbar - kan åläggas betala del av
polismyndighetens kostnader vid anordnandet av offentlig
tillställning i vinstsyfte i enlighet med vad som i motionen
anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kriminella mc-gäng,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppmuntran av Farsor och morsor på
stan, grannsamverkan och liknande medborgarengagemang,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering, utifrån frekvensen av
återfall i brott, av socialtjänstens insatser för de ungdomar
som dömts till vård inom socialtjänsten,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bygga bort brott,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att stärka brottsoffrens
ställning,
13. att riksdagen beslutar att upphäva rättshjälpslagen
(1996:1619) så att den allmänna rättshjälpen återställs till vad
som gällde före den 1 december 1997,
14. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt uppställning:
15.
Tabell 2: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring )

Stockholm den 28 oktober 1998
Siw Persson (fp)
Johan Pehrson (fp)
Helena Bargholtz (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Ulf Nilsson (fp)
1 Yrkande 10 hänvisat till SoU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Justitieutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03
Yrkanden (29)