med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket

Motion 1993/94:N37 av Carl G Nilsson m.fl. (m)

av Carl G Nilsson m.fl. (m)
Vi instämmer i regeringens åsikt att en effektiv
konkurrens är viktig för samhällsekonomien och är till
fördel för konsumenterna genom att priserna pressas och
utbudet av varor och tjänster blir större och mer varierat.
Den nya konkurrenslagen som trädde i kraft 1 juli 1993
är en av regeringens åtgärder för att få till stånd en
effektivare konkurrens. Lagen bygger på förbudsprincipen
som innebär att konkurrensbegränsande avtal och
prissamverkan är förbjudna och kräver undantag enligt
konkurrenslagen för att vara giltiga.
Varje företag får själv avgöra om avtal eller annan form
av samverkan strider mot lagen och söka undantag för
denna verksamhet. Brott mot konkurrenslagen kan ge
skadestånd med upp till 10 procent av företagets
omsättning.
En följd av den nya lagen är att prissamarbetet inom
lantbrukets primärföreningar, bland dem
skogsägareföreningarna, förbjuds. När enskilda skogsägare
samarbetar i t.ex. en skogsägareförening anses
konkurrensen begränsas vilket är ett brott mot § 6
konkurrenslagen.
Regeringen tillsatte därför i december 1993 en utredning
som skulle lägga förslag till ändring av konkurrenslagen så
att lantbrukets primärföreningar skulle kunna fortsätta sin
verksamhet. Regeringens proposition tar i korthet upp
skogsägareföreningarnas verksamhet och ställning på
marknaden men utan någon närmare analys av hur
virkesmarknaden fungerar. Skogsbolagens roll på
virkesmarknaden berörs över huvud taget inte. Det gör att
analysen haltar och inte blivit det underlag som behövs för
att göra en korrekt bedömning av konkurrensen på
virkesmarknaden.
Främst massa- och pappersindustrin har genom uppköp
och fusioner koncentrerats till ett fåtal stora företag. Dessa
skogsbolag är stora markägare. Inräknat ASSI-Domän så
äger de tillsammans ca 40 procent av Sveriges totala
produktiva skogsmark.
50 procent av den produktiva skogsmarken ägs av
privatpersoner. Deras fastigheter är i allmänhet små. Det
finns i Sverige ca 250 000 fastigheter med skog och
medelfastigheten är ca 50 ha. Skogsägareföreningar har
verkat i Sverige sedan början av detta sekel. Idag finns det
åtta föreningar som är medlemmar i Skogsägarnas
Riksförbund. De har tillsammans ca 87 000 medlemmar.
Försäljningspris
Regeringen föreslår nu att konkurrenslagen skall
kompletteras med § 18 som undantar jordbrukets,
trädgårdsnäringens och skogsbrukets primärföreningar från
§ 6 konkurrenslagen.
Regeringen föreslår dock att föreningarna inte fritt skall
få sätta försäljningspriser på obearbetade varor mot tredje
man på marknaden.
I de fall då föreningen svarar för försäljningen till tredje
man anser visserligen regeringen att det kan bli sådana
positiva effekter av denna samverkan att det finns skäl att
tillåta en mer långtgående prissamverkan. Tumregeln är att
sådan prissamverkan skall bli tillåten om de samverkande
företagens andel av den relevanta marknaden är högst 25
procent.
Regeringens förslag innebär att skogsägareföreningarna
får hårdare konkurrensregler än de andra aktörerna på
virkesmarknaden. För dem gäller inte samma
begränsningar. Enskilda företag har rätt att fastställa
försäljningspriser gentemot såväl egen som extern industri.
För dem finns inte någon direkt begränsning då de inte
faller under förbudet i § 6 konkurrenslagen.
Dominerande ställning
Generellt kan företags andel av den relevanta
marknaden begränsas på två sätt, dels genom § 19
konkurrenslagen om missbruk av dominerande ställning,
dels genom § 34 om förbud mot företagsförvärv. Enligt § 19
konkurrenslagen får ett företag inte missbruka sin
dominerande ställning. ''Dominerande ställning'' varierar
beroende på hur starka konkurrenterna är. Enligt
regeringens proposition om ny konkurrenslag 1992/93:56
kan en marknadsandel mindre än 30 procent normalt inte
anses vara dominerande. Även marknadsandelar mellan 30
och 40 procent tyder inte på marknadsdominans. Över 40
procent börjar dock marknadsandelarna vara
''beaktansvärda'' och över 50 procent marknadsandel anses
företaget vara dominerande. Företaget kan dock inte
förbjudas att verka trots dominerande ställning.
Enligt § 34 konkurrenslagen kan ett företagsförvärv
stoppas om förvärvet innebär att det skapar eller förstärker
dominerande ställning och denna hämmar en effektiv
konkurrens på marknaden.
Relevant marknad
En effektiv konkurrens är en förutsättning för dynamik
och tillväxt i svensk ekonomi. En medlem skall fritt kunna
välja att utnyttja föreningen eller att sälja direkt till tredje
man. Det är därför rimligt att en primärförening inte får ha
stadgeregler som förhindrar en medlems fria rörlighet på
marknaden.
Regeringens förslag innebär att den relevanta
marknaden ges större betydelse för konkurrensen på de
marknader där lantbrukets primärföreningar verkar än på
andra. Att avgränsa den relevanta marknaden är många
gånger svårt. Osäkerheten om vad som är den relevanta
marknaden riskerar skapa oklara konkurrensregler för
lantbrukets primärföreningar.
Regeringens förslag innebär att dynamiken i marknaden
riskerar att förloras då en förening närmar sig en
marknadsandel på 25 procent. På en marknad med god
konkurrens varierar de olika företagens marknadsandelar.
Konkurrensen tvingar företagen att vara rationella. Genom
att man sätter ett tak för en marknadsandel minskar
konkurrensen och därmed minskar motivet för övriga
parter på marknaden att rationalisera.
Denna oönskade effekt av regeringens förslag blir tydlig
i en situation då en marknad i lågkonjunktur minskar i
omsättning samtidigt som föreningen lyckas bibehålla sin
omsättning. Om föreningens marknadsandel överskrider 25
procent blir verksamheten olaglig.
Regeringens förslag att en förenings möjlighet att
fastställa försäljningspriser gentemot tredje man skall
begränsas så att föreningens marknadsandel inte får
överstiga 25 procent innebär således att den kooperativa
företagsformen diskrimineras. I samband med
riksdagsbehandlingen av näringsutskottets betänkande
1993/94:NU15 Näringspolitik uttalar utskottet: ''Det är helt
oacceptabelt om statsmakterna genom utformning av
regelsystem som missgynnar den kooperativa
företagsformen åstadkommer en styrning bort från denna
företagsform.'' Regeringens proposition 1993/94:210 strider
därigenom mot riksdagens mening då den begränsar
lantbrukets primärföreningars möjlighet att verka på
samma villkor som andra företagsformer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kooperativa företag bör
jämställas med andra företagsformer vad gäller
tillämpningen av konkurrenslagen.

Stockholm den 27 april 1994

Carl G Nilsson (m)

Ola Karlsson (m)

Patrik Norinder (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-04-27 Bordläggning: 1994-04-28 Hänvisning: 1994-04-29
Yrkanden (2)