med anledning av prop. 1997/98:178 Medborgarskap och identitet

Motion 1997/98:Sf43 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

av Gullan Lindblad m.fl. (m)

I propositionen föreslår regeringen att det skall vara möjligt att ge dispens från kravet på styrkt identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap. Enligt förslaget skall en person som skall erhålla dispens ha haft sin hemvist i Sverige i minst åtta år och kunna göra sannolikt att den identitet hon uppger är den riktiga.

I stort sett kan vi biträda regeringens förslag vad gäller möjligheten till dispens. Men vi har ett antal förslag på förändringar vad gäller bl a den tid en person skall ha bott i Sverige samt vilka övriga krav vi anser skall uppnås för rätten till svenskt medborgarskap. Vidare anser vi att det skall vara möjligt att frånta en person svenskt medborgarskap om detta har erhållits på falska grunder.

Dispens från kravet på styrkt identitet

I betänkandet ”Medborgarskap och identitet” (SoU 1997:162), som föreliggande proposition bygger på, avlämnade den moderata ledamoten i utredningen en reservation. Vi ansluter oss till denna och vill med anledning av detta upprepa det som sägs i denna reservation.

Vi anser att den tid som skall gälla för möjlighet till dispens från kravet på styrkt identitet bör vara tio år i stället för de föreslagna åtta åren. En längre hemvisttid har ett flertal fördelar som vi anser måste beaktas. För det första säger det sig självt att möjligheterna för den enskilde att få fram godtagbara identitetshandlingar ökar ju längre tid han eller hon har på sig för att få fram dessa. För det andra är vi övertygade om att den längre tid som vi förordar också innebär att benägenheten att försöka erhålla svenskt medborgarskap på falska grunder minskar. För det tredje är det viktigt att notera att bl.a. Invandrarverket och Utlänningsnämnden, som har att ta ställning till ansökningar om medborgarskap, båda förordade en tioårsgräns.

Samtliga dessa argument talar, enligt vår uppfattning, för att dispens från kravet skall kunna ges först efter tio års vistelse i Sverige.

I detta sammanhang vill vi också upprepa vad den moderata ledamoten i utredningen anförde vad gäller en person som ändrar sina uppgifter om identitet vid ansökan om svenskt medborgarskap. Även om en sådan förändring sker frivilligt anser vi att detta skall vägas in vid bedömningen av rätten till svenskt medborgarskap. Det skall i sådana fall vara möjligt att förlänga kravet på vistelse i Sverige, utöver de tio år som gäller i övrigt.

Upphävande av medborgarskap

En fråga som då och då dyker upp i debatten är den om möjligheten att en person som erhållit svenskt medborgarskap på falska grunder fråntas sitt medborgarskap. Hotet att fråntas ett medborgarskap bör, enligt vår mening, vara så avskräckande att det bör innebära att man tvekar att försöka erhålla det på falska grunder. Vi är medvetna om att det i praktiken kan vara svårt att generellt återta ett medborgarskap – särskilt om personen i fråga därmed riskerar att bli statslös. Vi anser dock, att möjligheten att frånta någon ett medborgarskap bör införas i lagstiftningen och utgöra huvudregel. Undantag bör dock kunna utnyttjas vid risk för statslöshet.

Kunskaper i svenska för rätt till medborgarskap

I ett flertal länder finns krav på att en person som anhåller om medborgarskap skall behärska det landets språk.

I Danmark finns krav på att en sökande skall förstå och göra sig förstådd på danska. I Finland måste en person som vill erhålla finskt medborgarskap ha god kännedom om såväl det finska som det svenska språket. I Tyskland krävs att man behärskar det tyska språket och i Nederländerna och USA genomförs t o m språkprov i respektive lands språk. Detta är bara några exempel på hur andra länder reglerar rätten till medborgarskap.

Vi anser att också Sverige borde kräva att en person som ansöker om medborgarskap i vårt land skall ha kännedom om det svenska språket och kunna förstå och göra sig förstådd på svenska. De danska bestämmelserna ligger i det sammanhanget närmast vad vi anser skall gälla, varför regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet med dessa.

Barn som är statslösa

I Barnkommitténs slutbetänkande (SOU 1997:116) uppmärksammas en konflikt mellan de svenska bestämmelserna för rätt till medborgarskap och FN:s barnkonvention som Sverige åtagit sig att följa.

Av barnkonventionen framgår att en stat skall respektera ett barns rätt att behålla sin identitet, innefattande medborgarskap (artikel 8). Samtidigt säger svensk lag att ett barn kan erhålla svenskt medborgarskap först vid fyllda 18 år. Detta skapar ett stort problem för de över 7 000 barn i vårt land som saknar medborgarskap och som ej fyllt 17 år.

Som vi ser det går det inte att generellt ge alla statslösa barn svenskt medborgarskap, men vi anser ändå att det är väsentligt att regeringen ges i uppdrag att se över den svenska lagstiftningen och hur den bättre kan tvingas att stämma överens med de konventioner vi åtagit oss att följa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen beslutar att dispens från kravet på styrkt identitet skall gälla efter tio års vistelse i Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängt krav på vistelse i Sverige vid uppgivande av annan identitet än vad som ursprungligen uppgivits,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallelse av svenskt medborgarskap,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskaper i svenska språket för rätt till ansökan om svenskt medborgarskap,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statslösa barn.

Stockholm den 5 juni 1998

Gullan Lindblad (m)

Sten Svensson (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Gustaf von Essen (m)

Margit Gennser (m)

Stig Grauers (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Tomas Högström (m)

Annika Jonsell (m)

Göte Jonsson (m)

Ulf Kristersson (m)

Bertil Persson (m)

My Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Åke Sundqvist (m)

Birgitta Wichne (m)

Liselotte Wågö (m)

Anna Åkerhielm (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-06-09 Hänvisning: 1998-06-10 Bordläggning: 1998-06-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (10)