Kolmårdens djurpark

Motion 1993/94:Sk628 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)

av Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Kolmårdens djurpark är en av de svenska djurparker
som idag är ett företag med sviktande lönsamhet. En klar
försämring av djurparkernas konkurrenssituation
inträffade när tillämpningsreglerna för den utvidgade
mervärdesskatten trädde i kraft, inte minst då gentemot
skolor och andra institutionella besökargrupper.
Inom området kultur och nöjen har vissa avgifter
undantagits från mervärdeskatt, bl.a. konserter, cirkus,
biograf, teater, opera, balett och därmed jämförliga
föreställningar. Likaså är bibliotek, arkiv- och
museiverksamhet samt utställningar undantagna.
Den lägre momsen för turism berör framförallt
serveringstjänster, rumsuthyrning, campingverksamhet och
transport i skidliftar. Detta innebär att mer renodlade
nöjesparker typ sommarland och folketsparks-verksamhet
liksom djurparker också fortsättningsvis har den högre
momssatsen. Detta anser jag är en orimlighet.
Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för offentlig
förevisning men fungerar också som genbank för hotade
djurarter och husdjursraser. Den folkbildande funktionen
vad avser kännedom och kunskaper om djur skall inte
underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk,
etologisk och veterinärmedicinsk forskning. Mot bakgrund
av detta är det uppenbart att djurparkerna har en funktion
som kan jämställas med t.ex. biblioteks-, arkiv- och
museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande
kultur i ordets rätta bemärkelse.
För att exemplifiera vad det handlar om följer här en
kort och mycket summarisk beskrivning av vad som sker på
Kolmårdens djurpark. Där bedrivs avel på
utrotningshotade djurarter och också på tamdjur som ex vis
koraser som i annat fall riskerar att försvinna eftersom dessa
raser ej efterfrågas inom animalieproduktionen. På
lantgården som finns inom djurparken finns den gamla
typen av stallar, man försöker ha både gammalt och nytt för
att besökarna ska få ökad kunskap om förr och nu. Man har
en mangårdsbyggnad där man bedriver utbildning och man
har undervisning i zoologi och en heltidsanställd zoolog som
nyligen doktorerat i ämnet hur delfiner alstrar sitt ljud. Som
enda djurpark i Sverige har man också egen heltidsanställd
veterinär. Veterinären ansvarar för veterinärkliniken som
också används som räddningsstation för skadade,
utrotningshotade djur och fåglar.
Naturbruksskolan har huvuddelen av sin praktik förlagd
till djurparken så själva existensen av parken är en
förutsättning för den utbildningsformen. Samarbetet med
universitet, högskolor och museer är omfattande.
Utmärkande för Kolmården är de stora ytorna och att
man hyser utställningsverksamhet som exempelvis den som
nu finns om skogen. En annan utmärkande företeelse i
Kolmården är att man har flera djurarter i samma hägn.
Safariparken med dessa många djurarter är en
kulturupplevelse för den som färdas där. Delfinariets
föreställningar är världsberömda. Den nya marina
anläggningen har skapat ett bredare utbud. Vari skillnaden
ligger mellan en delfinarieföreställning och en föreställning
på cirkus med ex vis sjölejon, elefanter eller hästar är något
svår att förstå. Dessa verksamheter värderas idag ur
mervärdeskattesynpunkt helt olika.
Sedan momsen infördes för besök på Kolmårdens
djurpark har det inneburit en kostnadsökning på
inträdesavgiften på mellan 10 och 15 %. Motsvarande
procentsiffra finns när det gäller besöksfrekvensen men den
går åt andra hållet. Dvs. antalet besökare har minskat lika
mycket som momsen slagit igenom och medfört ökade
kostnader. På detta förlorar alla.
Det finns mot bakgrund av ovanstående anledning för
regeringen att pröva frågan om djurparker skall betraktas
som kulturverksamhet. Enligt min uppfattning är så fallet
och en konsekvens av det är att djurparker befrias från
mervärdeskatt.
Kolmårdens djurpark har till skillnad från de flesta andra
liknande anläggningar av motsvarande storlek inga direkta
kommunala eller statliga bidrag. Vid en jämförelse med
Skansen kan man konstatera att den anläggningen
bidragsfinansierats från kommunen och landstinget samt
staten under många år. Till en del givetvis för dess
kulturhistoriska insats, men proportionerna i förhållande
till att staten inte satsar någonting på en kultur- och
naturverksamhet som Kolmårdens djurpark, de
proportionerna verkar alltmer orimliga. Varför skall
Skansens djurpark -- för djuren är ändå den stora
attraktionen på Skansen -- premieras före andra
djurparker? Det måste bli mer lika konkurrensvillkor
mellan exempelvis Skansen och Kolmårdens djurpark. Till
Skansen utgår såväl driftsbidrag som investeringsbidrag.
Det senare bl a till något som kallas gemensamma
anläggningar, dvs. vägar, parkanläggningar, vatten- och
avloppsreningar, rulltrappan, elektriska installationer, vissa
inhägnader m.m. Dessutom har Skansen anvisats ett
engångsbelopp för upprustning av vägar och ledningsnät
inom Skansenområdet. Vid en jämförelse med Kolmårdens
djurpark som bl.a. på grund av krav på ny
reningsanläggning och nytt transportsystem investerat stort
i nya anläggningar innebär det stora snedvridande
konkurrenseffekter när statliga medel för investeringar ej
finns att tillgå.
Det vore nu rimligt att pröva om inte Kolmårdens
djurpark är så utformad och har en sådan verksamhet att
staten skall ta ett ansvar utifrån ett kultur- och
naturhistoriskt perspektiv. Som redogjorts för i motionen är
verksamheten mångdimensionell och möjligheten att
utveckla ett center för miljö och naturkunskap finns i
Kolmården. Det räcker då inte med att som kulturutskottet
anförde vid sin behandling av denna fråga under föregående
år, hänvisa till Styrelsen för sverigebilden. Här handlar det
om ett nationellt ansvar där riksdagen kan ange riktlinjer
för verksamhet som har kultur- och naturhistorisk
betydelse.
Vid skatteutskottets tidigare behandling av momsfrågan
för djurparker har bl a hänvisats till utredningen om vissa
mervärdesskattefrågor. Den utredningen har i sitt
delbetänkande inte redovisat något resultat angående
denna frågeställning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mervärdesskatten för
djurparker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
ett statligt anslag till Kolmårdens djurpark.1

Stockholm den 24 januari 1994

Dan Ericsson (kds)

i Kolmården
1 Yrkande 2 hänvisat till KrU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Skatteutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (4)