med anledning av prop. 1990/91:181 Sjuklön, m.m.

Motion 1990/91:Sf52 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

av Gullan Lindblad m.fl. (m)
Propositionen
I propositionen föreslås att en sjuklön/arbetsgivarperiod
om 14 dagar skall införas fr.o.m. den 1 januari 1992 i
enlighet med riksdagens beslut i december 1990.
Sjuklönen skall vara 75 procent de första tre dagarna i
en sjukperiod och 90 procent resten av perioden. Fr.o.m.
åttonde dagen krävs läkarintyg.
Propositionen utgår från att parterna på
arbetsmarknaden anpassar avtalen till den utformning som
en lagstiftning om sjuklön får för att likabehandling av
grupper på arbetsmarknaden ska ske.
En s.k. sjuklönegaranti föreslås, vilket innebär att
försäkringskassan utbetalar sjukersättning efter samma
regler som i dag om tvist uppstår mellan arbetsgivare och
arbetstagare huruvida den anställde är sjuk eller inte.
Arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas
komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning
kan efter ansökan hos försäkringskassan få 90 procents
ersättning från första dagen med rätt för arbetsgivaren att
få ersättning från försäkringskassan för sjuklönekostnaden.
För småföretag införs en möjlighet att hos
försäkringskassan försäkra sig för sjuklönekostnader upp
till 60 basbelopp.
Arbetsgivaravgiften föreslås sänkt från 10,1 till 8,2
procent.
Bakgrund
Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat
explosionsartat på senare år -- från ca 23 miljarder kronor
år 1983 till ca 40 miljarder kronor år 1990.
Moderata samlingspartiet har i flera år föreslagit en
arbetsgivarperiod för att skapa incitament för att förbättra
arbetsmiljön i företagen samt åtgärder för att hejda
kostnadsutvecklingen inom sjukförsäkringen, öka
produktiviteten och minska ''friskfrånvaron''.
En sjuklöneperiod innebär enligt vår uppfattning ett
förstärkt arbetsgivaransvar för de anställdas hälsa, en
rättvisare kompensation för inkomstförluster, förbättrade
möjligheter till rehabilitering och en minskad administrativ
belastning på försäkringskassorna.
I 1988/89 års budgetproposition och finansplan framhöll
regeringen nödvändigheten av besparingar i
socialförsäkringssystemen. Trots detta och trots att
moderata samlingspartiet i åratal föreslagit konkreta
besparingsåtgärder förmådde inte regeringen förrän den 8
november 1990 -- som en del av ett krispaket -- att lägga
fram några mer betydande besparingsförslag.
Moderata samlingspartiet beklagade att regeringen
frångått sitt tidigare förslag om en sjuklöneperiod utan att
något egentligt motiv för denna ändrade inställning angavs.
Efter utskottsbehandlingen av propositionen beslutade
riksdagen bland annat att:En sjuklöneperiod skulle
införas senast fr.o.m. den 1 januari 1992
Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen skall
vara 65 procent de tre första dagarna
Kompensationsnivån därefter skall vara 80 procent t.o.m.
90:e dagen och 90 procent fr.o.m. den 91:a dagen.
Vidare beslutades att den som lider av sådan sjukdom
som kan antas medföra ett antal sjukperioder skulle kunna
få ersättning med 80 procent redan från första dagen med
restriktiv tillämpning.
De nya ersättningsreglerna inom sjukförsäkringen
trädde i kraft den 1 mars 1991. Antalet sjukanmälningar har
sedan dess gått ned med i genomsnitt ca 25 procent i hela
landet.
Föreliggande proposition kan sägas vara ett
''beställningsarbete'' från riksdagsmajoritetens sida.
Som en följd av riksdagens beslut tillsatte regeringen den
s.k. sjuklönekommittén, vars arbete delvis ligger till grund
för propositionen.
Förslag
Vi uttrycker vår tillfredsställelse över att ett förslag om
sjuklön äntligen föreläggs riksdagen.
Vi föreslår emellertid en del förändringar i förhållande
till propositionen.
4.1. Sjuklöneperiod
Propositionen föreslår att arbetsgivaren ges ett
lagstadgat ansvar för att utge ersättning till en arbetstagare
i form av sjuklön med avseende på de första fjorton dagarna
av ett sjukfall (sjuklöneperiod). Om detta råder enighet.
Det kan emellertid ifrågasättas om det inte borde finnas en
sammanläggningsregel på t.ex. 20 dagar. D.v.s. om den
anställde insjuknar på nytt inom 20 dagar bör de nya
sjukdagarna läggas ihop med sjukdagarna i den tidigare
perioden. Avsaknaden av en sådan regel kan ha icke
önskvärda effekter från rehabiliteringssynpunkt.
Arbetsgivaren kan avråda den anställde att komma tillbaka
så snart som möjligt efter en 14-dagarsperiod, eftersom
arbetsgivaren kan riskera att genast få betala sjuklön för en
ny arbetsgivarperiod.
I propositionen föreslås att sjuklön skall utgå även för tid
då arbetstagaren vistas utomlands. Detta innebär en
skärpning i förhållande till nuläget ( 3 kap. 25 paragr. 1 st.e
AFL), vilket delvis kommenterats av lagrådet. Det
resonemang som förs i propositionen -- liksom tidigare i
sjuklönekommittén -- är mest tillämpligt på EFTA- och EG-
länder. Orsaken till att regeln infördes i AFL var att
försäkringskassan inte hade möjlighet att kontrollera eller
få hjälp med att kontrollera försäkrade som befann sig i
icke-konventionsländer. Samma svårigheter torde föreligga
för arbetsgivare. Skyldighet att utge sjuklön vid vistelse
utomlands bör endast gälla när arbetstagaren befinner sig i
ett konventionsland. Propositionens förslag skulle kunna
leda till att arbetsgivare inte vågar anställa utlänningar.
4.3 Kvalifikationsregler
Vi delar uppfattningen att en viss kvalifikationstid bör
finnas för rätt till sjuklön.
I propositionen förs ett resonemang om att anställningar
som är avsedda att vara kortare tid än en månad inte under
alla omständigheter bör omfattas av sjuklönesystemet.
Därför föreslås att dessa korttidsanställda skall omfattas av
systemet om de tillträtt anställningen och därefter varit
anställda under en sammanhängande tid av 14 dagar.
Den föreslagna regeln kan komma att medföra icke
önskvärda effekter för korttidsanställda, t.ex.
skolungdomar. Att godta en anställning på 14 dagar kan
innebära att arbetsgivaren måste betala sjuklön efter 15
dagar om den anställde infunnit sig på arbetsplatsen den
första dagen men blivit sjuk och varit borta i 14 dagar,
därefter återkommit den 15:e dagen men sedan blivit sjuk
igen.
Vi föreslår därför att försäkringskassan skall utbetala
ersättning vid tillfälliga anställningar under en månad.
4.4. Sjuklönens storlek m.m.
Propositionen föreslår sjuklön i enlighet med det beslut
som gäller fr.o.m. den 1 mars 1991. Mot detta är intet att
erinra.
Enligt propositionen bör principen vid bestämmande av
sjuklöneunderlaget vara att ''detta skall ge en så riktig bild
som möjligt av det inkomstbortfall som arbetstagaren gör i
anställningsförhållandet när ett sjukdomsfall inträffar''.
Sjuklön skall således inte baseras på anställningsförmåner,
exempelvis i form av fri bil, som inte går förlorade i
samband med sjukdom, eller på ersättning som avser att
täcka kostnader som den anställde har endast när han
arbetar.
Vi delar denna uppfattning och vill framhålla att
försäkringskassan bör basera sjukersättningen på samma
beräkningsgrund.
Det pågår f.n. en översyn av reglerna om
sjukpenninggrundande inkomst, varvid det enligt
uppdraget skyndsamt bör övervägas att avskaffa
förhandsregistrering av sjukpenninggrundande inkomst
(SGI).
Vi föreslår att regeringen snarast framlägger förslag i
enlighet med vad ovan anförts.
4.7. Anmälnings- och uppgiftsskyldigheten för
arbetsgivare
Enligt propositionen skall arbetsgivaren till
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till
sjuklön, om sjukfallet fortsätter efter sjuklöneperiodens
utgång. Denna anmälan skall göras inom sju dagar från
sjuklöneperiodens slut. Om detta är intet att erinra.
Propositionen föreslår emellertid att arbetsgivaren skall
lämna skriftlig uppgift till riksförsäkringsverket om
sjukdomsfall som har gett rätt till sjuklön men avslutats
inom sjuklöneperioden. Sådana uppgifter skall lämnas
senast vid utgången av den kalendermånad som följer efter
den under vilken sjuklöneperioden löpte ut.
Sjuklönekommittén förordade att uppgiftslämnandet om
sjukfall inte skulle få leda till en betungande administration
för arbetsgivaren och detta sägs också i propositionen.
I en gemensam reservation till sjuklönekommittén av
ledamöterna från moderaterna och folkpartiet liberalerna
avslogs kravet på uppgiftslämnande beträffande alla korta
sjukfall. Kommittén hade bland annat hänvisat till arbetet
med FAS 90 och de lokala sjukförsäkringsregister som
utreds. Kommittén redovisade bland annat att uppgifterna
skulle lämnas i skriftlig form för att kunna bearbetas genom
s.k. optisk läsning eller med hjälp av ADB.
Riksförsäkringsverket saknar sådan utrustning, varför
verket tvingas anlita organ utanför
försäkringsadministrationen för att klara
uppgiftslämnandet.
Enligt propositionen skall uppgifter inte kunna lämnas
direkt till privat juridisk person (servicebyrå eller
liknande), men myndigheten kan mycket väl anlita en sådan
juridisk person för optisk läsning.
I proposition 1990/91:141 om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning föreslås att en
rehabiliteringsutredning bör komma till stånd genom
arbetsgivarens försorg när den anställde har varit helt eller
delvis frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom mer
än fyra veckor. Det bör också enligt propositionen ställas
krav på att en rehabiliteringsutredning skall göras av
arbetsgivaren om den anställde haft stor frånvaro i form av
korta sjukdomsperioder. En rehabiliteringsutredning skall
enligt propositionen tillställas försäkringskassan senast åtta
veckor efter sjukanmälningen eller den anställdes begäran
om rehabiliteringsutredning.
Vi finner att denna form av uppgiftslämnande mycket
väl fyller de behov som försäkringskassan kan efterfråga.
För att tillgodose andra typer av krav på information och
statistik över korta sjukfall anser vi att stickprov mycket väl
kan göras på olika grupper inom exempelvis vissa branscher
eller för att följa upp och kartlägga kvinnors ohälsa.
Undersökningar av AKU-modell är också möjliga att göra
om behov av information föreligger.
Utöver de rehabiliteringsskäl som anförs har inte
närmare motiverats behovet av statistik över alla korta
sjukfall. Med hänvisning till de krav som bland annat
fastställts i propositionen om rehabilitering anser vi inte att
ytterligare krav på uppgiftslämnande beträffande alla korta
sjukfall kan bidra till en snabbare och bättre rehabilitering,
varför propositionens förslag avslås.
4.10 Ersättning från försäkringskassan vid tvist om
sjuklön
En s.k. sjuklönegaranti föreslås som skydd för
arbetstagaren om tvist uppkommit om rätt till sjuklön och
där tvisten gäller frågan om arbetsförmågans nedsättning.
Försäkringskassan träder då in i stället för arbetsgivaren.
När det gäller tvist huruvida ett anställningsförhållande
förelegat, om sjuklönens storlek är rätt beräknad och i
liknande frågor tillämpas ordningen för arbetstvister i
civilrättslig ordning.
Vi biträder dessa förslag, inte minst på grundval av
erfarenheterna från Norge, där det visat sig att liknande
regler behövt tillämpas i ganska ringa omfattning.
Vi föreslår att försäkringskassan innan ersättning
utbetalas i samtliga fall inhämtar yttranden från
arbetsgivaren.
4.11. Försäkringsmöjlighet för små företag
Propositionen föreslår att det införs en möjlighet för
småföretag med en lönesumma motsvarande 60 basbelopp,
vilket är cirka 10 anställda, att hos försäkringskassan
försäkra sig för kostnader över en viss nivå som följer av
skyldigheten att betala ut sjuklön.
I normalfallet torde regeringens bedömning om att
gränsen för möjlighet till försäkring till 60 basbelopp vara
tillräckligt. Vi menar dock att det skall vara möjligt även för
andra företag med en något högre lönesumma att teckna
denna försäkring, hos antingen försäkringskassan eller hos
enskilda försäkringsbolag.
6.2 Ändring av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
Propositionen föreslår att arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen sänks från 10,10 procent av
avgiftsunderlaget till 8,20 procent av samma underlag,
d.v.s. en sänkning med 1,9 procentenheter.
Sjuklönekommittén uttalade enhälligt att ''arbetsgivarna
som grupp skall kompenseras med sänkta socialavgifter så
att sjuklönereformen blir kostnadsneutral''.
Regeringens förslag synes utgå från att kostnaden för
sjukskrivningar minskat med i genomsnitt 25 procent sedan
den 1 mars 1991, då kompensationsnivån sänktes. Baserat
på dessa förhållanden torde införandet av en
arbetsgivarperiod innebära en sänkning av 1,9
procentenheter för att uppnå kostnadsneutraliteten.
Vi vill emellertid betona nödvändigheten av en effektiv
uppföljning av sänkningen från regeringens sida bland
annat för att kontrollera att kostnadsneutraliteten uppnåtts
och förutsätter att regeringen om så skulle visa sig vara
befogat snarast återkommer med förslag om ytterligare
sänkning av avgiften.
8. Specialmotivering 8.1 
Förslaget till lag om sjuklön
Enligt förslaget är arbetsgivare skyldig att betala sjuklön
även under konflikttid om en arbetstagare insjuknar innan
strejk eller lock-out bryter ut. Vi finner detta något
egendomligt, eftersom avsikten med konfliktåtgärder är att
tillfoga motparten skada. Konfliktåtgärden bör i detta fall
enligt vår mening ta över. Med hänvisning till tidigare
erfarenheter av att sjukförsäkringen använts som
''konfliktvapen'' föreligger annars en risk för
''massjukskrivningar''.
Regressrätten för utbetald sjuklön
I förslaget till Lag om sjuklön kan arbetsgivare under
vissa betingelser få rätt till ersättning från sjukförsäkringen
för utgiven sjuklön. Det gäller t.ex. om arbetstagare lider
av sjukdom som kan antas medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till sjuklön under en
tolvmånadersperiod.
Det finns dock en speciell situation, som inte
uppmärksammats -- och som ligger utanför Lagen om
allmän försäkring -- nämligen de fall när en person skadats
av annan person så att sjukdom eller skada uppstått. En
person blir t.ex. rånad och nedslagen på sin fritid.
Vederbörande blir sjukskriven och arbetsgivaren betalar
sjuklön.
I sådana fall bör enligt vår uppfattning regressrätt
gentemot tredje man för utgiven sjuklön föreligga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en sammanläggningsregel
inom sjuklöneperioden i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att sjuklön vid vistelse utomlands bör gälla vistelse i
konventionsländer,
3. att riksdagen beslutar att försäkringskassan skall
utbetala sjukersättning vid tillfälliga anställningar under en
månad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förslag om avskaffande av SGI-registrering snarast bör
föreläggas riksdagen,
5. att riksdagen avslår propositionens förslag vad gäller
rapportering av korta sjukfall i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet också för företag med
högre lönesumma än motsvarande 60 basbelopp att utöver
hos enskilt försäkringsbolag teckna försäkring hos
försäkringskassan,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att försäkringskassan som regel bör inhämta yttrande från
arbetsgivaren inför utbetalning av s.k. sjuklönegaranti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en uppföljning av sänkningen av
arbetsgivaravgiften,
9. att riksdagen avslår förslaget om att sjuklön skall
utbetalas även under konflikt i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar om regressrätt för utgiven
sjuklön i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 8 maj 1991

Gullan Lindblad (m)

Hans Dau (m)

Margit Gennser (m)

Bertil Persson (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Göran Åstrand (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1991-05-10 Bordläggning: 1991-05-13 Hänvisning: 1991-05-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (21)