Motion till riksdagen
1997/98:Fi18
av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1997/98:150 1998 års ekonomiska vårproposition


1 Sammanfattning  3

2 En politik för ökad sysselsättning, trygghet och tillväxt  4

3 Ett starkt Sverige utanför EMU  6

3.1 Förtroendet för prisstabilitetsmålet med rörlig växelkurs  har stärkts  6

3.2 EMU – en koloss på lerfötter  7

4 En skattepolitik för arbete, kretslopp och rättvisa  8

4.1 Skatteväxling för fler i arbete och en bättre miljö  8

4.2 Sänkt skatt på boendet  9

4.3 Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare  10

4.4 Förmögenhetsskatten måste fasas ut ur skattesystemet  11

4.5 Sänkt skatt på företagande  11

4.6 Straffbeskatta inte vinstandelsstiftelserna för de anställda  12

4.7 Skattefrihet för biobaserade drivmedel  12

4.8 Likvärdiga konkurrensvillkor för svenskt jordbruk  12

4.9 Underlätta generationsskiften  13

4.10 Inför ett yrkesfiskeavdrag  13

4.11 Tobaksskatt  13

4.12 Höjd egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen  14

4.13 Försöksverksamhet för skattesubvention av  hushållsnära tjänster  14

4.14 Industriell kraftvärme  15

4.15 Direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraft­produktionsanläggningar  16

5 Vården, skolan och omsorgen  19

5.1 Nödvändiga resurser tillförs  19

5.2 Hemservicecheckar för pensionärer  19

5.3 Ökat pensionstillskott  20

5.4 Inför en vårdgaranti  21

5.5 Vi behöver en skola i världsklass  21

6 Ett decentraliserat kunskapssamhälle  23

6.1 Storsatsning på den högre utbildningen  23

6.2 Gymnasieskola för alla, med hög kvalitet  24

6.3 Ett kunskapslyft för hela folket  25

6.4 Kvalificerad yrkesutbildning  25

7 Kulturen som positiv drivkraft  25

8 En moderniserad arbetsmarknadspolitik för högre sysselsättning  27

8.1 En modern arbetsmarknadspolitik  27

8.2 En översyn av incitamenten för arbete  27

8.3 Ökad decentralisering av arbetsmarknadspolitiken  28

8.4 En ansvarsfull lönebildning  28

9 En politik för regional utveckling  29

10 Utförsäljning av statligt ägande i företag  30

11 Kommunsektorn  31

11.1 Kommunernas ekonomiska läge  31

11.2 Effektiviseringen av verksamheterna måste fortsätta  31

11.3 Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet för kommuner  och landsting  32

12 Den ekonomiska utvecklingen  32

12.1 Sysselsättningen och arbetslösheten  32

12.2 De offentliga finanserna  32

12.3 Inflationen och räntorna  33

12.4 Lönebildningen  34

12.5 Den privata konsumtionen och hushållssparandet  34

12.6 Den internationella konjunkturen  34

12.7 Export och import  35

13 Förslag till utgiftstak och preliminära utgiftsramar  35

13.1 Utgiftstaket för åren 1999–2001  35

13.2 Preliminära utgiftsramar för åren 1999–2001  36

14 Tilläggsbudgeten för 1998  45

15 Hemställan  45

Så lyfter vi Sverige inför 2000-talet

1 Sammanfattning

I denna motion redovisas Centerpartiets ekonomiska politik och vårt alternativ till regeringens ekonomiska vårproposition. Vi kan konstatera att utgångsläget är gott för Sverige. Centerpartiet har tagit ett stort ansvar för att få Sveriges ekonomi på fötter. Räntorna är nu låga, inflationen stabilt låg och statens finanser har kraftigt förbättrats. Budgetunderskott har vänts i överskott.

Centerpartiet eftersträvar ett starkt Sverige utanför EMU. Det bygger på sunda statsfinanser och förtroende för en självständig penningpolitik med en rörlig växelkurs. Enligt vår uppfattning innebär EMU mer överstatlighet och mindre demokrati. Den ekonomiska och monetära unionen riskerar att skapa spänningar snarare än att underlätta fred och samförstånd. Utvidgningen av EU österut motverkas av EMU och i ljuset av att det finns stora olikheter mellan de tilltänkta medlemsstaterna är riskerna stora med en gemensam valuta och penningpolitik.

Arbetslösheten måste pressas tillbaka. För att skapa fler arbeten måste arbetsgivaravgifterna sänkas med särskild inriktning mot de mindre företagen, där tillväxtpotentialen är störst. Detta finansieras delvis genom höjda energi- och miljöskatter. Fastighetsskatten måste sänkas redan från och med taxeringsåret 1999 avseende inkomståret 1998 och fastighetstaxeringen göras mer rättvis. I avvaktan på permanenta åtgärder måste den så kallade belägenhetsfaktorn slopas för bofasta i attraktiva områden för fritidsboende. Skatten på låga och medelstora inkomster måste sänkas genom höjt grundavdrag. Kommunerna kompenseras fullt ut för skattebortfallet. Förmögenhetsskatten måste fasas ut ur skattesystemet och skatterna på de så kallade fåmansbolagen ska också fortsättningsvis sänkas.

Vi lägger också andra skatteförslag. Straffbeskattningen av vinstandelar för anställda bör tas bort. Förbättrade konkurrensvillkor bör skapas för svenskt jordbruk genom att skatten på el tas bort och skatten på eldningsolja sänks, så att skatterna jämställs med dem som gäller för industrin. Vi lägger förslag för att underlätta generationsskiften. Vi vill införa ett yrkes­fiskeavdrag och säger nej till regeringens förslag om sänkt tobaksskatt. Vi vill få till stånd en försöksverksamhet med skatteavdrag för hushållsnära tjänster för att få ett verklighetsbaserat underlag för beslut.

Våra förslag till sänkta skatter på framför allt arbete, boende och företagande uppgår till ca 12 miljarder år 2001. Vårt ekonomiska alternativ är drygt två miljarder starkare än regeringens för perioden 1999–2001.

Centerpartiet prioriterar vård, skola och omsorg. Vi accepterar inte skattesänkningar som hotar dessa verksamheter. Vi har tidigare medverkat till att öka resurserna till kommunsektorn, och inför den ekonomiska vårpropositionen föreslagit att ytterligare medel ska tillföras. Det är bra att regeringen hörsammat detta. Vi föreslår också att ett system med hem­servicecheckar för pensionärer införs. Vi föreslår dessutom att pensions­tillskottet höjs med 0,03 basbelopp eller ca 1 100 kronor per år. En vårdgaranti bör införas.

Sverige behöver en skola i världsklass. Skolan måste i högre grad än idag ta vara på alla elevers begåvning. Vi har under denna mandatperiod medverkat till att genomföra en storsatsning på den högre utbildningen, framför allt på de mindre och medelstora högskolorna. Gymnasieskolan ska ha hög kvalitet och vara till för alla. Centerpartiet har varit pådrivande för att få till stånd en utökad kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning.

För att klara en högre sysselsättning måste arbetsmarknadspolitiken moderniseras. Den måste satsa mer på kvalitet och mindre på kvantitet. Ökad flexibilitet måste stimuleras. En översyn bör enligt vår uppfattning göras av incitamenten för att ta arbete. Decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken måste fullföljas. Lönebildningen måste ske inom samhällsekonomiskt ansvarsfulla ramar.

Sverige behöver en politik för regional utveckling. Hela landet måste leva. Därigenom skapas förutsättningar för den svenska ekonomin att växa uthålligt, utan att spänningar uppstår som inverkar negativt på utvecklingen. Det är varken önskvärt att glesbygden avfolkas eller att storstäderna sätts under alltför stort expansionstryck.

Under 1999 och 2000 bör staten sälja ut sitt ägande i olika företag. Vi anser att statens innehav i Nordbanken, Pharmacia, Assi Domän och Celsius ska säljas ut, liksom Vasakronan.

Mycket tyder på att Sverige har goda möjligheter under de närmaste åren. De flesta indikatorer visar en positiv utveckling. Det är positivt att detta kunnat åstadkommas. Det är en styrka för svensk demokrati. Konstruktivt samarbete leder till en positiv utveckling, konfrontation till en negativ.

Vi föreslår lägre utgiftsramar än regeringen för åren 1999–2001 för att finansiera skattesänkningar. Det är viktigt att målet om överskott i statens budget fullföljs. Likaså är det ett viktigt mål att successivt betala av på den svenska statsskulden.

2 En politik för ökad sysselsättning, trygghet och tillväxt

Sverige har goda möjligheter!

Utgångsläget är nu långt bättre än inför någon av mandatperioderna 1991–1994 och 1994–1998. Räntorna är låga, inflationen stabilt låg och statens finanser har kraftigt förbättrats. Det är nu viktigt att dra lärdom av de senaste 20–25 åren då Sverige har gått tillbaka. Det måste till mer av samarbete och mindre av konfrontation. Den utpräglade blockpolitiken har varit skadlig för landet.

Redan i år uppnår Sverige med god marginal budgetbalans. Det är viktigt för landets förutsättningar att möta framtiden. Centerpartiet har på ett avgörande sätt bidragit till saneringen av statens finanser. Statens budget är nu mindre konjunkturkänslig än tidigare. Det innebär dock inte att alla problem är undanröjda. Det krävs noggranna prioriteringar för att sunda statsfinanser ska bibehållas också under sämre konjunkturförhållanden.

De samhällsekonomiska vinsterna av de mer än halverade räntorna är enorma. Hushåll med små marginaler värnas, trovärdigheten för låg inflation stärks, företagens avkastningskrav sänks och investeringar blir mer lönsamma. Detta är grunden för en framgångsrik ekonomisk politik. Endast med detta som grund kan man tala om stabila spelregler för företagande.

De svenska företagen, stora som små, gynnas kraftigt av att Sverige har en ekonomisk bas som ger samtliga aktörer mindre osäkerhet och mer av förutsägbarhet. Hushållen kan nu sätta större tilltro till att trygghetssystemen håller för framtiden. Det är mycket tillfredsställande att fempartiuppgörelsen om pensionerna har fått en långsiktigt hållbar utformning. Hushållen vågar också öka konsumtionen som hållits tillbaka under senare år.

Det är tillfredsställande att utsatta grupper och hårt trängda verksamheter kunnat tillföras resurser under det senaste året. Det har varit viktigt att värna tryggheten först. Vi kan inte acceptera att stora utgiftsökningar eller ofinansierade skattesänkningar hotar den uppnådda ekonomiska stabiliteten, som är nyckeln till ett livskraftigt näringsliv och en tryggad välfärd. Därför förespråkar Centerpartiet en politik som värnar om sunda statsfinanser och möjliggör en successiv avbetalning av statsskulden.

Under de närmaste åren måste kärnverksamheterna i kommunerna och skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare prioriteras framför transfereringar. Skatterna måste sänkas på arbete, företagande och boende. Kvaliteten i vården, skolan och omsorgen måste värnas och förbättras. Det är viktigt för att människor ska känna trygghet i en värld som förändras allt snabbare. Skattesänkningarna måste finansieras fullt ut och avbetalningen på den svenska statsskulden måste vara ett viktigt politiskt mål. Det handlar om att minska den svenska sårbarheten för internationell turbulens och försämrad världskonjunktur.

Internationaliseringen är den kraft som under de senaste åren tilltagit mest i styrka och som med stor sannolikhet kommer att fortsätta öka under de närmaste åren. Det ställer högre krav på Sverige och dess medborgare, företag och politiker. Samtidigt ger den tilltagande internationaliseringen stora möjligheter till ökad handel, utökat internationellt samarbete och ett större informationsutbyte mellan människor. Den internationella konkurrensen är en tillväxtskapande drivkraft som måste bejakas och mötas med förändringsvilja.

Det behövs fler företag och företagare för att skapa tillväxt och välstånd. En förbättring av villkoren för företagande är nödvändig för att sätta Sverige i arbete. Skattesänkningar på arbete och företagande måste genomföras och förenklingar av företagens regelverk måste komma till stånd. De små företagen rymmer den dynamik som krävs för att Sverige ska kunna moderniseras och utvecklas. Det är en förutsättning för att den generella välfärden ska kunna försvaras.

Den ökande medvetenheten om att miljön sätter gränser uppmanar till internationella överenskommelser och handlingsplaner. Miljöförstöring känner inga gränser. Detsamma gäller dessbättre också kunskap, demokrati och konsumentmakt, som måste utgöra motkrafter. Vid beslutsfattande i olika frågor måste miljöhänsynen väga tyngre. Ekonomisk tillväxt får inte åstadkommas genom att miljöresurser vanvårdas.

Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras och förändras. Därigenom kan fler få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Viss avreglering är nödvändig för att stimulera ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Många ungdomar anammar en helt ny livsstil. Anställningsförhållandena blir mer flexibla och många människor har flera olika deltidsarbeten. Synen på arbete håller på att förändras. En nyckel i en modern, mer individuellt anpassad arbetsmarknad är mer flexibla arbetstider. Arbetstiden måste kunna varieras beroende på livsmönster eller livssituation under olika skeden i livet. Det finns flera välfärdsvinster förknippade med förkortade arbetstider. Den formella arbetstidens roll kommer sannolikt att minska i betydelse. Förkortade arbetstider måste växa fram ur ökad produktivitet. Arbetstids­förkortning bör i första hand bygga på frivillighet och avtal och vara ett ansvar för parterna på arbetsmarknaden.

Företagande blir ett alltmer vanligt och realistiskt alternativ. Ett samhälle i omställning behöver en arbetsmarknadspolitik som stimulerar flexibilitet. Lönebildningen måste hanteras ansvarsfullt, vilket kan kräva lagändringar.

Skatterna måste sänkas på låga och medelstora inkomster, så att skattepolitiken blir mer rättvis. Det underlättar för fler att komma i arbete och ökar levnadsstandarden för en stor del av befolkningen. Incitamenten att arbeta ökar, vilket är positivt för Sveriges förmåga att uppnå ekonomisk tillväxt.

Utbildningssatsningarna ger näringslivet en möjlighet att öka kunskapsinnehållet i produktionen. Det finns fortfarande en otillräcklig vilja hos svenska företag att rekrytera akademiker. Krafttag måste tas för att ge olika delar av landet likvärdiga villkor. I ljuset av detta är satsningarna på de små och medelstora högskolorna runtom i landet mycket viktiga.

Segregationen i storstadsområden måste minska. Det åstadkoms genom att rikta resurser till dessa områden, samtidigt som förutsättningarna för företagande och sysselsättning förbättras.

Avfolkningen som äger rum i stora delar av vårt land måste stoppas. Regional balans är en förutsättning för en uthållig ekonomisk utveckling. Likvärdiga levnadsvillkor måste skapas i hela landet. Hela Sverige ska leva!

Om dessa utmaningar kan mötas, finns all anledning att se positivt på Sveriges framtid. Centerpartiet har gjort sitt allra bästa för att Sverige ska stå starkt inför nästa årtusende.

3 Ett starkt Sverige utanför EMU

3.1 Förtroendet för prisstabilitetsmålet med rörlig växelkurs har stärkts

Fredagen den 17 april var räntemarginalen mellan Sverige och Tyskland 29 punkter eller 0,29 %. Detta manar till eftertanke för alla dem som tidigare hävdat att Sveriges nej till medlemskap i EMU skulle innebära räntedifferenser kring åtminstone 1 %. Centerpartiet har medvetet medverkat till att det blivit möjligt att Sverige inför starten av EMU sannolikt kommer att ha räntor som ligger i nivå med euro-områdets. Orsaken till att de svenska räntorna sjunkit så drastiskt är att förtroendet för den ekonomiska politiken successivt har stärkts, samtidigt som farhågor finns för hur EMU kommer att fungera med elva föreslagna medlemsländer från start. Tvärtemot vad många bedömare uttryckt, är det i detta avseende en fördel för Sverige att inte vara med i den ekonomiska och monetära unionen från start.

Det ökade förtroendet för finanspolitiken har underlättat för Riksbanken att få förtroende på penningmarknaden för sin penningpolitik. Successivt har förtroendet för att prisstabilitetsmålet på 2 % verkligen är en förpliktelse stärkts. Genom de kraftigt förbättrade statsfinanserna och den tydliga prioriteringen av prisstabilitet, har ett genuint förtroende upprättats för svensk ekonomisk politik.

Förslagen till ändringar av grundlagen om Riksbankens utökade självständighet har bidragit till att stärka förtroendet för prisstabilitetsmålet. Notabelt är att den svenska kronan varit relativt stabil under det senaste året som en följd av att den ekonomiska situationen i Sverige blivit mer stabil, vilket också återspeglar sig i kronans värde. Sannolikt kommer kronan att stärkas en tid framöver av samma skäl som är giltiga som förklaring till de lägre svenska räntorna. Förtroendet för att prisstabiliteten nu kommer att vara långvarigt stabil har spritt sig till penningmarknaden, men också till hushållen som räknar med fortsatt låg inflation. Det stärker förutsättningarna för en framgångsrik penningpolitik.

Sverige har möjlighet att, med en självständig penningpolitik, slippa de störningar som ett EMU-medlemskap skulle innebära. De svenska räntorna är inte opåverkade av internationella och europeiska ränteförändringar. Däremot är de inte tvungna att slaviskt lyda minsta omvärldsförändring. Det har den senaste tidens utveckling tydligt visat. Detta talar för att Sverige har ett gynnsamt utgångsläge för att möta konjunkturförändringar.

3.2 EMU – en koloss på lerfötter

Centerpartiet sade i juni 1996 tydligt nej till ett svenskt medlemskap i EMU. Vi uttryckte också stark skepsis mot EMU-projektet som sådant. Redan då stod det klart för Centerpartiet att den realekonomiska utvecklingen var avgörande för hur Sverige skulle bedömas, vilket med all önskvärd tydlighet besannats sedan dess. Det är av yttersta vikt för Centerpartiet att ett svenskt medlemskap inte kommer på fråga förrän svenska folket tillfrågats. Det bör i så fall ske i en folkomröstning.

En intressant aspekt av EMU är om den ekonomiska och monetära unionen leder till ökad överstatlighet eller ej. Överallt inom EU, utom i Sverige, betraktas detta som en självklarhet. Centralbankschefer, finansministrar och många andra hävdar detta. I Sverige förekommer det alltjämt att de allra ivrigaste förespråkarna för svenskt EMU-medlemskap förnekar detta. För Centerpartiet har det sedan länge stått klart att EMU leder till ökad överstatlighet.

För att den ekonomiska och monetära unionen, med gemensam penning­politik och gemensam valuta, skall fungera måste också finanspolitiken samordnas för att möta de strukturella skillnader som finns mellan länderna. Trots allt är skillnaderna mellan de elva föreslagna EMU-länderna större än likheterna. Därför är det anmärkningsvärt att man ändå tänker besluta om gemensam valuta och en gemensam centralbank, utanför folkets kontroll. Enligt Centerpartiet är risken överhängande att EMU förstärker gamla konflikter och föder nya, i stället för att främja fredlig samvaro.

En utvidgning av EU österut är avgörande för att stärka de nyfödda demokratierna i öst och för att påskynda deras ekonomiska utveckling. Det finns ett klart samband mellan ekonomiskt välstånd och demokrati. Likaså finns det starka belägg för att demokrati och fred hör ihop.

En gemensam valuta fungerar som en katalysator för ekonomiska skillnader. De blir tydligare, eftersom valutakursförändringar och avvikelser i penningpolitiken inte är aktuella. En utvidgning av EU österut, förutsatt att det också innefattar fri handel, skulle innebära en drastisk ekonomisk förändring för såväl EU-länderna som för de central- och östeuropeiska länderna.

De tilltänkta EMU-länderna har sådana skillnader i näringslivsstruktur sinsemellan att frihandel med Öst- och Centraleuropa skulle slå mycket olika i skilda EMU-länder. Med gemensam valuta och en gemensam penningpolitik skulle skillnaderna resultera i helt skilda händelseförlopp EMU-länderna emellan. Risken är stor för att östutvidgningen utlöser starka spänningar inom EMU. Östutvidgningen riskerar då att kraftigt försenas eller att inte bli av överhuvudtaget. Till detta kommer de förändringar av EU-budgeten som följer av en östutvidgning. En reformering av EU-budgeten skulle sannolikt resultera i att de länder, vilkas näringsliv drabbas hårdast av en östutvidgning också skulle få minskat ekonomiskt stöd.

4 En skattepolitik för arbete, kretslopp och rättvisa

Inför 2000-talet vill Centerpartiet prioritera sänkta skatter på arbete, boende och företagande. På så sätt kan bättre förutsättningar skapas för fler jobb och ökad trygghet. Vi föreslår sänkt skatt för alla inkomsttagare.

4.1 Skatteväxling för fler i arbete och en bättre miljö

Centerpartiet har under innevarande mandatperiod medverkat till att arbetsgivaravgifterna har sänkts, med särskild inriktning på de mindre företagen. Upp till en lönesumma om maximalt 850 000 kronor per år har arbetsgivaravgifterna reducerats med fem procentenheter för företagen. För egenföretagaren är lönesummegränsen 180 000 kronor om året. Vi förordar en fortsättning av sänkta arbetsgivaravgifter enligt samma modell, d.v.s. genom att såväl lönesumman som procentsatsen på densamma höjs ytterligare. Det bör ske stegvis under nästa mandatperiod och inledas med ett första steg från och med 1999.

Sysselsättningen måste öka i det privata näringslivet om vi skall få bukt med arbetslösheten. Anställningspotentialen är störst i de små och medelstora företagen. För att få ut största möjliga positiva sysselsättnings­effekt har vi valt denna inriktning på våra skattesänkningar av de indirekta arbetskraftskostnaderna.

Under åren 1999–2001 tar vi ytterligare tre steg för att sänka arbetsgivaravgifterna. För 1999 föreslår vi att lönesummegränsen höjs till 2 miljoner. För egenföretagarna höjs lönesummegränsen till 300 000 kronor. År 2000 utökas reduktionen av arbetsgivaravgifterna med en procentenhet, för att år 2001 utöka reduktionen av arbetsgivaravgifterna med 2 procent­enheter ytterligare till totalt 8 procentenheter. Procentenhetsreduktionen föreslås omfatta även egenföretagarnas egenavgifter. Riksdagen bör besluta i enlighet med vårt förslag till sänkta arbetsgivaravgifter.

För att finansiera en del av de sänkta arbetsgivaravgifterna föreslår vi en höjning av energi- och miljöskatterna. För att skapa utrymme för sänkta skatter på arbete är det lämpligt att höja energi- och miljöskatterna, som tar i anspråk naturens resurser utan att automatiskt ersätta för de skador och det slitage, som uppstår. Genom att skatteväxla på det sätt som Centerpartiet förordar kan skatterna på arbete sänkas och skatterna på sådant som är skadligt för miljön höjas. Därigenom minskar den miljöskadliga verksamheten i omfattning, samtidigt som fler kan få arbete, vilket är gynnsamt för skatteintäkterna på sikt.

Produktionsskatten på el från kärnkraft måste höjas med 1 öre per kWh, som ett led i att beskatta kärnkraften för de kostnader som är förknippade med kärnkraften historiskt, i nutid och i framtiden. Dessutom påskyndas omställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem om skatteinstrumentet används för att beskatta produktionen. Detta bör riksdagen besluta om.

Regeringens förslag till sänkt fastighetsskatt på äldre vattenkraftverk motiveras med att det gynnar den elintensiva industrin. Man har dock inte från regeringen eller annat håll presenterat övertygande bevis för att så skulle vara fallet. Förslaget bör därför avslås.

Utsläppen av kväveoxid har stadigt ökat. Det finns starka skäl att vilja motarbeta detta. Kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kronor per kg NOx för pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 GWh. Detta bör riksdagen besluta om.

Miljöskatten på inrikes flyg togs bort den 1 januari 1997. Regeringen har aviserat att man ska ersätta skatten med en annorlunda utformad skatt, men inget har skett. Vi föreslår att en miljöskatt på flyg införs med ett belopp per passagerare och resa, vilket innebär att de största flygplanen med flest resenärer får bära de största kostnaderna, vilket är fullt rimligt med tanke på att flygplatserna många gånger har dimensionerats för dessa plan. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om miljöskatt på inrikes flyg i enlighet med vad som anförts i motionen.

4.2 Sänkt skatt på boendet

Det är angeläget att som ett första steg sänka fastighetsskatten till 1,5 % redan från och med 1999 års taxering, d.v.s. för inkomståret 1998. Detta bör riksdagen besluta om. Effekterna av den höjda fastighetsskatten som regeringen och Vänsterpartiet beslutat om, i kombination med höjda taxeringsvärden, har slagit hårt mot många boende. De lägre räntorna, som åstadkommits genom den ansvarsfulla ekonomiska politiken, har för vissa grupper gott och väl kompenserat den ökade beskattningen. För andra grupper har stigande marknadsvärden på fastigheterna inneburit höjt uttag av fastighetsskatt. Värst drabbad är den bofasta befolkningen i attraktiva områden, där kapitalstarka köpare trissat upp priserna genom köp av fastigheter för fritidsboende. I många fall är de drabbade äldre människor som byggt sina egna hus eller köpt dem för länge sedan. De har inte på något sätt kunnat förutse denna kraftiga skatteökning. Deras ofta låga pensioner klarar inte trycket under den kraftigt ökade beskattningen. Det är inte alls ovanligt att skatteuttaget fördubblats bara på ett par år.

Centerpartiet har tidigare föreslagit att den så kallade belägenhetsfaktorn skall slopas för bofasta. Detta har inte regeringen hörsammat trots att finansutskottet i höstas begärde ett sådant förslag för ikraftträdande redan från och med 1998. Vi föreslår att belägenhetsfaktorn slopas för bofasta, i avvaktan på att den utredning som har i uppdrag att se över fastighets­taxeringen kommer med förslag. Detta har vi tidigare föreslagit i vår partimotion om bostadspolitiken. Dessutom måste normaltomt fastställas till minimum 300 kvadratmeter. I dagsläget förekommer det att skatte­myndigheterna sätter normaltomter till 100 kvadratmeter på skärgårdsöar.

Hyresgästerna har ännu inte fått del av de kostnadssänkningar som halveringen av räntorna borde ha inneburit.

Krisårgångarnas fastigheter bör inte fasas in i fastighetsskattesystemet så länge fastighetstaxeringen av dessa är orimlig. Någon egentlig marknadsvärdering är det inte fråga om utan mestadels sätts taxerings­värdena utifrån produktionskostnaderna som härstammar från tiden för överhettningen då byggpriserna var mycket höga. Centerpartiet har i sin partimotion med anledning av regeringens proposition 1997/98:119 om bostadspolitiken föreslagit att de årgångar som regeringen avser att ge en lättnad via räntebidragssystemet, i stället ska undantas från ytterligare fastighetsskatt i ytterligare ett år, tills fastighetstaxeringen kan ändras till förmån för ett mer rättvist system mellan olika årgångar av fastigheter.

4.3 Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare

Vid internationella jämförelser har Sverige en hög beskattning av låga inkomster. Samtidigt är lönespridningen mindre än i de allra flesta jämförbara länder. Bidragen är dessutom relativt generösa.

Genom sänkta skatter på låga och medelstora inkomster kan fler få ökade ekonomiska marginaler och det underlättar att fler jobb skapas. Fler unga och lågutbildade kan komma in på arbetsmarknaden genom att lägre löner kan ge samma nettoinkomster.

Inriktningen av skattepolitiken måste vara att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Den låga inflationen är en tillgång eftersom löneökningar inte äts upp av prisökningar.

Vi skapar ett utrymme för att från och med år 1999 sänka skatterna på låga och medelstora inkomster. Detta bör ske genom att grundavdraget höjs och att kommunerna i enlighet med finansieringsprincipen får full kompensation av staten för skattebortfallet. För 1999 föreslår vi att skatten sänks med 1,8 miljarder, år 2000 med 2,5 miljarder och år 2001 med 3,5 miljarder. Detta bör riksdagen besluta om.

Det finns olika möjligheter för hur en sänkning av inkomstskatten kan göras via grundavdraget. Vår principiella utgångspunkt är att alla som har under 7,5 basbelopp, dvs. ca 270 000 i årsinkomst skall få sänkt inkomstskatt. De beloppsmässigt största skattesänkningarna bör ges i inkomstlägen strax under 150 000 i årsinkomst, vilket motsvarar månadsinkomster på 11 000–12 000 kronor. För år 2001 skulle skatte­sänkningen med våra förslag uppgå till en dryg tusenlapp om året i sådana inkomstlägen. Det är viktigt att inkomstskatterna sänks ytterligare under de därpå följande åren.

4.4 Förmögenhetsskatten måste fasas ut ur skattesystemet

Under senare år har förmögenhetsskatten för många blivit ett verkligt problem. Skatten tas till stor del ut i form av en extra skatt på fastigheter, som har ett högt taxeringsvärde och som är avbetalade. Den internationella rörligheten för kapitalet har ökat och därför har det varit nödvändigt att befria huvudägare i aktiebolag från förmögenhetsskatt med hänvisning till att deras kapital är låst i deras stora företag, som fyller en viktig funktion för svenskt näringsliv. Det vore inte bra för Sverige om svenska kapitalägare flyttar ut ur landet till följd av förmögenhetsbeskattningen. Sverige behöver människor som betalar skatt i Sverige och som med sitt kapital bidrar till tillväxt och sysselsättning här.

Slutsatsen är att förmögenhetsskatten har överlevt sig själv och måste tas bort. Det finns dock inte ett tillräckligt ekonomiskt utrymme som medger att skatten tas bort omedelbart. Vi föreslår därför att förmögenhetsskatten i tre steg fasas ut ur det svenska skattesystemet under åren 2000–2002. Som ett första steg bör sambeskattningen av förmögenhet tas bort år 2000. Sambeskattningen är i grunden orättvis i och med att den missgynnar gifta par jämfört med samboende. Det är också en fråga om jämställdhet. Resterande förmögenhetsskatt tas enligt vårt förslag bort i två lika stora steg för åren 2001 och 2002. Detta bör riksdagen besluta om.

4.5 Sänkt skatt på företagande

Det är bra att regeringen på några punkter lättar beskattningen för riskkapital. Utvecklingen måste gå mot förmånligare villkor för företagande. Centerpartiet tillstyrker regeringens förslag när det gäller utökat lättnadsutrymme för onoterade bolag, förstärkta reserveringsmöjligheter för enskilda näringsidkare, ökade möjligheter till kvittning av reaförluster på onoterade aktier samt ökad frihet för fördelning av avdraget för pensionsavsättningar för enskilda näringsidkare.

Centerpartiet vill dock gå längre. Förutom att vi vill stärka företagens anställningsvilja genom sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt skatt på låga och medelstora inkomster, vill vi förbättra villkoren för de så kallade fåmansföretagen. Det pågår för närvarande en utredning som ser över de så kallade stoppreglerna för dessa företag. Vår uppfattning är att lättnader måste genomföras för fåmansföretagen i samband med att utredningen lämnat sina rekommendationer. Vi vill dock avvakta utredningens synpunkter, som enligt utredningsdirektivet ska presenteras senast den 31 augusti i år. Motivet är att sätta in skattesänkningen på så sätt att den gör största möjliga nytta. För ändamålet avsätter vi årligen för åren 1999–2001 500 miljoner kronor i skattesänkningsutrymme och avser att senare ange hur skattesänkningarna ska utformas. Riksdagen bör besluta om att en sådan ram avsätts för åren 1999–2001.

4.6 Straffbeskatta inte vinstandelsstiftelserna för de anställda

Regeringen har med stöd av Vänsterpartiet infört särskild löneskatt på de avsättningar som görs till anställdas vinstandelsstiftelser. Det är en åtgärd som minskar företagens och de anställdas vilja att använda vinstdelning och öka delaktigheten inom företagen. Det är beklagligt att staten inte uppmuntrar den kraft som ligger i att göra anställda mer engagerade i verksamheten. Det vittnar om en oförståelse för vilken dynamik som krävs för att ytterligare öka sysselsättningen i den privata sektorn. Riksdagen bör besluta om att avskaffa den särskilda löneskatten på avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser.

4.7 Skattefrihet för biobaserade drivmedel

Inom ramen för försöksverksamhet har givits skattefrihet för produktion av bland annat etanol. Det görs också försök på andra områden. För att försöksverksamheten skall tillåtas av EU med hänsyn till statsstödsreglerna måste dessa följas upp ordentligt. Regeringen bör ges i uppdrag att skärpa upp uppföljningen av olika så kallade pilotprojekt. I förlängningen är det dock angeläget att regeringen ger skattefrihet till miljövänliga, biobaserade drivmedel. Regeringen bör i EU vara pådrivande för att åstadkomma en lättnad i bestämmelserna, som möjliggör att det blir en nationell angelägenhet att medge skattefrihet för biobaserade drivmedel. Situationen i dagsläget är inte tillfyllest och för osäker inför framtiden. Därför bör regeringen vidta de åtgärder vi föreslår. Detta bör ges regeringen till känna.

4.8 Likvärdiga konkurrensvillkor för svenskt jordbruk

”Lantbruket är en framtidsnäring”, har regeringen betonat. Utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167) som regeringen, som ett resultat av överläggningar med Centerpartiet, tillsatte för att se över det svenska lantbrukets konkurrensförhållanden visar att energiskatterna utgör en tung börda i förhållande till danska och finska jordbrukares beskattning. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att utredningens intentioner fullföljs för att svensk jordbruks- och trädgårdsnäring skall kunna erhålla mer likvärdiga konkurrensvillkor med de som gäller för motsvarande näringar i konkurrentländerna inom EU. Utredningen föreslår att skatten på el avskaffas för jordbruket och att skatten på eldningsolja skall sänkas till samma nivåer som gäller för industrin. Detta bör riksdagen besluta om.

4.9 Underlätta generationsskiften

I samband med skattereformen 1990–1991 infördes ett särskilt undantag vid beräkningen av den vinst som skall ligga till grund för reavinstskatten. Enligt riksdagsbeslut skall detta undantag försvinna vid utgången av 1999. Vi föreslår mot bakgrund av de svårigheter detta kan medföra vid generationsskiften av bostäder och familjeföretag att undantagsregeln för beräkningen av skatteunderlaget förlängs med ett år samt att en utredning tillsätts för att se över och lägga förslag till hur reavinstbeskattningen skall utformas från och med år 2001. Detta får år 2001 budgetmässiga effekter, som är svårberäknade till följd av att Riksskatteverket inte har någon uppdelning avseende denna typ av skatteintäkter. Till detta kommer beteendeförändringar som kan antas med hänsyn både till vårt förslag och till de effekter som kan tänkas uppkomma om ingen åtgärd vidtas. Vi gör bedömningen att inkomstbortfallet uppgår till ca 150 miljoner för år 2001. Bedömningen är behäftad med viss osäkerhet, eftersom Riksskatteverket inte har någon separat statistik över reavinster vid försäljning av fastigheter. Riksdagen bör besluta om att förlänga de nuvarande reglerna i ett år i avvaktan på en utredning, som bör tillsättas.

4.10 Inför ett yrkesfiskeavdrag

Centerpartiet har vid ett flertal tillfällen uppmärksammat det svenska yrkesfiskets ogynnsamma konkurrensläge gentemot viktiga konkurrent­länder i vårt närområde, såsom Norge och Danmark. Centerpartiet anser att de licensierade yrkesfiskarna i Sverige måste få ett skatteavdrag, utformat efter dansk modell, eftersom denna godkänts av EU-kommissionen. Riksdagen har tidigare enhälligt beställt ett förslag om yrkesfiskeavdrag. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om yrkesfiskeavdrag, i likhet med det som finns i Danmark. Detta bör ges regeringen till känna.

4.11 Tobaksskatt

Regeringens förslag till sänkt tobaksskatt måste avslås. Från Centerpartiet är vi beredda att konstruera om beskattningen på liknande sätt som regeringen föreslår. Dock är vi inte beredda att acceptera sänkningen av den totala nivån. Man kommer inte till rätta med smugglingen genom att sänka skatten med ca 14 %. Länder med avsevärt mycket lägre tobaksskatt har också stora problem med smuggling av cigaretter. Smugglingen måste i stället bekämpas med ökade resurser till tullen, vilket vi föreslår med 30 miljoner per år utöver de 20 miljoner som regeringen föreslår. Vidare har reglerna för kontroll stor betydelse, särskilt när det gäller införsel från EU-länder. Vi bejakar därför de föreslagna förändringarna i proposition 1997/98:100 om tullens befogenheter. För att minska smugglingen skulle det krävas en långt större sänkning, vilket skulle öka rökandet radikalt. Redan den skattesänkning som regeringen föreslår riskerar att få till följd att rökningen ökar, inte minst bland unga.

Det är inte realistiskt att som regeringen räkna med oförändrade skatteintäkter efter den sänkning av skatten som man nu föreslår. Det är en glädjekalkyl. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att regering och riksdag tidigare räknade med kraftigt höjda skatteintäkter när skatten höjdes. De beräkningar som då gjordes visade sig vara överoptimistiska. Vi ifrågasätter regeringens beräkningar och tillgodoräknar oss en budgeteffekt av att inte sänka tobaksskatten. Vid en priselasticitet på 0,5 skulle skattebortfallet av regeringens förslag bli 1,2 miljarder. Av försiktighetsskäl har vi dock bedömt att vi kan tillgodogöra oss 700 miljoner i minskat skattebortfall.

Den illegala hanteringen av cigaretter måste bekämpas. För detta ändamål lägger vi förslag om en utökad ram för utgiftsområde 3 om 30 miljoner årligen för perioden

1999–2001. Rökningen belastar samhället i form av kostnader för sjukdomar, som är relaterade till rökning och passiv rökning. Detta motiverar en hög skattenivå på tobak. Det är angeläget att resurser satsas på viktiga områden såsom skolan, vården och omsorgen samt för att sänka skatter på arbete, företagande och boende. Därför yrkar vi avslag på regeringens förslag till sänkt tobaksskatt. Riksdagen bör dessutom ge regeringen till känna att rökningen ger upphov till omfattande kostnader för samhället genom sina skadliga effekter på folkhälsan och att en hög beskattningsnivå därmed är befogad.

4.12 Höjd egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen

Det finns anledning att förändra avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen. I dagsläget skjuter staten till betydande belopp för att täcka kostnaderna för arbetslösheten. Vi tycker att det är rimligt att de som har arbete betalar lite mer för att finansiera arbetslösheten. Vi föreslår att egenavgiften höjs med 40 kronor per månad eller 480 kronor per år. Den föreslagna höjningen av avgiften till a-kassan ska ses i samband med våra förslag till skattesänkningar. Riksdagen bör besluta om höjd egenavgift till a-kassan.

4.13 Försöksverksamhet för skattesubvention av hushållsnära tjänster

Det har under en tid försiggått en intensiv debatt om subventionering av så kallade hushållstjänster för att göra ”svart” arbete ”vitt”, öka sysselsättningen och utöka tiden för umgänge med familj och vänner samt för fritid.

För att närmare belysa och utröna effekterna av en sådan subvention föreslår vi att ett seriöst försök genomförs. Detta bör göras för att utreda en rad förhållanden.

Försöksverksamheten bör ha som mål att ta reda på vid vilken subventionsnivå efterfrågan finns hos hushållen. Vidare bör studeras vilka effekter som uppnås i fråga om nya arbetstillfällen. Det bör också utvärderas vilka gränsdragningsproblem som finns gentemot tjänsteproducenter utanför hushållssektorn, med avseende på liknande tjänster som idag utförs utanför hemmen. Det måste också vara en målsättning att ta reda på hur användningen av ”svart” arbetskraft påverkas. Enligt vår uppfattning bör i försöket tydligt anges vilka tjänster som ska omfattas. Dessa bör enligt vår mening vara i stort sett desamma som gäller i Danmark.

I anslutning till frågan om subventionens storlek måste två huvudfrågor besvaras. Hur stor är den samhällsekonomiska vinsten/förlusten av subventionen? Vilka effekter får en subvention av detta slag på andra skattebaser?

För att utföra försöket måste två geografiskt avgränsade områden utses, i vilka två olika subventionsgrader kan användas. Enligt vår uppfattning bör ett system väljas som innebär att köparen av hushållstjänsterna får göra avdrag på skatten mot uppvisande av kvitto, där det framgår att uppdragstagaren har F-skattsedel och redovisar skatt.

Båda områdena måste vara tillräckligt stora för att någorlunda säkra slutsatser ska kunna dras för hela landet. Vidare måste de utvalda områdena vara av genomsnittlig karaktär i förhållande till landet som helhet. Det kan således inte bli fråga om ren glesbygd eller ett utpräglat storstadsområde. Medelinkomsterna i försöksområdena bör ligga någonstans i närheten av riksgenomsnittet. Centerpartiet har ännu inte tagit principiell ställning till frågan. Vi utgår i stället från den väsentliga frågeställningen om vinsterna för samhället är tillräckligt stora i förhållande till kostnaderna. Även om detta till slut måste bli föremål för en politisk bedömning är vi beredda att huvudsakligen utgå från utfallet av försöksverksamheten.

Det finns subvention av hushållstjänster i andra länder, men det är p.g.a. skillnader med avseende på skattesystem, arbetsmarknadspolitik och bidragssystem svårt att dra säkra slutsatser med utgångspunkt från dessa. Det har även gjorts försök i Kungälv, men ett större försök bör göras för att utvärderingen ska bli mer gedigen. Det bör ankomma på regeringen att återkomma med förslag till riksdagen i enlighet med de riktlinjer som i motionen angivits.

4.14 Industriell kraftvärme

I det energipolitiska beslutet 1997 (prop. 1996/97:NU 12) angavs att det är angeläget att öka elproduktionen genom utbyggnad av biobränsleeldad kraftvärme. Ett särskilt bidrag har införts, vilket kan ges både till kraftvärmeanläggningar anslutna till fjärrvärme och mottrycksanläggningar inom industrin. Bakgrunden till detta är att elproduktion i kraftvärme- och mottrycksanläggningar på ett effektivt sätt utnyttjar insatta resurser genom den höga verkningsgraden. Det är angeläget att installerad effekt utnyttjas och att den potential som finns tillgänglig med rimlig ekonomi byggs ut. Elproduktionen uppgick 1997 till 4,3 TWh. Installerad effekt är 841 MW.

Den industriella kraftvärmen finns till största delen inom massa- och pappersindustrin (ca 80 %). Resterande del finns framför allt inom järn- och stålindustrin.

Bränslen som utnyttjas för elproduktion i Sverige är befriade från energiskatt och koldioxidskatt, medan den värme som utnyttjas i t.ex. fjärrvärme beskattas.

Det energipolitiska beslutet innebär att energisystemet ska ställas om så att det blir långsiktigt ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Detta innebär bl.a. att en säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins konkurrenskraft. En ökad produktion och ökad ekonomisk aktivitet är av avgörande betydelse för sysselsättningen och därmed för vår framtida välfärd.

Installerad effekt respektive den potential som finns för industriell mottryckskraft sammanfaller till stor del hos de industrier som har hög energianvändning. En ökad industriell mottrycksproduktion av el skulle därför kunna bidra till att stärka de ekonomiska förutsättningarna för den energiintensiva industrin. En förutsättning är då att lönsamheten i att producera el för eget bruk och försäljning ökar.

Mot bakgrund av ovan angivna skäl bör Statens energimyndighet få i uppdrag att kartlägga och analysera de ekonomiska villkoren för att bedriva (biobränslebaserad) mottrycksproduktion inom industrin samt på grundval av denna analys föreslå förändringar i syfte att skapa incitament för att dels utnyttja installerad effekt för mottrycksproduktion, dels ta till vara den potential för mottrycksproduktion som finns inom industrin. Detta bör ske utifrån en förnyad genomgång av vilken potential som finns i dagsläget. I uppdraget bör också ingå att analysera hur en ökad industriell mottrycksproduktion kan ingå i olika energisystemlösningar respektive vara en del i ett större energiförsörjningssystem för el och värme inom en region eller kommun. Regeringen bör ge energimyndigheten ett sådant uppdrag. Detta bör ges regeringen till känna.

4.15 Direktavdrag för investeringar i nya värme- och kraftproduktionsanläggningar

I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop. 1996/97:150) aviserade regeringen att ett tidsbegränsat direktavdrag borde införas för att underlätta omställningen till användande av förnybara energikällor. Ett sådant förslag skulle tas fram inom Regeringskansliet. Direktavdraget skulle tillämpas första gången vid 1999 års taxering och gälla för investeringar under perioden juli 1997–december 1998 i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energikällor samt för investeringar i distributionsnät från sådana anläggningar.

I årets ekonomiska vårproposition anför regeringen att incitamentseffekten för att genomföra nya investeringar skulle bli obetydlig och kommer därför inte att lägga fram något förslag till direktavdrag. Regeringens besked är särskilt förvånande mot bakgrund av den betydelse som detta avdrag bedömdes ha för ett år sedan.

Investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion, som använder förnybara energikällor, är en viktig del i omställningen av energisystemet. Riksdagen bör därför uttala att regeringen noga skall följa investeringsutvecklingen inom detta område och om det visar sig nödvändigt återkomma till riksdagen med förslag om direktavdrag i enlighet med intentionerna i 1997 års ekonomiska vårproposition. Detta bör ges regeringen till känna.

Tabell 1 – Våra förslag till skatte- och inkomstförändringar för åren 1999–2001 jämfört med regeringens.

Kassamässiga effekter off.sektor mkr

1999

2000

2001

Arbete

Sänkta arbetsgivaravgifter

-1450

-2100

-3400

indirekt effekt (se tabell 2)

Sänkt skatt på låga och medelstora ink.

-1800

-2500

-3500

indirekt effekt (se tabell 2)

Likvärdig konkurrens för svenskt jordbruk

-360

-360

-360

Yrkesfiskeavdrag

-40

-40

-40

Försöksverksamhet hushållsnära tjänster

-100

Riskkapital

Utfasning av förmögenhetsskatten

-150

-1675

Slopade socialavgifter på vinstandelar

-100

-100

-100

Fåmansbolag el. Ytterligare enl. Regering.

-500

-500

-500

Boende

Sänkt fastighetsskatt

-1940

-2090

-2220

indirekt effekt (se tabell 2)

Lindring bofasta i attraktiva områden

-100

Ej infasning fastighetsskatt krisårgångar

-600

indirekt effekt (se tabell 2)

Underlätta generationsskiften

-150

Summa skattesänkningar

-6290

-8540

-11945

Miljö, energi och hälsa

Ej sänkt fastighetsskatt på vattenkraft

1030

1010

980

indirekt effekt (se tabell 2)

Produktionsskatt 1 öre per kWh kärnkraft

610

590

570

Ej sänkt tobaksskatt

750

700

700

Kväveoxidskatt

220

180

180

Miljöskatt på inrikes flyg

180

150

150

Ökad a-kasseavgift

1450

1600

1600

EU-stöd t. jordbruket

700

700

700

Utförsäljning av statligt ägande i företag

Minskad utdelning (minskade statsskuldsräntor)

-770

-770

Avgår finansiering

4940

4160

4110

Till följd av att våra skatteförslag i huvudsak får indirekta effekter på kommunsektorn och socialförsäkringssektorn redovisas dessa nedan i tabell 2 med avseende på de betydelsefulla effekterna. Några av våra andra förslag har smärre indirekta effekter.

Tabell 2 – Indirekta effekter på kommunsektorn och social­försäkrings­sektorn av våra förslag till skatte-, inkomst- och utgiftsförändringar

Indirekta effekter av våra förslag jämfört med regeringens 1999–2001 kassamässigt, mkr

1999

2000

2001

Sänkta arbetsgivaravgifter

-220

-350

-580

Sänkt skatt för låg- och medelink.tagare

1610

2240

3130

Ej sänkt fastighetsskatt vattenkraft

0

100

100

Sänkt fastighetsskatt från 1,7 till 1,5 %

-260

-270

-290

Ej infasning fastighetsskatt krisårgångar

0

-80

Ej sänkt tobaksskatt

0

90

90

Höjt pensionstillskott

-180

-180

-180

Totalt indirekta effekter

950

1550

2270

Varav belöpande på:

1999

2000

2001

Allmänna bidrag till kommuner (UO 25)

1250

1760

2420

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

-300

-210

-150

Tabell 3 – Vårt budgetalternativ för åren 1999–2001, kassamässigt mkr för offentlig sektor i förhållande till regeringens förslag

1999

2000

2001

Sänkta skatter

-6290

-8540

-11945

Höjda skatter, avgifter och ökade inkomster

4940

4160

4110

Minskade utgifter

2155

2514

3933

Statsskuldsräntor

1180

2950

2950

Totalt i förhållande till reg.

1985

1084

-952

Av ovanstående tabell framgår att Centerpartiet för perioden 1999–2001 föreslår en politik som innebär att ytterligare drygt 2 miljarder kan användas för amortering av statsskulden. Vi föreslår ett alternativ som ger större överskott för åren 1999 och 2000 och ett något mindre överskott för år 2001. I tabell 3 nettoredovisas skatter och utgifter. Det innebär att de indirekta effekter som redovisas i tabell 2 inte beaktas. Det påverkar inte saldona i förhållande till regeringens.

Centerpartiets alternativ innebär såväl en lägre utgifts- som skattekvot. Med vårt förslag till sänkt skattetryck skulle skattekvoten år 2001 vara 51,6 % gentemot regeringens beräknade 52,3 %.

5 Vården, skolan och omsorgen

5.1 Nödvändiga resurser tillförs

Under den mödosamma saneringen av statens budget har kommuner och landsting, liksom många andra områden, trots stora behov, fått stå tillbaka. Därför har det varit angeläget för Centerpartiet att tillföra kommunerna och landstingen resurser så fort utrymme har skapats. Saneringen av statens finanser har varit ett försvar för en långsiktigt tryggad välfärd.

De satsningar som Centerpartiet medverkat till att göra och de satsningar som nu görs, innebär att de allmänna bidragen till kommuner och landsting ökar med 20 miljarder för år 2000 jämfört med för 1996. Genom att förtroendet för Sverige nu har återupprättats kan vi satsa resurser som är fullt ut finansierade. För bara ett par år sedan hade ökade resurser i storleksordningen 20 miljarder varit som att ropa på högre räntor och en försvagad krona.

Det behövs fler händer och mer omtanke i sjukvården och omsorgen. Det handlar om att Sverige som ett humanistiskt land, med en solidariskt finansierad välfärd, ska kunna erbjuda sina gamla ett värdigt bemötande på ålderns höst, och de unga en god bas att stå på inför framtiden. Det handlar om att satsa resurser på våra barns arbetsmiljö – skolan. Det är också lärarnas arbetsmiljö. Sverige har en i många stycken bra sjukvård. Trots detta kommer rapporter om långa väntetider för operationer. Dessa köer måste kortas för att minska människors lidande.

5.2 Hemservicecheckar för pensionärer

Behoven inom omsorgsområdet är stora och den demografiska utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan idag finns det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten, men som enligt vår uppfattning måste tillgodoses genom att ett system med hemservicecheckar införs. Behovet av ökad service måste mötas samtidigt som den privata tjänstesektorn inom området behöver utvecklas. Därför föreslår vi ett stöd genom hemservicecheckar för äldre.

I takt med att de äldre har blivit fler och kommunernas ekonomi har försämrats har hemtjänsten mer och mer övergått från att vara en allmän service för de äldre, till att ge omvårdnad i hemmet. Städning, skötsel av bostad, viss matlagning för jämförelsevis friska pensionärer är enligt de prioriteringar som sker i HSU2000 och i kommunerna inte en del av den generella välfärdspolitiken. Kommunernas biståndsbedömning är idag ytterst strikt – och man prioriterar människor med stort omvårdnadsbehov.

Många pensionärshushåll, som inte erhåller hemtjänst, är ändå i behov av service. Det kan handla om hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset, handla och skotta snö. Sådana arbetsuppgifter hjälper hemtjänsten i allmänhet inte till med, även om det varierar mellan olika kommuner. Likafullt behöver dessa tjänster utföras och många pensionärer har inte kraft och ork att utföra dessa saker själva. En subvention av hemservice kan märkbart bidra till ökad trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet till hjälp med utförandet av tjänster i hemmet skulle med all sannolikhet bidra till att många pensionärer kan klara sig under en längre tid själva, utan att behöva anhålla om hjälp av kommunens hemtjänst.

Centerpartiet har tidigare lagt förslag i riksdagen om att utveckla hemservicesektorn för äldre. Det enklaste sättet att göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärshushåll. Vårt förslag bygger på att det ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och folkpensionärer, och ska gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövade hemtjänsten ska inte ingå i detta system.

Checksystemet ska utformas så att den som önskar hjälp, utöver det som den kommunala hemtjänsten tillhandahåller, hämtar och betalar en subventionerad check på posten eller försäkringskassan. Hemservicechecken används som betalningsmedel till den anlitade firman. Firman erhåller betalning när checken löses in om den har F-skattsedel. Det är meningen att privata företag ska utnyttjas för den här typen av tjänster.

Vårt förslag förutsätter en statlig subvention om minst 100 kronor per timme och vi bedömer att hushållen är beredda att betala ca 80–100 kronor per timme. Det krävs sannolikt en begränsning om maximalt 100 subventionerade timmar per år och pensionär. Centerpartiet har reserverat ett anslag om 700 miljoner kronor för detta ändamål inom ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg.

Fördelarna med att subventionera hemtjänsterna för pensionärerna är många. Sannolikt kommer många anhöriga att känna att de kan bidra med annat än vanliga hushållsgöromål i kontakten med sina anhöriga. Det skulle underlätta för många kvinnor som ofta utför ett tungt arbete i hemmet. Systemet riskerar inte att tränga undan det grundläggande omsorgsansvaret som kommunerna har. Det kan till och med frigöra kommunala resurser till förmån för ökad omsorg. Vårt förslag har främst ett socialt motiv – men förslaget har också en sysselsättningsskapande effekt. Flera av dessa tjänster utförs redan idag – i hemlighet utanför den vita sektorn. Vi föreslår i stället ett hemservicestöd för pensionärer.

5.3 Ökat pensionstillskott

Pensionärerna har, i likhet med andra grupper, fått vidkännas effekterna av den nödvändiga saneringen av statsfinanserna. Särskilt pensionärer med endast folkpension och pensionstillskott eller låg ATP har tvingats leva med knappa ekonomiska resurser. När det ekonomiska läget nu förbättrats och medger offensiva satsningar bör också de sämst ställda pensionärernas villkor förbättras.

Vi föreslår att pensionstillskottet höjs med 0,03 basbelopp eller ca 1 100 kronor om året, vilket gynnar pensionärer med låga inkomster. Det är angeläget att värna de äldre med sämst marginaler. De har fått stå tillbaka under senare år. Vidare ansluter vi oss till regeringens uppräkning av det reducerade basbeloppet. Riksdagen bör besluta om höjt pensionstillskott i enlighet med vad som anförts i motionen.

5.4 Inför en vårdgaranti

Det största problemet inom hälso- och sjukvården är vårdköerna. För människor som står i kö till behandling är varje dag av väntan en dag av smärta och onödigt lidande. Det är viktigt att en vårdgaranti återinförs, som på allvar kan förkorta köer och snabba på behandlingen av människor med behov av vård.

Fyrpartiregeringen tog i början av sin mandatperiod beslut om att införa en vårdgaranti för ett antal behandlingar. En vårdgaranti innebär att patienten har rätt att få erbjudande om operation/behandling inom tre månader. Vårdgarantin reglerades då via ett särskilt statsbidrag. Vår bedömning är att de nya resurser, som tillförs landstingen bör räcka för att klara att utfärda en motsvarande form av vårdgaranti, som dessutom på sikt innebär kostnadsminskningar i och med att vården effektiviseras. När vårdgarantin infördes av fyrpartiregeringen ökade effektiviteten markant. Mer vård utfördes därefter till samma eller lägre kostnad. En sådan förändring måste nu åstadkommas.

Husläkarreformen och den fria etableringen av läkare bidrog också till att ge människor god närservice. Det är beklagligt att patientens rätt att välja läkare har avskaffats. Den enskilde patienten måste ges större valfrihet och en vårdgaranti införas.

Vårdgarantin bör ta sin utgångspunkt i att patienten ska ha rätt till behandling av medicinskt motiverade diagnoser inom tre månader från första undersökningstillfället då vårdbehov konstaterats. Patienten ska ha valfrihet att välja såväl vårdgivare som adekvat behandlingsmetod. Detta måste även innefatta privata vårdgivare. Patienten ska ges rätt att välja sjukhus i hela landet. Patienten bör även ges rätt att inhämta en kompletterande bedömning från en annan läkare. Krav på utfärdande av remiss till privata vårdgivare ska inte förekomma. Vad som anförts om införande av vårdgaranti och patientens rätt att välja bör ges regeringen till känna.

5.5 Vi behöver en skola i världsklass

Centerpartiet vill höja ambitionerna och skapa en skola i världsklass. Skolan måste ha som sitt åtagande att alla elever ska vara godkända innan de lämnar skolan. Detta kräver att skolan i ännu högre grad än i dag tar vara på alla elevers olika begåvningar. Skolan ska vara likvärdig för alla, men detta förutsätter olikhet och att varje elev får en utbildning anpassad efter hans eller hennes förutsättningar.

Vi har genom samarbete med regeringen varit med och skapat utrymme för de satsningar som möjliggörs på skolans område. Det är av största vikt att skolan också prioriteras inom kommunerna. Nu behövs också en ambitionshöjning genom en översyn av lagar och regler kring skolan.

Centerpartiet har i motion 1997/98:Ub28 redovisat vilka fem utgångs­punkter vi anser borde ligga till grund för en översyn av skollagen:

1. Skolans åtagande ska inte upphöra förrän alla elever blivit godkända.

2. Stärk skolornas självstyre.

3. Klargör skolledningens befogenheter och ansvar inom ramen för ökad decentralisering från kommunen till skolan och inom skolan.

4. Ställ krav på utvärdering nationellt och kommunalt.

5. Skapa starkare möjligheter för lärarnas inflytande när det gäller skolans pedagogik och lärande.

I andra sammanhang har Centerpartiet redovisat sina utgångspunkter för en översyn av betygssystemet för att ge tydlig information om elevernas kunskaper med betyg tidigare och i fler steg, utveckling av lärarrollen, med utrymme för karriärstjänster och en bättre löneutveckling och större möjligheter att hantera ordning och reda inom skolans väggar.

Med tanke på den debatt som förevarit kring skolan och elevernas kunskaper har det tagit förvånansvärt lång tid för regeringen att prestera en plan för att utveckla skolan. Det program som nu presenteras i samband med vårpropositionen måste dessutom, efter de förväntningar som regeringen själv bidragit till, betecknas som mycket tunt.

Centerpartiet delar många av de förslag som presenteras i programmet, men ställer sig avvisande främst till en inspektionsnämnd. Centerpartiet avvisade förslaget om skolinspektörer när det presenterades och vill inte ytterligare förstärka denna institution genom en ny nämnd, syftande till ökad direkt kontroll över kommunernas kvalitetsarbete. Enligt vår uppfattning bör ett nationellt kvalitetsarbete i högre utsträckning inriktas på att stärka kommunernas egen utvärdering och kvalitetsarbetet genom inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut, skilt från myndighetsutövningen i Skolverket. Kommunernas egen utvärdering kan genom ett sådant kompletteras med ett jämförande instrument. Ett nationellt kvalitetsinstitut är en effektiv metod för att sätta press på kommunernas egen utvärdering och uppföljning genom att skapa metoder för att jämföra skolan mellan olika kommuner. Att institutet bör vara fristående innebär också att det kan få en roll som innebär en utvärdering av statens skolpolitik och insatser för skolutveckling.

I programmet skriver regeringen att kunskaperna i svenska språket ska stärkas. Vi anser inte att skrivningen är tillräcklig. De bristande kunskaper i läsning och skrivning som uppmärksammats i skolan förtjänar mer uppmärksamhet än så. Centerpartiet vill öka kraven på skolan att tidigt förmedla kunskaperna och se till att eleverna lär sig läsa och skriva. En framkomlig väg att mäta om skolan lever upp till detta kan vara att genomföra diagnostiska prov redan under de första åren. Skolledningens ansvar för elevernas läs- och skrivutveckling bör förtydligas och alla i skolan bör ges större kunskaper om barns läs- och skrivutveckling. Ett samlat program för att höja läs- och skrivkunnigheten bör utarbetas med bl.a. dessa utgångspunkter. Ett sådant program innebär också att möjligheten att upptäcka elever med behov av särskilt stöd ökar. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan.

6 Ett decentraliserat kunskapssamhälle

Centerpartiet vill skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Vi har i motion 1997/98:Ub810 utförligt redovisat vilka åtgärder vi föreslår.

Investeringar i utbildning och kunskap är av avgörande betydelse för att vi ska kunna utveckla välfärden i landet. Vi måste kunna konkurrera med kunskap och teknik i stället för med låga löner. Därför behövs en skola i världsklass och en fortsatt satsning på utbildning på alla nivåer.

6.1 Storsatsning på den högre utbildningen

Centerpartiet har varit pådrivande för utbyggnad av den högre utbildningen under lång tid. Under 1990-talet har vi medverkat till att bygga ut den högre utbildningen, främst vid mindre och medelstora högskolor, med totalt mer än 100 000 nya platser. De senaste tre åren har Centerpartiet bidragit till beslut om totalt 60 000 nya platser. Av de 45 000 platser som har fördelats fram till år 1999 har mer än 30 000 tilldelats de mindre och medelstora högskolorna. Samtidigt har Centerpartiets medverkan inneburit att de mindre och medelstora högskolorna fått kraftigt ökade forskningsresurser. 1998 har högskolorna fasta forskningsresurser på totalt 440 miljoner kronor (exklusive medel från forskningsstiftelserna) eller ca 7 % av de totala fasta forskningsresurserna. Detta innebär att såväl resurserna som andelen av de totala resurserna mer än fördubblats sedan 1995.

Vi har också medverkat till särskilda satsningar för att bilda nya universitet. Ett resultat av dessa ansträngningar var att Luleå tekniska universitet kunde bildas 1997. Satsningar har också gjorts på högskolorna i Örebro, Karlstad, Växjö och Mitthögskolan för att dessa ska kunna bli universitet. Enligt Högskoleverkets utredning uppfyller nu Högskolan i Karlstad kriterierna för att få universitetsstatus. Även högskolorna i Växjö och Örebro är på god väg, men behöver, enligt utredningen, utvecklas ytterligare något.

Utredningen bedömer också att Mitthögskolan behöver något längre tid för att uppnå universitetsstatus. Centerpartiet finner det angeläget att alla dessa högskolor kan uppnå universitetsmålet så snart som möjligt. Det bör prövas om ytterligare politiska insatser behöver göras för att underlätta detta.

Genomgående för alla högskolor som ansökt om att bli universitet är att Högskoleverket bedömer att de behöver ett betydande resurstillskott för att kunna bli universitet. Det är viktigt att satsningarna på att uppnå universitetsstatus inte tappar tempo efter granskningens besked. I fallet Karlstad, som bör få universitetsstatus under sommaren 1998, behöver utvecklingen fortsätta och forskningen ges ett ordentligt resurstillskott.

Centerpartiet anser att alla högskolor borde ges möjlighet och resurser att utvecklas vetenskapligt genom en kvalificeringstrappa i tre steg. Genom ett enhetligt anslagssystem skapas förutsättningar för ett höjt och sammanhållet basanslag för forskning som följer med det utbildningsuppdrag som högskolan tilldelats. Högskolor som erhåller rätt att utfärda magisterexamen ska också ges fasta forskningsresurser inom dessa områden. Resurserna ska ha sådan omfattning att högskolan får möjlighet att bygga en kvalitativ forskning med underlag för professurer. De högskolor som uppnått bredd och djup i utbildning och forskning ska kunna erhålla examinationsrättigheter för licentiat- och doktorsexamina. Det är enligt vår uppfattning angeläget att fler högskolor får möjlighet att ta del av denna utveckling för att på sikt få status av universitet.

I sin strävan att bygga ut och fördjupa utbildning och forskning bör högskolor ges möjlighet och uppmuntras att utvecklas till profilhögskolor inom något eller några områden.

Centerpartiet har också arbetat hårt för att bygga ut de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Genom den kraftigaste utbyggnaden i Europa av sådana utbildningar kommer antalet examinerade ingenjörer och civilingenjörer att har fördubblats under perioden 1993–1999 till ca 9 000.

Samtidigt som antalet studerande är fler än någonsin kvarstår några viktiga problem att lösa i den högre utbildningen. Det finns, trots omfattande satsningar, fortfarande stora brister i jämställdheten vid våra lärosäten. Trots att kvinnorna utgör mer än hälften av de studerande minskar deras andel med stigande nivå för att uppgå till endast ca 5 % av professorerna. Den stora sociala snedrekryteringen till högre utbildning består. Flera utredningar har påvisat att studiefinansieringssystemet är den mest verksamma åtgärden för att komma till rätta med detta problem. I detta sammanhang är det viktigt att den av regeringen utlovade reformen av studiemedelssystemet kommer till stånd och har en tydlig inriktning mot att göra skuldbördan mer hanterlig.

6.2 Gymnasieskola för alla, med hög kvalitet

Den viktigaste utgångspunkten för gymnasiereformen var att höja den allmänna utbildningsnivån och att på så sätt lägga grunden för ett livslångt lärande och återkommande utbildning.

När gymnasiereformen nu utsätts för kritik är Centerpartiets uppfattning att gymnasiereformen ska utvecklas – inte avvecklas. Centerpartiet ser tre viktiga steg för en utveckling bort från dagens problem:

1. Grundskolan måste ge en bra grund för den fortsatta utbildningen och får inte skjuta över sina misslyckanden på gymnasieskolan.

2. Olika vägar måste öppnas för olika begåvningar att ta sig fram till samma mål – godkänd gymnasieutbildning. Därför ska lärlingsutbildningen vidareutvecklas, och en frivillig gymnasieexamination bör införas för att kvalitetssäkra utbildningarna.

3. Undervisningsformer, arbetssätt och pedagogik måste utvecklas i skolan. Karaktärsämnena måste sätta större prägel på utbildningen och kärnämnena.

6.3 Ett kunskapslyft för hela folket

Genom att medverka till kunskapslyftet har Centerpartiet bidragit till att skapa nya möjligheter för de ca två miljoner vuxna människor i Sverige som saknar gymnasiekompetens i svenska, engelska och matematik. Satsningen har stor betydelse, både för individen och för samhället. Genom den utbyggnad som Centerpartiet medverkat till kommer antalet platser i vuxenutbildningen att uppgå till 140 000 år 2000.

Centerpartiet anser att satsningen är angelägen och bör ges någon form av fortsättning även efter den femåriga satsningen på kunskapslyftet. Studie­finansieringen för studerande i vuxenutbildningen bör ses över och göras mer enhetlig för att skapa rättvisa villkor. En möjlighet kan vara att ge arbetslösa möjlighet att läsa in gymnasiekompetens som en första åtgärd innan andra åtgärder sätts in. Det bör uppdras åt Kunskapslyftskommittén att överväga sådana möjligheter.

För den vuxna befolkningen med arbete bör fortbildningen underlättas genom införandet av kompetenskonton. Arbetsmarknadens parter bör ta ett gemensamt ansvar för att sätta av pengar till ett konto som kan användas för fort- och/eller vidareutbildning. Statens insats skulle i ett senare skede kunna bestå i en skattesubvention av sådant sparande. Det är viktigt att regeringen fullföljer ambitionen att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar om kompetensutveckling och att ambitionen är att uppnå ett samhälls­kontrakt med åtaganden från såväl arbetsmarknadens parter som staten.

För att öka tillgängligheten till utbildning är fortsatta satsningar på distansutbildning av avgörande betydelse. Distansutbildningen skapar möjligheter till högskolestudier utan att tvinga människor att flytta från hemorten och gör det möjligt att lättare kombinera utbildning med fortsatt yrkesverksamhet. Den satsning som av regeringen föreslagits med 1 500 platser för distansutbildning är en för låg ambitionsnivå. Resurs­till­delningssystemet till högskolorna bör därför förändras så att tillgången till distansutbildningsplatser ökar. Ett fortsatt arbete med resurser till utveckling av metoder för distansutbildning och IT-pedagogik är angeläget.

6.4 Kvalificerad yrkesutbildning

Beslutet om en försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning kom till genom ett beslut där Centerpartiet medverkade. Genom den satsning som nu föreslås i vårpropositionen kommer antalet platser i den kvalificerade yrkesutbildningen att uppgå till 12 000. Centerpartiet stöder den satsning som nu görs men vill poängtera att expansionen måste fortsätta även efter de 3 200 nya platserna.

7 Kulturen som positiv drivkraft

Kulturen är ett uttryck för människors behov av andra värden än de rent materiella. Alla människor har ett behov av att odla dessa värden. Det är därför viktigt att tillse att det finns ett kulturutbud tillgängligt för alla människor, i hela landet.

Vi vet att en kommuns eller regions kulturella dragningskraft är viktig för att få människorna att stanna, att få dem att våga skapa sig en framtid på den plats där de bor och lever, för att fördjupa och utveckla den regionala identiteten men också för att dra till sig investeringar och välutbildad arbetskraft. Kulturen har också en stor potential för ökad sysselsättning och företagande ute i regionerna och på landsbygden. Vi vet också att stödet till kulturen är billigare än andra investeringar, t.ex. i infrastruktur, och kan bidra lika mycket som dessa till att förbättra den lokala och regionala dragnings­kraften.

Centerpartiet har med denna utgångspunkt i riksdagen tidigare motionerat om konstnärernas villkor och förklarat sig berett att stärka konstnärsstöden med ytterligare 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Vi föreslår också genom denna motion ytterligare förstärkningar för att stimulera det lokala kulturlivet och därmed den lokala och regionala utvecklingen i stort.

Barn och ungdomar är en grupp som Centerpartiet anser särskilt värd att satsa kulturresurser på. En levande kulturverksamhet för barn och ungdomar innebär att dessa får utlopp för och utvecklar sin skaparkraft och upptäckarglädje. Sverige har redan hög kvalitet i kulturutbudet för barn och unga, bl.a. genom de kommunala musik- och kulturskolorna. Tyvärr har dock resurserna minskat genom de nedskärningar som varit nödvändiga att genomföra under budgetsaneringen. Det förefaller dock som om trenden är på väg att vända; 1997 ökade resurserna till de kommunala musikskolorna. Det är dock oroväckande att skillnaden mellan kommunerna samtidigt verkar öka. Det är väsentligt att de ökade resurser som kommer skolan till del också innebär satsningar på kulturen i skolan.

Inför kulturåret 1998 har en arbetsgrupp för kultur i hela landet tillsatts. Gruppens uppdrag är att stimulera utveckling av kulturen i hela landet. Arbetet har varit mycket framgångsrikt och till de tillfällen då pengar fördelats har inkommit mer än 2 000 ansökningar. De projekt som beviljats medel uppvisar ett brett spektrum av verksamheter. Ett särskilt prioriterat område är att initiera lokal samverkan mellan olika aktörer på kulturområdet. Det är angeläget att den verksamhet som initierats genom arbetsgruppen Kultur i hela landet kan fortsätta även efter 1998, förslagsvis i Statens kulturråds regi.

Kulturpolitiken har som ett mål sedan 1996 att främja kulturell mångfald. Centerpartiet vill inskärpa vikten av att detta mål också uppnås. Ett ökat kulturellt utbyte främjar integrationsarbetet och motverkar främlings­fientlig­het och rasism. Som instrument för en fungerande integrationspolitik kan därför kulturpolitiken spela en stor roll för att ta till vara de nya svenskarnas kompetens.

8 En moderniserad arbetsmarknadspolitik för högre sysselsättning

8.1 En modern arbetsmarknadspolitik

Arbetsmarknadspolitiken är tillsammans med andra politiska åtgärder en viktig del för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken har därmed en vidare roll än den mer traditionella att bryta obalanser, undvika flaskhalsar, korta vakanstider och motverka långtidsarbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken måste även syfta till att höja kompetensen för att kunna ta ett nytt arbete, förhindra passivisering och social utslagning.

För Centerpartiets del innebär detta bland annat att regelverk måste vara flexibla för att möjliggöra lokala lösningar, och mer av arbets­marknads­politiken måste decentraliseras.

Centerpartiet anser att kvalitet måste gå före kvantitet. Arbets­marknadspolitiken behöver inriktas mer på förutsättningar och lösningar som leder till nya jobb. Detta behov kan till viss del fyllas genom satsningar på arbetsmarknadsutbildning. Dessa utbildningar är betydligt dyrare än många andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Volymkraven får inte leda till att angelägna utbildningar och jobb inte kommer till stånd. Satsningar på arbetsmarknadsutbildning innebär även att flaskhalsar och obalanser kan undvikas.

En nationell arbetsmarknadspolitik är viktig för att klara en god lönebildning. Lönebildningen är central för att klara samhällsekonomin. En nationell arbetsmarknadspolitik har en mycket viktig funktion för att undvika flaskhalsar på arbetsmarknaden.

Flexibilitet är ett nyckelord för att fler ska kunna komma i arbete. Det kommer inte att vara en självklarhet med heltidsarbete hos samma arbetsgivare. För allt fler handlar det om att kombinera olika arbeten för att skapa en mix som både innebär försörjning och livskvalitet. Arbetstiderna kommer att variera mer i framtiden. Exempelvis är det naturligt att arbeta kortare tid under de perioder man har barn. Var och en ska tillåtas att välja fritt i enlighet med sina förutsättningar. Möjligheterna till varierade arbetstider måste förbättras.

8.2 En översyn av incitamenten för arbete

Centerpartiet har medverkat till att reformera arbetslöshetsförsäkringen. Denna allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkring är en omställningsförsäkring. Stödet till den enskilde är inte enbart avhängigt nivån på ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Många långtidsarbetslösa saknar helt ersättning över grundnivån. I stället samvarierar ersättningar från flera olika källor på ett för den enskilde många gånger ogynnsamt sätt. Den som blir anvisad ett arbete och tar det mister många gånger bidrag. Till detta skall läggas fördyringar i form av exempelvis ökade resekostnader och barnomsorgskostnader. Skattesystemet har också en tydlig inverkan. Inte sällan får den enskilde mindre kvar efter det att han fått arbete, vilket gör att den faktiska reservationslönen ligger på en betydligt högre nivå än ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen.

Arbete måste alltid löna sig. Incitamenten att ta arbete eller att utbilda sig bort från arbetslösheten måste bli starkare. Det är mot bakgrund av hur olika ersättningssystem samverkar som en utredning bör tillsättas. Den bör skyndsamt se över vilka regelförändringar som skall genomföras för att öka benägenheten att söka och ta ordinarie arbeten. Detta bör ges regeringen till känna.

I sammanhanget bör det också påpekas att den som blir anvisad arbete skall ta detta såvitt inte godtagbara skäl reses. Arbetsförmedlingen är skyldig att anmäla den som ej tar anvisat arbete eller åtgärd. Det kan dock inte uteslutas att reglerna ibland frångås trots tydligheten i reglernas utformning. Centerpartiet vill inskärpa vikten av att regelbrott anmäls av arbets­förmedlingen. Om fusk med ersättningar breder ut sig riskeras arbetslöshets­försäkringens legitimitet.

8.3 Ökad decentralisering av arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken måste decentraliseras. De lokala och regionala nivåerna måste ges ett större inflytande över hur resurser ska satsas. Den regionala och lokala nivån kan bättre avgöra på vilket sätt de arbetsmarknadspolitiska resurserna används effektivast. För att skapa större utrymme för åtgärder som ger jobb måste volymkraven förändras.

Dagens kvantitativa mål bör ersättas av effektmål eller mer kvalitativa mål. Detta bör ges regeringen till känna.

Inom flera områden genomförs nu försöksverksamhet med frizoner. Möjligheten till större lokal flexibilitet får inte endast bli förbehållen några få regioner. Centerpartiet anser att det inom ramen för de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken bör ges ökat lokalt inflytande över de medel som står till arbetsmarknadspolitikens förfogande. Detta bör ges regeringen till känna.

8.4 En ansvarsfull lönebildning

För att varaktigt få ned arbetslösheten krävs att lönebildningen sköts ansvarsfullt. Det är också ett viktigt inslag för att hålla inflationen nere. Därigenom minskar risken för att riksbanken ska strama åt ekonomin via räntehöjningar. Medvetenheten om riskerna med för höga lönelyft har spritt sig. Den höga arbetslösheten har bidragit till detta.

Medlingsinstitutet måste stärkas och konfliktbenägenheten måste minskas. Det har skett radikala förbättringar på lönebildningens område under det senaste året. Vi menar att verkstadsindustrins parters avtal om regler för hur förhandlingarna ska föras måste tjäna som förebild för hur en lagstiftning kan utformas. I sammanhanget måste också övervägas att införa restriktioner som gör att konfliktvapnen måste stå i någon rimlig proportion till stridsfrågan. Blockad av enmansföretag måste förbjudas. Varsel om stridsåtgärder bör inte tillåtas när medling pågår. Detta bör ges regeringen till känna.

9 En politik för regional utveckling

Regional balans är en förutsättning för att den svenska ekonomin ska kunna växa uthålligt, utan att spänningar uppstår som inverkar menligt på utvecklingen. Det är varken önskvärt att glesbygden avfolkas eller att storstäderna sätts under alltför stort expansionstryck. Regional balans handlar om att ge hela landet likvärdiga villkor att utvecklas.

En grundförutsättning är att vi har ett utjämningssystem mellan kommuner och landsting, som tar hänsyn till strukturella skillnader mellan olika delar av landet. Detta behandlas mer utförligt under rubriken Kommunsektorn.

Satsningarna på de små och medelstora högskolorna förbättrar hela landets förutsättningar att utvecklas. Dessa satsningar ingår i en medveten strategi för att skapa utvecklingskraft i olika delar av landet. Härigenom kan spetskompetens spridas till olika delar av landet och förnyelse skapas. Förutsättningarna för att ungdomar ska kunna studera i närheten av sin hemmiljö förbättras. Satsningar på en utvidgad distansutbildning är också angelägna. Den nya informationstekniken bör användas effektivt för att sprida kunskap och lärdom. Distansutbildning kan på ett väsentligt sätt minska avstånden för människor på landsbygden, vilket innebär att studier blir ett realistiskt val för allt fler. Det ligger också i linje med det livslånga lärande som i framtiden kommer att bli allt viktigare.

Staten måste ta ett mer aktivt ansvar för att de statliga arbetstillfällena inte koncentreras till allt färre platser. Dessvärre har minskningarna av statliga arbetstillfällen ute i landet påskyndat avfolkningen av flera regioner.

Företagsamheten måste gynnas i hela landet. Det utgör den starkaste drivkraften för ökad sysselsättning. Sänkt skatt för de mindre företagen är en självklar inriktning för Centerpartiet. Vi föreslår i denna motion att arbetsgivaravgifterna ska sänkas ytterligare, med särskild inriktning mot de mindre företagen. Vi vill genomföra lättnader för fåmansbolagen. Regelverket för företagen måste förenklas.

Närhet till och utbud av kultur har stor betydelse för människors val av boendeort. Det är därför nödvändigt att kulturen tillförs resurser, såsom vi föreslår i vår motion. Kulturen kan bidra till att höja livskvaliteten och till att främja turistnäringen i olika delar av landet.

För att det ska löna sig att ta arbete en bit från hemmet har Centerpartiet i riksdagen tillsett att reseavdraget har höjts från 13 till 15 kronor per mil. Därigenom ökar möjligheterna att ta arbeten, som kräver längre resor och det blir lättare för folk att bo kvar på landsbygden.

Kretsloppsanpassningen av energisystemet innebär en mycket stor potential för hela Sverige. Med en mer decentraliserad och biobaserad energiförsörjning skapas arbetstillfällen i mer glesbefolkade regioner. Produktionen och omhändertagandet av biobränslen kräver också mänskliga insatser.

Jordbruket har en viktig roll för att hela landet ska leva. Många lantbrukare har idag problem med lönsamheten på sin produktion. I enlighet med de förslag på jordbruksområdet och livsmedelsområdet, som utredaren Gunnar Björk lagt, föreslår Centerpartiet i denna motion att elskatten slopas och skatten på eldningsolja sänks för jordbruket, till samma nivå som gäller för industrin. Vidare läggs förslag om exportsatsningar, resurser till forskning och utveckling samt stöd för gårdsförädling av livsmedel. För Sverige är matkvalitet ett viktigt konkurrensmedel för framtiden. Medvetenheten bland européer om faran med bristande matkvalitet ökar. Detsamma gäller inom Sverige där marknaden för kravmärkta produkter stadigt ökar. Centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att ta bort de lägre arbetsgivaravgifterna för bl.a. jord- och skogsbruk i Norrlands inland.

Centerpartiet har under den innevarande mandatperioden i riksdagen medverkat till att höja anslagen till enskilda vägar. Vi kommer även framgent att prioritera det finmaskiga vägnätet inom ramen för utgiftsområde 22 Kommunikationer. Det är viktigt att bärighetshöjande åtgärder kan vidtas och att grusvägar kan hårdbeläggas.

I denna motion föreslås att 500 miljoner överförs från utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv till utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling, för aktiva insatser för att främja näringslivsutveckling i landets olika regioner. Centerpartiet har aktivt medverkat till att inrätta kvinnliga resurscentrum runtom i landet. ALMI Företagspartner har också en viktig roll i den regionala utvecklingen.

10 Utförsäljning av statligt ägande i företag

Statligt ägande av börsnoterade företag som driver affärsverksamhet är inte motiverat. Under första hälften av nästa mandatperiod bör därför försäljning ske av statligt ägda aktier i bolag som Nordbanken, Celsius, Assi Domän och Pharmacia. Vid utförsäljningen av Vasakronan bör eventuella specialfastigheter finnas kvar i statlig ägo. Beträffande Assi Domän finns det två handlingsvägar, dels försäljning av aktier, dels försäljning av skogsmark. I syfte att stärka det enskilda skogsbruket och lokalt verksamma sågverksföretag bör staten medverka till försäljning av skogsmark. Detta är inte minst viktigt för utvecklingen i de berörda regionerna. Vidare är det viktigt att bevarandevärd skog behålls i statens ägo.

Staten ska, enligt Centerpartiets uppfattning inte äga företag som inte uttryckligen tjänar ett samhällsintresse. Det skapar oklarhet kring statens roll. Staten bör inte lägga sig i enskilda företags verksamhet, vilket blir fallet om man agerar som aktiv ägare. Det är mycket som tyder på att riskkapitalmarknaden under ett par år kommer att få en rejäl tillströmning av kapital, varför åren 1999 och 2000 får betecknas som gynnsamma för att sälja ut statligt ägande i företag.

Intäkterna från en utförsäljning av dessa företag ska enligt vår uppfattning utnyttjas för att betala av på statsskulden. Det skulle också sänka statens löpande räntekostnader. En grov uppskattning utifrån marknadsvärden från i slutet av april ger vid handen att en utförsäljning av det statliga ägande, som vi förordar, skulle inbringa drygt 80 miljarder kronor. Det skulle innebära sänkta räntekostnader med drygt 4 miljarder kronor per år. Hänsyn tas dock till att regeringen har planer på ospecificerade utförsäljningar, vilket får effekt på hur stora minskningar vi kan tillgodoräkna oss i form av minskade statsskuldsräntor. Från denna summa dras i våra inkomstberäkningar ett schablonberäknat belopp som hade influtit i utdelningar om utförsäljning inte hade ägt rum. Riksdagen bör besluta i enlighet med de riktlinjer för utförsäljning av statligt ägande i företag, som vi här har föreslagit.

11 Kommunsektorn

11.1 Kommunernas ekonomiska läge

Kommunsektorn tillförs 20 miljarder för år 2000 jämfört med 1996. Detta innebär att kommunsektorns ekonomiska läge förbättras successivt fram till millennieskiftet. Kommunförbundet gjorde i mars bedömningen att kommunsektorn i sin helhet kommer att uppnå balans till dess. Trots detta har många kommuner ett ansträngt ekonomiskt läge. På ett par års sikt är situationen svårast för vissa glesbygdskommuner. Detta beror till stor del på att människor flyttar därifrån, vilket resulterar i minskad skattekraft och minskat serviceunderlag. Ofta har glesbygdskommuner ett bostadsbestånd med många lediga lägenheter.

Den sjunkande arbetslösheten är viktig för kommunernas förmåga att klara budgetbalans från och med år 2000. På samma sätt som staten uppnått balans i sin budget, måste löpande verksamhet inom kommuner och landsting vara finansierad. Att löpande finansiera utgifter genom lån är ingen acceptabel lösning.

I och med att staten tillskjuter resurser fram till och med år 2000 är det ett rimligt krav att kommunsektorn inte höjer skatterna. Det riskerar annars att slå hårdast för låg- och medelinkomsttagare för vilka kommunalskatten är den enda skatten. Därför accepterar vi regeringens förslag till indragningar av skattehöjningar som kommuner beslutar. Tillförseln av medel till kommunerna, som Centerpartiet varit pådrivande för, är viktig för att hålla beskattningen av låg- och medelinkomsttagare nere. Den är redan hög vid internationella jämförelser och vi har tidigare under vårt skattepolitiska avsnitt redovisat vår avsikt att från och med 1999 sänka inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare.

11.2  Effektiviseringen av verksamheterna måste fortsätta

Förändringsarbetet ute i landets kommuner och landsting måste inriktas på att både höja kvaliteten och öka kostnadseffektiviteten. Även om neddragningarna på kommuner och landsting blivit för omfattande i samband med den ekonomiska krisen i Sverige har viktiga åtgärder vidtagits för att verkligen prioritera människors närmaste och mest centrala behov. Den fortsatta utvecklingen av kommunsektorn kommer att innebära fortsatt hårda prioriteringar för kommunerna liksom för staten.

Behoven stiger på sikt varför det är mycket viktigt att åstadkomma en ekonomisk tillväxt, som innebär att den samlade kommunsektorn kan få ett tillskott genom att skattekraften successivt ökar. Detta förutsätter en ökad sysselsättning. För kommunsektorn innebär den sjunkande arbetslösheten att kostnaderna för socialbidrag minskar, även om den regionala fördelningen av dessa minskade kostnader är ojämn.

Enligt HSU 2000 ökar behovet av resurser till äldreomsorgen betydligt fram till år 2010, vilket framför allt belastar primärkommunerna. Behovet av resurstillskott till sjukvården är inte lika stort och bedöms till stor del kunna kompenseras genom rationaliseringar. Skolan och barnomsorgen har för närvarande en minskande belastning, men på sikt är utvecklingen svår att förutspå.

Det har funnits starka skäl för att, såsom vi i riksdagen har beslutat, anslå ytterligare resurser till kommunsektorn fram t.o.m. år 2000. Därefter kommer sannolikt ytterligare resurstillskott att krävas, men det är nu för tidigt att avgöra vilka tillskott som kan bli aktuella efter år 2000.

11.3 Inkomst- och kostnadsutjämningssystemet för kommuner och landsting

Inom ramen för det nuvarande inkomst- och kostnadsutjämningssystemet för kommuner och landsting, som Centerpartiet medverkat till, har en utredning fått i uppdrag att se över reglerna. Utredningen ska enligt tidplanen återkomma med förslag till förändringar, som kan träda i kraft från och med den 1 januari år 2000. Vår uppfattning är att förändringar behövs. Framför allt måste den vikt som minskat befolkningsunderlag tillmäts justeras upp. Det är befogat med tanke på den utflyttning som största delen av landet upplever. En faktor som bör justeras ned är faktorn för kollektivtrafik. Det är angeläget att förändringar kommer till stånd, som kan förbättra situationen för hårt trängda avfolkningskommuner. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Den ekonomiska utvecklingen

12.1 Sysselsättningen och arbetslösheten

Förutsättningarna för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet har radikalt förbättras i och med att staten återigen har kontroll över budgeten. Räntorna har halverats och Sverige står starkt. Det är ett gott betyg åt den svenska saneringspolitiken. Stabila förutsättningar har skapats, vilket påverkar företagsklimatet, investeringsklimatet och den privata konsumtionen positivt.

Redan under innevarande budgetår beräknas den öppna arbetslösheten uppgå till 6,7 %, vilket är 0,7 procentenheter lägre än den bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 1998. Enligt AMS och SCB har utvecklingen på arbetsmarknaden vänt. Enligt SCB:s senaste arbets­kraftsundersökning steg sysselsättningen med 45 000 personer, jämfört med samma månad för ett år sedan. Regeringen spår att sysselsättningen ökar med 60 000 personer under 1999 och med 80 000 personer år 2000. Prognoserna är optimistiska, men samtidigt fullt realistiska, förutsatt att ingenting oväntat negativt inträffar.

12.2 De offentliga finanserna

De svenska statsfinanserna har sanerats snabbt och resolut. Trots detta har en god fördelningsprofil i förhållande till förutsättningarna åstadkommits. Merparten av saneringen har ägt rum genom utgiftsnedskärningar. Centerpartiet har haft en avgörande roll för att åstadkomma den förbättring, som nu innebär att regeringen för innevarande år räknar med ett överskott i de offentliga finanserna på 1,6 % av BNP. För 1999 sjunker överskottet till 0,8 %, främst av bokföringstekniska skäl. För åren 2000 och 2001 beräknas överskottet för den offentliga sektorn uppgå till 2,3 respektive 3,5 % av BNP.

Med våra förslag till utgiftsramar och förslag till inkomstförändringar blir budgetsaldot något bättre för 1999 och år 2000, medan det blir en aning sämre för år 2001. Det är enligt vår mening en önskvärd struktur, eftersom osäkerheten är större ju längre in i framtiden man blickar. Genom att ha ett starkare budgetalternativ än regeringen under åren 1999 och 2000 skapas utrymme för ytterligare skattesänkningar år 2001 jämfört med åren 1999 och 2000.

12.3 Inflationen och räntorna

De långa räntorna har pressats ned till följd av Asienkrisen och den internationella räntenedgång, som de finansiella oroligheterna förde med sig. Detta hänger samman med att inflationsförväntningarna därmed dämpades. Noterbart är att de svenska räntorna föll mer än i de tilltänkta EMU-länderna. För Europa och USA kom Asienkrisen ur detta perspektiv i ett passande skede. Innan Asienkrisen blommade ut, handlade diskussionerna om och när räntorna skulle höjas. Den svenska riksbanken hann höja styrräntan innan vidden av Asienkrisen blev känd. Alltjämt hävdar Riksbanken att det under slutet av året sannolikt finns skäl att höja styrräntan ytterligare. Dock förefaller ett antal indikatorer mycket gynnsamma ur Riksbankens perspektiv.

Löneavtalen har slutits på lägre nivåer än befarat, hyresutvecklingen är återhållsam och detaljhandelspriserna höjs endast i begränsad omfattning. Mer strukturellt och långsiktigt verkande faktorer är att förtroendet för svensk ekonomi återskapats, att förtroendet för låginflationspolitiken stärkts samt att konkurrensen på den svenska marknaden ökat. Inflations­förväntningarna är mycket låga hos samtliga aktörer. De främsta orosmolnen består i vilken styrka konjunkturen förstärks med och vilken effekt bristsituationer på arbetsmarknaden indirekt kan få på prisutvecklingen.

Inflationsbenägenheten i den svenska ekonomin har gått ned. Det är viktigt att Riksbanken bedriver en penningpolitik som i förväg motverkar inflationsimpulser. Det är också viktigt att Riksbanken kan bedöma vidden av att inflationsbenägenheten gått ned totalt sett i den svenska ekonomin. Slutsatsen är att Riksbanken i sina bedömningar måste ha med den minskade inflationsbenägenheten, som en tungt vägande faktor. Vidare är risken med att inte ha det betydande, eftersom den svenska ekonomins inflationsbenägenhet därmed aldrig sätts på prov. Härmed står Riksbanken inför att allvarligt dilemma, som noga måste beaktas. Inför framtiden är det viktigt ett Riksbanken kan bedöma de nya förutsättningarna. Risken finns att Riksbanken med en alltför historiskt orienterad penningpolitik höjer räntorna för tidigt och för mycket. Därmed kan man gå miste om en möjlighet att studera hur inflationsbenägenheten faktiskt har förändrats.

12.4 Lönebildningen

Stora framsteg har gjorts på lönebildningens område. Avtal har slutits på försvarbara nivåer, även om lägre avtalsnivåer hade varit önskvärda mot bakgrund av tidigare års för höga generella lönelyft och den konkurrensförsvagning som det svenska näringslivet därmed utsatts för. Produktivitetsutvecklingen har dock varit god, vilket i sig talar för att den nivå kring ca 3 % per år, som nu har uppnåtts är förenlig med bevarad konkurrenskraft. Det råder också goda förutsättningar för att de framförhandlade avtalen kommer att innebära reallönelyft för många löntagare. Så var inte fallet under slutet på 1980-talet när inflationen åt upp de utrymmen som framförhandlades. Den låga inflationen är särskilt viktig för de avtalsgrupper som har liten löneglidning.

Såsom vi har konstaterat tidigare i motionen har förtroendet för den svenska låginflationspolitiken nu i högre grad också etablerats hos arbetsmarknadens parter. Det är en viktig pusselbit för att låginflations­politiken ska fungera väl i längden. Verkstadsindustrins parter har ingått en intressant överenskommelse som i korthet innebär att medlingsinstrumentet stärks och konfliktåtgärder försvåras. Bara för att avtalsrörelsen hittills för denna gång avlöpt relativt stilla är inte alla risker eliminerade för framtiden. Naturligtvis har den höga arbetslösheten på ett märkbart sätt bidragit till att ansvarskännandet ökat.

12.5 Den privata konsumtionen och hushållssparandet

Parallellt med att staten har sanerat sina finanser har en liknande skuldsanering ägt rum hos hushållen. Under den utdragna lågkonjunkturen från början av 1990-talet har hushållen minskat sin konsumtion och ökat sitt sparande. Det har varit gynnsamt och rationellt. Det har bidragit till att räntorna sjunkit, vilket nu bidrar till att den privata konsumtionen har tagit fart. Som andel av den disponibla inkomsten börjar det privata sparandet nu att närma sig noll. Det är en naturlig utveckling med hänsyn till att investeringsbehov fått stå tillbaka under de sämre åren. Det hänger också samman med att en stor del av hushållen nu ser att deras hushållsekonomi vilar på en mer stabil grund. För detta har den ekonomiska utvecklingen i landet stor betydelse.

För närvarande är det inte oroväckande att hushållen konsumerar mer. Det är en följdriktig konsekvens av de senaste årens utveckling. Dock är det befogat att inför framtiden lyfta ett varnande finger för om denna situation förstärks och sparandet förbyts i ett varaktigt sparunderskott. Det är inte långsiktigt hållbart. Det mesta tyder dock på att läget kommer att stabiliseras inom några års tid. Vaksamheten bör ägnas hur dessa beteendeförändringar samvarierar med konjunkturförändringar. Penningpolitiken är delvis beroende av hur den privata konsumtionen utvecklas.

12.6 Den internationella konjunkturen

Den finansiella krisen i Asien har inte fått de drastiska effekter som många befarat. Asienkrisen måste betecknas som en justering till följd av att den finansiella sektorn fungerat dåligt i regionen. Reformer krävs för att komma till rätta med problem såsom korruption, regleringar och bristande informationsgivning.

Av allt att döma kommer inte Asienkrisen att kortsiktigt få några avsevärda effekter på den positiva konjunkturutvecklingen i Europa och USA. Konjunkturen är mycket god på dessa båda för världskonjunkturen så viktiga kontinenter. Mycket hänger samman med att räntorna haft en nedåtgående trend i takt med att en stabilt låg inflation brett ut sig över området. Det har givit och ger alltjämt goda förutsättningar för en stabil och relativt god ekonomisk tillväxt. Den största faran i dagsläget består i de störningar som skulle kunna komma i kölvattnet av sviktande aktiebörser och ytterligare finansiella problem i Asien, som ännu inte är kända.

12.7 Export och import

Den svenska tillväxten har under senare år till stor del varit exportledd. De svenska företagen gynnades i mitten av 1990-talet av den kronförsvagning som hade ägt rum. Den internationella konkurrenskraften stärktes därmed. Trots att den svenska kronan därefter försvagades, som en följd av att förtroendet för svensk ekonomi stärktes, har det svenska näringslivet tagit marknadsandelar utomlands. Mycket tyder på att svenska företag varit mer framgångsrika än sina internationella konkurrenter avseende produktivitetsförbättringar och produktutveckling. Det är positivt att de svenska exportföretagen endast i liten utsträckning kompenserat sig för kronförstärkningen via prisförändringar. Detta har naturligtvis underlättat konkurrenskraften.

Det är mycket positivt att den svenska handelsbalansen, enligt Konjunk­turinstitutets bedömningar, uppvisar ett överskott på ca 8 % av BNP för 1998 och 1999. Importen ökade nästan lika snabbt som exporten 1997, vilket inte är anmärkningsvärt med tanke på att konsumtionen börjat ta fart. Ingen risk föreligger ännu för att importen ska öka i skadlig omfattning. För 1997 uppgick överskottet i bytesbalansen till 2,7 % av BNP, vilket också är tillfredsställande.

13 Förslag till utgiftstak och preliminära utgiftsramar

13.1 Utgiftstaket för åren 1999–2001

Centerpartiet har tidigare i riksdagen bifallit utgiftsramarna för åren 1999 och 2000. Riksdagen ska i samband med denna proposition ta ställning till utgiftstaket för år 2001. Regeringen föreslår att utgiftstaket skall höjas väsentligt, till totalt 770 miljarder. Det skall jämföras med utgiftstaken på 735 miljarder för 1999 och 744 miljarder för år 2000. Mot bakgrund av att budgeteringsmarginalen för år 2001, utan egentliga skäl, höjs till 27 miljarder samt att våra förslag till preliminära utgiftsramar ligger några miljarder under regeringens, bör utgiftstaket för år 2001 enligt vår uppfattning sättas till 760 miljarder. Det innebär således en neddragning av utgiftstaket med 10 miljarder i förhållande till regeringens förslag. Detta bör riksdagen besluta om.

Preliminära utgiftsramar för åren 1999–2001

Tabell 4 – Våra förslag till preliminära utgiftsramar i förhållande till regeringens, mkr, löpande priser

1999

vår diff.

2000

vår diff.

2001

vår diff.

UO 1

Rikets styrelse

4163

-100

4216

-150

4548

-150

UO 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

2060

-23

2008

0

2010

0

UO 3

Skatteförvaltning och uppbörd

5786

30

5864

30

6023

30

UO 4

Rättsväsendet

21611

0

22209

0

22886

0

UO 5

Utrikes förvaltning och int. samverkan

2949

-19

2947

-18

3003

-18

UO 6

Totalförsvar

44267

0

45682

0

45714

0

UO 7

Internationellt bistånd

12002

0

13020

0

13866

0

UO 8

Invandrare och flyktingar

4389

0

4228

0

4467

0

UO 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg

24326

420

25911

250

26397

200

UO 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp

43749

-685

44777

-685

45425

-685

UO 11

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

62708

-105

63239

-95

63837

-95

UO 12

Ekonomisk trygghet för familjer och barn

34780

-345

35503

-345

36287

-345

UO 13

Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

31149

0

24531

0

21696

0

UO 14

Arbetsmarknad och arbetsliv

48524

-2290

48919

-2090

47308

-2090

UO 15

Studiestöd

21863

-257

22951

-300

24420

-300

UO 16

Utbildning och universitetsforskning

29245

0

30457

0

32199

0

UO 17

Kultur, medier, trossamfund och fritid

7499

50

7640

50

7782

50

UO 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjn. och byggande

19501

-500

16643

-739

13595

-2009

UO 19

Regional utjämning och utveckling

3501

590

3154

590

3351

590

UO 20

Allmän miljö- och naturvård

1286

100

1289

100

1310

200

UO 21

Energi

1831

0

1592

0

1568

0

UO 22

Kommunikationer

26044

-105

26652

-105

25590

-245

UO 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

13083

700

13165

700

13190

700

UO 24

Näringsliv

2870

84

2852

83

2895

84

UO 25

Allmänna bidrag till kommuner

104118

1250

105214

1760

105394

2420

UO 26

Statsskuldsräntor m.m.

94989

-1180

81567

-2950

73167

-2950

UO 27

Avgiften till Europeiska gemenskapen

21650

0

22011

0

22866

0

Summa utgiftsområden

689945

-2385

678241

-3914

670795

-4613

Summa utgiftsområden exkl. stats­skuldsräntor

595956

-1205

596674

-964

597628

-1663

Minskning av anslagsbehållningar

3000

2000

1000

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

130970

-300

137591

-210

143900

-150

Summa takbegränsade utgifter

728926

-1505

736265

-1174

742528

-1813

Budgeteringsmarginal

6074

1505

7735

1174

27472

-8187

Utgiftstak

735000

0

744000

0

770000

-10000

På utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner beror vår avvikelse på indirekta effekter av främst våra skatteförslag. Samma sak gäller socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Inom utgiftsområdet föreslår regeringen att resurser skall tillföras under åren 1999–2001 för att öka kvaliteten i Regeringskansliets beredning av regeringsärenden. Man tillför betydande belopp. Dessutom tillförs resurser med sikte på Sveriges ordförandeperiod i EU under första halvåret år 2001, vilket är fullt naturligt. Av de föreslagna tillskotten under åren 1999–2001 anslår Centerpartiet 100 miljoner första året och 150 miljoner för åren därpå.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Inom utgiftsområdet har regeringen utökat utgiftsramarna för 1999 med 23 miljoner för att förstärka vissa myndigheter samt för finansiering av en ny myndighet för kvalitets- och kompetensutveckling i statsförvaltningen. Vi finner inte att det finns något särskilt behov av en sådan myndighet, utan att det hanteras bäst på respektive myndighet. Vi avvisar regeringens utökning av ramen för 1999. I övrigt föreslår vi inga förändringar i förhållande till regeringen.

Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd

Inom området ryms Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. I proposition 1997/98:100 läggs förslag om att tillföra 20 miljoner för 1999 och framåt i syfte att stärka tullens kontrollmöjligheter. Vi delar regeringens bedömning, men menar att ytterligare 30 miljoner bör tillföras tullen för att förbättra tullens möjligheter att genom underrättelsearbete och kontroll effektivare kunna hindra narkotika, cigaretter och sprit att passera våra gränser. Vi anser att smugglingen ska bekämpas med stärkta insatser snarare än genom skattejusteringar.

Centerpartiet har tidigare motsatt sig den centralisering som genomförs i och med skattemyndigheternas regionalisering. Därigenom minskar närheten till allmänheten och fler statliga arbetstillfällen dras in från delar av landet som har problem med befolkningsutflyttning.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Vi vill tillföra 65 miljoner ytterligare till polisen för åren 1999–2001 i jämförelse med regeringen. Detta kommer vi att finansiera inom utgiftsramen genom höjda tvistemålsavgifter och genom höjda böter för fortkörning. Rättsväsendet har under senare år utsatts för en del berättigad kritik. Polisens arbete har inte varit tillräckligt effektivt och den ekonomiska kontrollen inom polisverksamheten har fungerat dåligt. Den press som de rättsvårdande instanserna utsätts för har också ökat. Regeringen föreslår tillförsel av resurser för åren 1999–2001 med 200, 250 respektive 300 miljoner. Medlen skall enligt regeringen användas för att säkerställa närpolisreformen, kampen mot vardagsbrottsligheten samt ekobrotten. Vi menar också att polisväsendet måste effektiviseras parallellt med att nya resurser tillförs. Polisens ledningsorganisation kan och bör förbättras. Vi föreslår samma totala utgiftsramar som regeringen.

Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan

På detta utgiftsområde har regeringen lagt på 18,5 miljoner 1999 och 17,5 miljoner för år 2000 och 2001 i en satsning på Europafrågor. Vår uppfattning är att informationen om Europapolitiken inte bör bli föremål för ytterligare anslag. Det finns redan nu en EU-upplysning inom ramen för riksdagen och EU-kommissionen har sitt kontor i Stockholm som kan bidra med upplysningar, liksom Euro Info Centre på NUTEK. Det föreligger enligt vår uppfattning inte större behov.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar

Centerpartiet har deltagit i utformningen av de försvarsbeslut som ligger till grund för regeringens bedömning. I botten ligger säkerhetspolitiska bedömningar, som föranlett nedskärningar på försvarsområdet. Det är dock viktigt att en effektiv och funktionell försvarsorganisation kan upprätthållas. Vårt förslag till utgiftsram överensstämmer med regeringens.

Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Det är viktigt att Sverige kan ha ett aktivt och generöst bistånd. Trots det mycket tuffa saneringsprogram som svensk ekonomi gått igenom tillhör vi alltjämt de länder som ger mest i bistånd till världens fattigare länder. När ekonomin så tillåter är det motiverat att öka biståndet. Samtidigt måste sådana insatser vägas mot angelägna åtgärder på andra områden, inte minst skatteområdet. Regeringen föreslår att 800 miljoner årligen ska anslås för bistånd till Öst- och Centraleuropa under perioden 1999–2001. Det är viktigt att en stor del av dessa pengar kan gå till förbättringar på miljöområdet. Varje insats där ger flerfaldigt större effekt än här hemma. Vårt förslag till utgiftsramar för utgiftsområdet överensstämmer med regeringens.

Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

Inom detta utgiftsområde föreslår regeringen en treårig satsning på integration med 128 miljoner för 1999 och år 2000. För 2001 föreslår man att 578 miljoner tillförs. Centerpartiet ser med stort allvar på den ökade segregationen i framför allt storstadsområden. Koncentration av invandrare och socialt utslagna till vissa stadsdelar medför problem. Arbetslösheten är mycket hög bland de invandrade svenskarna. Det är därför angeläget att insatser görs för att vända utvecklingen. Det är bra att regeringen äntligen på detta sätt tar ett första steg för att ge bättre möjligheter för invandrare att integreras i det svenska samhället. En viktig del i integrationspolitiken bör vara att informera invandrare om alternativa bosättningsorter. Svenskundervisningen har naturligtvis en betydelsefull roll. Vi föreslår samma utgiftsramar som regeringen.

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Servicecheckar bör införas så att pensionärer kan anlita hemhjälp för hushållstjänster genom en subvention från staten. För detta ändamål avsätter vi 700 miljoner för varje år under perioden 1999–2001.

Tandvårdsförsäkringen förstärks med 500 miljoner per år enligt regeringens förslag, vilket Centerpartiet biträder. Vidare avsätts resurser för äldreomsorgen. Vi tillstyrker de ökade resurserna, men anvisar i vår motion, med anledning av regeringens äldreproposition, hur vi vill förbättra användningen av dessa medel i förhållande till regeringen.

Redan i samband med den bostadspolitiska propositionen yrkade vi avslag på regeringens förslag till investeringsbidrag för byggande av äldrebostäder. Det är i själva verket ett byggstöd, som gynnar kommuner som står i begrepp att bygga den här typen av bostäder. Kommunerna bör i stället ha likvärdiga villkor och de måste tillåtas att själva välja mellan sådant byggande och exempelvis personella behov inom vården och omsorgen. När det gäller Apoteksbolaget finns stora rationaliseringsvinster att göra genom en konkurrensutsättning och en successiv utförsäljning av enskilda apotek. Detta föreslås av utredning SOU 1998:20 Läkemedel i vård och handel. Vi räknar med att detta sparar ca 130 miljoner 1999 för att år 2000 och 2001 spara 450 respektive 500 miljoner.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Centerpartiet har tidigare krävt att medel skall tillföras Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, som har varit utsatta för en stor arbetsbelastning. Så sker nu. Utgiftsramen har även utökats med hänsyn till höjningen av det reducerade basbeloppet. Dessutom ger regeringen försäkringskassan i uppdrag att i samverkan med arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut, Samhall AB eller annan aktör hjälpa tre fjärdedels förtidspensionärer till varaktig sysselsättningslösning. Detta bedömer regeringen inte skall behöva föranleda någon ramhöjning. Centerpartiet delar regeringens bedömningar i dessa avseenden. Däremot föreslår vi att förändringar görs när det gäller sjukpenninggrundande inkomst. Löneanpassningen bör slopas och kvalifikationsvillkoren ändras. Detta medför att utgiftsramen sänks med 685 miljoner årligen för åren 1999–2001.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Centerpartiet vill förbättra situationen för de pensionärer som har låg pension. Därför bör pensionstillskottet höjas med 0,03 basbelopp eller ca 1 100 kronor per år. Inom utgiftsområdet föreslår vi att folkpensionärer som är samboende likställs med gifta med avseende på folkpensionen. Utredning SOU 1997:85 Förmån efter inkomst har föreslagit en i det närmaste fullständig samordning av BTP-systemets (bostadstillägg för pensionärer) och bostadsbidragssystemets inkomstunderlag. Vi anser att det i enlighet med utredningens förslag bör genomföras förändringar, som innebär att kapitalinkomster skall räknas på samma sätt för BTP som för bostadsbidrag samt att endast bidragsberättigad pensionärs del av bostadskostnaden ska ligga till grund för rätt till BTP. Totalt innebär vårt alternativ att utgiftsramarna kan sänkas med 105 miljoner 1999 och med 95 miljoner för åren 2000 och 2001.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Centerpartiet har aktivt medverkat till att barnbidragen höjts och flerbarnstilläggen återinförts. Vi motsatte oss neddragningarna på detta område när de genomfördes av den socialdemokratiska regeringen. Inom detta utgiftsområde faller en del av besparingseffekterna ut av slopad löneanpassning av den sjukpenninggrundande inkomsten. Det innebär att utgiftsramen kan minskas med 345 miljoner för åren 1999–2001. Utöver detta ämnar vi på längre sikt göra om stödet till barn i åldrarna 0–6 år till ett så kallat barnkonto, som finansieras av de olika stöden som idag utgår för barn i dessa åldrar. Detta kräver dock en utredning.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Centerpartiet föreslår inga andra utgiftsramar än regeringen. Vi gör tidigare i motionen en analys av problemen kring arbetslöshetsförsäkringen i kombination med inkomstprövade bidrag, barnomsorgsavgift, ökade kostnader för resor till och från arbetet samt skattesystemet. Vår slutsats är att en utredning bör ges i uppdrag att skyndsamt se över drivkrafterna för arbete och återkomma med förslag som innebär att fler arbetslösa tjänar på att ta arbete, när sådan möjlighet finns. Därigenom skulle flexibiliteten på arbetsmarknaden öka, bristen på arbetskraft minska och kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen på sikt minskas.

Arbetslöshetsförsäkringen går alltjämt med kraftig förlust för staten. Den är inte i någon egentlig mening en försäkring, eftersom avgiften till a-kassan är mycket låg. Därför bör avgiften höjas med 480 kronor per år. Detta kan öka inbetalningarna till staten med ca 1 600 miljoner per år. Detta inkommer som en inkomst i statsbudgeten.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Inom utgiftsområde 14 finns behov av förändringar. Regeringen har en för stelbent hållning i arbetsmarknadsfrågorna. Det krävs en ökad flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken om sysselsättningen markant skall öka. Volymkraven måste minskas för att kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningarna ska kunna ökas.

Regeringen har för avsikt att återkomma med förslag till slopande av ALU och API, och ersätta dessa åtgärder med en annan. Vår utgångspunkt är att ALU eller liknande inte bör användas i konkurrensutsatt verksamhet. Finansieringen från arbetsgivare i samband med API eller liknande åtgärd bör öka. Vidare bör regeringens utökning av anslaget till arbetsförmedlingarna för 1999 minskas med knappt hälften, d.v.s. med 400 miljoner.

Medel som tidigare förts över från arbetsmarknadsanslaget till länsstyrelserna för småföretagssatsningar har slagit väl ut varför vi anser att ytterligare 500 miljoner ska föras över till utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling. För ökade och aktiva insatser på kulturområdet har vi funnit det lämpligt att flytta över 90 miljoner från detta utgiftsområde till utgiftsområde 17.

Det framstår som anmärkningsvärt att regeringen beräknar så höga utgiftsramar för åren 1999–2001 med tanke på att sysselsättningen ökar och att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas minska i omfattning. Regeringen har för avsikt att återkomma i samband med budgetpropositionen. Enligt vår uppfattning bör utgiftsramarna minskas ytterligare för perioden 1999–2001.

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Regeringen genomför en besparing på 494 miljoner kronor för 1999. Enligt våra bedömningar, som utgår från CSN:s anslagsframställningar, är det fullt möjligt att minska utgiftsramen för 1999 med ytterligare 257 miljoner jämfört med regeringens förslag. Det finns vidare utrymme inom ramen för vårt förslag till studiestöd att minska ramarna med 300 miljoner för åren 2000 och 2001.

Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsramarna för åren 1999–2001 föreslås vara lika stora som regeringens. Centerpartiet avser att prioritera ökade forskningsresurser till de mindre och medelstora högskolorna samt underlätta anställning av doktorander. Fortsatta satsningar på fasta forskningsresurser till mindre och medelstora högskolor bör möjliggöras genom användning av bl.a. sektorsmedel. Vi avser återkomma till frågan i höst. Inom ramen för denna satsning bör de nya och blivande universiteten vara fortsatt prioriterade. Skolprogrammet vill Centerpartiet återkomma till när regeringen preciserar sitt tiopunktsprogram för skolan. Vad avser skolan i övrigt vill vi göra satsningar på läs- och skrivutveckling, distansutbildning, IT-projekt avseende pilotprojekt och utveckling av IT-pedagogik samt fort- och vidareutbildning av lärare. Läromedlen måste prioriteras inom ramen för skolan.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

I enlighet med vad som tidigare redovisats under utgiftsområde 14, frigörs 90 miljoner från utgiftsområde 14 för aktiva insatser för konstnärer och kultur inom utgiftsområde 17. Anslaget till uppsökandeverksamhet i samhällsfrågor bör samtidigt avskaffas. Totalt innebär det att vårt förslag till utgiftsramar för åren 1999–2001 blir 50 miljoner högre än regeringens.

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

I enlighet med förslagen i vår bostadsmotion med anledning av regeringens bostadsproposition, kan utgiftsramen minskas. I enlighet med den bostadspolitiska utredningens beräkningar är kostnaderna för vårt förslag till investeringsbidrag inräknat, liksom de besparingar som avvecklingen av Danell-systemet innebär. Inom utgiftsområdet lägger regeringen till 2 000 miljoner från och med år 2001 för lokala investeringsprogram. Centerpartiet anser att regeringen i för hög utsträckning har avsatt särskilda medel för utdelning till projekt. Det är en för godtycklig behandling av medel och vi anser att medlen kan göra bättre nytta på andra sätt, inom bland annat utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Vi föreslår en ökning av ramen genom överflyttning av medel från utgiftsområde 14 med 500 miljoner. Dessa medel ska fördelas till länsstyrelserna för näringslivsutveckling. I övrigt accepterar vi de 500 miljoner som regeringen tillför, men menar att detta tillskott måste fördelas direkt på de olika länen. Vidare är det av yttersta vikt att regeringen slår vakt om att bibehålla de reducerade arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland. Som en konsekvens av att vi i samband med den regionalpolitiska propositionen avslog att regeringen ville ta bort de reducerade arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland för jord- och skogsbruk, föreslår vi att denna reduktion bibehålls. Det medför att vi höjer utgiftsramarna med 90 miljoner per år. Totalt är utgiftsramarna 590 miljoner högre än regeringens för åren 1999–2001.

Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

På miljöområdet för regeringen tillbaka en del medel som tidigare sparats. Vi anser inte att höjningen av ramarna är tillräcklig, utan föreslår en ökning med 100 miljoner för åren 1999 och 2000. För år 2001 läggs ytterligare 100 miljoner på utgiftsområdets medel. Riksdagen har under våren 1998 beslutat att öka anslaget för kalkning av sjöar med 40 miljoner kronor. Riksdagen begärde att regeringen skulle återkomma med ett förslag om höjt anslag till kalkning i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Det är förvånande att regeringen helt bortsett från riksdagens beslut i de preliminära förslagen för åren 1999–2001. Det av regeringen tidigare indragna anslaget på 3 miljoner kronor till ideella miljöorganisationers internationella arbete bör återställas. Regeringens anslag för inköp av mark och skötsel av naturvårdsområden är för litet för att tillräckligt skydda den biologiska mångfalden i skogen. Kalkning av sjöar och inköp av mark för naturskyddsändamål är prioriterade områden för Centerpartiet.

Utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområdets ramar för åren 1999–2001 är en konsekvens av energiöverenskommelsen, som Centerpartiet slutit med regeringen och Vänsterpartiet.

Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Inom detta utgiftsområde framstår regeringens IT-satsning som önskvärd att genomföra. Man har redovisat hur medlen skall användas. För år 2001 minskar vi utgiftsramen som en konsekvens av vår inställning till Stockholmsöverenskommelsen.

Luftfartsverket måste, som alla statliga verksamheter, ha ett regionalpolitiskt ansvar inom sitt sektorsområde. De medel, 105 miljoner, som är för drift av de kommunala flygplatserna bör tas ut inom sektorn. Det är därför lämpligt att Luftfartsverket bidrar med 105 miljoner för att långsiktigt kunna vidmakthålla den regionalt viktiga trafiken på dessa flygplatser. Det får ankomma på regeringen att närmare utforma hur Luftfartsverkets bidrag till dessa flygplatser skall regleras. Någon nedsättning av inleveranserna från Luftfartsverket till staten bör dock inte ske av denna anledning. Inom våra föreslagna ramar för utgiftsområdet kommer vi att tillföra resurser för satsning på enskilda vägar samt hårdbeläggning av grusvägar. Samtidigt vill vi prioritera ökade satsningar på upprustning av länsvägnätet före satsningar på riksvägarna.

Sjöfarten har stor betydelse för både utrikeshandel och för svenskt näringsliv. Den försämrade konkurrenssituationen för sjöfarten gör att det brådskar med åtgärder som bidrar till att förbättra den svenska sjöfartens möjligheter.

Trots regeringens uttalade löfte händer inget. Detta är beklagligt och riskerna för utflaggning av flera rederier är uppenbar. Trots att näringen uppfyllt de krav som regeringen framfört har förslag uteblivit som kunnat medverka till en förbättrad situation.

I samband med budgetpropositionen 1997 anförde regeringen att man avsåg att se över berörd lagstiftning med anledning av parternas principöverenskommelse. Enligt principöverenskommelsen förutsätts dock att även övriga sjöfackliga organisationer ingår liknande överenskommelser. Vidare har regeringen framfört att man hade för avsikt att lägga fram en proposition med lagändringar som kan behandlas under våren 1998 för ikraftträdande halvårsskiftet 1998.

Sveriges redareförening har kommit överens med berörda parter om bemanningsanpassningar i svenska fartyg. Ramavtalet förutsätter dock att lagändringar vidtas så att tillfälligt anställda skall kunna arbeta på svenska fartyg. Centerpartiet anser att de erforderliga lagändringar som behövs snarast måste kunna genomföras. Regeringen bör omgående återkomma till riksdagen med förslag till lagändring beträffande tillfälligt anställda.

Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Till utgiftsområdet tillförs 99 miljoner årligen under perioden 1999–2001 för naturvårdsavtal och biotopskydd i skog samt för rådgivning och information till skogsbrukare. Det framstår som något märkligt att regeringen drar ned utgiftsramarna med 700 miljoner per år med hänvisning till att de EU-finansierade utgifterna för arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag på grund av ett lägre utnyttjande av stöden antas bli lägre än vad som tidigare förutsatts. Det är enligt vår uppfattning en felaktig åtgärd eftersom det begränsar näringens utvecklingsmöjligheter. Vi utgår från att regeringen, såsom man tidigare hävdat, anser att lantbruket är en framtidsnäring och att EU:s stöd skall utnyttjas i största möjliga omfattning. Mot bakgrund av detta höjer vi utgiftsramarna med 700 miljoner per år. Inkomsterna i form av bidrag från EU ökar med samma belopp.

Med anknytning till detta utgiftsområde föreslår vi skatteåtgärder med anledning av utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167), som granskat svenskt jordbruks konkurrenskraft. Såsom tidigare föreslår vi ett yrkesfiskeavdrag i likhet med det som finns i exempelvis Danmark.

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige har ansett att livsmedelssektorn måste lyftas genom aktiva insatser inom näringspolitiken. En del av åtgärderna berör jordbruket och trädgårdsnäringen, medan andra riktar sig till livsmedelsindustrin. I enlighet med utredningens förslag föreslår vi att medel tillförs för forskning och utveckling med 90 miljoner per år, med 35 miljoner per år för exportfrämjande åtgärder samt medel för gårdsförädling av livsmedel med 2 miljoner per år.

För att främja Östersjöregionens utveckling tillförs 1 000 miljoner under en femårsperiod. Detta är positivt med tanke på den stora outnyttjade potential som Östersjöområdet besitter för tillväxt, handel och miljöframsteg. Regeringen avsätter inom utgiftsramen medel för IT-satsningar. Det är oklart vad detta består i. Det bör kunna rymmas inom ordinarie anslag. Utgiftsområdet tillförs enligt regeringens förslag medel för att främja de små och medelstora företagens handel med Europa. Det finns enligt vår uppfattning inte skäl för detta. Utvecklingskraften i EU-medlemskapet och den fria inre marknaden är enligt vår bedömning tillräcklig. Inom miljarden till Östersjösamarbete ryms också insatser för att främja små och medelstora företags utveckling.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Centerpartiet har föreslagit att bidragen till kommunerna skall öka. Det är välkommet att regeringen nu hörsammar vårt förslag. Däremot vill vi se en delvis annan inriktning på hur pengarna ska fördelas. Vi motsätter oss de medel som regeringen vill avsätta ytterligare för särskilda insatser. Fördelningen av pengarna bör i största möjliga mån följa generella regler, varför regeringens inriktning i denna del bör avslås. Vårt förslag till utgiftsramar överensstämmer med regeringens, med hänsyn tagen till justeringar som görs med anledning av de skatteförslag som vi lägger och som får effekt på kommunernas inkomster. De högre ramarna än regeringens är i huvudsak en följd av vårt förslag till sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare genom höjt grundavdrag. Det höjda grundavdraget innebär till största delen att kommunernas skattebas minskar, vilket i vårt förslag till utgiftsramar för åren 1999–2001 kompenseras genom att vi ökar ramarna för allmänna bidrag till kommuner. En stor motverkande effekt har de indirekta effekterna av vårt förslag till sänkta arbetsgivaravgifter. Vidare påverkas utgiftsramen av andra neutraliserande effekter till följd av skatte- och bidragsförändringar.

Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.

Under perioden 1999–2000 föreslår Centerpartiet ett omfattande utförsäljningsprogram av statligt ägande i företag. Detta kommer att medföra betydande engångsintäkter i statskassan. Dessa bör användas för att betala av på statsskulden, vilket i sin tur får till följd att räntekostnaderna sjunker. Därför beräknas utgiftsramen för statsskuldsräntor minska under åren 1999–2001.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen

Det är angeläget att Sverige kan minska sin avgift till EU. I dagsläget betalar Sverige den högsta EU-avgiften per invånare. Det är inte hållbart och försvarbart i längden. Regeringen bör med kraft driva detta krav i EU. Detta bör ges regeringen till känna. Inga avvikelser från regeringens utgiftsramar.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Våra utgiftsramar har justerats med hänsyn till de indirekta effekter som uppstår till följd av våra skatteförslag.

14 Tilläggsbudgeten för 1998

1998 års budgetproposition föregicks av överläggningar mellan regeringen och Centerpartiet om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket samt åtgärder för budgetsanering. Tilläggsbudgeten, som regeringen nu presenterar, ligger i linje med tidigare överenskommelser. Vi är dock såsom framgått tidigare mycket kritiska till att regeringen inte gör någonting för att lindra effekterna för de bofasta i attraktiva områden för fritidsboende, som råkat illa ut till följd av höjd fastighetsskatt och kraftigt höjda taxeringsvärden. Det finns en klar och enkel möjlighet för riksdagen att med verkan från och med taxeringsåret 1998, för inkomståret 1997 slopa belägenhetsfaktorn för de bofasta. Dessutom bör så kallad normaltomt i fastighetstaxeringen minimeras till 300 kvadratmeter. Inkomstbortfallet är relativt litet medan effekten för den enskilde skärgårdsbon kan vara avgörande. Detta bör riksdagen besluta om.

Centerpartiet förutsätter att de särskilda medel ur rundradiokontot på 245 miljoner kronor som regeringen aviserar för Sveriges Television och Sveriges Radio också kommer Sveriges Utbildningsradio till del, i enlighet med vad riksdagen beslutat med anledning av proposition 1996/97:67 Digitala TV-sändningar.

Vidare föreslår regeringen att ett tillfälligt investeringsbidrag för byggande av äldrebostäder införs. Vi yrkade avslag på detta i vår partimotion med anledning av regeringens bostadspolitiska proposition och yrkar följaktligen avslag på detta nu. En stark invändning mot förslaget, som måste betecknas som ett rent byggstöd, är att kommuner som står i begrepp och är i behov av att bygga äldrebostäder gynnas på bekostnad av andra kommuner som förlagt sina bygginvesteringar till andra tillfällen.

Som en konsekvens av att vi föredrar generella regler och en generell fördelning av medel avslår vi regeringens förslag till 400 miljoner för särskilda insatser för utsatta kommuner. En ökning av anslaget på detta sätt får anses ha som syfte att statsråd ska kunna ge mer resurser till utvalda kommuner. Det är enligt vår uppfattning fel metod för fördelning av den höjda ramen för de allmänna kommunbidragen. Vi föreslår att hela det utökade bidraget till kommunsektorn ska fördelas enligt allmänna principer under anslaget A 1.

15 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,

  2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 2001 till 760 miljarder kronor,

  3. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1999–2001 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i motionen,

  4. att riksdagen beslutar om sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

  5. att riksdagen beslutar om höjd produktionsskatt på el från kärnkraft i enlighet med vad som anförts i motionen,

  6. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt fastighetsskatt på äldre vattenkraft,

  7. att riksdagen beslutar införa en kväveoxidskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

  8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöskatt på inrikes flyg i enlighet med vad som anförts i motionen,

  9. att riksdagen beslutar om sänkt fastighetsskatt till 1,5 % fr.o.m. taxeringsåret 1999, med verkan från inkomståret 1998, i enlighet med vad som anförts i motionen,

  10. att riksdagen beslutar om sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare i enlighet med vad som anförts i motionen,

  11. att riksdagen beslutar fasa ut förmögenhetsskatten i enlighet med vad som anförts i motionen,

  12. att riksdagen beslutar om sänkt skatt för fåmansföretag i enlighet med vad som anförts i motionen,

  13. att riksdagen beslutar om avskaffande av särskild löneskatt på avsättning till anställdas vinstandelsstiftelser i enlighet med vad som anförts i motionen,

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattefrihet för biobaserade drivmedel,

  15. att riksdagen beslutar om avskaffad skatt på el och sänkt skatt på eldningsolja för jordbruket till samma nivå som för industrin i enlighet med vad som anförts i motionen,

  16. att riksdagen beslutar underlätta generationsskiften i enlighet med vad som anförts i motionen,

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett yrkesfiskeavdrag,

  18. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkt tobaksskatt,

  19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tobakens skadliga effekter för folkhälsan och tobakens omfattande kostnader för samhället i enlighet med vad som anförts i motionen,

  20. att riksdagen beslutar om höjda egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,

  21. att riksdagen begär förslag hos regeringen om försöksverksamhet för hushållsnära tjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,

  22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lönebildningen,

  23. att riksdagen beslutar om utförsäljning av statligt ägande i företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

  24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utjämningssystemet för kommuner och landsting,

  25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska EU-avgiften,

  26. att riksdagen avslår regeringens förslag i tilläggsbudgeten till nytt reservationsanslag för B 10 Bidrag till äldrebostäder, i enlighet med vad som anförts i motionen,

  27. att riksdagen avslår den föreslagna fördelningen i tilläggsbudgeten av den utökade utgiftsramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 29 april 1998

Olof Johansson (c)

Helena Nilsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Agne Hansson (c)

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Elanders Gotab, Stockholm 2002