med anledning av prop. 1993/94:158 Vissa fiskeripolitiska frågor

Motion 1993/94:Jo33 av Margareta Winberg m.fl. (s)

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Propositionen föreslår vissa förändringar av
fiskeripolitiken i syfte att anpassa fisket till den långsiktiga
tillgången på fisk. Förändringarna föranleds också av EES-
avtalet och ett framtida medlemskap i EU. Den av
Jordbruksdepartementet särskilt tillkallade utredaren har
utrett fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter och har
avlämnat sitt slutbetänkande (Svenskt Fiske,
slutbetänkande av utredningen om fiskerinäringens
utvecklingsmöjligheter, SOU 1993:103).
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
I propositionen föreslås ändring av fiskelagen (1993:787)
som gör det möjligt för regeringen att besluta att
miljökonsekvensbeskrivningar skall göras på fiskets
område vad gäller fiskemetoder och utsättning av fiskarter.
Det är här viktigt att det i lagtexten, på samma sätt som
föreskrivits i utredningen, klargörs att
miljökonsekvensbeskrivning skall krävas för varje
verksamhet av större eller mer principiell betydelse inom
fiskets område som riskerar att påverka miljön negativt.
Det kan t.ex. gälla nya fiskemetoder och utsättning av
fiskarter utanför deras naturliga utbredningsområde. I
annat fall riskeras att regler om
miljökonsekvensbeskrivning tekniskt försvårar utsättning
av traditionella arter.
I fråga om finansiering av
miljökonsekvensbeskrivningar för fisket vill
socialdemokraterna understryka vikten av att dessa
bekostas av tillsynsmyndigheten, så att ej små enskilda
aktörer tvingas bekosta omfattande utredningar.
Begränsning av fiskeansträngningen
Fram till och med den 31 december 1993 tillämpades ett
system med särskilda fartygslicenser för yrkesfiske. Den
nya fiskelagen ställer ej krav på sådana licenser. Regeringen
föreslår i propositionen att Fiskeriverket skall bemyndigas
i fiskelagen att besluta om krav på särskilt tillstånd för att
få använda ett fartyg för yrkesmässigt fiske. Inom EG har
för övrigt nyligen inrättats ett gemensamt system med
fartygslicenser.
Vid utformningen av de nya reglerna är det dock
nödvändigt att tillse att fartygslicensen ej knyts till vissa
fiskslag eller redskap. Om sådana regler infördes, skulle det
innebära att den flexibilitet som i dag är en av
förutsättningarna för det svenska yrkesfiskets fortlevnad
togs bort. Det är också viktigt att understryka, att de
tidigare uttalade intentionerna om att Fiskeriverket
individuellt måste pröva nytillkomna licensansökningar
fullföljes.
Vissa skattefrågor
Regeringen anger i propositionen att man tänker ta
ställning till frågan om beskattning av bensin som används
inom yrkesfisket när Energiskatteutredningens arbete
avrapporterats samt att ett särskilt yrkesfiskeavdrag
undersöks.
EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EU
innebär stora strukturomvandlingar för yrkesfisket.
Yrkesfisket är i högsta grad en internationell näring, där
fiskefartyg landar och försäljer sina fångster i flera länder.
Borttagandet av gränsskyddet och prisregleringssystemet
har inneburit stora svårigheter för det svenska yrkesfisket,
inte minst vad beträffar sillförsäljningen.
Det viktigaste för fiskenäringen, förutom icke-
diskriminerande tillgång till goda fiskevatten, är att
konkurrensvillkoren jämställs med de viktigaste
konkurrentländerna.
Vi delar därför regeringens uppfattning att båda dessa
delar för yrkesfisket noggrant undersöks och analyseras och
att regeringen skyndsamt redovisar detta för riksdagen.
Användning av återstående prisregleringsmedel
Prisregleringen för fisk inklusive prisregleringsavgiften
avskaffades den 1 januari 1994 som en följd av EES-avtalet.
Den 1 juli 1994 beräknas ca 42 miljoner kronor återstå av
prisregleringskassan. I propositionen anger regeringen hur
man önskar disponera återstående medel.
Utsättningar av fisk. De nya förutsättningarna för
yrkesfisket som EES-avtalet innebär ställer under en
övergångsperiod krav på särskilda åtgärder. Det är mot
denna bakgrund nödvändigt att utsättningarna av fisk
säkerställs även under budgetåret 1994/95 i ungefär samma
omfattning som innevarande budgetår.
Utsättningsverksamheten ger mycket hög avkastning på
insatskapitalet och det är viktigt att den kan fortsätta utan
avbrott. Det bör ånyo poängteras att systemet upphör 1 juli
1995. Om inte ett system med allmän fiskevårdsavgift införs
finns det för närvarande inga alternativa
finansieringsmöjligheter.
Yrkesfiskets trygghetsförsäkring. I propositionen
föreslås, att till yrkesfiskets trygghetsförsäkring avsätts 4
miljoner kronor för budgetåret 1994/95, varefter ansvaret
föreslås övergå till näringen.
Försäkringen utgör en mycket betydelsefull social
trygghetsfaktor och yrkesfiskarna bör i detta sammanhang
jämställas med jordbrukarna. Utredningen om
fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter framförde att det
skulle dras vissa paralleller med vad som sker på
jordbrukssidan. Denna fråga är ännu inte avgjord. Vi anser
att det för budgetåret 1994/95 skall avsättas 8 miljoner
kronor från prisregleringskassan till trygghetsförsäkringen
enligt förslaget i utredningen (1993:103). Därefter bör
näringen själv bekosta systemet.
Selektivitet i fiskeredskap. För att öka skyddet av
bestånden och skapa ett på sikt mera uthålligt fiske är det
nödvändigt med begränsningar av fiskeansträngningen.
Exempel på sådana begränsningar är t.ex. krav på licens,
planerat stillaliggande av fiskefartyg, reglering av
fiskesäsongen, redskapsbegränsning och krav på
redskapens utformning.
Konstruktionen med fyrkantsmaskor i trålnätet är ett
sätt att skydda uppväxande fisk i mindre storlekar. Detta är
en lika effektiv metod som att införa regler om obligatorisk
120 mm diagonalmaska, men betydligt billigare. Speciellt i
Östersjön är situationen i torskfisket sådan att åtgärder av
det nämnda slaget måste införas så snart som möjligt. Ett
anslag för detta ändamål ur prisregleringskassan kommer
att medföra en snabb ökning av användandet av selektiva
trålar och ett påtagligt förbättrat skydd för det uppväxande
torskbeståndet. Stora ansträngningar måste göras för att
kunna övertyga ett flertal medlemsländer i
Östersjökommissionen om nödvändigheten att framför allt
införa selektiva redskap i torskfisket och att gemensamt
etablera begränsningar i fiskeansträngningen. Det förslag
som regeringen unilateralt infört för torskfiske i Östersjön
måste etableras i hela Östersjön.
Fiskevårdsavgifter
I utredningen Svenskt fiske redovisas behovet av att
införa en allmän fiskevårdsavgift. De viktigaste skälen för
detta är finansieringen av:fiskevårdande åtgärder
bildande av fiskevårdsområdenutsättningsverksamhet av
fisk
Behovet av fiskevårdande åtgärder är stort. Av berörda
organisationer är Yrkesfiskarna och Sportfiskarna positivt
inställda till införandet av en fiskevårdsavgift enligt dansk
förebild. En enda organisation -- Vattenägarna -- säger av
principiella skäl nej till införandet av en allmän
fiskevårdsavgift. Enligt Vattenägarna skall all fiskevård
finansieras via kortintäkter. Denna uppfattning är man
ensam om.
I remissomgången har flertalet av remissinstanserna
ställt sig positiva till införandet av en allmän
fiskevårdsavgift. Trots detta finner regeringen att den för
närvarande inte är beredd att ändra sin inställning i frågan.
Det vill säga någon allmän fiskevårdsavgift bör enligt
regeringen inte införas. Dock skall ''frågan om fiskevårdens
långsiktiga finansiering bli föremål för fortsatta
överväganden. Särskilt bör därvidlag beaktas de
möjligheter till finansiering av fiskevårdande åtgärder som
står till buds vid ett medlemskap i EU''.
Regeringens argumentering på denna punkt är minst
sagt märklig. Utsättning av fisk och övrig fiskevård ingår
inte i EUs strukturpolitik. Sverige har i
medlemskapsförhandlingarna begärt att EU skall finansiera
utsättning av laxsmolt i samma omfattning som under det
bilaterala avtalet med EU. Detta har EU accepterat under
en treårsperiod. Någon annan fiskevård har inte
överenskommits mellan Sverige och Unionen. Det bör
understrykas att inte heller utsättning av fisk i insjöar finns
med i EGs förordning 3699/93.
Ett eventuellt svenskt medlemskap kommer att innebära
ett större utnyttjande av de fiskresurser som vårt land äger.
Detta kommer i sin tur att innebära förhöjda krav och
behov av en fungerande fiskevård. Det är ett
önsketänkande att tro att pengar från EU skall finansiera
fiskevården i Sverige samtidigt som våra nordiska
grannländer och ett flertal av EUs medlemsländer redan i
dag finansierar sina fiskevårdsinsatser med någon form av
fiskevårdsavgift.
En allmän fiskevårdsavgift bör bygga på gemensamma
principer för samtliga vattenområden.
Jordbruksdepartementet bör få i uppdrag att utarbeta ett
sådant förslag.
Förvaltning av fiskevårdsområden
Bildandet av fiskevårdsområden har väsentligt förbättrat
förutsättningarna för samordningen av fiskevårdande
insatser i insjöar. Emellertid har beslut i
fiskevårdsområdesföreningar i vissa fall försvårat
yrkesfiskets tillträde till fiskevatten. Fiskeriverket anmodas
i propositionen att studera problematiken och finna
lösningar som kan tillgodose yrkesfiskets intressen.
Eftersom yrkesfiskarnas rättigheter till fiske redan i dag på
flera håll är hotade, vill vi framhålla vikten av att denna
studie inleds snarast och att rapport föreligger under våren
1994.
Naturlaxen
Vi delar regeringens målsättning att fortsätta sina
ansträngningar att genom internationella avtal uppnå ett
skydd för den naturreproducerande laxen. Som regeringen
påpekar har Fiskeriverket redan år 1985 skärpt regleringen
av älv- och havsfisket efter lax. Det bör i detta sammanhang
uppmärksammas att dessa åtgärder påtagligt försämrat
Norrlandsfiskarnas imkomstmöjligheter. Enligt
Fiskeriverket finns det ett flertal positiva tecken, bl.a. ökad
uppvandring i älvarna, som kunnat regleras med de
begränsningar som införts under senare år. Dessa positiva
signaler har emellertid brutits till följd av laxsjukdomen M-
74. Det är av stor vikt att orsaken till M-74 och vilka
åtgärder som kan sättas in presenteras inom kort.
Vi vill slutligen poängtera vikten av att alla kategorier
fiskande skall kunna beredas möjlighet att fiska lax i
Östersjön. Yrkesfisket har självklart sin rätt att bedriva ett
laxfiske.
Den stora utbyggnaden av vattenkraften och
miljöförstörelsen i Östersjön har mycket hårt drabbat vissa
grupper av yrkesfiskare. Särskilt drabbade är yrkesfiskare
på ost- och sydkusten, som har lång tradition av laxfiske och
få alternativa fiskemöjligheter i ett artfattigt hav.
Regeringens målsättning måste vara att denna kategori
yrkesfiskare skall kunna fortsätta att bedriva sitt yrke. För
att infria denna målsättning måste alla krafter sättas in för
att bl.a. uppnå internationella överenskommelser som
beaktas av samtliga avtalsslutande parter. Vidare bör
forskningen intensifieras vad gäller orsakssammanhangen
till uppkomsten av M-74.
Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
D 3. Särskilda insatser för fisket
Från anslaget D 3 skall lämnas bidrag till investeringar i
fiskeföretag, vid fångstbegränsning, vid stillaliggande med
fiskefartyg, vid skrotning av fiskefartyg, vid skador på
fiskeredskap samt till lånegarantier enligt förordning
(1993:382) om statligt stöd till yrkesfisket m.m. Vidare skall
från samma anslag lämnas ersättning i samband med
isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov,
täckande av förluster på grund av statlig lånegaranti och
utgifter för kontroll på fiskets område.
Eftersom de långa och därmed också kostsamma
fiskestoppen också skall finansieras ur samma anslag skapas
en märklig konkurrenssituation mellan olika kategorier av
fiskande och följden av en sådan ordning blir t.ex. att
nödvändiga investeringar i fiskeflottan ej kan genomföras
under samma budgetår som ett längre fiskestopp drabbar
fisket. Nödvändig planering på längre sikt blir också i
praktiken ogenomförbar med ett system som skapar en icke
önskvärd ryckighet. Detta är särskilt beklagligt under en
tidsperiod då dessa medel skulle användas för att stärka den
svenska fiskeflottans konkurrenskraft.
Det är av denna orsak nödvändigt att utgiftsposterna
''fångstbegränsning'' och ''stillaliggande med fiskefartyg''
tas bort ur anslaget D 3 Särskilda insatser för fisket och
finansieras över en särskild anslagspost. Denna förändring
bör undersökas i samband med de åtgärder som måste
genomföras med anledning av ett EU-medlemskap och den
finansiering som tillämpas inom EU när det gäller
exempelvis fiskestopp, planerat stillaliggande etc.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilt tillstånd för att använda
ett fartyg för yrkesmässigt fiske,
3. att riksdagen ur prisregleringskassan avsätter 8 000 000
kr till yrkesfiskets trygghetsförsäkring för budgetåret
1994/95,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en allmän fiskevårdsavgift,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utgiftsposterna
''fångstbegränsning'' och ''stillaliggande med fiskefartyg''
tas bort ur anslaget D 3 och finansieras över en särskild
anslagspost.

Stockholm den 17 mars 1994

Margareta Winberg (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Åke Selberg (s)

Inge Carlsson (s)

Kaj Larsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Sinikka Bohlin (s)

Lena Klevenås (s)

Sverre Palm (s)

Berndt Ekholm (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-03-17 Bordläggning: 1994-03-21 Hänvisning: 1994-03-22
Yrkanden (10)