Landsbygdsutveckling

Motion 2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre villkor för landsbygdsutveckling.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta produktionsmedelsskatter.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändringar i strandskyddslagen.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avreglering av apoteksverksamheten.3

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiering av skolan.4

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre villkor för enskilda vägar.5

1Yrkande 2 hänvisat till SkU.

2Yrkande 3 hänvisat till MjU.

3Yrkande 4 hänvisat till SoU.

4Yrkande 5 hänvisat till UbU.

5Yrkande 6 hänvisat till TU.

2 Det måste bli lättare att leva på landet

– Mamma du har telefon! Lena har precis varit och handlat och ställer kassarna på bordet, för att svara. Det är äldste sonen Peter som vill ha hämtning från bussen. Typiskt tänker hon, jag som just har varit med bilen åt det hållet. Anna som är yngst i syskonskaran älskar att svara i telefon. Annars är det mest Alfons Åberg på data eller kaninen Muffe i stallet som gäller. Hos dagmamman finns favorithunden Laban.

Åtta av tio svenskar har tillgång till bil i hushållet. 94 procent av barnfamiljerna har tillgång till bil. De klarar helt enkelt inte sin dagliga tillvaro utan bil. Biltillgången är större på landsbygden än i storstäderna. Vi föreslår en skattesänkning på bensin och diesel med 70 öre per liter.

Vid halvsextiden hade för en gångs skull alla samlats runt köksbordet. – Mm, dessa fläskkotletter var goda! säger pappa Lars. Ja, men det börjar bli dags att köpa hem mer. Vi får ringa till Olsson snart, säger Lena. Det är konstigt att det nästan alltid är extrapriser på danskt fläsk på stormarknaden inne i stan, fortsätter hon. – Kan vi inte ha en egen gris, ropar Anna, och tänker på Emil och griseknoen. – Jojo, säger pappa, det skulle se ut det, lagom till slakten. Nej, nu får vi rappa på igen, Peter har ju fotbollen i kväll. – Jag kan skjutsa, säger Lena. Då kan jag passa på att träffa Nettan en stund, hon hade visst fått hem något nytt dataprogram till sin bokföring. Bara nu modemet funkar, det är inte klokt vilken tid det tar ibland när vi ska ladda hem uppgifter på nätet.

I Sverige har jordbruket produktionsskatter på en nivå som ger de svenska jordbrukarna betydande konkurrensnackdelar gentemot lantbrukare i andra EU- länder.

Vi vill sänka jordbrukets skatt på diesel och ta bort den helt på växtnäring och växtskyddsmedel.

Staten ska stimulera och främja konkurrensen för IT-infrastrukturen. I de fall utbyggnad inte kan ske på kommersiella villkor är det motiverat att staten medverkar.

Varje vecka, måndag till lördag, har Lena öppet i sin lilla hantverksbutik på förmiddagarna. Nettan som jobbar på en redovisningsbyrå i stan har lovat att visa lite enkel bokföring. – Jag känner mig litet ringrostig, säger Lena till Nettan. – Det var ju ett tag sen jag gick i skolan. Tidigare arbetade Lena som vårdbiträde på ålderdomshemmet inne i stan, eller servicehuset med helinackordering som det kallades. Även om jobbet i sig kändes betydelsefullt var det inte vad hon tänkt sig. Hon ville ha mer utrymme för egna idéer. Tänk, att få starta ett litet ålderdomshem för gamlingarna hemma i byn. Då skulle de inte behöva flytta så långt från sin invanda miljö och de skulle kunna ha sina gamla grannar och vänner runt omkring sig.

Vi vill införa en äldrepeng som skall kunna användas för att betala äldreomsorg såväl i hemmet som på olika former av privata institutioner. För att ingen ska lämnas utanför har kommunen ansvaret för att också den som inte orkar, kan eller vill välja får den bästa vården.

– Ja men, sa Nettan! Om du vill byta bransch så kan du väl öppna sån där hotellverksamhet! Du vet, bo på landet. Du har ju huset på gården, och ta väl hand om människor kan du ju! Just det, sa Lena, var det inte det som Agneta skulle göra? Det vart ju sånt himla ståhej på Miljö och hälsan. Det var nån anmälan hon missat att göra till kommunen, så hon blev bötfälld och polisen skickade brev. Fast tanken med hotell kanske inte är så dum...

Miljöbalken måste kunna motivera gott miljöarbete utan att hindra och försvåra företagandet, inte minst småföretagandet. Den översyn som nu pågår av miljöbalken måste ta hänsyn till såväl miljö som ekonomi.

– Tänk vad mycket vi kommer på när vi dricker kaffe, skrattar Nettan. Förresten, har du hört något om skolan? Jag hörde att det var diskussioner om att låta våra barn få åka till stan i stället för att gå här. Det ska ju byggas ut och nytt i stan, och då behövs fler elever dit. Politikerna pratade något om att vår skola inte lönade sig. – Typiskt, suckade Lena. Som mamma och förälder, vad har vi att säga till om då? Jag som just sett till att Anna kan få vara hos dagmamma, Birgit du vet, i stället för att jag skall behöva köra in henne till dagis varje morgon. Ska dom ta bort henne med, för att hon inte lönar sig? Nu slipper jag ju omvägen varje gång för att hämta och lämna. Ska vi behöva ta samma diskussion nu igen med kommunen för barnens skola?

Vi vill införa en barnomsorgspeng. Pengarna får användas av föräldrar helt i enlighet med familjens egna önskemål. Pengarna blir inte skattepliktiga.

Därutöver vill vi införa en rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Avdragsrätten ökar möjligheterna att använda även andra typer av barnomsorg än den kommunala.

Vi vill även återskapa etableringsfriheten för alternativ barnomsorg och ge ersättningar till privat och kooperativ barnomsorg på samma villkor som för den kommunala barnomsorgen. Självklart skall de privata och kooperativa alternativen uppfylla gällande kvalitetskrav.

Peters lag hade vunnit fotbollsmatchen. Lars var mäkta stolt över sin son. Egentligen fanns det ingen som var direkt duktig idrottare i släkten, förutom Peter. Det konstiga är att fast han ägnar mycket tid till fotbollen så sköter han skolan. Peter går på högstadiet inne i stan, så det passar bra med träningstider och sånt. Drömmen nu är att få börja på fotbollsgymnasiet. Tränaren hade tagit upp det med honom för ett par dagar sen. Lars och Peter pratade lyriskt om proffskontrakt och Italien, under tiden som de åkte hemåt.

Framför TV:n satt alla mest och pratade i mun på varandra, istället för att följa Lagens änglar. Fast det var ju ändå fredag och det gjorde inget om det blev sent!

– Fotbollsgymnasiet, sa mamma, men det ligger ju flera mil härifrån, inte ens i kommunen. Jo men jag vill gärna försöka, det finns en naturvetenskaplig gren på fotbollsgymnasiet – söka måste väl gå! Jo, tänkte mamma och funderade just över vad kommungubbarna skulle säga om det. Inte nog med diskussionerna om dagmamma och nu snart om skolan som inte ska finnas kvar. Sonen ska söka till gymnasiet i en annan kommun. – Det är värt det, sa pappa helt plötsligt. Alla såg förvånat på honom, nu hade han den där pillemariska blicken igen. – Vi gör det, vi ser till att vi får det som det passar oss och våra barn, om vi så ska kämpa! Vi måste se till att politikerna börjar se till oss som individer, och vi är faktiskt olika! Rättvisa kan inte betyda att alla ska ha det lika, oavsett förutsättningar.

Vi vill att betalningsansvaret för skolan flyttas från kommunerna till staten. En nationell skolpeng införs. Skolpengen tilldelas skolorna – friskolor och kommunala skolor – efter hur många elever de förmår attrahera. Särskilt tillskott ges för bl.a. handikappade elever.

Det skall vara möjligt att fritt välja vilken skola man vill gå i.

Nästa dag satte sig både Lena och Lars i bilen för att fara in till stan. Det var mycket som surrade i luften. Egentligen behövde de inte prata med varandra. De var glada att de hade bestämt sig. På sidan av vägen följde de tröskorna som var i full färd med skörden. Gris-Gunnar körde Claas-tröskan, som han köpt bättre begagnad i våras. Nu får man hoppas på sänkta dieselskatter, hade han sagt på bankkontoret när han skulle betala. Ja, tänkte Lars – det lär ju dröja med den här regeringen vi har. Inte nog med att de höjer dieseln, de höjer elskatten och gödselskatten också. Han ville inte ta upp det med Lena igen. Hon tyckte inte om gnäll. Men nu började det att påverka deras ekonomi så pass att han inte visste längre om det var värt att fortsätta som bonde. Det dammade och rök, när de körde på grusvägen. Men genom rökdimman framträdde de vackra höstfärgerna och bildade en vacker vy. Ett landskap som hade vårdats och värnats i generationer av familjen Svensson.

Vi föreslår skattesänkning på dieselolja för jordbruket som motsvarar minskade kostnader för jordbruket med 600 miljoner kronor och för skogsbruket motsvarande 250 miljoner kronor.

Det innebär att dieselolja som används i jord- och skogsbruket får en skatt på 0,53 öre per liter.

Rätt var det var började de tala om året då de hade bestämt sig för att flytta tillbaka till gården, där de nu bodde. Lars pappa hade blivit sämre och mamman hade dött året innan. Fortfarande fanns det kor och höns kvar på gården, men det hade blivit allt tyngre för pappan att sköta allt ensam. Egentligen hade de trivts rätt bra i stan. Men sen kom tanken på barn och allt vad det förde med sig. Så då hade de bestämt sig för att våga satsa och flytta. Beslutet togs inte utan stor vånda. Det handlade om mycket pengar och banken hade först varit tveksam att ställa upp.

Nu hade de renoverat den gamla ladugården. Det var lika bra att göra lösdrift hade de sagt på LRF-konsult. Och visst var det skillnad att arbeta med nya redskap och annan teknik. Lars började oroa sig igen för alla olika politiska beslut som fattas. Det är ju inte så lätt att bara ställa om allt!

Sverige skall genomföra de beslutade förändringarna av EU:s jordbrukspoltik i samma takt som de andra medlemmarna. Målsättningen är att jordbrukspolitiken skall avregleras helt, men vare sig Sverige eller EU kan göra det på egen hand. Jordbruket måste ha långsiktiga spelregler så man vet vad som gäller och kan planera sina investeringar.

Till landet! hade kompisarna skojat när de fått reda på att Lars och Lena skulle flytta tillbaka hem till föräldragården igen. Men det dröjde inte länge förrän även de insåg att på somrarna var det trevligt att komma ut på besök med barnen. Det fanns ju hästar att rida på och närhet till brygga för att kunna meta abborre. Nu hade de styckat av två tomter, en till Nettan och hennes familj och en till en annan kompis. Därmed hade barnantalet växt i byn. – Det räcker nästan till ett fotbollslag, brukade Lars skämta.

För att skogs- och jordbruksnäringen skall kunna utvecklas på ett positivt sätt till gagn för landsbygden är det viktigt att höga skatter inte hämmar generationsskiften.

Arv- och gåvoskatten ska slopas.

Nettan och hennes man Anders hade sålt bostadsrätten i stan och därmed hade de fått pengar över. Trots att de hade byggt nytt skulle de få en lägre månadskostnad. Det berodde främst på den låga räntan och att fastighetsskatten där ute på landet var så låg. Fast det låga taxeringsvärdet skulle visa sig bli ett problem. När Anders hade sonderat terrängen och anhållit om att få låna pengar för att starta ett företag blev det nästan tvärstopp hos banken. Det var svårt att låna pengar på en oprövad affärsidé med ett lågt fastighetsvärde som säkerhet. Förresten tyckte Anders att det kändes hemskt att behöva sätta bostaden i pant! Anders hade haft planer på att starta ett turistföretag i byn för att slippa pendla in till jobbet i stan varje dag.

Fastighetsskatten som driver folk från sina hem ska avvecklas.

Riskkapitalförsörjningen måste förbättra så att fler kan starta företag, inte minst i glesbygd.

Han hade talat med bonden som ägde sjön om att få arrendera den och plantera in ädelfisk. Sedan hade han tänkt bygga en liten servicebyggnad nere vid sjön och några småstugor att hyra ut till fiskeentusiaster, främst från Tyskland och Italien. Hela byn var med på noterna. Anders hade presenterat planerna på ett byamöte i skolan innan han tog kontakt med kommunen, för han ville ju inte köra över någon i byn. Tyvärr blev det ingenting av det hela i alla fall, för både kommunen och länsstyrelsen sa nej till att bygga en anläggning vid stranden – och som Anders sa: – Vad är det för pittoreskt med en fiskecamp 200 meter upp i skogen?

Vi anser att det skall finnas en generell rätt att bebygga sin mark nära stränder och vattendrag. En kommun skall dock kunna begränsa denna rätt, men endast där så kan motiveras med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att garantera allmänheten tillgång till bad och friluftsliv. Detta skall då ske genom antagande av detaljplan. Då ges de bästa förutsättningarna för en god sammanvägning av olika intressen.

De andra kompisarna som köpt tomt och byggt i byn samtidigt med Nettan och Anders heter Per och Gunilla. Gunilla är grundskolelärare, men just nu föräldraledig. Hon och Per har fått sitt tredje barn för bara ett par månader sedan. Per är egen företagare. Han har ett s.k. enmansåkeri och kör timmerbil hela dagarna. Ja, ibland på nätterna också. Det gäller särskilt på våren när tjälen håller på att gå ur marken. Då är vägarna så dåliga att de endast är något så när farbara under natten, när det frusit på lite.

Härom dagen hade Lena frågat Per om han inte hade tänkt utnyttja sin rätt till föräldraledighet och vara hemma med babyn något. – Jag vill inget hellre, svarade Per! Men ekonomiskt kan jag inte ha lastbilen stilla i flera veckor. Ja men anställ någon då, sa Lena. Det måste ju finnas gott om arbetslösa chaufförer i den här trakten. Men det ansåg sig Per inte heller ha råd med. Om arbetsgivaravgifterna hade varit lite lägre kanske. Men nu klarar jag inte det, svarade Per.

Vi anser att det särskilda avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifter som införts inom stödområde A även skall gälla näringarna inom jordbruks-, fiske- och transportsektorn och att detta enligt vår bedömning faller inom ramen för försumbart stöd och därmed är förenligt med EG:s statsstödsregler.

Jag tänker gå upp på Vägverket i dag och prata om våra vägar, sa Lars när han lämnade av Lena vid butiken. – Jag vågar inte ta ut den där stämplingen för avverkning förrän jag vet om de gör något åt vägarna. Från den allmänna vägen var det ungefär åtta kilometer enskild väg upp till byn. Lars var ordförande i vägföreningen och i fem år hade han nu försökt få statsbidrag för att gräva ur och förbättra bärigheten på några sträckor. De var tvungna att byta ett par vägtrummor också, men handläggaren på Vägverket hade sagt att pengarna var slut. Som det inte räckte med det, var även den allmänna vägen fram till riksvägen i samma urusla skick och varje vår var det samma problem med framkomligheten. – Inte nog med att vi blev tvungna att köpa en fyrhjulsdriven bil, suckade Lars, nu törs man inte avverka sin skog heller av rädsla för att virket skall bli kvar i skogen fram till sommaren.

Vi föreslår att anslaget för drift och underhåll till enskilda vägar skall öka till 640 miljoner kronor per år, eller 74 miljoner kronor mer än regeringen, för att förordningens procentsatser skall kunna gälla.

Vi föreslår dessutom att ett särskilt anslag till ökad bärighet på enskilda vägar skall utgå med 100 miljoner kronor per år.

Vi vill totalt öka anslaget till vägar med två miljarder för nästa år och totalt med 9 miljarder under treårsperioden.

– Kan du inte prata med dem om skylten då också, ropade Lena, just som hon stängde dörren. Hon hade själv varit inne på Vägverkets kontor för att fråga om hon inte ute vid riksvägen kunde få sätta upp en skylt, som skulle hänvisa till hennes butik. – Hur skulle det se ut om det satt skyltar i varje vägkorsning som hänvisar till begivenheter på sidan om riksvägen, hade tjänstemannen sagt. Men han hade tillagt att de höll på att utreda skyltandet, så hon hoppades fortfarande att det skulle gå bra. – Det vore väl konstigt om man inte skulle få hänvisa till turistmålen, hade Lena sagt till Nettan. – Hur skulle vi annars kunna bedriva någon turistverksamhet på landsbygden?

Det borde finnas likartade regler för skyltning på landsbygden, och skyltning om turistmål skall få förekomma.

Det första Lena gjorde när hon kom in i affären var att plocka upp kartongerna med huvudvärkstabletter på hyllan. Innan hon öppnande var hon tvungen att kolla paketen för postutlämning och se att växlen till kassan stämde. När hon som bäst höll på att gå igenom gårdagens beställning till systembolaget, för att kunna lämna ut rätt påsar på eftermiddagen ringde telefonen!

Lands- och glesbygdsbefolkning måste ha tillgång till en grundläggande och tillfredsställande service. Då måste nya lokalt anpassade lösningar prövas. Vi vill avreglera apoteken så att det blir lättare att köpa receptfria läkemedel.

Det var Lars gamla faster Edit, som också var bosatt i byn. Hon var änka sedan tjugo år och ganska sjuklig, men envisades med att vilja bo kvar hemma i sitt hus trots att hon närmade sig 90 år. – Jag blir så ledsen Lena, halvsnyftade hon. – Den här månaden har jag haft fyra olika flicksnärtor som har varit här och hjälpt mig klä på mig och att laga maten. I dag kom kommunens städhjälp och nu var det en ny människa igen. Hon snäste åt mig när jag försökte tala om hur jag skulle vilja ha det och sa: – Nog vet jag hur man städar. Det är jag utbildad på och förresten har vi våra regler. – Oh, varför skall man behöva vara så gammal och sjuklig, suckade hon. – Om man bara kunde få de där människorna att göra det man önskar. Jag skulle vilja ha garderoben vädrad och jag längtar så väldigt efter nybakade bullar. Säger jag det till de där snärtorna får jag bara till svar att: – Det tillåter inte reglerna. Eva, äldsta flickan i granngården, säger att hon skulle kunna komma och hjälpa mig, men då skulle det ju bli svart och det vill jag inte. Oh, vad ska jag göra?

Lena suckade litet hon också. Hon tyckte så synd om faster Edit. Hon var van att allting skulle vara just på det sätt som det alltid hade varit. Och varför inte, när man blir gammal måste man väl få kunna känna tryggheten i att det är som det alltid har varit. Det där med att Eva i granngården skulle kunna komma och städa och baka vore ju en utmärkt idé. Hon studerade på högskolan inne i stan och skulle kunna behöva lite extraknäck. Hon skulle nog kunna få mer hemtjänstjobb också om det bara inte vore för de höga skatterna. Nettan och hennes familj skulle nog behöva ett och annat handtag i hemmet. De som arbetade i stan bägge två hade svårt att få det att gå ihop med hemarbetet.

Vi vill sänka skatten på tjänster. Behovet att få hjälp med hemnära tjänster är stort. Det gäller såväl reparation och underhåll av bostaden som hjälp med att sköta hushållet. Vi föreslår en skattereduktion för ersättning av hushålls­tjänster som utförs i hemmet. Reduktionen skall vara 50 procent av betald arbetskostnad och maximeras till 25.000 kronor per hushåll och år. För underhåll och reparation av egna bostäder bör motsvarande skattereduktion införas.

Lena tröstade faster Edit och lovade att hon skulle komma till henne med några nybakade bullar samma kväll. Riktigt nöjd blev inte den gamla damen ändå, men något tröstad kände hon sig uppenbarligen, även om det hon längtade mest efter var själva lukten från bullbaket.

Lena drog upp rullgardinen för ytterdörren och vattnade blomsterlådorna utanför entrén. – Nu kan kunderna börja strömma till, tänkte hon. Inte för att det brukade vara någon direkt trängsel i butiken. Ekonomiskt fick hon det knappt att gå runt, men hon tyckte ändå att det var viktigt att driva butiken. Hennes butik var som ett centrum i byn. Hit kom man för att hämta sina apoteksvaror, sina postpaket och beställningarna från Systembolaget. Framför allt var alla små hantverkare runtomkring i bygderna oerhört tacksamma över att ha någonstans att marknadsföra och sälja sina produkter.

– I dag kan jag nog i alla fall räkna med att det nästan blir kö, tänkte hon road. – För i dag kommer nog hela bygden in och skriver på uppropet för en friskola. Hittills hade hon och Lars fått ihop 130 namnunderskrifter, och det var bara början visste hon. – Nu ska vi visa dem, tänkte hon. Nu ska vi visa dem att inte lägger de ner våran skola hur som helst. Vi ska nog ge dem en kamp, de där inne i stan.

Stockholm den 6 oktober 2003

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Mikael Odenberg (m)

Elizabeth Nyström (m)

Lars Lindblad (m)

Ulla Löfgren (m)

Per Westerberg (m)

Bengt-Anders Johansson (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Stefan Hagfeldt (m)

Cecilia Widegren (m)

Henrik von Sydow (m)

Carl-Axel Roslund (m)

Anders G Högmark (m)

Björn Hamilton (m)

Peter Danielsson (m)

Ola Sundell (m)

Jeppe Johnsson (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2003-10-07 Hänvisning: 2003-10-15 Bordläggning: 2003-10-15
Yrkanden (6)