med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag

Motion 1992/93:So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds)

av Ingrid Näslund m.fl. (kds)
Den proposition med förslag till ny tobakslag som nu
ligger på riksdagens bord innebär inga större förändringar i
praktiken. Den lagfäster det som redan blivit praxis inom
sjukvård, skola och vissa miljöer, där barn vistas. I dessa
miljöer skall rökfrihet råda utom i speciella rökrum.
Man befäster också rådande praxis när det gäller
offentliga miljöer. Där skall finnas utrymmen, där rökning
inte får förekomma. I arbetslivet förutsätter man att frågan
skall kunna lösas mellan berörda parter. Målsättningen är
att ingen skall utsättas för rök ofrivilligt.
Det finns fortfarande en hel del arbetsplatser, där man
dagligen mot sin vilja utsätts för rök. Att en from
förhoppning om att parterna nu skall komma överens skall
åstadkomma en plötslig förändring, är knappast att
förvänta. Inte minst med tanke på allergiker är detta
mycket otillfredsställande.
Även om en del kan fördra tobaksrök utan alltför stort
obehag, vet vi nu att passiv rökning innebär mycket stora
hälsorisker. Vi vet också att tobaksrök innehåller ett 50-tal
cancerframkallande ämnen, varav ett par i så höga halter att
de egentligen är totalförbjudna i arbetsmiljön. Enligt
arbetsmiljölagen skulle förekomsten av dessa båda ämnen
medföra böter eller fängelse i högst ett år. När de
förekommer i tobaksrök, tycks arbetsgivaren av någon
anledning inte behöva ta sitt vanliga ansvar -- att se till att
dessa ämnen försvinner ur arbetsmiljön. Det enda rimliga
hade varit att följa tobaksutredningens förslag om total
rökfrihet i arbetslokaler, där flera än en arbetar.
Vid offentliga tillställningar borde rökfrihet vara en
självklarhet, inte minst med tanke på att allergierna ökar i
vårt samhälle. Även om det i propositionen uttrycks en
förhoppning att utvecklingen mot ett mera rökfritt samhälle
skall fortsätta, är det otillräckligt att tala om att det skall
finnas områden där rökning är förbjuden. Rök har som
bekant en förmåga att sprida sig i öppna lokaler. Det
kommer fortfarande att vara svårt för allergiker eller för
den som vill undvika rök att gå på offentliga tillställningar i
lokaler där bara vissa utrymmen eller områden är rökfria.
Det är angelägnare att tillgodose det allmänna intresset av
rökfrihet än rökarnas frihet, vilket får betraktas som ett
särintresse.
I regeringens proposition uppger man två syften med
lagförslaget: att skydda allmänheten från att ofrivilligt
utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från
att börja bruka tobak.
Enligt vad vi redan tidigare påpekat, innebär
propositionen förmodligen mycket små framsteg när det
gäller det första målet, om ens några. Detta är allvarligt
med tanke på den hälsorisk den passiva rökningen innebär.
Den totala avsaknaden av förslag till effektiva åtgärder för
att uppnå det andra målet är ännu mer anmärkningsvärd.
Propositionen påpekar att Världshälsoorganisationen
(WHO) slagit fast att ingen annan enskild förebyggande
åtgärd i i-länderna kan bidra mera till en förbättrad
folkhälsa än minskad tobaksrökning. Rökningens skadliga
effekter för hälsan är mycket väldokumenterade.
Rökningen medför ökad risk för bl.a. sjukdomar i hjärtats
kranskärl, hjärtinfarkt, lungcancer, och flera andra
cancerformer, kronisk bronkit och lungemfysem. Rökning
inverkar på fostret under graviditeten. Barn med rökande
föräldrar drabbas oftare av luftrörskatarr, förkylningar och
astmatiska problem. Enligt cancerkommitténs beräkningar
dör 10 000--12 000 människor per år i Sverige av sjukdomar
orsakade av rökning.
I propositionen framhåller man att trots att information
om tobakens skadeverkningar förekommit sedan 1960-
talet, röker ca en fjärdedel av den vuxna befolkningen
vanemässigt. Till detta kommer 10% som röker tillfälligt.
Under slutet av 1980-talet har rökningen åter ökat bland
barn och ungdomar efter att ha minskat sedan 1970-talet.
Det är vanligare att elever på de yrkesinriktade
gymnasielinjerna röker än att eleverna på de mera
teoretiskt inriktade linjerna gör det. År 1991 uppgav 19%
av pojkarna och hela 27% av flickorna att de var rökare i
årskurs 9. Flickor är alltså en mycket utsatt grupp när det
gäller rökning numera. Detta gäller också unga kvinnor.
Det finns studier som visar att 60% av unga ensamstående
mödrar röker dagligen. Snusningen har dock ökat bland
pojkar och unga män.
Information och en aktiv prispolitik är bra metoder för
att motverka tobaksbruk, som bör användas mer offensivt.
Erfarenheten har dock visat att det räcker inte. Det krävs
mer aktiva åtgärder för att begränsa bruket och i synnerhet
för att hindra ungdomar från att börja röka.
Det finns många skäl för att försöka hindra en tidig
tobaksdebut. I dagens samhälle etableras tobaksbruk
vanligen i tonåren. De allra flesta börjar när de är 14--15 år.
De flesta vuxna rökare har grundlagt vanan att röka före
18--20 års ålder. Vi skulle med all sannolikhet få mycket få
rökare om vi kunde hindra så många som möjligt från att
debutera före 20 års ålder.
Risken för ohälsa och för tidig död är kraftigt förhöjd om
man börjat röka tidigt i livet jämfört med om rökdebuten
sker senare. Att bryta beroendet senare i livet blir svårare
ju tidigare man börjat röka.
600 ungdomar börjar röka varje vecka i Sverige. Det blir
mer än 30 000 varje år. Med kännedom om detta och de
fakta vi tidigare redogjort för är det häpnadsväckande att
regeringen lagt ansvaret för vårt viktigaste
folkhälsoproblem på tonåringarna. De förväntas vara
mogna nog att motstå reklam och stå emot trycket från
andra ungdomar. Reklamen är ofta strategiskt placerad på
nöjesetablissemang, på inneställen, på tuffa kläder och
klockor, i film- och musiktidningar. Det är åter på modet att
använda bilder där folk röker.
För ungdomar är talet om sjukdom och för tidig död
något som inte rör dem. Det är något akademiskt som
kommer att inträffa långt senare när man ändå skall dö.
I propositionen föreslås varken ett reklamförbud eller en
åldersgräns trots att Tobaksutredningen förordat båda
dessa åtgärder. En lång rad tunga remissinstanser
tillstyrker. Vissa avstyrker en åldersgräns med hänvisning
till svårigheterna att kontrollera efterlevnaden, och
protester kommer från tobaksbranschens och handelns
sida.
När det gäller reklamförbud finns det ingen anledning
att invänta EG. Flera EG-länder, Frankrike, Belgien,
Italien och Portugal har redan förbud mot tobaksreklam, en
del även mots.k. förtäckt reklam. Norge, Finland och Island
har också förbud mot tobaksreklam. Detta gäller även
Canada, Australien och Nya Zeeland. Vi skulle ha allt att
vinna på att följa dessa länders exempel. Undersökningar i
flera av länderna visar på en nedgång i konsumtionen på 4--
9%.
Tobaksutredningen föreslog en åldersgräns på 18 år för
inköp av tobaksvaror. Vi har samma åldersgräns för inköp
av öl (klass II). Ingen har föreslagit att den skall avskaffas
även om vi vet att den inte efterlevs till 100%.
En del har menat att en åldersgräns skulle verka
lockande snarare än avskräckande. Undersökningar pekar
i rakt motsatt riktning. När det gäller alkohol och
åldersgränsers positiva inverkan på ett minskat drickande är
detta mycket väl belagt. Den begränsade alkoholtillgången
innan man uppnått åldersgränsen medför heller inte att man
dricker mer när man väl uppnått åldersgränsen. Det
minskade drickandet tycks i stället finnas kvar även när
ungdomarna blir äldre. All internationell forskning visar
också att åldersgräns när det gäller inköp av tobaksvaror
leder till minskad rökning. Amerikanska studier visar att en
fungerande åldersgräns för inköp av tobaksvaror leder till
minskad konsumtion och minskat experimenterande med
rökning bland minderåriga.
Åldersgräns för tobaksförsäljning finns i många länder, i
Norge, Finland, Island, i flera EG-länder som
Storbritannien, Irland och Spanien, dessutom Canada och
de flesta delstaterna i USA. I Europa är gränsen ofta 16 år,
i USA är den vanligaste gränsen 18 år och i Canada har man
beslutat höja från 16 till 18 år. Vi skulle vilja förorda en
gräns på 18 år. Ensådan gräns skulle göra det betydligt
svårare för högstadieungdomar att köpa tobaksvaror.
Det finns ytterligare ett viktigt skäl att göra allt vi kan
för att förhindra en rökdebut bland barn och ungdomar. Vi
har tilltagande problem med narkotika, även tunga droger
som LSD, exstacy och heroin. Heroin tas nu inte bara i
sprutform utan man kan också röka heroin. Det är klart
belagt att detfinns ett samband mellan rökning och
narkotika. Praktiskt taget ingen börjar med narkotika utan
att tidigare vara rökare. Benägenheten att pröva narkotika
är betydligt större hos rökande ungdomar än hos icke
rökande.
Ingen av de föreslagna åtgärderna kan ensam
åstadkomma den förbättring vi alla borde vara överens om
att vi vill uppnå. Det handlar om att förstärka
hälsoupplysningen genom en konsekvent hållning från
samhällets sida. Den bör gå ut på att visa att vi är beredda
att skapa rökfrihet i arbetsmiljöer och offentliga miljöer. Vi
bör också ge barn och ungdomar klara signaler om att vi inte
vill fritt tillhandahålla gifter som medför så stora risker för
deras hälsa och överlevnad.
Att föreslå så marginella åtgärder, som propositionen
gör, är inte ansvarsfullt med tanke på att rökningen kan
betecknas som ett av våra största hälso- och miljöproblem.
Eftersom inte regeringen tagit konsekvenserna av den
forskning som finns på området, bör riksdagen göra det.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tobaksvaror inte får säljas till
den som är under 18 år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rökfrihet i offentliga lokaler,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rökfrihet i arbetsmiljöer som
används av mer än en person.

Stockholm den 13 april 1993

Ingrid Näslund (kds)

Liisa Rulander (kds)

Lars Svensk (kds)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1993-04-13 Bordläggning: 1993-04-14 Hänvisning: 1993-04-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (8)