med anledning av prop. 1996/97:108 Ändrad länsindelning och försöksverksamhet i Västsverige

Motion 1996/97:Bo26 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
Nej till västsvenskt storlän
Ärendet och dess beredning
Förslag om ändrad länsindelning i Västsverige har lämnats
av Regionberedningen i delbetänkandet Västsverige och
Skåne - regioner i förändring (SOU 1993:97).
Regionberedningen presenterade förslag till utformningen av
den offentliga organisationen på regional nivå i
slutbetänkandet Regional framtid (SOU 1995:27).
I prop. 1995/96:38 Länsindelningen i Skåne och Västsverige m.m. bedöm-
de regeringen att: "Det finns en bred uppslutning kring en länsindelnings-
reform i Västsverige. Den närmare utformningen av ett nytt västsvenskt län är
emellertid ifrågasatt och därför går det inte nu att lägga fram ett långsiktigt
hållbart förslag om ny länsindelning.
Förutsättningarna för den framtida länstillhörigheten för vissa enskilda
kommuner i regionen måste övervägas ytterligare. En särskild utredare
kommer att tillkallas för detta. Inriktningen på arbetet bör vara att i princip
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län den 1 januari 1998
läggs samman till ett västsvenskt län samtidigt som länsstyrelserna i berörda
län förs samman. Regeringen avser att under våren 1997 återkomma till
riksdagen i fråga om länsindelningen i västra Sverige." Detta blev också
riksdagens beslut. I enlighet med detta riksdagsbeslut tillsattes en särskild
utredare med inriktning att skapa ett framtida storlän. Utredaren har utrett hur
det framtida storlänet skall se ut (vilka kommuner som skall ingå i det), inte
om det skall bildas. Inte heller har utredaren förutsättningslöst utrett för-
och
nackdelar och vad de framtida storlänsinvånarna tycker om saken. I
propositionen stod det nämligen uttryckligen att inriktningen på det fortsatta
reformarbetet bör vara att i princip Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt
Skaraborgs län den 1 januari 1998 läggs samman till ett västsvenskt län
samtidigt som länsstyrelserna i berörda län förs samman.
Regeringen skrev i propositionen: "Regeringens bedömning är att mot
bakgrund av de entydiga ställningstagandena i Göteborgs och Bohus samt
Älvsborgs län efter överläggningar med företrädare för olika politiska partier
och andra aktörer finner regeringen att det trots allt finns starka skäl för att
Skaraborgs län i princip bör ingå i ett nytt västsvenskt län." "För detta
ändamål avser regeringen att tillkalla en särskild utredare, som genom
överläggningar med berörda parter i Västsverige skall klarlägga den framtida
länstillhörigheten för enskilda kommuner i gränsområdena."
I prop. 1995/96:224 Följdfrågor med anledning av den ändrade
länsindelningen i Skåne län m.m. redovisade regeringen sin avsikt att
återkomma till riksdagen beträffande länsindelningen i västra Sverige under
våren 1997.
En särskild utredare tillsattes, i enlighet med prop. 1995/96:38, för att
klarlägga den geografiska utformningen av storlänet. I uppdraget ingick också
att utarbeta underlag för lokaliseringen av regional offentlig förvaltning och
att lämna förslag till val av residensstad.
En annan utredare fick i uppdrag att utreda hur en länsstyrelseorganisation
skulle kunna se ut. Uppdraget bestod i att ange närmare form och innehåll för
den decentraliserade länsförvaltningsorganisationen. Dessa utredningar
redovisade sina förslag den 13 december 1996.
Vad vill regeringen?
I propositionen föreslår nu regeringen att Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län förutom Habo och
Mullsjö kommuner läggs samman till Västergötlands län
med Göteborg som residensstad. Länssammanslagningen
föreslås träda ikraft den 1 januari 1998. Nuvarande
länsstyrelser läggs samman till en länsstyrelse. Regeringen
föreslår också att storlänet skall omfattas av den lagreglerade
försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning
som riksdagen tidigare beslutat om i fråga om Kalmar,
Gotlands och Skåne län. Försöksverksamhet föreslås omfatta
det regionala utvecklingsansvaret, beslut om fördelning av
regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel samt ansvaret
för frågor om regional transportinfrastruktur. Dessa statliga
uppgifter skall då hanteras av det nybildade landstinget.
Försöksverksamheten föreslås inledas den 1 januari 1999,
efter en övergångsperiod under 1998, i samband med att det
nya landstinget bildas och liksom i övriga län pågå fram till
utgången av år 2002.
Det nya länet
Det föreslagna nya länet omfattar 6 % av landets yta och har
en befolkning på närmare 1,5 miljoner eller 17 % av Sveriges
befolkning. Hälften av befolkningen bor i
Göteborgsregionen. Den andra hälften fördelas på tre
huvudområden, Borås/Sjuhärad, Skaraborg och
Fyrstadsregionen. Det omfattar 49 kommuner, det största
antalet i något län i Sverige. I storlänet finns mycket som
förenar men också mycket som skiljer. Det regionala
mönstret innehåller en komplexitet och variation som är
påfallande.
Hälften av befolkningen finns alltså i Göteborgsområdet med bred
arbetsmarknad och storstadskultur. Glesbygdsområden finns i de nordvästra
delarna och även i delar av Skaraborg med vikande befolkningsutveckling
och problem med sysselsättningen. Det finns utpräglade slätt- och jordbruks-
bygder, kust- och skärgårdssamhällen samt koncentrerat högindustrialiserade
områden. Stora trafikleder förbinder områdena med varandra. Det sker en stor
daglig arbetspendling över allt större områden. Pendlingen är störst kring
Göteborg.
Näringslivet är i hög utsträckning internationellt inriktat. Västsverige blir
det största industrilänet i landet räknat i antal sysselsatta. Tjänstesektorn är
mindre än riksgenomsnittet och till stor del koncentrerad till Göteborg.
Turismen utgör en viktig del. En femtedel av landets livsmedelsproduktion
och halva yrkesfisket finns i länet.
I länet finns goda och varierande livsmiljöer men också betydande
miljöproblem. Västsverige är en hårt belastad region när det gäller
föroreningar, de kritiska belastningsgränserna för bl a kväveutsläppen kraftigt
överskridna och av sjöarna är två tredjedelar försurade. Enligt Länsstyrelsen i
Älvsborgs län ökar barrförlusterna på gran och tall på grund av försurande
utsläpp. En av de allvarligaste effekterna av luftföroreningarna är
markförsurning, vilken är ett stort hot mot bl a skogsproduktionen. Att
vägtrafikens utsläpp, vid sidan av industrins, är en kraftigt försurande faktor
är också välkänt.
Västsveriges miljö är som sagt hårt utsatt, nedfallet måste minska kraftigt
om försurningen av mark och vatten ska upphöra. Ett nödvändigt sådant
samarbete i Västsverige för att minska utsläppen kräver dock inte något
storlän.
Sveriges länsindelning har bestått nästan oförändrad sedan år 1810. Mycket
har hänt i vårt samhälle sedan dess. Det är också det som ofta föranleder att
krav ställs på en förändring av länsindelningen. Därmed inte sagt att en ny
länsindelning behöver betyda större län, men län mer anpassade efter dagens
behov.
Försöksverksamheten
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och
Skaraborgs län har gemensamt lämnat in en framställning om
att få ingå i en försöksverksamhet med en mer samordnad
statlig länsförvaltning (fr.o.m. 1 januari 1998 enligt
proposition). Företrädare för fem riksdagspartier i
Västsverige (s, v, c, fp, kd) har härefter inkommit med en
framställning om att få genomföra en försöksverksamhet
med ändrad regional ansvarsfördelning fr.o.m. 1 januari
1999. Förslaget utgår från att de tre landstingen i Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län samt motsvarande
landstingsverksamhet i Göteborgs kommun bildar ny region
med direktvalt fullmäktige.
Utvärdering
Oklarheterna om storlänets roll och uppgifter försvårar den
utvärdering av storlänet som skall ske mot bakgrund av att
det är tänkt att vara en sexårig försöksverksamhet. Målen för
storlänet måste vara tydliga om man skall kunna seriöst
utvärdera graden av måluppfyllelse. Lokalisering och
dimensionering av olika verksamheter har regeringen i
förslaget överlåtit åt en organisationskommitté. En särskild
utredare tillkallas för att ta fram beslutsunderlag för en
sammanslagning av de fyra försäkringskassorna.
Om utvärderingen skall kunna genomföras kontinuerligt och överväganden
med förslag kunna redovisas senast den 1 oktober år 2000, måste försöket
vara så flexibelt ordnat att förändringar och ev "återställare" skall kunna
genomföras. Några sådana möjligheter finns inte beskrivna i regeringens
förslag och inte heller har direktiven tillkännagivits för den särskilda
parlamentariska utvärderingskommitté som kommer att tillkallas.
Inga hållbara argument för ett storlän
Det är omöjligt att hävda att bildandet av ett storlän har
folkligt stöd. T ex i Skaraborg är motståndet mot det
västsvenska storlänet stort. Endast Essunga, Grästorps,
Lidköpings, Skara och Vara kommuner i Skaraborgs län
ställde sig positiva till Regionberedningens förslag att även
Skaraborg skall ingå i ett nytt västsvenskt storlän. Det är
endast 5 kommuner av 17.
Miljöpartiet ifrågasatte vid riksdagsbehandlingen vad utredaren egentligen
skulle utreda. Kan det överhuvudtaget kallas "utredning" att åka på turné och
inhämta synpunkter, när alla visste vad regeringen ämnade göra? Det enda
man inte visste var vilka kommuner som skulle ingå i storlänet. Men det går
inte att administrera fram kreativitet och samarbete! Det går inte heller att
besluta om det, genom att skapa nya gränser! Men det går att skapa
nödvändiga förutsättningar, men de måste växa fram ur behoven underifrån,
inte komma som en pålaga från ovan.
Vi miljöpartister förväntar oss inte att någon på allvar skall tro att det
främjar samarbete och utveckling, när t ex en mycket stor majoritet av
Skaraborgs kommuner körs över och frågan om storlänet fortsätter att drivas
som om enighet rådde.
Ekonomi
Civildepartementet gav i augusti 1995 Statskontoret i
uppdrag att redovisa ekonomiska och övriga administrativa
konsekvenser av en sammanslagning av län i Skåne och
Västsverige. Avsikten med uppdraget var att kartlägga och
redovisa vilka ekonomiska konsekvenser som skulle följas
av en sammanslagning. Uppdraget avsåg
Regionberedningens förslag. Dels sammanslagning av
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län jämte
Kungsbacka kommun i Hallands län, dels en
sammanslagning av enbart Göteborgs och Bohus samt
Älvsborgs län. Av Statskontorets rapport framgår att det
finns pengar att spara. Men till vilket pris? Storskaliga
lösningar leder ofta till mer byråkrati och ökad byråkrati
leder i sin tur till ökade kostnader.
Den ovan nämnda organisationskommittén skall försöka hitta de
besparingar på 60 miljoner kronor som regeringen krävt i samband med
länsförändringen. Det blir ingen lätt uppgift. Utredaren, landshövding Bengt
K Å Johansson, har bara hittat 20 rimliga sparmiljoner!
Rationellt
Regeringen hävdar också att det skulle vara mer rationellt
med ett större län. Hur och framför allt  för vem det skulle
vara mer rationellt redovisas inte. Knappast för den enskilde
individen i varje fall. Den enskilde individen upplever istället
ett längre avstånd till beslutsfattare och att resurser dras från
regionens kransområden till storstäder. Det av regeringen
föreslagna Västra Götalands län skall bestå av 49 kommuner.
Vad ger detta för effekter på demokratin, småskaligheten och
närheten till invånarna? Det har inte regeringen eller för den
delen Regionberedningen kunnat visa. Inte heller har man
konkret kunnat visa vilka andra fördelar som skulle vinnas
med ett storlän. Regeringen erkänner att "svårigheterna med
en stor organisation inte skall underskattas", men man
fortsätter  med att "det erbjuder likväl avsevärda möjligheter
till rationalisering och effektivt handhavande av olika
uppgifter".
EU-anpassning
I propositionen hävdas att "utvecklingen på den europeiska
kontinenten lett till att den regionala nivån fått ökad
betydelse i såväl ekonomiskt som politiskt avseende". Man
vill t o m EU-anpassa länsindelningen! Men man missar en
viktig sak, nämligen att regionerna i EU ofta,
befolkningsmässigt, är oändligt mycket större än vad ett
västsvenskt storlän skulle bli. Det är skrämmande om det är
själva EU-anpassningen som skulle styra de  nya
administrativa gränserna  inom Sverige. Och det är definitivt
en bakvänd tanke att tro att man kan stärka småskaligheten,
lokala engagemang och beslut, genom att centralisera. Vi är
övertygade om att det paradigmskifte vi står inför, och på
många sätt är mitt uppe i, innebär att utvecklingen kräver
småskaliga enheter, mer av delaktighet och självtillit, samt
ökat samarbete mellan människor för att skapa ett mindre
sårbart samhälle.
Regeringen skriver i propositionen: "För utvecklingen i Västsverige utgör
nuvarande länsgränser en olägenhet från planerings- och samordnings-
synpunkt."
Självklart behöver vi mer samarbete, både inom Skaraborg och mellan
länen i Västsverige! Men det har redan delvis lösts genom kommunalförbund
och andra samarbetsorganisationer - efter behov som uppstår och förändras
över tiden.
Sveriges inträde i EU och vår representation i olika EU-organ utgör i sig
inget skäl för förändringarna i beslutsstrukturerna. EU-medlemskapet ger i
sig heller inga konsekvenser för den administrativa regionala indelningen.
Sverige kan som EU-medlem ha hur många eller få, stora eller små län som
helst. Den regionala situationen ser för övrigt mycket olika ut i olika EU-
länder. Ingenting talar för att ett län med föreslagen geografisk omfattning
skulle bli starkare och mer konkurrenskraftigt i förhållande till EU än de
nuvarande länen. Storskalighet är inte lika med framgång och effektivitet,
snarare tvärtom!
Europas storregioner inom EU har ju i vissa fall en befolkning som är
dubbelt så stor som Sveriges totala. Varför skulle små kommuner i regionens
periferi ha lättare att utveckla sitt svaga näringsliv och lösa de stora
arbetslöshetsproblemen inom ramen för ett storlän jämfört med att fortsätta
sitt utvecklingsarbete i de nuvarande länen?
Många förespråkare för storlänet sätter likhetstecken mellan storlän och de
nödvändiga problemlösningarna, men visar inte på hur det sambandet ser ut.
Man kan befara att det är samma samband som vi såg inför EU-omröstningen
då t ex både arbetslösheten och matpriserna skulle sjunka, bara vi blev
medlemmar i EU.
Demokratiskt underskott
Avståndet mellan styrda och styrande har i ett
närdemokratiskt perspektiv ett klart samband med
folkförankringen. De stora avstånd som finns inom storlänet
innebär alltså ur demokratisk synvinkel en nackdel. Dalsland
skulle t ex bara representeras av fyra ledamöter i det nya
fullmäktige. Är det en vettig representation?
Folkomröstning
I Habo och Mullsjö har det genomförts folkomröstningar om
storlänet. Men det gäller inte storlänet som sådant, utan
vilket län man vill tillhöra. I övriga kommande
storlänskommuner har inga folkomröstningar alls hållits,
trots att detta är en kontroversiell fråga som i tidigare
opinionsmätningar har visat sig sakna folkligt stöd.
Vad borde vi göra istället för
storlänet?
Det behövs motvikter, både i Västsverige, Sydsverige och
Norrland, mot Stockholms suveräna ekonomiska och
maktpolitiska position i Sverige. Frågan är vad som krävs för
att en sådan motvikt skall uppstå? Storlän är, enligt vår
mening, fel väg. Det handlar inte om storleken utan om
kvaliteten. Regeringen borde ta intryck av regionforskaren
Ronny Svenssons idéer om vad de nu aktuella
länen/regionerna bör vidta för åtgärder för att stärkas.
Kommunerna i det föreslagna storlänet bör t ex ha mer av
behovsstyrt samarbete inom och över länsgränserna
(kommunalförbund o dyl).
Initiativ kan inte kommenderas fram. Speciellt inte som storlänet saknar
folklig förankring. Toppstyrda önskemål har en sällsynt förmåga att inte gå i
uppfyllelse. Storlänet är ett förslag sprunget ur desperation från en handfull
politiker och tjänstemän i en tid då man famlar efter lösningar för att få med
sig medborgarna i att utveckla demokratin och hitta lösningar på t ex
arbetslösheten.
Vi lever i en tid då storskaliga system och centrala lösningar fungerar allt
sämre. Alternativet är småskalighet och flexibla nätverk. Det finns en rad
exempel på hur kommuner har samarbetat, oavsett länstillhörighet, på frivillig
grund. Detta samarbete skall understödjas och uppmuntras istället för att
kraften i regionen i stor utsträckning går åt till att sjösätta en otidsenlig
och
storskalig lösning.
Enligt Miljöpartiet de gröna kan det finnas anledning att se över gräns-
dragningarna för länen i Västsverige. Men inte för att skapa något storskaligt,
utan för att göra gränserna mer rationella och efter folkets vilja och känsla av
tillhörighet. Varje förändring av länsgränser måste alltså underställas folk-
omröstningar i berörda kommuner.
Miljöpartiet har under lång tid krävt en förändring av läns-/regionorganisa-
tionen, bl a med beslutande regionfullmäktige i länen, som tar över lands-
tingens uppgifter och en stor del av nuvarande länsstyrelsens och har beskatt-
ningsrätt. Länsstyrelsens uppgifter bör begränsas till att utgöra "statens
förlängda arm". Subsidiaritetsprincipen skall självklart vara ledande och
kommunernas roll stärkas så långt det är möjligt inom regionerna. I ett stor-
län, som det föreslagna, kan tyvärr det mesta av den eftersträvade demokrati-
vinsten, med ett regionfullmäktige, gå förlorad på grund av gles represen-
tation och avstånd mellan beslut och berörda.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:108,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kravet på folkomröstningar i berörda
kommuner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av den nya länsindelningen och försök med ändrad
regionorganisation.

Stockholm den 3 april 1997
Marianne Samuelsson (mp)
Annika Nordgren (mp)

Per Lager (mp)

Peter Eriksson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Barbro Johansson (mp)

Kia Andreasson (mp)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Bostadsutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-04-03 Bordläggning: 1997-04-07 Hänvisning: 1997-04-08
Yrkanden (6)