Motion till riksdagen
1997/98:Fi22
av Alf Svensson m.fl. (kd)

med anledning av prop. 1997/98:150 1998 års ekonomiska vårproposition


1 Sammanfattning  3

2 Kristdemokraternas kommentarer till regeringens proposition  6

2.1 Sveriges ras i välståndsligan fortsätter  6

2.2 Överoptimistiska prognoser leder inte till fler jobb  7

2.3 Saneringspolitik med felaktig fördelningsprofil  7

2.4  Klart samband mellan företagarklimat och resurser till välfärden 8

2.5 Sverige lever farligt med sårbara och konjunkturkänsliga finanser  8

2.6 Fortsatt dålig utvecklingskraft  9

3 Den ekonomiska utvecklingen  10

3.1 Den internationella utvecklingen  10

3.2 Den svenska utvecklingen  10

4 Kristdemokraternas ekonomiska politik  11

4.1 Social och ekologisk marknadsekonomi  11

4.2 En gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb  12

4.3 Kristdemokratisk tillväxtpolitik  13

4.4 Hushållssparande är nödvändigt  14

4.5 Stimulera tjänstesektorn  15

4.6 Målet ska vara att minska den totala arbetslösheten  15

4.7 En reformerad arbetsmarknadspolitik  16

4.8 En bättre a-kassa  16

4.9 Regional balans  17

4.10 Fördelningspolitik och tillväxtstrategi  18

5 Prioriterade områden  19

5.1 En skattepolitik för att kunna klara sig på sin lön  19

5.2 Barnfamiljerna  21

5.3 Pensionärerna  22

5.4 Tillväxtpolitik för nya jobb  22

5.5 Vård, omsorg och skola  25

5.6 Återupprätta rättssamhället  26

6 Kommunsektorn  27

7 Utgiftstak för staten  30

7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1999–2001  30

7.2 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten  43

7.3 Utgiftstak år 2001  43

7.4 Utgiftstak för den offentliga sektorn  46

7.5 Statens lånebehov och statsskuld  46

8 Statens inkomster  47

8.1 Ökade inkomster  47

8.2 Minskade inkomster  48

9 Hemställan  49

1 Sammanfattning

I ett läge där arbetslösheten totalt kostar det svenska folkhushållet ca 150 miljarder kronor inriktar den socialdemokratiska regeringen sin politik på att minska arbetskraftsutbudet. Kristdemokraterna går i sitt alternativ i stället till roten av Sveriges långsiktiga strukturella problem som i över 30 år urholkat välfärden. Målet är att nu bryta färden mot botten av OECD:s välståndsliga, där Sverige i år intar 18:e plats samtidigt som inget annat land har så höga skattekvoter. Åtgärderna i motionen inriktas på att åstadkomma:

  • Nya och växande företag för fler jobb

  • Fler händer till sjukhem och i hemtjänsten

  • Barnfamiljerna kan själva välja barnomsorgsform

  • Fler lärare i grundskolan

  • Inkomstskattesänkningar för alla

  • Pensionerna höjs

  • Skatten på boende sänks

  • Rättsväsendet förstärks

  • Ökad miljösatsning och bättre villkor för jordbruket

  • De allra fattigaste länderna ges bättre utvecklingsmöjligheter

Kristdemokraterna har länge förordat mer resurser för vård och omsorg. I avsaknad av en framåtsyftande näringspolitik och en ändamålsenlig organisation inom vård och omsorg måste resurssituationen förbättras. Motionen innehåller förslag som innebär att kommunsektorn sammantaget får 2,4 miljarder kronor mer än regeringens förslag för den kommande treårsperioden.

På längre sikt är det bara tillkomsten av nya jobb som kan säkerställa finansieringen av en värdig vård och omsorg. Men i den akuta situationen behövs ekonomiska förstärkningar.

Bättre företagarklimat för nya jobb

Som ett alternativ till regeringens arbetsmarknadspolitik presenterar Kristdemokraterna ett paket för ett bättre företagarklimat. För att bryta Sveriges ras i välfärdsligan och kraftigt öka sysselsättningen föreslås regelförenklingar, skattesänkningar och stabila villkor.

Nya arbetstillfällen skapas då människor finner det mödan värt att starta och utveckla företag. Skatterna för tjänstesektorn och på arbetande kapital sänks och arbetsgivaravgifterna minskas. Riskkapitalavdraget återinförs, dubbelbeskattningen avskaffas och andra skadliga skatter minskas eller avskaffas. Utöver strukturella reformer föreslås satsningar på ca 25 miljarder kronor mer än regeringen (netto) för företagande och långsiktig tillväxt år 1999.

Bättre för barnfamiljerna och pensionärerna

Barnfamiljerna och de sämst ställda pensionärerna är två grupper som blir vinnare med Kristdemokraternas politik. Ett vårdnadsbidrag införs för att åstadkomma valfrihet för barnfamiljerna. Barnbidraget föreslås få ett inslag av behovsprövning. För pensionärerna förbättras pensionstillskotten med 200 kronor per månad samtidigt som änkepensionerna återställs. Pensionerna beräknas utifrån ett fullt basbelopp redan fr o m den 1 januari 1999.

Skattesänkningar för alla

Kristdemokraterna föreslår att grundavdraget i den kommunala inkomstbeskattningen höjs med 8 400 kronor. Denna skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare innebär drygt 220 kronor per månad. Därmed kommer fler att kunna leva på sin lön. Kommunerna kompenseras enligt finansieringsprincipen.

Rättsväsendet förstärks

För att vända rättsväsendets underläge gentemot brottsligheten föreslås ett resurstillskott för de kommande åren. Fler civilanställda inom polisen ger möjlighet att bekämpa vardagsbrottsligheten. Tullen får större resurser för förbättrad gränskontroll. Kristdemokraterna vill även stärka rättssamhället genom förstärkt etisk debatt och bättre förutsättningar för ökat personligt ansvarstagande.

Konkurrenskraftigt jordbruk

Villkoren för jordbruken förbättras genom skattesänkningar. Ytterligare medel tillskjuts för inköp av skyddsvärd skog.

Högre bistånd

Kristdemokraterna som kraftigt kritiserat regeringens nedskärningar på biståndet satsar stort för att återställa biståndet till enprocentsnivån. 1999 satsas 1,8 miljarder kronor, år 2000 2,4 miljarder kronor och år 2001 2,8 miljarder kronor utöver regeringens förslag.

Ökat utrymme för ansvarstagande och tillväxt

Med Kristdemokraternas politik sänks det totala skattetrycket med ca 25 miljarder kronor netto. I förhållande till regeringens förslag blir utgiftstaket 1999 13 miljarder kronor lägre, år 2000 15 miljarder kronor lägre och för år 2001 17 miljarder kronor lägre.

Tabell 1.1 Sammanfattning av budgetavvikelser för offentlig sektor i förhållande till regeringens förslag

Miljarder kronor

1999

2000

2001

Utgifter i statsbudgeten

Utgifter inklusive statsskuldsräntor och anslagsbehållningar

-14,1

-14,9

-16,4

Intäkter i statsbudgeten

Skattehöjningar/ökade inkomster exklusive utförsäljningar

4,5

5,4

5,4

Skattesänkningar 1

-17,8

-19,7

-21,7

Inkomster netto före utförsäljningsinkomster

-13,3

-14,3

-16,7

Statsbudgetens saldo före försäljningar (+ = minskat lånebehov)

0,9

0,7

0,1

Statsbudgetens saldo efter försäljningsinkomster

20,9

20,7

20,1

Socialförsäkringssektorns saldo vid sidan av SB

-0,03

1,8

2,7

Kommunsektorns saldo

1,0

0,8

0,6

Saldoförändring för Konsoliderad offentlig sektor

22,7

23,9

23,6

1 10 miljarder av de skattesänkningar Kristdemokraterna föreslår berör grundavdraget i kommunal beskattning och synliggörs därmed inte i den ovanstående uppställningen. Se avsnitt 5.1.

Anm.: Beloppen är avrundade och salderar därför inte.

Minskad statsskuld

Sammantaget innebär Kristdemokraternas ekonomiska politik att statens lånebehov, och därmed statsskulden, minskar snabbare än med regeringens politik. Detta sker dock inte på bekostnad av ett högre skattetryck, utan genom att utnyttja de möjligheter som finns att de närmaste åren sälja ut statligt hel- eller delägda bolag.

Tabell 1.2 Statens lånebehov och statsskulden

Utveckling på total nivå till följd av Kristdemokraternas finanspolitik

Miljarder kronor

1998

1999

2000

2001

Inkomster

701,1

722,1

733,2

Utgifter inkl. statsskuldräntor

674,1

661,1

649,9

Lånebehov

-27,1

-61,1

-83,3

Beräkningsteknisk överföring1

16,5

32,3

Lånebehov efter överföring enligt kd

-27,1

-44,6

-51,0

Skulddispositioner1

-4,3

1,9

-0,2

Statsskuld

1433

1401,1

1358,5

1307,2

Procent av BNP1

78,6%

73,6%

67,9%

62,5%

Statsskuld som procent av BNP med regeringens politik

78,6%

74,7%

69,9%

65,4%

1 I enlighet med regeringens antaganden.

2 Kristdemokraternas kommentarer till regeringens proposition

2.1 Sveriges ras i välståndsligan fortsätter

Vårpropositionen innehåller inga förslag som verksamt motverkar Sveriges fortsatta ras i OECD:s välfärdsliga. Under 1997 passerades Sverige av både Finland och Irland och ligger nu på 18:e plats. Regeringen förmår inte samla den egna rörelsen runt nödvändiga strukturåtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning. I stället presenteras överoptimistiska prognoser om arbetslöshetens utveckling som saknar motsvarighet bland övriga konjunkturbedömare.

Fyrpartiregeringen genomförde ett antal strukturreformer för att stärka tillväxtkraften i svensk ekonomi. De bidrog till att det i Sverige, efter den djupa internationella lågkonjunkturen i början av 1990-talet, tillkom ca 1 000 nya arbetstillfällen per dag fr o m våren 1994 och framåt.

Den socialdemokratiska regeringen började emellertid sin regeringsperiod med att i riksdagen driva igenom ett antal företagarfientliga återställare med stöd av Vänsterpartiet. Samtidigt introducerades den s k Perssondoktrinen som går ut på att sanering av statens finanser är oförenlig med strukturella reformer för tillväxt och nya jobb. Denna för företagsklimatet så skadliga process bidrog till att den positiva sysselsättningstrenden bröts och arbetslösheten ökade. Resultatet har inte låtit vänta på sig.

I februari 1998 var enligt SCB:s senaste arbetskraftsundersökning 75 000 färre sysselsatta än vid regeringsskiftet oktober 1994. De ideologiskt betingade återställarna har haft ett högt pris för det svenska folkhushållet.

Nu hävdar regeringen att budgetsaneringen är fullbordad. Trots detta föreslås inte heller nu några tillväxtfrämjande, strukturella åtgärder som skulle kunna ge en kraftfull ökning av nya jobb i det privata näringslivet. Detta faktum besannar det många misstänkt; Perssondoktrinen är, och har alltid varit, en kvasivetenskaplig förevändning för regeringens ideologiskt motiverade passivitet inför Sveriges djupgående strukturella problem.

2.2 Överoptimistiska prognoser leder inte till fler jobb

Vårpropositionen vilar på överoptimistiska prognoser som saknar motsvarighet bland seriösa konjunkturbedömare. Regeringens prognoser har uppenbarligen räknats fram baklänges. Utgångspunkten förefaller ha varit att halveringen av den öppna arbetslösheten ska inträffa just under slutet av år 2000, vilket skulle bevisas. Därefter har övriga parametrar fått anpassas för detta valrörelsescenario. Prognoserna kan dock inte överskyla det faktum att regeringen har misslyckats med sin viktigaste uppgift – att långsiktigt och kraftfullt öka sysselsättningen i Sverige.

I avsaknad av djupgående och nödvändiga strukturreformer litar regeringen till sin traditionella sysselsättningspolitik och att konjunktur­utvecklingen i vår omvärld skall bli gynnsam. Med denna utgångspunkt blir sysselsättningspolitiken en kamp mot statistiken i väntan på bättre tider. Men att förtidspensionera och generationsväxla bort människor med livserfarenhet leder fel. Generationsväxlingen som arbetsmarknadspolitisk åtgärd har inte klarat mötet med verkligheten. I skrivande stund har 2 – två – personer fått jobb inom ramen för denna åtgärd. Nu föreslås mer generösa villkor i hopp om att fler skall låta sig generationsväxlas bort från arbetskraften.

Kristdemokraterna varnade för denna utveckling redan när regeringen presenterade sitt löfte att halvera just den öppna och inte den totala arbetslösheten. Detta mål leder nu bevisligen till helt felaktiga och kontraproduktiva åtgärder.

2.3 Saneringspolitik med felaktig fördelningsprofil

Hela den politiska kraften har lagts på saneringen av statsfinanserna. Men denna sanering har skett med en förvånansvärt hjärtlös och felaktig fördelningspolitik. Saneringen har i hög grad gått ut över gamla och sjuka, pensionärer samt barns och ungdomars utbildning. Nu, men först när det finns ett överskott i finanserna, är regeringen beredd att göra något åt vårdkrisen och resursbristen inom vården. Vården av gamla och sjuka är uppenbarligen något man satsar på om det blir pengar över.

Framöver kommer behoven av vård och omsorg att öka dramatiskt. Om 12 år kommer, enligt sjukvårdsutredningen HSU 2000, andelen av befolkningen som är över 85 år att ha ökat med 36 %. Det är positivt på många sätt. Men då är det katastrofalt att regeringens politik inte leder till tillräckligt ökad sysselsättning och därmed högre skatteinkomster.

Socialdemokraternas oförmåga att skapa ett varmt och stabilt klimat för landets småföretagare är långsiktigt det allvarligaste hotet mot vård, omsorg och skola. En procents högre sysselsättning skulle ge kommunsektorn 6 miljarder mer i form av ökade intäkter och minskade kostnader.

2.4 Klart samband mellan företagarklimat och resurser till välfärden

Politiken måste alltså läggas om för att skapa förutsättningar för nya jobb och därmed större skatteinkomster. Kristdemokraterna anser i motsats till regeringen att det finns ett klart samband mellan företagarklimatet och resurserna för vård, omsorg och skola.

Regeringen vägrar att ens erkänna de svåra strukturella problemen i vår ekonomi. Den verkar heller inte förstå hur landets företagare tänker och fungerar. Den tror inte att det finns något samband mellan skattetryck och sysselsättning, eller ens mellan företagarklimat och sysselsättning. 75 000 färre sysselsatta jämfört med när Socialdemokraterna tog makten talar dock sitt tydliga språk, trots fokuseringen på den öppna arbetslösheten.

Det som framför allt väcker oro inför framtiden är att Sverige fortfarande har sämre utvecklingskraft än genomsnittet av OECD-länderna. Så har det varit i snart trettio år. Både Finland och Irland gick om Sverige i OECD:s välståndsliga under 1997. Där ligger Sverige nu på 18:e plats. Men Sverige ligger samtidigt etta i OECD:s skatteliga. Inget annat land har ett så högt skattetryck. Det måste vara ett klart underbetyg åt regeringen att Sverige har industrivärldens högsta skattetryck, men i oförminskad takt fortsätter sin väg mot botten av välståndsligan.

2.5 Sverige lever farligt med sårbara och konjunkturkänsliga finanser

Vårpropositionen visar på Sveriges stora sårbarhet. Sverige lever mycket farligt efter en lång följd av år med högkonjunktur, fortsatt massarbetslöshet, extremt bidragsberoende bland medborgarna och världens högsta skattesatser. Vid nästa lågkonjunktur kan vi stå med ryggen mot väggen. Då minskar skatteinkomsterna samtidigt som utgifterna för a-kassa och andra bidrag kraftfullt kommer att öka.

Regeringens politik utgår från att ovanstående problem försvinner bara konjunkturen blir bättre. De flesta bedömare anser dock att Sverige, bl a genom en dåligt fungerande arbetsmarknad och lönebildning, har en s k jämviktsarbetslöshet på lägst ca 6 %.

Detta innebär att det utan strukturreformer för modernare arbetsrätt, bättre fungerande arbetsmarknad och utbildningssystem kommer att vara omöjligt att underskrida en arbetslöshet på 6–6,5 % utan att inflationsbrasan på nytt flammar upp.

Flaskhalsproblemen är redan här. Trots massarbetslösheten har både vården och näringslivet stora problem att finna medarbetare som vill ta utannonserade arbeten. Riksbanken kommer därför att tvingas höja räntan senast när arbetslösheten kryper ner mot jämviktsarbetslösheten för att undvika att inflationen åter börjar stiga.

2.6 Fortsatt dålig utvecklingskraft

Regeringens bristande tillit till företagarna och handlingsförlamningen inför de strukturella problemen gör att utvecklingskraften i svensk ekonomi fortsätter att vara för svag för att kunna åstadkomma en kraftfull ökning av sysselsättningen. Sverige har för närvarande lägst andel företagare bland OECD-länderna. De senaste årens konjunkturförbättring kan inte skyla det faktum att Sverige har långsiktiga tillväxtproblem. Under tioårsperioden 1986 till 1996 är den genomsnittliga tillväxttrenden endast 1,2 %. Se nedanstående diagram. Nu förväntas denna trend ha brutits och genomsnittet för perioden hamnar på över 3 %.

Image: FI22-2.jpg

För att åstadkomma en sådan påtaglig förändring räcker det inte att sanera statsfinanserna. Det krävs en konsekvent och långsiktigt stabil reformpolitik med en förnyelse från grunden, en ökad etisk medvetenhet. Hederlighet och tillit som bygger på förtroende måste ersätta krångel, byråkrati och misstänksamhet som idag möter landets småföretagare. Det personliga ansvarstagandet måste också få öka. Medborgarna måste få behålla mer av sina inkomster så att bidragsberoendet kan minska. Det är en förutsättning för att familjerna och hela det civila samhället skall kunna fungera bättre. En viktig komponent i en sådan utveckling vore att föräldrarna fick större valfrihet i barnomsorgen. En sådan utveckling är dock ideologiskt blockerad med nuvarande regering.

Inre splittring är främsta orsaken till att regeringen inte heller nu kunnat samla sig till en politik som öppnar upp en laglig och vit tjänstemarknad riktad till de privata hushållen. Detta trots att både efterfrågan och tillgång finns, och trots att det kostar väldigt lite att göra svarta jobb vita, trots att alla vet att fler och fler nu skolas in i att både köpa och sälja svart, ett tillstånd som undergräver det etiska medvetandet och därmed rättssamhället.

Om Sverige framgent skall klara av att erbjuda arbete åt alla som kan och vill jobba, krävs ett långsiktigt och positivt stabilt klimat för arbete och företagande. Här skiljer sig Socialdemokraternas synsätt och politik på ett avgörande sätt från Kristdemokraternas.

Stabila, positiva och långsiktiga tillväxtvillkor är en nödvändighet om vi skall få framtidstro och livskraft i hela Sverige och om vård, skola och omsorg skall få stabila resurser även i nästa lågkonjunktur.

3 Den ekonomiska utvecklingen

3.1 Den internationella utvecklingen

Regeringen ser nästan inga moln vid den ekonomiska horisonten. Asienkrisen påverkar dock den ekonomiska utvecklingen om än i begränsad omfattning. Delårsrapporter från svenska exportföretag som Scania och Volvo visar på fallande försäljning och resultat beroende på krisen i Asien. Konkurrenter som också tappar försäljning i Asien sänker sina priser på andra marknader för att få avsättning för den produktion som var ämnad för de asiatiska marknaderna. Detta drabbar direkt svenska företags försäljning genom lägre prisnivåer på olika marknader.

Även konjunkturen i USA mattas av. Mycket tyder dock på en relativt stark tillväxt i Europa som understöds av en lönebildning som bör kunna leda till en inflationsutveckling som ligger ca 1 % under den svenska. Den internationella inflationen väntas förbli låg.

3.2 Den svenska utvecklingen

Sverige är inne i en stark konjunkturutveckling som kommer att stärka de disponibla inkomsterna. Den aviserade finanspolitiken blir lättare, de monetära förhållandena blir samtidigt närmast expansiva, det finns ett uppdämt konsumtionsbehov. Tillsammans med låga realräntor talar dessa förhållanden för ökad privat konsumtion i Sverige. Exporten gynnas av goda konkurrensvillkor som i kombination med en europeisk återhämtning talar för goda exportutsikter under de närmaste åren. Sammantaget ger detta förutsättningar för en relativt stark ekonomisk tillväxt under perioden. Tillväxten blir dock inte så stark att den genererar en ordentligt ökande sysselsättning.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är starkt beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknaden verkar nu inställd på att inflationen kommer att ligga vid ca 2 %. Hotet mot prisstabilitetsmålet kommer följaktligen inte främst från avtalsrörelserna. Snarare är det de strukturella problemen, främst i arbetsmarknadens funktionssätt som i sig bär fröet till konflikter mellan målet om 4 % öppen arbetslöshet och pris­stabilitet. Hoten förvärras av att arbetsmarknadspolitikens huvudstrategi är åtgärder för ett minskande arbetskraftsutbud. Eftersom finanspolitiken inte längre stöder inflationsbekämpningen, kommer en större börda att vila på penningpolitiken.

Historiska erfarenheter talar för att perioder med stark efterfrågetillväxt leder till kraftigt stigande löneglidning i sektorer som får brist på arbetskraft. Betydande flaskhalsproblem existerar redan i flera nyckelbranscher i Sverige. De flesta konjunkturbedömare gör mot denna bakgrund prognoser som talar för att Sverige kommer att få en total löneökningstakt som kan komma att ligga drygt 1 % högre än t ex Tyskland, Frankrike och Finland.

Jämviktsarbetslösheten i Sverige torde mot bakgrund av de hittills negligerade strukturproblemen på arbetsmarknaden ligga långt över det uppsatta målet om 4 % öppen arbetslöshet. I Riksbankens nyligen beslutade verksamhetsmål ligger uppdraget att aktivt värna prisstabilitet. Detta betyder i klartext höjda reporäntor när den öppna arbetslösheten kryper ner mot jämviktsarbetslösheten. Den mer självständiga Riksbankens roll i den ekonomiska politiken kommer då att ställas inför sitt första politiska eldprov.

Den starka internationella och svenska konjunkturutvecklingen till­sammans med risker för att de växande flaskhalsproblemen leder till överhettning på arbetsmarknaden talar för att inflationsriskerna på medellång sikt är större i Sverige jämfört med Tyskland och Frankrike.

Riksbankschefen upprepade mycket riktigt i slutet av april att det inte nu finns anledning att ändra reporäntan. Han menade att den dämpade prisutvecklingen främst beror på ett antal positiva temporära effekter som lägre råoljepriser och lägre räntor. Den aviserade sänkningen av tobaks­skatten drar ytterligare åt samma håll när den genomförs.

Även om inflationen temporärt kommer att falla – i samband med sänkningen av tobaksskatten av allt att döma t o m under 0,5 % – ligger alltså den underliggande inflationen kvar på en högre nivå.

Med tanke på att de monetära förhållandena varit förhållandevis expansiva under en längre tid och mot bakgrund av den stigande konjunkturen samt det ökande resursutnyttjandet i svensk ekonomi, bör vi vara på väg mot en situation med viss ökad underliggande inflation. Men det finns faktorer som kan göra att den situationen ligger en bit längre fram i tiden.

Finansmarknaderna i Sverige har redan mot denna bakgrund inriktat sig på att detta kommer att skapa ett inflationstryck som kan leda till en penningpolitisk åtstramning under 1999. En fortsatt stark konjunktur, utan strukturreformer på arbetsmarknaden, riskerar att medföra en alltför hög inflation mot slutet av 1999 och under år 2000. Om Riksbanken nu förutser detta behov av åtstramning under 1999 skulle en reporäntesänkning motiverad av en tillfälligt låg inflation under 1998 bara riskera att förvärra inflationsriskerna mot slutet av 1999.

4 Kristdemokraternas ekonomiska politik

4.1 Social och ekologisk marknadsekonomi

Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Vårt val av ekonomiskt system grundar sig i vår ideologi, men också på övertygelsen att marknadsekonomin är den mest effektiva och den mest demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser. Den renodlade marknadsekonomin måste korrigeras av sociala och ekologiska hänsyn.

Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grundläggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan den enskilde och samhället. Enskilda initiativ och personligt ansvar skall uppmuntras. Staten skall sätta ramarna för en sund konkurrens, främja konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Staten skall vidare säkra social trygghet för alla samt garantera hänsynstagande till vad miljön tål. Kontrollinstrument och ekonomiska styrmedel måste användas för att styra den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produktion och konsumtion. Skatteväxling från arbete till miljöbelastande utsläpp är ett verksamt medel för att åstadkomma en bättre miljö och nya jobb.

Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska värderingar och riktlinjer. Etik i marknadsekonomin ger smidighet och sänker de s k transaktionskostnaderna. Kristdemokraterna vill se en ökad avreglering med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer. Ekonomisk brottslighet måste bekämpas med kraft. Kristdemokraterna beklagar därför de senaste årens kraftiga besparingar inom polisen och rättsväsendet.

Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på bekostnad av andra människor eller miljön. En förutsättning för att förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser. Den ekonomiska saneringen är en prioriterad uppgift, men den måste ske parallellt med att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar. Individuellt sparande skall premieras.

4.2 En gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb

Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också naturligt med utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att ca 70 % av nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 % har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.

Nästan alla är idag överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i den privata sektorn. Men Kristdemokraterna redovisar också i sitt budgetalternativ hur ökade resurser kan skapas för att möta det dramatiskt ökade behovet av vård och omsorg i kommuner och landsting.

Utrymmet för produktivitets‑ och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade antalet anställda i storindustrin med 19 % medan småindustrin ökade antalet anställda med 11 %.

Som tidigare har nämnts har Sverige under senare år i rask takt rutschat utför i OECD:s välfärdsstatistik. Från en position som nummer fyra 1970, via en sjundeplats 1980 befinner sig Sverige idag på en blygsam artondeplats. Denna utveckling måste vändas.

Ett gynnsamt klimat för små‑ och nyföretagande är därför av största vikt inför 1990‑talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sunda statsfinanser. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nya företag av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes och många andra länders i Europa. Till yttermera visso kan noteras att i dagens Sverige skapas en betydande andel av de tillkommande företagen enbart av skatteskäl. Dessa företag bidrar alltså inte alls till tillkomsten av nya jobb. Det är också anmärkningsvärt att så många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.

Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten måste regeringen våga se familjeföretagaren som en tillgång som måste värnas och uppmuntras. Sveriges beroende av ett konkurrenskraftigt näringsliv som förlägger tillverkning, forskning, utveckling och andra strategiska verksamheter till Sverige kan inte nog understrykas. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat företagande, det fordras också praktisk politik. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas så låga att medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande. Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter. Därför är det mycket bekymmersamt att regeringen inte heller i föreliggande proposition lägger förslag om åtgärder som skapar ett gott klimat för nya och växande företag.

4.3 Kristdemokratisk tillväxtpolitik

Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala antalet arbetstillfällen som Sverige så väl behöver föranleder oss att förorda en ny politik som bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder.

Attityderna till företagande måste bli bättre. Inställningen till företagande, företagsklimatet, är avgörande för benägenheten att starta företag. Politiker, skolor, företagare, organisationer med flera har ett gemensamt ansvar för detta.

En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknik, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna expandera.

Stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskningsresultat måste förbättras.

Många, framför allt mindre företagare, upplever sig ofta kämpa mot en kompakt byråkrati. Detta avskräcker många från att starta företag och gör företagandet krångligare än det borde vara. Regeringen har i föreliggande proposition gått vidare med en bråkdel av de förslag som Småföre-tagardelegationen presenterat i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186). Regeringens senfärdighet i dessa frågor är påfallande. Man kan inte gärna skylla på att förändringarna medför kostnader. Istället torde senfärdigheten bero på bristande insikt och intresse för dessa frågor. Småföretagardelegationens förslag bör genomföras skyndsamt. För att nå full effekt måste det fortsatta avregleringsarbetet ha politiskt stöd från allra högsta politiska nivå.

Samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagar-frågor bör ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmelser genomförs. Det finns också anledning att se över alla de myndigheter, institutioner och organisationer som på olika sätt handhar företagarfrågor och hitta former för att samordna de olika verk­samheterna på ett sätt som dels förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och effektiviseringar av de olika stöd som staten ger till företagen.

Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt lagen kommer att ha för företagande. Många av de lagar, förordningar, avtal och andra regler som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de stora och multinationella företagen. Den skillnad som finns mellan stora och små företag måste avspeglas även i regelverken.

Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen.

Den av regeringen tidigare vidtagna åtgärden att ändra tidpunkten för redovisning av moms är principiellt felaktig. De praktiska konsekvenserna för många företags likviditet är förödande.

Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Särskilt de små företagen drabbas av dagens stela regelverk.

Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. Kristdemokraterna föreslår att ett system med individuella utbildningskonton införs.

Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år för att därefter beskattas som inkomst av kapital. Nya rön inom FoU bör göras mer tillgängliga för småföretagen.

Målet för den översyn av företagsstöden som nu görs bör kunna vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, till exempel arbetsgivar­avgifter. En rättvisare konkurrenssituation ska eftersträvas.

Den ekonomiska tillväxten måste spridas över hela landet. Staten har en viktig roll att spela i detta sammanhang. För att det ska ske behövs regioner med flera lokala tillväxtpooler.

4.4 Hushållssparande är nödvändigt

Sparande framställs ibland som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt. Vår syn på sparande kan härledas bland annat ur den kristdemokratiska förvaltarskapstanken. Sparande är även en metod att kunna öka det personliga ansvarstagandet genom att bygga upp en buffert i den egna ekonomin.

Att spara i Sverige missgynnas med gällande skatteregler. De hindrar att förmögenheter byggs upp. Den nuvarande regeringen har genom olika förslag ytterligare höjt beskattningen på olika former av sparande. Syftet är uppenbarligen att ånyo förlägga sparande och kapitalbildning inom den offentliga sektorn.

Vi menar att enskilt sparande behövs och ska premieras. Det enskilda sparandet är viktigt både ur individens eget liksom för statens och kommunernas perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv. Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. Ett stort sparande är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.

4.5 Stimulera tjänstesektorn

Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget.

Hushållssektorn har en stor potential. Ca 45 % av allt arbete utförs i hemmen. Samtidigt som allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för andra genom dubbelarbete på jobbet och i hemmet. Genom de höga så kallade skattekilarna är den vita marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egen regi i stort sett utplånad. Den svarta marknaden är dock mycket omfattande.

För privatpersoner bör det införas en möjlighet till skattereduktion med
50 % av arbetskostnaden för tjänster som utförs i det egna hemmet. Det innebär att det vita priset kan halveras jämfört med dagens regler. Skatte­reduktionen begränsas till maximalt 25 000 kronor per år och hushåll.

Kristdemokraternas förslag innebär att en ny arbetsmarknad kan öppnas inom den del av tjänstesektorn som hittills varit stängd på grund av orimliga skatteregler. Förslaget gör vita hushållstjänster tillgängliga för fler. Många, framförallt barnfamiljer och äldre, som skulle vilja betala för hjälp i hemmet tvingas idag att avstå – eller att köpa tjänsten på den omfattande svarta marknaden. Vårt förslag skapar nya möjligheter för moderna tjänste­företagare.

4.6 Målet ska vara att minska den totala arbetslösheten

Regeringens målsättning när det gäller kampen mot arbetslösheten är att halvera den öppna arbetslösheten. Kristdemokraterna är kritiska till valet av mål eftersom det riskerar att leda till fel åtgärder. Vi förordar istället målsättningen att halvera den totala arbetslösheten. Vår målsättning fokuserar på att öka sysselsättningen.

Den tid som har förflutit sedan målsättningen fastställdes har visat att våra farhågor har besannats genom att regeringens politik i betydande grad har inriktats på att förbättra arbetslöshetsstatistiken istället för att vidta åtgärder föra att skapa förutsättningar för nya jobb. Kristdemokraternas politik syftar till att stärka tillväxten i den privata sektorn så att samhällsekonomin kan expandera och det totala antalet arbetstillfällen öka. Detta är en absolut nödvändighet för att långsiktigt säkra välfärden.

Den höga arbetslösheten innebär stora bekymmer för den enskilde. Den är också det största hotet mot en rättvis fördelning. Därmed är arbetet med att skapa förutsättningar för nya jobb den enskilt viktigaste fördelningspolitiska åtgärden.

4.7 En reformerad arbetsmarknadspolitik

Tillväxtåtgärder är det centrala för att få fler i arbete och därmed skapa bättre förutsättningar att få balans i svensk ekonomi. Men också arbetsmarknadspolitiken bör reformeras. Idag är just detta område ett av de mest genomreglerade.

Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från subsidiaritets­principen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att skada ordinarie arbetsmarknad.

Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet. Ett arbete har ett värde i sig. Därför skall arbete åt alla vara ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Även om arbetet har ett egenvärde innebär det inte att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika människovärdet. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser och förmågor. Vårt synsätt är att alla arbeten som utförs i samhället är värdefulla och bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om de utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i privata tjänstesektorn, i den ideella sektorn eller i det egna hushållet.

Kristdemokraternas utgångspunkt för arbetsmarknads- och närings­politiken är att den sammantagna politiken ska skapa förutsättningar för eko­nomisk utveckling. Därigenom skapas också förutsättningar för nya arbets­tillfällen. Med fler i arbete skapas också via skattesystemet gemensamma resurser för att förstärka budgeten och därmed värna välfärden.

Arbetsmarknadspolitikens uppgift är dels att fungera som ett försäkrings­system för den som blir arbetslös vid normala konjunktursvängningar, dels att underlätta nödvändig omställning från krympande till växande sektorer. Inom arbetsmarknadspolitiken ska den s k arbetslinjen eftersträvas där meningsfull sysselsättning och utbildning ska erbjudas framför passivt kontantstöd vid arbetslöshet.

4.8 En bättre a-kassa

Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärdssystemet. Vid en period av arbetslöshet ska inte den som står till arbetsmarknadens förfogande behöva förlora möjligheten till försörjning. Arbetslöshetsförsäkringen ska bygga på en inkomstrelaterad ersättningsnivå, incitament för att hitta ett nytt arbete och ge trygghet för att våga pröva något nytt.

Dagens stora belastning på arbetslöshetsförsäkringen är i sig ett betyg på den ekonomiska politik som förts i Sverige under de senaste 20–25 åren. Den socialdemokratiska regeringen förefaller vara handlingsförlamad när det gäller att vidta adekvata åtgärder för att få fart på företag och företagande, det som leder till att belastningen på arbetslöshetsförsäkringen minskar.

Arbetslöshetsförsäkringen är tänkt att vara en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter som betalas både av arbetsgivare och arbetstagare. Den höga arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad. Bristen täcks över statsbudgeten. Kristdemokraterna anser det angeläget att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter. Genom avgifts­finansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt. Genom branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom sektorn skapas incitament för övergångar till sektorer med bättre framtidsmöjligheter.

Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med rimlig ersättningsnivå, en nivå som innebär att den arbetslöse inte skall behöva komplettera med socialbidrag. Alla som står till arbetsmarknadens förfogande skall på detta sätt finnas inom försäkrings­systemet, något som inte gäller idag. Ersättningsnivån ska beräknas utifrån 80 % av den tidigare inkomsten. Kristdemokraterna har hela tiden hållit fast vid 80-procentsnivån i socialförsäkringssystemen. Under den tid regeringen – trots löften om 90 % – gick ner till 75 % ersättningsnivå finansierade Kristdemokraterna 80-procentsnivån i samtliga socialförsäkringssystem.

Socialdemokraternas och Centerns sänkning av ersättningsnivån i a-kassa och KAS har inneburit en hård ekonomisk påfrestning för många hushåll. Samtidigt har kommunernas socialbidragskostnader ökat lavinartat när många tvingats gå till socialbyrån.

Under senare år har staten och därmed ytterst skattebetalarna stått för en stor del vad gäller kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Företagens arbetsmarknadsavgift har likaså stått för en avsevärd del medan de enskildas medlemsavgifter till a-kassorna har utgjort en marginell andel av finans­ieringen. Målet måste vara en finansiering där egenavgifter och företagens arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunktur­cykel. En sådan modell kommer också att vara ett incitament till en bättre fungerande lönebildning, något som i sig verkar för att belastningen på försäkringen minskar vilket leder till en bättre ekonomisk utveckling.

4.9 Regional balans

Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla människor oavsett var de bor i landet kan bidra till att utveckla livskraftiga regioner. För att skapa regional balans är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för långa avstånd, små lokala marknader, brist på utbildad personal, sämre kringservice etc. En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige ska leva motverkar att ”flaskhalsar” uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och minskar sårbarheten i en konjunkturnedgång. En väl utbyggd infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela Sveriges utveckling.

4.10 Fördelningspolitik och tillväxtstrategi

Det finns all anledning att hålla fast vid en stram ekonomisk politik. De marginaler som den svenska ekonomin har att röra sig inom är fortsatt snäva. Om t ex en ränte- och valutaoro skulle sprida sig inom Europa som en följd av en möjlig utveckling beträffande EMU-frågan skulle sannolikt den svenska ekonomin utsättas för betydande påfrestningar.

Kristdemokraterna har länge kritiserat regeringen för att man inte har förmått att samtidigt sanera statsfinanserna och bedriva en tillväxtfrämjande politik. Från regeringshåll har hävdats att man först måste ägna sig åt saneringen av statens finanser för att sedan ta sig an uppgiften att komma tillrätta med arbetslösheten. Detta är ett ödesdigert förhållningssätt, för landet men framförallt för alla de människor som idag saknar arbete. Inte heller i föreliggande proposition återfinns några verkliga åtgärdsförslag som är anpassade till utmaningens dimensioner. Regeringen har ännu inte kunnat samla sig till åtgärder för att åstadkomma den tillväxt av jobb inom den privata sektorn som man säger sig verka för.

En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit är förödande för enskilda människor och ett uttryck för en betydande okänslighet för människors faktiska situation. Som exempel på sådana kan nämnas besparingar på änkepensionerna, bostadsbidragen och försämringar för ålderspensionärer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande skattehöjningar som skett pressat många hushålls ekonomier över den gräns där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag.

Om Sverige ska kunna behålla en position bland världens ledande industrinationer måste skattetrycket sänkas. Regeringens propåer om särskilda och gynnsamma skattevillkor för utländska experter visar i all sin absurditet det omöjliga i att Sverige har ett väsentligt högre skattetryck än omvärlden.

Den kristdemokratiska politiken tar sikte på att få till stånd ett klimat som skapar förutsättningar för nya jobb inom den privata sektorn, inte minst tjänstesektorn. I ett längre perspektiv är det endast så välfärden kan bevaras och utvecklas.

Vad är det som skapar nya jobb? Det är den fråga som ständigt måste ställas för att styra politik till rätt åtgärder. Vårt svar är att nya jobb kommer till stånd när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla en befintlig verksamhet. Politiken måste således inriktas på att underlätta för just detta genom att sänka trösklarna för nyföretagande och utvecklande av de företag som redan finns.

I föreliggande motion presenteras Kristdemokraternas besked om vilka åtgärder vi anser vara nödvändiga för att få fart på företag och företagande. Totalt uppgår kostnaderna för skattesänkningar och andra åtgärder till ca 28 miljarder kronor. Åtgärderna är finansierade fullt ut.

Till väsentliga inslag i en politik för fler jobb hör bland annat:

– avbyråkratisering av företagande

– klargörande av statens roll som skapare och upprätthållare av regelverk

– utförsäljning av statliga företag

– stabila spelregler

– en arbetsrätt som är bättre anpassad till de mindre företagens situation

– skatter som uppmuntrar till hushållssparande

– skatteregler som inte missgynnar produktiva investeringar i förhållande till riskfritt sparande

– en effektivare lönebildning

– avskaffande av uppenbart företagsfientliga regler som förtida inbetalning av moms

– reduktion av skattekilar som motverkar expansion inom tjänstesektorn

– satsningar på utbildning, införande av s k utbildningskonton

Sammantaget syftar dessa åtgärder till att förbättra förutsättningarna för nya jobb genom tillväxt och företagande.

5 Prioriterade områden

I följande avsnitt presenteras sex områden som är särskilt prioriterade för Kristdemokraterna i den ekonomiska politiken. Det gäller skattepolitiken för låg- och medelinkomsttagare, barnfamiljernas och pensionärernas ekonomiska situation, skattepolitiken för att skapa långsiktigt goda tillväxtförutsättningar, vården och omsorgen inom kommunsektorn samt återupprättande av rättssamhället. På dessa områden är den socialdemokratiska regeringens politik bristfällig eller felaktig.

5.1 En skattepolitik för att kunna klara sig på sin lön

Regeringens politik för att sanera statsfinanserna har till stora delar inneburit höjda skatter för låg- och medelinkomsttagare. Detta har i kombination med sänkta bidrag gjort att många som redan tidigare levde på marginalen tvingats söka socialbidrag. Socialbidragskostnaderna har ökat under hela mandatperioden, liksom antalet socialbidragstagare. Denna utveckling har i sin tur belastat kommunerna eftersom det är de som finansierar socialbidragen. Låginkomsttagare som tvingas söka socialbidrag betalar samtidigt ofta ansenliga belopp i inkomstskatter. Denna negativa rundgång måste brytas.

Kristdemokraterna ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslås en rad åtgärder som gör att den disponibla inkomsten ökar. Det beloppsmässigt mest betydande förslaget är ett kraftigt höjt grundavdrag i den kommunala beskattningen. Detta förslag är en grundavdragshöjning på 8 400 kronor, vilket i genomsnitt innebär en ökning av den disponibla inkomsten på ca 220 kronor i månaden, eller ca 2 640 kronor per år. Förslaget ger förutsättningar för en bättre fungerande lönebildning och innebär dessutom förbättringar för sommar- eller extraarbetande ungdomar. Med Kristdemokraternas grund­avdrag kan man tjäna 17 200 kronor per år innan man behöver betala kommunalskatt jämfört med 8 700 kronor i dag.

Det skattebortfall som uppstår för kommunsektorn regleras i enlighet med finansieringsprincipen. Se avsnitt 6 om kommunsektorn.

Kristdemokraterna föreslår också skattemässiga förbättringar för hushållen att spara, dels genom en höjd avdragsrätt för pensionssparande, dels genom en avdragsrätt för sparande på individuella utbildningskonton.

Vidare föreslås att gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet sänks från 7 000 till 6 000 kronor. Det innebär att resekostnader på ytterligare 1 000 kronor blir avdragsgilla jämfört med i dag.

En skatt som plågar många, inte minst folk med låga inkomster, är fastighetsskatten som på grund av sin utformning fått orimliga effekter. Kristdemokraterna föreslår att fastighetsskatten sänks i ett första steg till
1,5 %, samt att den endast beräknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kronor. På så sätt försvinner de orimliga effekter som exempelvis drabbat folk i skärgårdsomsråden. När det gäller fastighets­skatten föreslår Kristdemokraterna också att de s k krisårgångarna bland hyresfastigheterna inte ska träda in i fastighetsskattesystemet som planerat år 1999. Detta skulle nämligen tvinga fram höjda hyror för flertalet hyresgäster i dessa fastigheter. Med Kristdemokraternas politik kan detta undvikas. Se utgiftsområde 18 i avsnitt 7.1.

Tabell 5.1 En skattepolitik för att kunna klara sig på sin lön

Skattesänkningar, förändringar för offentlig sektor i förhållande till regeringens politik

Miljarder kronor

1999

2000

2001

Höjt grundavdrag i kommunal beskattning

-9,13

-9,96

-9,96

Avdragsrätt för individuella utbildningskonton

-0,1

-0,3

-0,5

Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7 000 till 6 000

-0,33

-0,33

-0,33

Höjd avdragsrätt för pensionssparande (1 basbelopp)

-0,87

-0,95

-0,95

Sänkt fastighetsskatt till 1,5% (egnahem & flerfamiljshus)

-2,1

-2,1

-2,1

Fastighetsskatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150 tkr

-0,52

-0,52

-0,52

Framskjutet inträde i fastigh.skatten för krisårgångarna (lägre hyra)

-064

Slopad sambeskattning av förmögenhet

-0,1

Summa skattesänkningar

-13,79

-14,16

-14,36

Anm.: Kristdemokraterna föreslår att förmögenhetsskatten fasas ut under två år. Det innebär att kravet på att slopa den orimliga sambeskattningen av förmögenhet bara behöver finansieras år 1999.

5.2 Barnfamiljerna

Kristdemokraterna ser som en speciellt viktig uppgift att slå vakt om familjens möjligheter att hålla ihop, uppleva valfrihet när det gäller barnomsorgsform och att kunna ge mer tid för barnen. Trots att svensk familjepolitik präglas av en socialdemokratisk och liberal människosyn, där individen och inte familjen är samhällets byggsten, känner en stor majoritet att familjen är det viktigaste i livet. Problemet är att de inte upplever något stöd från samhällets sida.

I en undersökning som tidningen Expressen genomförde sommaren 1997, uppgav tre av fyra kvinnor och var tredje man att de vill stanna hemma med barnen i minst tre år. Denna önskan upplevs av etablissemanget som egenartad och apart.

Men Kristdemokraternas finanspolitik är utformad för att även tillgodose just denna önskan, djupt rotad hos landets nuvarande och kommande barnfamiljer. Det vårdnadsbidrag som är grundbulten i vår valfrihets­revolution är fullt ut finansierat i budgetförslaget. Men den dag föräldrarnas i undersökningen uttalade önskemål kan realiseras, blir det även en stor samhällsekonomisk vinst för såväl kommunerna som staten.

Till detta kommer att såväl en LO-rapport från hösten 1997 som Barnombudsmannen har konstaterat att barnen är krisens stora förlorare. Därför föreslår Kristdemokraterna följande förbättringar för barnfamiljerna:

  • Ett beskattat vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad, 3 640 kr/månad,

  • Behovsprövning över det generella barnbidraget på 700 kr/månad, genom att resterande 50 kr/månad förs till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. Från 16 år ska bidraget vara 750 kr/månad. Bostadsbidragsberättigade barnfamiljer får därigenom ca 300 kr extra per månad utöver det generella barnbidraget om 700 kr.

  • Förbehållsbeloppet i underhållsbidragen höjs.

Barnfamiljerna kommer dessutom att gynnas av den skattesänkning som föreslås för inkomsttagare genom en höjning av grundavdraget.

Tabell 5.2 Kristdemokraternas politik för barnfamiljer

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

miljoner kronor

1999

Vårdnadsbidrag – ökad valfrihet

4000

Slopade garantidagar till följd av vårdnadsbidrag

-500

Höjt förbehållsbelopp i underhållsbidragen

250

Behovsprövat barnbidrag

-1040

Höjt bostadsbidrag till barnfamiljer

1040

Ny beräkning av SGI

-600

Avskaffade individuella inkomstgränser i bostadsbidraget

275

Ökad bostadsbidragsgrundande yta i bostadsbidraget

180

Adoptionsbidrag

26

Summa

5630

5.3 Pensionärerna

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården och de växande vårdköerna. Många pensionärer har heller inte råd att lösa ut nödvändiga mediciner.

Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a innehåller nedanstående reformer, innebär därför en stor satsning på rättvisa för pensionärerna:

  • Hela inkomstprövningen av änkepensionen slopas.

  • Samtliga pensioner höjs genom att den 2-procentiga basbeloppsreduktionen från krisuppgörelsen 1992 återställs 1999. Därigenom uppnås en full värdesäkring till skillnad från regeringens förslag redan från nästa år.

  • Pensionstillskottet höjs med 200 kr/månad.

  • Prövning av bostadstillägget skall inte innehålla fritidsfastighet.

  • Omställningspensionen för efterlevande återställs från 6 till 12 månader.

Tabell 5.3 Kristdemokraternas politik för pensionärer

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

miljoner kronor

1999

Bort med hela inkomstprövningen av änkepensionen

552

Bort med fritidsfastighet i inkomstprövningen av BTP

195

Förlängd omställningspension till 12 månader

43

Höjt pensionstillskott med 200 kr per månad till de sämst ställda

485

Oreducerat basbelopp vid beräkning av pensioner

1910

Summa

5184

5.4 Tillväxtpolitik för nya jobb

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom minska arbetslösheten och öka välfärden. Detta åstadkoms genom en väl balanserad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens massarbetslöshet och brister i välfärden. De flesta av de finanspolitiska åtgärder som föreslås i motionen har även fundamentala strukturella effekter:

  • Skatten för vanliga inkomstlägen sänks med 10 miljarder kronor per år genom en höjning av grundavdraget med i genomsnitt 700 kr/månad i normala inkomstlägen. Effekten blir en genomsnittlig skattesänkning med ca 220 kr/månad.

  • Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet, ROT-systemet utvidgas rejält så att det vita priset halveras direkt vid köpet. Tjänster för upp till 50 000 kr per år kan köpas med skattereduktionen, som då uppgår till maximalt 25 000 kr per hushåll och år.

  • Arbetsgivaravgifterna sänks med 0,14 procentenheter eftersom Kristdemokraterna motsatt sig att arbetsgivarna skall delfinansiera återgången till 14 dagars arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.

  • Förmögenhetsskatten avvecklas i två steg. 1999 minskar den 1 % och från 2000 avvecklas den helt.

  • Värnskatten avskaffas och den föreslagna marginalskatteskärpningen avvisas.

  • Dubbelbeskattningen på risksparande avskaffas.

  • Avdragsrätten på pensionssparande höjs till ett helt basbelopp per år.

  • Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar skattebefrias under två år och beskattas därefter som inkomst av kapital.

  • Den särskilda löneskatten på vinstandelar för anställda avskaffas.

  • En avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton införs fr o m 1/7 1998.

Till de strukturella åtgärder som kraftigt kommer att förbättra lönebildningen hör förslaget om en allmän och obligatorisk a-kassa med en 33-procentig egenfinansiering som kommer att skapa ett rakt rör mellan en bra lönebildning och sänkta avgifter för den enskilde och vice versa.

Förmögenhetsskatten

Förmögenhetsskatt betalas på fysiska personers nettoförmögenhet. Nivån är 1,5 % på belopp som överstiger 900 000 kronor.

De senaste årens utveckling har visat på svårigheterna att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt överstiger omvärldens. Förmögenhets­beskattningen som tidigare kunnat motiveras av fördelningspolitiska skäl får idag helt andra effekter än de tänkta. Detta har tydliggjorts bl a genom att regeringen befriat huvudägarna i aktiebolag från förmögenhetsskatt medan
t ex låginkomsttagare som råkar ha sitt egnahem beläget i ett attraktivt område till följd av de kraftigt höjda taxeringsvärdena tvingas betala förmögen­hetsskatt. Idag är 17 av Sveriges 18 miljardärer befriade från skatten. Motivet för detta är att de annars sannolikt skulle välja att lämna Sverige med sina pengar. De som inte har de stora resurserna får stanna kvar och finna sig i att betala skatten.

Utformningen av dagens förmögenhetsskatt är orimlig också i andra avseenden. För den händelse att ett gift par tillsammans har en förmögenhet som överstiger 900 000 kronor ska förmögenhetsskatt betalas. Om ett samman­boende par har motsvarande förmögenhet ska de däremot inte sambeskattas. Detta innebär alltså att äktenskapet i detta avseende ekonomiskt straffbeskattas i förhållande till ett samboförhållande.

Inkomstbeskattningen och kapitalinkomstbeskattningen innebär att en faktisk inkomst beskattas. Förmögenhetsbeskattningen, däremot, bygger ofta på fiktiva värden. Detta kan ge fördelningspolitiskt orimliga effekter. T ex tvingas många småhusägare att utöver den höga fastighetsskatten betala förmögenhetsskatt. Detta trots att förmögenheten som är bunden i fastigheten inte går att omsätta till inkomster med mindre än att bostaden säljs.

Vi är av den bestämda uppfattningen att förmögenhetsskatten kommer att avskaffas inom några få år. Detta oavsett vilken kulör sittande regering har. Sverige har den högsta förmögenhetsskatten av OECD-länderna. Allt fler av våra grannländer avskaffar denna skatt. Så sent som 1997 sällade sig Tyskland och Danmark till de länder som inte längre har en särskild skatt på förmögenheter.

Kristdemokraterna har kommit fram till slutsatsen att förmögenhetsskatten ska fasas ut ur det svenska skattesystemet. För att finansiera detta höjs bolagsskatten, dvs skatten på företagens vinster. Vi gör bedömningen att den nuvarande förmögenhetsskatten är väsentligt mer skadlig för ekonomin och utvecklingskraften i vårt land än den höjning av bolagsskatten som vi föreslår. Höjningen innebär att bolagsskatten, som jämte den i Finland är Europas lägsta, ökar från 28 till 30 % av vinsten. På så sätt sker beskattningen på faktiska intäkter, inte på fiktiva värden.

Det kan konstateras att det inom nästan samtliga riksdagspartier finns en diskussion om förmögenhetsskattens avskaffande. En majoritet av partierna vill avskaffa förmögenhetsskatten. Också skatteminister Thomas Östros har deklarerat att förmögenhetsskatten på sikt blir svår att upprätthålla.

Tabell 5.4 Kristdemokraternas förslag för tillväxt och företagande

Kassamässiga effekter för statsbudgeten i förhållande till regeringens förslag

Miljarder kronor

1999

2000

2001

Sänkt skatt inom tjänstesektorn netto

-0,7

-1,1

-1,6

Nej till höga marginalskatter

-2,0

-2,2

-2,2

Royaltyinkomster från patenterade uppfinningar befrias från skatt

-0,015

-0,015

-0,015

Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet

-0,04

-0,04

-0,04

Inför ett riskkapitalavdrag

-0,6

-0,7

-0,7

Slopad dubbelbeskattning på utdelning (netto jmf m. regeringen)

-2,5

-3,4

-3,4

Slopad förmögenhetsskatt, 0,5% 1999 sedan 0%

-2,7

-3,7

-4,9

Sänkta arbetsgivaravgifter 0,14 p.e.

-0,76

-0,83

-0,85

Ingen särskild löneskatt på vinstandelar

0

-0,1

-0,2

Slopad moms på barnböcker

-0,06

-0,06

-0,06

Slopad kulturmoms

-0,05

-0,05

-0,05

Sänkt fordonsskatt

-3,3

-2,8

-2,8

Åtgärder på jordbruksområdet:

Eldningsolja beskattas inom jordbruket som inom industrin

-0,056

-0,061

-0,061

Jordbruket befrias från elskatt

-0,275

-0,3

-0,3

Sänkning av dieselskatten

-0,127

-0,139

-0,139

Summa skattesänkningar

-13,18

-15,51

-17,32

Delfinansiering

Höjd bolagsskatt till 30%

2,93

3,2

3,2

Bibehållen skatt på tobak

0,3

0,3

0,3

Summa delfinansiering

3,23

3,5

3,5

Skattesänkningar netto

-9,95

-12,01

-13,82

5.5 Vård, omsorg och skola

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting kommer att få ca 2,4 miljarder kronor i ytterligare resurser ackumulerat för perioden 1999–2001 jämfört med regeringens förslag. Kristdemokraternas samlade politik på detta område presenteras mer utförligt nedan under rubrik 6 Kommunsektorn.

Tabell 5.5 En politik för bättre vård, omsorg och skola

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor

1999

Assistentersättning

300

Höjt anslag till missbrukarvården

20

Tandvård

200

Ökade resurser till kommunsektorn

1000

Summa

3519

5.6 Återupprätta rättssamhället

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som under flera års tid drabbat rättsväsendet. Nu tycks regeringen ha insett betydelsen av en fungerande rättsapparat och tillför vissa medel, dock ej tillräckligt. Kristdemokraterna vill utöver regeringens anslag tillföra rättsväsendet ytterligare 230 miljoner kronor för år 1999.

  • Polisväsendet befinner sig i en svår situation. Administrativ personal måste anställas för att avlasta polisen, som huvudsakligen ska arbeta ute på fältet. Vardagsbrottslighet ska beivras, brottsförebyggande arbete och närpolisreformen stärkas och ekobrott bekämpas.

  • Åklagarväsendet bör stärkas. De alltmer resurskrävande ärendena, en alltför snabb minskning av personalen samt omorganisationsproblem har lett till en orimlig situation. Vi vill tilldela domstolsväsendet mer resurser, särskilt läns- och kammarrätterna, eftersom väntetiderna där har blivit oacceptabelt långa.

  • En meningsfull kriminalvård kräver utökade resurser. Vi vill dessutom stärka stödet till brottsoffren.

  • Forskning om brottsförebyggande arbete med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen bör genomföras. För att öka bevakningen och gränskontrollen till sjöss överförs 45 miljoner kronor per år till kustbevakningen.

  • Tullen får större resurser för att förbättra gränskontrollen och skattemyndigheterna och försäkringskassorna ökade möjligheter till en effektiv skatteindrivning respektive kontroll av missbruk av socialförsäkringssystemen.

Marknadsekonomi med etik ger smidighet och sänker de så kallade transaktionskostnaderna. Kristdemokraterna vill även bidra till att stärka rättssamhället genom en förstärkt etisk debatt och bättre förutsättningar för ökat personligt ansvarstagande.

Tabell 5.6 Kristdemokraternas alternativ för rättsväsendet Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor

1999

2000

2001

Tullverket

100

100

100

Effektivare skattekontroll

200

200

200

Mer resurser till polis, domstol, kriminalvård m m

230

180

130

Förstärkning av kustbevakningen

45

45

45

Summa

575

525

475

6 Kommunsektorn

Kommunsektorns samlade resurser har under senare år skurits ner kraftigt med den socialdemokratiska regeringens politik. Till följd av successivt ökade allmänna egenavgifter sedan 1995 har kommunernas skatteintäkter utvecklats mycket ogynnsamt. För innevarande år drar egenavgifterna undan drygt 17 miljarder kronor i minskade skatteintäkter till följd av att egenavgifterna är avdragsgilla. Kommunsektorns skatteintäkter påverkas också i hög grad av sysselsättningsutvecklingen i den privata sektorn. På grund av att regeringens politik så ensidigt inriktats på budgetsanering och så lite på att förbättra företagarklimatet och Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar är sysselsättningen i dag lägre än vid regeringsskiftet 1994. Detta avspeglar sig naturligtvis också i sämre utvecklingsmöjligheter för kommunsektorn. Regeringen konstaterar i vårpropositionen att ”trots ökade statsbidrag för år 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn fortsatt att minska jämfört med föregående år”. Från 1994 till 1997 har antalet sysselsatta inom kommunsektorn minskat med 38 000 personer.

Vidare har kommunernas kostnader för socialbidrag ökat varje år under innevarande mandatperiod. Regeringens politik har på olika områden inneburit att minskade statliga kostnader i transfereringssystemen har vältrats över på kommunerna i form av ökade socialbidragskostnader.

Tabell 6.1 Kommunernas socialbidragskostnader

Miljoner kronor

År

Socialbidrag,

Löpande priser

Ökning från föregående år

1994

10285

1995

10786

501

1996

11884

1098

1997

12444

560

Summa ökning 1994-1997

2159

Källa: Socialdepartementet

Mot denna bakgrund är det enligt Kristdemokraterna bra att regeringen nu återställer en del av den reala resursindragning som hittills skett. Enligt Kommunförbundet innebär detta att personalminskningarna kan hejdas. Någon ökad sysselsättning inom kommunsektorn kommer dock inte att vara möjlig förrän kring sekelskiftet. Landstingsförbundet konstaterar att med de ekonomiska förutsättningar som hittills gällt skulle alla landsting utom tre behövt minska hälso- och sjukvårdens resurser fram till sekelskiftet.

Nya befolkningsprognoser och utvärderingar av de kommande resursbehoven indikerar att behoven av utbildning, vård och omsorg på den kommunala sidan ökar med 0,7–0,8 % årligen till följd av den demografiska utvecklingen. Detta kan jämföras med att den sammantagna befolkningen växer med 0,1–0,2 % per år. Enligt Kommunförbundets bedömning växer behoven snabbare än resurserna de kommande åren. Skillnaden för hela perioden 1997–2001 uppgår till omkring 2 %. På landstingssidan finns områden där kvaliteten behöver förbättras genom ökade resurser. Ned­rustningen av skolan måste avbrytas. Det krävs fler lärare till grundskolan och gymnasiet för en nödvändig kvalitetshöjning av undervisningen.

Det behövs mer än statsbidrag för att trygga kommunsektorns framtid

Den kommunala sektorns möjligheter att finansiera angelägen och nödvändig service av god kvalitet är dock lång ifrån enbart beroende av statliga bidrag. Statsbidragen till kommunsektorn motsvarar knappt 20 % av de totala inkomsterna. Den viktigaste enskilda faktorn som påverkar kommunsektorns finanser är sysselsättningsutvecklingen i övriga sektorer. Fler sysselsatta betyder fler skattebetalare och därmed ökade skatteinkomster för kommunerna. Men fler sysselsatta betyder också färre arbetslösa och färre personer i de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kommunerna i dag till stor del administrerar och finansierar. Med ökad sysselsättning följer därför minskade kostnader för kommunernas arbetsmarknadsåtaganden.

Kristdemokraternas politik tar bland annat därför sikte på att skapa långsiktiga tillväxtförutsättningar genom ett bättre företagarklimat och lägre skatter för låg- och medelinkomsttagare. Om sysselsättningen ska ta fart måste det löna sig att arbeta. Skattepolitiken inriktas också på att skapa förutsättningar för att behålla företag och kompetens i landet och på att förbättra möjligheterna till nya företagsetableringar. Sambandet mellan Sveriges företagar- och sysselsättningsklimat och kommunsektorns framtida resursbehov kan inte nog betonas. Om den nuvarande trenden med vikande sysselsättning, allt fler människor utanför arbetskraften samt ett ogynnsamt företagarklimat får fortsätta kommer kommunsektorns resursgap att växa kraftigt de kommande 10–15 åren. Inte minst av detta skäl behövs det en ny politisk inriktning när det gäller synen på företagarklimatet och Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.

Kommunsektorn är emellertid inte en gång för alla ”färdig” till sina strukturer. På många håll finns det potential att effektivisera och samordna verksamheter så att resurser frigörs dit de bäst behövs. Den offentliga upphandlingen har i vissa kommuner förbättrats, men kan utvecklas väsentligt. Genom entreprenadupphandling visar det sig ofta att det går att få likvärdig kvalitet till ett något lägre pris. En intressant modell är kommuner som anger ett pris på en viss tjänst som är lägre än vad den egna verksamheten kostar och sedan låter olika entreprenörer konkurrera med kvalitet i stället för med pris.

Med hjälp av den nya informationstekniken och elektronisk handel kommer kommuner och landsting att inom en snar framtid att kunna minska på mycket av den administration som egentligen inte hör till de kommunala kärnuppgifterna. Med en friare användning och lokal samordning av exempelvis arbetsmarknadsmedel kommer sannolikt också vissa vinster att göras i resurshänseende. Till detta kommer att det på många håll handlar om att hushålla bättre med de resurser som redan finns.

Ytterligare en faktor som i stor utsträckning kan påverka de kommunala finanserna är kommunernas eget bostadsbestånd. På detta område finns det också anledning att verka för en strukturförändring som gör att kommunerna påtagligt minskar sina, och därmed skattebetalarnas, risker som följer av för stora åtaganden på bostadsområdet. Kommunala utförsäljningar av bostadsbolag bör inte motverkas från statligt håll, som med den nuvarande socialdemokratiska politiken. Det utförsäljningsstopp som regeringen infört bör snarast avskaffas.

Sammantaget påverkas alltså förutsättningarna för att förbättra och bibehålla den offentliga servicen på längre sikt både av en bättre arbetsmarknad och av egna strukturförändringar.

Skillnad mellan kort och lång sikt

På kort sikt är det dock svårt att hävda att strukturomvandling eller bättre ledning av verksamheter skulle göra att människor med vård- och omsorgsbehov i dag får den hjälp de behöver och har rätt till. Den kris som finns på allt för många håll inom skolan rättas inte heller till för dem som är elever i dag, genom en strukturomvandling som kanske tar några år att genomföra. Därför är det motiverat med ökade resurser från statligt håll för den närmaste perioden så att de människor som nu behöver och har rätt till en fungerande service kan få det. På längre sikt är det emellertid bara en stark sysselsättningsutveckling som i kombination med fortsatta strukturreformer kan trygga verksamheterna inom kommunsektorn.

Mot ovanstående bakgrund anser Kristdemokraterna att ett tillskott på en miljard kronor år 1999 utöver det regeringen gör för att återställa tidigare indragningar är väl motiverat. År 2000 och 2001 föreslås ett tillskott utöver regeringens ökning med 800 respektive 600 miljoner kronor. De samlade effekterna av Kristdemokraternas politik framgår av tabell 5.2.

Tabell 6.2 Effekter för kommunsektorn med Kristdemokraternas politik

Miljarder kronor

1999

2000

2001

En andra karensdag (minskade lönekostnader)

0,3

0,3

0,3

Sänkta arbetsgivaravgifter

0,27

0,29

0,3

Minskade kostnader t.f.a. vårdnadsbidrag

2,0

2,5

2,7

Skatte- och avgiftseffekter t.f.a. vårdnadsbidrag (netto)

1,5

1,5

1,5

Höjt pensionstillskott

0,26

0,26

0,26

Oreducerat basbelopp vid beräkning av pensioner m.m.

0,47

0

0

Höjt grundavdrag

-9,13

-9,96

-9,96

Summa före neutralisering

-4,33

-5,11

-4,9

Neutralisering enl. finansieringsprincipen

4,33

5,11

4,9

Ökade statsbidrag till kommunsektorn

1,0

0,8

0,6

SUMMA förändring på utgiftsområde 25

5,33

5,91

5,5

7 Utgiftstak för staten

I det följande avsnittet redogörs kortfattat för Kristdemokraternas preliminära förslag till beräkning av ramarna för utgiftsområdena inom statsbudgeten i förhållande till regeringens preliminära beräkning. Eftersom regeringen inte presenterar någon detaljerad preliminär redovisning på anslagsnivå går det heller inte för ett oppositionsparti att redovisa preliminära avvikelser på anslagsnivå. Syftet med vårpropositionens preliminära fördelning per utgiftsområde är att möjliggöra en beräkning av utgiftstaket tre år fram i tiden, i detta fall år 2001. Kristdemokraterna redovisar sitt förslag till utgiftstak för år 2001 nedan. I samband med höstens budgetarbete kommer Kristdemokraterna att redovisa på anslags- och inkomsttitelnivå den budget som bör bli riksdagens beslut till statsbudget för år 1999.

7.1 Preliminär fördelning på utgiftsområden åren 1999–2001

Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår bland annat stöd till politiska partier, presstöd och utgifter för vissa centrala myndigheter.

Kristdemokraterna anser att den av regeringen föreslagna ökningen av anslaget till Regeringskansliet är för stort. Av detta skäl kan ramen för utgiftsområdet minskas 100 miljoner kronor, 200 miljoner kronor respektive 300 miljoner kronor under respektive år 1999 till 2001.

Det går vidare att göra vissa besparingar på presstödet. Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 160 miljoner kronor år 1999, 260 miljoner kronor år 2000 och 360 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Statens fastighetsverk m fl.

Kristdemokraterna anser att ramen kan minskas med 100 miljoner kronor från och med år 1999 genom en besparing på myndigheterna med 5 %. Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 100 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslår för åren 1999, 2000 och 2001.

Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. Kristdemokraterna gör den bedömningen att dessa områden bör tilldelas större resurser än regeringens budgetförslag.

Kristdemokraterna anser att den ”svarta marknaden” har en skadlig omfattning i Sverige. Den snedvrider konkurrensen mellan företag och försämrar den svenska affärsmoralen på ett negativt sätt. I syfte att hålla tillbaka den ”svarta marknaden” måste skattekontrollen effektiviseras ytterligare. Därför vill vi anslå 200 miljoner kronor mer per år än regeringen för ökad skattekontroll. Det handlar dels om att öka beskattningens effektivitet, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt, dels uppbördseffektiviteten, dvs. förhållandet mellan debiterad skatt och faktiskt inbetald skatt. Tidigare erfarenheter visar att satsningar på detta område ger minst sex gånger pengarna tillbaka.

EU:s regelverk inom tullens område är i huvudsak genomfört. Ett ökat samarbete mellan medlemsländerna för att minska smuggling och annan ekonomisk brottslighet, kräver ökade resurser.

Kristdemokraterna anser att anslaget till Tullverket skall ökas med 100 miljoner kronor per år, utöver vad regeringen föreslagit, för att förstärka kontroll och spaning av illegal införsel av bl.a. narkotika, vapen, alkohol, tobak och övriga skattepliktiga varor.

Ramen för utgiftsområdet bör därför sammantaget utökas med 300 miljoner kronor åren 1999 till 2001.

Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, exekutionsväsendet och några ytterligare myndigheter inom rättsområdet.

Kristdemokraterna har motsatt sig de nedskärningar som under flera års tid präglat utgiftsområde 4, Rättsväsendet. Nu har regeringen insett betydelsen av en fungerande rättsapparat och tillfört medel, dock ej tillräckligt. Kristdemokraterna vill utöver regeringens anslag tillföra rättsväsendet ytterligare 230 miljoner kronor för år 1999.

Polisväsendet befinner sig i en svår situation. Administrativ personal måste anställas för att avlasta polisen, som huvudsakligen ska arbeta ute på fältet. Vardagsbrottslighet ska beivras, brottsförebyggande arbete och närpolisreformen stärkas och ekobrott bekämpas.

Åklagarväsendet bör stärkas. De alltmer resurskrävande ärendena, en alltför snabb minskning av personalen samt omorganisationsproblem har lett till en orimlig situation. Även domstolsväsendet vill vi tilldela mer resurser, särskilt läns- och kammarrätterna, eftersom väntetiderna där har blivit oacceptabla.

En meningsfull kriminalvård kräver utökade resurser. Vi vill dessutom stärka stödet till brottsoffren.

Forskning om brottsförebyggande arbete med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen bör genomföras. För att öka bevakningen och gränskontrollen till sjöss överförs 45 miljoner kronor per år till Kust­bevakningen.

Sammantaget bör ramen för utgiftsområdet utökas med 230 miljoner kronor år 1999, 180 miljoner kronor år 2000 och 130 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 6. Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamhet inom det det militära och civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret.

Regeringen har den 19 mars 1998 i proposition 97/98:84 ”Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet för år 1998 m.m.” föreslagit besparingar för att täcka det ekonomiska underskottet inom Försvarsmakten. I en separat motion föreslår Kristdemokraterna att underlag för ett nytt försvarsbeslut bör utarbetas i stället för att genom besparingar lappa, laga och senarelägga olika projekt. Anpassnings- och återtagningsdoktrinen från Försvarsbeslut 96, som bygger på att full krigsduglighet ska uppnås inom tolv månader vid ett försämrat säkerhetspolitiskt läge, sätts annars ur spel. Till detta kommer att det inte går att bortse från risken att Försvarsmaktens långsiktiga styrka urgröps.

Den som blivit uttagen till pliktutbildning får göra ekonomiska uppoffringar i jämförelse med den som hamnar i utbildningsreserven eller ej blir antagen till grundutbildning. Vi föreslår därför att dagersättningen höjs med fem kronor per dag från nuvarande fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag och avsätter 50 miljoner kronor för detta ändamål.

Utvecklingen i vårt närområde liksom Sverige medlemskap i EU har för Kustbevakningens del inneburit ett väsentligt ökat övervakningsbehov till sjöss. Avvecklingen av de inre gränserna genom Sveriges anslutning till Schengenkonventionen innebär att gränskontrollen måste intensifieras så länge de kompensatoriska åtgärderna inte fungerar tillfredsställande.

Kustbevakningen har även huvudansvaret för miljöräddning till sjöss. Oljeutsläpp är det vanligaste problemet och de allt mer omfattande sjötransporterna av olja och farligt gods ökar behovet av övervakning.

För att kunna möta ökade krav på gräns- och sjöövervakning utmed EU:s längsta yttre gräns och förstärka miljöskyddet till sjöss tillförs Kust­bevakningen 45 miljoner kronor.

Ramen för utgiftsområdet bör sammantaget utökas med 95 miljoner kronor åren 1999 till 2001.

Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Det internationella biståndet har under de senaste åren sjunkit till en ur historisk synpunkt sett rekordlåg nivå, trots att behoven av utvecklingssamarbete mellan rika och fattiga länder har ökat, framförallt med länderna i Afrika.

Även den svenska biståndspolitiken, som tidigare förknippats med generositet, solidaritet och effektivitet präglas numera mer av vackra ordvändningar och fraser än av substantiellt stöd till jordens fattiga. Tvärtom har den socialdemokratiska regeringens fortlöpande konfiskation av biståndsmedel (reservationer), tillsammans med övergivandet av enprocentsnivån, gröpt ur biståndsvolymen med en handfull miljarder. Dessutom har Sidas inflexibilitet onödigt skapat stora reservationer uppgående till mer än 3 miljarder som istället för att lindra nöden i världen har blivit stående på Sidas bankkonton. Dessa pengar riskerar nu att i likhet med tidigare biståndsmedel bli indragna till statskassan.

Vi kristdemokrater föreslår därför att dessa reservationer skyndsamt kanaliseras till behövande och fattiga medmänniskor i den fattiga delen av världen. Delar av reservationerna bör omfördelas till katastrofanslag och andra akuta insatser samt till stöd till enskilda organisationers biståndsarbete. Samtidigt föreslår Kristdemokraterna att man, i jämförelse med regeringens proposition, bör anslå ytterligare 7 miljarder kronor mer än regeringen under treårsperioden med målsättningen att åter nå enprocentsnivån.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1 800 miljoner kronor år 1999,
2 400 miljoner kronor för år 2000 och 2 800 miljoner kronor för år 2001.

Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagandet av asylsökande, utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området.

Utgiftsområdet omfattar vidare integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, delaktighet och inflytande, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism samt ersättning till kommunerna för mottagandet av flyktingar.

Regeringen föreslår att utgiftsområdesramen utökas för vart och ett av åren 1999–2001 med anledning av den treårssatsning, benämnd ”Ett Sverige för alla”, som regeringen vill genomföra med en beräknad totalkostnad på 1 500 miljoner kronor. Beskrivningen av denna satsning är för allmän för att Kristdemokraterna nu ska kunna ta ställning till den. Vi återkommer när regeringen presenterar konkreta förslag. Den aviserade förstärkningen av undervisningen i svenska språket hälsar vi emellertid redan nu med tillfredsställelse. Vi har tidigare agerat med anledning av de nedslående resultat som utvärderingar av svenska för invandrare visat på.

Det statliga stödet till Invandrartidningen föreslås avvecklas helt den
1 januari 1999 med regeringens politik. För Kristdemokraterna är det angeläget att långsiktigt säkra utgivningen av editionerna på lätt svenska samt finska. Kristdemokraterna har motsatt sig satsningen på ett nytt statligt verk, en integrationsmyndighet, och i stället prioriterat Diskriminerings­ombuds­mannens verksamhet. Detta kommer att få betydelse för såväl ramen som fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområdet.

Sammantaget innebär de kristdemokratiska övervägandena att den utökade utgiftsområdesramen avvisas. I förhållande till regeringen innebär det att ramen minskas med 128 miljoner kronor år 1999 och 2000 samt med 578 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifter för de flesta av Socialdepartementets myndigheter, bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål.

Kristdemokraterna accepterar inga nedskärningar på handikappområdet. Därför avsätter vi 300 miljoner kronor per år till assistentersättning utöver regeringens förslag fram till år 2001. Det är viktigt att de handikappade kan känna trygghet och inte ständigt tvingas leva i oro för att deras rättigheter beskärs.

Högkostnadsskyddet i sjukförsäkringen fyller inte sin uppgift, eftersom många kostnader för den enskilde inte inkluderas däri. Vi anser att sjuk- och tandvårdsförsäkring på sikt bör samordnas. För detta ändamål bör en utredning skyndsamt tillsättas. Då bör också frågan om kostnader för hjälpmedel tas med.

Kristdemokraterna avsätter 20 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag till missbrukarvården. Där finns idag stora behov, både i det förebyggande arbetet och i den direkta vården. Skolornas ANT-utbildning (Alkohol, Narkotika, Tobak) måste också intensifieras.

Under de senaste åren har den enskildes tandvårdskostnader stigit dramatiskt. Kristdemokraterna känner oro för att många tvingas avstå nödvändig tandvård, på grund av dessa höga kostnader. I avvaktan på en utredning om att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen tillför vi
200 miljoner kronor per år utöver regeringens förslag.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 520 miljoner kronor åren 1999, 2000 och 2001.

Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension samt handikappersättning.

Kristdemokraterna föreslår en ökad satsning på rehabilitering för att minska långvarig sjukskrivning och förtidspensionering, vilket i sin tur leder till besparingar för statskassan. Ökade anslag till försäkringskassornas administration leder till ökad kvalitet i besluten och bättre kontroll­möjligheter. På så sätt minskar kostnaden för försäkringen.

Kristdemokraterna föreslår också en ny beräkning av SGI samt en andra karensdag i sjukförsäkringen kombinerad med ett högkostnadsskydd. Risken för den försäkrade kan aldrig vara större än 10 karensdagar per tolv­månadersperiod. Reglerna bör utformas så att särskild hänsyn tas till deltidsarbetande, skiftarbetande samt arbetstagare med flera arbetsgivare. Dessa bör inte drabbas av fler karensdagar än andra arbetstagare.

Med en ny reform inom trafikförsäkringsområdet föreslår vi att de sjukskrivnings- och rehabiliteringskostnader som uppstår i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Samtidigt sänks fordonsskatten kraftigt. Detta minskar kostnaderna inom utgiftsområdet med 3 800 miljoner kronor årligen.

Sammantaget kan utgiftsområdesramen minskas med 8 150 miljoner kronor år 1999, 9 500 miljoner kronor år 2000 och 11 100 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga försämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att omställnings­pensionen ska återställas till ett år från dagens sex månader. Inkomst­prövningen i änkepensionen ska tas bort. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg.

För att förbättra för de sämst ställda pensionärerna anslår Krist­demokraterna 530 miljoner kronor utöver regeringens förslag till höjt pensionstillskott till de ca 360 000 pensionärer som bara har folkpension. Detta innebär ett tillskott på 200 kronor i månaden till denna grupp pensionärer.

Slutligen föreslår Kristdemokraterna att pensionerna ska beräknas på ett oreducerat basbelopp redan från år 1999. Med detta förslag kommer samtliga pensioner att räknas upp. Denna åtgärd kostar inom statsbudgeten 630 miljoner kronor och inom socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 1 280 miljoner kronor.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 1 905 miljoner kronor år 1999 och
1 320 miljoner kronor år 2000 och 2001.

Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd samt vårdbidrag till handikappade barn.

Kristdemokraterna hävdar familjens rätt att avgöra barnomsorgsform inklusive egen omsorg i hemmet. Ett vårdnadsbidrag ska därför införas på nytt. Bruttokostnaden för denna reform är 4 000 miljoner kronor. Detta finansieras genom slopande av garantidagarna i föräldraförsäkringen samt en reglering enligt finansieringsprincipen av statsbidraget till kommunerna som erhåller skatte- och avgiftsintäkter samt avlastas kostnader genom reformen.

Kontaktdagarna i föräldraförsäkringen återinförs.

Barnfamiljerna tillhör dem som drabbats hårdast av regeringens politik fram till 1997. Kristdemokraterna förordar en modell med ett allmänt barnbidrag på 700 kronor per månad. Detta möjliggör att 50 kronor kan överföras till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget inom utgiftsområde 18. Det innebär i praktiken att de som bäst behöver det, får ett högre barnbidrag. För de barnfamiljer som berörs betyder det ca 300 kronor mer i månaden.

Kristdemokraterna föreslår vidare ett höjt förbehållsbelopp i underhålls­bidragen och ett förbättrat adoptionsbidrag för internationella adoptioner. På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 föreslås ett nytt beräkningssätt för SGI samt en ökad kontroll av föräldraförsäkringen, vilket leder till att kostnaderna för föräldraförsäkringen kan justeras ner.

Jämfört med regeringen utökas ramen för utgiftsområdet med 1 659 miljoner kronor år 1999, 1 759 miljoner kronor år 2000 och 1 859 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.

Med Kristdemokraternas samlade förslag för tillväxt- och företags­främjande åtgärder samt personalförstärkningar inom offentliga verk­samheter som t ex rättsväsendet, tullen och kommunsektorn kan syssel­sättningen öka, vilket kommer att innebära minskad belastning för utbetalning av arbetslöshetsersättning. Några dynamiska effekter till följd av den föreslagna skattepolitiken räknas inte in. Ett avskaffande av åtgärden tillfälligt offentligt arbete (OTA) med tillhörande stimulansersättning innebär också en minskad kostnad på detta område under 1999. Kristdemokraterna avvisar också åtgärderna resursarbeten och generationsväxling som tidigare bokförts under detta utgiftsområde. Vi föreslår också vissa strukturella förändringar i arbetsvillkoret för a-kassan vilket leder till minskade utgifter för statskassan. En ökad finansieringsgrad inom a-kassan, som för den enskilde mer än väl vägs upp av sänkt inkomstskatt, gör också att anslaget till detta utgiftsområde kan minska.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 13 418 miljoner kronor år 1999, 10 081 miljoner kronor år 2000 och 8 188 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Dessutom ingår kostnader för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns också utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder samt kostnader för Samhall AB.

Eftersom vi kristdemokrater lämnar förslag om aktiva insatser för att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen kommer trycket på de arbets­marknadspolitiska åtgärderna att minska. Ytterligare struktur­förändringar föreslås vad gäller åtgärdssidan. Sammantaget innebär detta att vi på detta område kan ha ett lägre anslag än vad regeringen föreslagit. Vi föreslår dock bl a en utökning av anslaget för lönebidrag.

Sammantaget kan ramen minska med 2 840 miljoner kronor år 1999, 4 755 miljoner kronor år 2000 och 5 840 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 15. Studiestöd

Utgiftsområdet omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.

För att värna om utbildningskvaliteten liksom andra kvalitetsaspekter inklusive bostadssituationen för studerande vill vi i fortsättningen se en något lägre utbyggnadstakt av högskole- och vuxenstudieplatser än regeringen. Vi vill införa striktare krav på en viss studietakt för att få fullt studiemedel och en striktare kontroll av studieaktivitet. Reformen innebär en besparing på ca 200 miljoner kronor årligen, en summa som vi vill använda för att rejält höja fribeloppet i studiestödssystemet. Vi gör det eftersom den existerande inkomstgränsen för att få fullt studiemedel är kontraproduktiv. Vi föreslår också ett återinförande av möjligheten att återbetala studielån i förtid mot en viss rabatt. Dessa är dock bara några av de reformer som måste genomföras när det nya studiestödssystem som vi länge har efterlyst träder i kraft, förhoppningsvis år 2000.

Vi avvisar att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt N/T-stöd, liksom stipendier till godkända studenter för basåret inom kommunal och statlig vuxenutbildning.

I väntan på en studiestödsreform anvisar vi inom vår ram medel för att återinföra barntillägget i svuxa.

Sänkningen av utbildningsbidrag till studerande i arbetsmarknads­ut­bildning utan a-kassa måste kompenseras med en lånedel. Vi avsätter 300 miljoner kronor till detta under utgiftsområde 14.

Sammantaget innebär våra förslag att utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 527 miljoner kronor 1999, 780 miljoner kronor år 2000 och 662 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsende, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning.

Alltför många skolor har idag en standard som inte kan anses tillräcklig för att de mål och riktlinjer som finns i läroplanen ska uppnås. I motionen föreslås åtgärder som innebär ytterligare 1 000 miljoner kronor till kommunerna utöver regeringens förslag för 1999, bland annat för att genomföra nödvändiga satsningar inom skolans område.

Vi yrkar avslag på regeringens förslag om drastiskt minskade bidrag till svenska skolor i utlandet och avsätter för år 1999 13 miljoner kronor till ändamålet.

Utbyggnaden av antalet platser för vuxenstudier och i högskolan är angelägen, men det finns risk för att den höga takten innebär negativa konsekvenser för utbildningskvaliteten. Vi anser det därför nödvändigt med en något lägre utbyggnadstakt och avsätter medel för totalt 7 500 nya platser per år inom vuxenutbildningen respektive högskolan fram till år 2001. Vi kommer även i fortsättningen att avvisa regeringens negativa särbehandling av icke statliga högskolor när det gäller fördelningen av nya högskoleplatser. Vi har tidigare framfört krav på ett större utrymme för den kvalificerade yrkesutbildningen och välkomnar därför att antalet platser nu föreslås utökas från 8 800 till 12 000 år 1999.

För att ytterligare värna kvaliteten avsätter vi 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag till forskarutbildningen för att öka antalet disputerade lärare inom främst humaniora.

Få statliga myndigheter torde ha fått mer kritik än Centrala studiestödsnämnden. Det är dock viktigt att erinra om den oerhörda arbetsbörda som lagts på myndigheten på grund av kunskapslyftet och som förklarar den mycket bristfälliga service som erbjudits studenterna i form av långa telefonköer, ej besvarade telefonsamtal (50 % eller 700 000 samtal) och förseningar av studielånsutbetalningar. Regeringen tillför i sitt förslag CSN 75 miljoner kronor år 1999 samtidigt som man vill höja expeditions­avgifterna i återbetalningsverksamheten för att få in ytterligare 20 miljoner kronor. Vi anser att avgiftshöjningen är orimlig. I vårt förslag får därför CSN ett större anslag, totalt 125 miljoner kronor för år 1999. Därmed behövs ingen avgiftshöjning. Även år 2000 och 2001 tillförs CSN 20 miljoner kronor årligen. För övrigt är det ytterst angeläget att de mycket höga förseningsavgifterna i återbetalningen av studielån ses över i den kommande studiestödsreformen. När man från CSN säger att man är beroende av dessa avgifter för att fungera tyder det på ett klart bristande system, som dessutom inte skapar något incitament för myndigheten att förbättra sin service till studenterna.

Sammantaget bör utgiftsramen för område 16 minskas med 334 miljoner kronor 1999, 819 miljoner kronor 2000 och 824 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen, trossamfund, idrott och folkbildning.

Kristdemokraterna noterar att regeringen gått oss till mötes och ökat anslagen till idrottsrörelsen. Vi vill dock poängtera att den breda motionsidrotten är mycket viktig för folkhälsan. Det ska inte glömmas bort i jakten på medaljer. Barn- och ungdomsidrotten ska stödjas och här bör ett jämställdhetsperspektiv finnas med. Flicksporter och pojksporter bör ha lika möjligheter.

För att göra levande musik tillgänglig i hela landet vill vi tilldela Musikarrangörer i samverkan, MAIS, 3 miljoner kronor per år fram till år 2001.

Trossamfundens lokalbidrag genererar både arbetstillfällen för byggbranschen och bevarar kulturmiljö. Därför ligger vårt anslag här 5 miljoner kronor per år över regeringens förslag fram till år 2001.

I ideell verksamhet finns stort engagemang och potential, vilket staten bör ta vara på och uppmuntra. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor under treårsperioden för att utveckla ideell verksamhet av olika slag.

Regeringens förslag om 120 miljoner kronor till framför allt facklig utbildning under treårsperioden avvisas.

Kristdemokraterna skulle helst se att all litteratur befriades från moms. I nuvarande ekonomiska läge ter det sig svårt att genomföra en generell sänkning, varför vi vill börja med barnböckerna. För detta ändamål avsätter vi 60 miljoner kronor per år på statsbudgetens inkomstsida.

Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget minskas med 22 miljoner kronor åren 1999 till 2001.

Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet omfattar främst räntebidrag, bostadsbidrag, Bostadskreditnämndens verksamhet och länsstyrelserna. Avgörande för utfallet av anslaget för räntebidrag, det största anslaget inom området, är naturligtvis räntenivån och den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Kristdemokraterna vidhåller sitt tidigare ställningstagande att fastighets­skatten ska sänkas från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet och att skatten endast ska tas ut på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kronor. Som motförslag till regeringens förslag om en långsammare avtrappning av räntebidragen för de s k krisårgångarna, föreslår vi istället att infasningen i fastighetsbeskattningen skjuts upp för de fastigheter som normalt infasas 1999. Detta ger en större lättnad på hyresnivån för en normallägenhet på
75 m2 med ca 310 kronor i månaden mot regeringens förslag som endast ger 250 kronor/mån. Vi vidhåller också att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen slopas. Likaså avvisar vi som tidigare de snäva reglerna för den bidragsgrundande bostadsytan. Den barnrelaterade delen av bostadsbidraget bör höjas och finansieras genom en minskning av det generella barnbidraget med 50 kronor per månad. Därmed gynnas de familjer som har en sämre ekonomisk situation. På detta sätt får dessa familjer ca 300 kronor extra i månaden. Besparingar kan göras på räntebidragen eftersom fastighetsskatten sänks och att skatt bara ska tas ut på en tredjedel av markvärdet.

Ramen för utgiftsområdet minskas med 95 miljoner kronor år 1999, utökas med 5 miljoner kronor år 2000 och med 455 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram samt medel från EG:s regionalfond. Trots att vi upplevt en ny flyttvåg från landsbygden har regeringen varit passiv på det regionalpolitiska området. Den regionalpolitiska propositionen blev en besvikelse. Vi föreslår en ramförhöjning med 100 miljoner kronor för 1999, främst för att kunna förändra stödområdesindelningen så att justeringar kan göras av förhållanden som idag innebär missgynnande av områden vid stödområdesgränser.

Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård

Utgiftsområdet omfattar bl a frågor rörande hushållning med naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, miljöskydd, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.

Efter att regeringen målmedvetet avlövat miljöpolitiken föreslår nu regeringen en mindre miljöpolitisk återställare med ökade anslag till miljökontroll och inköp av skyddsvärd skog. Fortfarande nås inte den kristdemokratiska nivåhöjningen, vilket för 1999 innebär en ökad ram med 150 miljoner kronor och för år 2000 och 2001 50 miljoner kronor årligen. Dessa medel är i första hand avsedda för inköp av mer skog samt för miljöövervakning och sanering av förorenade områden.

Utgiftsområde 21. Energi

Utgiftsområdet omfattar bl a energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag samt stöd för eleffektivisering och minskad elanvändning.

Kristdemokraterna tillför utgiftsområdet ytterligare medel för investerings­bidrag till bland annat vindkraft. Samtidigt inbesparas medel genom minskade kostnader för den särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige. Totalt minskas utgiftsramen med 100 miljoner kronor för 1999 och motsvarande belopp kommande år.

För första gången erkänner nu regeringen att den energiöverenskommelse som slöts med Centerpartiet och Vänsterpartiet kommer att kosta pengar i form av ersättning till Sydkraft AB. Regeringen har dock enbart i tilläggsbudgeten för år 1998 fört upp 1 miljon kronor samtidigt som man noterar att detta anslagsbelopp kan ”komma att överskridas”. Regeringen begär också ett bemyndigande att sluta avtal med Sydkraft AB om ersättning. Vidare vill regeringen ha ett bemyndigande av riksdagen att kunna fatta beslut om ett överskridande av anslaget, oavsett nivån på ersättningen.

Detta menar vi är en oacceptabel ordning. Att frånta riksdagen besluts­makten över utgiftsområdenas ramar står i strid med budgetlagens intentioner. Likaså måste riksdagen givetvis vara den instans som godkänner avtal och väger ersättningsnivåer mot andra angelägna kostnader. Eftersom Kristdemokraterna anvisat en alternativ väg för utfasning av kärnkraft, en väg som bl a innebär att den kostnad som regeringen nu är på väg att belasta statsbudgeten med skulle kunna undvikas, yrkar vi avslag på propositionens förslag i denna del.

Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informationsteknikfrågor. Kristdemokraterna anser att besparingar kan göras genom ytterligare rationaliseringar av Ban- och Vägverket.

Angående Inlandsbanan har regeringen tidigare i budgetpropositionen deklarerat att att det är angeläget att en banstandard som möjliggör 22,5 tons axeltryck garanteras på huvuddelen av banan. Vissa insatser görs därför på banan, bl a inom ramen för mål 6-programmet. Det måste också understrykas att den avsevärda ökningen av godsmängden med ca 170 %, som skett under de sista åren, kräver att det föreslagna banunderhållsanslaget på 50 miljoner, som anvisats under 1998, utökas för att bibehålla och vidareutveckla den positiva utvecklingen. Inlandskommunerna, Inlandsbanan AB och Banverket är helt överens om att anslaget måste utökas till åtminstone 63 miljoner 1999. Regering och riksdag måste således tydligt uttala, inför den ordinarie budgetpropositionen för 1999, att minst 63 miljoner kronor ska utgå till Inlandsbanan inom ramen för anslag A 4, Investeringar samt drift och underhåll för statliga järnvägar.

Ramen för utgiftsområdet minskas med 200 miljoner kronor åren 1999 till 2001.

Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar bl a verksamheterna jordbruk, fiske och skogsnäring. I ett samlat rättvisepaket för Sveriges jordbruksnäring föreslår vi skattelättnader för denna sektor i storleksordningen 500 miljoner kronor. Detta påverkar inte ramen för utgiftsområdet. Inför budgetbehandlingen i höst utgår vi också från att Sverige ska kunna utnyttja de möjligheter som EU-medlemskapet ger fullt ut. Det innebär såväl ökade kostnader som motsvarande ökade intäkter från EU. Ramen hålls därmed kvar på tidigare angiven nivå vilket innebär en höjning med 700 miljoner kronor. Vår principiella syn att avgifter för kartverksamhet och djurdatabas inte skall belasta den enskilde lantbrukaren kvarstår, liksom att staten skall bidra till avbytarverksamheten. Kostnaderna för detta finansieras i första hand genom minskad byråkrati inom Jordbruksverket.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 700 miljoner kronor åren 1999 till 2001.

Utgiftsområde 24. Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export- och investeringsfrämjande samt konsumentfrågor.

Som tidigare har framhållits handlar Sveriges möjligheter att långsiktigt hävda sig som en välfärdsnation om att skapa förutsättningar för ett framgångsrikt näringsliv. Politiken måste läggas om för att skapa förutsättningar för nya jobb och därmed större inkomster.

Det sammantagna näringsklimat som skapas främst genom skatte-, energi-, arbetsmarknads- och näringspolitiken, tillsammans med den övergripande ekonomiska politiken, måste inriktas på att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag.

Bland de hinder som idag finns för en verkligt positiv utveckling återfinns den stelbenta arbetsrättslagstiftningen, det krångel som omgärdar före­tagandet, dubbelbeskattningen av riskkapital, brister i utbildnings­systemet och inte minst skattereglerna för den privata tjänstesektorn.

Regeringen föreslår för den kommande treårsperioden att 50 miljoner kronor per år tillförs för småföretagsutveckling, främst för ökad tillgång på såddkapital. Detta ligger väl i linje med vad vi kristdemokrater föreslagit tidigare.

Beträffande regeringens förslag om att anslå 1 miljard kronor för de kommande fem åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för satsningar på Östersjöregionen anser vi att detta förslag för utökat företagsstöd bör avvisas av riksdagen. Generellt goda betingelser för företagen är bättre än av politiker anvisade stöd till vissa sektorer.

Kristdemokraterna föreslår att ramen för utgiftsområde 24 minskas med 200 miljoner kronor 1999, 200 miljoner kronor år 2000 och 200 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting.

Kristdemokraterna välkomnar regeringens satsning på kommuner och landsting. Den innebär som tidigare påpekats att delar av de resurser som med den socialdemokratiska politiken dragits in från kommunsektorn återförs.

Kristdemokraterna föreslår en kraftig höjning av grundavdraget i den kommunala beskattningen upp till brytpunkten. Detta innebär en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare på ca 10 miljarder kronor. För kommunsektorn innebär detta ett skattebortfall av motsvarande storlek. Denna samt en rad andra effekter regleras i enlighet med finansierings­principen, vilket innebär att anslaget för utgiftsområdet ökar.

Utöver dessa regleringar anser Kristdemokraterna att kommunsektorn behöver ett tillskott utöver det regeringen satsar. Detta föreslås vara 1 000 miljoner kronor utöver regeringens politik 1999, 800 miljoner kronor mer år 2000 och 600 miljoner kronor år 2001. Ramen för utgiftsområdet utökas med 5 330 miljoner kronor år 1999, med 5 910 miljoner kronor 2000 och med
5 500 miljoner kronor år 2001.

Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m.

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden och oförutsedda utgifter. Från och med 1998 ingår även Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.

Kristdemokraterna föreslår en utförsäljning av statliga företag under den kommande perioden som minskar upplåningsbehovet jämfört med regeringens politik. Det förbättrade saldo som därvid uppstår på statsbudgeten innebär lägre statsskuld och därmed lägre räntekostnader för statsskuldens hantering. Den positiva ränteeffekten till följd av detta gör att ramen kan minskas i motsvarande grad.

Kristdemokraterna föreslår också en återgång till tidigare momsin­betalningsperioder, vilket innebär en varaktig räntemässig försämring för statsbudgeten jämfört med den nuvarande ordningen. Den negativa ränteeffekten till följd av detta gör att kostnaderna inom ramen för utgiftsområdet ökar något. Denna effekt är dock avsevärt mindre än den tidigare.

Sammantaget kan ramen för utgiftsområdet minskas med 660 miljoner kronor år 1999, 1 320 miljoner kronor år 2000 och 2 060 miljoner kronor år 2001.

7.2 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Större delen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Från och med år 1999 redovisas endast AP-fondens utgifter i socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten. Eftersom uppgörelsen om det reformerade pensionssystemet inte i alla delar är avslutad redovisar Kristdemokraterna här sina avvikelser utifrån hur systemet nu ser ut. I kommande budgetar kommer detta att ändras.

Kristdemokraternas satsningar på ökad rehabilitering gör att kostnaderna som i dag belastar denna del av socialförsäkringssektorn kan minska bland annat genom att den reella pensionsåldern höjs. Kristdemokraternas förslag att höja pensionerna genom att beräkna dem utifrån ett oreducerat basbelopp gör att kostnaderna ökar år 1999 jämfört med regeringen. Därefter beräknar även regeringen pensionerna utifrån ett oreducerat basbelopp.

Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten utökas med 30 miljoner kronor år 1999, minskas med 1 800 miljoner kronor år 2000 och 2 700 miljoner kronor år 2001.

7.3 Utgiftstak år 2001

I de ovanstående två avsnitten har vi redogjort för våra förslag till fördelning av ramarna per utgiftsområde samt förändringar av socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för åren 1999 till 2001. Kristdemokraterna föreslår att taket för statsbudgeten fastställs till 722 miljarder kronor år 1999, 729 miljarder kronor år 2000 och 753 miljarder kronor år 2001.

Den huvudsakliga anledningen till att de här föreslagna utgiftstaken avviker från de som Kristdemokraterna föreslog hösten 1997 är utgiftstakets konstruktion. Till följd av Kristdemokraternas förslag till höjt grundavdrag i kommunal beskattning måste en reglering göras mot kommunsektorn enligt finansieringsprincipen som netto innebär höjda statsbidrag på utgiftsområde 25. Skattesänkningar som Kristdemokraterna tidigare föreslog belastade huvudsakligen statsbudgeten samtidigt som de gynnade kommunsektorn. Därmed kunde utgifterna under utgiftstaket till följd av finansierings­principen minska på utgiftsområde 25 i de tidigare budgetalternativen.

De av Kristdemokraterna nu föreslagna skattesänkningarna är dock i samma storleksordning som i tidigare budgetalternativ.

Tabell 7.3 Preliminär fördelning på utgiftsområden

Förändringar i förhållande till regeringens preliminära förslag

miljoner kronor, löpande priser

Utgiftsområde

1999

2000

2001

1. Rikets styrelse

-160

-260

-360

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

-100

-100

-100

3. Skatteförvaltning och uppbörd

300

300

300

4. Rättsväsendet

230

180

130

5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan

0

0

0

6. Totalförsvar

95

95

95

7. Internationellt bistånd

1800

2400

2800

8. Invandrare och flyktingar

-128

-128

-578

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

520

520

520

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom o handikapp

varav ny trafikskadefinansiering: växling mot sänkt fordonsskatt

-8150

-3800

-9500

-3800

-11100

-3800

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

1905

1320

1320

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1659

1759

1859

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

varav minskning till följd av egenfinansiering i a-kassan mot sänkt inkomstskatt

-13418

-7300

-10081

-4900

-8188

-4000

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

-2840

-4755

-5840

15. Studiestöd

-527

-780

-662

16. Utbildning och universitetsforskning

-334

-819

-824

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

-22

-22

-22

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning o byggande

-95

5

455

19. Regional utjämning och utveckling

100

100

100

20. Allmän miljö- och naturvård

150

50

50

21. Energi

-100

-100

-100

22. Kommunikationer

-200

-200

-200

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

700

700

700

24. Näringsliv

-200

-200

-200

25. Allmänna bidrag till kommuner *)

*) Nettotillskottet för kommunsektorn är 1000 miljoner kronor år 1999, 800 miljoner kronor år 2000 och 600 miljoner kronor år 2001 utöver regeringens satsningar. Detta beror på att stora förändringar görs på inkomstsidan som påverkar den kommunala ekonomin.

5330

5910

5500

26. Statsskuldsräntor m.m.

-660

-1320

-2060

27. Avgift till Europeiska gemenskapen

0

0

0

Summa utgiftsområden

-14145

-14926

-16405

Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor

-13485

-13606

-14345

Minskning av anslagsbehållningar

0

0

0

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

30

-1800

-2700

Summa takbegränsade utgifter

-13455

-15406

-17045

Budgeteringsmarginal

455

406

45

Utgiftstak för staten

-13000

-15000

-17000

7.4 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det offentliga utgiftstaket med -12 miljarder kronor 1999, -14,2 miljarder kronor 2000 och -16,4 miljarder kronor år 2001. De interna transaktionerna mellan stat och kommun antas därmed netto vara oförändrade i förhållande till regeringens förslag.

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn redovisas på total nivå i tabell 7.4.

Tabell 7.4 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Miljarder kronor

1999

2000

2001

Staten inklusive socialförsäkringssektorn

722

729

753

Den kommunala sektorn

476

492,8

509,6

Interna transaktioner

-159

-160

-162

Summa offentlig sektor

3038

3061,8

3101,6

Procent av BNP

54,5

53,0

52,6

Anm. Procent av BNP utifrån regeringens prognos.

7.5 Statens lånebehov och statsskuld

Sammantaget innebär Kristdemokraternas ekonomiska politik att statens lånebehov, och därmed statsskulden, minskar snabbare än med regeringens politik. Detta sker dock inte på bekostnad av ett högre skattetryck, utan genom att utnyttja de möjligheter som finns att de närmaste åren sälja ut statligt hel- eller delägda bolag. Kristdemokraternas budget är dock balanserad med ett starkare saldo än regeringens redan före utförsäljningsinkomsterna. Det innebär att Kristdemokraternas finanspolitik ger ett överskott i statens finanser med 7,1 miljarder kronor år 1999, exklusive företagsutförsäljningar och 27,1 miljarder kronor inklusive utförsäljningar.

Kristdemokraterna har valt att i nuvarande läge inte inteckna de av regeringen prognostiserade överskotten för att finansiera de reformer som föreslås. Budgetalternativet är i den meningen överbalanserat. Om det framöver visar sig finnas fog för de beräkningar regeringen presenterar kan det övervägas att vissa reformer finansieras från delar av överskottet. Inriktningen för den framtida finanspolitiken är att i den mån säkra (strukturella) överskott uppstår ska dessa användas för att sänka skatter för låg- och medelinkomsttagare samt för att sänka skatter för att skapa långsiktiga tillväxtförutsättningar.

I debatten görs sällan åtskillnad mellan olika typer av skatter. Det hävdas exempelvis ofta från socialdemokratiskt håll att sänkta skatter automatiskt leder till sämre vård, omsorg och skola. De statliga skatterna väntas inbringa över 600 miljarder kronor de kommande åren. Dessa kan förändras utan att kommunsektorns skatteintäkter minskar. Kristdemokraternas utgångspunkt när det gäller skattesänkningar är att dessa inte får genomföras på ett sätt så att statsfinansernas eller penningpolitikens stabilitet hotas. Skatte­för­ändringar som via skattesystemet påverkar de kommunala skatteintäkterna ska regleras i enlighet med finansieringsprincipen.

Effekterna på total nivå av Kristdemokraternas finanspolitik framgår av tabell 7.5.

Tabell 7.5 Statens lånebehov och statsskulden

Utveckling på total nivå till följd av Kristdemokraternas finanspolitik

Miljarder kronor

1998

1999

2000

2001

Inkomster

701,1

722,1

733,2

Utgifter inkl. statsskuldsräntor

674,1

661,1

649,9

Lånebehov

-27,1

-61,1

-83,3

Beräkningsteknisk överföring1

16,5

32,3

Lånebehov efter överföring enligt kd

-27,1

-44,6

-51,0

Skulddispositioner1

-4,3

1,9

-0,2

Statsskuld

1433

1401,1

1358,5

1307,2

Procent av BNP1

78,6%

73,6%

67,9%

62,5%

Statsskuld som procent av BNP med regeringens politik

78,6%

74,7%

69,9%

65,4%

1 I enlighet med regeringens antaganden.

8 Statens inkomster

Många av Kristdemokraternas förslag berör inkomstsidan i statsbudgeten. Därför redogörs här för några av de viktigare förslagen för att ge en mer heltäckande bild av det kristdemokratiska budgetalternativet, även om syftet med vårpropositionen egentligen bara är att fastställa utgiftstaket för år 2001. Det är en brist att regeringen inte tydligare redovisar effekterna av det mycket höga och på många områden orimliga skattetryck som råder.

8.1 Ökade inkomster

Kristdemokraterna föreslår ett fåtal inkomstökningar för att finansiera angelägna satsningar. Den beloppsmässigt största av dessa inkomstökningar är höjd bolagsskatt till 30 %. Denna höjning ingår som delfinansiering av ett paket för tillväxt och företagande där nettoeffekten är väsentligt sänkta skatter inom ett antal strategiska områden. Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag på tobaks- och alkoholområdet, vilket leder till en viss ökning av skatteintäkterna. Ökade anslag inom skatteförvaltningen för en effektivare skatteindrivning, ökad kontroll och bekämpning av ekonomisk brottslighet ger också på sikt positiva uppbördseffekter. En fortsatt utförsäljning av statliga företag leder de närmaste åren till engångsvisa förbättringar av statsbudgetens saldo, vilket gör att statsskulden kan amorteras i snabbare takt än den regeringen föreslår. Skälen för privatiseringar av företag är förutom att minska statens räntebörda att renodla statens roll, att sprida ägandet, att skapa mer livskraftiga företag och att skapa utrymme för investeringar i de företag som idag är statliga.

Kristdemokraternas budget är balanserad med ett starkare saldo än regeringens även före de engångsvisa förbättringarna.

8.2 Minskade inkomster

För att utveckla tjänstesektorn och skapa förutsättningar för nya jobb föreslår Kristdemokraterna en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden för hushållstjänster. Skattereduktionen begränsas till maximalt 25 000 kronor per hushåll och år. Förslaget innebär en kraftig utvidgning av dagens ROT-system dels eftersom skattereduktionen är större, dels eftersom den omfattar betydligt fler tjänster. Förslaget, som Kristdemokraterna tidigare presenterat tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna beräknades vid den tidpunkten innebära ett bruttoskattebortfall på 1,6 miljarder kronor. Inga sysselsättningseffekter är inkluderade. Däremot innebär regeringens något utökade ROT-avdrag att skattebortfallet netto blir något mindre jämfört med regeringens politik.

Kristdemokraterna föreslår vidare sänkt skatt för låg- och medelin­komsttagare genom ett kraftigt höjt grundavdrag i den kommunala be­skattningen, ett återinförande av riskkapitalavdraget, avskaffad skatt på royalty­inkomster, avskaffad värnskatt, slopad dubbelbeskattning på utdelning, slopad särskild löneskatt på vinstandelar, sänkta arbetsgivar­avgifter samt återgång till den gamla tidpunkten för momsinbetalning.

Vidare föreslår Kristdemokraterna sänkt fastighetsskatt, slopad förmögen­hetsskatt, höjd avdragsrätt för pensionssparande, ett yrkesfiskeavdrag, avdragsrätt för individuella utbildningskonton, slopad moms på barnböcker, slopad kulturmoms samt sänkt gräns för reseavdrag från dagens 7 000 till
6 000.

Kristdemokraterna föreslår också väsentliga förändringar i beskattningen av jordbruk. Eldningsolja föreslås beskattas som inom industrin vilket innebär ett lägre skatteuttag. Jordbruket befrias helt från elskatt och dieselskatten sänks. Vidare anser Kristdemokraterna att miljöavgifter för jordbruket i sin helhet ska återgå till näringen. Sammantaget innebär för­ändringarna en skattesänkning på 500 miljoner kronor för jordbrukssektorn.

Vidare föreslås en trafikpolitisk reform enligt finsk modell där sänkt fordonsskatt växlas mot högre premier i trafikförsäkringen, vilket bland annat gör att kostnaderna på utgiftsområde 10 kan minska och på någon sikt även premierna för trafikförsäkringen.

Tabell 8.2 Statsbudgetens inkomster, utgifter och lånebehov

Avvikelser i förhållande till regeringens beräkning

Miljarder kronor

1999

2000

2001

Inkomstgrupp 1000 Skatter m.m.

-14,0

-15,0

-17,0

Inkomstgrupp 2000 Inkomster av statens verksamhet

Inkomstgrupp 3000 Inkomster av försåld egendom

20,0

20,0

20,0

Inkomstgrupp 4000 Återbetalning av lån

Inkomstgrupp 5000 Kalkylmässiga inkomster

Inkomstgrupp 6000 Bidrag m.m. från EU

0,7

0,7

0,7

Inkomstgrupp 7000 Extraordinära medel avseende EU

Summa inkomster

6,7

5,7

3,7

Summa utgifter inklusive statsskuldsräntor

-14,1

-14,9

-16,4

Lånebehov

-20,9

-20,7

-20,1

Anm. 700 miljoner kronor av den intäkt som redovisas netto i tabell 1.1 är här redovisad under inkomstgrupp 6000. Beloppen är avrundade i tabellen och summerar därför inte exakt. Beräkningen för respektive summa är dock gjord utan avrundningar. Förändringarna på total nivå framgår av tabell 7.5.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen (avsnitt 4),

  2. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 1999–2001 (avsnitt 7.4),

  3. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1999 till
    722 miljarder kronor, för år 2000 till 729 miljarder kronor och för år 2001 till 753 miljarder kronor (avsnitt 7.3),

  4. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1999–2001 som riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 7.1),

  5. att riksdagen godkänner inriktningen för skattepolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitten 5.1 och 5.4),

  6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig skatt,

  7. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

  8. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

  9. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att utan ytterligare riksdagsbeslut träffa avtal med Sydkraft AB,

  10. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av nytt ramanslag B 11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket.

Stockholm den 28 april 1998

Alf Svensson (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 2002