Komplementär medicin

Motion 2003/04:So221 av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

av Gunilla Wahlén m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda och fastslå nationella riktlinjer för komplementär medicin.

2 Inledning

Alltfler människor vänder sig till den s.k. alternativmedicinska vården eller den komplementära vården. Det framgår av en undersökning som gjordes under 2001 på uppdrag av Stockholms läns landsting. Nästan hälften av de 1 001 tillfrågade personerna hade det senaste året sökt någon form av alternativmedicinsk vård. Under våren 2002 kartlade också Landstingsförbundet 16 av landets landsting. Det visade sig då att samtliga erbjöd alternativmedicinsk behandling i form av massage och akupunktur.

Av tradition råder det samtidigt en ömsesidig misstro mellan komplementär medicin och traditionell naturvetenskaplig medicin, s.k. skolmedicin. Det har dock samtidigt på vissa områden skett öppningar, t.ex. inom just de tidigare nämnda områdena massage och akupunktur. Även kiropraktik och naturläkemedel har vunnit ökad acceptans inom skolmedicinen.

Det råder stora skillnader mellan olika länder vilken satsning som görs på komplementär medicin och hur accepterad den är. I USA beräknas det att ca 628 miljoner besök görs hos komplementära medicinare, medan bara 390 miljoner besök noteras hos skolmedicinska läkare. I Kanada använder sig ca 50 procent av befolkningen av komplementärmedicinsk behandling.

Användandet av och intresset för den komplementära vården och behandlingen upplevs oftare ta hänsyn till helheten och till hela människans behov.

Det finns mycket positivt med den komplementära medicinen men det är samtidigt en stor och tämligen outforskad marknad som ställer patienten ensam att själv bedöma kvaliteten. Läkemedelsverket och SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, visar dock alltmer intresse, och vid SBU:s utvärderingar tas även hänsyn till komplementära metoder. Det finns ändå behov av ett tydligt regelverk och en beredvillighet hos de skolmedicinska utövarna att föra en dialog med patienterna om komplementär medicin, framför allt för att behandlingen av patienten annars kan äventyras. Vi vet i dag att alternativmedicinska preparat kan påverka annan medicinsk behandling på ett negativt vis. Exempelvis stör johannesört effekten av blodförtunnande läkemedel. Det kan också för enskilda patienter vara lämpligt att rekommendera komplementär behandling före skolmedicin, t.ex. vid stressrelaterad ohälsa.

Skolmedicinen och den komplementära medicinen bör samverka mer för att öka patientsäkerheten.

3 Reglering och kvalitetssystem

På grund av det ökade användandet av komplementär medicin har WHO, Världshälsoorganisationen, efterlyst nationella riktlinjer hos medlemsländerna för hur denna del av vården ska hanteras. Även inom EU verkar man för att medlemsländerna mer aktivt ska reda ut sitt förhållningssätt till den komplementära vården.

Det finns i dag ingen klar definition av begreppen alternativ medicin och komplementär medicin, vilket är en brist då dessa definitioner kan inrymma vitt skilda behandlingar beroende på varje lands kultur. I Tyskland ingår t.ex. homeopati i det ordinarie sjukförsäkringssystemet.

Vänsterpartiet anser att det är en brist att Sverige ännu inte tagit fram några riktlinjer avseende prissättning och lagstiftning, något som ytterst drabbar den enskilda patienten. Enligt Torkel Falkenberg, biträdande chef vid institutionen för omvårdnad och vikarierande lektor vid centrum för studier av komplementär medicin vid Karolinska Institutet, är det att från statens sida lämna patienten i sticket om man bortser från den komplementära medicinen. Regeringen har vid tidigare behandling av dessa frågor hänvisat till att man inte anser det nödvändigt att i dagsläget vidta några åtgärder. Det anser vi utgöra en risk för enskilda patienter i synnerhet då förekomsten av komplementär medicin inte minskar utan snarare ökar.

Vänsterpartiet anser därför fortfarande att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till nationella riktlinjer för den komplementära medicinska vården. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 25 september 2003

Gunilla Wahlén (v)

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Kalle Larsson (v)

Elina Linna (v)

Rolf Olsson (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15
Yrkanden (1)