Kommunikationerna i Stockholms län

Motion 1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v)

av Lars Werner m.fl. (v)
Stockholms län -- en region i skönhet och välstånd
Skärgården, vattnet, parkerna, de vänliga, jämställda
och överseende stockholmarna. Våra kulturbyggnader, den
höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor, kollektivtrafiken,
kulturen, teatertätheten, trottoarserveringarna, Globen,
friheten, de kreativa barnen och ungdomarna.
Javisst, så vill vi se vår stad och vårt län. Så ser också
besökarna vår region. Men man behöver inte skrapa mycket
på ytan förrän problemen väller fram.
Glesbygdsproblem, en avfolkad skärgård,
trafikstockningar, söndervittrande kulturminnesmärken,
miljöförstöring, omodern kollektivtrafik, bostadslöshet,
segregation, ensamhet, ungdomsbrottslighet, missbruk,
främlingshat, buller.
Sammanfattning
Att bo i huvudstadsområdet erbjuder rika möjligheter,
men kan för många vara en hård livsmiljö. Varken
Stockholm eller riket är betjänta av att huvudstadsområdet
utvecklas i negativ riktning. Genom att öka möjligheten till
arbete och en god bostad minskar den sociala utslagningen.
Den sociala segregationen minskas genom strukturåtgärder
och särskilda insatser.
Miljön förbättras genom minskad bilism och satsning på
spårbunden och miljövänlig kollektivtrafik, kretslopp i
avfallshantering, nya energislag. För att
Stockholmsregionen ska klara uppgiften som rikets
huvudstad och samtidigt skapa goda levnadsbetingelser för
befolkningen kan den statliga urholkningen av
kommunernas ekonomi inte fortsätta.
Huvudstadens dilemma
Huvudstadsområdet har under 80-talet förlorat
miljarder genom statliga indragningar. Det har bl a
föranletts av minskade och urholkade statsbidrag, men
framför allt av att den kommunala beskattningsrätten för
juridiska personer har avskaffats. Kommunernas och
landstingets ekonomi har till följd av detta försämrats
avsevärt.
Trots detta har inte kraven på huvudstadsregionen
minskat. Näringslivet och arbetsmarknaden kräver stora
satsningar på infrastrukturen, vägutbyggnad, en
fungerande kollektivtrafik. De långa arbetsresorna och den
höga förvärvsfrekvensen bland kvinnor ställer krav på en
utbyggd barnomsorg. Ensamboendet bland äldre ökar
behoven av samhällets omvårdnad.
Andra generationens invandrare -- de som i dag är barn
och unga -- är särskilt utsatta grupper. De själva eller deras
föräldrar kan bära på fruktansvärda upplevelser av krigets
terror. Många kommer i konflikt mellan den svenska
kulturen och hemlandet. De utsätts för främlingshat,
diskrimineras på arbetsmarknaden och familjemönstret blir
bräckligt.
Stockholm försöker tävla med alla världens stora städer
om skrytbyggen och OS. Samtidigt förfaller skolorna i
regionen. Citykärnan har avfolkats. Bostads- och den
sociala segregationen ökar. Regionen delas upp i
kommuner och områden där det finns invandrare och där
de helt saknas. På sikt är det en farlig utveckling.
Arbetslösheten
Under loppet av två--tre år har arbetsmarknaden i
Stockholms län utvecklats från mycket stark överhettning
med brist på arbetskraft till ett försvagat läge utan
motstycke. Regionen har sammanlagt fler arbetslösa än
Norrland.
Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna är ca 30 %.
Varje arbetslös byggnadsarbetare genererar arbetslöshet
bland planerare, projekterare, tillverkare, arkitekter,
transportarbetare, elektriker, målare o.s.v. För varje
arbetslös byggnadsarbetare kan man addera två--tre
arbetslösa till.
Men de som drabbas värst av arbetslösheten är grupper
med dålig förankring på arbetsmarknaden. Till dessa hör
framför allt ungdomar och invandrare. Har man aldrig fått
fotfäste på arbetsmarknaden ökar risken för kriminalitet
och drogmissbruk.
När kommunerna tvingas till nedskärningar på grund av
sämre statsbidrag är det framför allt kvinnor anställda inom
barn- och ungdomsverksamhet och äldreomsorg som
drabbas.
Åtgärder mot arbetslösheten i Stockholm
Uppsägningsstopp i stället för skattestopp.
Stimulansbidraget för arbetsmiljöåtgärder i skolorna
avskaffas inte.Förmånliga statliga bidrag ges för
upprustning av skolor och vatten- och avloppssystem,
kollektivtrafikanläggningar.ROT-bidrag återinförs som
går till upprustning av bostäder, ombyggnad av vårdhem,
handikappanpassning av bostäder.ROT-bidrag
stimulerar upprustning av kulturbyggnader,
samlingslokaler.Arlandabanan och andra trafikbyggen
påskyndas.Anslagen för beredskapsarbeten fördubblas
för Stockholmsregionen.Sex timmars arbetsdag med
bibehållen lön införs i projektform inom delar av
äldreomsorgen och sjukvården. Detta skapar fler jobb och
ska dessutom användas för arbetsmiljöstudier. AMS-medel
avsätts för projekten.Invandrare med högre utbildning
från hemlandet måste ges möjlighet att använda sin
utbildning på arbetsmarknaden.
Vänsterpartiet anslår medel till detta i sina
riksdagsmotioner om bygg- och bostadspolitik, t.ex. 2,2
miljarder kronor till upprustning av bostäder.
Staten måste bidra till arbetet att göra Stockholm till
Europas kulturhuvudstad.
Bilismen det största miljöproblemet i regionen
En storstad som Stockholm kan inte leva utan ett
effektivt och bra transportnät. Men det gäller att bygga upp
ett trafiksystem som är bra för både människor och miljö.
Miljön i Stockholmsregionen har försämrats drastiskt av
den ökande biltrafiken. Under 1980-talet ökade bilismen
med 20 % i Stockholms län. Lastbilstrafiken nästan
fördubblades. Om dagens utveckling får fortsätta kommer
bilresorna i regionen att öka med ytterligare 50--60 % fram
till år 2020.
Marksurheten (pH) är i en del marker i Stockholms län
nära den gräns där markbundet aluminium löses i
grundvattnet och kvävemättnad inträffar. Om inget görs
kommer regionens mark och vatten att ha drabbats av en
allvarlig och omfattande förstöring före år 2020.
Människors hälsa försämras genom avgaser, trafikolyckor
och buller.
Inte minst bullret har varit ett nedtystat problem.
Tiotusentals människor i Stockholmsregionen störs av
buller. Ofta är problemen svåra att diagnostisera, trötthet,
irritation, sömn- och koncentrationssvårigheter.
Bullerutredningen -- SOU 1993:65 -- kommer med många
bra förslag -- vi väntar oss att regeringen under våren 1994
lägger fram de förslag som utredningen presenterat.
Huvudorsak till försurningen är nedfall av svavel och
kväve. Ca 80 % av nedfallet kommer inte från Stockholms
län, men i de inre delarna svarar regionen själv för det mesta
av nedfallet. Av kväveutsläppen i regionen svarar
vägtrafiken för ca 75 %.
Trafikpolitiken måste styras av en ekologisk grundsyn.
Utsläpp från trafikslagen hotar den ekologiska balansen,
miljön och människors hälsa. Det mest avgörande
strategiska målet -- inte bara för Stockholmsregionen -- är
att avvärja detta hot.
Dennispaketet är en dålig kompromiss, där små hänsyn
tagits till miljön. I stället för stora satsningar på nya sexfiliga
motorvägar måste utbyggnad och utveckling av en
miljövänlig kollektivtrafik prioriteras. Vägutbyggnader ska
endast ske som miljö- eller trafiksäkerhetsåtgärder. Att
flytta biltrafiken några kilometer från Stockholms innerstad
till Öster- och Västerleden förbättrar inte miljön i regionen.
Tvärtom talar all erfarenhet för att fler trafikleder medför
ökad bilism.
Infrastrukturåtgärder och nödvändiga investeringar i
kollektivtrafiken är inte bara till nytta för resenärerna och
förbättrar miljön. Även företagen har behov av en bra
kollektivtrafik. Det är då också rimligt att näringsliv och
fastighetsägare är med och betalar för denna service via
markavgifter.
Oskyddade trafikanter ska ges företräde i gatumiljön.
Ett sammanhängande nät av cykelbanor bör byggas i
Stockholms län. Mer mark måste användas till gång- och
cykeltrafiken på bekostnad av vägtrafiken. Fler bilfria
zoner och gator ska planeras och byggas.
SL:s försök med etanolbussar ska stödjas och utvecklas.
Försöken med hybridfordon måste påskyndas.
Plan för en ekologisk trafikpolitik för
Stockholmsregionen
Investeringsmedel ska i första hand gå till
kollektivtrafiken. Sedan kan behovet av nya vägar
bedömas.Bygg i första hand ut tunnelbanesystemet och
upprusta nätet. Påskynda arbetet med en ringlinje av spår.
Knyt ihop spårsystemen där det i dag fattas linjer, t.ex.
tunnelbana mellan Solna och Liljeholmen.Skrota
planerna på Öster- och Västerlederna för gott.
Miljözoner ska införas där miljösituationen är som sämst --
inte bara i Stockholms city. Speciella krav ska ställas på
fordon och verksamheter i dessa zoner.Utvecklingen och
användandet av alternativa drivmedel, s.k. biobränsle,
måste intensifieras. Etanol och andra biobränslen måste
skattebefrias.Vägverket bör få i uppdrag att komma med
förslag om fler moderna färjor i Stockholmsregionen,
speciellt de inre delarna. Avancerade färjor av svävartyp
som är snabba och miljövänliga bör introduceras.
Storstockholms andel av infrastrukturanslaget bör höjas för
att mera motsvara befolkningsunderlaget, men anslaget ska
i första hand användas för utbyggnad av den miljövänliga
och spårburna kollektivtrafiken, till handikappanpassning,
till cykelvägar och andra åtgärder för oskyddade
trafikanter.Kommunerna måste få möjlighet att själva
fatta beslut om biltullar. Bilavgifter ska oavkortat gå till
kollektivtrafikens utbyggnad. Bussar ska inte betala biltull.
Den sociala segregationen
Klassklyftorna har under 1980-talet ökat i Stockholms
län. Detta visar sig bl.a. i de växande skillnaderna i inkomst,
förmögenhet, livslängd och hälsotillstånd. Med den
växande arbetslösheten kan klyftorna förväntas öka
ytterligare. Den yttre miljön och bostadssituationen hänger
nära samman med människors hälsotillstånd.
Åtgärder som motverkar den sociala segregationen
Storstockholm bör få ökad kompensation för höga
strukturkostnader på det sociala området i enlighet med
Storstadsutredningens förslag.
En större del av de högre utbildningarna skall lokaliseras
i södra delen av regionen.
Särskilda åtgärder bör vidtas för att rekrytera invandrare
till polisyrket.
Polisen bör i högre grad fotpatrullera.
Kommunerna i Stockholmsregionen uppvisar stora
skillnader i befolkningsstruktur, hälsa och ekonomi. I
Botkyrka kommun finns det 32,5 % invandrare, i Vaxholm
7,6 %.
Medellivslängden är 76,7 år för män och 81,5 år för
kvinnor i Danderyd. I södra Stockholm är motsvarande
siffror 71,6 år och 78,9 år. Ohälsotalet, dvs
sjukpenningsdagar, förtidspension och
arbetsskadeersättning, är tre gånger högre i
miljonprogramområdena Tensta och Rinkeby, och mer än
dubbelt så högt i områden som Södertälje, Farsta och
Skärholmen än i förortskommunen Ekerö.
De sociala skillnaderna i dödlighet bland barn är
oförändrat stora. Risken att omkomma i olycksfall är 65 %
större bland barn till arbetare jämfört med högre
tjänstemän.
Staten måste medverka i upprustningen av
miljonprogramområdena och andra områden med stora
sociala problem för att förbättra den yttre miljön och
motverka segregation.
Våldet i Stockholm
Stockholm har, liksom de flesta andra storstäder i
världen, problem med att helt skydda sina invånare och
besökare från våld och övergrepp på offentliga platser. Det
har i studier från bland annat Sabbatsbergs sjukhus kunnat
konstateras att vi har en utveckling med ett snabbt ökande
gatuvåld i centrala Stockholm.
Gatuvåldet är ett resultat av en bestämd social situation,
där utbud av alkohol och andra droger spelar en mycket stor
roll, liksom att vi översvämmas av kommersiell
våldspropaganda, samt går mot ett hårdare samhälle med
ökad utslagning och mer rasism.
Vad kan då göras för att förebygga och minska
gatuvåldet? Självklart bör det finnas polisiär bevakning,
men detta är helt otillräckligt. Vi tror på information och
kunskap. Sjukvårdspersonal bör gå ut i skolor och förmedla
kunskap om olika typer av våld och vilka skador det kan
medföra fysiskt och psykiskt. Organisationer som arbetar
med ungdomar och ungdomar som själva är aktiva på detta
område måste få möjlighet att bedriva opinionsarbete mot
våldet bland ungdomar. Den kampanj som initierats av
Landstingsförbundet mot våldet, och andra insatser på
detta område, bör få stöd.
Ta ner flyget på jorden
Flyget är bra på långa distanser. Men det är det mest
miljöförstörande transportsättet av alla. Direkttåg till
Arlanda kan ersätta största delen av matarflyget från och
till orter som Gävle, Karlstad, Borlänge osv. En stor del av
flygtrafiken till Göteborg, Malmö och Sundsvall kan
ersättas av snabbtåg.
Bromma flygplats bör avvecklas. Av miljöskäl måste
flygplatsen bort från det tätbebyggda området. Riksdagen
måste ta ställning för att avveckla flygplatsen senast 1995.
Arlandabanan är redan projekterad och bör påbörjas så
fort som möjligt. Men ett tidigareläggande av byggstarten
skulle dessutom bidra till att minska arbetslösheten i
regionen.
Bostadsproblematiken
Omkring 150 000 personer är bostadssökande i regionen.
Av dessa är det ca 100 000 som inte har bostad med eget
kontrakt. Helt utanför dessa bostadslösa står ca 5 000
missbrukare och socialt utslagna, som vistas i tillfälliga
boende- eller behandlingsformer. 200--300 personer är
uteliggare.
Det är brist på bostäder i Storstockholm, det som gör att
det finns lediga bostäder är de för höga hyrorna i
nyproduktionen. Vänsterpartiets bostadspolitik innebär att
dessa hyror minskar och att framtida bostäders hyror ligger
på lägre nivå och att nyproduktionen kommer igång. Den
borgerliga regeringens åtgärder har inneburit att
bostadsproduktionen är nere på 1920-talets nivå i
Stockholm.
Flera stora exploateringsområden i Stockholmsregionen
är beroende av statsmakternas agerande. Några exempel på
sådana är Bromma flygplats, där staten måste ta ansvar för
en flyttning av flyget, och Årstafältet, där man i två
decennier har väntat på statliga väganslag för att bygga
Södra länken. Hammarby sjöstad är också beroende av
statliga åtgärder.
De höga hyrorna i nyproduktionen leder till segregation
och ökade sociala klyftor. Regionen delas upp utifrån
hushållens inkomster.
Människorna har trängts ut från City. I stället har kontor
flyttat in. I förortskommunerna -- särskilt i de södra och
nordöstra delarna av regionen -- saknas arbetsplatser.
Bostadsbyggandet bör öka för att möta de stora
behoven, men också som ett led i att nedbringa
arbetslösheten.
Genom att Bromma flygplats flyttas skapas utrymme för
ca 8 000 nya bostäder. Genom väganslag för Södra länken
kan 2 000 bostäder byggas på Årstafältet. Båda dessa och
andra nytillkommande bostadsområden måste planeras
med en blandning av hyresrätt och bostadsrätt för att
förhindra segregation.
Skärgården -- en skyddsvärd miljö
Den av färjerederierna föreslagna nya farleden norr om
Sandhamn (Rödkobbsleden) måste stoppas. Den skulle
innebära ett grovt intrång i en av landets mest unika och
hittills oexploaterade naturområden. Behovet av ytterligare
en farled motiveras med att färjorna blivit flera och framför
allt större. Det får inte vara så att skärgården ska anpassas
till fartygen. Tvärtom måste det vara fartygen som ska vara
anpassade till skärgården.
För att minska trycket på den miljökänsliga skärgården
måste färjetrafiken minska. Annars går det inte att komma
till rätta med de stora miljöproblem som den alltmer
ohämmade färjetrafiken skapar i form av sönderspolade
stränder, föroreningar av luft och vatten, skador på växt-
och djurliv samt för fisket. Därför blir det nödvändigt att
flytta ut stora delar av färjetrafiken och styra gods som inte
ska till Stockholm till hamnar som Kapellskär och
Nynäshamn.
Flytta oljehanteringen från Stockholmregionens
centrum. Det finns bra alternativ i Kapellskär och
Nynäshamn. En minskad användning av fossila bränslen
minskar behovet totalt sett. Behovet av nya vägar i centrum
minskar också det.
Inom en snar framtid är det också troligt att vårt
förhållande till EU gör att färjetrafiken som baseras på
skattefri försäljning kommer att minska.
Färjornas utsläpp måste minska -- särskilt
kväveoxidutsläppen. I takt med bättre rening av
vägfordonen står färjorna för en allt större andel av
utsläppen. Vänsterpartiets riksdagsmotioner om miljö visar
hur detta ska ske.
För en levande skärgård
Öka förutsättningar för näringslivet i skärgården,
t.ex. genom ökade investeringar i data- och
telekommunikation.Se över möjligheterna för mer
kontakt med Baltikum inom t.ex. miljövård, undervisning,
tjänsteproduktion.Skapa en maximigräns för båtstorlek
och tonnage i den känsliga skärgården.Anslå medel till
järnvägsutbyggnad från Kapellskär och Nynäshamn för att
möjliggöra ökade godstransporter till dessa hamnar och för
att begränsa den tunga lastbilstrafiken.
Bevara grönområden och det öppna landskapet
I Stockholms län finns många grönområden, ofta med en
tusenårig historia. Från både rekreations- och
naturvårdssynpunkt är dessa grönområden, parker och det
öppna jordbrukslandskapets marker ytterst värdefulla.
I den inre delen av regionen har vi det så kallade
grönabältet med Ekoparken som den viktigaste biten. Om
vi ska behålla dessa områden måste staten bidra med
åtgärder såsom att bilda naturreservat som man t.ex. gjort
med Tyresta--Åva. Medel till ökad reservatbildning måste
också anslås. Vänsterpartiet visar i sina miljömotioner hur
detta kan finansieras via bl.a. miljöavgifter på
skogsprodukter.
En miljövänlig energisektor även i storstäder
Hässelbyverket visar att även en storstad kan basera sitt
energibehov på miljövänliga energislag. Där byggar man nu
upp energiproduktionen på biobränslen som transporteras
per båt från södra Norrland.
Miljövänliga energislag tillsammans med åtgärder för att
minska energiåtgången är den enda möjliga vägen om vi ska
kretsloppsanpassa samhället. Staten kan bidra med det
genom att bl.a. införa miljöavgifter på energi som baseras
på vilka miljöeffekter respektive energislag har.
Boverket bör ges i uppdrag att utarbeta ett program för
ekologiskt byggande -- med bl.a. beaktande av
energiaspekter -- i storstadsmiljö med inriktning på
flerfamiljshus. I dag satsas det huvudsakligen på småhus
och liknande.
Miljöanpassad avloppshantering
En tredjedel av de näringsämnen som strömmar ut i
skärgården från Mälaren härstammar från människan, detta
trots våra avancerade reningsverk. Skärgården visar tydliga
tecken på att bli alltmer övergödd.
Ett problem är halten av kadmium som fortfarande är
för hög i slammet från reningsverken. Detta kan motverkas
med förbud av kadmium i handelsgödsel och/eller
miljöavgift på kadmium.
Staten bör initiera forskning och praktiska försök för att
på 20--30 års sikt ersätta dagens avloppssystem med ett
kretsloppsanpassat. Vänsterpartiet utvecklar detta i en
riksdagsmotion om avfall och avlopp.
Slussen och Gamla stan är riksangelägenheter
Slussen, som numera är lika unik som förfallen måste
upprustas. Kostnaden för en renovering och ombyggnad av
Slussen kostar ca 1 miljard kronor. Denna kostnad kan t.ex.
delas mellan berörda kommuner och staten. Medel från de
planerade biltullarna kan användas. Utgångspunkten ska
vara att Slussen och Gamla Stan ska förbehållas fotgängare,
småbåtstrafik, cykel och kollektivresenärer. Det ger
förutsättningar att befria Gamla Stan från ockupationen av
bilar som den varit utsatt för de senaste 50 åren.
Slussen är i dag en plats som kännetecknas av tilltagnade
förfall och olustiga miljöer. Att detta är vår huvudstads
ansikte ut mot Saltsjön är föga värdigt. En gemensam
satsning av alla berörda brådskar.
Den regionala organisationen
Den regionala nivån blir allt viktigare i Europa, liksom
i Sverige. Frågan om en funktionell regional organisation i
Stockholms län har varit föremål för många diskussioner. På
sikt bör länsstyrelser och landsting i hela landet kunna
samsas i en organisation, länsting. Tiden är mogen för en
försöksverksamhet i Stockholm på detta område. Utökat
samråd i hela Mälardalsregionen är också önskvärt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kraftfulla åtgärder bör sättas
in mot arbetslösheten i Stockholms län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionens anförts om insatser för att förbättra
Storstockholms väg- och kollektivtrafik,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minska den sociala
segregationen i Stockholms län,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flyget på Bromma bör
avvecklas,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Rödkobbsleden inte skall
byggas,1
 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en levande skärgård,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en maximigräns bör sättas för
båtstorlek, djupgående och tonnage i den känsliga
skärgården,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla och förbättra
bostadssektorn i Stockholms län,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grönområden och öppna
landskap,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en miljöanpassad
energisektor,3
11. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket ska
utreda ekologiskt byggande och boende i
storstadsmiljö,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en brådskande upprustning och
ombyggnad av Slussen,1
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en försöksverksamhet med
länsting i Stockholms län bör genomföras.

Stockholm den 23 januari 1994

Lars Werner (v)

Gudrun Schyman (v)

Eva Zetterberg (v)
1 Yrkandena 2, 4--7, 12 hänvisade till TU

2 Yrkandena 8, 11 hänvisade till BoU

3 Yrkandena 9, 10 hänvisade till JoU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-01-25 Bordläggning: 1994-02-08 Hänvisning: 1994-02-09
Yrkanden (26)