med anledning av prop. 1996/97:108 Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige

Motion 1996/97:Bo20 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m)

av Sten Svensson och Lars Hjertén (m)
I propositionen 1995/96:38 redovisade regeringen sin syn på
handläggningen av länsindelningsfrågan i Västsverige. I
propositionen begärdes inget riksdagens godkännande.
Regeringen skrev:
Den närmare utformningen av ett nytt västsvenskt län är emellertid ifrågasatt
och därför går det inte nu att lägga fram ett långsiktigt hållbart förslag om ny
länsindelning.
Vi delade redan då denna bedömning. Bostadsutskottet skrev
i sitt betänkande (1995/96:BoU9, sid 12) att dessa
överväganden "kommer att ske förutsättningslöst". Detta
innebär, enligt vår mening, att utredaren borde ha prövat
olika tänkbara alternativ innan utredningsförslagen
presenterades.
I en skrivelse 1996-04-25 till kommunstyrelserna i Skaraborgs län har
emellertid den särskilde utredaren ansett att hans uppdrag "inte kan tolkas på
annat sätt än att Skaraborgs län skall vara med i det nya västsvenska länet".
Detta är enligt vår mening ett anmärkningsvärt yttrande, eftersom riksdagen
inte har godkänt - som ovan nämnts - omfattningen av ett nytt västsvenskt
län.
Att utredaren inte accepterade att majoriteten av kommunerna i Skaraborgs
län via sina kommunfullmäktige röstade nej till att ingå i ett västsvenskt
storlän framgår av propositionen (bilaga 1, sid 53) där det står att det under
hösten 1996 har visat sig att
flera av de kommuner i Skaraborg, som enligt juniredovisningen är emot att
ingå i ett nytt västsvenskt län, anpassat sin inställning till att de räknar med
att det nya länet blir av, och då är det lika bra att vara med på ett
konstruktivt
sätt. Den partipolitiska processen i Skaraborgs län har också verkat i den
riktningen.
Redovisningen i bilagan ger inte en korrekt bild av
kommunernas ställningstaganden, då det till exempel inte
framgår att Tidaholms kommunfullmäktige sagt nej till att
ingå i storlänet.
Riksdagens beslut, grundat på bostadsutskottets betänkande med anledning
av motionsyrkande, att utredningen skall vara förutsättningslös har alltså inte
följts av utredningsmannen. I Skaraborgs län har man därför felaktigt
bibringats uppfattningen att frågan var "avgjord".
Den bakomliggande orsaken till tanken på att bilda ett storlän i
Västsverige, där förslagsställarna även vill ha med Skaraborgs län, är att man
vill ha ett storlandsting/regionfullmäktige. Vi som vill avveckla landstingen
ställer inte upp på dessa tankar, ty då får vi ett ännu större landsting, vilket
 är
innebörden med förslaget om att inrätta regionfullmäktige. Anledningen är
att sjukvårdsfrågorna och en del andra frågor kommer att sortera under en
politiskt vald församling för hela Västsverige. Med en huvudman blir det
samma skattesats för storlänet - oavsett hur ekonomin i dag ser ut för vart
och ett av dagens nuvarande landsting. Bl.a. inställer sig frågan om vilken
skattenivå det kan bli. I dag varierar landstingsskatten för en vanlig
inkomsttagare med ca 2 000 kronor om året beroende på vilket västsvenskt
län man tillhör.
Vi säger därför nej till införandet av ett storlandsting/regionfullmäktige. Vi
föreslår en ny finansiering av sjukvården, baserad på att en allmän och
obligatorisk hälsoförsäkring. Vårt alternativ innebär att vi vill ha en annan
organisationsform för sjukvården och då blir landstingen överflödiga.
Det innebär att alla landstingspolitiker och all politisk administration tas
bort. De pengar som därmed sparas överförs som en resursförstärkning till
den egentliga sjukvården. Landstingens övriga uppgifter - i den mån de skall
finnas kvar - övertas av staten, kommunerna och det civila samhället. Vid
behov sker samverkan över kommungränser på frivillig väg. Något behov av
ett regionfullmäktige med beskattningsrätt finns därför inte! Staten och
kommunerna skall således vara de enda två politiska nivåerna i Sverige.
En allmän hälsoförsäkring skulle innebära att den i dag strikta
avgränsningen mellan sjukvårdens och sjukpenningens finansiering
försvinner. Den helt dominerande delen av dagens landstingsskatt, som
finansierar sjukvården, skulle överföras till försäkringskassan som i sin tur
betalar patientens vård, oberoende av vårdgivare. Försäkringen skulle skapa
effektivitet genom konkurrens på alla nivåer. Patienten sätts i centrum och
kvaliteten blir ett konkurrensmedel. Ett högkostnadsskydd utformat som en
trappstegsmodell skall finnas. Ett ökat inslag av avgiftsfinansiering
garanterar en god kostnadskontroll.
En fri etableringsrätt för läkare, tandläkare och sjukgymnaster bör
återinföras. Andra grupper, t.ex. barnmorskor och sjuksköterskor, bör ges
samma rätt. Effekterna av etableringsfrihet blir dels att patienterna får
möjlighet att välja mellan flera vårdgivare, dels att sjukvårdsanställda kan
välja mellan flera arbetsgivare, offentliga såväl som enskilda.
Konkurrenssituationen innebär vinster i form av bättre kvalitet i vården,
större möjligheter till kostnadsjämförelser och större möjligheter för personal
inom vården att förverkliga sina idéer.
Som svar på en fråga (Skriftlig fråga 1996/97:129) om regeringen ville
sända betänkandet från utredningen om länsindelningen i Västsverige på
remiss till berörda folkvalda församlingar, ansåg inrikesministern Jörgen
Andersson i ett skriftligt frågesvar i riksdagen (Riksdagens protokoll
1996/97:42) att detta "inte är nödvändigt". Inrikesministern ansåg, att
utredaren genom underhandssamtal med ett antal kommunalråd eller andra
företrädare för parterna har kommit överens om vad som skall gälla. Då
behöver inte regeringen fråga de folkvalda församlingarna om vad som är
deras mening. Ännu mindre är regeringen intresserad av folkmeningen i
stort, eftersom enskilda medborgare överhuvudtaget inte får komma till tals.
Det klargjordes redan från början att det aldrig kan bli tal om någon
folkomröstning.
Ett område som har lyfts ur försöksverksamheten är kulturfrågorna. Som
svar på en fråga i riksdagen angav inrikesminister Jörgen Andersson som
skäl till detta att man skall bedriva försöksverksamhet med kulturen i Skåne
län och Kalmar län där det "finns teatrar, bibliotek och konsthallar och där
finns musik." Därför skall man alltså lämna kulturen utanför försöks-
verksamheten i Västsverige. (Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:78 den 13
mars, anf. 71 och 73).
Man kan onekligen fråga sig varför det överhuvudtaget behövs någon
försöksverksamhet i Västsverige inom sjukvården, länsstyrelsens arbete m.m.
eftersom sådan verksamhet ändå sker på försök i andra län.
Tydligen har man så bråttom med att skapa detta storlän att regeringen inte
hinner med demokratin. Trots att detta är århundradets mest genomgripande
förändring och förflyttning av länsgränser och institutioner ges de berörda
medborgarna ingen möjlighet till inflytande. Här råder - under social-
demokratisk ledning med stöd från vissa andra partier - ett totalt
demokratiskt underskott, som vi moderater aldrig kan medverka till. Däremot
fick väljarna i Habo och Mullsjö kommuner säga sin mening. En kraftfull
majoritet protesterade mot storlänet genom att förorda en övergång till
Jönköpings län för deras del. Men väljarna i länets övriga kommuner får
enligt regeringens uppläggning inte komma till tals.
Regeringen har alltså sagt att det "inte är nödvändigt" att skicka ut
förslaget på remiss till berörda kommuner. Vi kan inte acceptera ett sådant
synsätt. Ett beslut om ett nytt storlän är en av de viktigaste frågorna i modern
tid, som dessutom berör alla medborgare.
Vi kräver därför att Skaraborgs läns invånare som helhet får säga sin
mening i en folkomröstning och att denna således inte begränsas till
invånarna i Habo och Mullsjö kommuner.
En dag som redan är inbokad för allmänna val är den 21 september i år då
kyrkoval äger rum. Kostnad och administration skulle bli begränsade om en
folkomröstning skedde samtidigt. Beslutet om ett eventuellt storlän med
Skaraborgs medverkan finge då senareläggas något. Fördelen vore att
beslutet fick en demokratisk förankring.
Vi anser att Skaraborgs läns invånare i en folkomröstning skall få
möjlighet att säga sin mening om länstillhörighet och regionfullmäktige,
samt förordar att folkomröstningen äger rum i samband med kyrkovalet den
21 september. Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anordnandet av folkomröstning i Skaraborgs län.

Stockholm den 24 mars 1997
Sten Svensson (m)

Lars Hjertén (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-04-03 Bordläggning: 1997-04-07 Hänvisning: 1997-04-08
Yrkanden (4)