Kvinnors hälsa

Motion 1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp)

av Charlotte Branting m.fl. (fp)
Inledning
Kvinnor lever i genomsnitt sex år längre än män men
uppvisar ett sämre hälsotillstånd. Kvinnor lider oftare av en
långvarig sjukdom som kräver regelbunden medicinsk
behandling och medför avsevärt nedsatt arbetsförmåga och
som leder till sjukfrånvaro, sjukpensionering och
förtidspension. Inom sjukfrånvaron dominerar kvinnor
med låg utbildning och monotona arbeten.
Invandrarkvinnorna utgör en stor grupp. Vanligast är
sjukdomar i rörelseorganen följda av cirkulationsorganens
sjukdomar, endokrina sjukdomar och psykiska störningar.
Detta återspeglas också i läkemedelsförbrukningen:
Kvinnor köper ut mer läkemedel än män. Skillnaderna är
särskilt påtagliga inom grupperna smärtstillande medel,
medel mot hjärt-kärlsjukdom och psykofarmaka.
Bättre kartläggning av ohälsan
Tillgänglig statistik är emellertid ofullständig och
sjukdomsbegreppen vaga i de material som finns från öppen
och sluten vård. Vi vet en del om diagnoserna men har en
mer ofullständig bild av orsakerna. Att arbetslivets risker,
dubbelarbete och stress, monotoni i arbetet spelar roll finns
det starkt stöd för men hur privatlivet kommer in i bilden är
mer oklart.
Vi anser att det behövs en fullständigare kartläggning av
kvinnors ohälsa och orsakerna bakom den för att
möjliggöra effektiva förebyggande och rehabiliterande
insatser.
Kvinnoaspekter på hälsa
Mannen är normen
Kvinnors hälsoproblem har i mycket mindre
utsträckning än mäns sjukdomar varit föremål för
forskning. Behandlingsmetoder för sjukdomar
gemensamma för kvinnor och män har för det mesta
utprövats på män. Mannens kropp och dess funktioner har
varit normen -- kvinnans den avvikande. Behandlingen av
högt blodtryck har t.ex. utformats efter våra kunskaper om
mannens sätt att reagera på behandlingen, inte kvinnans.
Därför måste forskningen kring ohälsan, dess orsaker
och behandling inriktas på att ta fram kunskap också om
kvinnornas sätt att reagera. Forskningsrådsnämnden liksom
Medicinska forskningsrådet bör här känna ett särskilt
ansvar för att denna forskning kommer till stånd.
Sex och samlevnad samt reproduktion
Samlevnaden mellan två människor, sexualiteten och
föräldraskapet är centralt i människors liv. Synen på
sexualiteten har förändrats radikalt sedan 50-talet då unga
människor fick smyga med sin sexualitet och det var en
skam att vara ogift mor. Idag kan två människor leva öppet
tillsammans och ensamstående kvinnor kan föda barn utan
fördömanden från omgivningen.
Kvinnors liv ändrades radikalt under 60- och 70-talet i
och med att kvinnor fick möjlighet att planera sitt
barnafödande. P-pillren och spiralen började användas i
början 60-talet och fick snabbt en omfattande spridning.
Abortlagens införande 1975 stärkte ytterligare kvinnans
frihet att välja när hon var mogen för föräldraskap.
Mödrahälsovården och ungdomsmottagningarna
byggdes upp, skolans sex- och samlevnadsundervisning
moderniserades och effektiviserades. Detta har lett till att
dagens kvinnor tidigt blir inställda på att gå till gynekolog
och barnmorska med frågor som rör sexualitet och
reproduktion. Den möjligheten bör bevaras också efter
införandet av ett husläkarsystem.
Aborterna
Antalet legala aborter steg kraftigt i och med abortlagens
införande 1975. Samtidigt försvann de illegala aborterna
som kostat så många kvinnors liv och hälsa.
Antalet aborter per år ligger nu mellan 35 000 och 37
000. Varje abort kan ses som ett misslyckande och strävan
är att minska aborttalet med förebyggande insatser.
Abortincidensen varierar över landet liksom användningen
av p-piller men vi vet inte varför. Vår kunskap om vad som
ligger bakom ofrivilliga graviditeter och aborter är
ofullständig vilket begränsar våra möjligheter att arbeta
förebyggande.
Vi bör också skaffa oss mer kunskap om hur såväl kvinna
som man upplever aborten. Vi vet att det finns män som
velat ta hand om sitt barn och sörjt över att kvinnan gjort
abort.
Vi anser därför att en kontinuerlig kartläggning av
orsakerna bakom ofrivilliga graviditeter och en uppföljning
av upplevelserna av en abort bör initieras t.ex. av
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet i samarbete med
landstingen.
Det behövs en kraftfull satsning på abortförebyggande
åtgärder vilka utformas med tanke på målgruppen. Det som
passar för ungdomar är kanske inte gångbart när det gäller
att nå de äldre kvinnorna. Här behövs en del
metodutveckling.
Vi anser att skolans sex- och samlevnadsundervisning
måste effektiviseras och
ungdomsmottagningsverksamheten måste byggas ut.
Vi anser vidare att Folkhälsoinstitutet i samarbete med
landstingen, mödrahälsovården, företagshälsovården och
skolan bör initiera abortförebyggande åtgärder också
riktade till litet äldre kvinnor. Dessa åtgärder kan med
fördel kopplas till arbetet med att förebygga sexuellt
överförbara sjukdomar.
Vi anser inte att det idag finns tillräckliga skäl för
att sänka den s.k. 18-veckorsgränsen till 12 veckor. Våra
huvudsakliga skäl till detta är: en ökad restriktivitet
skulle kunna leda till ökning av illegala aborter minskat
rådrum i tid för beslut om abort kan förhasta till abortbeslut
för säkerhets skull risk för flera sena aborter efter
särskild prövning ''resurssvaga'' kvinnor kommer i kläm
debatten fokuseras på tidsgränsen i stället för på
abortförebyggande åtgärder abortbeslut är lika svårt att
ta oavsett tidpunkt och metod kvinnans
självbestämmande begränsas.
Dessutom vill vi notera följande fakta: 91 % av alla
aborter görs inom 12 veckor.Foster från 23:e--24:e
veckan kan i bästa fall leva, dock icke från 20:e veckan.
De kvinnor, mindre än 1 %, som gör abort mellan 18:e och
22:a veckan har alla särskilda skäl.
Ofrivillig barnlöshet
Kvinnorna är jämfört med männen de som utsätts för de
allvarligaste komplikationerna vid sexuellt överförbara
sjukdomar, STD. Klamydiainfektionen kan leda till att
äggledarna löds ihop med risk för utomkvedshavandeskap
och barnlöshet som följd. Av de ca 1 600 nya fall av kvinnlig
ofruktsamhet som diagnostiseras varje år beror ungefär
hälften på genomgången klamydiainfektion.
Därför är det viktigt också med tanke på risken för hiv-
smitta att sprida information om hur man kan skydda sig
mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Det ter sig naturligt att de som har ansvar för de
abortförebyggande åtgärderna också ansvarar för insatser
avsedda att förebygga spridningen av STD.
Smärtlindring vid förlossning
På de flesta håll finns idag möjligheter att välja mellan
olika former av smärtlindring, både medicinska och andra.
Eftersom det börjar komma fram vetenskapliga data som
tyder på att en del smärtstillande åtgärder kan negativt
påverka förlossningsförloppet anser vi att en utvärdering
måste göras av nytta och risker med de olika
smärtlindringsmetoder som står till buds.
Kejsarsnitt
En jämförelse mellan kvinnoklinikerna visar att det finns
stora variationer mellan klinikerna gällande frekvensen av
kejsarsnitt.
Vi anser att dessa skillnader bör analyseras närmare med
avseende på indikationer och resultat.
Livmoderframfall, urininkontinens
Livmoderframfall och urininkontinens är andra
hälsoproblem som idag kan behandlas effektivare än
tidigare. Behandlingsmetoderna är emellertid inte
tillräckligt kända.
Vi anser att kunskapen om dessa behandlingsmetoder
skall spridas ut i sjukvården så att kvinnor slipper att
besväras i onödan av dessa hälsoproblem.
Bröstcancer
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland
kvinnor. Genom införande av mammografi som
hälsoundersökning har möjligheterna att tidigt
diagnostisera och behandla brösttumörer förbättrats. Nya
behandlingsmetoder har också tillkommit.
Generellt är det akuta omhändertagandet av en kvinna
med brösttumör bra i Sverige. Däremot finns fortfarande
brister i eftervården som bör omfatta psykiskt stöd och
hjälp med komplikationer som svullen arm, infektioner i
handen/armen etc. Här gör de ideella
bröstcancerföreningarna en ovärderlig insats och bör få
ökat samhälleligt stöd för sin verksamhet.
Sjukdomar i rörelseorganen
Enligt SCB:s undersökning över levnadsförhållandena i
Sverige är det totalt 20 procent av kvinnorna mot 15 procent
av männen som nämner sjukdom i eller symtom från
rörelseorganen som en långvarig sjukdom. Det är också den
i särklass vanligaste anledningen till förtidspensionering.
Bakom besvären ligger ofta förslitning och belastning.
Att förebygga sjukdomar i rörelseorganen är en av de
viktigaste uppgifterna för hälso- och sjukvården men också
för andra, t.ex. skolan. En viktig förebyggande insats är att
stimulera människor till motion, en annan att lära ut hur
man lyfter och hur man undviker ensidiga rörelser.
Eftersom var tredje flicka och var fjärde pojke som
kommit upp i tonåren inte ens promenerar är risken stor för
att de kommer att få besvär från rörelseorganen. Ett sätt att
förebygga dessa skador är att ge idrottsämnet tillräckligt
utrymme på skolschemat.
Företagshälsovården har också en viktig roll att spela för
att sprida kunskap om hur man undviker skador och
förslitningar.
Psykiska sjukdomar
Bristande psykiskt välbefinnande rapporteras nästan
dubbelt så ofta av kvinnor som av män. Sömnsvårigheter,
ängslan, oro, ångest och nedstämdhet är betydligt vanligare
hos kvinnor. Kvinnor använder dessutom oftare mer
psykofarmaka än män. Symtomen är vanligare hos arbetare
än i andra socioekonomiska grupper.
Vår kunskap om orsakerna bakom kvinnors psykiska
problem är ofullständig liksom om vilken behandling som
ger bäst effekt. Vi anser därför att det behövs mer forskning
om de bakomliggande orsakerna samt effekten av den
behandling man ger.
Utbrändhet och självmord
Det finns enligt Socialstyrelsen vissa riskgrupper när det
gäller självmord: ensamstående unga mödrar, kvinnliga
läkare, tandläkare och sjuksköterskor. Bland de
bakomliggande orsakerna återfinns bl.a. stress, bristande
stöd i arbetet och i hemmet samt mobbning som bl.a. kan
leda till utbrändhet som i sin tur kan leda till
självmordsförsök och självmord.
Kvinnors deltagande i arbetslivet sker på helt andra
villkor än männens. Den svenska arbetsmarknaden är
fortfarande mycket könsuppdelad, även jämfört med andra
industriländer. Det innebär att kvinnorna ofta finns i
arbeten med låg status och oregelbundna arbetstider.
Många typiska kvinnojobb innebär små möjligheter att
påverka arbetets innehåll och arbetstider. De är dessutom
ofta fysiskt tunga t.ex. inom vården.
För kvinnor med medellånga och långa utbildningar i
mansdominerade yrken är situationen en annan. De har
visserligen stimulerande arbeten men det ställs höga krav på
dem, de är ensammare och får mindre hjälp av annan
personal med sina uppgifter.
En mer jämlik fördelning av hemarbetet skulle minska
på kvinnors arbetsbörda. Inga politiska beslut kan ändra på
detta, men fortsatt träget opinionsarbete för att ändra
attityderna borde kunna ge effekter.
Ensamstående kvinnor med barn är den grupp som
kanske har den tyngsta bördan av ensamstående kvinnor.
Fungerande barnomsorg och annan social service är
nödvändig för dem. Papparollen måste stärkas så att fler
barn har kontakt med sina pappor och att kvinnorna
därmed får avlastning. Frivilligorganisationer kan spela en
stor roll för att bereda ensamstående mammor möjlighet att
träffas, utbyta tankar men också tjänster t.ex. barnomsorg.
Vi anser att papparollen måste stärkas. Det behövs
kampanjer och annat opinionsbildande arbete för att få
papporna att ta sitt ansvar, utnyttja sin pappaledighet och
att ta helhetsansvar för hemmet när de är hemma. En del av
föräldraledigheten bör dessutom knytas till männen.
Vi anser också att det är angeläget att
Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, arbetsgivarna, facket
m.fl. tar detta problem på allvar och genom skapande av
nätverk, tillgång på mentorer m.m. söker förebygga att en
självmordssituation uppstår.
Kvinnor och livsstil
Rökning
Rökningen är oförändrad eller minskar i alla grupper
utom bland yngre kvinnor där den ökar. Kvinnor mellan 22
och 44 år är den grupp som har den högsta andelen rökare,
35 procent. Studier visar att det är bland de lågutbildade
kvinnorna som den största andelen rökare återfinns.
Särskilt oroande är nyligen framtagna siffror över
rökning bland gravida kvinnor. Siffrorna visar betydande
variationer mellan olika områden i Sverige och mellan olika
åldersgrupper. Högsta andelen rökare bland gravida
återfanns på Gotland och i Gävleborg: 29 procent. Uppsala
låg lägst med 20 procent. I de yngsta åldersgrupperna upp
till 19 år sågs så höga siffror som 54 procent (Norrbotten)
och 52 procent (Älvsborg). Lägst låg Stockholm och
Jämtland med 33 procent. Med tanke på de risker för fostret
som moderns rökning innebär är dessa siffror ytterst
oroande.
Som en följd av den ökande rökningen bland kvinnor ser
vi nu att lungcancerfrekvensen ökar med fyra procent
årligen bland kvinnor. På fyra år har den fördubblats.
Den här utvecklingen är allvarlig. Mycket kraftiga
åtgärder måste sättas in för att förmå framför allt unga
kvinnor att låta bli att börja eller att sluta röka. Hos dem är
det inte bara lungcancern som är ett hot, rökningen innebär
också allvarliga risker för både de väntade och de födda
barnen.
Vi anser att Folkhälsoinstitutet, skolan,
mödrahälsovården och arbetsplatserna måste effektivisera
informationsinsatserna om tobaksbrukets risker så att färre
börjar röka och fler slutar. Arbetsgivarna och hälso- och
sjukvården måste erbjuda kvinnor professionell hjälp att
sluta röka.
Alkohol
Den totala alkoholkonsumtionen bland kvinnor ökar.
Idag svarar kvinnor för en tredjedel av den totala
konsumtionen, jämfört med en femtedel i slutet av 60-talet.
Ungeför fem procent av kvinnorna beräknas vara
högkonsumenter av alkohol. Missbruket av alkohol och
alkoholskadorna bland kvinnor ökar.
Kvinnors missbruk av alkohol är mer skambelagt än
männens och därmed svårare att komma åt. Kvinnors
missbruk får därmed inte bara allvarliga konsekvenser för
deras egen hälsa utan drabbar också barnen särskilt hårt
eftersom kvinnorna ofta har huvudansvaret för barnen.
Studier om missbruk och behandlingsinsatser mot
missbruk är fortfarande till största delen inriktade på män.
Det är ett faktum att kvinnors förhållande till alkoholen är
annorlunda. För det första tål kvinnor mindre mängder än
män, för det andra skadas de fortare fysiskt av
alkoholmissbruk.
De goda erfarenheterna av behandlingsprogram för
kvinnliga missbrukare måste tas tillvara på fler platser i
landet. Vi anser att kvinnor måste ha rätt att få behandling
mot sitt missbruk på ett sätt som är anpassat för just
kvinnor.
Vi anser att Folkhälsoinstitutet, skolan,
mödrahälsovården, arbetsgivarna m.fl. bör kraftsamla
kring information och opinionsbildning med syfte att skapa
en respekt bland kvinnor för alkoholen och dess risker.
Mat och motion
Under efterkrigstiden har skönhetsidealet varit den
magra kvinnan. Bantning, hetsätning och anorexi är uttryck
för detta och har lett till allvarliga hälsoproblem för många
kvinnor.
Regeringen har nyligen givit Socialstyrelsen i uppdrag
att utreda detta hälsoproblem närmare.
Vi anser att det är en viktig uppgift för
Folkhälsoinstitutet, skolan och hälso- och sjukvården att
ändra på synen på kroppsidealet och att förmedla kunskap
om lämplig kost samt motionens betydelse för hälsan.
Invandrarkvinnorna
Av Riksförsäkringsverkets och SCB:s statistik framgår
att invandrarkvinnorna utgör en stor del av de
förtidspensionerade. Bland de grekiska kvinnorna bosatta i
Stockholms län vilka är 50 år och äldre är tre av fyra
förtidspensionerade. Bland de jugoslaviska kvinnorna är
motsvarande siffra två av tre.
Vad som ligger bakom dessa siffror vet vi inte. Det är
därför angeläget att studera hur vården fungerar för dessa
kvinnor, vilka skäl som legat till grund till
förtidspensioneringen och hur pensioneringen upplevs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av kvinnors ohälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring kvinnors ohälsa,
dess orsaker och behandling,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av orsakerna
bakom ofrivilliga graviditeter och av upplevelserna av en
abort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolans sex- och
samlevnadsundervisning,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om abortförebyggande åtgärder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsinsatser om skydd
mot sexuellt överförbara sjukdomar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om smärtlindring vid förlossning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av kejsarsnitt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om livmoderframfall och
urininkontinens,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omhändertagandet av kvinnor
med bröstcancer,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om kvinnors psykiska
hälsoproblem,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot utbrändhet och
självmord bland kvinnor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fungerande barnomsorg och
annan social service,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska
tobaksbruk bland kvinnor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot alkoholmissbruk
bland kvinnor,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot ''matrubbningar'',
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas
hälsoproblem.

Stockholm den 22 januari 1993

Charlotte Branting (fp)

Ylva Annerstedt (fp)

Britta Bjelle (fp)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Christer Lindblom (fp)

Karin Pilsäter (fp)
1 Yrkandena 2, 4 och 11 hänvisade till UbU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10
Yrkanden (34)