med anledning av prop. 1993/94:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m (kompletteringsproposition)

Motion 1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)

av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
Sätt Sverige i arbete!
Inledning och sammanfattning
Vi socialdemokrater ger inte upp kampen mot
arbetslösheten. Vi vill ha en kraftfull arbetsmarknadspolitik
och öka investeringarna för att skapa tillväxt och arbete.
Våra förslag innebär att cirka 90 000 
fler arbeten skapas nästa år och att omkring 30 000 
personer fler kan delta i olika utbildningsinsatser.
Därmed kan arbetslösheten nästa år pressas ned under 5
procent.
Vi socialdemokrater accepterar inte att över 200 000 
ungdomar saknar fotfäste på arbetsmarknaden. Vi
vill därför genomföra ett omfattande program mot
ungdomsarbetslösheten. Vårt mål är att ingen ung
människa skall tvingas gå arbetslös längre tid än 100 dagar.
Vi är beredda att avsätta upp till 2 miljarder kronor till ett
sådant program. Sammantaget innebär detta att det finns
resurser att erbjuda upp mot 70 000 
fler ungdomar jobb, utbildning eller andra aktiva
åtgärder.
Regeringen sträcker vapen i kampen mot
arbetslösheten. I kompletteringspropositionen förs
ytterligare resurser från arbetsmarknadspolitiken. Detta
gör man trots att man förutspår att arbetslösheten kommer
att ligga kvar på extremt höga nivåer.
Regeringens kraftlöshet är en tydlig signal till
ungdomarna: Ni behövs inte. Det enda förslag man har i
kompletteringspropositionen är att
ungdomspraktikplatserna skall minska med 20 000.
Vi 
accepterar inte ett samhälle där hundratusentals
ungdomar ställs utanför samhällsgemenskapen. Det är en
tragedi för de unga och ett underbetyg för regeringens
politik. Vi accepterar inte heller att allt fler
långtidsarbetslösa slås ut från arbetsmarknaden.
Kraftfulla åtgärder måste sättas in för att snabbt och
rejält minska arbetslösheten. Fler måste få jobb och färre
tvingas att leva på bidrag.
Läget på arbetsmarknaden
Det är glädjande att antalet lediga platser nu ökar igen
och att det börjar bli fart på exportindustrin. Men det
allvarliga är att de lediga jobben fortfarande är så få, att
arbetsmarknaden i övrigt står och stampar och att
massarbetslösheten enligt regeringen består under de
kommande åren.
Det är kronans fall som medfört en kraftig förbättring
för de företag som konkurrerar med utlandet. Men de
företag som säljer sina varor och tjänster i Sverige har i stort
sett inte nåtts av uppgången. Hemmamarknaden står stilla.
Avskedandena fortsätter i kommuner och landsting.
Effekterna för sysselsättningen är därmed begränsade.
Regeringen har t.o.m. minskat förväntningarna för i år. I
januari trodde regeringen att 32 000 
jobb skulle försvinna i år. I april har regeringen höjt
siffran till 52 000 
jobb som skall bort i år. Arbetslösheten är högre än
förra året. Säsongrensade siffror visar att arbetslösheten
under vintern månad för månad steg t.o.m. februari månad.
Enligt regeringens prognoser kommer
massarbetslösheten att cementeras under de kommande
åren, men några åtgärder för att förhindra denna utveckling
föreslås inte. Detta är oacceptabelt.
I ett läge med 600 000 människor utan arbete, med över
130 000 
personer långtidsarbetslösa och med en gigantisk
ungdomsarbetslöshet krävs krafttag av oss politiker. I annat
fall kommer Sverige att fastna i massarbetslöshet som
många andra europeiska länder.
Det gäller därför att förhindra att exportindustrin
drabbas av flaskhalsar i form av för låg
produktionskapacitet eller brist på utbildad personal. Det
gäller att få i gång hemmamarknaden och förhindra
ytterligare avskedanden i kommuner och landsting. Och det
gäller att se till att fler, och då främst ungdomar, kommer i
aktiva åtgärder.
De förlorade åren
I vår ekonomisk-politiska motion redovisar vi vår analys
av Sveriges ekonomi, av den borgerliga regeringens politik
och av den utveckling som kan väntas om denna politik
fortsätter.
Vi har konstaterat att arbetslösheten är rekordhög och
att alla drabbas av arbetslösheten, direkt eller indirekt.
Vi har i vår ekonomisk-politiska motion vidare
konstaterat att Sveriges ekonomi präglas av en fundamental
obalans mellan sparande och investeringar i den privata
sektorn. Inget annat land i OECD-området har en så
djupgående störning som Sverige. Framtidsbyggandet har
inte varit så lågt på nästan 60 år.
Vi har också konstaterat att denna brist på investeringar
är den främsta orsaken till arbetslösheten och till de väldiga
underskotten i de offentliga finanserna. Aldrig någonsin i
modern tid har de offentliga finanserna försämrats så
kraftigt som under den gångna mandatperioden.
Regeringen ger sken av att denna utveckling var
oundviklig men att Sverige, trots detta, är på rätt väg.
Sanningen är att regeringens ekonomiska politik har spelat
en avgörande roll för att krisen blivit djupare och längre i
Sverige än i andra länder. Det räcker med att jämföra
Sverige med Norge. Om Sverige hade haft samma
utveckling som Norge under 1992--1994 skulle våra
ekonomiska resurser inte ha minskat utan ökat,
arbetslösheten och budgetunderskottet skulle vara klart
lägre än det är i dag.
Efter misslyckandet med ''den enda vägen'' har
regeringen förlitat sig på den andra vägens politik, på den
låga kronkursen och den därav följande uppgången i
exportindustrin. Det är således misslyckandet på
valutapolitikens område som nu utgör grundbulten i
regeringens politik.
Denna politik är inte hållbar. Den extrema obalansen
mellan sparande och investeringar kommer att bestå under
de närmaste åren. Arbetslösheten och underskotten i
statsfinanserna kommer att bestå med nuvarande politik. Vi
vänder oss mot den likgiltighet som regeringen visar inför
de svårigheter som hundratusentals medborgare drabbas av
till följd av arbetslösheten. Vi vänder oss mot den passivitet
som regeringen visar inför den statsfinansiella krisen och
det hot mot välfärden som de stora underskotten utgör.
Den politik som regeringen anvisar leder Sverige in i en
arbetslöshetsfälla. Sverige hamnar i samma fälla som land
efter land gjorde i Europa under 80-talet med en hög och
bestående arbetslöshet. Det är särskilt allvarligt för Sverige,
vars ekonomi är uppbyggd på att arbetsviljan utnyttjas väl
och att arbetslösheten är låg.
En sådan politik kommer att göra den finansiella
situationen för landet ännu mycket svårare än den är nu. Ett
företag kan förbättra sin finansiella ställning genom att
skära ner verksamheten och minska sysselsättningen. En
nation som tillämpar samma politik får motsatta effekter.
Den försvagar sin produktiva förmåga och försämrar sina
finanser. Det underminerar förtroendet både inom landet
och utomlands.
När ambitionerna nu höjs i både USA och Europa när
det gäller arbetsmarknadspolitiken riskerar Sverige att bli
en eftersläntrare som repeterar andra länders misstag.
Sverige fastnar då inte bara i en permanent hög arbetslöshet
utan också i permanenta stora underskott i statsfinanserna
med växande ränteutgifter, som underminerar välfärden
och tryggheten.
Det andra alternativet är att Sverige går i täten bort från
arbetslösheten, otryggheten och de dåliga statsfinanserna.
Det är ett alternativ som ställer stora krav på alla i det
svenska samhället: på regering och riksdag och de politiska
partierna, på näringsliv och fackliga organisationer. Det
kräver en fast ekonomisk kurs och en bred uppslutning, i
politiken och på arbetsmarknaden. Ambitionerna i den
ekonomiska politiken måste höjas när det gäller
investeringar och sysselsättning, tillväxt och statsfinanser.
- De förlorade årens arbetsmarknadspolitik
Regeringens politik har lett till det största raset i
sysselsättningen som någonsin inträffat i modern tid.
I kompletteringspropositionen 1992 signalerade
regeringen att den -- genom rivstarten i oktober 1991 och
nystarten i januari 1992 -- hade skapat goda förutsättningar
för att vinna kampen mot arbetslösheten och trygga en
sådan ekonomisk utveckling att hela Sverige kan växa.
Regeringen konstaterade att det största hotet mot alla
fördelningspolitiska ambitioner är en hög och långvarig
arbetslöshet. Där framhölls att politiken syftar till att
säkerställa en ökande sysselsättning på den ordinarie
arbetsmarknaden och att insatser mot långtidsarbetslöshet
måste prioriteras.
Dessa bedömningar var, som vi redan då framhöll, grovt
missvisande. Regeringen hade på intet sätt skapat goda
förutsättningar för att vinna kampen mot arbetslösheten.
Det var regeringens politik som kom att fördjupa den
internationella konjunkturen och försätta Sverige i en
ekonomisk depression. Det var genom regeringens politik
som det största hotet mot alla fördelningspolitiska
ambitioner blev allvar.
- För tung börda för arbetsmarknadspolitiken
Under 1992 minskade sysselsättningen och
arbetslösheten ökade till 5,3 procent. Under 1993, när den
borgerliga politiken fick full genomslagskraft, minskade
sysselsättningen ännu mer och arbetslösheten ökade till en
ny rekordnivå, 8,2 procent.
Det är sysselsättningen på den ordinarie
arbetsmarknaden som har rasat. Under de här tre åren har
över 400 000 
jobb försvunnit.
Detta har inneburit att arbetsmarknadspolitiken har fått
bära en oerhört tung börda, när det gällt
sysselsättningsskapande åtgärder. Bördan har varit så tung
att arbetsmarknadspolitiken endast delvis har kunna klara
den uppgiften. Arbetslinjen har därmed successivt
övergivits. Samtidigt har de övriga uppgifterna inom
arbetsmarknadspolitiken, de tillväxtinriktade och
fördelningspolitiska uppgifterna, blivit starkt eftersatta.
Ansvaret för detta misslyckande vilar på regeringen och
en djupt felslagen ekonomisk politik.
Det står fullt klart för var och en att regeringen inte har
förstått den ekonomiska situationen och inte heller har
förstått effekterna av sin egen politik. I en statsvetenskaplig
uppsats beskrivs regeringens misslyckade politik på
följande sätt:
...strategin gick ut på att stimulera tillväxten genom
strategiska skattesänkningar för de mindre företagen; med
hänsyn till det växande budgetunderskottet finansierade
man detta i stor utsträckning med nedskärningar i stödet till
byggandet. Effekten blev att expansionen från
småföretagen uteblev på grund av låg efterfrågan, medan
nedgången i byggandet påskyndades. En kombination av
åtgärder avsedd att öka tillväxten kom i själva verket att
minska tillväxten, i vart fall på ett par års sikt ...
(Hans Bergström i Politikens väsen. Uppsatser
tillägnade Olof Ruin, 1993.)
Regeringen har alltför ofta varit passiv när den bort
handla. När den har gått till handling har det ofta varit dåligt
förberett och gjorts utan hänsyn till konjunkturläge eller
effekterna för den ekonomiska aktiviteten.
Den reviderade finansplan som regeringen nu lagt fram
bekräftar att regeringen inte har någon politik för att ta
Sverige ur arbetslöshetskrisen.
- Sänkt kvalitet på åtgärderna
Vad som skett är att arbetslinjen har underminerats och
att en allt större del av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna har förbrukats på passivt kontantstöd.
Till detta kommer att kvaliteten på de aktiva åtgärderna
har försämrats. Det som skulle vara sistahandsåtgärder har
blivit förstahandsåtgärder, framför allt ungdomspraktiken
och ALU-platserna. Yrkesutbildning, kompetenshöjning
och andra framtidsinriktade åtgärder har satts på undantag.
Arbetsförmedlingen har genom det ekonomisk-politiska
misslyckandet tvingats att administrera arbetslöshet och
åtgärder i stället för att kunna medverka till att lediga
platser blir snabbt och väl tillsatta och de arbetssökande
kommer i arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.
- En politik byggd på felsyn
Den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik är
byggd på föreställningen att människor vill leva på bidrag i
stället för att arbeta. Med detta som utgångspunkt har
regeringen ägnat mycket tid åt att göra om a-kassan och
försämra villkoren för dem som blir arbetslösa i stället för
att få till stånd en omläggning av politiken så att
arbetslösheten effektivt pressas ned.
Denna föreställning är enligt vår bestämda uppfattning
en felsyn. Det är vår erfarenhet att alla vill ha arbete, i
första hand på den ordinarie arbetsmarknaden med den
trygghet som det innebär, i andra hand i tillfälliga arbeten.
Det är bristen på arbetstillfällen som är huvudproblemet
och det kommer att vara den eftersatta utbildningen och
omskolningen som blir problemet när de nya jobben
successivt kommer till.
- Sverige mot arbetslöshetsfällan
Det föreligger nu en stor risk att Sverige kommer att
upprepa samma misstag som land efter land gjorde under
80-talet i Europa. Man trodde att en konjunkturuppgång
skulle lösa problemen med den höga arbetslösheten. Det
var en felaktig föreställning. Arbetslösheten i EG-länderna
kom som genomsnitt aldrig ner under 8 procent trots en lång
period av ekonomisk tillväxt.
Den politik som regeringen anvisar leder Sverige in i en
liknande arbetslöshetsfälla. Detta är särskilt allvarligt för
Sverige, vars ekonomi är uppbyggd på att arbetsviljan tas
väl till vara och att arbetslösheten är låg.
- Bakslag för kvinnor
Regeringen Bildts mandatperiod har på många sätt varit
en bakslagens tid för kvinnor.
Kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta är grundläggande
för jämställdheten mellan könen. Varje människa oavsett
kön skall ha rätt att leva sitt liv i frihet och oberoende. Ett
eget arbete med en lön som går att leva på är själva grunden
för detta. Massarbetslösheten är därför ett dråpslag mot
jämställdheten.
Den offentliga sektorn är av avgörande betydelse för
kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Dels fyller den
uppgifter som kvinnor traditionellt tar ansvar för såsom
barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Dels utgör den
offentliga sektorn en betydande arbetsplats för kvinnor.
Nedskärningarna ger därför sämre service och färre jobb
vilket drabbar kvinnor värst.
Pigavdrag, vårdnadsbidrag, försämringar av den
arbetsrättsliga lagstiftningen ingår i samma mönster av
åtgärder som sammantaget kraftfullt motverkar
jämställdheten.
I regeringens proposition om arbetslöshetsförsäkring
fullföljs denna politik. Propositionen saknar varje antydan
till analys av hur förslaget slår mot män respektive kvinnor.
Det framgår trots detta tydligt att det är kvinnor som
drabbas mest av regeringens förslag. Kvinnor kommer att
få svårare att kvalificera sig för arbetslöshetsersättning.
Regeringen vill spara 1 500 
miljoner kronor genom att försämra för dem som
fyllnadsstämplar. Av dessa är den överväldigande
majoriteten kvinnor.
Vi socialdemokrater säger nej till denna politik.
Regeringens vårbudget -- ambitionerna sänks ytterligare
Regeringen står som tidigare passiv i kampen mot
arbetslösheten. I kompletteringspropositionen trappar
regeringen ner ambitionerna ytterligare. Anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas trots att vi
fortfarande och framgent har en arbetslöshet på
exceptionellt hög nivå.
Regeringen räknar med att arbetslösheten skall hamna
på 8 procent under 1994 och 7,2 procent under 1995. Detta
är historiskt sett extremt höga nivåer. Antalet sysselsatta
har minskat med nästan 100 000 
mellan mars månad 1993 och 1994. Regeringen vill
föra 1,6 miljarder kronor till vägarbeten. Detta är i och för
sig bra. Som framgår av vårt program har vi föreslagit
mycket kraftfullare insatser till vägar. Skillnaden är att vi
inte har belastat de arbetsmarknadspolitiska medlen.
Detsamma gäller för insatserna för kulturminnesvården.
I budgetpropositionen lyfte regeringen ut 1 940 
miljoner kronor som ett bemyndigande till
regeringen att användas till åtgärder utanför den ordinarie
arbetsmarknadspolitiken. Av dessa medel avsattes 800
miljoner kronor för åtgärder som presenterades i den
regionalpolitiska propositionen. Det är vår uppfattning att
dessa resurser behövs bättre inom AMS.
Arbetsmarknadspolitiken får minskade resurser medan
finansfullmakten tillförs en och en halv miljard kronor. Det
är uppenbart att det finns en stark ambition att föra
omfattande medel från arbetsmarknadspolitiken och ställa
dessa till regeringens disposition för ospecificerade
ändamål.
Under innevarande budgetår har vi sett samma
passivitet vad gäller AMS oförbrukade medel. AMS
begärde att få använda dessa för att skapa sysselsättning
inom byggbranschen utan att regeringen agerade. Först
efter initiativ från riksdagen kom delar av detta överskott
att användas för ROT-insatser. Dessvärre har regeringen
genom en byråkratisk hantering av dessa medel satt
sysselsättningseffekterna i fara.
Den politik som vi presenterade i samband med
budgetpropositionen ligger fast.
Detta program ger cirka 90 000 
fler jobb under nästa år. Genom ytterligare
satsningar kan omkring 30 000 
personer få utbildning vilket kan pressa ner
arbetslösheten till under 5 procent 1995.
En ny arbetsmarknadspolitik
Arbetsmarknadspolitiken är en viktig del av den
ekonomiska politiken för tillväxt och ökad sysselsättning,
kamp mot arbetslösheten, finansiell stabilitet och en rättvis
fördelning.
- Ökad sysselsättning
En socialdemokratisk regering kommer att se som sin
främsta uppgift att få till stånd en kraftig ökning av
sysselsättningen i näringslivet. Den är nödvändig av två
skäl: för att bekämpa arbetslösheten och för att få ned
budgetunderskottet. Inget annat är så verkningsfullt när det
gäller att sanera statsfinanserna som ett arbete som minskar
beroendet av a-kassa och andra inkomststöd.
Sverige behöver fler företag -- och fler företagare.
Företagen behöver goda villkor för att investera och
expandera. Vi vill få till stånd en långsiktig och hållbar
överenskommelse om näringslivets villkor. Det är
nödvändigt att komma bort från konfrontation i politiken
och på arbetsmarknaden. Det är dags för ett nytt klimat
med stabila och förutsägbara spelregler såväl inom politiken
som för företagarna och löntagarna.
Vi vill samordna den ekonomiska politikens alla medel
för att göra det lönsamt att investera i ny och mera
produktiv kapacitet i näringslivet och att nyanställa för att
därigenom minska arbetslösheten.
- Bekämpa arbetslösheten
Arbetslösheten drabbar alla, direkt eller indirekt.
Därför har alla mycket att vinna på en politik som kraftfullt
reducerar arbetslösheten och skapar nya vägar tillbaka till
arbetslivet.
Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är
att skapa nya arbetstillfällen på den ordinarie
arbetsmarknaden. Men enbart fler arbetstillfällen räcker
inte. Enbart en ökad efterfrågan på arbetskraft kan riskera
att leda till inflationsdrivande flaskhalsar om det inte görs
insatser för att höja utbildningsnivån och förbättra
individernas kompetens. Det gäller både för dem som har
arbete och för dem som har ställts utan arbete.
En socialdemokratisk regering ser därför som en lika
viktig uppgift att åstadkomma ett kompetenslyft för att
stärka den enskildes möjligheter i det framtida arbetslivet.
Vårt lands främsta tillgång -- människors kunnande och
kompetens -- måste tas till vara och förnyas genom en
utbildning med både bredd och spets.
Vi kommer att genomföra ett omfattande och uthålligt
program för att investera i kunskap och kompetens. Vi vill
göra det i samverkan med arbetsmarknadens parter för att
utbildningen skall komma till användning och bidra till att
återskapa Sveriges produktionsförmåga.
Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fått
bära en alltför tung börda, när den ekonomiska politiken
pressat ned aktiviteten och slagit ut företag och
arbetsplatser. En socialdemokratisk regering kommer att ta
initiativet till en ny, mera aktiv arbetsmarknadspolitik. Den
skall bidra till såväl ekonomisk tillväxt som balans på
arbetsmarknaden och en rättvis fördelning.
Arbetsmarknadspolitiken måste under de kommande
åren arbeta med de expanderande företagens behov av att
få personal med rätt kompetens. Den måste samtidigt vara
inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet att snabbt komma
tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en
utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete.
Ambitionerna när det gäller arbetslöshetsbekämpningen
måste kraftigt höjas. Det gäller särskilt insatserna mot
ungdomsarbetslösheten.
Investera för framtiden
Det är dagens investeringar som utgör grunden för
morgondagens produktion och välfärd.
Raset i industriinvesteringarna leder till att industrins
kapitalstock reduceras. Det innebär att en betydande
investeringsökning omedelbart krävs för att den kommande
produktionsökningen inte skall leda till flaskhalsar och
kapacitetsbrist om några år. Det är också angeläget att nu
genomföra sociala investeringar och miljöinvesteringar.
Sedan vi presenterade vårt program i januari har endast
ett fåtal av våra förslag accepterats. Vi återkommer därför
nu med förslag till investeringar som endast marginellt
avviker från vårt tidigare förslag. Motiv för och inriktning
av investeringsförslagen utvecklas också närmare i särskilda
motioner med anledning av kompletteringspropositionen.
Vi vill att näringslivet skall öka sina investeringar
för att klara de framtida behoven av ökad produktion.
Därför föreslår vi en särskild stimulans genom att företagen
får skriva av 70 procent av sina maskininvesteringar direkt
vid investeringstillfället.
Investeringarna i kommunikationer bör också
kraftigt öka. Telias AXE-system skall enligt nuvarande
planer vara utbyggt till år 2000. Målet bör dock uppnås
redan under 1997. Det gynnar 200 000 
kunder i Norrland, Värmland och Dalarna. Under
budgetåret tidigareläggs investeringar om 300 miljoner
kronor.
Många vägar och gator är dåliga beroende på att
underhållet är eftersatt. Vi föreslår att Vägverket får de
ytterligare 2,524 miljarder kronor för underhållsåtgärder
som behövs utöver de 1 600 
miljoner kronor som nu föreslås i
kompletteringspropositionen. Då klarar verket också
rekonstruktion av nedkörda vägar, bärighetsupprustning,
miljöoch trafiksäkerhetsåtgärder, bullerbekämpning samt
beläggning av grusvägar.
Vägverket har möjlighet att öka investeringarna i vägar
för 1 800 
miljoner kronor under 1994/95. Detta skulle höja
kvaliteten på vägnätet och säkerheten i trafiken samtidigt
som cirka 4 500 
nya arbetstillfällen skapas. Vi föreslår att Vägverket
tillförs dessa medel.
Inget stöd utges längre till kommunerna för
investeringar i kommunala gator och vägar. Vi vill att AMS
skall få möjlighet att ge ett bidrag med högst 50 procent för
ökade investeringar inom kommunerna. Enligt uppgifter
från Kommunförbundet kan kommunernas investeringar då
öka med 2 miljarder kronor. Vi vill också öka underhållet
av järnvägar med 500 miljoner kronor.
Därutöver vill vi att en SJ-terminal byggs i Luleå för 36
miljoner kronor och att Luftfartsverket bygger hangarer i
Visby, Umeå och Östersund samt en taxibana i Ronneby för
sammanlagt 78 miljoner kronor. Kiruna flygplats är i behov
av en ny rullbana. Vi anser att en sådan skall byggas för 30
miljoner kronor. En satsning bör också göras på en ny
flygplats i Karlstad.
Vi anser att omfattande åtgärder måste sättas in för att
hejda raset i bostadsinvesteringarna.
Vi vill öka nybyggnaden av lägenheter. Snart kommer
expansiva områden på nytt att ha bostadsbrist. Därför vill
vi med hjälp av ett tillfälligt investeringsbidrag om 10
procent få igång byggande före 1 juli 1995 av ytterligare 5 000 
lägenheter. Det innebär ökade investeringar om 4
miljarder kronor. Bidraget betalas ut i efterskott och
beräknas därför inte belasta nästa års budget.
Vi vill att ombyggnader av lägenheter i det äldre
beståndet skall öka. Därför föreslår vi, på samma sätt som
AMS och Boverket har gjort, ett stöd om cirka 20 procent
till ROT-program i äldre flerfamiljshus som leder till ökade
investeringar om 7 miljarder kronor. Då kan ytterligare 25 000--35 
000 bostäder byggas om med start senast 30 juni
1995. Regeringen bör få bemyndigande att utforma stödet.
Vi vill också genomföra viktiga sociala
investeringar.
Fler bostäder skall iordningställas för de äldre. Därför
föreslår vi att det särskilda stöd som finns till äldrebostäder
under detta budgetår skall bevaras under nästa år och anslår
för detta ändamål 200 miljoner kronor. Målsättningen är att
detta skall öka investeringarna med 800 miljoner kronor.
Vi vill att Sveriges skolor skall bli trivsamma
arbetsplatser för elever och lärare. Därför föreslår vi ett
stöd som innebär att skolor kan renoveras för 1 000 
miljoner kronor. Detta bör omfatta högst 40 procent
av kostnaden. AMS bör administrera detta stöd.
Många handikappade har svårt att använda sig av
offentliga lokaler, beroende bl.a. på bristande
tillgänglighet. Därför vill vi stimulera att investeringar för
300 miljoner kronor görs för att handikappanpassa dessa
lokaler.
Vi vill höja ramarna för bidrag till icke statliga
kulturlokaler och samlingslokaler. Totalt ger detta
investeringar om 250 miljoner kronor.
Vi vill också genomföra ett samlat program för
miljöinvesteringar. Naturvårdsverket bör därför få i
uppdrag att genomföra ett sådant program. Verket skall
stimulera nya investeringar och fördela resurserna så att
maximal miljövinst uppnås parad med hög sysselsättning.
Vi pekar ut följande investeringar.Det finns många
enskilda VA-anläggningar som behöver åtgärdas för att
minska läckaget av fosfor och organiska ämnen till
vattendrag som hotas av igenväxning. Vidare bör utsläppen
av kolväten till följd av vedeldning minskas genom ett
investeringsbidrag till installation av ackumulatortankar
och miljögodkända pannor. Stöd ges med högst 15 procent
för att uppnå investeringar om 600 miljoner kronor.
Kommunerna bör med motsvarande stöd stimuleras att
tidigarelägga VA-investeringar om sammanlagt 1 miljard
kronor.Enligt tidigare planer skall 70 reningsverk till
1995 genomföra investeringar om 3 miljarder kronor för att
få en effektivare kväverening. Detta kommer inte att
uppnås. Årstakten beräknas nu till 500 miljoner kronor. En
takthöjning sker med 500 miljoner kronor för en stimulans
om 10 procent.Enligt en bullerutredning rörande
trafiken måste särskilda bullerinvesteringar göras med 800
miljoner kronor per år under 10 år. I statens vägunderhåll
ingår resurser för detta. Vi stimulerar kommunerna att göra
investeringar för 400 miljoner kronor med hjälp av ett
bidrag om 25 procent.Gamla industriarbetsplatser har
skadat miljön och det finns alltför ofta ingen ansvarig för
detta. Saneringsåtgärder vidtas för 100 miljoner kronor.
Två särskilda miljöprojekt vid Tåkern och Skånes kust
stöttas med 15 miljoner kronor.35 miljoner kronor satsas
på upprustning och information avseende naturreservat och
vandringsleder.
Sammantaget ser vårt investeringsprogram ut på
följande sätt.
Investeringsprogram

Investering
Kostnader
Beräknat antal 94/95
94/95
årssysselsatta
Telia
300
25
700
Vägar, 
nybyggnad
1 800
1 800
4 500
Vägar, underhåll
2 524
2 524
7 500
Järnvägar, underhåll
500
500
1 000
Kommunala gator
2 000
1 000
4 000
Luftfartsverket
78
40
180
Kiruna flygplats
30
30
80
Karlstad flygplats
45
45
100
SJ, terminal i Luleå
36
17
70
Lägenheter, nya
4 000 10 
000
ROT-lägenheter
7 000
2 200
17 000
ROT-skolor
1 000
400
2 400
Handikappanpassning
300
100
700
Äldreboende
800
200
2 250
VA, enskilda
600
110
1 000
VA, kommuner
1 000
200
2 500
Reningsverk
500
100
1 000
Kommuner, bulleråtgärder
400
100
1 000
Marksanering
100
100
350
Kulturlokaler
150
35
360
Samlingslokaler
100
25
240
Två naturprojekt
27
15
75
Naturreservat, leder 35
140
S:a
23 
290
9 601
57 145
Utbildning
Att höja utbildningsnivån är en viktig investering för att
utveckla jobben, uppnå teknisk förnyelse och förädla
produkterna. Det är särskilt viktigt att prioritera olika
utbildningsåtgärder i dag.
Regeringens förslag om satsning på ''det tredje
gymnasieåret'' och komvux är otillräckligt. Vi avvisar
regeringens förslag om utbildningscheck. Vår satsning på
''det tredje gymnasieåret'' och komvux överstiger
regeringens förslag med 16 000 
platser.
Men detta räcker inte. Behoven är större.
Det ordinarie statsbidraget till folkbildningen har
under de senaste åren minskat med närmare en halv miljard
kronor. Antalet utbildningsplatser har därmed minskat
drastiskt. Nedskärningarna drabbar också lärare,
cirkelledare och kulturarbetare. Vi föreslår en höjning av
det ordinarie anslaget med 100 miljoner kronor vilket
motsvarar den senaste nedskärningen regeringen
genomfört. Denna ökning ger omräknat i utbildningsplatser
cirka 2 000 
platser på helårsbasis.
Vi vill utöka arbetsmarknadsutbildningen under
nästa år med närmare 10 000 
personer mer per månad än vad regeringen föreslår.
Arbetsmarknadsutbildningen har i dag en betydelsefull
uppgift i att möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande
för att undvika flaskhalsproblem. Det är också viktigt att
utbildningen bedrivs målinriktat och långsiktigt så att den
blir engagerande och meningsfull för deltagarna. Om det är
fråga om längre utbildningar är det angeläget att deltagarna
får klara besked om att resurser finns för att genomföra hela
utbildningen.
Utöver regeringens förslag till utbildningsinsatser
föreslår vi ytterligare 4 000 elever i ett tredje gymnasieår
12 000 fler komvuxplatser  4 500 fler i högskolan
2 000 fler i folkbildningen 10 000 fler i
arbetsmarknadsutbildning.
Kultur
För att minska arbetslösheten bland kulturellt
yrkesverksamma vill vi öka anslagen till kulturområdet med
49 miljoner kronor. Detta ger omkring 330 helårsarbeten
vilket i praktiken betyder minst 1 000 
arbetstillfällen för kulturarbetare. Härigenom får
t.ex. barn och ungdomar möjligheter att möta kulturen i
skolor och daghem och Statens konstråd får möjlighet att
köpa mer konst.
Bidragsramen för konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden utökas med 10 miljoner kronor.
Tillsammans med övriga förslag inom kulturområdet
föreslår vi en ökning med över en halv miljard kronor.
Museiutredningen har under mottot ''Råttor och mal
skall ej bestämma vad vi minns'' föreslagit en nationell
räddningsaktion för kulturarvet. Vi föreslår att 11 miljoner
kronor anvisas för att arbetet med föremålsvård på museer
snabbt skall komma i gång. För lönebidrag till
kulturinstitutioner föreslår vi 5 miljoner kronor.
Stärk arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitiken kan inte stå ensam i kampen
mot arbetslösheten. Det är därför vi har föreslagit
omfattande insatser för att öka investeringarna och
kompetensutvecklingen.
Ändå måste arbetsmarknadspolitiken stärkas väsentligt
för att bekämpa massarbetslösheten. Det är orimligt att,
som regeringen gör, ytterligare minska AMS resurser.
Liksom tidigare föreslår vi följande ökningar utöver vad
regeringen föreslagit.
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning   5 000
personer Arbetsmarknadsutbildning i reguljär utbildning
4 800 personer Utbildningsvikariat   6 000 personer
Kommunerna, personal som ej sägs upp  20 000 personer
35 800 personer
Kommunerna har genomfört betydande
personalminskningar under de senaste åren. Det är i och för
sig önskvärt med en förändring i kommunerna som leder till
en ökad produktivitet. Men det är först när friställda kan få
en ny anställning som det sker en samhällsekonomisk vinst.
Under det närmaste året kommer nedskärningarna enbart
att leda till att de uppsagda får kontantstöd för att inte
arbeta, samtidigt som viktiga arbetsuppgifter inte blir
utförda i kommunerna. Detta är ett slöseri med mänskliga
och ekonomiska resurser.
Regeringen räknar med att 34 000 
personer i år och 16 000 
nästa år mister sina anställningar i kommuner och
landsting. Vi har tidigare lagt förslag som skulle ha
förhindrat att dessa går ut i öppen arbetslöshet. Vi
återkommer nu med samma förslag inför nästa budgetår.
Vi föreslår att AMS får i uppdrag att förhandla med
kommunerna och landstingen om att förlänga
uppsägningstiden för uppsagd personal. Målsättningen skall
vara att förhindra att 20 000 personer går ut i öppen
arbetslöshet, i första hand före utgången av år 1995. AMS
bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att
fatta sådana beslut. Stödet för en enskild person får inte
överstiga 85 procent av lönekostnaden.
Vad gäller beredskapsarbeten vill vi att
statsbidragen skall beräknas på hela arbetstiden, inte som
nu endast på 90 procent.
Utbildningsvikariat är en bra åtgärd som ger
arbetslösa tillfälle att komma ut i arbetslivet samtidigt som
möjligheter skapas för kompetensutveckling. Vi menar att
alla ansträngningar bör göras för att 21 000 
personer skall kunna få utbildningsvikariat. Vi vill
alltså inte nöja oss med 15 000 
som regeringen gör. Därmed beräknar vi att
avdragen från arbetsgivaravgifterna som i vissa fall kan
medges för utbildningskostnader blir desamma som
beräknats för innevarande budgetår. Regeringen bör
också pröva möjligheterna att genom tillfälliga
regeländringar öka efterfrågan på utbildningsvikariaten. En
sådan ändring kan t.ex. vara att öppna åtgärden för
deltidsarbetare.
I lagen som reglerar utbildningsvikariat anges i dag att
den anställde som skall utbildas skall ha bibehållna
anställningsförmåner. För att utöka intresset för bidraget
bör lagen ändras så att avdrag får göras med 475
kronor för vikarie också i de fall när den anställde får ledigt
för studier utan att arbetsgivaren betalar någon lön under
studietiden. I dessa fall får emellertid inga
utbildningskostnader dras av.
Vi avvisar det ofärdiga förslag till ny
arbetslöshetsförsäkring som regeringen tidigare presenterat
och avvisar därför också de administrations- och
informationsinsatser som regeringen föreslår. I en särskild
motion redovisar vi vår syn på arbetslöshetsförsäkringen.
Det är angeläget att Arbetsmarknadsverket i detta läge
tillförs tillräckliga administrativa resurser. Vi stöder den
personalförstärkning som föreslås men menar att en
förstärkning behövs på lång sikt och att resurserna bör
finnas på anslaget för förvaltningskostnader.
Det är viktigt att arbetsförmedlingarna utnyttjar
möjligheterna att använda rekryteringsstöd i större
utsträckning än i dag. Rekryteringsstöd skall också vid
arbetslöshet kunna utgå direkt efter avslutad utbildning.
Det är bättre att erbjuda en tillfällig anställning med hjälp
av rekryteringsstöd än att skapa praktikplatser för
akademiker. Vi är därför kritiska till regeringens förslag om
akademikerpraktik. En försöksverksamhet med
rekryteringsstöd för högskoleutbildade i mindre företag är
däremot värd att pröva.
Regeringen föreslår att den som äger en del och arbetar
i ett litet företag också skall kunna få bidrag till utbildning.
Även AMS har pekat på behovet av en sådan möjlighet. I
propositionen anges emellertid att de som berörs inte får ha
ett väsentligt inflytande över verksamheten, vilket de flesta
delägare rimligen torde ha. Denna begränsning är
utomordentligt svårtolkad och någon motivering för den
redovisas inte. Vi föreslår därför att begränsningen tas bort.
Med hänsyn till att AMS skall administrera en del av det
tidigare redovisade investeringsprogrammet blir utfallet
följande vad avser anslaget till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Åtgärd
Kostnad
Mkr
AMS-utbildning, särskilt anordnad
1 125
AMS-utbildning, reguljär
603
Mer resurser för rekryteringsstöd, höjt utbildningsbidrag,
100 % beredskapsarbete
980
Kommunala gator
1 000
ROT-skolor
400
Stöd till kommuner för uppsagd personal
2 750
Avräkning oanvända medel i
Arbetsmarknadsdepartementet
-- 2 200
4 658
Krafttag mot ungdomsarbetslösheten
Det kanske största misstaget som regeringen gjort är att
inte på ett effektivt sätt bekämpa ungdomsarbetslösheten.
I mars 1994 var över 80 000 
ungdomar mellan 16 och 24 år öppet arbetslösa.
Omkring lika många var i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. En stor grupp befann sig i en extra
utbildningssatsning som vi socialdemokrater drivit fram.
Omfattningen och konsekvenserna av
ungdomsarbetslösheten är förfärande. Det handlar om
ungefär 2,5 årskullar under 25 år som saknar fotfäste på
arbetsmarknaden.
Vi socialdemokrater vill ta krafttag för att komma till
rätta med ungdomsarbetslösheten. Vid flera tillfällen har vi
efterlyst ett genomarbetat program från regeringen. Men
regeringen står tomhänt. Den har endast ett besked vad
gäller ungdomsarbetslösheten i
kompletteringspropositionen. Det är att man vill skära ner
ungdomspraktiken med 20 000 
platser.
Om ungdomsarbetslösheten på allvar skall kunna
bekämpas måste ett systematiskt och planmässigt program
utformas. Ett sådant program kommer omedelbart att
sättas in om vi socialdemokrater kommer i
regeringsställning efter höstens val. Huvudpunkterna är
följande.
- Åtgärd inom hundra dagar
Målet är att ingen under 25 års ålder skall vara arbetslös
mer än hundra dagar.
- Utbildning
Arbetslösheten är högst bland de ungdomar som har
sämst utbildning. De lediga arbeten som utbjuds i dag
kräver i nio fall av tio en god utbildning. Kraven på
utbildning kommer att stiga ytterligare framöver.
Vi vill höja utbildningsbidraget från 65 procent av a-
kassenivån till samma nivå som a-kasseersättningen för
ungdomar under 25 år och för dem som deltar i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet. Det är orimligt att de unga och andra
som vill aktivera sig under arbetslösheten skall få beskedet
att det är ekonomiskt fördelaktigare att avstå från
utbildning.
Vi vill påskynda utbyggnaden av den treåriga
gymnasieskolan. Ungdomar med endast tvåårig
gymnasieutbildning skall kunna komplettera med ett tredje
år. Antalet högskoleplatser skall på några års sikt utökas så
att hälften av en årskull kan erbjudas plats.
Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning bör
utökas kraftigt för att motverka den brist på yrkesutbildad
arbetskraft som kommer att förstärkas 1995. 20 000 
ungdomar bör genast erbjudas en avancerad
utbildning med inriktning på datateknik och bristyrken.
- Studier utomlands
Internationaliseringen ökar behovet av människor med
goda språkkunskaper men också av människor med vetskap
om hur det är att leva och arbeta i andra länder. Det är
därför av största vikt att stimulera svenska ungdomar att
skaffa sig sådana erfarenheter.
10 000 
ungdomar som gått igenom gymnasieutbildning bör
kunna få ett särskilt utlandsstipendium. En del av dessa
stipendier bör gå till ungdomar med invandrarbakgrund för
studier i sitt ursprungsland.
Dessutom föreslår vi att gymnasieelever som är
utbytesstuderande i ett annat land skall få behålla sitt
studiebidrag.
- Utvecklingsår
Kommunerna får ett ansvar för att ge alla ungdomar
meningsfull sysselsättning till och med vårterminen det år
man fyller 20 år. Detta innebär normalt ett extra år i
förhållande till nuvarande regler. Kommunerna tillförs
resurser för detta utökade ungdomsansvar.
Ungdomarna skall själva tillsammans med
kommunernas personal lägga upp verksamheten. Den skall
vara individualiserad, framtidsinriktad och av hög kvalitet.
I utvecklingsåret kan t.ex. ingå kurser för personlig
utveckling, söka jobb-aktiviteter, kulturaktiviteter,
miljöstudier etc.
- Ungdomsintroduktion
Vår inriktning är att avveckla de nuvarande
ungdomspraktikplatserna till förmån för riktiga jobb. Även
ALU-verksamheten bör begränsas särskilt inom vissa
branscher, eftersom den slår ut ordinarie jobb särskilt när
utbudet av lediga arbeten ökar.
Vi föreslår därför ett system med ungdomsintroduktion
som innebär att ungdomen efter fyra månaders
ungdomspraktik anställs under 8 månader med
rekryteringsstöd.
Alla ungdomar som inte fått någon annan åtgärd skall
erbjudas speciella utvecklingsprogram. Därför bör särskild
personal på förmedlingarna i större utsträckning än nu
enbart arbeta med ungdomar mellan 20 och 24 år.
Arbetsförmedlingarna skall tillsammans med ungdomarna
forma innehållet i verksamheten. Syftet skall vara att stärka
ungdomarnas ställning på arbetsmarknaden och leda fram
till ett arbete. Kortare praktikperioder hos enskilda
arbetsgivare kan självfallet också ingå i ett sådant
utvecklingsprogram.
- Ungdomsvikariat
Det finns ett stort behov av vidareutbildning. Omkring
600 000 
personer har enbart grundskoleutbildning.
Dessutom finns det ett stort antal invandrare som har
bristfälliga kunskaper i svenska. Samtidigt sjunker antalet
utbildningstimmar i näringslivet från en redan låg nivå. Vi
vill stimulera tiotusentals anställda att komplettera sin
utbildning och höja sin kompetens. Invandrare bör
förbättra sina språkkunskaper.
Utbildningsvikariaten är en utmärkt åtgärd som knyter
ihop behovet att vidareutbilda de anställda med kraven från
ungdomarna att få arbetslivserfarenhet. En anställd erbjuds
utbildning medan en arbetslös erbjuds vikariat på den
lediga befattningen.
Vi vill att utbildningsvikariaten nu skall inriktas mot
ungdomsvikariat vilket innebär att vikariaten i första hand
skall erbjudas ungdomar.
- Jobbgaranti för ungdomar med lång utbildning
Arbetsmarknaden behöver välutbildade akademiker
och andra med lång utbildning. Det gäller inte minst de
mindre och medelstora företagen. Vi vill skapa en särskild
garanti för arbetslösa akademiker upp till 28 års ålder.
Garantin innebär en praktiktjänstgöring under ett års
tid. I första hand skall denna genomföras i företag med
mindre än 200 anställda. Arbetsgivaren får under denna tid
ett generöst rekryteringsstöd. I andra hand får
praktiktjänsten genomföras hos en arbetsgivare i den
gemensamma sektorn, som får kostnaden för lönen täckt av
arbetsförmedlingen.
- Unga företagare
Många ungdomar har intresse av och kvalifikationer för
att starta egna företag. Det är viktigt att dessa ungdomar får
stöd för att förverkliga dessa ambitioner. Det kan röra sig
om hjälp med att få företagsidéer granskade och utbildning
i att starta företag. I många fall har ungdomar svårt att
skaffa det riskvilliga kapital som behövs för att starta
företag och behöver hjälp med detta.
Vi vill därför ge utvecklingsbolagen ytterligare resurser
för att kunna erbjuda just ungdomar riskvilligt kapital på
rimliga villkor.
En del av dessa förslag utvecklas närmare i andra
motioner med anledning av kompletteringspropositionen.
Vi är beredda att satsa upp mot 2 miljarder kronor
ytterligare på ett program med denna inriktning. Med en så
kraftig satsning får programmet ett omfattande genomslag.
Sammantaget kan därmed upp mot 70 000 
ungdomar till erbjudas en aktiv åtgärd. Kostnaden
för ungdomssatsningen kan beräknas belasta statsbudgeten
med cirka en halv miljard kronor budgetåret 1994/95. Detta
belopp kan finansieras med den reservation som under
innevarande budgetår uppstått inom
Arbetsmarknadsverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om stöd till kommuner och landsting för att förlänga
uppsägningstider,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om en ny åtgärd för ungdomar kallad
ungdomsintroduktion,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om stöd för upprustning av skolor,
5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om stöd för investeringar i kommunernas gatu- och vägnät,
6. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om ett program för miljöinvesteringar,1
7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts
om utbildningsvikariaten,
8. att riksdagen beslutar om beräkningen av
statsbidragen till beredskapsarbeten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildningen,
10. att riksdagen beslutar att utbildningsbidragen skall
motsvara arbetslöshetsersättningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett program för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel för personalförstärkning
vid arbetsförmedlingen,
13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
proposition 1993/94:150 om att anvisa 15 000 000 kr för
administration av arbetsmarknadskassor,
14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
proposition 1993/94:150 om medel för informationsinsatser,
15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i
proposition 1993/94:150 om akademikerpraktik,
16. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen
anförts om bidrag till utbildning i företag,
17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i
proposition 1993/94:150 om minskning av tionde
huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 4
658 000 000 kr utöver vad som tidigare beslutats eller
föreslagits av regeringen.

Stockholm den 10 maj 1994

Ingvar Carlsson (s)

Jan Bergqvist (s)

Birgitta Dahl(s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Inger Hestvik (s)

Anita Johansson (s)

Birgitta Johansson (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Allan Larsson (s)

Berit Löfstedt (s)

Börje Nilsson (s)

Kjell Nilsson (s)

Lennart Nilsson (s)

Berit Oscarsson (s)

Göran Persson (s)

Pierre Schori (s)

Britta Sundin (s)

Ingela Thalén (s)
1 Yrkande 6 hänvisat till JoU
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-05-10 Bordläggning: 1994-05-16 Hänvisning: 1994-05-17
Yrkanden (34)