med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)

Motion 1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp)

av Ulla Orring (fp)
I regeringens budgetproposition framfördes synpunkter
om att det nu finns mycket som tyder på ett överskott av
tandläkare. Slutsatsen blev att de utbildningsuppdrag som
tidigare fastställts för det odontologiska utbildningsområdet
därför borde minskas totalt. Som en följd av detta
ställningstagande föreslås nu i proposition 1993/94:150
drastiska minskningar av anslagen till den grundläggande
tandläkarutbildningen motsvarande 40 % av nyantagningen
från budgetåret 1994/95.
Underlaget för regeringens ställningstagande är en
rapport, Behovet av tandläkare fram till år 2005 -- en analys
med utblick mot år 2010. Utan att ta ställning till
dimensioneringen använder utredaren ett årligt intag av 200
studerande som huvudexempel. Detta anges innebära ett
årligt tillskott på 140 tandläkare. I de efterföljande
diskussionerna med bland annat Tandläkarförbundet har
Utbildningsdepartementet och regeringen dragit ner
anslagen till utbildningarna så att de i praktiken motsvarar
170 platser fördelade med 50 platser till Stockholm och 40
platser vardera till Umeå, Göteborg och Malmö/Lund.
Anmärkningsvärt är också att för Malmö/Lunds del anges
att någon neddragning inte bör ske eftersom man så nyligen
startat tandläkarutbildningen och att man har betydligt
färre platser än de andra universiteten.
En fråga som måste ställas är varför
tandläkarutbildningen i Malmö/Lund startades upp på nytt
efter nedläggningen? Kunskapen om kommande
överskottskapacitet inom tandläkarutbildningen fanns dock
redan för ett antal år sedan!
Socialdepartemtets utredare konstaterar att antalet
yrkesverksamma tandläkare kommer att minska efter år
2000 beroende på stora pensionsavgångar. Slutsatsen blir att
antalet utbildningsplatser troligen måste ökas omkring år
2005. Med den ytterligare neddragningen som regeringen
sedan föreslagit torde denna tidpunkt inträffa tidigare.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den
kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser
i Umeå mycket oroande. Umeåutbildningen svarar för
utbildningen till de fem Norrlandslänen inklusive
Gävleborgs län med sammantaget 1,2 miljoner invånare
och som täcker 58 % av landets yta. Med ökande
pensionsavgångar kan vi omkring eller strax efter
sekelskiftet få en ny tandläkarbrist. Av decenniers
erfarenhet vet vi att det är Norrland och dess inland som
drabbas först och mest.
En annan viktig aspekt som inte beaktats i regeringens
proposition är förutsättningarna för den odontologiska
utbildningens och forskningens kvalitet. I utredningen om
utbildningar för framtidens tandvård (SOU 1989:28) lades
fast att 50 intagningsplatser är ett minimum för att
upprätthålla kvaliteten för utbildning och forskning. Enda
undantaget gällde den återupptagna utbildningen i Malmö,
som med hänsyn till de speciella förutsättningarna där
endast behövde 40 platser. Sammantaget föreslog denna
utredning att antalet intagningsplatser i landet skulle
begränsas till 220.
Svensk tandvård befinner sig i en förvandlingsprocess
som måste få konsekvenser för såväl dimensioneringen av
tandvårdsutbildningen som målet och inriktningen för den.
Att förutsäga behovet av tandvårdspersonal har dock länge
visat sig vara en svår uppgift. Ryckigheten i hittills fattade
beslut, till exempel Malmö/Lund-etableringen, har varit
mycket påtaglig. Dagens undersysselsättning bland
tandläkare måste dock ses som en följd av den tidigare stora
examinationen.
Behovet av tandvård är fortfarande stort, inte minst för
Norrlandslänens medborgare. Tillkomsten av
tandläkarutbildningen i Umeå i mitten av 1950-talet har haft
helt avgörande effekter på tandhälsan för norrlänningarna.
Även Norrlands inland har därigenom haft tillgång till
tandläkare. Uppslutningen är därför stor för ett bevarande
av en kvalificerad utbildning av tandläkare i Umeå med
forskning. De årliga redovisningarna av publikationer från
den odontologiska fakulteten visar också på omfattande
aktiviteter inom såväl grundforskning som
befolkningsstudier. Som grund för forskning redovisas
enligt ovan citerad utredning att 50 intagningsplatser anses
som ett minimum för att upprätthålla kvaliteten. Enligt
propositionens förslag skall endast 40 platser finansieras vid
Umeå universitet.
Förmodligen kommer även det föreslagna
amalgamförbudet att väsentligt öka behovet av tandläkare.
I takt med förbättringar i den svenska samhällsekonomin
och privatekonomin kommer även allmänt efterfrågan av
tandvård att öka.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att anslaget till
det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet
läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser
eller totalt 180 platser mot de i propositionen föreslagna
170. Alternativt att den totala utbildningskapaciteten blir
170 och att Umeå förbehålls rätten till 50 intagningsplatser
med åtföljande finansiering och att detta sker genom
omfördelning från de övriga utbildningsenheterna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget till
det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till
Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50
intagningsplatser för budgetåret l994/95.

Stockholm den 4 maj 1994

Ulla Orring (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-05-10 Bordläggning: 1994-05-16 Hänvisning: 1994-05-17
Yrkanden (2)