Kvinnans rätt till sin egen kropp

Motion 2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1

Förslag till riksdagsbeslut 2

Det sexualiserade offentliga rummet 3

Rätten till den egna kroppen 4

Ökad satsning på skolan 4

Sex- och samlevnadsundervisning 5

Självförsvar för tjejer i skolan 6

Sexualiserat våld 7

Mäns våld mot kvinnor 7

Stryktålighet bland invandrade kvinnor 8

Mäns våld mot kvinnor och barn kostar 9

Kvinnojourerna 10

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheterna att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.1

  2. Riksdagen begär att regeringen utreder hur sexualiseringen av det offentliga rummet begränsar kvinnors rörelsefrihet i enlighet med vad som anförs i motionen.2

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av hormonella preventivmedel för män.

  4. Riksdagen begär att regeringen ger Högskoleverket i uppdrag att utvärdera den nya lärarutbildningen med avseende på kunskaper om sex och samlevnad i enlighet med vad som anförs i motionen.3

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att beredningen av Sexualbrottskommitténs förslag skall påskyndas.4

  6. Riksdagen begär att regeringen utreder hur könsmaktsordningen i domstolarna ser ut och hur detta kan åtgärdas.4

  7. Riksdagen begär att regeringen ser över hur våld mot invandrade kvinnor bestraffas i enlighet med vad som anförs i motionen.4

  8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att utveckla en modell för och genomföra en nationell kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor och barn.4

  9. Riksdagen begär att regeringen kartlägger tillgången på kvinnojourer i landets kommuner med målsättningen att säkra alla kvinnors rätt och möjlighet att uppsöka kvinnojourer antingen i den egna kommunen eller i grannkommunen.

1 Yrkande 1 hänvisat till LU.

2 Yrkande 2 hänvisat till AU.

3 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

4 Yrkandena 5–­8 hänvisade till JuU.

Det sexualiserade offentliga rummet

Vart vi än vänder oss på gatan dyker samma bild upp: Den avklädda kvinnan med blicken tomt ut i luften ser ut att ha kommit för att stanna. Vi hittar henne i tidningar, på film och på gatornas stora reklamtavlor. Undersökningar av reklamen visar att kvinnan skildras utan sammanhang, att hon inte framställs som yrkesarbetande och att hon så gott som alltid framställs som objekt.

Samma bilder hittar vi av barn och unga tjejer. Vi serveras en tydlig könsstereotyp bild vad gäller leksaker och kläder. Småtjejer skall ha en särskild sorts rosa legobitar, gjorda särskilt för tjejer. I reklamen för leksaker presenteras en bild av tjejer som passiva och omsorgstagande medan killarna är aktiva och utåtriktade. Vi ser det i klädmodet. Killar skall dölja sina kroppar mer och mer medan tjejerna blir mer och mer avklädda. Flera av de stora klädkedjorna har erbjudit behåar och stringtrosor med leksaksmotiv för barn. Personalen i förskolorna kan berätta om småtjejer som bantar.

I en studie över 960 tioåringar i Göteborg visades att var femte tioårig tjej inte är nöjd med sin kropp, utan tycker att hon är fet.

Reklamen och bilderna av hur idealen skall vara sätter en stark press på kvinnor och på barnen. Trots detta händer lite. Ytterst är detta en konsekvens av det patriarkala samhället vi lever i. Patriarkalt eftersom kön är en avgörande faktor för hur du bemöts i samhället, vilka möjligheter du har och hur mycket makt du har. Detta betyder att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp och att män utgör den norm efter vilken vi organiserar samhället. Patriarkatet visar sig inom alla samhällets områden. Män är överrepresenterade i positioner med makt och inflytande. Kvinnor har blivit mer av en konsumtionsvara. Insikten om att vi lever i ett sådant samhälle skapar också insikt om att det krävs mer än enstaka åtgärder. Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. Trots detta lever svenska kvinnor fortfarande under detta förtryck. Jämställdhetspolitikens könsblindhet förmår inte att lösa dessa frågor eftersom de är könsspecifika, organiserade efter en könshierarki. Vänsterpartiet tycker det är dags att dessa frågor förs upp på dagordningen.

Vi behöver frirum. Det är en rättighet att kunna röra sig i samhället utan att ständigt bli utsatta för krav på hur vi skall agera och se ut för att duga. Detta är inget man ändrar på bara genom att ändra en lag eller två. Men det är viktigt att reklamens roll i det här sammanhanget tydliggörs och också ifrågasätts. Ansvaret för att motverka könsdiskriminering ligger i dag hos reklambranschen genom näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK). Exemplen ovan visar att reklamen bidrar till att skapa könsstereotypier. Vänsterpartiet menar därför att möjligheten för att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam måste utredas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

I Jämt och ständigt, regeringens handlingsplan för den nuvarande mandatperioden (skr. 2002/03:140) tas problematiken med sexualiseringen av det offentliga rummet upp. Regeringen uttrycker här ett mål om att tillsätta en expertgrupp för dessa frågor. Vänsterpartiet välkomnar dessa förslag och föreslår att regeringen dessutom tillsätter en utredning där en analys görs av hur sexualiseringen av det offentliga rummet påverkar kvinnors rörelsefrihet.

Rätten till den egna kroppen

Beskrivningen ovan visar att rätten att definiera bilden av sin egen kropp har blivit berövad många och detta slår hårdast mot kvinnor.

Rätten till den egna kroppen handlar inte bara om rätten till bilden av den egna kroppen. Det handlar också om den fysiska rätten till sin kropp. Detta är frågor som rör sexualitet och våld, men det är också rätten till kunskap om den egna kroppen. Undersökningar har visat att de flesta mediciner enbart utprovas på män även då de används i behandlingen av kvinnor. Ingen vet därmed säkert hur medicinerna påverkar kvinnokroppen. Vänsterpartiet kräver därför att mediciner som skall användas på kvinnor också skall vara provade på kvinnor, vilket vi föreslår i motionen Läkemedel.

När p-pillret kom blev det startskottet till ökade möjligheter för kvinnor att själva kontrollera sin sexualitet och fortplantning. Men p-pillret fyller också andra, mindre positiva, funktioner. För det första har p-pillret i stor grad gjort prevention till något som först och främst är kvinnans ansvar, i vart fall inom heterosexuella förhållanden. För det andra utsätts kvinnokroppen i vissa fall för oönskade effekter av p-pillret, främst gäller detta den ökade risken för blodpropp. Det är förstås viktigt att det fortsätts forskas och görs förbättringar i de preventivmedel som finns för kvinnor. Men det är även dags att män tar sitt ansvar och att utvecklandet av preventivmedel för män prioriteras. Riksdagen bör därför uppdra till regeringen att återkomma med förslag på hur detta arbetet kan intensifieras.

Ökad satsning på skolan

Flera undersökningar de senaste åren har visat att tjejer utsätts för sexuella trakasserier. Att bli kallad för fitta eller hora och andra nedsättande omdömen grundade på kön tillhör dessvärre vardagen för många unga tjejer. Ovälkomna fysiska närmanden är också vanliga. I en nationell undersökning av språkbruk och sexuella beteenden bland gymnasieelever, gjord av Arbetslivsinstitutet år 2002, framkom det att 76 % av tjejerna hade blivit utsatta för kränkande kommentarer om sitt kön en eller flera gånger under det senaste skolåret, 65 % hade blivit utsatta för sexuella kommentarer och 41 % av tjejerna berättar att de har blivit utsatta för kränkande sexuell kroppskontakt. En undersökning gjord av tjejjouren i Karlstad visar att 52 % av tjejerna i åldern 13 till 17 år har blivit utsatta för någon kränkande handling, 74 % av dessa har skett i skolan. 2 % av tjejerna har blivit utsatta för våldtäkt och 7 % har haft sex mot sin vilja. Vid en undersökning genomförd på Stockholms skolor 1996 uppgav 47 % av de tillfrågade tjejerna i årskurs 9 och första året på gymnasiet att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. Även BRIS – Barnens Rätt I Samhället, kan upplysa om att mobbning har blivit grövre och mer sexualiserad.

Vänsterpartiet konstaterar att många unga tjejers vardag är fylld av rädsla, underordning och fruktan för övergrepp. Undersökningar visar att tjejerna ofta tycker sig själva vara orsaken till att de blir utsatta för kränkningar. På så sätt blir tjejerna än en gång marginaliserade. Det är resultatet av ett samhälle där kvinnor konsekvent är underordnade män och är ett av de yttersta uttrycken för att kvinnan inte ens äger rätten till sin kropp. Samhället och skolan måste vara tydliga i att det är killarnas beteende som är problemet och att en förändring kräver att de ändrar på detta beteende.

Sex- och samlevnadsundervisning

Barn och ungdomar utvecklar sin sexualitet i samspel med varandra, föräldrar, lärare och andra vuxna samt under påverkan av massmedier. Pornografins kvinnoförnedrande skildring av sex är för många en av de starkaste influenserna under den tid då grundläggande uppfattningar formas om kropp, kön och sexualitet. Genom Internets och kabelkanalernas porrutbud har tillgängligheten till pornografi ökat dramatiskt de senaste 10–15 åren. Pornografin skapar en stereotyp bild av normalitet och bidrar till en systematisk underordning av kvinnor. Genom de stereotypa bilderna av mäns och kvinnors sexualitet påverkar pornografin killar och tjejer på olika sätt. I bägge fallen utgör pornografin ett begränsande hinder för utvecklandet av en verkligt frigjord sexualitet.

Alltfler tjejer uppger att de har tagit del av pornografi. Enligt Folkhälsoinstitutets sexvaneundersökning säger tjejerna sig vara oroliga för den påverkan som jämnåriga utsätts för av pornografi. Många tjejer har en medveten inställning om pornografi som något felaktigt och fult men upplever samtidigt att kroppen reagerar med lust vilket ger upphov till skam. Det ger återigen en bild av att tjejer drar det kortaste strået när det gäller sexualitet och ställs inför motstridiga känslor och krav utan att kunna göra det på sina egna villkor.

En fri sexualitet innebär en möjlighet att utforska den egna och andras kroppar. I dag är det dock inte långsökt att se sambandet mellan olika trender vad gäller sexualtekniker och den rådande pornografin. I sexvaneundersökningen uttrycker tjejerna att de har ett dåligt självförtroende vad gäller utövande av sex. Genom de föreställningar som pornografin skapar uppstår ett tryck på unga tjejer att testa olika sexuella tekniker. Självfallet står det alla fritt att prova olika sexuella tekniker. Men här utövar könsmaktsordningen och den manliga normen en press på tjejernas bekostnad.

Sex- och samlevnadsundervisningen i skolan blir mot den här bakgrunden mycket viktig. Kvaliteten och omfattningen av denna undervisning är mycket skiftande mellan olika skolor, vilket Skolverkets nationella kvalitetsgranskning 1999 visade. Undersökningen visade att de flesta skolorna saknade målformuleringar om undervisningen, och att den undervisning som förekom var dåligt samordnad och bristfälligt dokumenterad. Undersökningen visade också på ett samband mellan bristande undervisning och förekomst av nedsättande könsord. I endast tio av åttio skolor beskrivs sex- och samlevnadsundervisningen som bra. Vänsterpartiet föreslår att den nationella styrningen stärks när det gäller omfattning och innehåll i sex- och samlevnadsundervisningen. Förmågan att reflektera över frågor om sexualitet och samlevnad utifrån ett frigjort och jämställt synsätt bör ingå som ett viktigt kunskapsmål i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Detta föreslår Vänsterpartiet i motionen Elevhälsa.

Lärare som undervisar i sex och samlevnad måste ha relevant utbildning för att kunna vara trygga nog att diskutera bland annat pornografins bild av sex. Detta behov återfinns också i andra yrkeskategorier som arbetar med ungdomar, exempelvis fritidspedagoger och ungdomsmottagningspersonal. Utbildningen måste förutom biologiska kunskaper, innehålla såväl feministisk teori som gruppsamtalsmetodik. Högskoleverket bör ges i uppdrag att utvärdera den nya lärarutbildningen med avseende på kunskaper om sex och samlevnad. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Självförsvar för tjejer i skolan

Skolverket har tidigare genomfört ett projekt där tjejer får lära sig självförsvar i skolan. En del skolor och kommuner har också själva infört en sådan utbildning. Kortare kurser hålls också på fritids- och ungdomsgårdar och av olika organisationer. Hur utbildningen genomförs och vad som ingår varierar, men det gemensamma är att det handlar om att stärka unga tjejers självkänsla, att inte låta sig begränsas i det offentliga rummet och om hur man rent fysiskt skall kunna ta sig ur farliga situationer om sådana uppstår. Vänsterpartiet menar att det är oerhört viktigt för unga tjejer att i grupp få möjligheten att samtala om sina erfarenheter så att man inser att man inte är ensam om att drabbas. På så sätt skapas en känsla av samhörighet mellan unga tjejer där det helt enkelt inte är acceptabelt med några former av sexuella trakasserier. Det handlar om att få sätta ord på vad man upplevt, att se det strukturella i mäns trakasserier och övergrepp mot kvinnor, inse att man själv aldrig bär ansvaret för ett övergrepp och om att få kunskap om vilka rättigheter man har. Det handlar också om att lära sig använda sitt kroppsspråk och sin röst så att man stärker sitt uppträdande och självförtroende. Det handlar om att få ta plats och utrymme. Och ytterst handlar det om att få veta och få träna på hur man tar sig ur ett angrepp, vad man kan försvara sig med och hur man riktar sitt motangrepp.

En vanlig invändning mot att lära ut självförsvar i skolan är att det är fel att lära sig slåss. Men beskrivningen ovan visar att det främsta målet för självförsvar är att skapa en känsla av att man har rätt till sin egen kropp, inte skall tolerera kränkningar och är beredd att försvara den. Därnäst handlar det om att lära sig ta sig fri om man hamnar i farliga situationer och det gäller också specifikt att som tjej och kvinna ta sig ur ett angrepp från en kille eller man.

Det är relevant att ifrågasätta om tjejer verkligen skall behöva lära sig självförsvar, om det inte är att än en gång lägga ansvaret på kvinnan, och om det inte istället handlar om att killar måste sluta begå övergrepp och våldta kvinnor. Till detta kan anföras att Vänsterpartiet också lägger fram förslag som syftar till att bryta kvinnors systematiska underordning och skapa ett jämställt samhälle, många gånger i konflikt med patriarkatet och mäns maktutövning. Men vi kan också konstatera att så länge som tjejer i landets skolor är utsatta för trakasserier måste något göras för att ge dem självförtroendet och styrkan att stå emot. När kvinnor våldtas varje timme i Sverige är det dags att lära sig att slå tillbaka. Det är därför dags att vidareutveckla projektet med självförsvar för tjejer i skolan, något Vänsterpartiet föreslår i motionen Elevhälsa.

Sexualiserat våld

Kvinnors liv begränsas av den rådande könsmaktsordningen på en mängd olika plan. Det sexualiserade våldet är ett uttryck för den patriarkala samhällsstrukturen. Det är denna struktur som gör övergrepp mot kvinnor möjligt. Mer än hälften (56 %) av svenska kvinnor har trakasserats sexuellt, enligt undersökningen Slagen Dam.

Inom straffrätten är en översyn av sexualbrotten aktuell. Sexualbrottskommittén har lämnat ett betänkande (SOU 2001:14) som bereds inom Justitiedepartementet. Vänsterpartiet stödjer de framtagna förslagen om skärpning av straffen för sexbrott, att fokus läggs på kränkningen och inte på handlingen vid ett övergrepp. Ett övergrepp skall bedömas som våldtäkt även vid en lägre grad av tvång. Hot eller våld skall inte krävas för våldtäkt mot barn. Utredningen innehåller även kompletteringar till lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster med avsikt att effektivisera lagen. Riksdagen bör till regeringen understryka vikten av att beredningen av kommitténs förslag skall påskyndas så att beslut snarast kan fattas av riksdagen.

Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män. År 2001 publicerades undersökningen Slagen Dam, den visar på hur omfattande mäns våld mot kvinnor är och synliggör de flytande gränserna mellan hot, våld och sexuella övergrepp. Undersökningen visade bland annat att 46 %, alltså nästan hälften av alla svenska kvinnor, har utsatts för våld av någon man efter 15-årsdagen. I 25 % av fallen handlar det om ett upprepat systematiskt våld. Undersökningen visade också att 22 % av kvinnorna mellan 18 och 24 år hade blivit utsatta för våld under det senaste året.

Att kvinnor utsätts för våld är inget undantag. Det är heller inte så att det är ett undantag att män utsätter kvinnor för våld. Uppgifter från Brottsoffermyndigheten visar att ungefär 20 kvinnor årligen misshandlas till döds av en man de har eller har haft en nära relation till. 2002 anmäldes 21 400 misshandelsbrott mot kvinnor. I 80 % av fallen är misshandlaren en man som är bekant med kvinnan. När en så stor andel kvinnor har blivit utsatta för våld innebär det att våldet är en utbredd, vanligt förekommande och aktuell företeelse, något som motsäger bilden av att det är ett fåtal män som utövar våld mot kvinnor. Tyvärr finns det så gott som inga våldsfria zoner i samhället. Problemet är på inget sätt marginellt, utan berör och påverkar i förlängningen alla kvinnors liv och handlingsutrymme. I sina egna hem, på offentliga platser och på sina arbetsplatser utsätts kvinnorna för våldet.

Kvinnor som har utsatts för våld eller övergrepp berättar ofta om det som upplevs som ett andra övergrepp – hur de bemöts av de institutioner i samhället som skall hjälpa dem. Misstanke om att inte bli trodd gör att många kvinnor inte vågar berätta om vad de har blivit utsatta för eller inte vågar anmäla övergrepp. Kvinnor upplever också att det är de och deras agerande som blir ifrågasatt istället för den misstänkta mannen. Det fokuseras på hur kvinnan klär sig, hur hon har agerat och om hon har varit berusad eller inte. Detta är ett förhållningssätt som utgår från mannens perspektiv och som bär vidare de strukturer som också är själva orsaken till våldet. Eftersom de patriarkala strukturerna finns överallt så finns de även i rättsväsendet. Vänsterpartiet menar att detta måste synliggöras och föreslår att regeringen tillsätter en utredning som får i uppgift att i bred bemärkelse analysera på vilket sätt könsmaktsordningen kommer till uttryck i våra domstolar och på vilket sätt man kan motverka detta.

Stryktålighet bland invandrade kvinnor

En grupp kvinnor som ofta blir särskilt marginaliserade är invandrade kvinnor. Detta är ingen homogen grupp och det kan röra sig om kvinnor med olika kulturbakgrund och erfarenheter. Uppgifter från kvinnojourerna visar på att invandrade kvinnor står för en förhållandevis stor andel av dem som söker hjälp hos jourerna.

Uppgifter från Slagen Dam visar att 82 % av de kvinnor som utsätts för våld av sin nuvarande make eller sambo har en make eller sambo som är född i Sverige. Siffran för dem som har blivit utsatt för våld av tidigare make eller sambo är 72 %. Undersökningar har också visat att den grupp som är mest utsatt för våld från partner eller ex-partner är utländska kvinnor gifta med svenska män. De har blivit hämtade till Sverige för äktenskap men sedan kan eller får de inte stanna i förhållandet med den svenske mannen. Vad beror detta på? Ett av svaren är att dessa kvinnor lever under ett dubbelt förtryck. Många av dessa kvinnor är dessutom särskilt utsatta eftersom de inte har någon att vända sig till. De behärskar ofta inte svenska, de har inget jobb och de saknar informella strukturer att söka stöd i. Vänsterpartiet lägger i motionen Nätverksstöd för invandrade kvinnor fram förslag om att en kartläggning bör göras över hur invandrade kvinnors rättigheter tas tillvara och hur stödet för detta kan förbättras.

En del män verkar sätta i system att utnyttja kvinnor från andra länder. Genom media har det kommit fram exempel där män gifter sig med en utländsk kvinna, misshandlar henne svårt, slänger ut henne – hon åker i väg, och snart har han en ny kvinna som han misshandlar: Full returrätt med två års misshandelsgaranti. Han kanske döms för misshandel i ett eller flera enskilda fall men systematiken och den ständiga upprepningen bestraffas inte. Vänsterpartiet tycker att dessa män måste stå till svars för sina gärningar. De måste dömas inte bara för den enskilda misshandeln utan även för systematiken i misshandeln. Vänsterpartiet menar även att dessa män skall vara skyldiga att betala skadestånd till kvinnan och föreslår därför att regeringen utreder hur detta kan tillgodoses. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Enligt de ändringar som skett i utlänningslagen skall utländska kvinnor som utsätts för mäns våld ha möjlighet att stanna i Sverige trots att de inte har varit här i två år. Samtidigt menar regeringen att migrationsmyndigheterna skall söka vägledning för beslut i proposition 1983/84:144. De krav som ställs där gör dock att detta blir en skenbar rättighet. Exempelvis måste kvinnan vara etablerad på arbetsmarknaden för att få stanna i Sverige, något kvinnor som hållits isolerade av mannen i hemmet i stort sett aldrig är.

Hur mycket våld skall en kvinna behöva stå ut med innan hon har rätt att stanna i Sverige, hur mycket stryk skall hon behöva ta? Skall inte de mänskliga rättigheterna gälla även för kvinnor som inte har permanent uppehållstillstånd i Sverige? Vänsterpartiet anser att kriterierna för att kvinnor skall få stanna i Sverige måste ändras för de kvinnor som utsatts för våld och kränkningar. Det våld som mannen utsätter kvinnan för måste ses som skäl till uppehållstillstånd. Vänsterpartiet föreslår också detta i motionen Flykting- och immigrationspolitik.

Mäns våld mot kvinnor och barn kostar

Det könsrelaterade våldet har sitt ursprung i en patriarkal maktstruktur. En internationell undersökning visar att svartsjuka och separation var de vanligaste argumenten som de män som begått våldsbrott uppger som orsak. Bakom dessa ligger ett kontroll- och maktbehov över kvinnor. Kvinnors utsatthet för mäns våld, vare sig det är misshandel, sexuella trakasserier, våldtäkt eller incest är ett samhällsproblem, som inte bara har konsekvenser på ett socialt plan utan även har ekonomiska aspekter.

För att få en heltäckande bild av mäns våld mot kvinnor och dess konsekvenser bör man undersöka vad mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Det handlar om direkta vårdkostnader för utsatta kvinnor och barn, kostnader för rättsprocesser och kriminalvård, jourverksamhet och kostnader för att ge kvinnor och barn skydd, men också om bortfall av arbetstid, och begränsande av kvinnors deltagande i samhället. I USA beräknas den våldsrelaterade frånvarofrekvensen och ökade hälsokostnaden för arbetsgivarna till ca 4 miljarder USD per år. När man i Kanada räknat på direkta kostnader av mäns våld mot kvinnor, som exempelvis rättsliga kostnader, medicinsk vård och frånvaro från arbete uppgick dessa till 900 miljoner USD per år. Liknande kostnadsberäkningar har även gjorts i Storbritannien, Nederländerna och Tyskland. Vänsterpartiet anser att Sverige som föregångsland i arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor bör agera i dessa frågor. En utredning bör tillsättas för att utveckla en vetenskaplig metod för och genomföra en nationell kostnadsberäkning på mäns våld mot kvinnor och barn. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.

Kvinnojourerna

2003 är det tjugofem år sedan Sveriges två första kvinnojourer, Alla Kvinnors Hus i Stockholm och Kvinnohuset i Göteborg, startades. Kvinnojourerna, och även på senare tid tjejjourerna, har varit en fristad för tusentals kvinnor, tjejer och barn. Tjej- och kvinnojourerna bedriver också ett viktigt förebyggande arbete för att sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser. Kvinnojourerna har en särskild ställning just därför att de står vid sidan om myndigheter och institutioner. Detta gör att de fullt ut kan stå på de utsattas sida och ibland även komma med berättigad kritik gentemot samhällets institutioner. Tjej- och kvinnojourernas styrka ligger i att de är skapade av kvinnor och för kvinnor och deras behov. Allt fler kommuner vill inordna tjej- och kvinnojourerna inom övriga kommunala institutioner med anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Detta skulle innebära vissa nackdelar och Vänsterpartiet menar att prioriteringen i stället bör ligga på att bättre ta tillvara den kompetens och de erfarenheter tjej- och kvinnojourerna har upparbetat.

Landets ideella tjej- och kvinnojourer står i dag i stor utsträckning för de praktiska stödinsatserna till de utsatta kvinnorna. Trots deras erfarenheter och kunskaper om mäns våld mot kvinnor har de fortfarande inte en självklar status och existerar under osäkra förhållanden och i många fall med en otillräcklig finansiering. Detta är en paradox då företrädare för polis, socialtjänst och sjukvård själva anser att den lokala kvinnojouren ger ett mer heltäckande stöd till utsatta kvinnor än vad de själva kan erbjuda. Tjej- och kvinnojourerna spelar en central roll när det gäller att synliggöra och beskriva mäns våld mot kvinnor, sprida kunskap om våldets mekanismer och utveckla metoder för att hjälpa och stödja kvinnor som utsätts för misshandel och andra övergrepp. Dessa kunskaper bör tas tillvara i större utsträckning. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att kartlägga tillgången på kvinnojourer i landets kommuner med målsättningen att säkra alla kvinnors rätt och möjlighet att uppsöka kvinnojourer antingen i den egna kommunen eller i grannkommunen.

Stockholm den 3 oktober 2003

Camilla Sköld Jansson (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Rossana Dinamarca (v)

Ulla Hoffmann (v)

Kalle Larsson (v)

Elina Linna (v)

Gunilla Wahlén (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15
Yrkanden (9)