med anledning av prop. 1997/98:93 Läroplan för förskolan

Motion 1997/98:Ub21 av Beatrice Ask m.fl. (m)

av Beatrice Ask m.fl. (m)

Innehåll

1 Inledning  18

1.1 Sammanfattning  18

2 Moderata utgångspunkter  18

2.1 Stärk familjens betydelse  18

2.2 Möjliggör valfrihet  19

2.3 Skall alla barn gå i allmän förskola?  19

3 En ny läroplan?  20

3.1 Läroplanen får inte vara hämmande  20

3.2 Skolverket skall ge tillstånd  20

3.3 Stärk ledarskapet och tydliggör förskollärarnas roll  20

3.4 Inför skolstart vid sex års ålder  21

3.5 Regeringens förslag till läroplan är otydligt  21

4 Hemställan  22

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Regeringen föreslår att en läroplan skall införas i förskolan och riktlinjer gällande utformningen presenteras. Läroplanen skall till sin struktur vara uppbyggd på samma sätt som övriga läroplaner, genom att ange förskolans värdegrund, uppdrag samt mål och riktlinjer. Läroplanen skall vända sig till alla som arbetar i förskolan samt till arbetslaget. För familjedaghem skall läroplanen vara vägledande. Allmänna råd skall utfärdas för familjedaghem och öppen förskola. Läroplanen skall inte gälla för enskilt drivna förskolor. Läroplanen skall dock ligga till grund för tillståndsgivning gällande enskilda förskolor.

Barnomsorg och skolakommittén, BOSK, presenterade i november 1997 sitt betänkande ”Att erövra världen”. Betänkandet har legat som grund för propositionen. BOSK:s förslag innebar i korthet att förskolan för barn i åldrarna ett–fem år (daghem och deltidsförskola) bildar en egen skolform. Den skall ingå som en frivillig del i det allmänna skolväsendet. Verksamheten skall styras av en läroplan, som utformas som en förordning. Den skall ha samma dignitet som skolans läroplaner. Enligt kommitténs förslag skall förskolans verksamhet betraktas som en utbildning. Den skall bedrivas genom undervisning av därtill formellt behöriga förskollärare.

När det gäller andra former inom det som hittills betecknats som ”förskoleverksamhet” d.v.s. öppen förskola och familjedaghem, föreslår kommittén att de inte skall definieras som skolform, och att de inte skall styras av en läroplan utan av allmänna råd.

2 Moderata utgångspunkter

2.1 Stärk familjens betydelse

Den svenska familjepolitiken har utformats utifrån rationella och materiella mål där den materialistiska människouppfattningen varit tongivande. Den sociala ingenjörskonsten bl.a. utvecklad av makarna Myrdal har genom sina teorier och sin syn på familjen speglat och påtagligt påverkat även senare tiders socialdemokratiska beslut. Detta har enligt vår uppfattning varit olyckligt för samhällsutvecklingen i vid mening och för familjerna i synnerhet genom att ansvar förts från de enskilda familjerna till politiker och den offentliga sektorns beslutsfattande.

I det nya samhälle som nu växer fram ställs nya krav på familjepolitiken. En familjepolitik för människor i skiftet mellan det tjugonde och tjugoförsta århundradet kan inte vila på en idébas och verklighetsbild från 1930–40‑talen och 1960–70‑talens syn på politikens makt. Helt uppenbart är att många av de sociala problem som vi har idag bottnar i bristande kontakter mellan barn och föräldrar, vuxnas svårigheter att ge barnen tid och förebilder m.m. Vi menar att familjen är den absolut viktigaste basen för barns fostran och att den måste stärkas. Det finns inslag i den föreslagna propositionen som går i motsatt riktning.

2.2 Möjliggör valfrihet

När den kommunala barnomsorgen började byggas ut saknades tanken på alternativ. Socialdemokraterna forcerade fram ”den enda” barnomsorgen på ett sätt som ledde till höga kostnader och praktiskt taget ingen valfrihet. Vår kritik innebär inte att vi är kritiska till kommunal barnomsorg som sådan, utan att riksdagen och kommunerna motarbetat, försvårat eller förbjudit alternativa barnomsorgsformer och deras möjligheter att verka på lika villkor sida vid sida med den kommunala barnomsorgen.

Den borgerliga regeringen genomförde en rad viktiga förändringar på familjepolitikens område i syfte att öka valfriheten och utveckla olika former av barnomsorg. Våren 1994 beslöt riksdagen att ett beskattat vårdnadsbidrag skulle införas. Till detta knöts ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med samma belopp.

En annan viktig reform som genomfördes var förändringar i barn­omsorgslagen. Den innebar att alternativa barnomsorgsformer fick lagstad­gad rätt och lagstadgat skydd för sin verksamhet. Till detta kommer den del av lagen som reglerade den kommunala ersättningen till alternativ barnomsorg som uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar ökad trygghet för de föräldrar som föredrog och utnyttjade den alternativa barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Det kunde gälla föräldrakooperativ, ideellt driven barnomsorg eller privat sådan. Rättvisan när det gällde det kom­munala stödet lagreglerades. Konkurrensen och mångfalden stim­ule­rades.

Den socialdemokratiska regeringen har slopat den lagstadgade rätten att få rimlig kommunal ersättning för barnomsorg driven i alternativ regi. Motivet härför var bl.a. att det skulle vara samhällsekonomiskt fel att föräldrar startar alternativ barnomsorg i ett område där det redan finns kommunal sådan. Vi känner igen synsättet. Det följer samma mönster som debatten om friskolors vara eller icke vara. Regeringen bortser från föräldrarnas önskemål och barnens behov. Regeringen bortser också från de barn som av särskilda skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Det kommunala daghemmet har blivit ett självändamål. Det är kännetecknade för den socialistiska politiken förankrad i en materialistisk människosyn.

2.3 Skall alla barn gå i allmän förskola?

Föräldrar måste ges möjligheter att välja. Alla barn och familjer är olika. Därför måste valfriheten säkerställas. Valfrihet och mångfald utgör en garanti för höga krav på kvalitet i barnomsorgen. Föräldrarnas intresse och engagemang för att ge barnen en stimulerande uppväxt skall inte underskattas. Vi anser att det är viktigt att barns nyfikenhet och förmåga att lära tas tillvara. Därtill kommer betydelsen av att barn i alla sammanhang ges insikten om och förståelsen för grundläggande normer och värden. Skolförberedande verksamhet är betydelsefull och skall ges till alla barn. Detta leder emellertid inte till ett allmänt krav på att alla barn skall gå i förskola från ett eller tre års ålder. Vi är inte beredda att medverka till en utveckling som ytterligare begränsar föräldrarnas möjlighet till att ta ansvar för sina egna barn, men inser att det kan finnas skäl att understryka behovet av pedagogisk kvalitet i förskolan. En läroplan för förskolan, som inte skall gälla för familjedaghem eller enskilt driven förskola kan leda till missuppfattningen att endast offentlig barnomsorg ger god kvalitet.

3 En ny läroplan?

3.1 Läroplanen får inte vara hämmande

Det finns en risk att en läroplan lägger en hämsko över den pedagogiska utvecklingen. Läroplanen skall visserligen enligt propositionen inte gälla för enskilt drivna förskolor. Däremot kommer den att ligga till grund för kommunernas tillståndsgivning och tillsynsutövning. En alltför styrande läroplan kan då ge för snäva utgångspunkter när kommuner skall ge tillstånd för en verksamhet. Så får inte bli fallet.

Alternativa former av förskola måste ges utrymme att verka och att utvecklas. Endast i konkurrens med annan verksamhet kan kvalitet nås och olika alternativ för föräldrar att välja mellan möjliggöras.

3.2 Skolverket skall ge tillstånd

Enligt regeringens förslag skall kommunen ge enskild förskola tillstånd och dessutom utöva tillsynen. Vi anser inte att en sådan ordning är rimlig. Det blir ett märkligt förhållande när två konkurrerande verksamheter ger den ena större utrymmen än den andra. Verksamheterna måste kunna agera på lika villkor. Skolverket är därför den myndighet som skall ge tillstånd i likhet med vad som gäller för fristående skolor. Det innebär att Skolverket tills vidare skall ha ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering av förskoleverksamheten.

3.3 Stärk ledarskapet och tydliggör förskollärarnas roll

Förslaget till läroplan har blivit väldigt otydligt angående ledarskapet om man jämför med BOSK-kommitténs förslag. I förslaget väljer regeringen att helt avstå från att kommentera detta. Regeringen menar att det åligger kommunen att avgöra hur ledningen skall ske av förskolan. Vår mening är att det måste finnas en ansvarig ledare, och dennes roll måste tydliggöras. Oavsett om verksamheten bedrivs i offentlig eller enskild regi måste någon vara ledare och ansvarig för verksamheten.

Det arbete och ansvar som skall gälla för förskollärarna har försvagats i förhållande till utredningens förslag. Regeringen väljer att låta riktlinjerna gälla alla som arbetar i förskolan inklusive arbetslaget istället för att tydliggöra förskollärarnas ansvar. Vi anser att förskollärarnas roll måste tydliggöras. De som har professionell kompetens måste tydligt tas tillvara. Det är uppenbart att detta inte är regeringens avsikt. Vår uppfattning är att det är de professionella som bör utöva sina kunskaper inom rätt område. Det är de professionellas kompetens som skall gälla för varje del i den pedagogiska verksamheten.

Det får inte vara så att lärarbristen till viss del skall lösas av att alltfler förskollärare kommer att verka inom grundskolan; det är att använda förskolekompetensen fel. Förskollärarna skall inte användas som ”reservlärare” i grundskolan. Vi ser en betydande risk att så blir fallet med regeringens förslag. Är det regeringens mening att vem som helst kan ha ansvar för den pedagogiska förskoleverksamheten? Det är att nedvärdera dessa yrkesgruppers kompetens att smygvägen försöka lösa en alltmer synlig brist på lärare.

3.4 Inför skolstart vid sex års ålder

Att kunna ta emot en elev efter dennes individuella behov och intresse har kommit att bli alltmer viktigt för skolan. Det är därför en tillgång om förskolepedagogernas kunskaper kan tas tillvara även i grundskolan. Möjligheten att integrera förskola och grundskola är ett viktigt steg för att bättre kunna möta eleven efter dennes egna förutsättningar och behov.

Riksdagen beslutade i december 1997 om att införa förskoleklasser, vilket vi anser vara en onödig mellanform i skolan. Det betonas att förkoleklasser inte skall uppfattas som det första året i en tioårig grundskola. Regeringens avsikt är istället att föra in förskolepedagogiken i skolan. I verkligheten kommer föräldrar och elever ändå att uppfatta förskoleåret som ett första skolår.

Vi anser att den allmänna skolstarten skall sättas till det år barnet fyller sex år. För de barn som inte är mogna att börja skolan skall det finnas möjlighet till att vänta med denna. Skolan tvingas till att anpassa pedagogiken till sexåringarna, till skillnad mot i dag där sexåringarna oftast får anpassa sig till sjuåringarna eftersom skolplikten inträder först vid sju års ålder. Alla elever skall mötas som de personligheter de är. Skolstarten skall således även framgent vara flexibel och skolstarten skall kunna senareläggas utöver vad som idag är möjligt. Vi har även i vår partimotion 1997/98:Ub208 lagt förslag om försöksverksamhet med individuell skolstart.

3.5 Regeringens förslag till läroplan är otydligt

Det finns både för- och nackdelar med en läroplan inom förskolan. Det är viktigt att den verksamhet som bedrivs ges ramar för verksamhetens innehåll och mål. För att mål skall fylla en väsentlig funktion bör de vara tydliga och möjliga att följa upp och utvärdera. Samtidigt finns det en fara om målen är alltför precisa genom att de då blir alltför styrande. Nackdelar med en läroplan är att andra verksamheter utanför den offentliga förskolan, men som riktar sig till samma målgrupp och med samma intentioner, kommer på undantag. Det arbete som nu bedrivs med att ta fram en läroplan för förskolan får inte vara för styrande. Däremot är det viktigt att de som arbetar i förskolan vet sin roll och sin uppgifter.

Förskoleverksamhet är inte bara pedagogisk verksamhet, utan också omsorg. Familjedaghem måste erkännas som ett fullvärdigt alternativ. Det får inte bli så att en läroplan i förskolan skapar ett slags A- och B-lag inom barnomsorgen. Det måste finnas en tro på att professionell personal har en förmåga att utveckla en bra pedagogik i kombination med allt annat som skall erbjudas inom barnomsorgen. Den möjligheten anser vi väger mycket tyngre än att alla skall anpassa sig efter centrala direktiv.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i skollagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

  2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en läroplan för förskolan i enlighet med vad som anförts i motionen,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet inom barnomsorgen,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolstart vid sex års ålder,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsgivning och tillsyn över enskilda förskolor,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliggörande av förskollärarnas pedagogiska roll och ansvar,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliggörande av ledarskapet i förskolan.

Stockholm den 20 mars 1998

Beatrice Ask (m)

Rune Rydén (m)

Ulf Melin (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Tomas Högström (m)

Ulf Kristersson (m)

Chris Heister (m)

Per Unckel (m)

Birgitta Wistrand (m)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Utbildningsutskottet

Händelser

Inlämning: 1998-03-20 Bordläggning: 1998-03-23 Hänvisning: 1998-03-24

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (14)