med anledning av prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.

Motion 1993/94:Sf44 av Arne Jansson (nyd)

av Arne Jansson (nyd)
Vi delar inte regeringens uppfattning beträffande
föräldrapenning under arbetsfri dag, överlåtelse av rätt till
tillfällig föräldrapenning, avgiftsfrihet för privatläkares
röntgen- och laboratorieundersökningar hos
sjukvårdshuvudmännen, konstruktionen av
taxebestämmelser för specialistläkare och sjukgymnaster
samt vårdavgifter i tandvårdslagen.
Ytterligare begränsning av rätten till föräldrapenning
under arbetsfri dag
Syftet med förslaget är att motverka missbruk. Vi menar
emellertid att man bör gå längre för att stävja missbruket.
Rätten måste begränsas ytterligarer. Föräldrapenning för
arbetsfri dag bör sålunda utges endast om föräldrapenning
uppbärs såväl före som efter den arbetsfria perioden.
Nej till förslaget om överlåtelse av rätt till tillfällig
föräldrapenning
Ett flertal remissinstanser har avstyrkt förslaget. Vi delar
i allt väsentligt de skäl som anförts mot förslaget.
Fråga om avgiftsfrihet för privatläkares röntgen- och
laboratorieundersökningar hos sjukvårdshuvudmännen
I propositionen föreslås att en privatläkare skall belastas
för kostnader för bl a röntgen och laboratorieprover. Enligt
vår mening kommer detta att innebära en sämre sjukvård.
Det är t ex viktigt att man hos patienter med hosta utför en
lungröntgen för att därigenom i tid upptäcka en lungcancer.
Redan nu är ''doctors delay'' alltför lång hos en stor de av
de patienter som kommer till operation. Att nu införa extra
kostnader för röntgen gör det hela ännu värre!
Konstruktionen av taxebestämmelser för
specialistläkare och sjukgymnaster
Under utskottsbehandlingen av proposition 1993/94:75
Arvoden till privatpraktiserande läkare gjordes en
överenskommelse mellan regeringspartierna och Ny
demokrati. Vi fick igenom vårt huvudkrav om att
försäkringskassan och icke som föreslagits landstinget
skulle administrera utbetalningen av
läkarvårdsersättningen. Vi lyckades inte förhindra ett
riksdagsbeslut om att införa en nationell läkarvårdstaxa. I
förslaget ingick att specialister som behandlar patienter som
söker för andra sjukdomar utom specaliteten skulle få sänkt
ersättning för detta.
Antalet privatpraktiserande läkare i glesbygden och
särskilt då inom stödområde 1 och 2 är få. Sådana
specialister måste för att över huvud taget kunna bedriva sin
verksamhet ta sig an en hel del patienter med allmänna
åkommor. Att specialistläkare arbetar under svåra
förhållande inom ovannämnda stödområden är välbekant,
och det utgår en taxeförhöjning på 20 % under de 2 första
åren efter en nyetablering där. Vi förhandlade fram en
uppgörelse med regeringspartierna om att man ej skulle
försämra villkoren för de nämnda specialisterna. I den
aktuella propositionen påtalas just utskottets
ställningstagande om att man för patienter utanför sin egen
specialitet bör få tillämpa normalarvodet.
Regeringen föreslår nu att denna uppgörelse ej skall
gälla utan att en sådan åtgärd ''bryter mot principerna för
den nya taxekonstruktionen och innebär risker ur kvalitets-
och patientsäkerhetssynpunkt som kräver ytterligare
överväganden''. Vilka dessa risker är preciseras ej närmare.
Skulle det vara farligare för en patient som har en akut
bukåkomma att gå till en privatpraktiserande öronläkare
(med i regel minst 1--2 års allmänkirurgisk utbildning) än till
en allmänläkare med knappt hälften så lång erfarenhet!
I fråga om delpensionen påstod regeringsföreträdare
inkl statsministern att Ny demokrati brutit en
överenskommelse, något som en grundlig utredning av en
opartisk jurist vederlade. I frågan om husläkare har
regeringen brutit överenskommelser om åtgärdstaxans
konstruktion samt om maximal patientavgift (högst 50%
förhöjning hos privatpraktiserande specialist). Nu bryter
man återigen en överenskommelse nämligen den om
specialistläkarna.
Avvakta med vårdavgifter
Propositionen innehåller även förslag om att
kostnadsansvaret för vissa oralkirurgiska behandlingar
överflyttas från den allmänna sjukförsäkringen till
landstingen. En följd av detta blir -- enligt regeringen -- att
en särskild bestämmelse måste införas i tandvårdslagen för
att säkerställa landstingens rätt att ta ut vårdavgifter för
denna typ av vård. En bestämmelse av liknande typ finns i
hälso- och sjukvårdslagen.
Förslaget att ändra ersättningsreglerna för
oralkirurgiska behandlingar ingick ursrungligen i
regeringens principförslag om riktlinjer för ett nytt
ersättningssystem för vuxentandvården (prop 1993/94:93).
Sedan riksdagen i mars godkänt dessa riktlinjer har
regeringen återkommit med förslag om de lagändringar som
behövs för att genomföra ett förändrat ersättningssystem
(prop 1993/94:221). Dessa lagändringar föreslås träda i
kraft de 1 oktober 1994. Trots att de förändrade
ersättningsreglerna för oralkirurgiska behandlingar ingår
som att led i reformeringen av tandvårdsförsäkringen, har
regeringen valt att bryta ut denna fråga för separat
hantering av riksdagen och med ikraftträdande per 1 juli
1994, dvs vid en tidigare tidpunkt än då det nya
ersättningssystemet skall träda i kraft.
Regeringen har inte redovisat några motiv för att
ersättningsreglerna för oralkirurgiska behandlingar skall
särbehandlas i förhållande till övriga ersättningsregler för
tandvård. Förslaget kommer vidare leda till att privata
vårdgivare som utför denna typ av behandlingar kommer att
vara hänvisade till att träffa avtal med landstingen för att
deras patienter skall kunna få vården på samma villkor som
folktandvårdens patienter. Mot bakgrund av de
erfarenheter som finns inom t.ex. barntandvården, är
risken uppenbar att valfriheten begränsas och
konkurrensen mellan privata vårdgivare och
folktandvården ytterliggare snedvrids.
Regeringen föreslår också att landstingen ges rätt att ta
ut vårdavgifter av patienter som får specialisttandvård eller
övrig tandvård för vuxna. Vårdavgift får tas ut enligt
grunder som landstinget bestämmer om inte något annat är
särskilt föreskrivet. Eftersom även denna bestämmelse
föreslås träda i kraft den 1 juli, kommer landstingen att
särbehandlas i förhållande till privata vårdgivare. De senare
är nämligen skyldiga att följa gällande tandvårdstaxa för all
tandvård, dvs. även den tandvård som inte ersätts av den
allmänna tandvårdsförsäkringen.
Vi finner att förslaget till ändring av tandvårdslagen 15
a § bör behandlas tillsammans med och genomföras vid
samma tidpunkt som övriga förslag i det nya
ersättningssystemet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att föräldrapenning för arbetsfri
dag endast får utges om föräldrapenning uppbärs såväl före
som efter den arbetsfria perioden,
2. att riksdagen avslår förslaget om överlåtelse av rätt till
tillfällig föräldrapenning,
3. att riksdagen beslutar att avgiftsfriheten för
privatläkares röntgen- och laboratorieundersökningar hos
sjukvårdshuvudmannen skall finnas kvar,
4. att riksdagen beslutar att specialistläkare som är
verksamma inom stödområdena 1 och 2 enligt förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd får tillämpa
normaltaxa även för sådant som ligger utanför läkarens
specialitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förslaget till ändring av 15 a §
tandvårdslagen behandlas tillsammans med och genomförs
vid samma tidpunkt som övriga förslag i det nya
ersättningssystemet.

Stockholm den 19 april 1994

Arne Jansson (nyd)

Leif Bergdahl (nyd)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1994-04-19 Bordläggning: 1994-04-20 Hänvisning: 1994-04-21
Yrkanden (10)