med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen

Motion 1993/94:Jo43 av Marianne Andersson och Sven-Olof Petersson (c)

av Marianne Andersson och Sven-Olof Petersson (c)
Användningen av kvicksilver i det svenska samhället ska
upphöra till år 2000 enligt regeringens förslag i proposition
1993/94:163. Kvicksilverhaltigt avfall ska enligt den tidigare
avlämnade propositionen om miljöfarligt avfall slutförvaras
i bergrum i en form som gör att det inte skadar miljön.
Målet är att dra bort kvicksilver, ett gift som hotar både
miljö och hälsa, ifrån kretsloppet i naturen. Detta förslag
stämmer väl överens med den svenska miljöpolitiken.
Problemet är emellertid att dessa förslag inte alls
omfattar allt kvicksilver som är i omlopp i landet. Rent
kvicksilver, vilket inte definieras som avfall, är en vara som
efterfrågas på världsmarknaden. Export kommer därför
inte att stoppas enligt regeringens förslag. Det innebär t ex
att de många ton rent kvicksilver som blir obehövligt när
kloralkaliindustrier läggs ned utan hinder kan säljas till
andra länder. Inte heller kvicksilverhaltiga varor, som redan
har tillverkats, omfattas av exportförbud.
Handel med kvicksilver i Europa har minskat drastiskt
de allra senaste åren eftersom medvetenheten om
kvicksilvrets skadeverkningar på miljön vuxit. Däremot har
försäljningen till länder i tredje världen inte minskat. I flera
länder i Latinamerika, särskilt i Brasilien och även i Indien
och andra länder i Asien, ökar användningen av kvicksilver
i den småskaliga guldutvinningen. Rapporterna från
Brasilien visar fruktansvärda förhållanden. Det kan röra sig
om mer än en miljon människor som försörjer sig på
guldutvinning eftersom guldpriset stigit samtidigt som
arbetslösheten ökar.
För varje kilo guld som utvinns går det åt två kilo
kvicksilver. Kvicksilvrets förmåga att amalgameras med
guld används för att fånga upp guldkornen. Blandningen
hettas sedan upp i öppna kärl så att kvicksilvret förångas
och guldet blir kvar. Ca 300 ton kvicksilver används på detta
sätt i Brasilien. Hälften av kvicksilvret förångas och går upp
i atmosfären medan den andra hälften rinner ut i
vattendragen. Fisken i vissa delar av Amazonfloden har
redan en kvicksilverhalt som flera gånger överstiger den
som anses göra fisken otjänlig som föda i Sverige. Det är
inte förvånande att svåra hälsoproblem rapporteras till följd
av kvicksilverhanteringen.
Av moraliska skäl måste Sverige se till att inte öka den
mängd kvicksilver som omsätts på världsmarknaden, även
om det svenska kvicksilvret utgör en liten del. 1992
beräknas närmare 60 ton kvicksilver ha lämnat Sverige och
även i år är stora mängder på väg att exporteras. Vid en
enda nedlagd kloralkalifabrik finns 20 ton rent kvicksilver
som redan är sålt. Vart det kommer att ta vägen går inte att
ta reda på. Företagsekonomiskt är valet av metod att bli
kvitt kvicksilver inte svårt att motivera. Kilopriset på
världsmarknaden är ca 15 kronor så lagret ger alltså en
intäkt på ca 300 000 kronor. Om lagret istället skulle skickas
till SAKAB för destruktion skulle det kosta ca 100 kronor
per kilo, alltså 2 miljoner kronor att bli av med.
Kvicksilvertermometrar och andra varor, som inte får
säljas i Sverige, kan också säljas vidare till andra länder utan
att det strider mot lagen. Inte ens för sådana varor som
samlas in av miljöskäl går det att hindra exporten om någon
skulle komma på tanken att sälja dem. I Östeuropa finns en
stor efterfrågan och det är självklart lockande för företag att
sälja varorna och få en intäkt istället får att drabbas av en
kostnad för att bli kvitt varan.
Även om användningen av amalgam i Sverige kommer
att upphöra innebär det inte att försäljningen av amalgam
till andra länder automatiskt stoppas. Dentalindustrin i
Sverige har allt eftersom den inhemska efterfrågan minskat
funnit nya marknader i andra länder, t ex i Baltikum. Så
länge import och export av kvicksilver är tillåten i Sverige
kommer troligtvis denna hantering att fortsätta.
Dessa exempel visar att det inte är tillräckligt att
förbjuda nytillförsel/ nyanvändning i Sverige och att införa
ett system med slutförvaring av kvicksilveravfall för att det
svenska kvicksilvret ska dras undan från kretsloppet i den
globala miljön. Risken är att det kvicksilver som samlas
ihop för att det inte ska förorena den svenska sidan av
Östersjön istället kommer att förorena den östra sidan.
Risken är också stor att det kommer att hota människor och
miljö kring Amazonfloden.
Enligt vår uppfattning måste all svensk export av rent
kvicksilver och av kvicksilverhaltiga varor förbjudas. Även
tillverkning av amalgam i Sverige bör förbjudas liksom då
export av amalgam. Likaså bör vi inte heller tillåta import
av kvicksilver till landet.
Vi anser att Sverige bör ta upp förhandlingar i olika
internationella sammanhang, däribland Nordiska Rådet,
för att få till stånd internationella överenskommelser som
dels minskar den totala användningen av kvicksilver, dels
får till stånd överenskommelser som innebär att all
internationell handel med kvicksilver upphör.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att det kvicksilver
som idag finns i omlopp samlas in och tas om hand på ett
tillfredsställande och säkert sätt. För den enskilde och det
enskilda hushållet är det endast i ett mindre antal produkter
man kommer i kontakt med kvicksilver. Den vanligaste
produkten där kvicksilver i detta fall förekommer är i lysrör
och andra typer av lampor. Endast en mindre del av dessa
samlas i dag in och tas omhand på ett miljömässigt
acceptabelt sätt medan den största delen blandas med annat
avfall och läggs på soptipp och kommer sedan ut i naturens
kretslopp. Det är därför viktigt att insamlandet av dessa
produkter stimuleras. Vi anser därför att det snarast bör
införas ett pantsystem på dessa lysrör och andra typer av
ljuskällor som innehåller kvicksilver.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att export av kvicksilver,
kvicksilverhaltiga varor och produkter från Sverige skall
förbjudas,
2. att riksdagen beslutar att import av kvicksilver,
kvicksilverhaltiga varor och produkter till Sverige skall
förbjudas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett pantsystem på
kvicksilverhaltiga lysrör och andra ljuskällor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett svenskt internationellt
agerande i syfte att få till stånd internationella
överenskommelser för att stoppa internationell handel med
kvicksilver.

Stockholm den 17 mars 1994

Marianne Andersson (c)

Sven-Olof Petersson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-03-17 Bordläggning: 1994-03-21 Hänvisning: 1994-03-22
Yrkanden (8)