Livskraftigt jordbruk - landsbygdens motor

Motion 2000/01:MJ233 av Lennart Daléus m.fl. (c)

av Lennart Daléus m.fl. (c)
Sammanfattning
Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors
hälsa, speciellt för våra barn. Livsmedel framställda på ett
etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetsfråga. Utan
tillgång till sunda och säkra livsmedel försämras människors
livskvalitet på ett avgörande sätt. Livsmedel ska märkas för
att underlätta konsumenternas fria val. Centerpartiet vill se en
gemensam livsmedelsmyndighet med befogenheter på EU-
nivå för att säkerställa livsme-
delskvaliteten i hela EU. Som konsument ska man kunna lita
på att det är sunda och säkra livsmedel man köper åt sig och
sin familj var än i EU man befinner sig.
Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor. Att säkerställa
jordbrukets fortlevnad är därför en fråga som rör fler än de som är direkt
sysselsatta inom näringen. Ett livskraftigt svenskt lantbruk är också en
förutsättning för att bevara det öppna landskapet som så många människor har
glädje av. Ett jordbruk med miljöhänsyn och god djuromsorg har en självklar
plats i det ekologiskt uthålliga Sverige. Flera av våra strängare regler för
jordbruket leder till högre kostnader för Sveriges bönder. En del av dessa
kostnader är nödvändiga för att säkerställa bland annat en god djuromsorg.
Men den svenske bonden dras också med särskatter jämfört med sina
konkurrenter. Sveriges lantbrukare måste ges likvärdiga villkor som sina
konkurrenter. Det betyder att den så kallade "ryggsäcken" måste lyftas av.
Svenskt jordbruks konkurrenskraft måste förstärkas. Det är Centerpartiets
utgångspunkt för förslagen i denna motion. En god infrastruktur har stor
betydelse för lantbruket och landet som helhet. Centerpartiet avsätter därför
betydligt mer än regeringen till drift och underhåll samt bärighetshöjande
åtgärder av det befintliga svenska vägnätet. Centerpartiet vill skapa en digital
allemansrätt för att säkerställa att alla får tillgång till den nya tekniken.
Lantbrukets sociala dimension måste lyftas fram och belysas samtidigt
som åtgärder måste tas för att säkerställa den framtida kompetensen inom
näringen. För Centerpartiet är ett livskraftigt svenskt lantbruk detsamma som
att garantera konsumenterna sunda och säkra livsmedel samtidigt som det
öppna landskapet bevaras och den biologiska mångfalden värnas.
 Innehållsförteckning
 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges
förutsättningar att utvecklas som företagare.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt lantbruk måste få likvärdiga villkor som sina
konkurrenter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det svenska jordbrukets ryggsäck måste lyftas av, inte
tyngas av ytterligare bördor.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stärka svenskt jordbruks och trädgårdsnärings
konkurrenskraft.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige måste vara pådrivande för att se till att EU sätter
barnens hälsa i förgrunden för sin livsmedelspolitik.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en konsekvent märkning av livsmedel och aktivt arbete inom
EU för att underlätta konsumenternas fria val.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om införandet av en gemensam livsmedelsmyndighet med
befogenheter på EU-nivå.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förlägga EU:s livsmedelsmyndighet i Sverige.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fortsatt livsmedelstillsyn på kommunal nivå.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att prioritera det svenska arbetet inom EU för att minska
förekomsten av salmonella inom gemenskapen.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att övervakningssystem byggs upp för de växter som
godkänns för odling i jordbruket.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU arbetar för att åstadkomma internationellt bindande
regler om att hålla genmodifierade grödor och andra grödor skilda från
varandra.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förenklingar av regelverket kring jordbruksadministrationen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utfärda en statlig lånegaranti för jordbrukare som på grund
av försenade utbetalningar av arealersättningen får likviditetsproblem.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om räntekompensation för försenad utbetalning av arealersättning.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en social dimension i lantbruket.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade insatser för bekämpandet av smittsamma
djursjukdomar.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avskaffa EU:s subventioner och stöd till transporter av
slaktdjur.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn och ökning av forskning och utveckling inom
lantbrukssektorn.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökad forskning om ekologiskt lantbruk.1
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad tillgänglighet av vuxenutbildning inom lantbrukssektorn.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en höjning av det maximala beloppet för startstöd till samma
nivå som EU-förordningen anger.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökad ekonomisk kompensation till följd av
landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samband med den aviserade översynen av
miljöprogrammet 2002 överväga möjligheterna att ge stöd till
avbrottsgrödor i syfte att den svenska oljeväxtodlingen skall kunna
bevaras på traditionella nivåer.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särlösningar för kadaverhanteringen i Norrland.
28.
1 Yrkande 23 hänvisat till UbU.
Jordbruket, landsbygdens
motor
Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor. Således
kräver en levande landsbygd att vi har ett livskraftigt
jordbruk. Sverige har idag en av världens främsta
livsmedelssektorer, alltifrån kvalitet till omsorg om miljö och
djur. Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en
fråga som berör betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är
alla beroende av jordbrukets produkter för att få mat för
dagen. För stora delar av jordens befolkning är det inte en
självklarhet. Historiskt sett har det heller inte varit en
självklarhet i vårt land.
Men jordbruket ger mer än bara livsmedel; det har också en kulturhistorisk
betydelse och påverkan. Idag lever en stor del av befolkningen i städer och
tätorter, men gemensamt för de flesta är att de har ett starkt historiskt
förhållande till landsbygden. Det öppna landskapet med hagmarker och ängar
har dock inte skapat sig självt. I de flesta fall är det generationer av bönder
som skapat och vårdat det som har så stor betydelse för det öppna landskapet
och den biologiska mångfalden.
Jord- och skogsbruket har en nyckelroll i byggandet av det hållbara
samhället. De förnybara resurser som produceras är nödvändiga råvaror i
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Lantbruket producerar inte
bara livsmedel och träråvara i dess traditionella mening. Det som produceras
har även avsättning, och är nödvändigt, som förnyelsebar energi samt annan
industriråvara. Bibehålls markens bördighet och den biologiska mångfalden i
växtförädling, avel och i landskapet samt minskas förlusterna av
näringsämnen och tärandet på ändliga resurser, finns förutsättningar för en
ekonomiskt och miljömässigt uthållig livsmedelsproduktion.
Enligt officiell statistik svarar jordbruket för drygt 1 % av
bruttonationalprodukten och knappt 2 % av sysselsättningen. Dessa låga tal
har medfört att många människor har fått uppfattningen att jordbruket har
liten betydelse för landets ekonomi och sysselsättning. Denna bild är
emellertid av flera skäl missvisande. För det första blir bilden en annan om
man endast ser till områdena utanför de större städerna. På landsbygden,
inklusive mindre tätorter med upp till 2 000 invånare, svarar enbart jordbruket
för mer än en tiondel av sysselsättningen. Där bor 2,4 miljoner människor,
eller mer än var fjärde svensk. Utanför de större tätorterna är lantbrukarna den
största småföretagargruppen. För det andra har lantbruket stor betydelse även
för sysselsättningen i andra näringar. Om man summerar förädlingsvärdet i
hela produktionskedjan blir det sammanlagda bidraget till BNP närmare 5 %.
Jordbruket är en avgörande länk i en förädlingskedja som berör många
branscher. Livsmedelssektorn sysselsätter ungefär lika många personer i
Sverige som bil- och elektronikindustrin tillsammans. Dessa arbetstillfällen
finns ofta på platser i landet som ligger utanför de s k tillväxtregionerna.
Jordbrukets samhällsekonomiska betydelse förstärks också av dess
kopplingar till skogsnäringen. Många lantbrukare arbetar i egen eller annans
skog. I södra Sverige produceras närmare hälften av all skogsråvara. Där ägs
en tredjedel av skogsarealen av jordbrukare, men eftersom jordbrukare är
jämförelsevis aktiva i skogsbruket svarar de för cirka 40 % av
virkesvolymerna.
Det kan med fog konstateras att lantbruket är drivkraften och motorn på
den svenska landsbygden. Lantbruket är grunden som håller igång andra
verksamheter på landsbygden. Politiska beslut rörande ekonomiska
förutsättningar, miljö och sociala aspekter är viktiga för att ge
förutsättningar
för livskraftiga lantbruksföretag. Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare
ges förutsättningar att utvecklas som företagare. Detta bör ges regeringen till
känna.
Konkurrensvillkoren för
svensk livsmedelsnäring
Sverige har en livsmedelsproduktion som är mer miljövänlig
än den i de flesta andra länder inom EU. Vi har strängare
regler för djurskydd, strängare kontroll och mycket lägre
förekomst av salmonella, mindre användning av kemiska
bekämpningsmedel, sedan lång tid förbud mot kadavermjöl i
foder och antibiotika i foder, och många färgämnen och
tillsatser som används i andra länder används inte i Sverige.
En del av dessa hårdare regler för miljö och hälsa innebär
högre kostnader för svensk livsmedelsproduktion i
förhållande till konkurrentländerna.
Det svenska jordbruket förbereddes på det kommande svenska EU-
medlemskapet genom sänkta kostnader, priser och stöd. Grundtanken var att
svenskt jordbruk skulle vara konkurrenskraftigt redan vid inträdet i EU så att
svenskt jordbruk och livsmedelsindustri skulle kunna ta tillvara ett
medlemskap fullt ut. I dag kan det konstateras att det svenska jordbruket
enbart delvis klarat av den nya situationen. Det är dock inte EU-
medlemskapet som sådant som skapat problemen. Tvärtom kan det
konstateras att medlemskapet är en nödvändighet för jordbruksnäringens
möjligheter att utvecklas, inte minst med tanke på hur jordbrukspolitiken
skulle ha hanterats om den nuvarande regeringen ensam hade haft ansvaret
för politiken. Det är istället inhemskt beslutade pålagor och outnyttjade
ersättningar i kombination med drastiskt försämrade prisnivåer på vissa
produkter som skapat problemen.
Efter EU-inträdet måste svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri
kunna konkurrera på samma villkor som andra länder inom EU. Så är inte
fallet i dag. Det svenska jordbrukets lönsamhet är svag och måste stärkas. En
stor del av ansvaret för att förbättra lönsamheten i det svenska jordbruket
ligger naturligtvis på näringen själv. Samtidigt är det viktigt att påpeka att
jordbruksnäringen är mycket beroende av politiska beslut.
Det svenska jordbrukets förutsättningar att konkurrera på den europeiska
marknaden borde vara goda. De livsmedel som produceras håller hög kvalitet,
vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr har den svenska regeringen genom
inhemska beslut snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De svenska
bönderna belastas med extra kostnader som deras kollegor inom EU inte har.
Svenskt lantbruk måste få likvärdiga villkor som sina konkurrenter. Detta bör
ges regeringen till känna.
Lyft av ryggsäcken
Regeringen och samarbetspartierna är mycket motsträviga
mot att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för svensk
lantbruksnäring. I tider då svenskt lantbruk är utsatt för
internationell konkurrens som har lägre kostnader är detta
djupt olyckligt. När utredningen En livsmedelsstrategi för
Sverige presenterades och tydligt visade de konkreta
konkurrensnackdelar som svenskt jordbruk har i förhållande
till Danmark och Finland fanns det hopp om att regeringen
skulle agera. Så blev inte fallet. De grundläggande motiven
för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft som
låg till grund för utredningens förslag är lika starka i dag som
tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att
skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i
produktionskapacitet, produktutveckling och marknadsföring.
Dagens lönsamhet i jordbruket är helt otillräcklig inte bara
sett utifrån investeringsbehov utan även i förhållande till en
rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.
Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit
jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit
mycket mer än vackra ord. Likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen
med industrins nivåer som utlovades förra året blev tyvärr en halvmesyr.
Genom underliga gränsdragningar ställdes småbrukarna utanför
nedsättningen. Detta samtidigt som dessa småbrukare finns i redan svaga
bygder. Förra året påfördes jordbruket ytterligare en pålaga genom en
dieselskattehöjning på 25 öre/litern. I år upprepades mönstret, denna gång
genom en skattehöjning på dieseln med 11,7 öre/litern; alltså inte som det
sägs i debatten 10 öre/litern. För många jordbrukare innebär
dieselskattehöjningarna att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i
förhållande till sina kollegor i Finland och Danmark. Svenska
jordbruksmaskiner betalar i dag en "vägtrafikavgift" om 1,12 kr/litern diesel.
Det är inte rimligt. Jordbrukets särskattebörda måste lindras, inte höjas. I
Centerpartiets ekonomisk-politiska motion läggs konkreta och finansierade
förslag för att lyfta av ryggsäcken. Det svenska jordbrukets ryggsäck måste
lyftas av, inte tyngas av ytterligare bördor. Detta bör ges regeringen till
känna.
Centerpartiet förstärker
konkurrenskraften
I Centerpartiets ekonomisk-politiska motion lägger vi
konkreta och finansierade förslag för att förbättra det svenska
jordbrukets konkurrenskraft från den 1 januari 2001. Det
innebär bl a omfattande satsningar på forskning och
utveckling samt exportfrämjande åtgärder. Det innebär även
att medel anslås till småskalig livsmedelsförädling. Samtidigt
avsätter vi medel för att lyfta av jordbrukets ryggsäck.
Tillsammans innebär dessa åtgärder att det svenska
jordbrukets konkurrenskraft förstärks betydligt.
Centerpartiets förslag innebär:
satsning på forskning och utveckling inom livsmedelssektorn
under en fyraårsperiod,
satsning under fyra år på exportfrämjande åtgärder,
satsning på program för gårdsbaserad livsmedelsförädling,
Femårigt program för strukturomvandlingen av
trädgårdsnäringen,
Resurser för trädgårdsbranschens utveckling under fem år.
Vad som ovan anförts om åtgärder för att stärka svenskt
jordbruks och trädgårdsnärings konkurrenskraft bör ges
regeringen till känna.
Infrastruktur
En god infrastruktur är en grundförutsättning för företagande
och boende i alla delar av landet. Jordbruket är precis som
alla andra företag beroende av en väl fungerande infrastruktur
för sin fortlevnad. Dålig vägstandard hotar framkomligheten
för transporter till och från de svenska jordbruksföretagen.
Att det svenska vägnätet får fortsätta att förfalla är skamligt.
Centerpartiet avsätter därför betydligt mer pengar än
regeringen till drift, underhåll och bärighetshöjande åtgärder
av det befintliga svenska vägnätet. Yrkande i detta hänseende
återfinns i Centerpartiets motion om kommunikationer.
IT får en allt viktigare roll i det svenska jordbruket. Möjligheter att få
uppdaterade väderprognoser samtidigt som man kan beställa maskiner,
utsäden och reservdelar via Internet har ökat markant de senaste åren. Att ha
en snabb och säker uppkoppling är därför oerhört viktigt. Samtidigt är det lätt
att konstatera att regeringens planerade utbyggnad av bredband är ett fiasko.
Alla delar av landet kommer inte att få bredband, och främst är det
landsbygden som drabbas. Centerpartiet arbetar för att alla delar av landet ska
få del av den nya tekniken. Centerpartiets krav om en digital allemansrätt är
mycket viktigt för landets alla jordbruksföretag. Yrkande i detta hänseende
återfinns i Centerpartiets motion om IT.
Jordbruket i
världshandelsförhandlingar
na
Sedan 1995 omfattas jordbruket mer fullt ut av
handelsregelverket i WTO. År 2000 är det sista och sjätte året
i tillämpningen av jordbruksavtalet från GATT:s
Uruguayrunda. Den innebar sänkning av gränsskydd och
interna stöd samt begränsningar av den subventionerade
exporten. I praktiken innebär detta att länderna har vissa
maximinivåer att respektera varje år för tullar, interna stöd,
subventionerad exportvolym samt budgetmedel till
exportbidrag.
Svenskt jordbruk behöver stabila, förutsägbara spelregler. Handelskrig,
eller ens bara hot därom, skapar osäkerhet och problem. Det är på
jordbruksområdet som det har varit och är svårast att nå fram till skrivningar
som kan accepteras av samtliga WTO:s 138 medlemsländer.
OECD varnar i sin Agricultural Outlook 2000-2005 för brist på entusiasm
och engagemang i medlemsländernas reformpolitik de senaste åren. OECD
konstaterar i rapporten att flera medlemsländer pga pressade
jordbruksinkomster tillgripit extra stöd och skydd som inte alltid rimmat väl
med den mer långsiktiga inriktningen mot reform. De åtaganden
medlemsländernas regeringar gjort om att uppnå jordbrukspolitisk reform får
stå tillbaka när marknaden är pressad.
Frågan om sänkta jordbruksstöd är politiskt känslig. Ett antal
nettoexporterande jordbruksländer som USA och Cairnsgruppen (dvs
Australien, Nya Zeeland, Kanada, Argentina, Bolivia, Colombia, Fiji,
Indonesien, Filippinerna, Thailand, Brasilien, Chile, Costa Rica, Guatemala,
Malaysia, Paraguay, Sydafrika och Uruguay) önskar en snabb och
långtgående liberalisering innebärande slopat exportstöd och avsevärd
minskning av gränsskydd samt striktare regler för handelsstörande och
produktionsdrivande jordbrukspolitiska stödformer, särskilt prisstöd. EU,
Norge, Schweiz, Korea och Japan vill gå långsammare fram vad gäller
avreglering och fortsatt liberalisering av jordbrukshandeln.
Jordbruket anses idag vara särskilt känsligt för importtryck utifrån. På
kortare sikt kommer detta säkert att bestå - på lite längre sikt är det mycket
som talar för det omvända förhållandet - en ökad efterfrågan på
jordbruksprodukter både internt och externt.
En ny förhandlingsomgång inom WTO på jordbruksområdet måste grunda
sig på insikten om att behoven av livsmedel och andra nyttigheter från
jordbruket ökar. Centerpartiet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken
bör baseras på att knyta jordbrukssektorn närmare marknaden, på att nyttja
jordbruket i miljöarbetet samt ge jordbrukarna ökad frihet och ökat ansvar,
kombinerat med ekonomisk trygghet. Behovet av att föra jordbruket närmare
marknaden gör sig gällande för att gjuta liv i WTO-processen, men även för
att underlätta för jordbruket att leva upp till konsumenternas önskemål och
behov.
Vi måste kunna minska handelssnedvridande stöd, samtidigt som vi värnar
om miljö, kultur och en livskraftig landsbygd. Detta skulle gagna u-länderna
som råvaru- och jordbruksexportörer. En dialog mellan i- och u-länder för
ökad samsyn inför nästa försök att starta Millennierundan är nödvändig. För
EU:s del finns det inte bara defensiva utan även offensiva intressen av att
åstadkomma ökat tillträde för vår export till andra marknader. Svenskt
jordbruket och svensk livsmedelsindustri torde ha goda möjligheter att
exportera mer till marknader med höga tullskydd som Norge, Japan och USA.
WTO-rundan kan bidra till att förbättra svenska exportvillkor genom att
öppna inte minst dessa marknader.
Det europeiska jordbrukets rädsla för ökad liberalisering av regelverket är
sannolikt överdriven. Vi ska naturligtvis slå vakt om den europeiska
modellen, och utveckla nya regler så att större hänsyn tas till folkhälsa,
djurskydd och jordbrukets mångsidiga samhällsnytta. Detta gynnar områden
där jordbruket är småskaligt och landskapet värdefullt ur miljö- och
kultursynpunkt.
De regioner där jordbruksnäringen har svårt att möta de nya kraven måste
ges möjlighet att utveckla nya näringar. Exempelvis kan EU stödja en
utveckling av olika former av upplevelse-, kunskaps-, informations- och
tjänsteproduktion på landsbygden. Likaså är en köpkraftig efterfrågan på
livsmedel på världsmarknaden en långt säkrare garanti för ett långsiktigt
lönsamt jordbruk i Europa än sköra politiska stödsystem.
Sverige bör verka för att EU i de kommande WTO-förhandlingarna slår
vakt om den europeiska modellen för jordbruket och driver att den fortsatta
liberaliseringen beaktar värdet av jordbrukets multifunktionalitet. Det går att
värna den europeiska modellen av jordbruk parallellt med att EU sänker sitt
tullskydd mot omvärlden. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets
motion om handel.
Sunda och säkra livsmedel
Maten är så mycket mer än föda. Måltiden innebär en
möjlighet till social samvaro, till gemenskap och njutning.
Sunda och säkra livsmedel är oerhört viktigt för människors
hälsa, framför allt för våra barn. När livsmedelskvalitet
diskuteras måste barnens perspektiv bli tydligt. Barnens mat
från tidiga år får aldrig bli en experimentverkstad. Nya
metoder, nya ämnen i maten får effekter - i vissa fall inom en
livstid. Amerikanska myndigheter hävdar att hormonkött är
ofarligt, medan EU redovisar högre cancerrisker och t ex för
tidig pubertet. I en rapport påvisas att genmodifierad majs
skadar fjärilars fortplantning. Detta är måhända bara ännu ett
skäl för att agera försiktigt på dessa områden. Majs är vanlig i
småbarnsmat och visst måste föräldrarna få känna sig säkra
på att den är hälsosam. Likaså måste vi vara säkra på att
hormonkött inte söker sig in i burkarna med barnmat.
Konsumenterna ska tillförsäkras livsmedel av hög kvalitet,
framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt. Sverige
måste vara pådrivande för att se till att EU sätter barnens
hälsa i förgrunden för sin livsmedelspolitik. Detta bör ges
regeringen till känna.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder
tillväxtsyfte leder till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt
större
hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett efterlevt
förbud mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i
framtiden kan använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar.
Antibiotika ska inte användas i tillväxtsyfte.
De senaste årens matskandaler i Europa har på allvar startat debatten om
säkra livsmedel. Rädslan och osäkerheten har ökat bland medborgarna.
Känslorna är berättigade. Denna utveckling måste därför tas på allvar. Att
behöva känna oro över en nödvändighet som livsmedel är inte acceptabelt.
Det förebyggande arbetet måste prioriteras. Matskandaler av den grad vi
upplevde under 1990-talet ska stoppas innan de uppstår. Med strängare och
konsumentinriktade lagar och regler kunde dioxinskandalen i Belgien,
inblandningen av avloppsslam i djurfodret i Frankrike och galna ko-sjukan
(BSE) ha förhindrats. Centerpartiets utgångspunkt är att det inom hela EU ska
finnas en sträng tillämpning med förbud mot livsmedel och tillsatser som är
farliga för människors hälsa. Därutöver är det angeläget att förbättra
märkningen av livsmedel för att underlätta för konsumenterna att välja bra
mat. Produktionsland ska framgå och därtill om livsmedlet innehåller
genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, färgämnen eller andra
tillsatser, även om innehållet bara utgör en del av livsmedlet. Genom positiv
märkning stimuleras konsumenterna att köpa miljömärkta livsmedel och
främjar på så sätt en miljövänlig produktion. Ursprungsmärkta och väl
innehållsdeklarerade livsmedel underlättar konsumenternas fria val. En sådan
märkning bidrar till att den gemensamma marknaden fungerar på ett bra sätt
genom att signaler sänds till tillverkare om vad som efterfrågas. Centerpartiet
kräver en konsekvent märkning av livsmedel och aktivt arbete inom EU för
att underlätta konsumenternas fria val. Vad som ovan anförts om konsekvent
märkning av livsmedel bör ges regeringen till känna.
Gemensam myndighet på EU-nivå
EU är en gemensam marknad där produkter rör sig över
gränserna. Livsmedlen är inget undantag. Detta ställer krav
på gemensamma regler för att säkerställa konsumentskyddet
och värna likvärdiga konkurrensvillkor. Vissa nationella
livsmedelsmyndigheter har inte klarat av att garantera
livsmedlens kvalitet. De senaste årens matskandaler visar
tydligt på detta. Som konsument ska man känna sig säker i
hela EU. Livsmedelskontrollen kan mot bakgrund av detta
inte bara ske på nationell nivå. Nationella regler måste
harmoniseras med varandra. Centerpartiet förespråkar
gemensamma EU-regler för att säkerställa
konsumentskyddet. Den livsmedelsmyndighet som just nu
håller på att införas kommer med sin frivillighetskaraktär inte
att leva upp till de behov som finns. Det behövs en EU-
myndighet som kan kontrollera och har sanktionsmöjligheter
mot de nationella livsmedelsmyndigheter som inte fullgör sitt
arbete. Centerpartiet förslår således att en gemensam
livsmedelsmyndighet med befogenheter införs på EU-nivå.
Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har en lång tradition av god livsmedelskontroll och goda
förhållanden i livsmedelsproduktionen. Vi har en stark djurskyddslag, vi har
målmedvetet arbetat för att få bort salmonellasmitta, och uppfödningsmetoder
som är tillåtna i andra länder är förbjudna här. Sverige och svenska bönder är
i stora stycken ett föredöme för övriga EU-länder. Detta gör Sverige väl
lämpat som land att förlägga EU:s livsmedelsmyndighet i. Regeringen bör
aktivt arbeta för att så blir fallet. Vad som ovan anförts om att förlägga EU:s
livsmedelsmyndighet i Sverige bör ges regeringen till känna.
Nej till förstatligad livsmedelstillsyn
Inget förslag har ännu lagts fram till riksdagen om
förstatligande av livsmedelstilsynen. Livsmedelsverket har
dock i rapport 9-2000 föreslagit att så ska bli fallet.
Centerpartiet vill redan nu slå fast att denna förändring av
tillsynen inte är att föredra. Ett förstatligande av tillsynen
skulle försämra kontakterna mellan tillsynsmyndighet och
näringsidkare och andra som tillsynsmyndigheterna
kontrollerar. Viktig lokalkännedom skulle förloras samtidigt
som många skulle uppleva myndighetskontakterna som
svårare och krångligare. En sådan utveckling är inte till gagn
för livsmedelstillsynen. Vad som ovan anförts om fortsatt
livsmedelstillsyn på kommunal nivå bör ges regeringen till
känna.
Krafttag mot salmonella
I Sverige hade vi lyckats nedbringa förekomsten av
salmonella till ett minimum. Det har krävt enorma insatser av
bönderna, bl a en kraftig utslaktning. Ute på kontinenten ser
och såg situationen annorlunda ut. Salmonella förekommer i
rikliga mängder och majoriteten av de fall som rapporteras i
Sverige har smittats utomlands.
Från svensk sida lyckades vi efter mycket möda få igenom våra krav;
livsmedel, levande djur och foder som importeras till Sverige får inte vara
salmonellasmittade. Ägg skall komma från höns i kontrollerat salmonellafria
besättningar. Kontrollerna sker normalt i ursprungslandet. Samarbetet bygger
på att man, från exempelvis svensk sida, skall kunna lita på att köttet är
salmonellafritt, om det finns med ett intyg om detta från ett annat
medlemsland.
Ansvaret för att salmonellasmittat kött inte når fram till konsumenterna
ligger i sista hand på kommunerna. Genom tillsyn och provtagningar skall
konsumentens säkerhet garanteras. Det är därför mycket viktigt att
kommunerna får tillräckliga resurser. Under vissa förutsättningar kan vi även
göra stickprovskontroller vid våra gränser.
Salmonellasmitta är ett problem som vi måste hantera på EU-nivå. Det är
ett oeftergivligt krav att EU engagerar sig i detta allvarliga hälsoproblem.
Tillsammans kan vi minska förekomsten av smitta. Kanske är debatten
alltjämt livligast i Sverige och Finland. Men trägen vinner! Frågan har fått
ökad uppmärksamhet i Tyskland och med ett målmedvetet arbete kan vi lyfta
denna debatt högre på den politiska agendan i EU. Regeringen bör
följaktligen höja ambitionsnivån för arbetet i EU med att minska riskerna för
salmonella. Detta bör ges regeringen till känna.
Genteknik i jordbruket
Gentekniken är en mycket viktig fråga på livsmedlens
område. Bland konsumenterna finns en stor skepsis och
rädsla för vad den nya tekniken kan innebära. Denna skepsis
och rädsla måste tas på allvar. En utveckling med skeptiska
konsumenter gynnar varken lantbruket eller
livsmedelssektorn.
Centerpartiet anser att biotekniken har stor potential. Den moderna
tekniken kan, tillsammans och i symbios med informationsteknik, forma nya
resurseffektiva och hållbara lösningar. Vi kan lära oss av naturens egna
metoder och kanske ersätta miljöskadliga ämnen eller resurskrävande
mekaniska processer. Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och
hållbara energiprocesser är exempel på områden där gentekniken redan är
eller kan bli ett viktigt instrument.
Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och
svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför vara
kringgärdad av stränga regler som skyddar människan och miljön.
Möjligheterna med gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet,
en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet.
Eftersom vår kunskap ännu är så begränsad måste prövningen ske från fall till
fall vid tillämpning av modern genteknik. Den snabba utvecklingen på
genteknikens område gör att tiden mellan forskning och praktisk tillämpning
blir alldeles för kort för att effekterna på miljön ska vara kända och etiska
problem utredda. Det är absolut nödvändigt med särhållning mellan
genmodifierade grödor och andra grödor. För att undvika att GMO
(genmodifierade organismer) sätts ut på marknaden av företag utan att
effekterna är kända måste försiktighetsprincipen inom detta område tolkas
relativt strikt. Ett strikt skadeståndsansvar ska gälla för den som önskar
introducera en gentekniskt förändrad organism i begränsade försök eller på
marknaden. Detta betyder att företagen görs ansvariga för de negativa effekter
på miljön som utsättande av GMO kan ge upphov till. Det strikta ansvaret bör
kombineras med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Yrkande i detta hänseende
återfinns i Centerpartiets motion Miljöpolitik i en global framtid (MJ711).
Viktigt är också att forskarna får fri tillgång till forskningsresultaten kring
genteknik. Forskningsresultaten får inte gömmas som några privata företags
affärshemligheter. Det är mycket oroande att se hur stora multinationella
företag genom genteknik vill anpassa utsäden att bli resistenta mot just dessa
företags bekämpningsmedel. En stark beroendesituation skapas, vilket inte är
önskvärt. Skapandet av grödor som är motståndskraftiga mot
bekämpningsmedel leder jordbruket i fel riktning och bör inte godkännas.
Centerpartiet anser att det starkt kan ifrågasättas om bioteknologiska
uppfinningar ska kunna patenteras. Inom växtförädlingen räcker den
växtförädlarrätt som sedan länge finns och fungerar väl. Dessutom kan
företag och institutioner i den industrialiserade världen utnyttja patent som
redskap för att få makt över naturresurser i länder i tredje världen.
Centerpartiets uppfattning är att patent på liv inte ska vara tillåtet. Yrkande
i
detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion Miljöpolitik i en global
framtid (MJ711).
Det går därutöver att lägga fast vissa generella gränslinjer. Ingrepp som
ger högre avkastning men samtidigt leder till lidande eller permanenta
sjukdomstillstånd för våra husdjur ska inte tillåtas. Så kallade markörgener
som ger antibiotikaresistens ska inte förekomma i produkter på marknaden.
Användningen av genetiskt modifierade växter i jordbruket måste
omgärdas av strikta regler. En växt som har fått egenskaper som ger bättre
möjlighet till överlevnad, t.ex. insektsresistens, måste odlas på ett sätt så
att
den inte får möjlighet att sprida denna egenskap till vilt levande växter.
Principen om särhållning är mycket viktig och måste värnas. Det är därför
mycket viktigt att övervakningssystem byggs upp för de växter som godkänns
för odling i jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.
För att för all framtid säkerställa den genetiska mångfalden är arbetet med
genbanker och artdatabanker oerhört viktigt. Om någonting går fel med
gentekniken är det viktigt att ursprungliga genetiska uppsättningar finns kvar.
Som gentekniken hittills utvecklats kan den medföra även indirekta
problem av annat slag. Den förstärker utvecklingen mot en allt smalare
genetisk bas i jordbruket. Detta gör människans livsmedelsförsörjning allt
mer sårbar. Vid prövning av nya genetiskt modifierade organismer (GMO)
bör därför reglerna kräva att en bedömning görs om GMO bidrar till att
utveckla ett hållbart jordbruk. Det är mycket viktigt att gentekniskt
modifierade grödor hålls skilda från andra grödor. Konsekvenserna av
korsningar mellan genmodifierade grödor och andra grödor är många gånger
okända varför det är mycket viktigt att dessa grödor hålls skilda från
varandra. På detta område krävs att EU arbetar för att åstadkomma
internationellt bindande regler. Detta bör ges regeringen till känna.
Enklare regler
Den svenska administrationen av EU:s gemensamma
jordbrukspolitik måste vara utformad så att den medverkar
till att uppfylla EU:s och Sveriges mål om ett bärkraftigt och
effektivt jordbruk, biologisk mångfald, bibehållet
kulturlandskap och regional utveckling. Det är av nationellt
intresse att administrationen bidrar till att svenskt jordbruk
kan få det stöd som det är berättigat till. Administrationen ska
inte orsaka onödiga kostnader, vare sig internt eller externt
hos t.ex. jordbrukarna. Enkelhet måste vara målet i
utformningen av administrationen. Att lantbrukare missar
möjligheter att få del av ersättningar på grund av att
blanketters utformningar är alltför krångliga är inte
acceptabelt.
Ett stort antal myndigheter är på olika sätt involverade i administrationen
av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är samtliga länsstyrelser,
Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Dessutom har Riksantikvarieämbetet
och NUTEK visst ansvar för dessa frågor. De krångliga regler och omfattande
blankettsystem, som i dag måste hanteras för att erhålla de EU-finansierade
jordbruksstöden, medför att Sveriges jordbrukare inte fullt ut utnyttjar de
gemensamma medel som finns att tillgå från EU.
Regeringen har tillsatt flera utredningar med uppgift att se över
organisationen av jordbruksadministrationen. Syftet med detta är att finna en
så kostnadseffektiv lösning som möjligt när det gäller hanteringen av EU-
stöden. Hittills har utredningarna inte lett till några förbättringar.
Centerpartiet har ställt krav på att samarbetet mellan aktuella myndigheter
och jordbruksnäringen måste förbättras för att undvika krångliga system som
försvårar för den enskilde jordbruksföretagaren. Det är dessutom angeläget att
den enskilde lantbrukaren kan vända sig till en myndighet i alla ärenden som
rör EU:s jordbruksstöd och det är naturligt att detta sker på regional nivå, så
nära lantbrukaren som möjligt.
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller
småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a.
mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom
denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Vad som ovan
anförts om enklare regler inom jordbrukssektorn bör ges regeringen till
känna.
Utbetalning av
arealersättning
Den jordbrukspolitiska reformen, Agenda 2000, innebar att
nya regler infördes för arealersättningen under år 2000.
Beslutet om Agenda 2000 ger möjlighet för enskilda
medlemsländer att utbetala arealersättningar i januari.
Regeringen valde att utnyttja denna möjlighet, vilket för år
2000 innebär en förskjutning av utbetalningar motsvarande ca
3,7 miljarder kronor. För år 2001 innebär detta en
förskjutning av utbetalningar motsvarande ca 3,9 miljarder
kronor. Detta är givetvis helt oacceptabelt med hänsyn till det
ansträngda ekonomiska läget för det svenska jordbruket.
Varje månads försening av utbetalningen innebär ett
ekonomiskt avbräck som omräknat i ränteintäkter motsvarar
drygt 20 Mkr. Normal utbetalning borde vara omkring den 1
december årligen. Den senarelagda utbetalningen med två
månader innebär således ett räntebortfall på ca 40 Mkr.
Arealersättningen är till 100 % finansierad från EU men på grund av den
statliga budgetprocessens utformning är det svårt att ändra regeringens förslag
till hantering av arealersättningen. Det finns all anledning att verka för att
jordbruket inte ska drabbas negativt på grund av att utbetalningarna
senarelagts. Det finns då en reell anledning för staten att gå in och garantera
eventuella likviditetsproblem som kan uppkomma på grund av frågans
hantering. Särskilt viktigt är detta för de lantbruk som drivs i
aktiebolagsform.
En statlig lånegaranti ska utfärdas för jordbrukare som p g a försenade
utbetalningar av arealersättningen får likviditetsproblem. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den likviditetspåfrestning som staten orsakar arealbidragsmottagare måste
kompenseras. Centerpartiet avsätter, i den ekonomisk-politiska motionen,
40 Mkr till räntekompensation särskilt riktad till jordbrukare som nu erhåller
arealbidragen senare. Detta bör ges regeringen till känna.
Social dimension i
lantbruket
Lantbruksyrket innebär både frihet och ofrihet. Denna
paradox har sin naturliga förklaring. Samtidigt som djur
måste skötas varje dag finns det också möjligheter att styra
sin arbetstid, något som många upplever som en frihet. Att
arbeta med djur och bruka jorden är något som många
uppskattar och för många kan detta vara en drivkraft för att
fortsätta med lantbruk trots bristande lönsamhet.
Att vara lantbrukare kan vara ett ensamt jobb. När alltfler lantbruk läggs
ned förstärks denna ensamhet då färre lantbrukare finns i närområdet. Denna
sociala dimension på nedläggningarna av svenska lantbruk är ofta bortglömd.
Men den är lika fullt viktig. Sociala kontakter i arbetslivet uppmuntras i
många yrken och är kanske allra viktigast för dem som har yrken med stor del
ensamarbete. Olika former av social kontakt måste uppmuntras för att minska
ensamheten hos lantbrukarna i arbetslivet. Mötesplatser måste skapas.
Under senare år har vi fått en debatt om utbrändhet och dess orsaker. För
lantbrukets del kan stress i samband med exempelvis vår- och höstbruk vara
betydande. I kombination med ekonomisk press vid bristande lönsamhet och
pressen att fylla i de otaliga blanketterna rätt för att inte mista de
ersättningar
man har rätt till kan detta leda till en oerhörd stress. Detta är en grogrund
för
utbrändhet. Denna stress avspeglar sig också i att självmordsfrekvensen bland
lantbrukare är högre än genomsnittet.
Det samarbete som finns mellan LRF och Svenska kyrkan i Skåne med en
jordbrukspräst som finns tillgänglig för länets bönder är mycket positivt.
Nyligen startades ett sådant arbete med tre jordbrukspräster också i Skara
stift. Arbetet med jordbrukspräster och/eller kuratorer som känner till
böndernas villkor måste uppmuntras och stödjas. För att göra detta möjligt
föreslår Centerpartiet att varje län ska få möjlighet att ha minst en
jordbrukspräst eller kurator som kan arbeta gentemot lantbrukarna. Vad som
ovan anförts om en social dimension i lantbruket bör ges regeringen till
känna.
Bekämpning av smittsamma
djursjukdomar
Våren 1999 beslutade riksdagen om en ny epizootilag samt
en särskild lag om zoonoser. Centerpartiet tillstyrkte denna
lagstiftning. Samtidigt var vi dock kritiska till att ersättningen
för produktionsbortfall vid epizootiutbrott reducerades till 50
%. Det innebär en ökad risk för att icke-seriösa lantbrukare
försöker dölja sjuklighet hos djur. Centerpartiet anser att det
är mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att
förebyggande arbete stimuleras. Ersättningsnivåerna bör
kopplas till om djurägaren har anslutit sig till ett
kontrollprogram eller inte. Ersättning bör utgå till 100 % för
besättningar som är anslutna till kontrollprogram och som
drabbats av epizootiutbrott. Ersättning bör utgå med 70 % för
besättningar som inte är anslutna till kontrollprogram.
Anslaget 42:5 i utgiftsområde 23 bör därför räknas upp med
35 Mkr. Detta bör ges regeringen till känna.
Djurtransporter och
djurskydd
God djuromsorg är viktigt för en god livsmedelskvalitet. Och
för trovärdigheten hos lantbruksnäringen. Konsumenterna ska
veta att djuren inte utsatts för onödigt lidande under
uppväxttid och slakt. Intimt förknippat med en god
djuromsorg är transporterna av levande djur. Idag pågår en
verksamhet som många gånger är upprörande. Djur
behandlas illa och transporteras långväga innan de går till
slakt. Sverige måste vara pådrivande i EU för att se till att de
regler om transporter som finns efterföljs och att reglerna
skärps om så anses nödvändigt. Absolut nödvändigt är att
EU:s subventioner och stöd till transporter av slaktdjur
avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har ett väl utvecklat djurskydd och en stark djurskyddslag. Den
svenska djurskyddslagen ger ett starkare skydd för djuren än de flesta andra
länders lagstiftning. De svenska djurskyddsreglerna har med få undantag inte
påverkats av EU-medlemskapet. De strängare reglerna innebär dock
kostnader för det svenska jordbruket, t ex för större utrymmen i djurstallar.
Ambitionen måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild.
Detta bör ges regeringen till känna.
Behåll djurskyddstillsynen
på kommunal nivå
En pågående utredning har fått regeringens uppdrag att utreda
en flytt av djurskyddstillsynen från kommunerna till den
statliga länsstyrelsenivån. Centerpartiet avvisar denna
centralisering. Ansvaret för djurskyddstillsynen bör även
framgent ligga kvar hos kommunerna. Att flytta ansvaret från
kommunerna skulle innebära att samordningen mellan den
allmänna miljötillsynen och djurskyddstillsynen skulle
brytas. Den så viktiga lokal- och personkännedomen skulle
förloras samtidigt som byråkratin skulle öka, vilket skulle öka
kostnaderna. Många gånger är det sociala problem som ligger
bakom hos de bönder som brister i sin djuromsorg.
Fullföljandet av det kommunala ansvaret för sociala problem
skulle försämras med detta förslag genom att ytterligare en
myndighetsnivå skulle blandas in. Djurskyddstillsynen ska
finnas kvar hos kommunerna. Vad som ovan anförts om att
bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå bör ges
regeringen till känna.
Ökad forskning och
utveckling i
lantbrukssektorn
Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt utnyttja jorden och
skogens resurser är beroende av en hög nivå på forskning och
utveckling inom det området. Detta är ett ansvar för såväl
näringen som för staten. Centerpartiet anser, i likhet med vad
som framförts i utredningen "En livsmedelsstrategi för
Sverige" (SOU 1997:167), att staten måste öka anslagen till
forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och
livsmedelsindustrin. Syftet är att stärka näringens
konkurrenskraft genom att bland annat förstärka
vidareförädlingen. Centerpartiet vill även betona vikten av att
initiativ tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering
inom jordbruks- och livsmedelsforskningen. Vid en
internationell jämförelse satsas små resurser på den
tillämpade forskningen inom jordbruks- och
livsmedelsnäringen i Sverige. Centerpartiet förordar en
översyn av den tillämpade forskningen inom området för att
göra det möjligt att bedöma vilka satsningar som bör
genomföras.
Bioråvaror kommer att få en allt större betydelse, både inom livsmedels-
produktion, energiframställning och som industriråvara. Centerpartiet anser
att det är av största betydelse att det satsas stora resurser på forskning och
utveckling inom detta område för att utnyttja de goda förutsättningarna för
produktion och vidareförädling av bioråvaror som finns i Sverige.
Ambitionen måste vara att Sverige skall vara världsledande inom området.
Förutsättningarna är goda för många nya arbetstillfällen. Vad som ovan
anförts om översyn och ökning av forskning och utveckling bör ges
regeringen till känna.
Forskning om ekologiskt lantbruk
Regeringen har under senare år ökat anslagen till forskning
om ekologiskt jordbruk och trädgårdsproduktion. Detta är en
positiv utveckling och en nödvändighet om målet skall kunna
nås att den ekologiskt odlade arealen ska uppgå till 20 %
2005 samt att den ekologiska animalieproduktionen bör öka.
De basanslag (5 miljoner) för forskning i ekologiskt lantbruk
som beviljats i årets budgetproposition går endast till
Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid Sveriges
lantbruksuniversitet (SLU). Detta gör att andra
forskningsinstitutioner som är verksamma på detta område
blir utan basanslag. Centerpartiet anser att den verksamhet
som bedrivs vid Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet
vid Rudolf Steinerhögskolan i Järna är mycket viktig. Det är
därför olyckligt att regeringen inte ger institutet de basanslag
för forskning som behövs för en fullgod utveckling av
forskningen. Centerpartiet vill säkerställa forskningen vid
Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet. Anslaget 44:3 i
utgiftsområde 23 bör därför räknas upp med 5 miljoner
kronor. Vad som ovan anförts om behovet av ökad forskning
om ekologiskt lantbruk bör ges regeringen till känna.
Kompetensutveckling för de
areella näringarna
Under senare år har allt färre av de studerande vid
naturbruksgymnasierna valt utbildningar med
jordbruksinriktning. Detta kan i förlängningen leda till
problem med nyrekrytering inom jordbruket och dessutom
försvåra möjligheterna att anställa kompetent personal inom
näringen. För att vända den negativa utvecklingen är det
viktigt att inställningen till jordbruksföretagande förändras.
Både näringen och samhället i övrigt har ett ansvar att
beskriva de framtidsmöjligheter som finns inom de
biobaserade näringarna. I dag finns en tendens att alltför
mycket fokuseras på de problem och svårigheter som
näringen i dag belastas av. En förutsättning för att fler ska
satsa på ett jobb inom jordbruksnäringen är att det bedrivs en
långsiktig jordbrukspolitik som syftar till att utveckla, inte
avveckla, näringen. Många gånger gör människor i dag ett
senare val av yrkesväg än vad man gjorde tidigare. Det kan
innebära att man efter genomförd gymnasieutbildning kanske
arbetar eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det var
inom lantbruket man vill förlägga sin yrkeskarriär. Många
gånger kan då denna väg vara stängd då man sedan tidigare
har en utbildning som förhindrar att man går ytterligare en
utbildning. Det är därför, särskilt inom denna sektor, av stor
betydelse att behovet av ett sent yrkesval med tillgång till
yrkesinriktad grund- och vidareutbildning inom
lantbrukssektorn garanteras, oberoende av individens tidigare
val av gymnasieutbildning. Vad som ovan anförts om ökad
tillgänglighet till vuxenutbildning inom lantbrukssektorn bör
ges regeringen till känna.
Säkerställ framtidens
lantbrukare
I tider då alltfler små lantbruk läggs ned försvåras
möjligheterna för unga människor som vill bli lantbrukare att
kunna starta egen verksamhet. De som inte kan ta över en
gård från någon i sin släkt kan ha svårt att finna finansiering
för köp av de större enheter som nu växer fram. Denna
utveckling är oroande om man ser till framtidens behov av
yngre människor i lantbruksnäringen. Startstöd och andra
liknande inslag har en viktig roll att fylla för att garantera
återväxten. Det är viktigt att dessa funktioner inte urholkas.
Regeringen bör höja det maximala beloppet för startstöd till
samma nivå som EU-förordningen anger. Detta bör ges
regeringen till känna.
Att jordbruket upplevs som en framtidsnäring är naturligtvis viktigt för att
yngre människor ska våga satsa på näringen. Detta understryker ytterligare
behovet av att svenskt lantbruk ges likvärdiga villkor som sina konkurrenter.
Regeringens dåliga behandling av svenskt jordbruk är således inte bara ett hot
mot nu aktiva lantbrukare utan också mot framtida lantbrukare. Utan
likvärdiga villkor kommer många att se sig om efter andra yrken.
Landsbygdsförordningen
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden
2000-2006 slogs regelverket för stöd till mindre gynnade
områden, miljöersättningsprogrammen samt andra
kompletterande åtgärder samman till en landsbygdsagenda i
en särskild landsbygdsförordning. Landsbygdsagendan är, till
skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora delar frivilligt
och delfinansierat program. När dessa medel fördelades
länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning
av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka
1,3 miljarder kr/år, d v s cirka 3,4 % av den totala budgeten.
För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder
kr/år i utebliven EU-finansiering. Länder jämförbara med
Sverige har erhållit ett väsentligt bättre utfall, t ex Finland 2,5
miljarder kr/år och Österrike 3,7 miljarder kr/år. Med hänsyn
till att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget
blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte särskilda
åtgärder vidtas. Konsekvenserna kan då bli att ambitionen i
det svenska miljöprogrammet för jordbruket måste dras ned,
vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet
öppet och därmed bevara den biologiska mångfalden i
jordbrukslandskapet. Det innebär vidare att
konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska
landsbygden försämras ytterligare.
Det finns flera orsaker till varför den svenska regeringen inte förmådde att
nå framgång i dessa för svensk landsbygd så viktiga förhandlingar. En
grundläggande orsak torde vara det faktum att Sverige, via regeringens
agerande, agerat föga konstruktivt i tidigare förda förhandlingar i EU-
sammanhang. Ett annat skäl är givetvis det faktum att kommissionen fördelat
medel med tidigare medelsutnyttjande som grund, d v s det innebär att
Sverige som successivt byggt ut miljöprogrammet missgynnats. Denna
successiva utbyggnad har inneburit att det svenska miljöprogrammet har
blivit ett komplicerat regelverk där jordbrukarna har haft svårt att utnyttja de
medel som funnits att tillgå. Skadan som nu kan drabba svensk landsbygd
hade med säkerhet varit än större om inte Centerpartiet på ett resolut och
handfast sätt bidragit till att medel tillfördes miljöstödsprogrammen under den
förra perioden.
Oavsett bakgrunden till det dåliga utfallet för svensk del finns det
anledning att konstruktivt verka för att hitta en lösning som innebär att skadan
minimeras. Centerpartiet avser att positivt medverka till att hitta en sådan
lösning. Därför tillför vi svenska budgetmedel för att kompensera det dåliga
svenska utfallet. Anslaget 44:1 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur
ökas med 560 Mkr. De budgetmässiga förändringarna av detta förslag
redovisas i Centerpartiets ekonomisk-politiska motion. Vad som anförts om
behovet av ökad ekonomisk kompensation till följd av
landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen bör ges regeringen till
känna.
Oljeväxter
Agenda 2000 innebär på växtodlingsområdet en minskad
lönsamhet för proteingrödor och en kraftigt minskad
lönsamhet för oljeväxter samtidigt som spannmålen får en
viss kompensation för sänkt interventionspris. Konsekvensen
blir en ökad ensidighet i växtodlingen och ett
odlingslandskap som i allt mindre utsträckning avbryts av
blommande grödor.
Ett stöd till bevarandet av oljeväxt-, lin- och ärtodlingen innebär ett
berikande av insektsfaunan genom tillgång till blommande grödor. Detta är i
sin tur viktigt för fågellivet. Vidare är oljeväxter den i särklass viktigaste
dragväxten för bin. Oljeväxternas blommningsperiod infaller vid tidpunkter
då det är ont om annan blommande vegetation och är därför av betydelse för
överlevnaden och vitaliteten i bisamhällen och hos naturliga pollinatörer.
Detta innebär att oljeväxterna har mycket stor betydelse för den svenska
honungsproduktionen. I södra Sverige (upp till Gävle) står oljeväxterna för 60
% av honungsskörden.
Svensk oljeväxtodling är ur miljösynpunkt en mycket viktig odling. Den är
viktig ur många synpunkter, den bidrar till minskad användning av
bekämpningsmedel och till minskad kväveurlakning. Kväveurlakning från
åkermarken är lägre i en växtföljd innehållande raps jämfört med en växtföljd
med enbart spannmål. Dessutom minskar svampsjukdomar i stråsäd när raps
odlas som avbrottsgröda. Ett bevarande av en varierad växtföljd innebär
också minskade utsläpp av dieselavgaser genom att dragkraftsbehovet blir
lägre.
Det svenska odlingslandskap vi ser framför oss som ett resultat av beslutet
om Agenda 2000 är ett landskap med mindre variation än i dag genom ökad
spannmålsodling och minskad odling av raps, rybs, lin och ärter. Detta går
stick i stäv med riksdagens miljömål.
Att med hjälp av miljöstöd uppmuntra till bevarande av en varierad
växtföljd är ett bra exempel på stöd till en kollektiv nyttighet som minskar
jordbrukets miljöbelastning. Eftersom ökad hänsyn till frö- och oljeväxter
leder till öppet och varierat odlingslandskap, biologisk mångfald och minskad
kväveutlakning är det viktigt att odling av dessa grödor inte missgynnas.
Kostnaderna för detta är små i relation till den miljönytta som uppnås. Med
hänvisning till vad vi ovan beskrivit om vikten av svensk oljeväxtodling ur
miljösynpunkt är det viktigt att miljöersättning utgår för areal där oljeväxter
odlas som avbrottsgröda. Detta kräver en förändring av nuvarande regler. I
samband med den aviserade översynen av miljöprogrammet 2002 bör
möjligheterna att ge stöd till avbrottsgrödor övervägas i syfte att den svenska
oljeväxtodlingen ska kunna bevaras på traditionella nivåer. Detta bör ges
regeringen till känna.
Kadaverhantering i
Norrland
BSE-krisen medförde ökad uppmärksamhet kring
smittskyddsaspekter och hantering av riskavfall, till vilket
räknas självdöda och avlivade djur. EU-kommissionens
inspektioner medförde krav på att Sverige måste efterleva
gällande direktiv för kadaverhantering. Som grundregel gäller
att kadaver måste skickas för destruktion. Nedgrävning av
enstaka mindre djur accepteras. Vidare gäller undantag för
vissa församlingar i inre Norrland. Det är ytterst tveksamt att
transportera kadaver långa sträckor. Även om Norrlands
inland är undantaget, har resten av Norrland så långa avstånd,
att särlösningar borde kunna motiveras. Med strikta regler för
hur nedgrävning av kadaver skall ske, bör större delen av
Norrland kunna undantas från kravet på kadaverdestruktion,
utan att det kommer i konflikt med smittskydds- och miljö-
aspekter. Vad som ovan sagts om särlösningar för
kadaverhanteringen i Norrland bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 2 oktober 2000
Lennart Daléus (c)
Agne Hansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Margareta Andersson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Kenneth Johansson (c)
Lena Ek (c)
Eskil Erlandsson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 2000-10-05 Granskning: 2000-10-11 Hänvisning: 2000-10-11 Bordläggning: 2000-10-11
Yrkanden (64)