med anledning av prop. 1993/94:182 Ny lotterilag

Motion 1993/94:Kr7 av Kjell-Arne Welin (fp)

av Kjell-Arne Welin (fp)
I regeringens proposition 1993/94:182 definieras
''lotteriförsäljningsautomat'' som ''avses en automat som
inte är utrustad med en slumpvalsgenerator eller ett
elektroniskt minne och som efter betalning förser
deltagaren med en lottsedel som antingen är en vinstlott
eller en nitlott'' (prop sid 55). Enligt propositionen, sid 23,
är skälet till denna definition att ''lottförsäljningsautomat
med sådan utrustning till förväxling liknar de
värdeautomater som regeringen längre fram föreslår''.
Faktum är att man varken av utseendet på maskinerna
eller på de lotter som maskinen producerar kan avgöra
vilken av de på marknaden förekommande typgodkända
maskinerna som har slumpvalsgenerator/elektriskt minne
eller som lämnar ut i förväg tryckta och slumpmässigt
blandade lotter. På bägge typerna av automater finns en
anordning för betalning av lotten, en anordning där lotten
kommer ut samt en display, som kan vara utformad på olika
sätt, där lottnumret visas i samband med att lotten kommer
ut. Dessutom skall finnas anslag om vinstplanen, som skall
vara fastställd i förväg. En påtaglig skillnad finns;
lottförsäljningsautomaten med
slumpvalsgenerator/elektriskt minne innebär en säkrare
teknik och att fuskmöjligheterna i möjligaste mån
undanröjts. Statens kriminaltekniska laboratorium har
gjort denna bedömning.
De värdeautomater som propositionen jämför
lottförsäljningsautomaterna med definieras som ''en
spelautomat som betalar ut vinst bara i form av värdebevis,
spelpolletter eller liknande och där vinstmöjligheterna
huvudsakligen beror på slumpen'' (prop sid 55).
Det är lätt att konstatera skillnaderna:
värdeautomat
ingen vinstplan
vinst i form av värdebevis eller spelpollett
lottförsäljningsautomat
vinstplan
vinstlott eller nitlott
Man kan konstatera att den i propositionen föreslagna
definitionen av lottförsäljningsautomat skulle medföra
förbud för i dag godkända uppskattningsvis 1 200--1 500
automater som netto har inbringat upp emot 50 miljoner
kronor per år till de föreningar som använt dem. Dessa
automater, som ställs ut i olika miljöer, t.ex. närbutiker
eller bensinstationer och som oftast sköts av frivilliga
krafter från föreningarna, skulle ersättas av värdeautomater
som enligt propositionen skall få finnas i samband med
hotell- och restaurangverksamhet med vin- och
spriträttigheter. Den lokala prägeln försvinner, föreningen
förlorar en intäktskälla, de frivilliga insatserna ersätts av
professionella värdeautomatskötare och den lokala butiken
förlorar den stimulans som det inneburit att man kunnat
handla för vinstpresentkorten där man köpt sin lott.
Spel på värdeautomater
I propositionen föreslås att insatsen vid spel på
värdeautomater inte får överstiga 1/6 500 basbelopp (för
närvarande 5 kr 41 öre). Högsta vinsten får inte överstiga
ett belopp som motsvarar hundra gånger insatsen. Dessa
vinstbelopp skall jämföras, dels med de belopp som gäller
för de lottförsäljningsautomater som fortfarande kommer
att finnas och där även i lokala och regionala lotterier
penningvinster om högst ett basbelopp skall kunna tillåtas,
dels med de spelformer som kommer att finnas i samma
miljöer som värdeautomaterna. Överskottet i dessa spel
kommer ju oftast inte alls föreningslivet till godo.
Lotteriutredningen föreslog att värdeautomaterna skulle ha
1/15 basbeloppp som högsta vinst, varav 1/300 basbelopp
(cirka 100 kronor) skulle kunna utbetalas i pengar av
rationella skäl. Jag föreslår att lotteriutredningens gränser
skall gälla för värdeautomaternas vinster.
Enligt propositionen sid 31 anser regeringen att
överskottet av spelet på värdeautomater främst skall gå till
det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet.
Lotteriutredningen menade att överskottet oavkortat skulle
tillföras det lokala föreningslivets barn- och
ungdomsverksamhet. Det är svårförståeligt att
propositionen på denna punkt avviker från
lotteriutredningen. Den enda rimliga förklaringen till en
sådan skrivning är att regeringen menar att medlen också
skall kunna gå till vuxenverksamhet. Jag menar att
lotteriutredningens utgångspunkt att prioritera barn- och
ungdomsverksamhet är helt riktig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 6 § andra stycket lotterilagen
skall ha följande lydelse: Med lotteriförsäljningsautomat
avses en automat som efter betalning förser deltagaren med
en lottsedel som antingen är en vinstlott eller en nitlott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högsta värdet av vinsten vid spel
på värdeautomater,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överskottet från nya
automatspel oavkortat skall gå till det lokala föreningslivets
barn- och ungdomsverksamhet.

Stockholm den 25 april 1994

Kjell-Arne Welin (fp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Kulturutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-04-26 Bordläggning: 1994-04-27 Hänvisning: 1994-04-28
Yrkanden (6)