med anledning av prop. 1996/97:150 1997 års ekonomiska vårproposition

Motion 1996/97:Fi51 av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m)

av Ulla Löfgren och Patrik Norinder (m)
Likvärdiga
konkurrensvillkor
Det är positivt att regeringen lyfter fram det svenska
jordbruket i satsningen på småföretag liksom att hela den
framförhandlade ramen i EU-avtalet inom miljö kan tas i
anspråk. Detta är en angelägen åtgärd som nu kan
genomföras och samtidigt en god affär för Sverige, då EU
medfinansierar satsningen med lika stort belopp. Det är
angeläget att miljönytta och enkla regler får prägla ramarna
för ett utbyggt miljöprogram och även att miljöersättningen
kan utgå i hela Sverige, så att även de unika miljökriterier
som det norrländska odlingslandskapet och jordbruket skapar
kan säkras och utvecklas positivt.
Det norrländska jordbrukets konkurrenskraft hämmas i högre grad än det i
resten av Sverige av de produktionsskatter som belastar jordbruket. Större
arealer måste odlas för att uppnå samma skörd som i områden med längre
växtsäsong. De mycket stora avstånden gör att transportkostnaderna är
betydande och spridande av naturgödsel på avlägsna arealer blir orealistisk.
Uppvärmningsbehovet är högre och skörd för en längre vinterperiod måste
torkas och lagras. Detta gör att den höga energibeskattningen och driv-
medelsskatten för fordon som fungerar som arbetsredskap slår relativt högre i
norra Sverige.
Jordbruket har hårdhänt tvingats konstatera att dessa fördyrande
produktionskostnader, som därtill har mycket marginell miljöeffekt, inte går
att kompensera med ett höjt pris - utan här styr ytterst priserna på den
gemensamma marknaden. I stället urholkas konkurrenskraften inom det
norrländska jordbruket och därmed möjligheten att upprätthålla produktion
och sysselsättning i livsmedelsindustrin. Det är ytterst angeläget att
regeringen skapar villkor för det svenska och norrländska jordbruket så att
produkter från vårt jordbruk konkurrerar på jämförbara villkor med
jordbruksprodukter från andra EU-länder. Högre produktionskostnader via
bl.a. skatter leder till att svenska produkter får sämre möjlighet på
marknaden, trots svenska jordbrukares höga ambitioner angående minimerad
påverkan på omgivande miljö och mycket god djuromsorg. Det är inte heller
acceptabelt att jordbruket som företagsgrupp diskrimineras i förhållande till
annan tillverkande industri, vilket dagens energibeskattning på elkraft gör.
Vid EU-inträdet ändrades ersättningen till jordbruket i norra Sverige första
året efter EU-inträdet på ett betydande sätt, vilket innebär att tid för
anpassning krävs innan systemet kan nyttjas fullt ut. Bl.a. ändrades
ersättningen från att ersätta för merkostnader på godkända livsmedel
levererade till förädlingsindustrin, till att i stor utsträckning utgå per djur
kopplat till att viss mängd areal finns för varje djur. Detta gjorde att ramen
för regionalt stöd till jordbruket i norra Sverige ej kunde utnyttjas fullt
första
året efter EU-inträdet. För jordbruket i norra Sverige innebar det att det
norrländska jordbrukets konkurrenskraft åderlåtits och försvagats gentemot
andra områden. Däremot har jordbruket i andra delar av Sverige erhållit
kraftig förstärkning genom EU-inträdet, både genom CAP och genom nytt
regionalt stöd till jordbruket i södra Sverige. Riksdagen beslutade därtill att
minska ersättningen till jordbruket i norra Sverige med 14 miljoner kronor
hösten 1996.
Att de nya systemen att kompensera norra Sverige för merkostnader
inneburit svårigheter har även regeringen insett, och en utredning som har till
uppdrag att göra en översyn av de regionala stöden till jordbruket har
tillsatts.
Uppdraget skall redovisas mars 1998.
Trots denna stora omställning kommer jordbruket i norra Sverige att fullt
nyttja den sedan tidigare beslutade ramen under 1997, speciellt om Sverige
får samma rätt som Finland, att utbetala nationellt stöd på mjölk upp till
områdets tilldelade volym.
Det är därför svårt att förstå regeringens förslag på inbesparing av regionalt
stöd till jordbruket. Sparförslaget riskerar att slå mot den del av svenskt
jordbruk som inte erhållit några stora resurstillskott genom EU-inträdet, och
skepticismen mot det gemensamma EU-samarbetet är också stor i området.
Att i detta läge ytterligare förstärka den EU-negativa inställningen i området
genom att minska svensk ambition för regional jordbrukspolitik är oansvarigt.
En ytterligare effekt är att Sverige minskar nyttjandet av EU-avtal genom att
inte ta hem regionalt stöd till jordbruket.
Regeringen avser att återkomma till hösten med ett preciserat förslag om
hur besparingen skall genomföras. Det får inte innebära att det nationella
stödet skärs ner i stödområdena 1-3, eftersom det är de pengar som är bäst
anpassade till produktionen.  Det får heller inte innebära att besparingen tas
på LFA-Nord. Hela den föreslagna besparingen måste således tas på LFA-
Syd. Om detta enligt regeringens mening inte är möjligt, bör regeringen
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämförbara konkurrensvillkor för svenskt jordbruk, speciellt med
avseende på fördyrande produktionsskatter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om neddragning av regionalt stöd.

Stockholm den 29 april 1997
Ulla Löfgren (m)

Patrik Norinder (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-05-02 Hänvisning: 1997-05-07 Bordläggning: 1997-05-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)