med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)

Motion 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)

av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)
I propositionens inledning tecknar regeringen sin bild av
vad som hänt under den borgerliga regeringsperioden inom
skola, utbildning och forskning. Regeringen vill här göra
gällande att den genom sina reformer stärkt Sverige som
kunskapsnation och att den kommit ett gott stycke på väg
mot det mål man satt upp för skolan, ''Europas bästa skola''.
Vi socialdemokrater har under den gångna perioden
noga granskat den förda politiken och i ett stort antal
motioner fört fram våra förslag, invändningar och kritik.
Privatisering ledstjärna för moderat utbildningspolitik
Den skolpolitik som den moderatledda regeringen fört
har lett till att ett skolsystem som tidigare varit ett föredöme
för många skolpolitiker och forskare i olika delar av världen
nu kommit i vanrykte. De vidgade klyftor i skolan mellan
barn och ungdomar med olika förutsättningar, som alltfler
föräldrar, lärare, elever, skolledare och övrig personal
tydligt kan iaktta, förefaller inte bekymra regeringen. Vi
socialdemokrater menar att dessa tendenser till segregation
i den svenska skolan kommer att få allvarliga konsekvenser
för den framtida samhällsutvecklingen.
Attackerna mot vuxenutbildningen som regeringen
inledde redan i sin första budgetproposition har,
tillsammans med nedskärningarna i kommunerna, lett till
att den komunala vuxenutbildningen, som under stora
ansträngningar byggts upp sedan slutet av 60-talet, nu i
flertalet kommuner brottas med stora svårigheter. Detta
gäller särskilt den gymnasiala yrkesinriktade
vuxenutbildningen.
Det gynnande av de privata alternativen som varit en
grundbult i regeringens skolpolitik har även genomsyrat
många av de förslag som framförts inom den högre
utbildningen och forskningen. Det mest upprörande
exemplet här är privatisering av statlig egendom genom att
medel ur pensionsfonderna använts för att skapa privata
forskningsoch högskolestiftelser styrda av näringsliv och
akademier.
Den expansion av den högre utbildningen som inleddes
genom beslut under den socialdemokratiska
regeringsperioden har varit nödvändig. Vi har dock vid flera
tillfällen kritiserat regeringen för att utbyggnaden inte skett
tillräckligt snabbt samt att den i alltför hög grad kommit att
koncentreras till universiteten på bekostnad av de mindre
och medelstora högskolorna. Vi reser även mycket starka
invändningar mot regeringens planer på att slå sönder vårt
sammanhållna högskolesystem för att ersätta det med ett
system med A- och B-högskolor.
Stort behov av nationellt kunskaps- och kompetenslyft
Vi har i januari 1994 fört fram krav på ett nationellt
kunskaps- och kompetenslyft i en partimotion. Våra förslag
där skiljer sig på avgörande punkter från de tankar som förs
fram inom ramen för arbetet med Agenda 2000. För oss är
det av avgörande betydelse att ett nationellt kunskaps- och
kompetenslyft kommer alla till del och inte förbehålls ett
fåtal redan välutbildade. Vidgade klyftor i samhället är inte
en väg att möta framtidens utmaningar.
Den svenska arbetskraften har aldrig varit så välutbildad
som i dag. Under de senaste 20 åren har dramatiska
förbättringar skett. Utbyggnaden av gymnasieskolan och
vuxenutbildningen har även lett till att utbildningsnivån i
dag är högre hos kvinnor än hos män.
Men trots stora utbildningssatsningar finns det, i t.ex.
åldersgruppen 25--50 år, nära 700 000 människor som har
högst grundskoleutbildning. Det finns över 1 700 000
medborgare i den åldersgruppen som har högst tvåårig
gymnasieskola, människor med 15--40 år kvar i arbetslivet,
merparten av dem med otillräckliga kunskaper i svenska,
matematik, engelska och samhällskunskap i förhållande till
kraven på arbetsmarknaden. Alla dessa har en utbildning
som är kortare än den som nu erbjuds samtliga ungdomar,
den treåriga reformerade gymnasieskolan.
Skolan och hela utbildningssystemet måste lägga
grunden till och ge lust till ett livslångt lärande genom goda
kunskaper som fördjupas och breddas till alltmer
djupgående generella kompetenser ju högre upp i
utbildningssystemet man kommer. Varje nivå tar sin del av
ansvaret för helheten. Misslyckanden på en nivå får
konsekvenser för nästa.
Utbildning skall självfallet inte begränsas till
arbetsmarknadens behov eller den enskildes behov i
arbetslivet. Utbildning är också ett värde i sig för den
enskildes möjligheter att leva ett rikt liv, att ta ansvar för
barn och ungdomar, att ta aktiv del i kultur- och
föreningsliv, att besöka andra länder och folk, att delta i
politiskt och fackligt arbete och för möjlighet till kritiska
och självständiga ställningstaganden.
Men det räcker inte med att enbart höja de enskilda
individernas kompetens. Det krävs stora förändringar inom
näringsliv och gemensam sektor för att en höjd kompetens
skall kunna efterfrågas och därmed nyttiggöras. Det är
samspelet mellan näringspolitik, dvs. en politik för ökat
kunskapsinnehåll i produktionen och löntagarnas
kompetens som skapar konkurrenskraft. Den långsiktigt
viktigaste åtgärden är dock att höja kompetens i den
svenska arbetskraften och det är nu hög tid att sätta in
kraftfulla åtgärder som omfattar alla i arbetskraften.
Ett nationellt kompetenslyft kräver samverkan
Eftersom frågor om utbildning och kompetensutveckling
rör vårt lands infrastruktur är det naturligt och nödvändigt
att samhället stimulerar och ställer krav på
kompetensutveckling i näringsliv och gemensam sektor.
Den till arbetslivets villkor mest lämpliga formen för
kompetensutveckling är att parterna i avtal över hela
arbetsmarknaden kommer överens om inriktningen av och
de grundläggande villkoren för denna. Vi socialdemokrater
förordar att dessa avtal bör utgå ifrån att minst 2 procent av
arbetstiden avsätts för kompetensutveckling av alla
anställda.
En lämplig form för att stimulera till
kompetensutveckling är regionala kunskaps- och
kompetenscentra. Vid dessa bör personer med stor kunskap
om frågor som rör kompetens, kvalitet och produktivitet
finnas. De ska kunna vara rådgivare till företag,
förvaltningar och fackliga organisationer om detta t.ex. när
det gäller analys av utbildningsbehov och planering av
utvecklingsinsatser.
Ett nationellt kompetenslyft kräver en samverkan
mellan alla kring dessa centra. Det gäller här samhällets
utbildningsanordnare, näringslivets organisationer, fackliga
organisationer och representanter för
arbetsmarknadsmyndigheter. Där bör finnas för
kompetensutveckling relevant material möjligt att anpassa
efter de behov som framträder i arbetslivet i regionen.
Material från nationell och internationell forskning särskilt
från vårt eget arbetslivs forskningsinstitutioner skall där
finnas lätt tillgängligt.
Arbetslivsfonderna som nu är under avveckling har
tillfört arbetslivet synnerligen betydelsefull kunskap även
inom här aktuellt område. Dessa kunskaper måste nu på
bästa sätt tas tillvara. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag om någon form av regionala
kompetenscentra.
Förutom det stöd kompetensutveckling kan få genom
denna typ av centra kommer det att finnas behov av att på
lämpligt sätt genom ekonomiska incitament direkt i
arbetslivet ytterligare stödja nödvändiga insatser för
kompetensutveckling. En modell är den som tillämpats
genom Arbetslivsfondernas direkta bidrag förenat med
mycket bestämda krav som förutsättning för dessa. En
annan är den modell som förordades av
Kompetensutredningen med möjlighet till avdrag på
arbetsgivareavgiften för en del av kostnaden för av parterna
gemensamt accepterade utbildningsinsatser. En tredje
förordar att med arbetsgivaravgiften som medel genomföra
en omfördelning av resurser från företag som försummar
utvecklingsinsatser till dem som satsar på
kompetensutveckling. Förutom dessa finns naturligtvis
även en mängd andra modeller t.ex. de som förordar
individuella kompetenskonton.
Regeringen bör närmare i direkt samverkan med
arbetsmarknadens parter analysera och utarbeta förslag om
hur en modell för stöd till kompetensutveckling i näringsliv
och gemensam sektor bör kunna utformas.
Löntagarfondsmedlen skall kvarstanna i
pensionssystemet eller överföras till statsverket -- ej
användas till nya forskningsstiftelser
Regeringen har i proposition 1993/94:177 föreslagit att
återstoden av medlen i Fond 92-94 i Allmänna
pensionsfonden skall överföras till ett antal stiftelser för
forskning och andra ändamål. Vi har i en
utskottsgruppsmotion med anledning av denna proposition
yrkat avslag på regeringens förslag till ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden
i detta syfte.
Tillgångarna i Fond 92-94, som inte intecknats genom
tidigare beslut, uppgick den 9 maj 1994 till omkring 8,2
miljarder kronor.
Vi upprepar härmed vårt yrkande på avslag på
regeringens förslag till ändring i lagen med reglemente för
Allmänna pensionsfonden.
Vi föreslår i stället att riksdagen beslutar att resterande
tillgångar i Fond 92-94, som den 9 maj bedömdes uppgå till
8,2 miljarder kronor, överförs från den Allmänna
pensionsfonden till statsverket för att minska statens
skuldbörda och räntebetalningar.
Utbildnings- och kompetenslinje i
arbetsmarknadspolitiken
I dag står 600 000 arbetslösa utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. Av dem är över 400 000 öppet arbetslösa.
Tusentals av dessa arbetslösa kommer att få stora
svårigheter att erhålla bra arbeten även vid en förbättrad
situation på arbetsmarknaden. Deras kompetens är
otillräcklig. Det är därför av yttersta vikt att de kvinnor och
män som nu befinner sig i arbetslöshet har reella
möjligheter att nu stärka sin kompetens genom utbildning.
En målmedveten ''utbildnings- och kompetenslinje'' med
inriktning på den framtida arbetsmarknaden måste följas.
I detta sammanhang är den reguljära utbildningen av
avgörande betydelse. De förändringar vad gäller
utbildningsbidragen som regeringen föreslagit och som
trädde i kraft den 1 juli 1993 har fått mycket negativa
konsekvenser. De personer som fått
arbetsmarknadsutbildning i form av till det reguljära
utbildningsväsendet förlagd utbildning får en reducerad
dagpenning (65 procent), men med möjligheter till lån (35
procent) upp till full dagpenning. Samma villkor gäller för
den som får gå i en upphandlad utbildning och som inte fyllt
25 år.
Denna förändring av villkoren innebär att en passiv
insats prioriteras framför en aktiv, eftersom det för den
arbetssökande kommer att vara mer ekonomiskt lönsamt
att uppbära arbetslöshetsersättning än att gå i en utbildning
med utbildningsbidrag.
Erfarenheterna med de nya bidragsformerna visar att
många arbetssökande avstår från en angelägen utbildning
eftersom de inte anser sig ha råd att leva på det reducerade
bidraget och inte vågar sätta sig i skuld.
Eftersom reguljär utbildning i första hand riktar sig till
de prioriterade grupperna och till de lågutbildade på
arbetsmarknaden så har denna förändring kommit att
drabba de svaga på arbetsmarknaden särskilt hårt. Under
hösten började endast 8 200 personer reguljärutbildningen
vilket innebar en halvering av antalet för hösten 1992.
Även bestämmelsen att ungdomar under 25 år som går i
upphandlad utbildning endast kan få del av bidrag med lån
har inverkat mycket negativt på ungdomarnas intresse att
söka utbildning. Antalet ungdomar i upphandlad utbildning
minskade från hösten 1992 till hösten 1993 med 75 procent.
Det är således synnerligen angeläget att återfå ett
studiestödssystem inom arbetsmarknadsutbildning som
premierar studier framför att passivt lyfta ersättning. Det är
av största betydelse både för den enskilde och för samhället.
I andra motioner upprepar vi de krav med denna inriktning
vi tidigare flera gånger framfört.
Program mot ungdomsarbetslösheten
Arbetslösheten bland ungdomar är katastrofal. Den är
ungefär tre gånger så hög som den redan mycket höga
arbetslösheten bland äldre. Det är en tragedi för samhället
och för den enskilde. Vi socialdemokrater kan inte
acceptera ett samhälle som ställer hundratusentals unga
utanför samhällsgemenskapen. Vi kommer att i
regeringsställning kämpa för att uppnå målet att ingen
under 25 år ska gå arbetslös mer än 100 dagar. Vi
presenterar i annan motion det sammanhållna förslaget till
program mot ungdomsarbetslösheten. I denna motion finns
endast de delar som direkt faller inom
Utbildningsdepartementets ansvarsområde.
Det är inte realistiskt att på kort sikt lova alla ungdomar
ett arbete. Vi måste prioritera. De jobb som finns bör i
första hand gå till de äldre ungdomarna som är
färdigutbildade och som ofta har försörjningsbörda. De
yngsta ungdomarna bör när jobben inte räcker till få
ytterligare utbildning eller delta i olika yrkesförberedande
aktiviteter.
Vi vill att fler ungdomar skall utbilda sig. Därför är de
förslag vi här nedan för fram särskilt viktiga för dem.
Det tredje gymnasieåret
Nästan samtliga elever som till hösten inleder sina
studier i gymnasieskolan kommer att kunna göra det inom
de treåriga programmen. Därmed har ytterligare ett viktigt
steg tagits i riktning mot en nationell kompetenshöjning.
Vi har i ett antal motioner under de senaste åren
framhållit vikten av att alla ungdomar får chansen att
fullfölja en gymnasieutbildning motsvarande vad som nu
ges dem som genomgår den reformerade gymnasieskolan.
Vi föreslog redan i januari att kommunerna borde få
resurser för att anordna 30 000 platser för det tredje
gymnasieåret enligt de regler som gäller för innevarande
budgetår.
Vi upprepar nu samma krav. Kostnaden för detta
beräknar vi till 900 miljoner kronor.
Stärk den kommunala vuxenutbildningen
Senast i vår partimotion ''Nationellt kunskaps- och
kompetenslyft'' i januari 1994 förde vi fram vår uppfattning
om den kommunala vuxenutbildningens stora betydelse
inte minst i perspektiv av ett nationellt kompetenslyft. Vi
redogjorde där även för de stora problem som komvux
drabbats av under de senaste tre åren.
Detta har sedan lett till att vi i riksdagsarbetet lyft fram
krav på en ny utredning med uppgift att ge förslag om hur
man på bästa sätt kan komma till rätta med de problem
komvux brottas med och samtidigt stärka denna
utbildningsform inför framtiden. Vi kan till vår glädje
konstatera att det nu finns goda förutsättningar för att
riksdagen kommer att fatta ett beslut med denna innebörd.
I partimotionen i januari krävde vi att komvux skulle
tillföras ytterligare 40 000 platser. Regeringen aviserade i
budgetpropositionen 28 000 platser ''i komvux och med
utbildningscheck''. Regeringen har nu i den här aktuella
propositionen föreslagit 20 000 platser till komvux och 8 000
platser med utbildningscheck.
Vi avvisar bestämt förslaget om utbildningscheck. Det
har inget annat syfte än att skapa ytterligare möjligheter för
privata utbildningsanordnare.
Vi anser nu i likhet med tidigare att komvux bör tillföras
40 000 platser. Dessa medel bör i första hand användas för
att möjliggöra utbildning motsvarande dagens krav på
kunnighet efter gymnasiestudier i svenska, engelska,
matematik och samhällskunskap. Men medlen skall även
användas för att öka utbudet av de yrkesinriktade kurserna
på gymnasienivå. Dessa medel bör tillställas kommunerna
efter ansökan hos Skolverket på samma sätt som gäller för
innevarande år. De på detta sätt tillkommande
utbildningsplatserna skall även vara öppna för personer
med anställning som genom studieledighet eller
utbildningsvikariat vill stärka sin kompetens.
Dessa medel skall endast utgå i de fall kommunerna ökar
volymen på sitt utbildningsutbud utöver den
utbildningsvolym för reguljär utbildning som planerades i
kommunens skolorganisation inför läsåret 1992/93.
Förutsättningen för statsbidrag skall vara att medlen
används till studier på lägst halvtid under minst 4 månader.
Utbildningen skall anordnas genom kommunerna och
bedrivas på kommunens ansvar, även om kommunen skall
kunna uppdra åt annan att mot ersättning anordna kurser
för arbetslösa enligt de regler som gäller det offentliga
skolväsendet för vuxna. Utbildningen skall bedrivas efter
för gymnasieskolan och komvux fastställda kurs- och
timplaner.
Om riksdagen accepterar regeringens förslag om s.k.
utbildningscheck skall även kommuner ha möjlighet att på
marknadsmässiga villkor konkurrera om chansen att
anordna sådana kurser. Vi avvisar därmed regeringens
förslag att systemet med s.k. utbildningscheckar inte skall
omfatta det offentliga skolväsendet.
Vi föreslår att 25 000 platser avsätts för mer teoretiskt
inriktade studier och 15 000 för studier inom den
yrkesinriktade delen av komvux. Kostnaderna för detta
beräknar vi till 1 230 miljoner kronor.
Ungdomar bör ges ökade möjligheter till studier
utomlands
De är viktigt att på olika sätt stimulera ungdomar till att
skaffa sig goda språkkunskaper och erfarenheter av hur det
är att leva och arbeta i andra länder. Av stor betydelse är
här möjligheten sedan slutet av 80-talet att medföra
studiemedel för studier utomlands. Ytterligare insatser bör
göras inom detta område.
Vi vill därför föreslå att ett antal stipendier riktas dels
mot olika studerandegrupper och dels mot olika länder.
Minst 10 000 ungdomar som genomgått gymnasieskolan bör
få ett särskilt utlandsstipendium. En del av stipendierna bör
gå till ungdomar med invandrarbakgrund för studier i sitt
ursprungsland. Skolverket bör ges i uppdrag att i samarbete
med VHS utveckla ett program för stipendier som
kompletterar de möjligheter som redan nu erbjuds genom
studiemedelssystemet och som kan bidra till att ytterligare
ungdomar väljer att söka skaffa sig erfarenheter genom att
studera och arbeta utomlands i olika delar av världen.
Vi anser även att gymnasieelever i framtiden bör få
möjlighet att medföra sitt studiestöd.
Kommunernas ansvar för att ge alla ungdomar en
meningsfull sysselsättning bör utökas
Kommunernas ansvar för att ge alla ungdomar en
meningsfull sysselsättning bör utökas till och med
vårterminen det år man fyller 20 år. I denna sysselsättning
bör utbildning vara ett viktigt inslag.
Andra åtgärder för kompetensutveckling
I andra under våren avlämnade motioner har vi lyft fram
ytterligare åtgärder som är av betydelse för
kompetensutvecklingen av löntagare i arbetslivet,
småföretagare och arbetslösa. Dessa har därigenom
kommit till riksdagens kännedom. Vi avstår därför från att
upprepa dem här.
Minskning av läkarutbildningen
Vi delar regeringens uppfattning att de nu beslutade
utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är för
omfattande och att en minskning av dessa bör ske. Till
skillnad mot regeringen bedömer vi att minskningen endast
skall utgöra hälften av den regeringen förordar dvs. att
antalet nyantagna studenter minskas från och med
budgetåret 1994/95 med 60.
Minskningen bör ske med 30 platser vid Lunds
universitet och 30 platser vid Karolinska institutet.
Öka antalet högskoleplatser
I vår partimotion ''Ett nationellt kunskaps- och
kompetenslyft'' utvecklade vi några aspekter på högskolan.
Vi föreslog även att högskolan borde tillföras 3 000
ytterligare platser hösten 1994, av i genomsnitt tre års
längd. Denna förstärkning av högskolan skall inte bara ske
i form av ökad intagning på program utan även i hög grad
utnyttjas för att erbjuda fort- och vidareutbildning för
anställda och småföretagare. Merparten av medlen skall
användas för att förstärka de mindre och medelstora
högskolornas utbildningsutbud. Medlen bör för fördelning
ställas till regeringens disposition.
Vi föreslår att 105 miljoner kronor anslås för detta
ändamål.
Regeringen föreslår att medel anvisas för
sommaruniversitet/ sommarhögskola, basår och
distansutbildning för ca 21 500 studenter.
Sommarutbildningen skall bestå av kurser om lägst 5 och
högst 10 poäng. Man räknar med att 20 000 studenter skall
beredas plats i detta slag av utbildning.
Basårsutbildningen föreslås få samma omfattning som
innevarande läsår. Vad beträffar distansutbildningen
föreslog regeringen redan i budgetpropositionen att 64
miljoner kronor skulle anvisas för att särskilt främja denna
utbildningsform för 1994/95. Däremot framgår det inte hur
många ytterligare utbildningsplatser inom
distansutbildningen som förväntas bli konsekvensen av
förslaget.
Vi föreslår att basårsutbildningen utökas med 500
platser utöver regeringens förslag. Vi föreslår att 15
miljoner kronor anvisas för detta.
Distansutbildning av högskolestudier bör öka som ett
led i en allmän kompetenshöjning. Det nya
resursfördelningssystemet för högskolan missgynnar studier
i denna form. För att ytterligare stimulera studier i denna
form vill vi föreslå att 18 miljoner kronor utöver regeringens
förslag anslås till detta. Vi bedömer att detta motsvarar 500
heltidsstuderande.
Vi har i flera motioner framhållit den yrkestekniska
högskoleutbildningens stora betydelse. Vi upprepar inte här
de motiv vi anförde för detta i vår kompetensmotion. Vi
förordar en ökning med 500 platser för budgetåret 1994/95.
Däremot finns det anledning att upprepa vår starka kritik
mot regeringens förslag att inte längre låta studerande vid
YTH beviljas särskilt vuxenstudiestöd (SVUX). Vi
motsätter oss denna försämring och väljer att finansiera den
av regeringen föreslagna besparingen genom en
omfördelning inom studiestödsramen. Detta innebär en
total kostnad för vuxenstudiestödet för de studerande på
YTH-utbildningar på sammanlagt 54 miljoner kronor.
Oklart om s.k. trainee-utbildning
Regeringen föreslår försöksverksamhet med vad den
kallar trainee-utbildning. Den skall vara en
lärlingsutbildning på eftergymnasial nivå och bör omfatta
ett år. Syftet är att kombinera arbetsplats- eller
företagspraktik och kvalificerad teoretisk utbildning som
anordnas av högskolan, komvux eller andra
utbildningsanordnare.
I perspektiv av ett nationellt kunskaps- och
kompetenslyft är det nödvändigt att utveckla olika
kombinationer av utbildning. Med den stora flexibilitet som
högskolan och komvux har möjlighet att utveckla är det
naturligt att i första hand utnyttja det offentliga
utbildningsväsendet för denna försöksverksamhet.
Av regeringens proposition framgår inte tydligt
kostnaden för denna försöksverksamhet eftersom
regeringen även föreslår att medel för Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor skall kunna tas i
anspråk för ifrågavarande utbildning. Vi anser att
kostnaden för försöksverksamheten skall begränsas till de
medel på 22,8 miljoner som föreslås under anslag F 4.
Studiestöd till våra utbildningssatsningar
Vi har i en särskild motion 1993/94:Sf512 utarbetat en
modell för ett nytt studiefinansieringssystem. Modellen ger
förutsättningar för ett sammanhållet system och minskar
den nuvarande splittringen i systemet. Fullt utbyggd
innebär den ett bra stöd för kunskaps- och
kompetensutveckling för både ungdomar och vuxna,
samtidigt som deras skuldsättning hålls nere.
De satsningar, som vi nu föreslår på utbildningsområdet,
innebär 3 900 ytterligare platser på gymnasieskolan i
förhållande till regeringens förslag. Detta medför en
beräknad kostnad för studiehjälp på 19 miljoner kronor och
7 miljoner kronor för studiemedel.
För den kommunala vuxenutbildningen föreslår vi en
utökning med 12 000 platser jämfört med regeringsförslaget
beträffande komvux och utbildningscheck. Vi beräknar
kostnaden för studiestödet till 522 miljoner kronor i form av
SVUX och SVUXA och 21 miljoner kronor i form av
studiemedel.
Våra satsningar på högskolan med 3 500 ytterligare
platser innebär ökade utgifter för studiemedel med
sammanlagt 60 miljoner kronor. Vi har också betonat det
angelägna i att vuxenstudiestöd även i fortsättningen kan
beviljas den som beviljats s.k. YTH-utbildning.
Tillsammans med den uökning av utbildningen som vi
föreslår innebär detta en total kostnad för
vuxenstudiestödet för de studerande på YTH-utbildningar
på sammanlagt 54 miljoner kronor mer än regeringen.
Vi föreslår slutligen ytterligare 500 platser i
distansundervisning. Dessa platser beräknas medföra en
ökad kostnad för studiemedlen på 4 miljoner kronor.
Sammantaget medför således de redovisade satsningarna
utökade kostnader för studiehjälpen med sammanlagt 19
miljoner kronor. Kostnaden för studiemedel ökar med
sammanlagt 92 miljoner kronor. Ökningen av SVUX och
SVUXA uppskattas till 576 miljoner kronor.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen beslutar att de medel som finns i Fond 92-
94 i Allmänna pensionsfonden, den 9 maj 1994 uppgående
till ca 8,2 miljarder kronor, överförs till statsverket,
2. att riksdagen beslutar att anvisa medel till
kommunerna för extrainsatser inom gymnasieskolan
omfattande 30 000 platser enligt de riktlinjer som anvisats,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa
117 miljoner kronor för att bestrida kostnaderna för de
platser inom gymnasieskolan som är utöver dem som
regeringen föreslagit,
4. att riksdagen beslutar ge medel till kommunerna för
extrainsatser inom kommunal vuxenutbildning omfattande
40 000 platser under budgetåret 1994/95 enligt de riktlinjer
som angivits,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa
560 miljoner kronor för att bestrida kostnaderna för de
platser inom komvux som är utöver dem som regeringen
föreslagit för komvux och med utbildningscheck,
6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till s.k.
utbildningscheck och att de medel som föreslås för denna
utbildningsform i stället ges till kommunerna för
komvuxutbildning,
7. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att
systemet med utbildningscheck även skall omfatta det
offentliga skolväsendet,
8. att riksdagen beslutar att anslagna medel för
förstärkning av den kommunala vuxenutbildningen och
gymnasieskolan tillförs Skolverket genom anslaget A 9
Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet och fördelas efter ansökan hos Skolverket i
enlighet med de principer som gäller för innevarande
budgetår och med möjlighet till omfördelning mellan
skolformerna om så befinns nödvändigt,
9. att riksdagen beslutar att utbildningsuppdragen inom
det medicinska området från och med budgetåret 1994/95
minskar med totalt 60 nyantagna studerande i stället för
med av regeringen föreslagen minskning,
10. att riksdagen beslutar att minska
utbildningsuppdraget inom det medicinska området vid
Lunds universitet från och med budgetåret 1994/95 med 30
nyantagna studerande,
11. att riksdagen beslutar att minska
utbildningsuppdraget inom det medicinska området vid
Karolinska institutet från och med budgetåret 1994/95 med
30 nyantagna studerande,
12. att riksdagen beslutar anvisa 15 miljoner kronor till
regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. för 500 platser
till det naturvetenskaplig-tekniska basåret utöver dem som
regeringen föreslagit för budgetåret 1994/95,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95
anvisa 125 miljoner kronor till regeringens disposition
under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. för ytterligare 3 500 platser i högskolan
varav 500 platser inom YTH i enlighet med vad som anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försämringar av studiestödet till
de YTH-studerande,
15. att riksdagen beslutar att kostnaden för
försöksverksamhet med s.k. trainee-utbildning skall
begränsas till de medel som anslås under anslaget F 4, dvs.
22,8 miljoner kronor,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95
anvisa 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag till
regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor till stöd för ökad
distansutbildning inom högskolan,
17. att riksdagen beslutar att anslaget E 3 Studiehjälp
m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 19 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
18. att riksdagen beslutar att anslaget E 4 Studiemedel
m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 92 miljoner kronor
utöver regeringens förslag,
19. att riksdagen beslutar att anslaget E 5
Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 ökas med 576
miljoner kronor utöver regeringens förslag.

Stockholm den 10 maj 1994

Lena Hjelm-Wallén (s)

Bengt Silfverstrand (s)

Berit Löfstedt (s)

Eva Johansson (s)

Jan Björkman (s)

Inger Lundberg (s)

Krister Örnfjäder (s)

Lena Öhrsvik (s)

Anders Nilsson (s)

Margareta Israelsson (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Ulrica Messing (s)

Kristina Persson (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-05-10 Bordläggning: 1994-05-16 Hänvisning: 1994-05-17
Yrkanden (38)