med anledning av prop. 1989/90:144 Räntebidrag och bostadsbidrag för år 1991, m.m.

Motion 1989/90:Bo68 av Knut Billing m.fl. (m)

av Knut Billing m.fl. (m)
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B 068

av Knut Billing m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:144
Räntebidrag och bostadsbidrag för år 1991, m.m.

I propositionen föreslås räntebidragsbegränsningar för hyres- och bostadsrättshus
för år 1991.

Moderata samlingspartiet har i partimotion 1989/90:Bo403 - Valfrihet i
boendet - närmare redovisat moderata ståndpunkter i bostadspolitiken. I
denna motion behandlas i första hand frågor som aktualiserats i rubricerade
proposition.

Har regeringen någon bostadspolitik?

Bostadsmarknaden fungerar mycket dåligt i Sverige. Det är en sektor som
kännetecknas av köer, bristande valfrihet, krångel och byråkrati, stora subventioner
och snabb kostnadsökning. Bristerna beror inte på slumpen eller
olyckliga sammanträffanden. De beror på att regeringen har bedrivit en
misslyckad bostadspolitik.

Från moderat sida har under en följd av år kritik riktats mot den förda
politiken. Regeringen har dock envetet motsatt sig nödvändiga reformer. På
grund av den snabba ökningen av de generella bostadssubventionerna tvingades
emellertid regeringen att tillsätta en utredning, boendekostnadsutredningen.
Denna presenterade sina förslag under hösten 1989. I januari uttalade
regeringen i budgetpropositionen (bilaga 13) att avsikten var att förslag
om en ändrad bostadsfinansiering skulle lämnas till riksdagen i samband
med förslag om förändringar inom inkomstbeskattningens område inför inkomståret
1991.1 nu aktuell proposition läggs emellertid endast förslag som
avser räntebidrag m.m. för budgetåret 1990/91. I propositionen sägs att bostadsministern
avser att under år 1990 återkomma med förslag om en ny bostadsfinansiering.
Vilken inriktning dessa förslag kan komma att få är fortfarande
okänt.

Särskilt då det gäller byggande av bostäder är det viktigt med fasta ramar
för politiken. Det får inte förekomma hastiga förändringar som dramatiskt
förändrar villkoren för berörda parter. Bostadskonsumenter, byggare, kommuner
och myndigheter - alla har behov av att veta hur bostadspolitikens
framtid skall te sig. Det finns dessvärre anledning att frukta att regeringens
förslag - när det väl kommer - kommer att bygga på boendekostnadsutredningens
tankar.

Enligt denna utredning borde det nuvarande subventionssystemet avskaf

fas i ett enda slag. För att boende skulle ha råd att betala de högre räntekost- Mot. 1989/90

naderna skulle de erbjudas att låna pengar till räntan. Skulden för bostaden B068

skulle fortsätta att öka i upp till 20 år.

Förslaget skulle undergräva förutsättningarna för det långsiktiga sparande
som amorteringar på egna hus innebär. Rörligheten på bostadsmarknaden
skulle minska ytterligare. Nyproduktionen av hus - framför allt sådana med
äganderätt - skulle troligen minska dramatiskt. Det skulle bli än svårare att
bosätta sig på landsbygden, där det egna småhuset oftast är den enda möjliga
boendeformen. En redan illa fungerande bostadsmarknad skulle bli än
sämre. Från moderat sida kommer vi att motarbeta en sådan utveckling.

Sänkt skattetryck minskar behovet av subventioner

De generella bostadssubventionerna i form av räntebidrag har ökat snabbt
och ligger nu på en mycket hög nivå. År 1975 uppgick statens kostnader till
1,8 miljarder kronor. I propositionen beräknas nu kostnaderna till 22,5 miljarder
kronor för budgetåret 1990/91. Det slutliga beloppet är i stor utsträckning
beroende av ränteutvecklingen. Den socialdemokratiska högräntepolitiken,
som förstärks av skatteomläggningens inflationsdrivande effekter, leder
därmed med dagens system till ständigt stigande subventioner.

Från moderat sida har vi under en följd av år kritiserat det nuvarande systemet
med räntebidrag. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt med en systematisk
avreglering inom svensk bostadspolitik. För att få en sund och väl
fungerande bostadsmarknad är det i det sammanhanget nödvändigt att - i
takt med att skatterna sänks - steg för steg avskaffa det generella räntesubventionssystemet.
Syftet med sådana förändringar skall vara bland annat att
dämpa kostnadsutvecklingen och möjliggöra ett byggande som bättre överensstämmer
med människors efterfrågan.

I den inledningsvis nämnda partimotionen har vi från moderat sida föreslagit
att det skall införas ett nytt låne- och bostadsfinansieringssystem. Det
bör i huvudsak utformas så att räntebidragsberättigat bostadslån utgår som
enhetslån per m2, neutralt mellan alla byggherrar och upplåtelseformer. Beräkningen
bör göras från en lägenhet med given storlek, exempelvis 75 m2.

För mindre lägenheter reduceras lånet och för större ökas det upp till en viss
största lägenhetsyta. Om lägenheten är större eller kostar mer än vad som
täcks av enhetslånet får denna kostnad täckas med tilläggslån till marknadsränta.

Ett nytt låneregelsystem skulle innebära att i stort sett alla typer av offentlig
ekonomisk kontroll samt dagens lånekineseri försvinner. Endast en ren
kreditriskprövning behövde återstå. Nytänkande och produktutveckling
skulle stimuleras. Såväl de byggande som konsumenterna skulle gynnas.

Att den moderata kritiken mot nuvarande system har fog för sig bekräftas
av en nyligen utförd utredning av Statens pris- och konkurrensverk, Konkurrensförhållanden
inom bygg- och bosektorn (SPK:s bokserie 1990:1). I utredningen
(sid 109) anförs bland annat följande:

Genom att det samlade generella statliga stödet till bostadssektorn minskas,
skapas bättre förutsättningar för en önskvärd konkurrens mellan olika boendeformer
samtidigt som de verkliga kostnaderna bättre kommer att avspeg

las i hushållens utgifter för sitt boende. Bostadskonsumenterna får härige- Mot. 1989/90

nom ett ökat incitament att anpassa sitt boende efter sin familjesituation och go68

övriga förutsättningar, vilket kan bidra till en ökad rörlighet på bostadsmarknaden
- något som också kan bidra till en minskning av bostadsbristen.

Det ökade kostnadsmedvetandet från konsumenternas sida kommer vidare
att få effekter på efterfrågan i nybyggnationen, vilket i sin tur bör kunna
medföra en högre kostnadspress även för producenterna. Genom denna förändring
skapas bättre förutsättningar för en ökad konkurrens i alla led och
därmed ett mer effektivt utnyttjande av produktionsresurserna på detta område.
På sikt bör detta kunna få en dämpande effekt på kostnadsutvecklingen
i byggandet och därigenom hålla tillbaka ökningar i hushållens boendeutgifter.

En nödvändig förutsättning för minskade bostadssubventioner är sänkt skattetryck.
I takt med att skatterna sänks skall subventionerna minskas. Moderata
samlingspartiets syn på den skatteomläggning som socialdemokraterna
och folkpartiet ställt sig bakom redovisas i partimotionen 1989/90: Sk59. De
förändringar vi där föreslår skall gälla i avvaktan på en större förändring av
småhusbeskattningen och realisationsvinstbeskattningen. Vad som då bör
övervägas är om boende överhuvud taget skall beskattas samt om realisationsvinstbeskattningen
av den egna bostaden skall begränsas till att endast
omfatta tidsmässigt korta innehav eller om den helt skall slopas.

En annan viktig förutsättning för att förändra nuvarande system för bostadsfinansiering
är att grunden för människors långsiktiga ekonomiska planering
inte rycks undan över en natt. Därför är det av avgörande betydelse
att till exempel minskade räntesubventioner kompenseras av sänkta skatter.

Drastiska kostnadshöjningar vad gäller t.ex. finansiering och beskattning av
bostadsrätter och egna hem kan föranleda allvarliga ekonomiska och sociala
konsekvenser för enskilda människor.

B 4. Räntebidrag m.m.

Vi föreslår att räntebidragen avskaffas för alla hyres- och bostadsrättshus
byggda före 1975. Dessa fastigheter har haft subventioner i minst 15 år och
kvarvarande räntebidrag är förhållandevis små. Ett avskaffande av dessa
räntebidrag innebär att statens utgifter för räntebidrag minskas med 800 miljoner
kronor. Den kostnadsökning detta innebär för hushållen är begränsad
och kompenseras mer än väl av våra förslag inom skatteområdet.

Hyres- och bostadsrättssmåhus har i dag en upptrappning av den garanterade
räntan på 0,25 procent jämfört med 0,5 procent för egna hem. Enligt
vår mening saknas det fog för en sådan markant skillnad vad gäller upptrappningstakten.
Det finns skäl för att höja upptrappningen av den garanterade
räntan för hyres- och bostadsrättssmåhus till 0,35 procent. Detta leder till att
subventionerna avvecklas något snabbare utan att för den skull medföra mer
än måttliga höjningar av boendekostnaderna. Statens utgifter för räntebidrag
kommer med en sådan förändring att minska med 220 miljoner kronor.

För närvarande uppförs årligen drygt 13.000 småhus med hyres- och bostadsrätt.
De har en ingående garanterad ränta på 2,4 procent. Enligt propositionen
skall den ingående räntan nu höjas till 3,4 procent. Detta skall emellertid
jämföras med att räntan för ett småhus med äganderätt har en ingå

ende garanterad ränta på 4,9 procent. Denna skillnad är en av anledningarna Mot. 1989/90

till att i det närmaste alla nybyggda småhus i grupp i dag upplåts med hyres- B068

eller bostadsrätt. Boendekostnaden i ett normalstort eget ägt småhus blir
nämligen högre jämfört med det som är upplåtet med hyres- eller bostadsrätt.

Vi föreslår att denna diskriminering av enskilt ägda småhus skall upphöra.

Småhus med hyres- och bostadsrätt bör ha samma ingående ränta som småhus
med äganderätt. Vi uppskattar att en sådan förändring dessutom skulle
minska statens utgifter för räntebidrag med 150 miljoner kronor.

Under anslaget B 4. Räntebidrag m.m. upptas medel för förvärvsstöd.

Det är ett särskilt behovsprövat stöd till flerbarnsfamiljer för köp av egna
hem. Redan då förslaget om sådana förvärvslån lades fram 1987 framförde
vi kritik. Denna kritik är fortfarande giltig. Långivningen är dels prisdrivande,
dels behäftad med marginaleffekter på samma sätt som bostadsbidragen.
Enligt vår mening bör förvärvslånen avvecklas. Vad som behövs för att
ge alla barnfamiljer möjlighet att välja en bostad efter sina behov är generella
insatser som kommer alla barnfamiljer till godo. Vi vill dessutom erinra
om det bosparsystem som vi föreslagit i motion 1989/90:Bo420 Stärk de
boendes ställning. Avskaffande av förvärvsstödet innebär att statens utgifter
för nya lån minskar med 125 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

Under anslag B 4. ryms även medel för det så kallade ROT-programmet.

ROT-programmet bör enligt vår uppfattning avvecklas. Det bör ersättas av
ett system med skattefri avsättning till fastighetsanknutna reparationsfonder,
såsom redovisas närmare i ovan nämnda partimotion, Valfrihet i boendet.
Vårt förslag medför att utgifterna för räntestöd minskar med 220 miljoner
kronor jämfört med propositionens förslag.

Under anslaget B 4. ryms olika selektiva bidrag. Vi har tidigare föreslagit
att dessa bidrag skall avskaffas och vidhåller denna uppfattning. Bidraget till
vissa underhållslån, ungdomsbostadsstöd, nybyggnadsbidrag, återflyttningsbidrag
samt bidrag till hyresrabatter bör därför avvecklas. Vi uppskattar att
statens utgifter därmed minskar med 170 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari 1991 avskaffa räntebidragen
för hyres- och bostadsrättsradhus byggda före 1975,

2. att riksdagen beslutar att den garanterade räntan för hyres- och
bostadsrättsradhus skall trappas upp med 0,35 % fr.o.m. den 1 januari
1991,

3. att riksdagen beslutar att småhus med hyres- och bostadsrätt
skall ha en ingående garanterad ränta på 4,9 % fr.o.m. den 1 januari
1991,

4. att riksdagen beslutar att bidragsgivningen till vissa flerbarnsfamiljer
för köp av egna hem upphör fr.o.m. den 1 juli 1990,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuva

rande ROT-finansieringsregler bör ersättas med en rätt för fastighets- Mot. 1989/90

ägare att fr.o.m. den 1 januari 1991 göra skattefria avsättningar till Bo68

reparationsfonder,

6. att riksdagen beslutar att bidragsgivning till räntebidrag för vissa
underhållslån upphör fr.o.m. den 1 juli 1990,

7. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för ungdomsbostadsstöd
upphör fr.o.m. den 1 juli 1990,

8. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för nybyggnadsbidrag
upphör fr.o.m. den 1 juli 1990,

9. att riksdagen beslutar att bidragsgivning för återflyttningsbidrag
upphör fr.o.m. den 1 juli 1990,

10. att riksdagen beslutar att bidrag för hyresrabatter upphör
fr.o.m. den 1 juli 1990.

Stockholm den 3 maj 1990

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m)

Margareta Gard (m)

Jan Sandberg (m)
Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1990-05-03 Bordläggning: 1990-05-04 Hänvisning: 1990-05-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)