med anledning av prop. 1997/98:150 1998 års ekonomiska vårproposition

Motion 1997/98:Fi52 av Lars Tobisson m.fl. (m)

av Lars Tobisson m.fl. (m)

Inledning

Socialdemokraterna har sedan hösten 1994 regeringsansvaret i landet och innehar dessutom makten i cirka 200 av landets 288 kommuner. Landstingen styrs med ett undantag av Socialdemokraterna. Det innebär att ansvaret för de brister som uppmärksammats inom kommunala kärnverksamheter ligger hos Socialdemokraterna.

De svenska medborgarna betalar världens högsta skatter men får inte världens bästa välfärd. Trots att regeringen konstaterat att en höjning av det kommunala skatteuttaget bör undvikas, eftersom det innebär negativa effekter både för enskilda hushåll och för samhällsekonomin fortsätter den att bedriva samma politik. Höjningen av statsbidragen motsvarar, vilket regeringen också poängterar, 2 kronor i kommunal utdebitering. Men regeringen glömmer att påpeka att även statsbidrag finansieras med skatteinkomster. Här tillåts alltså skattetrycket i praktiken stiga ytterligare, och ändå kan ingen gärna säga att Sverige har världens bästa välfärd.

Basen för den bland annat kommunla ekonomin är skatteintäkterna. Ungefär tre fjärdedelar av kommunernas inkomster utgörs av skatteintäkter. Löneinkomsterna svarar för huvuddelen även om olika lönerelaterade ersättningar, t.ex. sjukpenning, också är skattepliktiga vid den kommunala beskattningen. När det går bättre för svensk ekonomi och när fler får nya riktiga jobb, ökar kommunens skatteintäkter utan att skattesatsen behöver höjas. Om den ekonomiska tillväxten är god, skapas automatiskt ett utrymme för skattesänkningar.

Den ekonomiska politik Moderata samlingspartiet förordar skapar förutsättningar för ett växande skatteunderlag. Genom en avreglering av arbetsmarknaden, en bättre fungerande och mer flexibel lönebildning och lägre skatt på investeringar och arbete skapas betydligt fler arbetstillfällen i företagen runt om i Sverige. Det leder bl.a. till att kommunernas kostnader för socialbidrag och arbetsmarknadsåtgärder kan sjunka. Regeringens återkommande höjningar av statsbidragen till kommunsektorn bevisar att Socialdemokraternas kommunalpolitik misslyckats. Den politik vi vill driva syftar till att stärka kommunerna genom att förbättra basen, dvs. skatteunderlaget.

Statsbidragsökningen 1998

Regeringens förslag att fr.o.m. 1998 skjuta till knappt 4 miljarder kronor i generellt statsbidrag till kommunsektorn kan vi inte biträda. Det kommunala budgetarbetet för verksamhetsåret 1998 avslutades för cirka ett halvår sedan. Således har det ytterligare tillskottet till kommuner och landsting för innevarande budgetår dåliga förutsättningar att användas på ett fullgott sätt, främst eftersom fullmäktigeförsamlingarna redan i november 1997 gjorde nödvändiga prioriteringar för 1998.

Risken är därmed uppenbar att dessa extra medel används till mindre angelägna uppgifter i stället för att direkt komma till medborgarnas nytta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till höjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 29 april 1998

Lars Tobisson (m)

Lennart Hedquist (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Per Bill (m)

Göran Lindblad (m)

Anna Åkerhielm (m)

Stig Rindborg (m)

Tom Heyman (m)

Margit Gennser (m)

Bo Lundgren (m)

Rune Rydén (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-04-29 Bordläggning: 1998-05-04 Hänvisning: 1998-05-05
Yrkanden (2)