med anledning av prop. 1998/99:137 Införande av schablonberäkning på elmarknaden, m.m.

Motion 1998/99:N20 av Lennart Värmby (v)

av Lennart Värmby (v)
Genom de förslag om ändringar i ellagen som framförs i propositionen
kommer från och med november 1999 också de vanliga
hushållskunderna att kunna köpa sin el helt fritt. På några få år har
därmed en oerhört stor och snabb förändring skett vad gäller villkoren för
produktion, distribution och konsumtion av el. I huvudsak är
förändringarna av positiv karaktär - lägre priser, effektiviseringar,
konkurrens, större valfrihet.
Det är emellertid fråga om mycket stora förändringar vars konsekvenser
inte alltid är möjliga att överblicka eller förutse. När nu leverans-
koncessionerna upphör så försvinner också den mottagningsplikt för
elproduktion från små producenter som funnits. Vänsterpartiet är överens
med regeringen att på sikt bör även denna produktion ske på marknads-
mässiga grunder. Det är emellertid mycket viktigt att dessa små producenter
får rimlig tid och rimliga villkor som gör att de inte bara överlever
övergången till detta helt nya system, utan att de små elproducenterna också
ges möjlighet att investera i nya små anläggningar.
För att uppfylla riksdagens löfte till små elproducenter, att avregleringen
av elmarknaden inte skulle påverka dessa negativt, behöver vissa
skyddsåtgärder sättas in att gälla från den 1 november 1999. För att dessutom
kunna uppfylla riksdagens beslutade mål för utbyggnad av förnybar energi
behövs fasta spelregler för en längre tid vad avser investeringarnas ekonomi.
För att begränsa statens utgifter för detta på sikt kan en svensk variant av vad
den danska riksdagen beslutat om garantipriser och "gröna certifikat" vara
värt att noga överväga. I det danska beslutet garanteras producenter av vindel
en ersättning inom ramen 43-60 danska ören/kWh motsvarande 50-70
svenska ören/kWh vid kurs 1,17 Dkr/Skr.
Kostnaden för att bygga och driva vindkraftverk i Danmark är ungefär lika
med den i Sverige, varför den danska ersättningsnivån bör vara tänkbar även
i Sverige.
De leverantörer som berörs kan leverera en effekt av högst 1 500 kW och
består till största delen av små vattenkraftstationer, vindkraftverk och mindre
kraftvärmeanläggningar. De utgörs enligt Statens energimyndighet av ca
1 200 vattenkraftverk och ca 400 vindkraftverk samt några kraftvärmeverk.
Totalt rör det sig om 1,5 % av Sveriges elproduktion (knappt 2 TWh/år).
Denna småskaliga elproduktion är enligt Vänsterpartiet en liten men viktig
del av en energistruktur, som måste förändras till ett hållbart och ekologiskt
riktigt system. I flera olika riksdagsbeslut har Sverige bundit sig för att
minska användningen av fossila bränslen och att avveckla den produktion
som baseras på det radioaktiva uranet. I den energiuppgörelse som Social-
demokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet gjorde 1997 ingår som en del
i energiomställningen stöd till förnybara energislag som vindkraft och
småskalig vattenkraft. Det vore olyckligt om den förändring av ellagen som
nu genomförs bromsar den glädjande ökning som vi kunnat se vad gäller nya
småskaliga anläggningar.
Den småskaliga elproduktionen
Argumenten för att särskilt beakta den småskaliga elproduktionen är
många. Vänsterpartiet vill framhålla några punkter:
- Den småskaliga och hållbara elproduktionen minskar sårbarheten i det
komplicerade nät som el utgör.
- För många små producenter i glesbygd är intäkterna från exempelvis en
liten vattenkraftsanläggning ett bra komplement till övriga inkomster och
gör det möjligt att leva kvar i bygden.
- Små vattenkraftsanläggningar är oftast en del av den tidiga industriali-
seringen i slutet av förra seklet och början av detta. De utgör ett
kulturarv.
- Det finns några tusen tidigare utnyttjade, men i dag nedlagda
anläggningar, som drev kvarnar, sågverk eller vattenkraftverk. Med för
lågt pris kommer tillvaratagandet av denna resurs att hejdas eller kraftigt
försenas.
- Sverige har företag som producerar turbiner, generatorer och annan
utrustning till den småskaliga elproduktionen. Inom EU, och även på
andra håll i världen, satsas nu på bl.a. miljövänliga små elproduktions-
anläggningar. Här har den svenska industrin en traditionellt stark
ställning, men behöver också en hemmamarknad som grund.
När nu mottagningsplikten för den elproduktion som kommer från små
producenter upphör tror vi att det är viktigt att så goda villkor som
möjligt erbjuds dessa småföretagare. Ansvaret för att ta emot de knappa
2 TWh det rör sig om bör enligt vår mening läggas på Svenska kraftnät
eller ett särskilt dotterbolag. Detta skulle förenkla hanteringen och
kostnaderna för ett eventuellt stöd till den småskaliga produktionen.
Den utredning som ligger till grund för regeringens proposition - LEKO-
utredningen - har talat om en prisgaranti på 21 öre/kWh. En sådan alltför låg
nivå skulle enligt vår mening leda till investeringsstopp och det i sin tur står
 i
motsats till de stöd som utgått och utgår som ett led i att utveckla fler
alternativa och hållbara energislag.
I flera andra länder - Tyskland och Danmark exempelvis - ges kraftfulla
prisgarantier för små producenter, vilket också lett till en snabb ökning av
denna produktion. Det vore milt uttryckt olyckligt om Sverige hamnar på
efterkälken.
I en tid då elbranschen genomgår en mycket snabb omvandling, och där
huvudtrenden är att många elleverantörer och producenter köps upp och slås
ihop till allt större företag, är det av många skäl viktigt att staten
garanterar
de små företagens överlevnad. I längden vinner både branschen och
konsumenter på mångfald och framför allt på närhet och minskad sårbarhet.
Den elproduktion det gäller sker också till övervägande del på miljömässigt
mycket goda grunder. Det är därför av största vikt att slå vakt om denna. I
övrigt kan vi tillstyrka införandet av schablonberäkning på elmarknaden.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den småskaliga elproduktionens
fördelar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisgarantinivån och LEKO-
utredningen.

Stockholm den 12 augusti 1999
Lennart Värmby (v)
Lennart Beijer (v)
Gunilla Wahlén (v)
Lennart Gustavsson (v)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 1999-08-13 Hänvisning: 1999-08-17 Bordläggning: 1999-08-17
Yrkanden (4)