med anledning av prop. 1997/98:150 1998 års ekonomiska vårproposition

Motion 1997/98:Fi29 av Carl-Johan Wilson m.fl. (fp)

av Carl-Johan Wilson m.fl. (fp)

Folkpartiet är en stark anhängare av så kallad public service inom radio och TV. Under flera årtionden var public service-företagen helt ensamma på etermediemarknaden. Efter en rad av beslut – ofta initierade av Folkpartiet – har tittare och lyssnare fått allt större valfrihet: närradion och den privata lokalradion; TV4 och kabellagstiftningen.

Detta är viktiga förändringar. Mångfalden har ökat, tittare och lyssnare har fått mer att välja på. Samtidigt ligger alltid en risk i den kommersiella mångfalden. Smala intresseområden kan komma bort eftersom de inte är kommersiellt lönsamma. Striden om tittar- och lyssnarsiffror kan leda till förflackning och ensidighet.

I den nya konkurrenssituationen har public serviceföretagen fått nya uppgifter. Det är inte längre på samma sätt som tidigare nödvändigt att inom varje public service-företag leverera ett brett och allsidigt utbud som täcker alla publiksmaker. Public service-företagen bör i stället se på det totala utbudet av program och information till allmänheten och se sin roll som en garant för mångfald och kvalitet. Detta har i hög grad skett inom Sveriges Radio, i långt mindre utsträckning inom Sveriges Television.

Sveriges Television har större ekonomiska resurser än någon annan aktör på den svenska TV-marknaden. Detta är i och för sig inget problem så länge SVT har speciella uppgifter som inte uppfylls av andra företag. Om däremot SVT skulle se som sin uppgift att vara en konkurrent till andra TV-bolag uppstår frågor om konkurrensneutralitet.

I propositionen "En radio och TV i allmänhetens tjänst" (1995/96:161) som godkändes av riksdagen stod: "Konkurrensen om lyssnar- och tittar­siffror riskerar att leda till att public service-företagens programutbud för­ytligas. Höga lyssnar- och tittarsiffror får därför inte vara styrande för public service-företagens programplanering." Detta tycks på intet sätt ha varit vägledande för SVT:s ledning. Det mål om att SVT:s kanaler ska nå upp till 50 procent av tittarna har inget stöd i riksdagens beslut.

1 Om kvalitetspengar

Regeringen föreslår nu riksdagen besluta om ett extra uttag ur rundradiofonden på 37,5 miljoner samt avviserar uttag om ytterligare 482,5 miljoner i kvalitetspengar samt stöd till digitalisering. Hittills har ingen analys presenterats om möjligheterna att göra dessa uttag utan att det leder till avgiftsökningar.

Rundradiofonden bör enligt Folkpartiets mening ha en buffert för förändringar i betalningsviljan. Hittills har betalningsviljan varit mycket hög. När TV förmedlas på Internet och när gränsen mellan TV-tjänster och datatjänster löses upp – vilket ju är ett av syftena med den digitala utvecklingen – kan förhållandena snabbt ändras. Det förefaller oss därför oklokt att brandskatta rundradiofonden.

Den av regeringen föreslagna förstärkningen med 75 miljoner kronor årligen har till syfte att SVT ska kunna öka kvaliteten i sina program. Med tanke på att Sveriges Television har en budget på ca 3 miljarder kronor, säger det sig självt att beloppet i sammanhanget närmast är symboliskt och knappast kan komma att påverka programutbudet.

Det är fullt möjligt för SVT att ge programverksamheten en mer kvalitativ inriktning utan nya anslag. 75 mkr motsvarar t ex två omgångar av programserien "Robinson".

Till detta kommer att public service-företagen hittills finansierats med licensmedel – men utan att medlen specialdestinerats. Detta är en stark fördel då det gör public service-företagen mindre beroende av staten. När nu regeringen föreslår ett speciellt anslag med ett speciellt syfte är detta ett allvarligt principgenombrott. Regeringen måste rimligen kontrollera att anslaget går till rätt ändamål. I propositionen sägs att dessa pengar ska särredovisas i SVT:s ekonomiska redovisning till staten. Man öppnar genom ett beslut av detta slag för såväl större statlig kontroll av public service som av statlig styrning genom speciella anslag.

Vi yrkar därför avslag på de särskilda kvalitetspengarna till SVT.

2 Om mångfald

Regeringen säger om kvalitetspengarna att dessa "i hög grad ska skapa förutsättningar för utläggningar av produktionsuppdrag samt för samarbetsprojekt med fria filmare och producenter". Det är oklart om regeringen med detta anser sig ha svarat på Leif Furhammars utredning "Bidrag till fri svensk TV-produktion" (SOU 1997:172). Det vore i så fall mycket olyckligt.

Sveriges Television är den helt dominerande beställaren på den svenska TV-marknaden. Den som fått nej till en idé hos SVT har i praktiken ingen annan att vända sig till. Furhammar föreslår ett system med – till att börja med – en fristående TV-fond som kan ge anslag till fria filmare och programmakare – under förutsättning att dessa har avtal om sändning med någon TV-kanal. Beslut enligt Furhammars förslag leder till större mångfald. Det är angeläget att de idéer som finns i Furhammars utredning bearbetas vidare och leder till konkreta förslag.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som bygger på Furhammars utredning. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.

3 Om särskilda digital-TV-pengar

Regeringen aviserar att man i budget avser att återkomma med förslag om att Sveriges Television och Sveriges Radio tilldelas särskilda medel om 245 miljoner kr för satsningar på ny teknik och nya programkanaler.

Vi avser att ta ställning till detta förslag i samband med budgetpro­po­sitionen men vill erinra om att det nuvarande kanalantalet grundar sig på riksdagsbeslut och att särskilt regeringsbeslut krävs för att public service-företagen ska få starta nya kanaler. Grundinställningen bör enligt vår mening vara mycket restriktiv. Public service-företagen bör koncentrera sig på kvalitet, inte på att expandera i nya kanalformer.

Vi vill också erinra om regeringens uttalande i prop 1995/96:161 att om Sveriges Television vill pröva betal-TV och så kallad pay per view, t ex i samband med införande av digital teknik, ska regeringen återkomma till riksdagen. Folkpartiets inställning är som tidigare att tittarna betalar för public service-företagens utbud genom TV-avgiften och att ytterligare betalning inte bör ske. Det är också angeläget att ytterligare kommersiella inslag inte förs in i SVT:s verksamhet.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen avslår regeringens förslag om särskilda så kallade kvalitetspengar till Sveriges Television,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma med förslag enligt utredningen Bidrag till fri svensk TV-produktion SOU 1997:172.

Stockholm den 29 april 1998

Carl-Johan Wilson (fp)

Kenth Skårvik (fp)

Christer Eirefelt (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-04-29 Bordläggning: 1998-05-04 Hänvisning: 1998-05-05
Yrkanden (4)