med anledning av prop. 1995/96:183 Huvudmannaskapet för gymnasial utbildning m.m.

Motion 1995/96:Ub35 av Beatrice Ask m.fl. (m)

av Beatrice Ask m.fl. (m)
I proposition 1995/96:183 föreslår regeringen att ett
landsting efter överenskommelse med kommunen får
anordna även andra nationella program i gymnasieskolan
utöver dem inom naturbruk och omvårdnad. Vidare skall ett
landsting efter överenskommelse med en kommun få bedriva
gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning inom
andra områden än naturbruk och omvårdnad. Slutligen skall
ett landsting även kunna vara huvudman för viss utbildning
inom särskolan och särvux.
I propositionen skriver regeringen följande: "Regeringens uppfattning är att
det i första hand är kommunerna som skall vara huvudmän för all utbildning i
gymnasieskolan och komvux, dvs. även utbildningar inom naturbruk och
omvårdnad. Detta skulle innebära att ett landsting först efter
överenskommelse med en kommun skulle ha möjlighet att som huvudman
anordna gymnasieutbildning. I avvaktan på att ett sådant förslag kan läggas
föreslår vi nu ändringar i skollagen som löser ett antal problem av mer akut
karaktär."
Denna skrivelse karakteriserar väl regeringens förslag. Hela propositionen
är inkonsekvent, svårbegriplig och motsägelsefull. Vårt intryck är att
regeringen egentligen vill föra över både omvårdnads- och naturbrukspro-
grammet från landstingen till kommunerna men att man har drabbats av
beslutsvånda och därför inte orkar ända fram. Istället väljer man att ta bort
landstingens företrädesrätt att bedriva omvårdnads- och naturbruks-
programmet och kompenserar den borttagna företrädesrätten genom att vidga
landstingens möjligheter att bedriva utbildning i gymnasieskolan, den
gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsutbildningarna. Hur kommer
det då inte att se ut den dag regeringen äntligen bestämmer sig för att lägga
en proposition till riksdagen om att föra över landstingens utbildningar till
kommunerna? På vilket sätt skall landstingen då kompenseras? Enligt vår
mening bör riksdagen nu ta ställning till huvudmannaskapet för den
gymnasiala utbildningen m.m. i stället för att delta i de skenmanövrar som
Utbildningsdepartementet p.g.a. senfärdighet och beslutsvånda ägnar sig åt.
Vi motsätter oss att landstingen ges möjlighet att utvidga sin verksamhet.
Vi föreslår i stället att de utbildningar som idag bedrivs i landstingens regi
inom gymnasieskolan, komvux och påbyggnadsutbildningarna i sin helhet
förs över till kommunerna och att kommunerna sålunda blir huvudmän för
dessa.
Vi motsätter oss också att landstingen ges möjlighet att vara huvudman för
viss utbildning inom särskolan och särvux. Att kommunerna nyligen givits
ansvar för särskolan bygger på en väl genomarbetad och angelägen ambition
bl.a. om att i ökad utsträckning integrera undervisningen inom särskolan och
grundskolan.
Vår uppfattning är att all grundskole- och gymnasieutbildning hör hemma i
kommunerna, såvitt utbildningen inte bedrivs i form av en fristående skola
med egen enskild huvudman. Vi föreslår därför att landstingens
gymnasieskolor kommunaliseras. Det är inte logiskt, praktiskt eller modernt
att landstingen skall ansvara för en liten del av gymnasieutbildningarna
medan kommunerna har det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds
en gymnasieutbildning.
Idag bedrivs utbildningen inom omvårdnads- och naturbruksprogrammet
oftast vid skolor som endast har ett program. Nackdelen med små
gymnasieskolor är bl.a. att de endast kan erbjuda eleverna ett begränsat utbud
av ämnen, lokala tillägg och individuella val. Detta minskar elevernas
valmöjligheter. Gymnasieskolan blir alltmer kursutformad. Förutsättningarna
för en mer kursutformad gymnasieskola är att det finns ett rikt utbud av
ämnen och kurser. För att möjliggöra ett sådant rikt utbud kan en skola inte
ha för få elever. Det är också svårt att uppnå ekonomiska och pedagogiska
samordningsvinster när det gäller inriktning, studiehastighet och arbetssätt i
en alltför liten skola.
Inom omvårdnadsprogrammet är idag eleverna till övervägande delen
flickor och lärarna på skolorna är ofta kvinnor. Sådana skolor har således en
mycket sned könsfördelning. Vid en kommunalisering och samlokalisering
med andra gymnasieutbildningar skulle med största sannolikhet andelen
pojkar öka betydligt, vilket skulle vara till gagn för utbildningen. Barn- och
fritidsprogrammet och omvårdnadsprogrammet tjänar kvalitetsmässigt på att
samordnas.
Regeringens förslag innebär även att om en kommun och ett landsting inte
kommer överens om huvudmannaskapet kan båda bedriva utbildning inom
omvårdnads- och naturbruksprogrammet. I stället för samverkan och
samordning riskerar förslaget att leda till splittring och slöseri med resurser.
En lösning av de problem som de facto finns och som givit upphov till
regeringens arbete med propositionen är att stärka möjligheterna för
kommunerna att lägga ut utbildning på entreprenad. I propositionen anförs
heller inga egentliga skäl emot denna lösning. Nu gällande lag möjliggör
entreprenad endast i sådana ämnen som enligt skollagen betecknas som
estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen eller yrkesämnen.
Lagen om entreprenadförhållanden inom skolan bör förtydligas så att det i
framtiden blir möjligt för kommunerna att i ökad omfattning uppdra åt andra
utbildningsanordnare att bedriva undervisning inom ett flertal olika ämnen.
Vi har i motion 1995/96:Ub16 föreslagit att de eftergymnasiala
påbyggnadsutbildningarna som bedrivs inom det kommunala och
landstingskommunala utbildningsväsendet successivt skall överföras till den
nya yrkeshögskolan. Därför avslår vi regeringens förslag om att landstingen
skall få bedriva andra påbyggnadsutbildningar än vad de gör idag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet för den gymnasiala
utbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudmannaskapet för särskolan och särvux,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lägga ut undervisning på entreprenad,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om påbyggnadsutbildningar.

Stockholm den 25 mars 1996
Beatrice Ask (m)
Rune Rydén (m)

Ulf Melin (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Per Unckel (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1996-03-28 Bordläggning: 1996-03-29 Hänvisning: 1996-04-15

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)