med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion till riksdagen

1988/89: Al 4

av Sonja Rembo m. fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Regeringens arbetsmarknadspolitik

Såväl i budgetproposition i januari som i regeringspartiets ställningstaganden
i arbetsmarknadsutskottet i betänkande 1988/89:Al 1 vilket debatterades
av riksdagen i början av april redovisade socialdemokraterna stor
förnöjsamhet med situationen på arbetsmarknaden. Visserligen påpekade
regeringen att takten i pris- och löneökningarna på sikt utgör ett hot mot
konkurrenskraft och sysselsättning och att bristen på arbetskraft hämmar
produktionstillväxten inom flera sektorer. Dessa konstateranden följdes
dock inte av några försök att analysera orsakerna, än mindre av några
konkreta förslag om hur läget skulle kunna förbättras.

Trots en rekordhög sysselsättning, i många sektorer brist på arbetskraft,
belöper sig den arbetsmarknadspolitiska budgeten till över 25 miljarder
kronor — därtill kommer 8 miljarder kronor för arbetslöshetsersättningar.
Det tyder på strukturella problem inom svensk arbetsmarknad. Den oro
över utvecklingen som fördes fram i de moderata motionerna och de
konkreta förslag vi presenterade avvisades. Socialdemokraterna hävdade
att den s. k. tredje vägens ekonomiska politik var framgångsrik och läget på
arbetsmarknaden ansåg de vara gynnsamt.

Mindre än en månad efter riksdagsbehandlingen lägger regeringen fram
förslag som bär panikens prägel. I dem tecknas en annan bild: brist på
arbetskraft, låg produktivitet och låg tillväxt, en avsevärd utslagning från
arbetsmarknaden, en alltför snabb löne- och prisutveckling, försämrade
bytesförhållanden med utlandet, regional obalans, en offentlig sektor som
inte förmår fullgöra sina åtaganden.

Utifrån denna beskrivning lägger regeringen fram förslag som istället för
att förbättra situationen kan väntas få negativa effekter på arbetsmarknaden.

Regeringen föreslog först i kompletteringspropositionen att man genom
höjda arbetsgivaravgifter skulle minska arbetskraftsefterfrågan. I klartext
ville man att att arbetsplatser skulle slås ut för att minska efterfrågan på
arbetskraft. På så sätt skulle personer, enligt regeringens tankesätt, kunna
slussas över till sektorer som den anser har större ekonomiskt berättigande.
Arbetstagarna betraktas som utbytbara. Arbetstagarna skulle kunna
dirigeras enligt statsmakternas prioriteringar.

Förslagen om höjda arbetsgivaravgifter och höjd moms mötte ett starkt

motstånd både i riksdagen och bland olika organisationer. På den sista Mot. 1988/89
dagen innan motionstiden går ut presenterar socialdemokraterna en helt Al4
annan politik. Den kommer visserligen inte att ha samma slags effekter
som den tidigare föreslagna, men lika lite som momshöjning och arbetsgivaravgiftsökningar
kommer socialdemokraternas nya politik att angripa
de grundläggande problemen i den svenska ekonomi eller på den svenska
arbetsmarknaden. Istället innebär förslagen en återgång till ett utpräglat
regleringssamhälle.

Under många år, senast i vår arbetsmarknadspolitiska motion i januari
(1988/89:A285) har vi understrukit att den socialdemokratiska politiken
lett till en arbetsmarknad i permanent obalans. De enskilda arbetstagarnas
och arbetsgivarnas handlingsförmåga har kringskurits i takt med deras
växande beroende av politiska beslut och bidrag av allmänna medel. Detta
har skett med hjälp av delvis rigid lagstiftning, en stark central byråkrati
och starkt centralstyrda fackliga organisationer. De samlade konsekvenserna
av skattepolitiken och den solidariska lönepolitiken har också i hög
grad bidragit.

Gång på gång tvingas den socialdemokratiska regeringen att genom
återkommande brandkårsutryckningar ställa tillrätta missförhållanden
som åstadkommits av den egna politiken. Stabiliteten och långsiktigheten
offras gång på gång. Denna politik jämte oförmågan att komma tillrätta
med kostnadsutvecklingen utgör de allvarligaste hoten mot den fria arbetsmarknaden
med full sysselsättning och Sveriges förmåga att möta framtiden.

Kompletteringspropositionen och den debatten som till slut ledde till att
regeringen nu överger sina två veckor gamla förslag utgör ytterligare ett
bevis på den socialdemokratiska regeringens oförmåga att komma tillrätta
med de problem den egna politiken skapat. De förslag som läggs fram
inom den ekonomiska politikens och skattepolitikens område är endast
ägnade att försvåra situationen på arbetsmarknaden och bryta den nuvarande
höga efterfrågan på arbetskraft. Den redan höga nivån på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kan bli ännu högre. Därutöver hänvisar regeringen
till pågående utredningar, arbetsgrupper och kommissioner.

De konkreta förslag som kan ha en positiv inverkan på arbetsmarknaden
går huvudsakligen ut på att aktivera marginella grupper som hittills på
grund av politiska beslut och samhällets sätt att fungera har ställts utanför
arbetsmarknaden. Dessa åtgärder är nödvändiga men kommer knappast
att få någon mätbar effekt på arbetsmarknaden i stort. Det är betecknande
för dagens socialdemokrati att intresset för att minska utslagningen genom
förtidspensioneringar och långtidssjukskrivningar, liksom arbetslösheten
bland invandrare vaknat på allvar först då rekryteringsproblemen blivit så
stora inom den offentliga sektorn att dess kris blivit uppenbar för envar.

Den socialdemokratiska politiken måste ersättas av en politik som medför
att det lönar sig att arbeta och frivilligt spara. Lägre marginalskatter, ett
totalt sänkt skattetryck och färre ingrepp i lönebildningen och avtalsfriheten
mellan parterna på arbetsmarknaden utgör de främsta medlen för
reallönetillväxt och möjligheter för företag och förvaltningar att rekrytera
och utveckla den arbetskraft de behöver.

Därtill är det nödvändigt att de offentliga monopolen öppnas för alter- Mot. 1988/89
nativa verksamheter. De gigantiska offentliga monopolen inom framför Al4
allt vård och omsorg medverkar i hög grad till obalanserna och de otillfredsställande
förhållandena på arbetsmarknaden.

Moderat politik

Förutsättningarna för att den svenska arbetsmarknaden i framtiden skall
kunna fungera är att den nuvarande socialdemokratiska politiken avbrytes.
Våra förslag till övergripande ekonomisk politik finns i partimotion
med anledning av denna proposition.

Inom det arbetsmarknadspolitiska området återfinnes våra förslag till
en bättre fungerande arbetsmarknad i motionerna 1988/89:A285 om arbetsmarknadspolitik
och 1988/89:A753 angående lagarna på arbetsmarknaden.

Nuvarande arbetsmarknadslagar utgör i vissa avseenden hinder för en
väl fungerande arbetsmarknad. På sikt kan små hinder innebära onödiga
produktivitetsforluster.

Trots dagens goda konjunktur med hög efterfrågan på arbetskraft och
låga arbetslöshetstal, ställs stora krav på olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Likaså är kostnaderna för kontanta stöd höga och utgör en stor
andel av de totala kostnaderna. Detta är ytterligare ett tecken på arbetsmarknadens
dåliga funktion och de inlåsningseffekter som hindrar en
positiv utveckling. Vidare är det anmärkningsvärt att inte alla förvärvsarbetande
har ett ordentligt skydd vid arbetslöshet. Vi har sedan flera år
krävt att en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall ersätta det
nuvarande systemet med fackförbundsanknuten arbetslöshetsförsäkring.

I vår januarimotion begärde vi också förslag från regeringen till åtgärder
i syfte att såväl avlägsna hinder som skapa incitament som leder till en väl
fungerande arbetsmarknad.

Vi underströk då att det förlegade monopolet på arbetsförmedling borde
upphävas. En sammanslagning av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
med den gemensamma arbetsmarknaden inom EG skulle öppna
möjligheter både för svenska arbetstagare och svenska företag.

Särskilt oroande är den höga frånvaron, såväl långtids- som korttidsfrånvaron.
Det totala bortfallet av arbetstimmar på grund av frånvaro kan
beräknas till närmare 30 miljoner per vecka eller ca 20 procent av normalarbetstiden,
detta trots att den totala arbetstiden under de senaste åren
ökat. Denna höga frånvaro medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft
och till den låga produktiviteten. I vår januarimotion begärde vi en
utredning av socialförsäkringssystemets effekter på arbetsutbudet.

För en väl fungerande arbetsmarknad som erbjuder arbetstagarna valfrihet
och flexibilitet är det nödvändigt med en arbetstidslagstiftning som ger
de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna stora möjligheter att själva
förfoga över arbetstiden. Utrymme för att anpassa arbetstiden efter egna
prioriteringar under olika perioder i livet och finna kombinationer som
samtidigt i största möjliga grad tillgodoser arbetskamraternas och produktionens
behov är nödvändigt, om alla skall kunna yrkesarbeta utan att 13

kraven på de enskilda individerna blir orimliga. Det ställer krav på en Mot. 1988/89
mindre detaljerad arbetstidslagstiftning och större utrymme för avtal, Al4
enskilt och kollektivt.

Det är därför olyckligt att regeringen har bundit sig för att genomföra en
sjätte semestervecka och utökad föräldraförsäkring. Man har därigenom
intecknat ekonomiskt utrymme för överskådlig tid framåt. Det innebär att
de enskilda arbetstagarnas valfrihet minskar. Bristen på arbetskraft ökar.

Lönekostnaderna drivs upp såväl på grund av dessa beslut som av de
kompensationskrav som kan förutses.

Återigen har socialdemokraterna visat att de inte har förtroende för
enskilda individer eller ens de fackliga organisationerna på arbetsplatserna
att komma överens med arbetsgivarna om arbetstider och semester. En
lagstadgad sjätte semestervecka bör därför inte införas.

Vi redovisar nedan våra ställningstaganden till de konkreta förslagen i
regeringens proposition i de delar som behandlas i arbetsmarknadsutskottet.

B5 Sysselsättningsskapande åtgärder

Regeringen föreslår att 15 miljoner kr skall överföras till strukturstöd för
byggnadsarbetare — det s.k. Galaxen-projektet. Det skulle innebära att
projektet kommer att erhålla statsanlag med sammanlagt 100 miljoner
kronor. Det bör noteras att regeringen i budgetförslaget avvisade den
kostnadsnivån.

Galaxen har tillkommit för att ge arbete åt byggnadsarbetare som inte
kan få arbete på den vanliga arbetsmarknaden eller där ett sådant arbete
skulle riskera att förvärra tidigare uppkomna arbetsskador. Galaxen erbjuder
arbetstagare till eller kan arbeta som underentreprenör till stora byggnadsföretag.
Galaxen erhåller statsbidrag som motsvarar 75% av lönekostnaden.

Det är viktigt att skilja mellan åtgärder för att bereda sysselsättning vid
arbetslöshet och för att bereda arbete till personer med arbetshandikapp.

Galaxens uppläggning innebär en sammanblandning av dessa roller.

I många fall kan omskolning till andra yrken ge bättre möjligheter för
byggnadsarbetare som inte längre klarar kraven inom byggnadsindustrin.

Anställning av arbetshandikappade som inte kan få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden bör företrädesvis ske med de flexibla lönebidrag vi förordar.
Det bör normalt gälla även inom byggnadsbransch^.

Byggnadsarbetarna skulle vara mer hjälpta av att byggnadsindustrin inte
ständigt utsätts för politiska ingripanden som leder till ryckighet.

För närvarande torde arbetsmarknadsläget knappast motivera några
kortvariga insatser för arbetslösa byggnadsarbetare. Om sådana behöver
ordnas, kan detta ske i form av omskolning eller beredskapsarbeten. I
övrigt bör de flexibla lönebidrag som vi föreslagit kunna erbjuda goda
lösningar.

Det finns således anledning att kritiskt granska Galaxen. Med anledning
av budgetpropositionen föreslog vi att statsbidraget till löner inom Galaxen
successivt skulle minskas och för kommande budgetår utgå med 50% av

lönekostnaden. Galaxen skulle sedan kunna använda dessa medel på ett Mot. 1988/89

flexibelt sätt så att det i största möjliga utsträckning motsvarar arbetsned- Al4
sättningen i varje enskilt fall. Riksdagen har dessvärre avvisat detta förslag.

Ytterligare medelstillskott till Galaxen medan verksamheten bedrivs i
nuvarande form vore olyckligt. Det goda arbetsmarknadsläget gör att även
byggnadsarbetare med lägre arbetsförmåga i dag är attraktiva för arbetsgivarna.
De nya anställningsreglema innebär dessutom, att byggnadsbranschen
får samma långsiktiga relationer mellan arbetstagare och arbetsgivare
som karakteriserar den svenska arbetsmarknaden i övrigt. Detta talar
för att antalet byggnadsarbetare som på grund av begränsade arbetshandikapp
inte kan få arbete kan förväntas minska.

Verksamheten vid Galaxen bör således inte utvidgas.

Riksdagen bör inte godkänna regeringens förslag om att överföra medel
från beredskapsarbete till strukturstöd för byggarbetsmarknaden.

C5 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning

Vi har sedan flera år föreslagit att det nuvarande systemet med lönebidrag
till handikappade förbättras. Regeringen var länge av oklara orsaker helt
avvisande. Nuvarande system bygger på att bidraget är relaterat till arbetsgivarkategori.
De flexibla lönebidrag vi förordar innebär att bidragets
storlek är relaterat till den handikappades arbetsförmåga på arbetsplatsen,
oavsett arbetsgivarkategori. Under innevarande år prövas ett liknande
system i två län.

Riksdagen har dessutom — mot socialdemokraternas motstånd — beslutat
att ungdomar i projektet ”Arbete för unga handikappade” samt
andra gravt handikappade unga under 25 år i hela landet skall omfattas av
en försöksverksamhet med flexibla lönebidrag. AMS har i skrivelse till
regeringen föreslagit att försöksverksamheten med flexibla lönebidrag för
alla handikappade, oavsett ålder, skall utökas från två till sju län. Regeringen
har accepterat AMS förslag.

Det bör emellertid inte möta några hinder att utsträcka försöksverksamheten
till samtliga län. Eftersom de flexibla bidragen anpassas till den
enskildes arbetsförmåga kommer bidragen i många fall att bli lägre än de
bidrag om 90% som nu utgår till ideella organisationer och 100% till
statliga arbetsgivare. Inför nästa budgetår torde en övergång till flexibla
lönebidrag knappast innebära ökade kostnader. Riksdagen bör således
besluta att alla handikappade, oavsett ålder och bostadsort, skall kunna
omfattas av försöksverksamheten.

Det är angeläget att försöksverksamheten med flexibla lönebidrag blir
föremål för en ingående, kvalificerad utvärdering.

Dl 1 Särskilda regionalpolitiska insatser m. m. i
Väster norrlands län

Regeringen har tidigare lagt fram särskilda paket för ett flertal olika län.

15

Det var därför möjligt att förutse att ett sådant program skulle presenteras Mot. 1988/89
även för Västernorrlands län. Texten i propositionen upptas till största A14
delen av redovisning av hur stora offentliga medel som enligt redan fattade
beslut skall satsas i Västernorrland.

I en kort passus i propositionen konstateras att utvecklingen av elpriserna
är en viktig framtidsfråga för länet. Det är då lätt att förstå att Västernorrlands
framtidsutsikter är synnerligen mörka om den nuvarande regeringen
blir kvar vid makten. Det är den socialdemokratiska politiken att i
förtid lägga ner de svenska kärnkraftverken som kommer att leda till
ökade elpriser. Detta kommer att få stora negativa konsekvenser i Västernorrland.
Inget annat län är lika elberoende.

Regeringen hänvisar till en utredning som skall kartlägga behovet av
särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- och industripolitiken i
samband med kärnkraftsavvecklingen. Det går inte att hålla igång näringslivet
i Västernorrland genom subsidier. En verklighetsförankrad energipolitik
är en nödvändig förutsättning för många viktiga industrier i Västernorrland.

Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 40 miljoner kr till ett regionalt
investmentbolag. Erfarenheterna från andra län av dessa bolag är blandade.
Vi anser emellertid att staten bör medverka till att stödja framväxten
av ett sådant bolag även i Västernorrland. Staten bör dock inte göra detta
genom att gå in i bolaget som ägare.

På samma sätt som vi föreslagit beträffande andra länsvisa investmentbolag
bör staten under inledningstiden stödja verksamheten genom ett
ränte- och amorteringsfritt lån. Detta bör löpa under fem år. Därigenom
får bolaget en sådan initial hjälp att det lokala näringslivet därefter i egen
regi kan driva ett regionalt investmentbolag.

Regeringen föreslår också att 25 miljoner kronor omprioriteras från
anslaget för sysselsättningsskapande åtgärder. 10 miljoner kronor skall
utgöra ett slags extra länsanslag och ställas till länsstyrelsens förfogande för
utvecklingsprojekt. 15 miljoner kronor avser arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för att motverka de negativa effekterna av strukturförändringar.

Dessa förslag är knappast väl avvägda. Inom ramen för de samlade
länsanslagen erhåller länsstyrelserna medel för utvecklingsprojekt. Den
framtida utformningen av dessa stödformer är för närvarande föremål för
utredning. Regeringen bör i detta läge avstå från att upprätta ännu en
stödform — ett slags extra länsanslag.

Riksdagen har med socialdemokratisk reservation beslutat att öka länsanslagen
med 110 miljoner kr utöver regeringens förslag i budgetpropositionen.
Det bör därför inom ramen för detta anslag på totalt 800 miljoner
kr vara möjligt att ge utrymme för ökade utvecklingsinsatser i Västernorrland.
Regeringen aviserar för övrigt i propositionen att fem miljoner
kronor extra av länsanslaget kommer att tilldelas Västernorrland.

Beträffande särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser främst i form av
arbetsmarknadsutbildning finns det redan medel som kan nyttjas för det
ändamålet.

Riksdagen bör således avvisa regeringens förslag om en överföring av
medel.

Hemställan Mot- 1988/89

A14

Med hänvisning till det anfbrda hemställs

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anfbrs om behovet av förändringar i syfte att få en bättre
fungerande arbetsmarknad,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att överföra 15000000
kr. från beredskapsarbeten till strukturstöd för byggnadsarbetare i
enlighet med vad som i motionen anförs,

3. att riksdagen beslutar att utvidga försöksverksamheten med
flexibla lönebidrag till samtliga län i enlighet med vad i motionen
anförs,

4. att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska insatser m.m. i
Västernorrlands län på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 anvisar
ett reservationsanslag av 40000000 kr., samt bemyndigar
regeringen att nyttja detta belopp såsom ränte- och amorteringsfritt
lån till investmentbolag i enlighet med vad i motionen anförs.

Stockholm den 10 maj 1989
Sonja Rembo (m)

Anders G Högmark (m) Ulf Melin (m)

Mona Saint Cyr (m) Charlotte Cederschiöld (m)

Erik Holmkvist (m) Lars Ahlström (m)

17